• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    januari 2012
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Zaporogkosackernas brev till den turkiske sultanen

Apropå inlägget Peredvizjniki – utställning på Nationalmuseum i Stockholm till den 22 januari 2012, så hörde en läsare av sig och tipsade om, att man på Svenska Dagbladets historieblogg kan läsa om en av tavlorna, nämligen Ilja Repins Zaporogkosacker skriver brev till den turkiske sultanen.

Under rubriken Vad skriver egentligen kosackerna? berättas om bakgrunden och omständigheterna och om själva tavlan. Här finns också det brev som zaporogkosackerna skrev, och som jag citerar här (men läs också resten av texten på SvD:s historieblogg):

Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här, och till lands och till sjöss skall vi slåss mot Dig. Knulla Din mor! Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, bryggare från Jerusalem, getapojke från Alexandria, Stora och Lilla Egyptens svinaherde, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, Kamenats bödel, världens och underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud, Djävulens ättling, sendraget i vår kuk, svintryne, hästrumpa, rödhåriga hund, odöpta skalle, knulla Din mor!

Så svarar kosackerna Dig, Din usling. Du kommer inte ens att få vakta kristna svin. Nu måste vi sluta. Vi vet inte vilket datum det är eftersom vi inte har någon kalender. Månen är på himlen, året i boken, och det är samma dag hos oss som hos er. Därför: kyss vår röv!

Konsjevoj ataman Ivan Serko med hela sin zaporogiska här.

Det var ord och inga visor på den tiden, ingen vare sig tyst eller högljudd diplomati!

Tack till bloggläsaren som tipsade om det här mustiga brevet och till Dick Harrisson som återgav det på Svenska Dagbladets historieblogg!