Nu finns boken som alla politiker och mediefolk borde läsa. För att inte tala om allmänheten…
Läs om den, läs recensioner
och
köp den här!
Finns också som e-bok och kan laddas ner direkt!
Nästa bok planeras komma ut i augusti 2014, en månad före riksdagsvalet.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
Arbetsmarknadsdepartementet meddelar:
Journalistseminarium om utrikes födda på arbetsmarknaden och betydelsen av mångfald
Tisdagen den 29 maj håller integrationsminister Erik Ullenhag ett kunskapsseminarium för journalister om utrikes födda på arbetsmarknaden och betydelsen av mångfald.”
Så typiskt för Sverige att en minister, som knappt själv någonsin haft ett arbete på något område där han konfronterats med ”mångfald”, ska berätta om ”betydelsen av mångfald” – i arbetslivet, får man förmoda. Har förresten den svenska regeringen blivit en informationsapparat, ett opinionsbildande organ som ska informera neråt om vad man ska tycka och tänka och ”hur det är” i samhället?
Själv skulle jag aldrig gå på ett sådant seminarium. Däremot skulle jag eventuellt gå på ett där arbetsgivare (inte politiker) berättar allsidigt om för- och nackdelar med ”mångfald” på deras arbetsplatser. Alltså det svarta och det vita, det positiva och det negativa. Allsidigt. Inte tillrättalagt av en politisk propagandaapparat som vill få alla att tänka i samma banor.
Utrikes födda. Vilka avses? Danskar, finländare, norrmän, islänningar, amerikaner, österrikare?
Undrade en person på Facebook.
Tja, ingen verkar veta svaret, eftersom politiker och journalister är så rädda för att vara tydliga att otydligheten blivit deras signum. Jag vet varken vad opinionsbildningsdepartementet med opinionsbildningsminister Ullenhag i spetsen menar med ”utrikes födda” eller med ”inrikes födda”. Menar han med ”utrikes födda” just mig och andra finländare samt danskar, norrmän islänningar, amerikaner och österrikare? Eller är det meningen att jag på något telepatiskt eller automatiskt underförstått sätt ska förstå att han menar andra utrikes födda? Varför säger han inte det då, i så fall? Och med ”inrikes födda”, menar han då barn till somalier, irakier, ukrainare och iranier som fötts här eller menar han ”etniska svenskar”?
Borde inte ministrar i Sverige, som ska leda landet på bästa sätt, försöka hitta raka och tydliga sätt att kommunicera om de stora invandrargrupper de menar när de talar om ”mångfald” och sluta slänga sig med allehanda konstlade begrepp! Vi kan inte tyda deras otydligheter eller läsa deras tankar och vi, landets invånare, har rätt att kräva tydlighet av dem som ska vara våra representanter när det handlar om att agera för landets och folkets bästa.
En migga, bland annat apropå texten den 23 maj 2012 här på bloggen: ”Så länge inga brott begås får alla EES-medborgare vistas i Sverige under tre månader utan att avvisas.” What else is new?:
När polisen tittar på – kör inte för fort. Gasa inte utan stanna bilen och spänn fast säkerhetsbältet.
EU-kommissionen har ett pågående ärende mot Sverige. Och det har nu ett par år på nacken. Regeringen tvingades till sist dra upp huvudet ur sanden och tillsätta en statlig utredning. Utredningen är efter direktiv 2011:53 (finns på regeringens hemsida) och Migrationsverket (Migränverket) är toppen på det rätt rejäla isberg som gjort att hela regelverket nu står inför en översyn. Så går det när inställningen hos Migrationsverkets ledande tjänstemän är ”tjipp tjopp och kvidevitt, vi får göra vad vi vill bara vi är flera som håller ihop”. Undrar vad den nye generaldirektören tycker om det hela?
Saken innefattar olagliga frihetsberövanden, regelvidriga verkställigheter, avsaknad av rättssäkerhetsgarantier och hemsnickrade brottsbegrepp. Den är skapad av de högsta juristerna på Migrationsverket (och jag kan försäkra att i de undre leden är kompetensen i ämnet sådan att den får plats på ett frimärke). Saken gäller direktavvisning av unionsmedborgare. Nu ligger grundfelet visserligen i att riksdagen gjorde ett dåligt införlivande av Rörlighetsdirektivets artikel 6. Men som unionsrätten en gång för alla är utformad, med regler för normkollision och direktivkonform tolkning och allt, så gäller att även om ett införlivande skulle ha missat unionsrättens syfte eller om införlivandet till och med försökt ignorera unionsrätten, så gäller likafullt unionsrätten.
Redan under våren 2010 blev det här aktuellt. Polismyndighetens beslut om direktavvisning går nämligen bara att överklaga till Migrationsverket, vars Förvaltningsprocessenhet i det upptagningsområde där polismyndigheten befinner sig ska pröva överklagandet. Migrationsverkets beslut kan sedan överklagas till Migrationsdomstolen. Polismyndigheten i Stockholm hade fått ett förhandsbesked från Förvaltningsprocessenheten i Stockholm att polisens kommande ingripande mot ”aggressivt tiggeri” skulle bedömas på ett visst sätt om ett överklagande kom till Migrationsverket. Någon vecka senare kunde detta beskådas i media.
Under sommaren 2010 blev det hela till unionspolitik, när Frankrike ingrep mot vad som blev kallat ”illegala bosättningar”. Kommissionär Viviane Reding fick ett utbrott inför Europaparlamentet, Frankrikes president Nicolas Sarkozy fick under ett rådsmöte ett ännu större utbrott, Kommissionens ordförande Manuel Barroso försökte gjuta olja på vågorna, kommissionär Cecilia Malmström lovade att samtliga medlemsstater skulle få en översyn, och utrikesminister Carl Bildt lovade i tv att Sverige stod på kommissionens sida. Såväl kommissionär Cecilia Malmström som utrikesminister Carl Bildt var eventuellt lyckligen ovetande om att vad som samtidigt pågick i Sverige var värre än det som pågick i Frankrike. Frankrike hade nämligen fått dem som återvände till främst Rumänien att skriva på avtal om att göra det frivilligt och som tack för besväret fick de berörda varsin summa pengar. I Sverige delades det inte ut några pengar: de berörda blev satta i förvar och var utanför Sveriges gränser på rekordtid. De berörda hade möjligen en teoretisk chans att överklaga, men ingen praktisk.
Sedan kom Kommissionens på besök till Migrationsverket i oktober 2010. Danmark som också velat föra en hård linje lovade i december 2010 att följa rättssäkerhetsgarantierna. Migränverket däremot brydde sig inte – det var ju bara en av EU:s gemensamma institutioner som kommit på besök.
Stockholmspolisens agerande hade under vintern 2010- 2011 spritt sig även till västkusten. Sedan timade det sig så i Göteborg, att en unionsmedborgare som satt i förvar och som skulle direktavvisas, faktiskt hann överklaga. Den överprövande instansen, Förvaltningsprocessenheten i Göteborg som fick överklagandet, meddelade inhibition och avslog överklagandet med motiveringen att ”prostitution utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet”. Unionsmedborgaren gick vidare till Migrationsdomstolen i Göteborg. Domen i mål UM 832-11 kom den 8 april 2011. Domstolen konstaterade kort att den berörde unionsmedborgaren inte begått några brottsliga gärningar och därför inte kunde utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet.
Migrationsverket kom likafullt med ett rättsligt ställningstagande, RCI 14/2011 (kunde inte hittas i Migrationsverkets dokumentdatabas), som trädde i kraft den 27 april 2011. Migrationsverket förklarade här att det visst går att direktavvisa unionsmedborgare om de inte försörjer sig på ett hederligt sätt, vilket var en skrivning med hänvisning till prop. 1954:41 (om så kallat bettleri). Här skapades också ett eget vandelsbegrepp, eftersom ”aggressivt tiggeri” och liknande inte är straffbara och eftersom det låg i sakens natur att det inte fanns någon lagföring för brott.
Och regeringen hade den 16 juni 2011 inget annat val än att ta skeden i vacker hand och begära en översyn av alltihop.
Därefter kom Justitieombudsmannens kraftiga kritik i ärende 6340-2010, och mot Polisen. Det beslutet blev meddelat den 28 juni 2011. Den som såg tv-inslagen den dagen kommer ihåg att den intervjuade polischefen försvarade sig med att Polisen hade Migrationsverkets välsignelse. Migrationsverket kom därför med ett nytt rättsligt ställningstagande, RCI 25/2011 (kunde inte hittas i Migrationsverkets dokumentdatabas), den 14 september 2011. Emellertid var detta ingen reträtt. Det står fortfarande om direktavvisning – med ty följande möjligheter till tagande i förvar – och det står om något som kallas ”aggressivt tiggeri och ofredande”. Detta gällande ställningstagande ändrade inte mycket.
Saken har för övrigt redan varit föremål för prövning i högsta instans och på ett övertydligt sätt, varför allt egentligen varit onödigt. EU-domstolen hade exakt denna sak på sitt bord i mål C-268/99 (Jany m.fl.) och meddelade sitt avgörande den 20 november 2011. Avgörandet är väl citerat och finns exempelvis i den Vägledning för ett bättre införlivande som EU-kommissionen bestått medlemsstaterna med. Det är i korthet inte möjligt att göra några slags analogier mellan hot mot allmän ordning och säkerhet och ett beteende som anses som moraliskt förkastligt.
Och nu har så Migrationsverkets ledande jurister kommit med ett nytt ställningstagande, det tredje i ordningen: RCI 13/2012 som kom den 21 maj 2012. Det ska visserligen föreställa en pudel – eller rättare sagt omvändelse under galgen – men inte heller nu blev det rätt. Det går fortfarande inte att direktavvisa så som potentaterna tycker, eftersom den berörde har rätt att få lägga fram sin sak i domstol. Den berörde måste också vara dömd för brott för att det ska bli aktuellt med någon utvisning.
Fortsättning följer.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
Justitierådet Göran Lambertz föreslår kriminalisering av tvångsäktenskap och barnäktenskap, rapporterar SR P1. Jaha. Men var inte det olagligt redan tidigare?
I utredningen föreslås att den som tvingar någon annan att gifta sig ska kunna dömas till fängelse i upp till fyra år. Och den förälder eller annan person som låter ett barn under 18 år att gifta sig, ska kunna straffas med böter eller fängelse i upp till två år.
Men hur ska man tillämpa lagen nu, om man inte kunnat tillämpa den tidigare? Vem tror att de utsatta flickorna/unga kvinnorna – och i en del fall även pojkarna/unga männen ska våga (eller vilja) polisanmäla sina föräldrar om dessa tvingar sina barn att gifta sig?
SR P1:
Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi, är inte säker på om lagförslaget kommer att ha någon större effekt för de unga som lever under hedersförtryck.
– Den faktiska effekten av själva lagen blir inte så stor eftersom familjerna, släkterna, kan betrakta två stycken som bor samman som ett äktenskap, medan det inte är det i juridisk mening i Sverige.
– Eftersom det är tillåtet att vara sambo i Sverige, innebär det att man inte kan hindra det här i praktiken, säger Jan Hjärpe.
Några kommentarer på Twitter och Facebook:
Det verkar som ännu ett slag i luften. Lagen ska förstås införas men det är inte den som kommer att förändra tusenåriga strukturer.
Lagars normerande effekt ska inte underskattas. Sedan måste rättsvårdande myndigheter så klart stå upp för dem.
Om det blir mer allmänt känt att tvångsgifte/barnäktenskap är olagligt kan det varar katalysator dels för drabbade individer men också för lärare och andra som vågar anmäla. Lagstiftning markerar vilka värderingar vi har i ett samhälle.
Barnen/de unga kommer i liten – om någon – utsträckning anmäla föräldrarna. Däremot kommer säkert enstaka individer inom skolan och det sociala att göra det.
Kommentar: Jag trodde också att det redan var olagligt att tvinga minderåriga att gifta sig och att tvinga någon överhuvudtaget att gifta sig mot sin vilja. Jag tror inte att något kommer att förändras efter att den här utredningen framlagts eller ens om förslagen i den genomförs. Hoppas att jag har fel.
Den brittiska dagstidningen The Independent skriver den 23 maj 2012 under rubriken The only way is Finland om jämlikhet, lyckliga finländare och goda resultat i skolan.
Tidningen citerar bland annat Labour-ledaren Ed Miliband:
Om du vill uppnå den amerikanska drömmen, åk till Finland. Om du föds fattig i ett mera jämlikt samhälle som Finland, Norge eller Danmark har du en bättre chans att få ett bra jobb än om du föds fattig i USA.
I artikeln kan man också läsa:
Its students are also the best in the West, achieving extraordinarily high scores in a triennial survey for the Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD). According to Anu Partanen, a Finnish journalist writing in The Atlantic: ”Decades ago, when the Finnish school system was badly in need of reform, the goal of the programme that Finland instituted, resulting in so much success today, was never excellence. It was equity.”
Som sagt: The only way is Finland!
Arkiverat under: Allmänt, Finland, finlandssvenskt, finskt, Samhälle | Kommentering avstängd
Sedan när har man ansett att det behövs ”rättsliga ställningstaganden” av Migrationsverket för att man ska följa den lag som redan finns och är tydlig? Varför ska allting tårtas-på-tårtas i detta land?
Som EES-medborgare får man vistas tre månader i ett annat EES-land förutsatt att man har tillräckliga medel för att försörja sig själv under tiden. Man kan inte begära att ett annat lands skattebetalare ska försörja en. Man kan alltså inte kräva att få socialbidrag utan får resa hem om man inte har pengar till att betala sin vistelse med. Däremot är, som också påpekas i Dagens Nyheter, prostitution inte förbjuden. Tiggeri är inte heller förbjudet, annat än om den är störande, stötande, påflugen, aggressiv.
Så länge inga brott begås får alla EES-medborgare vistas i Sverige under tre månader utan att avvisas. Det framgår av ett ställningstagande från Migrationsverket. Alltså är tiggare och prostituerade välkomna att stanna, men inte den som missbrukar biståndssystemet.
Ovanstående kan man läsa i en artikel i Dagens Nyheter den 23 maj 2012, under den något märkliga rubriken Tiggare får vara här – inte bidragstagare. Det är väl ändå så självklart att det inte behöver påpekas av tidningen att Sverige inte har lagstadgad bidragsinvandring (trots att det förekommer sådan vid asylbedrägerier)? Och, som sagt: det behövs knappast några ”rättsliga ställningstaganden” för att man ska följa lagen. Ett av problemen på det havererade asyl- och migrationsområdet i Sverige är alla möjliga och omöjliga ”ställningstaganden”, när det redan finns lagar och förarbeten till lagarna. Inte undra på att risken för felbedömningar och felaktiga avgöranden ökar, när man som beslutsfattare inte bara har utlänningslagen och förarbetena samt så småningom utvecklad praxis att följa, utan också måste ta del av hur Migrationsverket ”ställer sig”.
Migrationsverket:
Alla EES-medborgare och deras medföljande familjemedlemmar får vistas i landet i tre månader oavsett hur de försörjer sig så länge de inte begår brott och inte belastar biståndssystemen enligt socialtjänstlagen.
Men detta anges ju redan i lagen!!!
På vilka andra lagområden ska hänsyn tas till en myndighets ”rättsliga ställningstagande” när lagar och deras förarbeten tolkas? Om någon anser att jag har missförstått det svenska rättssystemet på något sätt och om det här med ”ställningstaganden” är ett vanligt och lagstadgat tårta-på-tårta-förfarande även inom andra myndigheter så skicka gärna ett meddelande via fliken Info och förklara och berätta.
Vad gäller människor som kommer hit och ”försörjer” sig på tiggeri så behöver ordningsmakten hålla dem under viss uppsikt så att tiggeriet inte övergår i kriminalitet, vilket – om det sker – givetvis är grund för både lagföring och så småningom utvisning. Kostnader för EES-medborgare i Sverige som begår brott och behöver advokat och/eller bidrag till sitt uppehälle tills de kan återvända till sina hemländer samt till hemresor, ska givetvis bestridas av deras respektive land där de är medborgare, inte av Sverige och svenska skattebetalare.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
En migga skriver, apropå bilder i en dagstidning av påstått minderåriga asylsökande, varav den ena snarare torde vara närmare 30 och den andra minst i 22-årsåldern och ingendera verkar ha den nationalitet de uppgett (jag har sett bilderna men tänker inte länka till artikeln):
Det är väl uppenbart att männen inte är under 18! Måste ha stött på riktiga stolpskott till beslutsfattare som låtit dem passera som barn. Det hade inte hänt på min enhet.
Deras ärenden avgörs på särskilda barnenheter. Jag är inte helt uppdaterad på praxis för ”ensamkommande”, men den är betydligt generösare än för vuxna, vilket är ett av skälen till att de unga männen (och i färre fall kvinnorna) uppger sig vara minderåriga. Man måste ha anhöriga eller någon institution i hemlandet som tar emot minderåriga för att de ska kunna utvisas.
Jag läste i samma veva en text om den gamla kvinnan Ganna också. De här fallen, och andra fall, som medierna rapporterar om är typiska för journalisters sätt att rapportera om asylärenden. De framställer de sökandes påståenden som sanningar. De borde läsa beslut och domar, då kanske de upptäcker att det inte är så självklart att det som påstås är sant.
Jag förstår inte heller varför dessa unga män är i behov av barnpassning för stora summor per dygn. Är de missbrukare, vanvårdade, psykiskt sjuka, på glid eller vad? Barn bosatta i Sverige med ”vårdbehov” på t ex HVB-hem har nämligen väldigt svårt att få en sådan plats. Jag vet också att de här minderåriga asylsökande – både de som faktiskt var minderåriga när de kom och de som ljög – i många fall får stanna på dessa mycket dyra boenden flera år efter att de blivit vuxna.
Jag vill – apropå detta – slå ett slag för den utredning man gjort av hur Migrationsverket och domstolarna tillämpar den nya utlänningslagen där man bl.a. kom fram till att vi är generösare än vad lagstiftaren tänkt sig. Den utredningen verkar medierna inte så intresserad av att belysa…
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
Är det någon enda s.k. ansvarig i riksdagen eller regeringen i Sverige som orkar/ids/bryr sig om att reagera på vad den före detta regeringstjänstemannen från Afghanistan, Zulmay Afzali, skriver om på Newsmill den 21 maj?
Ett exempel: X beviljas uppehållstillstånd i ett land i Europa för att han sagt att kommer att bli dödad i sitt hemland Afghanistan om han inte får stanna. X har berättat en falsk historia, angett falsk identitet, visat upp falska dokument och har alltså fått uppehållstillstånd. Nu vill X åka tillbaka till Afghanistan för att hälsa på sin familj, men han kan inte göra det utan att avslöja att hans asylansökan var falsk. Så han går till Pakistans eller Irans ambassad och erhåller visering till något av länderna som båda gränsar till Afghanistan. Många föredrar Pakistan eftersom det är betydligt lättare att ta sig in i Afghanistan därifrån än från Iran, utan någon som helst pass- eller identitetskontroll vid gränsen. Och om X vill undvika omvägen via Pakistan eller Iran så finns ett annat sätt. Afghanska ambassader ställer ut speciella dokument – ”inresetillstånd” – som är till för personer som inte kan resa in i Afghanistan på sina ordinarie pass på grund av de getts skyddsstatus i Europa. När X landar på flygplatsen i Kabul kan han låta sitt pass ligga i fickan, han behöver inte visa upp det för gränspolisen. Det enda han behöver göra är att visa sitt inresetillstånd från en afghansk ambassad och få en inresestämpel av polisen så är allt klart.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
Det går inte att jämföra alla fakta och siffror exakt rakt av mellan Sverige och Finland eftersom statistiken och sättet att ange olika anledningar till uppehållstillstånd m.m. skiljer sig mellan länderna. Här är i alla fall några jämförelser som kunnat fastställas exakt.
Borde inte någon i Sverige någon gång, ganska snart, börja intressera sig för och fundera över de stora skillnaderna? Med en genuin önskan och vilja att finna svar på varför det faktiskt är så stora skillnader inte bara i antal asylsökande utan även i trender.
Varför ökar asylinvandringen lavinartat i Sverige medan den minskar i Finland?Kan det ha att göra med att man är bättre på att följa sin egen utlänningslag och att kräva styrkt identitet i Finland? Kan det hända att man hellre söker asyl i ett land (Sverige) där man kan ljuga om sin bakgrund, sin nationalitet, sitt namn, sin asylhistoria och inte styrka sin identitet och ändå ha en ganska god chans att få PUT, särskilt som det, enligt miggornas rapporter, ska gå fort och man då inte hinner utreda alla fall och GD Dan Eliasson har uttalat att han aldrig kommer att klaga på om miggorna har gett PUT felaktigt? Och kan det hända att man hellre söker asyl i ett land (Sverige) där man kan stanna kvar även när man har fått avslag på sin ansökan för att man i i det landet (Sverige) inte ser till att den som inte fått tillstånd att stanna lämnar landet?
Varför ökar antalet påstått och faktiskt minderåriga asylsökande i Sverige, medan det minskar i Finland? Kan det ha något att göra med effektiva åldersbestämningar i Finland, tester som t.ex. år 2009 visade att 65 procent av de påstått minderåriga som kom till landet var över 18 år? Kan det vara så att man i de stora asylländerna insett att det inte är någon idé att skicka unga män, 18-30 år gamla, till Finland eftersom man där inte går på lögner om ålder?
Jag har själv här på bloggen otaliga gånger belyst skillnaderna och även gett en del förklaringar i mina texter. Det finns en sökfunktion uppe till höger under sidhuvudet, där man kan söka efter de uppgifter man är intresserad av.
Allt fler söker asyl i Sverige.
Antalet asylansökningar har ökat med 22 procent visar siffror från årets första kvartal. Vid utgången av april månad förra året hade Migrationsverket tagit emot 8.255 asylansökningar jämfört med 10.005 under samma tid i år. De största grupperna utgörs av sökande från Somalia (1.763), Afghanistan (1.321) och Serbien (760).
Under hela år 2011 sökte 29.648 personer asyl i Sverige.
Allt färre söker asyl i Finland.
Antalet asylansökningar har minskat med ca 14 procent under årets fyra första månader jämfört med samma period 2011. Vid utgången av april månad i år hade Migrationsverket i Finland tagit emot 795 asylansökningar jämfört med 924 under samma tid förra året. De största grupperna utgörs av sökande från Irak (176 personer, 2011 187 personer), Syrien (53 personer, 16 personer 2011) och Ryssland (66 personer, 99 personer 2011).
Under hela år 2011 sökte 3.088 personer asyl i Finland.
Antalet ensamkommande minderåriga asylsökande är större i år än i fjol i Sverige.
Under tiden januari-april i år har 936 ensamkommande minderåriga sökt asyl jämfört med 642 under det första kvartalet förra året, vilket är en ökning med drygt 40 procent. De flesta ensamkommande barnen och ungdomar som sökt asyl i år kommer ifrån Afghanistan (579 personer), följt av Somalia (105 personer), Serbien (67 personer) och Algeriet (64 personer).
Antalet ensamkommande minderåriga asylsökande är färre i år än i fjol i Finland.
Under januari-april i år har 37 ensamkommande minderåriga sökt asyl jämfört med 51 under samma tid förra året, vilket är en minskning med 26 procent. De flesta ensamkommande barnen och ungdomar som sökt asyl i år kommer ifrån Irak (7 personer), följt av Angola (6 personer) och Somalia (5 personer).
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Finland, finlandssvenskt, finskt, Samhälle | Kommentering avstängd
I en debattartikel - Fler EU-länder måste ta sitt ansvar i Nya Wermlandstidningen, skriver två representanter för ett litet land som tror sig vara världens samvete och ha rätt att ställa krav och tala om att andra ”ska ta sitt ansvar”:
I dag tar tio länder emot 90 procent av alla asylansökningar i hela EU. Övriga 17 medlemsländer skulle kunna göra betydligt mer.
Det är Cecilia Wikström, FP, och hennes partikollega Mikael Helmersson som skriver detta. Men vilka är de att kräva att andra länder ska ”ta sitt ansvar”? Och vilka är de att anse att de har tolkningsrätten av begreppet ”ansvar”? Det kanske är just det som de 17 länderna gör enligt sitt icke-svenska sätt att se: tar ansvar för sitt land och sitt folk och för asylsökande som styrker sin identitet och sitt behov asyl eller skydd! Dessa 17 länder har uppenbarligen inte samma syn på ”ansvar” som ”bäst-i-klassen-enligt-sig-själv”-Sverige.
I Sverige betyder det att alla som sätter sin fot på svensk mark och uttalar ordet ”asyl” tas emot, inkvarteras, försörjs, tas om hand, utreds, tolks och processas – hur uppenbart ogrundade deras asylansökningar än är. Och här ställs inte längre krav på styrkt identitet, vilket det gör på ett helt annat sätt i andra länder. Så vad Wikström och Helmersson menar med ”ansvar” är en svensk variant; ordet har fått en svensk betydelse som inte är densamma som i andra länder. Och det är direkt pinsamt – för att inte säga oförskämt – att man från svenskt håll sätter sig på höga hästar och menar att alla ska gå samma haveristiska väg som Sverige när det gäller asylinvandringen.
Idag kan samma person ha en procents chans att få asyl i Irland och 60 procents chans att få asyl i Sverige.
Påpekar artikelskribenterna. Det märkliga är alltså, att de anser att det är den svenska synen som är den rätta, den som ska råda i hela EU! Trots att Wikström och Helmersson uttryckligen själva påpekar att det är tio länder i EU som valt att ta emot 90 procent av alla asylsökande medan resten, hela 17 länder, valt att bara ta emot 10 procent, så menar de att det är de tio länderna (och allra mest Sverige) som ska sätta agendan när det gäller beviljandet av asyl eller skydd också i dessa 17 länder! Varför inte tvärtom? Varför hävdar man inte att de 17 länder med restriktivare syn på asylinvandring ska vara vägledande och förebilder och att de tio övriga borde rätta sig efter dem?
I de 17 länderna har man helt uppenbart andra kriterier och en annan syn på den mycket stora invandringen till EU av människor som vägrar styrka sin identitet, som berättar falska asylhistorier och som helt enkelt på bedräglig väg vill ha uppehållstillstånd i Europa. Varför anser då de ansvarskrävande svenska politikerna inte att deras synsätt, deras beslut att se om sitt hus och att ta emot bara dem som verkligen behöver skydd och som styrker vilka de är, varifrån de kommer och varför de kommer, är mer rätt och bättre än de tio ländernas, som tar emot allt och alla?
Sverige är knappast ett föregångsland på asylområdet, i andra länders ögon. Kanske inte ens i sitt eget folks ögon – utom i politikers och journalisters och ett antal andra som målat in sig i ett hörn av godhet och vägrar erkänna att verkligheten idag är en helt annan än den var för bara åtta, tio år sedan. Sverige är snarare ett avskräckande exempel.
Cecilia Wikström och Mikael Helmersson menar helt säkert väl och tror att de gör något bra när de uttalar följande, som bara är ord, ord, ord och inte bottnar i verkligheten:
Solidaritet gentemot de flyktingar som kommer hit, men också solidaritet mellan länderna i EU. Det är solidariskt att på ett korrekt sätt verkställa och följa de gemensamma regelverken, men även att ställa upp för de medlemsländer med högst tryck. Målet är att EU ska ha kapacitet för att skydda alla de människor som flyr från förtryck. Ytterst handlar det om allas vårt medmänskliga ansvar.
Jag vet med absolut säkerhet att Cecilia Wikström har ett starkt och genuint engagemang för flyktingar. Det hedrar henne och det får man hoppas att hon så småningom renodlar så, att det just är flyktingar hon menar när hon talar om solidaritet och ansvar. Faktum är bara, tyvärr, att asylbedrägerierna ökar och att det redan är ett stort tryck på ett litet land som Sverige att ta emot dem som faktiskt har asyl- och skyddsskäl och att vi inte kan fortsätta ta in och processa en massa människor som inte har en enda handling och som ljuger om både ålder, nationalitet, (obefintliga) asylskäl och allt annat som går att ljuga om för att få stanna och bli försörjda i Sverige. Det är de människor med faktiska asyl- och skyddsskäl som ska tas emot, i enlighet med utlänningslagen och de konventioner Sverige ratificerat.
I kommentarsfälten till artiklar om asylinvandring i finska tidningar kan man läsa mängder av inlägg där människor skriver att ”vad vi än gör så ska vi inte ta efter Sverige” och ”Finland får aldrig bli som grannen i väster”. De håller fram Sverige som varnande exempel, inte som positivt och gott. Likadant är det förmodligen i alla 17 länderna som är restriktiva och aldrig kan tänka sig att en sådan stor invandring som i Sverige.
Det är solidariskt att på ett korrekt sätt verkställa och följa de gemensamma regelverken, men även att ställa upp för de medlemsländer med högst tryck.
”Bäst-i-klassen”-Sverige talar om för alla andra vad som är solidariskt”, för ”bäst-i-klassen”-Sverige är ju de som vet vad alla ska anse vara ”solidariskt” (med vem, vad och vilka?). Men det är varje suverän stats sak att definiera vad som är ”solidaritet” och ”ansvar” för dem och folk. Sverige har valt sin väg, andra länder väljer sin väg.
Människor med faktiska flykting- eller skyddsskäl som tar sig till Europa, ska behandlas enligt de lagar och som gäller i varje enskild stat men också i enlighet med internationella konventioner. Sverige har inte överhöghet eller någon som helst rätt att försöka skuldbelägga andra länder som inte vill ha samma havererade asylsystem som Sverige. Sverige är inget gott exempel för övriga EU-länder på det här området.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
Blandad information. Först en migga om ålderstester, sedan ur rapportering om ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga i Finland.
Jag vill bara påtala att vi gör ålderstester. Först en s.k. okulär bedömning, alltså man bedömer om personen ser ut att vara minderårig. Redan där blir många bedömda som äldre än 18 och får sin ålder uppskriven. Vi använder oss också av tand- och skelettröntgen. Problemet där är att man får en bedömning med en felmarginal på + – 2 år. Vad de använder för metoder i våra nordiska grannländer vet jag inte, men kanske gör man dessa undersökningar mer regelmässigt än vi gör. Vet inte heller vilket boende osv man erbjuder i övriga Europa jämfört med Sverige. Varför 16, 17 åringar ska behöva bo på HVB-hem förstår jag inte. Hela den här karusellen började väl när kommunerna för några år sedan fick ansvaret för ”barnen” och de placerades på HVB-hem.
I januari 2010 rapporterade Yle - Alaikäisten turvapaikanhakijoiden tulva tyrehtyi – att:
Antalet ensamkommande minderåriga asylsökande till Finland minskade kraftigt förra året (2009) jämfört med året innan. En av anledningarna till minskningen är de skärpta ålderstesterna.
Enligt utredningsledaren vid Helsingfors utlänningspolis, Arvo Mäntykenttä, visade sig 42 av 63 testade, alltså 65 procent, vara äldre än 18 år. Han säger:
Vanligtvis är de som uppträder som minderåriga 19-20 år gamla. En del är dock betydligt äldre. En av dem som vi utredde, som sade sig vara 16 år, kunde vi till slut avslöja var 29 år gammal.
Om man applicerar samma procentsats på de ensamkommande till Sverige, personer som påstår sig vara minderåriga skulle antalet minderåriga asylsökande också här minska kraftigt. 35 procent av 2657 asylsökande som sade sig vara minderåriga år 2011 i Sverige hade, om man använt sig av ålderstester på samma sätt som i Finland (och övriga nordiska länder) varit 930. Tänk så gott mottagandet skulle kunna vara om man tog emot ett mer rimligt och överblickbart antal faktiskt minderåriga asylsökande även här, precis som i resten av Norden! Om samma frekvens av asylsökande som nu (i Sverige) – ca 75 procent – skulle anses ha asylskäl så skulle 698 unga asylsökande beviljas PUT och kunna tas emot utan större problem i olika kommuner och ges goda förutsättningar att få en bra tillvaro här.
En undran: Varför är det så många journalister och riksdagsledamöter som absolut anser att vi ska låtsas som om en massa (i Finland alltså under 2009 hela 65 procent) unga män är ”barn”? Någon eller några ur dessa kategorier borde kunna besvara den frågan!
Den 29 augusti 2011 rapporterade Turun Sanomat under rubriken Turvapaikanhakijoiden ikätestit tepsivät:
I till exempel Sverige är man intresserade av det finska systemet (att bestämma ålder, min anm) och har varit i kontakt med inrikesminister Päivi Räsänen (kd) om detta. Inrikesministeriet har översänt begärd information om ålderstester till grannen i väster. I Sverige använder man för närvarande inte speciella vetenskapliga metoder vid åldersbestämning. I Finland görs åldersbestämningar med hjälp av tand- och handledsröntgen. Åldern bestäms på på grundval av visdomständernas status och utvecklingen av handlederna.
Läs mer på Migrationsverkets hemsida under rubriken Flest ensamkommande barn och ungdomar söker skydd i Sverige.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
Chefredaktören Helene Claesson på Södermalmsnytt har tröttnat på korkade och irrelevanta frågor i form av påståenden som ska graderas, i ”brukarundersökningar” om förskolan. Typ:
”Mitt barns tankar och idéer tas tillvara”
och
”Mitt barn får stöd i att utveckla sin matematiska förmåga”.
”Ja, inte vet jag”, skriver hon, ”jag är ju på jobbet”. Mer relevant är, enligt henne – och jag håller absolut med – att skicka en del viktiga frågor till Stadshuset. Läs frågorna och hela Helene Claessons utmärkta och tankeväckande text med rubriken Stämmer ganska bra eller inte alls…?
Fler än 600 av de barn och ungdomar som kommer ensamma och söker asyl i Sverige har försvunnit sedan 2007.
Boldo försörjer sig som diskare och städare på en restaurang i Stockholm. Han är från Mongoliet och är en av alla ensamkommande ungdomar som valt att gömma sig för att slippa utvisas.
I Studio Ett sändes den 18 maj ett inslag – Gömda flyktingungdomar utnyttjas för svartjobb – om det som SR kallar ”gömda flyktingungdomar”.
Det råder begreppsförvirringar i Public Service. Man ”slipper” till exempel inte utvisas för att man håller sig undan under en tid, inte ens om den tiden är många år. Och en asylsökande person, ung eller gammal, som fått avslag på sin ansökan och inte lämnar landet i enlighet med domen från migrationsdomstolen är inte ”flykting” utan faktiskt, vare sig man gillar det eller inte, en person som vistas illegalt i Sverige. När SR P1 sänder långa inslag om asylsökande som vägrar lämna landet när de fått besked om att de inte får stanna här, berättar de sällan eller aldrig om anledningen till att dessa unga män (som det nästan alltid handlar om) inte får stanna här utan tar enbart upp hur hemskt de har det som ”gömda” i Sverige. Och de berättar också om det, som också är illegalt: svartjobbet som både unga och äldre personer som vistas här illegalt utför.
Finns det ingen redaktion inom Public Service som kan tänka sig att göra ett klargörande program om vad som gäller för asylsökande? Och då tala om att om man inte har beviljats asyl eller uppehållstillstånd så måste man lämna landet. Inte gömma sig och stanna kvar i åratal för att sedan, av medier rapporteras om, lite väl okritiskt och med felriktad rättskänsla: ”Nu har X varit här så länge så nu måste han få stanna för att han varit här så länge”. Att man vistats illegalt i Sverige, arbetat svart = olagligt och hållit sig undan verkställighet av beslut om utvisning fattade både av Migrationsverket och migrationsdomstol kan givetvis aldrig utgöra asyl- eller skyddsskäl.
Om medier och politiker fortsätter att rapportera ensidigt och i enlighet med vad de själva tycker och tror medan folket blir allt mer kunnigt om flera aspekter av asylinvandringen så kommer föraktet för både journalister och politiker att öka. Det är tragiskt att journalister och politiker förstör så mycket genom sitt märkliga rapporterande som klart signalerar att man på alla andra områden ska följa lagen men inte när det gäller asylområdet (utlänningslagen).
De unga pojkar och män som medverkar i Studio Ett-inslaget ska utvisas för att de, av olika anledningar, inte befunnits ha rätt att stanna i Sverige. De kommer inte att få uppehållstillstånd för att de stannar här illegalt. Det är fakta.
Lästips:
Skillnaderna på asylområdet är stora mellan Sverige och Finland – 18 april 2012
Här kan man läsa olika texter av miggor och socialsekreterare och personal på HVB-hem för asylsökande unga.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
Så här skriver någon i kommentarsfältet till min artikel på Newsmill:
Om du vill kan du starta en insamling på din hemsida så vi kan skänka pengar för inköp och distribution av din bok till samtliga riksdagsledamöter. Jag tror att vi är många som vill bidra.
Intressant. Men vad skulle det hjälpa att varje riksdagsledamot (som ju faktiskt har råd att köpa boken om de vill…), skulle få en bok? Om de inte också läser och tar till sig miggornas berättelser så är det ju inte någon vits.
Under rubriken Politiker måste tydliggöra vad som gäller i Sverige skriver jag idag, den 17 maj, på Newsmill, bland annat:
Det är aningslösa – eller fega? – politiker och vilseledande journalister som skapar misstro och fientlighet mellan olika grupper, nationaliteter, etniciteter, religioner etc som det mångkulturella Sverige de har bidragit till att skapa, allt mer drabbas av. Inte folket. Inte ”vanliga människor”.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
Det kom ett mejl där en läkarstudent berättar nedanstående. Var och en kan själv begrunda vad det läkarstudenten berättar om kan innebära om man själv hamnar på sjukhus och är beroende av en läkare som inte förstår vad man som patient säger och som man själv inte förstår vad han/hon säger…
Jag tänkte berätta om en annan verksamhet som också verkar vara på väg utför på grund av att politiker vägrar ta jobbiga diskussioner om invandring, nämligen sjukvården.
Jag studerar till läkare och har äntligen kommit ut på praktik. Det var ett uppvaknande kan man säga. Visste du att man i Sverige inte ställer krav på att läkare ska kunna svenska för att få arbeta som allmänläkare? Man hänvisar till någon EU regel som tydligen ska göra det omöjligt, men jag tvivlar. Hittills har jag varit med om två saker som ändå tar priset.
Vi har haft en trevlig genomgång på morgonen och ska precis iväg på kafferast när vår handledare säger att han måste få undan lite arbete innan han kan följa med oss. Han ska bara ringa och skälla på en hyrläkare som bett en patient att själv ringa till kirurgen för att boka tid för operation. Det hade tidigare framkommit att ingen remiss kommit in och att patienten inte helt förstått vad läkaren har sagt, förutom att han fått numret till kirurgen på en papperslapp. Ja, det låter för absurt för att vara sant, men det värsta var att vår handledare inte verkade vara särskilt förvånad. Nu handlade det bara om en armbåge, men vad hade hänt om det var en virrig gubbe med ont i hjärtat?
Vi får möta en ST-läkare som jag tror kom från Iran. Vi får veta att hon är ”ganska bokstavstrogen” och att det har varit bråk för att hon inte vill ta av sig läkarrocken. Man får ju inte ha långärmat när man möter patienter på grund av hygienregler. Man har då kompromissat. När hon ska undersöka en man lovar hon att ta av sig rocken, men får då inte se honom i ögonen tills dess att undersökningen är över och rocken är på igen. Vad förtroendeingivande det måste kännas för den manliga patienten! Dessutom börjar man ju undra vad som händer om hon måste göra en prostataundersökning? Om det är förbjudet att titta män i ögonen, är det då okej att peta dem i baken?
Något har ju gått helt snett! Det är inte den unga ST-läkaren som är i beroendeställning och behöver specialregler, hon är en smart, välutbildad människa som snart har 50.000 kr i lön. Det är patienten som kommer i kläm, det är patienten som är i beroendeställning och det är faktiskt patientens behov som ska vara i centrum! Privat tycker jag till exempel att det inte är okej att vägra hälsa på kvinnor med handslag i Sverige. Man tar seden dit man kommer. Men skulle det komma en muslimsk man som patient, som inte ville ta mig i hand, ja då skulle jag anpassa mig. Jag tycker att man kan kräva samma hänsyn av alla läkare, inte bara svenskfödda.
Sen ska vi inte tala om seminariet vi hade som tog upp vård till papperslösa. Det hela var uppbyggt så att man i slutändan kom fram till att man bara har två val: att ge vård, eller att se folk dö med hänvisning till att ekonomin inte går ihop annars. Behöver jag säga vad alla var rörande överens om? Är det verkligen så svartvitt?
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
En oförtröttlig migga skriver igen:
Jag gick in på din blogg häromdagen och såg till min förtjusning att du inte övergett asylfrågorna. Fortsätt med dem, du gör det så bra!
Vår nye generaldirektör har jag inte hunnit bildat mig någon uppfattning om än. Han gör inte så stort väsen av sig. Han vill korta handläggningstiderna, har jag läst i Dagens Nyheter. Det är ju lovvärt. Eliasson, vår förre generaldirektör, trodde att om man bara jobbar smartare (LEAN) så går det dubbelt så fort. Men så är det förstås inte. Man kan bara korta tiden till en viss del på det sättet.
Det som hänt hos oss är att vi ”genar”! Vi utreder alltså så lite som möjligt för då går det snabbare. Vissa enheter ifrågasätter ingenting alls när det gäller vissa grupper. T.ex. får alla somalier som säger att de kommer från Mogadishu (!) PUT på vissa enheter, likaså eritreanerna. Andra enheter beviljar PUT till nästan alla som säger att de kommer från Iran. Den här statistiken borde granskas och någon i detta land borde ifrågasätta varför praxis ser så olika ut på olika enheter. Det hade man säkert gjort om det varit Försäkringskassan som haft lika stora skillnader i sina bedömningar…
Kommentar: Så länge miggorna orkar beskriva sin verklighet och det haveri av asylrätten som skett i Sverige, så länge publicerar jag deras rapporter. Inte precis alla; en del kommer enbart att publiceras i nästa bok, men många. Eftersom allmänheten = folket = väljarna inte får information om det som miggorna berättar någon annanstans, så måste deras röster höras här.
Jag påminner också här om den text som mannen (som alltså har flyktingstatus, inte enbart uppehållstillstånd) och tidigare regeringstjänstemannen i Afghanistan, Zulmay Afzali, skrev på Newsmill den 8 maj 2012. Han skrev bland annat:
Jag är själv flykting, men jag är bekymrad över att många människor som kommer till Sverige och söker asyl, gör det på falska grunder.
Läs hela artikeln Illegala flyktingar hotar Europas säkerhet här.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
I artikeln Sverige tar emot flest somalier i Europa skriver Riksdag & Departement bland annat:
Somalier är den största gruppen asylsökande i Sverige. Och mycket pekar på att så kommer att förbli. Medan antalet asylsökande somalier i övriga Europa sjunker, stiger det i Sverige.
Varför? Handlar det här verkligen om asylinvandring eller är det ett sätt för människor att flytta till ett land som inte kräver något alls av dem, inte ens styrkt identitet? Begreppen ”asyl” och ”asylinvandring” urholkas och allmänheten kommer inte längre att respektera tden hittills nästintill heliga maximen ”Det är en mänsklig rättighet att söka asyl”.
När svenska folket till fullo upptäcker att ordet ”asyl” också kan omfatta både ”försörjningsinvandring” och ”bedrägeriinvandring” kommer asylbegreppet att ha mist både betydelse och respekt. Motsättningar och äkta främlingsfientlighet kommer att öka i samhället. Det kommer också att innebära att det redan allt mer utbredda politikerföraktet ökar, för det faktum att flykting- och asylbegreppen urholkats kan enbart skylls på politikerna som låtit detta ske.
Så varför söker sig somalier just till Sverige, ett land på andra sidan jordklotet där ingenting alls påminner om deras hemland, deras kultur, deras religion, deras sedvänjor, deras språk? En del av svaren finns att ta del av i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, där miggorna berättar vad de möter, hör och ser i asylintervjuerna. Läs deras autentiska berättelser! Kräv att ansvariga politiker och myndighetspersoner på Migrationsverket, inom Säpo, hos utlänningspolisen, i regeringen läser den och drar åtminstone några slutsatser av dem!
Några (ytterst få) av miggornas berättelser genom åren:
En migga om somalier som inte kommer till sina egna asylutredningar och en eritrean med tre identiteter – 19 juni 2011
En migga om medias ovilja att rapportera allsidigt om asylärenden – 19 juli 2011
En migga: ”Problemet är inte de goda människorna, problemet är att journalisterna som skriver om dessa fall inte bryr sig ett dugg om vad som förevarit i de ärenden de skriver om.” – 3 november 2011
Man borde fundera över vad det är som gör att det är så här. I Sverige. – 11 december 2011
Finland: Drastisk minskning av ansökningar gällande anhöriga till somalier – 20 februari 2012
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
En migga om nya galna påhitt på verket som Gud glömde:
Just nu pågår ett ”pilot- projekt” enligt LEAN på Migrationsverket. Det går ut på att beslutsfattarna på asylenheterna (i stället för mottagningshandläggarna) ska delge de asylsökande sina beslut, och att biträdena ska få vara med vid delgivningen. Jag har ingenting emot detta men givetvis inser jag att detta inte kommer att bli verklighet. Så, varför skapa denna onödiga ”pilotlekstuga”?
Alla beslutsfattare och handläggare behövs för att vi ska kunna hålla våra mål och ha en snabb och rättssäker prövning av asylansökningar, det är dumt att skapa grupper som ska jobba med orealistiska förslag.
Om en beslutsfattare, som fattar och skriver under 200 beslut eller mer per år, också måste avsätta tid för delgivning av dessa beslut, innebär det att beslutsfattaren nästan varje dag är uppbokad för delgivningssamtal. Dessa kommer att bli långa när biträdena ska vara med, biträdena får ju betalt för varje minut och har därför skäl att dra ut på samtalen.
Om inte Migrationsverket rekryterar dubbelt så många beslutsfattare som nu finns, kommer detta inte att fungera, det här projektet är inte realistiskt. Med den nuvarande styrkan så kommer varje beslutsfattare enbart att delge beslut under sin arbetstid. Detta innebär att inga nya beslut kommer att fattas. Dessutom leder det till ökade kostnader (biträdenas arvoden och restiden för den sökande, som verket betalar). Den sökande måste alltså åka från sin vistelseort, där mottagningen också finns, till asylprövningen.
För mig personligen spelar det visserligen ingen roll vad jag gör på min arbetstid. Jag kan delge beslut och jag kan också arbeta som ekonomiassistent (ytterligare ett förbättringsförslag, så kallat ”pilotprojekt”). Får jag behålla min lön så kan jobba som städare på min enhet. Men i ett större perspektiv så känns det som att någon måste stoppa dumheterna. Alla vi miggor inser att detta med delgivning, inte kommer bli verklighet. Jag har inte heller sett till någon konsekvensanalys som ju borde ha gjorts innan detta projekt sattes i gång. Varför kastar Migrationsverket bort skattebetalarnas pengar på detta sätt? Till olika idiotiska projekt som sedan begravs i tysthet.
Kommentar: Ofattbart. Ytterligare ett bevis för att Migrationsverket är ett sjunkande skepp.
Tillägg till ovanstående text, daterat den 14 maj, från en annan migga:
Eftersom jag är involverad i det här pilotprojektet som någon vill jag göra ett förtydligande. Biträdena är inte – och ska inte vara – med på underrättelsen av beslutet. Anledningen till att det är beslutsfattaren som underrättar är för att man ska se om förståelsen för beslutet ökar då.
Ytterligare tillägg av den första miggan, också den 14 maj:
Oavsett om biträdena får vara med eller inte så innebär detta ”pilotprojekt” fortfarande ökade kostnader i och med att de sökande ska resa till sina asylenheter och i och med att beslutsfattare ska var upptagna med att delge beslut en stor del av tiden. På vilket sätt skulle förresten den asylsökande bättre förstå sitt beslut om en person som inte träffat honom/henne bara läser upp beslutet som han eller hon är juridiskt ansvarig för? Eller är det meningen att beslutsmotiveringar ska diskuteras ingående? Då borde kanske biträdet ändå vara med…
Uppgifterna varierar. Här redovisas det som miggorna rapporterar om. Allsidigt. Svart och vitt.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle | Kommentering avstängd
Kommunerna visar ett allt svalare intresse för att ta emot kvotflyktingar. Finland har förbundit sig till att ta emot 750 flyktingar per år, men på grund av kommunernas låga intresse finns det många som tvingas stanna kvar i flyktinglägren trots att de redan erbjudits en plats i Finland.
”I februari fanns det 640 flyktingar i olika läger som redan fått en plats i Finland, men på grund av att det inte finns kommunplatser kan de i värsta fall tvingas vänta upp till flera år”, säger Katri Aalto på Finlands Flyktinghjälp. ”Kommunerna får statligt stöd för en kvotflykting i fyra år, men enligt många kommuner är det här inte tillräckligt. De tror att det blir en alltför stor ekonomisk belastning, trots att man inte kan utgå från att en flykting automatiskt kommer att kosta mer pengar än någon annan.”
Eftersom staten inte kan placera flyktingarna utan kommunernas godkännande försöker man nu uppmuntra kommunerna bland annat genom högre ekonomiskt stöd och spridande av kunskap.
Arkiverat under: Allmänt, Asyl&Migration, Finland, finlandssvenskt, finskt, Samhälle | Kommentering avstängd
I Finland hissas flaggorna till publicisten, filosofen och statsmannen Johan Vilhelm Snellmans och finskhetens ära den 12 maj. I år är det 60 år sedan Snellman, en förespråkare av den finländska identiteten och försvarare av det finska språket, fick en egen flaggdag.
Snellmansdagen firades för första gången officiellt år 1952, och år 1978 utsågs dagen också till finskhetens dag.
Snellman föddes 12 maj 1806 på nuvarande Tjärhovsgatan 5 i Stockholm som son till en sjökapten. Han växte upp i Finland men i november 1839 kom han till Stockholm där umgicks han i litterära kretsar och skrev flitigt i den liberala tidningen Freja. Efter vistelser i Schweiz och Österrike återvände Snellman till Stockholm där han 1842 utgav verket Läran om staten. På Tjärhovsgatan 5 i Stockholm finns en minnestavla över Johan Vilhelm Snellman.
Läs mer om J. V. Snellman på Finlands ambassads sajt!
Arkiverat under: Allmänt, Finland, finlandssvenskt, finskt | Kommentering avstängd
