Finland: Riksdagsledamot, Samlingspartiet, ändrar sig om ”mormorsparagrafen”

Riksdagsledamoten Sirpa Asko-Seljavaara, Samlingspartiet, har ändrat åsikt om utlänningslagens så kallade mormorsparagraf. I maj i år undertecknade hon ett skriftligt spörsmål där 80 riksdagsledamöter krävde en snabb ändring av utlänningslagen så att egyptiska Eveline Fadayel och ryska Irina Antonova skulle få stanna i Finland utan asyl- eller andra skäl enligt utlänningslagen men för att deras söner finns i Finland.

Nu har hon ändrat sig och motsätter  sig lagändringen som hon nu menar kan leda till att flera tusen mormödrar flyttar till Finland från Ryssland:

Jag har hört att 6 000 anhöriga väntar i Ryssland på att få komma hit.

Samlingspartiets gruppledare bekräftar att Samlingspartiet inte stöder den ändring i utlänningslagen som migrationsminister Astrid Thors bereder. Det anses att en lagändring skulle sänka tröskeln för anhöriga till invandrare att få permanent uppehållstillstånd i Finland.

Källa: Svenska Yle

”Vilket kardinalsvek!”

Så här skriver en journalist, som av rädsla för repressalier i sitt eget land (inte få jobb, kallas “främlingsfientlig, hot etc), inte vill underteckna med sitt namn.

Det finns möjligheter till en undersökande journalistik om asylsökanden som fått uppehållstillstånd i Sverige, som aldrig praktiseras av journalistkåren för att det är “fel vinkel”, t ex:

• att undersöka varför de som kommer hit inte har några giltiga id-handlingar och försöka ta reda på vilka de verkligen är
• att gräva i de “ensamkommande barnens” historia
• att följa upp hur villiga många är att lära sig språket och komma ut på arbetsmarknaden, dvs själva medverka till att anpassa sig
• att försöka kartlägga analfabetismens omfattning
• att försöka kartlägga kopplingar till terrornätverk mm
• att redogöra för bidragsberoendets omfattning och hur lång tid detta beroende pågår inom olika grupper

Bara några punkter som skulle göra rapporteringen mer allsidig, men som Stasi-media vägrar att befatta sig med. I alla andra sammanhang kan man gräva i myndighetsbeslut, kostnader, ärenden och ställa beslutsfattare mot väggen. Men här är det fridlyst område. Det är inte klokt – det är ju att ta tag i det tabubelagda som är journalistikens uppgift! I stället tabubelägger den svenska medieeliten själv det som berör den största förändringen av samhället i vår tid. Vilket kardinalsvek!

Min reflektion: Det har gått ganska långt när en journalist tycker att det är så obehagligt att använda sig av den lagstadgade rätten att uttrycka sina åsikter öppet, att han avstår från att skriva under sin text med sitt namn! Under rådande omständigheter kan Sverige knappast  kallas ett land som värnar om det fri ordet.