• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2014
    m ti o to f l s
    « Sep    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • free counters
  • wordpress visitors
  • RSS samtid&framtid

Kort information om bloggen

profileDet finns inga andra syften med det som publiceras under rubriken Asyl&Migration där även andra, främst ”miggor” (anställda vid Migrationsverket) kommer till tals, än att skapa medvetenhet och sprida kunskap om att det finns flera sidor av saker och ting än vad ”gammelmedia” för fram, och att allmänheten har rätt att få hela bilden och inte bara skärvor av den. För undvikande av medvetna eller omedvetna missförstånd vill jag också påpeka, att jag givetvis anser, som jag alltid har gjort, att den, som styrker sin identitet (eller i vissa fall ”gör den trovärdig”); varifrån han/hon kommer och att han/hon har asyl- eller skyddsbehov enligt utlänningslagen, ska ges uppehållstillstånd.

cropped-saudia-samtid-framtid-header.jpgBloggen innehåller också en hel del andra texter i helt andra frågor och de olika ämneskategorierna finns under menyn Kategorier i vänsterspalten.

För att komma i kontakt med mig och ge synpunkter eller tipsa eller berätta om något, använd gärna formuläret under Info. Alla mejl behandlas konfidentiellt.

Framsida miggbok 1 2008-2012 Framsida miggbok 2012-mars 2014Information om – och möjlighet att i pappersformat eller som e-böcker köpa – de två böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt med miggornas berättelser under tiden 2008 – 31 mars 2014, finns här.

En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!”

En migga

Jag tror det återigen är dags att påtala för svenska folket och framförallt för våra politiker som nu har att ta ställning till de väsentligt ökade kostnaderna för vårt flyktingmottagande följande:

profileEtt icke försumbart antal av de som söker asyl i Sverige och anför som skäl kriget i Syrien är syrier som är bosatta utomlands sedan många år.

De bor i Förenade Arabemiraten, i Libanon, Egypten, Grekland och så vidare. De utnyttjar bara möjligheten till ett uppehållstillstånd och på sikt ett svenskt medborgarskap, med alla dess fördelar, när den nu ges. Migrationsverket får ofta tips från landsmän som upprörs över detta. En del asylsökande berättar själva att de är bosatta utanför Syrien sedan flera år. Men då ska de väl nekas asyl och utvisas till dessa länder, tänker ni.
Nix, går inte.
Men Grekland är ju ett EU-land!
Nix, går inte.
Varför då?
Svensk lag säger att vi prövar en asylansökan gentemot medborgarskapslandet. Har personen skyddsbehov gentemot detta land så kan hen utvisas till ett ”tredje land”, alltså ett land där hen inte är medborgare men har stark anknytning till. Arbete och bostad till exempel ger anknytning. men vi kan bara utvisa hen dit om hen där inte riskerar att utvisas till sitt medborgarskapsland, vilket ju kan bli aktuellt om hen till exempel begår brott i det landet.

När det gäller länderna i Mellanöstern så räknas de inte till ”säkra tredje länder” av Sverige. Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!

När det gäller Grekland så kan vi bara utvisa en person dit om hen har flyktingstatus eller alternativ skyddsstatus där. Skälet till det är att Greklands asylprocess har så stora brister att Migrationsverket beslutat att inte tillämpa Dublinförordningen gentemot Grekland. Även dessa syrier beviljas alltså permanenta uppehållstillstånd i Sverige! Trots att de inte har något som helst behov av skydd!

Den fråga man måste ställa sig är dock om det är rimligt att vi beviljar skyddsstatus till människor ”utifall att” de i framtiden skulle dra på sig en utvisning, vilket de flesta som arbetar och sköter sig inte gör. Det är dessutom så att Grekland inte utvisar syrier till Syrien. I det fallet är det bara den bristfälliga asylprocessen som utgör skäl för uppehållstillståndet.

Kommentar: Snälla någon – jag vet inte vem som är ansvarig för dessa galenskaper i Sverige – gör något!

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg.

Vem, vilka är förresten ansvariga för något överhuvudtaget längre?

SvD om K nygamla nyhetDen 17 oktober skrev jag inlägget Jag rapporterade om Kriminalvårdens transporttjänst för mer än nio år sedan… På Svenska Dagbladets gästblogg har Janerik Larsson uppmärksammat det och skrivit några rader.

Det ska inte ta närmare tio år innan det händer något när det pågår uppenbart osympatiskt, oetiskt och kanske rentav icke helt regelenligt missbruk av andras (skattebetalarnas) pengar!

Väldigt mycket av det som miggorna rapporterat om här på bloggen under drygt sju års tid också någon ansvarig ha tagit tag i. Vem, vilka är förresten ansvariga för något överhuvudtaget längre? Och om nu någon ändå är ansvarig för något: hur yttrar sig det ansvaret, vad lägger man in i begreppet i Sverige, och när ska det i så fall börja tas?

Mummelförlagets författare Zulmay Afzali skriver i Svenska Dagbladet

framsida_zulmaiFramsida Hederlighetens prisZulmay Afzali, författare till böckerna En flykting korsar ditt spår och Hederlighetens pris, skriver på Svenska Dagbladets ledarsida den 18/19 oktober bland annat:

svd_logoJag vände mig mot min afghanske vän bredvid mig och viskade: ”Det är nästan bara du och jag som är yngre här. Det verkar som om de yngre har slutat gå till moskén, den känns så tom”. Min vän tittade på mig och sa: ”Men vet du inte?” ”Vet vad?” undrade jag. ”De flesta har åkt till Syrien och Irak för jihad. De har anslutit sig till IS.”

Läs hela hans OP ED-artikel med rubriken Under rubriken Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism.

Jag rapporterade om Kriminalvårdens transporttjänst för mer än nio år sedan…

kaliber…och nu är dess oseriöst dyra verksamhet på tapeten hos programmet Kaliber i Sveriges Radio P1, som en nyhet. Men bättre sent än aldrig.

I nyhetssändningar idag, den 17 oktober, låter det alltså som om Kaliber har ”avslöjat” något hittills okänt. Men jag har rapporterat om Kriminalvårdens Transporttjänsts märkligt skötta verksamhet och deras lyxresor redan för över nio år sedan. Så här skrev jag till exempel i texten Artikelserie – Sveriges dyraste resebyråverksamhet, publicerad den 9 juli 2005, som handlade om förhållanden för tio år sedan, år 2004:

KVVÅr 2004 genomfördes totalt 1.858 resor genom Kriminalvårdens transporttjänst. Det var samtliga uppdrag och innefattade både avvisningar och utvisningar. Det betyder att minst fem människor transporterades någonstans varenda dag om man räknar med att resorna genomfördes under ca 350 dagar per år.

En räkneövning med utgångspunkt från KVV:s egna, skriftliga uppgifter – som är något oprecisa – ger vid handen att ca 5.300 tjänstemän var ute och reste år 2004 för att ”eskortera” 1.858 människor. Med andra ord var drygt 15 personer eskortörer, statligt anställda, ute och for varje dag under året (räknat på 350 dagar), i genomsnitt nära tre personer på varje ut- eller avvisad person.

Resorna går till länder som Chile, Kina, Iran, Azerbazdzjan, Nigeria, Libyen, Ryssland m.fl. Reguljära biljetter är mycket dyra. Återresorna är ännu dyrare eftersom eskortörerna, personal från Transporttjänsten och Polismyndigheten reser i Business Class. I statistiken ingår också resor till ett antal länder i Europa, som Serbien och Montenegro, Bosnien, Turkiet och Spanien men inte heller till dessa länder är det billigt att resa reguljärt och Business Class-biljetter är alltid mycket dyra.

Och så här skrev jag bland annat den 14 februari 2008 under rubriken Sverige är ett rikt land. Det går bra att chartra ett plan och skicka iväg en enda asylsökande för över en halv miljon kronor:

KVVStrunta i det lidande det förorsakar en människa att likt ett djur fraktas till ett hemland som han fruktar starkt att återvända till. Det är inget att bry sig om, det har Migrationsverket (”vi följer bara lagen”) och Kriminalvårdens transporttjänst (”vi lyder bara order”) tydligt visat. Igen. Bry er inte heller om att det är skattepengar som går till wild goose chases som att skicka en ensam, förskrämd eritrean i ett plan chartrat för cirka en halv miljon kronor, tillsammans med några ”ledsagare” som ska ha traktamenten och sova över på första klass hotell (var sov eritreanen?). Varför ska ni bry er om det? Sverige är ju ett rikt land och dess skattebetalare är säkert bara glada över att få bidra till massor av sådana här och andra mycket dyra avvisningar för att bli av med enstaka asylsökande.

Nog har det funnits exempel på ogenomtänkta och vansinnigt dyra utvisningar de senaste tio åren; något nytt kommer Kaliber inte med. Det stora felet har varit – och är – att ingen enda människa har brytt sig om att ta ansvar för verksamheten, vare sig på lägre, mellan eller allra högsta nivå inom Kriminalvårdens transporttjänst eller Polisen eller de tre regeringar som suttit vid makten under tiden sedan 2004, som är det första år jag började granska!

Här är ytterligare ett utdrag ur en av mina texter, denna från den 20 mars 2008 med rubriken Bort med cheferna för Kriminalvårdens transporttjänst!

KVVRedan för tre år sedan (våren 2005) slog jag larm om hur avvisningsresor hanterades av Kriminalvårdens transporttjänst. Vad hände efter de alarmerande rapporter flyktingprästen Håkan Sandvik och jag lämnade till många olika aktörer och ansvariga?
——————————
Den 29 juni 2005 skrev jag en debattartikel i Expressen om hur det kan gå till på avvisningsresor. Läs den här. Jag skrev också en artikelserie här på bloggen – Sveriges dyraste resebyråverksamhet – om flera obehagliga och hemska avvisningar som KVV utfört. De asylsökande som skeppades som kollin kors och tvärs över jordklotet fick också komma till tals och själva berätta vad som hände. Vilket knappast stämmer överens med vad KVV-folket skrev i sina rapporter.

Ur artikeln som publicerades i Expressen den 29 juni 2005:

expressenTillsammans med flyktingprästen Håkan Sandvik har jag tidigare i år slagit larm till rikspolisstyrelsen om hanteringen av asylsökande när det gäller de eskorterade förhandlingsresor som blir allt fler och allt dyrare.
——————————
Och känner regeringen överhuvudtaget till dessa resor som verkar ha blivit en sorts ”charterverksamhet” där flera eskortörer (ofta 4–5 personer på en resa) reser med en enda person som utan dokument ska ”förhandlas in” i länder som Iran, Etiopien, Ghana? Vidare kan man undra om regeringen vet om att eskortörerna reser tillbaka igen i Business Class. Detta enligt en överenskommelse som facket gjort med staten för att det är ”så jobbigt” för eskortörerna att åka fram och tillbaka och förhandla på detta sätt och de måste få koppla av på hemvägen.

I inlägget Sverige i ett nötskal skrev jag den 25 mars 2008:

Det finns alltför många initiativlösa, oansvariga, inkompetenta, slarviga, slöa, oengagerade myndighetspersoner. Fler exempel på rättslöshet och idiotier finns i mängder på den här bloggen och fler följer. Källan att ösa ur sinar tyvärr aldrig…

Så här snart sju år senare gäller detta tyvärr fortfarande.

Läsvärt om enorma kostnader och andra galenskaper på området:
“Det är med tvång möjligt att återsända personen till hans hemland” – 12 september 2006
Sverige är ett rikt land. Det går bra att chartra ett plan och skicka iväg en enda asylsökande för över en halv miljon kronor. – 14 februari 2008
Bort med cheferna för Kriminalvårdens transporttjänst! – 20 mars 2008

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka alltid till ursprungsinlägget.

 

 

 

 

Tack till alla som medverkar till att vi får upp de här frågorna på bordet och i offentligheten! Tio år för sent, visserligen, men ändå.

Dagens Samhälle debatt logoJag läser en riktigt bra text av Johan Westerholm, Edward Nordén, Marcus Brixskiöld och Fredrik Antonsson. Den publicerades under rubriken Svenska flyktingpolitiken står inför ett haveri i Dagens Samhälle den 15 oktober. Fast jag skulle ändra rubriken till ”Svenska asylhanteringen har havererat” (rubriken sätts oftast av redaktionen, inte av artikelförfattarna). Detta för att det inte handlar om vare sig ”flykting” eller ”politiken” och därmed inte heller om ”flyktingpolitiken” som står inför ett haveri utan om just asylhanteringen som redan har havererat.

Mycket som dessa skribenter framför håller jag med om. Det är sådant som jag också själv försökt belysa vikten av och framföra krav på, under många års rapportering om/från asylområdet. Och det de tar upp är viktigt att fundera kring, diskutera och debattera – inte bara förkasta reflexmässigt eller komma dragande och viftande med ointelligenta anklagelsekort. Och så här tycker jag:

Punkt 1 ansluter jag mig till helt.

Punkt 2 är jag tveksam till eftersom kommunerna, vad jag förstår, har laglig självbestämmanderätt och man inte ska kunna köra över dem.

Punkt 3 ser jag som orealistisk (men inte osympatisk) eftersom andra EU-länder knappast kommer att vilja ansluta sig till den svenska linjen.

Punkt 4 vet jag inte om den är nödvändig eller inte; barn har i alla tider flyttat med sina föräldrar till främmande länder med nya språk och det har alltid varit föräldrarnas sak att se till att hemspråket hålls levande, inte de nya ländernas. Så jag är tveksam till att skriva under på den här punkten. Men inte helt negativ till förslaget.

Punkt 5 är viktig och borde vara självklar, men i realiteten, när det kommer 90.000 asylsökande i år och samtidigt tusentals (kanske tiotusentals) anhöriga till tidigare hitkomna, så lär det inte finnas tillräckligt med läkare och sjuksköterskor för att klara uppgiften. Och några läkare och sköterskor måste ju finnas kvar för den egna befolkningen också.

Punkt 6 Det kanske räcker med två år för en del, tre år för andra och så kan det behövas fyra år för vissa. Men om det ska vara någon mening med förslaget så måste det vara obligatoriskt och förknippat med penningavdrag för varje timme och dag som vederbörande inte infinner sig. Och utbildningsinsatserna måste vara meningsfulla och hålla en viss kvalitet och ett visst tempo och omfatta normal arbetstid, åtta timmar om dagen.

Punkt 7 Se punkt 6.

Punkt 8 är svår att hålla med om, även om det går att förstå hur skribenterna tänker. Dessutom torde även detta strida mot lagstadgad kommunal självbestämmanderätt, såvitt jag förstår.

Punkt 9 har jag själv framhållit – liksom miggorna – under många år, så här är det lätt att hålla med: inga generella permanenta uppehållstillstånd för hela flyktinggrupper! Dock anser jag inte att regeringen ska ha något alls med sådana tillstånd att göra. Regeringen frånhände sig allt som hade med den här typen av frågor att göra för många år sedan och det beslutades att hela asyl- och migrationsprocessen ska hanteras av en myndighet (Migrationsverket) och specialdomstolar (migrationsdomstolar), där kunskap och erfarenhet finns som inte finns i en regering.

Punkt 10 har jag själv framhållit – liksom miggorna – under många år, så här är det lätt att hålla med. Detta borde vara en självklarhet. Antalet år som tillfälliga uppehållstillstånd ska ges kan diskuteras, men principen är helt korrekt.

Jag är glad att flera röster nu har börjat höras på asylhaveriområdet. Dessa skribenter ger ett genuint intresserat intryck och verkar ytterst seriösa i hur de närmar sig de här komplexa frågorna. En punkt skulle jag själv lägga till:

Punkt 11 Migrationsverket, migrationsdomstolarna, utlänningspolisen och andra relevanta aktörer ska agera för att stoppa asylbedrägerier och att människor stannar illegalt i landet. Den som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige ska lämna landet så fort som möjligt. Uppenbart ogrundade asylansökningar ska avvisas innan de ens processas (notera att jag talar om uppenbart ogrundade asylansökningar), misstankar om lögner och falska asylhistorier ska utredas noga och avslag meddelas. Åldersbedömningar ska göras vid minsta misstanke om att en asylsökande utger sig för att vara under 18 år och han/hon av olika anledningar inte uppfattas vara det.

Som sagt: Äntligen tas de här frågorna upp i olika sammanhang – och inte bara av mig och några få andra – som under alla år fram tills nu varit tabubelagda och som man inte velat låtsas om trots att varningssignalerna ljudit så högt att de nästan väckt döda. Tack till alla som medverkar till att vi får upp de här frågorna på bordet och i offentligheten! Tio år för sent, visserligen, men ändå.

© denna blogg.

Nima Dervish skriver om Mehmet Kaplan

Nima DervishOrdbrand omslag framRGBSå här skriver Nima Dervish på Facebook. Han har gett sitt tillstånd att texten publiceras. Som förläggare av hans bok Ordbrand tar jag tillfället i akt att tipsa om den också. Den är en samling hisnande, spännande, självständiga och lite rebelliska texter (utdrag kan läsas här). Boken kan laddas ner som e-bok eller köpas som pappersbok från Mummelförlagets Widgetshop. Men här är den aktuella texten om den nya S-regeringens minister, miljöpartisten Mehmet Kaplan:

Jag anser mig vara en hyfsat normalintelligent snubbe. Jag skulle dock aldrig bli politiker. Jag anser mig helt enkelt inte vara tillräckligt klok. Att leda ett land är ett enormt ansvar. Detta innebär att jag har höga krav på mina/våra politiker. Well, egentligen är det inte höga krav; jag förväntar mig bara att de är smartare än jag. Eller om vi vänder på det: De får fan inte vara mer korkade än jag.

Jag tror att Mehmet har en agenda, att han är en orm som är duktig på att le, säga rätt saker och slingra sig. Men ok, vi säger att han inte har nån agenda.

Då kan han inte vara riktigt klok om han tror att den svenska tillströmningen av jihadi wanna be:s skulle lösas med fler moskéer. Det är som att lösa fetma med mer fett, lungcancer med mer cigaretter och att släcka elden med mer bensin!

Om våra moskéer under det senaste årtiondet hade varit kända för att predika kärlek och tolerans hade jag sagt: Go ahead, bygg fler. Stöd dem. Men nu har de islamiska organisationerna gång på gång fuckat upp, till den grad att det för länge sen stått klart att det inte rör sig om några ”misstag och missförstånd”, utan helt enkelt sympati med dåliga värderingar.

Mehmet får i Expressen frågan:
– Hur kommer det sig att du får de här anklagelserna riktade mot dig?
– Det är svårt att spekulera i det. Människor har genom tiderna, beroende av deras etnicitet eller religion då och då hamnat i den typen av beskyllningar.

Men det har inte med att han skulle vara muslim eller blatte. För vissa är det givetvis orsaken, men jag är övertygad om att för de flesta så handlar det helt enkelt om att han inte är vettig:

Han gängar sig med extremister och radikala på Ship to Gaza. Ångrar inget.
Han vägrar rösta för erkännandet av Armeniska folkmordet. Vilken slump att det stred mot hans partis linje, men sammanföll med Turkiets linje.
Han pratar om solidaritet och mänskliga rättigheter, men säger inte ett pip när iranier kämpar för frihet 2009.
Han säger inget (?) om Shingal eller Kobani 2014, och när han öppnar käften så är det för att mildra folks upprördhet gällande IS genom att säga att svenskar ofta har gett sig utomlands för att kriga.

Tror någon för ett ögonblick att han skulle förminska Palestinska kampen genom att säga: ”Hey, många länder i historien har varit ockupanter och många folk har blivit ockuperade. It happens, inte första gången det har hänt”?

Nalin Pekgul är muslim och tekniskt sett från samma land som Kaplan. Inte fan har jag (eller nån jag känner som ogillar Mehmet) nåt emot att hon skulle vara minister. Tvärtom, jag skulle gå ner i spagat av glädje (och det trots att jag sedan flera år är besviken och sur på hennes parti, S).

Till och med när Kaplan ber om ursäkt och försöker rätta till och förklara så ”fuckar han upp” (visar sitt rätta ansikte?):

– Det är min och Miljöpartiets uppfattning att det är fel att resa till Syrien för att delta i kriget där. Våld är aldrig lösningen, säger Kaplan.

Fel! Om man är kurd och åker för att kämpa mot Da’ash så är det inte fel utan helt rätt. IS kommer inte försvinna av sig självt, nån måste ta hand om dem. Och de går inte att resonera och föra dialog med, så lösningen mot dem är som med nazisterna under WWII: Våld. Och tyvärr massor av det.

Jag vill inte ha en minister som i bästa fall inte har nån aning om hur man bekämpar vår tids värsta dilemma och predikament. Och i värsta fall inte ens står på rätt sida ideologiskt.

Kommentar: Nej. Det mesta är sagt.

OBS! © denna blogg och Nima Dervish. Vid kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Be my guest # 103 – man, 37

I Sverige kan eller vågar numera inte alla skriva i eget namn. Alla vet varför, det behöver inte sägas igen och igen. Icke desto  mindre kan det de har att säga vara nog så viktigt. Den här personens identitet känner jag till, och det samt det faktum att det han skriver är välformulerat och viktigt, gör att jag publicerar hans text. Så här presenterar han sig:

OkändMan, 37 år gammal. Tjänsteman i den offentliga förvaltningen med bakgrund på Migrationsverket och Länsstyrelserna. Har arbetat med integrations- och arbetsmarknadsfrågor under cirka tio år. Arbetar nu kommunalt med helt andra frågor och politikområden men med ett stort intresse för migrations- och integrationsfrågor. Politiskt obunden men lutar åt det borgerliga hållet.

Tack för den mycket välskrivna artikeln om Mehmet Kaplan. Det behövs någon som sätter ned foten ordentligt mot extremism i alla dess former. Tyvärr tror jag att Nalin Pekgul har rätt i att saken kommer att sopas under mattan, inte enbart på grund av ”islamofobikortet” utan snarare baserat på Kaplans partitillhörighet. Miljöpartiet innehar en särställning och partiet och dess företrädare. Det räcker med att göra jämförelsen mellan Maria Borelius och Cecilia Stegö-Chiló som tvingades göra bot och bättring redan innan bläcket på deras utnämningar till statsråd hade torkat 2006, och vice statsminister Åsa Romson 2014, som med största sannolikhet kommer att sitta kvar i orubbat bo. Nåväl detta var en utvikning som egentligen inte har med ämnet att göra men som likväl hakar in i frågan om legitimitet gällande både politik och politiska partier.

Det är tämligen uppenbart att något är fel med Sveriges asylpolitik och att missnöjet jäser ute i landet. Trots detta ägnar sig allehanda politiker och framförallt journalister åt att bortförklara situationen eller att komma med förklaringar eller mirakelkurer (PWC-rapporten om Sandviken som pulveriserades av bland andra Tino Sanandaji) eller det faktum att media konsekvent har lyft fram de siffror och ståndpunkter som till synes ger legitimitet åt den förda politiken (OECD-rapporten om invandring och vinster eller SOM-institutets enkät om mångfald är bara några exempel). Problemet är att dagens medielandskap är väsensskilt från sötebrödsdagarna före bloggosfären. Idag finns den relevanta informationen ett knapptryck bort och tvärt emot vad den miljöpartistiskt anstrukne och kosmopolitiske ”hen” inom journalistkåren anser om den genomsnittlige medborgaren så är vederbörande (medborgaren) fullt kapabel att både söka och värdera information utan att den först genomgått gammelmedias försköning och tillrättalägganden.

Den verklighet som framgår är således väsensskild från den glättiga det glättiga ”multikulti” (som andas en hel del exotism men eftersom det är de goda krafterna som uttalat den så är det ju som vi alla vet helt okej) som migrationen framställs vara. Istället framträder en bild av ett samhälle, fjärran från Söders hippa caféer och surdegshotell där kommuner i glesbygden går på knäna för att vidmakthålla den ”Humanitära Stormakten”. Svensken i gemen må vara konflikträdd och knyter oftare handen i byxfickan än att protestera, åtminstone öppet men förr eller senare måste missnöjet få ett utlopp. Detta visade sig i valet då Sverigedemokraterna blev tredje största parti.

Även detta verkar komma som en överraskning för medieeliten som desperat försöker hitta förklaringsmodeller. Det diskuteras, stöts och blöts. Förment söker man hitta beröringspunkter och modeller till att förstå hur närmare 13 procent kunde rösta på ”de onda” och ändå missar man målet.

Migrationspolitiken! Väljarna la sina röster på Sverigedemokraterna därför att man vill se en förändring. Detta innebär inte per automatik att svensken är rasist eller ”främlingsfientlig” utan att det finns ett missnöje med att man som invånare i Ställdalen, Hultsfred eller Tierp måste bära ansvaret för västvärldens mest extrema invandringspolitik. Svaret är inte konstigare än så. Medie- och politikereliten må grina illa åt dessa stängda hjärtan men å andra sidan finns det få asylboenden på Södermalm så igenkänningsfaktorn torde vara lika med noll.

Dock lär det inte bli en förändring inom den här mandatperioden, snarare så verkar de sju etablerade partierna vara ännu mer övertygade om att fortsätta på inslagen väg. Definitionen av dårskap är att upprepa samma misstag och förvänta sig ett annat resultat. Jimmie Åkesson kan lugnt luta sig tillbaka och se fram mot 18 till 20 procent av rösterna 2018. Det ironiska i det hela är att ett vanlig förekommande ord i diskussionen synes vara ”ansvar” – ofta riktat mot andra länder i EU men på hemmaplan verkar man ha glömt bort ordets rätta innebörd.

© denna blogg och författaren till texten.
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 194 andra följare