Röda Korset anser att utlänningslagens krav för familjeåterförening av asylsökande är ”absurda och orimliga”

Röda korset framför i ett pressmeddelande den 13 november som sin åsikt att återförening av asylinvandrade i Sverige och deras familjer stoppas av ”absurda hinder och orimliga beviskrav” och skriver bland annat:

Kraven på samstämmighet i utredningar för att få göra dna-analys är orimligt höga och andra byråkratiska hinder ökar risken för godtyckliga beslut.

Men vänta nu: Inte kan det väl anses orimligt eller absurt att människor som ansöker om att få permanenta uppehållstillstånd i Sverige, med allt vad det innebär, bevisar att de uppfyller utlänningslagens krav på så enkla och basala saker som att visa vilka de är och att de faktiskt är släkt med dem de påstår sig vara släkt med?! Och att de kan redogöra samstämmigt för sina förhållanden och relationer! Är det inte dags att sansa sig lite och ordentligt tänka igenom vad man säger? Alltså innan man gör det.

Det stärker inte precis Röda korsets trovärdighet i Sverige (som redan är naggad i kanten inte minst p.g.a. allehanda ekonomiska utsvävningar) att de kör sådana här utspel. I stället borde de ju – om de anser att man inte ska behöva visa vilka man är som asylsökande eller vilka man faktiskt är nära släkt med eller lämna samstämmiga redogörelser – ta upp dessa frågor med lagstiftarna. Om svenska Röda korset  anser att utlänningslagen i Sverige ska ändras så ska de inrikta sig på att få en sådan ändring till stånd i stället för att kasta ut orealistiska påståenden och krav som faktiskt innebär att de tycker att Migrationsverkets tjänstemän ska strunta i vad som stadgas i utlänningslagen. I en rättsstat ska lagar följas. Att en stor ideell organisation som Röda korset tycker att det är orimligt och absurt att kräva att utlänningslagen, precis som alla andra lagar, efterlevs, är märkligt.

Dessutom: Röda korset säger ingenting om att den så viktiga familjeåterföreningen ofta mycket väl kan ske i det land där familjemedlemmarna, faktiska och påstådda, finns. När t.ex. en somalisk man, som jobbar som tidningsbud och delar en trea i Rinkeby med fem andra somaliska män, vill återförenas med fru och sex barn som sedan åtta år bor i Kenya, då kan ju faktiskt mannen mycket snabbt och enkelt återförenas med familjen där den befinner sig (autentiskt exempel ur nyhetsförmedlingen i år). Han kan knappast försörja sig själv och ytterligare sju familjemedlemmar i Sverige och har inte ens en bostad att erbjuda familjen medan det i Kenya, där den somaliska ”kolonin” är stor, kan finnas helt andra möjligheter för honom att klara detta. OBS! Det här är bara ett av många exempel där återförening med familjen mycket väl kan ske i hemlandet eller det land familjen vistas i.

När det handlar om familjeåterförening så finns det ingen lag som säger att den måste ske just i Sverige. Finns familjemedlemmar till en f.d. asylsökande i Sverige i ett land eller område gentemot vilket den inte har några asyl- eller skyddsskäl så torde en återförening där inte sällan vara att föredra framför att flytta dem till Sverige. I varje fall borde förstås möjligheterna till återförening i hemlandet, eller i ett annat land där familjemedlemmarna befinner sig, alltid övervägas.

I utlänningslagens 5 a kap. Tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatta i Sverige, 2 §, står:

För att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige skall sökanden fullt ut kunna försörja sig och sin familj med egna medel så att grundläggande behov av uppehälle och bostad är tillgodosedda.

Och i samma lag, 5 kap.  3b § – Uppehållstillstånd på grund av anknytning -står:

Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person enligt 3 eller 3 a § får beviljas endast om den person som utlänningen åberopar anknytning till kan försörja sig och har en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och utlänningen. Lag (2010:175).

En hel del undantag från försörjningskravet görs, men detta är vad lagen stadgar.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

Två miggor om de nya påhitten gällande asylombud

Läs först:
En migga kommenterar Statskontorets rapport om valet av asylombud  – 1 november 2012
En migga: “Och vilka känner bäst till vilka biträden som uppfyller de krav som ställs? Rättshjälpskontoret? Nej, miggorna!” – 1 november 2012
En migga om val av asylombud: “Vad kommer man att vinna på att Rättshjälpskontoret förordnar biträden istället för nu gällande ordning där Migrationsverket gör det?” – 3 november 2012

En migga:

Vi på verket ska alltså kontakta Rättshjälpskontoret inför varje förordnande och be om att få ett namn. De tittar i sina databaser, för att se vad det finns för biträden i närområdet där den sökande bor och ger oss sedan ett namn. Resten av arbetet, med andra ord, precis det vi gör redan idag, kommer ju fortsatt att ligga på oss. Förändringen blir alltså att vi får ännu en sak att göra, en sak som kanske inte tar så lång tid per gång, men om vi gör denna sak 54.000 gånger så kommer det att ta tid…

Dessutom så får vi lov att göra om den saken igen om biträdet säger ”nej tack”, av någon anledning.

På vår svarta lista –  jo, vi har en sådan – finns namn på biträden som somnat, varit fulla, kontaktat asylsökande för att få ha sex osv, osv. Denna lista bör ju då även bli Rättshjälpskontorets svarta lista. Vad har vi då vunnit? Inte ett skit, vi har bara förlorat en massa tid, tid som vi ju inte har!

En annan migga:

Apropå inläggen om biträden och Rättshjälpskontoret: Kan någon också räkna på vad det kostar för oss på Migrationsverket att skära ner räkningar från oseriösa biträden?

Vissa vill ha betalt för att de varit med och ansökt om asyl,  hur det nu kommer sig. Man blir ju inte biträde innan man blivit förordnad och förordnad blir man först efter att den sökande ansökt om asyl, om det visar sig att biträde behövs. Undrar om det står biträden utanför ansökningsenheten, med sina visitkort?

Alla knåp och knep för att få mer spilltid att ta betalt för, exempelvis genom att promenera mycket trots att taxin är billigare, eller att  få upp arbetstiden genom att läsa en kallelse en timme, skriva en två sidor lång inlaga i etapper, sammanlagt 10 timmar osv, är väl kända för oss. Att skriva ett beslut om varför den här typen av biträde inte får betalt, tar ungefär lika lång tid som att skriva ett beslut på ett medelsvårt asylärende, eftersom allt ska skrivas ner och motiveras. Dessförinnan har man fått räkna om beloppen, dvs räkna ut vad biträdet faktiskt får.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors eller andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.