Läsning om Asyl&Migration

Några lästips från november 2009:
”Den sedan flera år ”försvunna” familjen återträffas strax efter att personen i Sverige fått sitt barn och därefter ett PUT på anknytning till barnet” (3.11.09)
Ska vi ha folkdomstolar på asylområdet? (3.11.09)
”Man hade relationer till överinstansen som fick nackhåret att resa sig på en jurist” (6.11.09)
Svårt handikappade Hassan Abdi måste – efter mer än sju år – lämna Sverige (7.11.09)
Asyllagen behöver inte skrivas om! (8.11.09)
Missvisande i DN-ledare den 8 november 2009 (8.11.09)
En snabbare och effektivare asylprocess är bra för (nästan) alla parter (9.11.09)

Alla bloggtexter – sedan maj 2005 – om Asyl&Migration kan läsas här.

”De flesta vet exempelvis inte att det finns förarbeten till rättsakterna”

En migga med lång tjänstgöringstid, gedigna kunskaper och god insyn skriver följande:

Om att Sverige är med i EU (och just nu ordförandeland) och att Migrationsverket har en generaldirektör som alltid framhåller sina starka känsla för ”den globala migrationens möjligheter”

Det här handlar inte om asyl!

Den 10 november kunde Migrationsverket fira ett år i sin mest uthålliga vägran att följa en dom. Det handlar om rätten att överklaga när det berör unionsmedborgare.

Migrationsöverdomstolen förklarade den 10 november 2008 (mål UM 2984-08) att alla beslut som rör unionsmedborgares rätt att vara i landet ska gå att överklaga. Migrationsverket har lika ihärdigt valt att ignorera detta.

Migrationsverket saknar tyvärr ens de grundläggande dragen för att på gemenskapsrättens område kunna kallas för ändamålsenligt, lagligt och rättssäkert. Ansvariga för detta är Rättsenheten och BBM:s Expertenhet (BBM = Besök, Bosättning, Mottagning). Fast ytterst ansvarig är som alltid generaldirektören – han som talar så varmt för den globala migrationen. Och när det gäller de två enheterna så kan man ju alltid tillägga att

1. Rättsenheten
saknar helt intresse av denna verksamhet. Den verksjurist som är utsedd att sitta med i BBM:s samordningrupp deltar inte ens i mötena. Har inte gett ett enda vägledande beslut eller rättsligt ställningstagande på detta område – förutom ett gammalt beslut som gällde unionsmedborgare som sökt asyl. För handlar det inte om asyl så är Rättsenheten ointresserad.

2. Expertenheten
saknar i princip kunskap i gemenskapsrätt. Känner inte till de grundläggande rättsprinciperna eller tolkningsmetoderna. Har begränsad kunskap om normhierarkin inom gemenskapsrätten. Har mycket begränsad kunskap om gemenskapsrättens rättskällor, de flesta vet exempelvis inte att det finns förarbeten till rättsakterna. Och vad gäller praxis så är det pinsamt nog så, att Migrationsverkets rättsfallssamling avseende EG-domar inte är uppdaterad på 15 år – och Expertenheten tycker inte att det är något konstigt med det.

Fast vem bryr sig?

© Vid citat ur texter på bloggen,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

”Vad då förhör?”

Så här skriver en migga med anledning av det som tas upp i Sveriges Radio och i mitt inlägg den 9 november:

Vad då förhör? Dan Eliasson, vår generaldirektör, borde förstå att Migrationsverket är en förvaltningsmyndighet som behandlar ansökningar. Om asyl, uppehållstillstånd med mera. Vi griper inte folk som polisen gör och det är helt frivilligt att ansöka om asyl. Uteblir man från kallelsen eller vägrar svara på våra frågor  är det också OK.

Vi straffar inte heller någon. I så fall blir ”straffet” att ansökan avskrivs eller avslås. Däremot kan det bli så att en person som begått brott får sitta i förvar i väntan på utvisning. Inte heller det är ett straff.

Att vistas illegalt i Sverige är faktiskt ett brott, liksom att inge falska handlingar eller att medvetet lämna oriktiga uppgifter till svenska myndigheter. Om en person får avslag på sin asylansökan får han eller hon åka hem, på svenska statens bekostnad. Om han eller hon samarbetar. Generöst nog kan vissa nationaliteter även få med sig ett återetableringsbidrag som tack för att de samarbetar. Denna krets av personer kommer förmodligen att utvidgas enligt ett nytt förslag.

När det gäller den nya asylprocessen är det så här:
Om en vuxen människa vid sina sinnens fulla bruk hittar till Migrationsverkets lokaler och har för avsikt att söka asyl kan jag inte riktigt begripa varför denna person skulle få ett offentligt biträde redan innan han öppnat sin mun. Har personen tillräckliga och trovärdiga asylskäl får han eller hon asyl. Är så inte fallet får personen oftast biträde efter det första samtalet. Fast jag skulle vilja veta om Advokatsamfundet kan presentera några siffror på hur många asylsökande som blivit hjälpta av biträdets insatser. Antingen har den sökande asylskäl eller inte, mycket sällan kan ett biträde göra någon skillnad där, enligt min erfarenhet.

© Vid citat ur texter på bloggen,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Större bröst med Finnair

I tidningen Iltasanomat berättas den 10 november att s.k. frequent flyers med Finnair kan använda sina bonuspoäng på professor Rolf Nordströms Plastikkirurgiska sjukhus till bland annat bröstförstoring för  3.180.000 bonuspoäng (motsvarande 7.950 euro), ögonlocksplastik 1.950 euro (780.000 bonuspoäng) och ansiktslyft för 11.600 euro (4.640.000 bonuspoäng). Man får förstås flyga bra mycket för att komma upp i de här poängen – 402 resor tur och retur mellan Helsingfors och Hongkong krävs för en bröstförstoring…

Kanske något för mer eller mindre konkurshotade SAS att ta efter?

”meritwager.wordpress.com är en mycket inflytelserik blogg”

Jag har idag blivit uppmärksammad på att meritwager.wordpress.com är en mycket inflytelserik blogg. Inte för att jag förstår hur ”inflytandet” mäts, men i all fall…

En snabbare och effektivare asylprocess är bra för (nästan) alla parter

Läs och lyssna här på Sveriges Radios inslag med rubriken Migrationsverkets nya satsning får kritik.

Först: Under alla år jag har varit ombud för asylsökande och på andra sätt varit aktiv i asyl- och migrationsfrågor, har det klagats över de långa hanteringstiderna. Högljudda röster har i åratal krävt kortare handläggningstider och snabbare beslut. Både för att de asylsökande ska slippa den psykiska press det innebär att vänta och för att det är bra för samhället att människor inte rotar sig här utan får lämna landet snabbare när besluten är negativa. Dessutom blir det givetvis billigare för skattebetalarna att människor inte försörjs i Sverige ”i onödan” under många år; ett faktum som inte heller ska underskattas.

Ur alla synvinklar är det bättre med en snabb och effektiv asylprocess. Som det har presenterats av Migrationsverket så ter sig deras nya arbetssätt vara just både snabbare och effektivare och möta de krav som ställts av media, offentliga biträden, människorättsorganisationer och – inte minst – asylsökande själva under lång tid, alltså att handläggningstiderna ska kortas.

Dessutom: Att jurister och advokater nu, när det verkligen införs, inte är överförtjusta i Migrationsverkets nya arbetssätt – trots att många tidigare varit för kortare asylprocesser – torde till åtminstone viss del ha att göra med att de blir förlorare i det hela. De får inte lika många uppdrag eftersom de inte längre ska sitta med redan vid de första, inledande samtalen mellan Migrationsverket och de asylsökande.

Vidare: Väldigt många offentliga bitröden har också satt i system att ständigt, nästintill som en stående beställning, begära anstånd hos Migrationsverket och därmed varit en icke obetydlig del av de långa asylprocesserna. Om Migrationsverket nu blir restriktivare med att bevilja anstånd tvingas de offentliga biträdena också att arbeta effektivare och bidra till en snabbare och smidigare asylprocess. Jag har i många år tyckt att det varit märkligt att Migrationsverket så frikostigt meddelat anstånd åt offentliga biträden som satt anståndsbegärandet i system. Och jag har själv sett hur ofta och hur mycket det har försenat enskilda asylsökandes ärenden, att deras ombud inte arbetat effektivare och hållit tiderna som stipulerats för att inkomma med yttranden etc.

Till slut: Det nya, snabbare asylförfarandet torde, som sagt, rimligtvis vara till fördel både för de asylsökande och för det svenska samhället i stort. De enda som inte direkt gynnas är de offentliga biträdena, som får lite mindre att göra och som måste jobba effektivare och inte bidra till att ärendena drar ut på tiden. Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson har rätt när han säger:

Jag tycker inte det finns anledning att ha en dyr advokat i det första förhöret, eller det första samtalet, om det visar sig att det är ett enkelt ja-ärende.

Men han bör vakta sin tunga och inte kalla det första samtalet för ”förhör”. Den polisiära tonen ska inte användas i de här sammanhangen, en asylsökande ska inte förhöras utan han eller hon ska få berätta varför han eller hon söker asyl.

© Vid citat ur texter på bloggen,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Missvisande i DN-ledare den 8 november 2009

På DN:s ledarsida finns den 8 november en stor artikel med rubriken Gör porten vid. Där står bl.a. så här:

I dag finns två vägar för dem som känner att deras asylskäl inte räcker men som ändå vill stanna. Dels kan den som sökt asyl när som helst under processen ”byta spår”. Dels kan man från början söka sig till Sverige för att arbeta.

Men det stämmer ju inte. Det som Dagens Nyheter på sin ledarsida lättvindigt påstår stämmer inte. Det går inte alls för den som sökt asyl att ”när som helst under processen ”byta spår”. Det finns ett litet undantag i lagen om arbetskraftsinvandring, som ger en viss möjlighet att ”byta spår”. Inte alls ”när som helst under processen”, och inte alls som en självklar sak. Många nålsögekriterier ska vara uppfyllda, vilket DN helt underlåter att nämna. Jag har skrivit om det flera gånger här på bloggen och nyligen också på Newsmill, men sådant läser kanske inte redaktörer på en stor tidnings ledarsida.

Det är viktigt att man inte ger människor felaktig eller ofullständig information och därmed  falska förhoppningar. Kraven för att få övergå från asylsökande till arbetskraft är strikta. Det handlar alltså om ett undantag från lagen, inte om en regel:

• Man ska ha haft ett ”vitt” arbete i minst sex månader när man får sitt beslut om avslag på asylansökan.
• Man ska inom två veckor från att man fått ett negativt beslut ansöka om att få ”byta spår” och arbetskraftsinvandra i stället.
• Man måste ha medverkat till att klarlägga sin identitet (vilket en stor del av de asylsökande hittills inte har gjort).
• Man måste ha en garanterad, ”vit” tillsvidareanställning under minst ett år framåt från det datum man ansöker om att få ”byta spår”.
• Man måste själv ordna bostad och kunna försörja sig på sitt arbete.
• Företaget som har anställt den asylsökande granskas, arbetsgivaravgifter och skatter ska ha betalats in för personen som har jobbat där i minst sex månader.

Information: Av avgjorda ärenden under det första halvåret 2009 var 549 ansökningar från asylsökande som ”bytt spår” efter att de hade fått avslag på sina asylansökningar. Av dessa fick 30 procent bifall på sin ansökan. Det torde visa att det inte går hur lätt som helst att, ”när som helst under processen, ”byta spår”.

För mer ingående information, ur olika synvinklar, läs bland annat:
Ny arbetskraftsinvandringslag träder i kraft idag – 15.12 2008
Nya påhitt och ännu rörigare på asyl- och invandringsområdet – 6.3 2009
Sanktioner mot arbetsgivare som anställer personer som vistas olagligt i EU – 29.6 2009
Från en migga: ”Lite info om arbetstillstånd för tredjelandsmedborgare” – 16.7 2009
I den nya lagens spår: skenarbeten – 31.7 2009
Moderaternas nya förslag på asylområdet är ”ojuridiskt” – 29.8 2009
”De här historierna blir allt vanligare” – 10.10 2009

© Vid citat ur texter på bloggen,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Asyllagen behöver inte skrivas om!

Här följer en viktig gästbloggning av Arne Malmgren och Birgitta Elfström, båda jurister och under lång tid beslutsfattare på Migrationsverket.

Asyllagen behöver inte skrivas om

Sverige har en generös asyllagstiftning. Den är mer generös än EU:s mininormer i asylrätten. Det behövs inte en ny asyllag. Det som behövs är kunniga och erfarna personer som tolkar lagen och dess förarbeten. Dessa kunniga personer behöver också stor kunskap om länders kultur, religion och politik. De behöver även känna till internationella konventioner och internationella avgöranden. Migrationsverket behöver erfarna jurister och samhällsvetare som handlägger och fattar beslut i asylärenden. Nu råder det en rättsröta på Migrationsverket. Men vi delar inte den åsikt som Maciej Zaremba framför i Dagens Nyheter den 5 november att rättsrötan beror på att verket tvingats ta politiska hänsyn i sina beslut. Regeringen kan inte tvinga verket att ha en hårdare tolkning av lagen än lagstiftarens mening.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson sa i Studio Ett i P1 den 6 november att den nya lagstiftningen gett verket begränsade möjligheter att ge tillstånd. Struntprat! Migrationsverket har i dag självsvåldigt dragit åt tumskruvarna så hårt att de som har behov av skydd inte får det. Vi tänker närmast på de många statslösa palestinier som kommer från Gaza, Saudiarabien och Irak. De är sedan tidigare flyktingar och registrerade hos UNRWA och UNHCR. Deras flyktingskap har inte upphört. Då skall de inte återigen behöva lägga fram nya skäl som konstituerar flyktingskap. Migrationsverket skall vid bedömningen om skyddsbehov utgå från att de redan är flyktingar – men det görs inte.

De statslösa som kommer från Irak får inte ett effektivt skydd i Irak. Ändå utvisar Migrationsverket dem dit. UNHCR har nyligen dokumenterat att statslösa palestinier inte får ett effektivt skydd i Irak. Ytterligare rättsröta är att Migrationsverket, Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen kräver att en statslös palestinsk flykting skall söka jobb i Saudiarabien för att komma tillbaka dit där han/hon inte får tillgång till en gnutta av mänskliga rättigheter och där han tvingas leva under en sponsor som utnyttjar den statslöse flyktingen. Migrationsverket blundar också för ovedersägliga fakta: det föreligger absoluta verkställighetshinder i vissa ärenden.

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson skyller ifrån sig och påstår att migrationsdomstolarna har en alltför hård tolkning av lagen. Men ett asylärende kan ju inte komma till migrationsdomstolen utan att en asylsökande överklagar ett av- eller utvisningsbeslut från Migrationsverket.

Migrationsverket måste börja tolka den befintliga asyllagstiftningen på ett humant och rättssäkert sätt. Det var inte lagstiftarens mening att det skulle bli en hårdare tolkning av humanitära skäl i den nya lagstiftningen. Utan svårighet skulle därför Migrationsverket kunna bevilja tillstånd för bl.a. apatiska barn på ”synnerligen ömmande omständigheter” och ”barnets bästa”.

Statslösa palestinier och kristna från Irak tillhör, var för sig, samhällsgrupper som är särskilt utsatta i Irak. Som grupper är de så utsatta att de inte skall behöva visa individuella skäl för att få stanna eftersom båda grupperna har behov av ett effektivt skydd.

Nu måste generaldirektören Dan Eliasson visa att han och hans mannar behärskar asyllagstiftningen och tolkar denna så som lagstiftaren avsett och inte kräva att regeringen måste ändra lagen. Klarar Dan Eliasson inte detta bör han avgå.

Arne Malmgren
Birgitta Elfström
jurister och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket

© Vid citat ur texter på bloggen,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Svårt handikappade Hassan Abdi måste – efter mer än sju år – lämna Sverige

Jag har skrivit om Hassan Abdi, som jag lärde känna i Gimo för sex år sedan, bland annat under rubriken Hassan Abdi.

Nu har Migrationsöverdomstolen beslutat att inte  ta upp frågan om Hassan Abdi från Iran ska få stanna i Sverige. Det innebär att han nu, svårt handikappad efter en tågolycka i Sverige som gjorde att han miste en arm och kraften i ett ben, måste lämna landet. Hans ansökningar om uppehållstillstånd har tidigare avslagits av Migrationsverket och migrationsdomstolen.

Jag har svårt att se hur det kommer sig att varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen tycker att det finns några ”synnerligen ömmande omständigheter” i hans fall.

”Man hade relationer till överinstansen som fick nackhåret att resa sig på en jurist”

I kapitlet Oväntat möte med Sten i min bok Personliga meriter (utkom 1999), berättar jag hur beslutet om att försöka få Utlänningsnämnden nedlagd, kom till i juli 1996. Advokaten Sten De Geer och jag skrev sedan en artikel, som undertecknades av 68 kända och okända människor. Det var första gången som DN Debatt publicerade en artikel undertecknad av så många.

Det var i alla fall så här det började. Och det tog nästan tio år innan vårt initiativ bar frukt: den 31 mars 2006 lades den av så många avskydda och misstrodda nämnden äntligen ner.

Att det var det enda rätta  – men att det borde ha gått mycket, mycket snabbare än tio år – bekräftas också av detta uttalande av Migrationsverkets förre överdirektör, Lars-Gunnar Lundh, i en intervju med skribenten Maciej Zaremba i DN Kultur den 5 november 2009 om hur kulturen och kutymen såg ut:

Man (Migrationsverket, min anm.) hade relationer till överinstansen som fick nackhåret att resa sig på en jurist. Till exempel bjöd Utlänningsnämnden in mig och verkets rättschef för att diskutera hur de skulle avgöra ett ärende som redan var avgjort av oss och överklagat till dem. Det skulle vara helt främmande för en hovrätt att bjuda in tingsrätten och undra ’hur tycker ni att vi skall göra?’ Eller så skickade de ett mejl som antydde att vi inte borde verkställa en avvisning till Eritrea – som de själva beslutat om. Varför inte? Jo, Sverige kan få kritik från UNHCR om ni verkställer, hälsade Utlänningsnämnden. Men då skall de för tusan inte fatta sådana beslut! Man måste ta ansvar för vad man gör. Man kan inte ha en agenda inåt och en annan utåt.

Det är beklagligt att en kompetent, rakryggad och juridiskt mycket kunnig person som Lars-Gunnar Lundh inte blev generaldirektör vid Migrationsverket när dåvarande generaldirektören Janna Valik avgick. Lars-Gunnar Lundh hade hunnit sluta någon månad innan beskedet om att Janna Valik skulle avgå. Han borde ha erbjudits tjänsten som generaldirektör. Eller erbjudits en position på justitiedepartementet, hos migrationsminister Tobias Billström. Att hans kompetens på asyl-och migrationsområdet inte tagits tillvara är fullständigt obegripligt, det hade varit värdefullt för verksamheten och därmed för Sverige om så varit fallet. Men tyvärr: ingen ”fångade upp” honom.

Det som Lars-Gunnar Lundh i mycket raka och mycket tydliga ordalag år 2007 berättade om hur det gick till mellan Migrationsverket och Utlänningsnämnden, borde även idag få människor att uppröras. Och man (=ansvariga) bör fråga sig nu och inte om fem år, hur det kommer sig att det bevisligen är så, att beslutsfattandet i migrationsdomstolen i Stockholm är betydligt striktare än i migrationsdomstolarna i Malmö och Göteborg (läs bl.a. här). Kan det ha något att göra med att många av dem som arbetade vid den utskällda Utlänningsnämnden flyttade över till migrationsdomstolen i Stockholm?

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Varför tror svenskarna att alla invandrare vill bli svenskar?

Hur blir man svensk? Det är rubriken på ett program som gå i flera  avsnitt so en del av Tendens i Sveriges Radio. Många borde lyssna på det och höra Theodor Kallifatides som säger ungefär detsamma som väldigt många andra av oss som invandrat säger: ”Varför tror ni att vi vill bli svenskar? Varför envisas ni med att kalla oss svenskar?”"

I programmet konstateras att 1,3 miljoner av 9,3 miljoner svenska medborgare (oktober 2009) är födda i ett annat land. Och man ställer frågorna: ”Om det finns en svenskhet, hur blir man svensk?  Exakt när inträffar det?

Jag har många gånger försökt förklara för – oftast – mycket förvånade svenskar att jag (liksom Theodor Kallifatides) inte alls vill bli ”svensk”. Vi är många som absolut inte vill definiera oss som ”svenskar”. Men de svenskar jag pratat med om detta förstår det inte eftersom de, utan att ens själva begripa det, har en inbyggd känsla av att vara på något sätt förmer, och att därför alla som kommer hit jättegärna vill vara som de:, nämligen svenskar. De menar inget illa och de är i många fall alltså inte ens medvetna om sin attityd, det är troligen en djupt rotad och omedveten tro att man är något som alla vill vara. Men jag kan nog tycka att man vid det här laget borde vara lite mer medveten…

Kallifatides säger i programmet att det är helt galet att svenskarna tror att invandrarna ska känna sig ”svenska” efter tre månader i landet. Han berättar också att han själv, trots att han bott i Sverige i 46 år (!!!) och skrivit flera böcker på svenska, fortfarande kallas för invandrarförfattare. Det är som sådan han bjuds in och som sådan han tillfrågas. Så på vilket sätt är han ”svensk”? Han är ju en grekisk man med svenskt medborgarskap som skriver böcker på svenska men ses som ”invandrarförfattare”!

Alla vi som invandrat till Sverige efter 12, 13-årsåldern har ju vår medvetna grund i andra länder. Vi är präglade av ett annat land, ett annat språk, en annan kultur. Vi kan aldrig bli ”svenskar”, bara svenska medborgare. Många – jag gissar på de flesta första generationens invandrare – ser sig självklart inte heller som svenskar utan som iranier, finländare, italienare, jemeniter etc. Men trots att man i Sverige tagit emot massor av invandrare och asylsökande under mycket lång tid, så finns inte den här kunskapen hos svenskarna i gemen. Man är så otroligt mån om att låtsas att alla som bor här är svenskar att man inte ens talar om att någon är somalier eller irakier jutan pådyvlar dem etiketten ”svensk”. Helt fel! Som om det enda rätta är att vara ”svensk” och att tro att vi inte är stolta över våra ursprung och att vi bara knäpper på en knapp och blir något annat än vi är.

Inte ens när afghaner, kongoleser, greker eller amerikaner blir svenska medborgare blir de svenskar i sina hjärtan eller till sitt sätt. Lika lite som svenskar som bott länge i Spanien eller Thailand eller Australien definierar sig som spanjorer, thailändare eller australiensare. De är och de känner sig givetvis som svenskar. Så varför skulle vi som invandrat hit vara annorlunda? Det är ett nedlåtande och, skulle man nästan kunna säga, kränkande sätt att bemöta människor från andra länder på, när man försöker pådyvla dem en svenskhet de inte känner och oftast inte vill ha.

Svenskar ska inte kalla någon för ”svensk” som inte uttryckligen själv, av någon anledning, vill definiera sig som det!

© Vid citat ur texter på bloggen,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Inga kommuner i Finland vill ta emot fler kvotflyktingar

Det sitter 31 kvotflyktingar i flyktingläger med finska uppehållstillstånd. De har klassats som nödfall, men ingen kommun i Finland vill ta emot dem.

”Snart får vi meddela FN att tyvärr, vi kan inte placera dem”, säger Mervi Virtanen vid Inrikesministeriet till Hbl.

I Sverige har man, såvitt jag vet, inte sagt nej till kvotflyktingar på samma sätt, här har det alltid funnits kommuner som velat ta emot dem.

Falska intyg och papper för arbetstillstånd etc också i Finland

En svart marknad med papper som behövs för arbetstillstånd finns också i Finland, visar FST5:s program Spotlight.

En reporter utgav sig för att ha en flickvän i Ryssland som han vill ha hit. Det han ville köpa var papper på att flickvännen hade ett arbete i Finland, men utan tvång att faktiskt börja arbeta. I praktiken handlade det alltså om köp av ett falskt intyg för att kunna ansöka om uppehållstillstånd för arbetstagare. Det visade sig inte vara något problem. För 2.500 euro (ca 27.000 kronor) skulle alla de papper som behövs ordnas. Kriminalkomissarie Jouko Ikonen på Centralkriminalpolisen säger:

När det uppstår problem, exploatering av arbetskraft och fall som börjar närma sig människohandel, så är det nästan utan undantag så att några ”konsulter” är inblandade. Det är de som kammar hem den största vinsten på den här handeln..

Det ser inte ut som om ”konsulterna” kommer att få brist på kunder i första taget. Intresset för att få komma till Finland och arbeta har ökat rejält. 2006 ansökte 3.895 personer om uppehållstillstånd för arbetstagare. Förra året hade antalet stigit till 6.848 personer.

År 2006 godkändes 89,3 procent av ansökningarna. Förra året var andelen godkända ansökningar 86,2 procent.

Källa: Yle

Ska vi ha folkdomstolar på asylområdet?

Jag lyssnade på Studio Ett i Sveriges Radios P1 den 29 oktober. Rubriken var missvisande: Fler gömda flyktingar i Sverige. Samma sak handlade Debatt i SVT om den 3 november, med samma missvisande rubrik om ”gömda flyktingar”.

Rubrikerna är missvisande för att det faktiskt inte är ”flyktingar” som håller sig gömda utan – om rätt ska vara rätt – personer vars asylskäl prövats i flera instanser, ibland i flera omgångar, och där besluten har varit negativa varje gång. Det innebär att de asylsökande inte beviljas uppehållstillstånd och därmed också att de ska lämna Sverige efter tillämpning av den utlänningslag som riksdagen stiftat och godkänt. Bland dessa gömda finns också en okänd andel personer som aldrig ens sökt asyl utan tagit sig hit på olika sätt, bland annat på besöksvisering, och sedan stannar här, utan tillstånd.

En migga kommenterar fenomenet ”gömda illegala invandrare”, som faktiskt, vad man än tycker om termen, är den riktiga:

Jag förstår inte detta märkliga tal om att ”gömda” måste få permanent uppehållstillstånd (PUT) för att de annars ”går mot en säker död” (enligt riksdagsledamoten från Miljöpartiet i P1). Har någon verkligen skickats till döden? Varför skriver man inte om dessa fall i så fall?

Om det finns fall där personer, som utvisats från Sverige till sina hemländer och där sedan omedelbart dödats av de anledningar som de sökte asyl för, då borde det väl vara något som åtminstone någon enda journalist skulle vilja belysa! Varför känner en politiker från Miljöpartiet till att de flesta som avvisas går ”mot en säker död”, men inte jag och inte andra som dagligen jobbar med asylfrågor?

Ska vi ha en folkdomstol som står över alla andra instanser i asylprocessen? En domstol där folket – oavsett vad Migrationsverket och migrationsdomstolen och i vissa fall Migrationsöverdomstolen beslutat på grundval av gällande lag – ska kunna säga som riksdagsledamoten, tillika lagstiftaren, Bodil Ceballos, MP, att alla som fått avslag på sina asylansökningar ändå ska få stanna här? Är det då någon mening med att ha en asylprövning överhuvudtaget? Är det fri asylinvandring som förespråkas av bland andra Bodil Ceballos?

Finns det andra områden i samhället där vi också först ska ha kostsamma rättsliga prövningar och sedan ändå låta folkdomstolar bestämma? Kanske när det gäller tvångsomhändertagande av barn? Kanske när det gäller ekonomiska  brott? OBS: det är ingen idé att vrida och vända mina ord och försöka få det till att jag jämför ekonomiska brott (pengar) med att söka asyl (människor som inte begått något brott). Jag förtydligar således -  för undvikande av missförstånd – att jag enbart undrar över på vilka andra juridiska områden staten, enligt Bodil Ceballos logik, ska tillåta att man struntar i vad samma stats riksdag, myndigheter och legala domstolar har beslutat och bestämt och låta folkdomstolar vara överprövningsinstanser. Fast då uppstår dilemmat: vilka ska sitta i dem? Eller ska vi ha folkomröstningar på nätet?

För att i någon mån försöka återupprätta tilltron till och respekten för asylrätten så måste lagen följas. Den, som i olika instanser inte befunnits ha skäl att få asyl eller uppehållstillstånd, ska lämna landet. Inte stanna kvar illegalt. Den utlänningslag som riksdag och regering var eniga om för bara fyra år sedan, 2005 måste givetvis respekteras. Både av lagstiftare som Bodil Ceballos, av folket och av asylsökande.

Vi lever inte i en perfekt värld eller ens i ett perfekt land. Myndigheter och domstolar kan göra fel. Det kan sitta oskyldigt dömda i våra fängelser. Det kan omhändertas barn på felaktiga grunder. Det kan avvisas människor som egentligen borde ha fått stanna. Det kan få stanna människor som inte borde ha fått stanna. Och många som inte riktigt, men nästan, når upp till utlänningslagens kriterier för uppehållstillstånd kan ha hjärtskärande historier att berätta.

Ett helt säkert system går aldrig att skapa, men givetvis ska det ställas höga krav på en så rättssäker prövning som möjligt i alla juridiska sammanhang, inte minst i asylärenden. Här finns en hel del övrigt att önska och man ska protestera och göra vad man kan för att uppmärksamma ansvariga myndigheter på det när man anser att fel begåtts. Dock: när till slut alla instanser har sagt sitt så måste ändå det lagakraftvunna avvisningsbeslutet följas. Så går det till i en rättsstat, åtminstone innan en folkdomstol införts.

© Vid citat ur texter på bloggen,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

”Den sedan flera år ”försvunna” familjen återträffas strax efter att personen i Sverige fått sitt barn och därefter ett PUT på anknytning till barnet”

En annan, beslutsfattande migga kommenterar texten Hans hemlandshustru kysser barnen farväl och skickar dem till ett främmande land eftersom ”det är bäst för dem”:

Jag läste just texten om asylsökande som får barn med svenska medborgare eller personer med PUT (permanent uppehållstillstånd). Jag sitter själv med såna ärenden och har skrivit beslut i ett flertal.

För oss i Sverige är detta agerande otänkbart, för oss är barn ett mål, för dessa människor ett medel. Jag säger inte att alla asylsökande som skaffar barn gör det med en baktanke, men i de fall man senare önskar återförenas med sin familj, som befinner sig i hemlandet, så är det ganska uppenbart.

Märkligt nog så har alla de fallen det gemensamt, att den sedan flera år ”försvunna” familjen påträffas strax efter att personen i Sverige fått sitt barn och därefter ett PUT på anknytning till barnet. Det ”svenska” barnet ingår givetvis inte i den ”nygamla” gemenskapen, utan får växa upp med en ensamstående mor. (Det är ytterst sällan kvinnor som agerar på detta vis, jag har aldrig stött på något uppenbart fall.)

Är detta i linje med GDs (generaldrektörens) Vision*? Vi ska nämligen alltid bevilja tillstånd i sådana här fall. det är fruktansvärt cyniskt och upprörande. Jag kan faktiskt inte låta bli att samtidigt undra hur kvinnorna som skaffar barn med asylsökande tänker, varför har de så bråttom? Borde man inte känna personen man skaffar barn med lite bättre, särskilt under dessa omständigheterna? De som kommer i kläm är ju barnen, hur ska de må när det senare i livet kommer fram varför de blev till? Den frågan får vi nog tyvärr svar på om några år, när de här barnen vuxit upp.

*Visionen i korthet= ”Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter”. Här kan man läsa hela dokumentet Migrationsverkets internationella strategi 2009/2010.

Refektion: Tjusiga, mångordiga dokument går bra att skriva. Men att hantera den svåra migrationen som är verkets grunduppgift och dess skyldighet gentemot svenska folket och de verkligt skyddsbehövande, det går inte.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Könsbytande kyrkoherde tillbaka på jobbet

Imatras kyrkoherde, som genomgår ett könsbyte, återgick till arbetet vid söndagens mässa i Tainionkoski kyrka så var det en mediehändelse av stora mått.

150 församlingsbor närvarade vid gudstjänsten och ett tiotal representanter för medierna fick från bakre bänkraden följa med Marja-Sisko Aaltos första framträdande som kvinna, efter ett års tjänstledighet. Hon assisterade vid gudstjänsten.

Marja-Sisko Aalto – eller Olli Aalto som han hette då – meddelade för ett år sedan att han ämnar genomgå ett könsbyte från man till kvinna. Det har skakat om känslorna hos Imatraborna hela året. Många har motsatt sig att Aalto får återkomma till sitt arbete, bland annat fler personer i kyrkofullmäktige.

Jag hoppas, att med tiden, så märker de att jorden faktiskt inte rämnade under kyrkan.

Det sa Aalto i Imatra före gudstjänsten. Församlingen gav inga uttalanden. Själv önskar jag Marja.Sosko Aalto lycka till och hoppas att hon får rätt i sitt uttalaned.

Källa: Helsingin Sanomat.

Birgitta Elfström skriver från Libanon

Birgitta Elfström, jurist, som tidigare arbetat 18 år på Migrationsverket, är på resa i Libanon. Därifrån rapporterar hon följande:

Verkställighetshinder, banne mig!

Jag befinner mig i Libanon och åker inom kort hem igen efter intensiva, frustrerande, sorgliga och glada upplevelser. Häromdagen uppsökte jag UNRWA-kontoret i Beirut. Det ar FN:s kontor för de palestinska flyktingarna. Jag frågade dem om situationen for statslösa palestinier som är oregistrerade i Libanon. Anledningen till att jag tog upp detta ar att jag for ett par veckor sedan på denna blogg skrev om en statslös oregistrerad palestinier som har ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut till Libanon och där jag i nya ansökningar yrkat att uppehållstillstånd ska beviljas på grund av att Libanon aldrig kommer att bevilja inresa och passhandling. Migrationsverket försöker envist att få Libanon att ta emot den oregistrerade palestiniern.

Jag fick av UNRWA ett klart och entydigt besked: Libanon kommer aldrig att ge de oregistrerade statslösa palestinierna i Libanon pass for utresa. Det pågår diskussioner om att de skall kunna få en identitetshandling som ska kunna användas inom landet. För några månader sedan annonserande de libanesiska myndigheterna att de oregistrerade gavs möjlighet att registrera sig. Detta gällde bara under EN dag. Det var 2800 som registrerade sig. De libanesiska myndigheterna har ännu inte kommit till ett slutligt beslut om att utfärda identitetshandlingar.

När jag kommer tillbaka till Sverige skall jag återigen lämna in en ny ansökan om uppehållstillstånd för den statslös oregistrerad palestinier som jag är ombud för.

Flera texter av Birgitta Elfström finns här.

Tänkvärda kommentarer från en migga om ett nytt förslag på asylområdet

Så här skriver en person med stor kunskap och erfarenhet på asylområdet, en migga med lång anställningstid vid Migrationsverket:

Ett förslag om att asylsökande som lyckats skaffa sig anknytning och dessutom fått barn under sin tid som asylsökande i Sverige ska få tillstånd direkt, utan att först resa hem och ansöka via hemlandets ambassad, kommer kanske bli verklighet under nästa år.

Jag kan inte förstå poängen med detta förslag. Ett förslag som dessutom ”diskriminerar” de ofrivilligt barnlösa som inte lyckats bli med barn som asylsökande, trots att de lever i samboförhållanden.

Om anknytningen är seriös, varför skulle då inte hela den lilla familjen kunna resa till den asylsökande mammans eller pappans hemland tillsammans samtidigt som den asylsökande får tillfälle att presentera sin nya familj för släkt och vänner? Om en sådan resa för hela familjen skulle kosta för mycket eller av andra anledningar inte kunna genomföras kan jag fortfarande inte förstå vilken skada ett barn skulle åsamkas om någon av dess föräldrar var tvungen att resa bort under några månader för att ordna med praktiska detaljer, exempelvis skaffa sig pass och eventuellt även skilja sig från hustrun/maken i hemlandet, komma överens om vårdnaden och underhållet om det finns barn även i hemlandet etc. För att sedan resa tillbaka till Sverige med ett uppehållstillstånd. Svenska föräldrar reser t.ex. till Afghanistan som fredsbevarare och är borta i många månader, det höjs inga röster om att deras barn skulle ta skada.

Så långt en migga som ser det nya förslaget som onödigt och inte tror att regeringen tänkt på alla aspekter när den kom med förslaget. Tilläggas kan, att ingen heller talar om de asylsökandes barn med hustrun i hemlandet, som kanske inte ser sin far på flera år…

”Personen trivs här, läser svenska, får socialbidrag och åker regelbundet till sitt rätta hemland på semester”

En migga skriver följande:

Det som jag tycker sämst om i mitt jobb är PUT-ÅTK (återkallande av permanenta uppehållstillstånd) ärenden. Och de lär inte bli färre i framtiden om vi följer Visionen och struntar i att utreda, bara blundar och beviljar. Även vi på Asyl.

Det kommer alltid att finnas släktingar, före detta sambor eller andra som lämnar anonyma tips till oss om personernas rätta identitet och nationalitet. Ofta får vi till och med in pass eller passkopior, som någon anonym har skickat in och som visar att personen som fick PUT därför att han eller hon hon kom från ett visst land där han eller hon utsattes för det ena efter det andra inte alls kommer därifrån och inte alls utsatts för varken det ena eller det andra.

När vi får tipset om  att personen i fråga har en annan identitet och är medborgare i att annat land än vad som står i vårt PUT-beslut och att hon eller han kom hit på en visering har det oftast gått 2-4 år. Personen trivs här, läser svenska och får socialbidrag och åker regelbundet till sitt rätta hemland på semester, med sitt svenska resedokument eller främlingspass, där det står att identiteten inte är styrkt.

Vi får inga ”pinnar” för ÅTK-ärenden. Därför vore det mest bekvämt, och kanske även mest förenligt med Visionen, att strunta i att återkalla PUT som getts på felaktiga grunder. Det kan lätt bli ”kantiga” beslut och eftersom vår GD sagt att han inte blir upprörd över felaktiga PUT-beslut, så borde vi kanske sluta att återkalla.

Just nu har jag fyra PUT -ÅTK  ärenden på mitt bord som jag nyligen fått och måste avgöra inom en månad…

INGA ANNONSER!

Jag har inte tillåtit några som helst annonser på min blogg, men såg ändå att där fanns en annons för Stockholms Asylbyrå! Hur den har kommit dit och varför vet jag inte, jag ska försöka ta reda på hur det går till att man sätter in annonser på min blogg som jag aldrig godkänt. Men, som sagt och för alla bloggläsares information:

Jag har inte tillåtit annonser på min blogg!