Det är inte acceptabelt att skattebetalarna ska betala nästan en halv miljon kronor om året för enkelt stugboende!

Skärmdump från GP 5 mars. Klicka på text-och bildrutan för att komma till artikeln.

Det måste bli ett slut på det fruktansvärda misshusshållandet med våra gemensamma pengar!

Om jag var generaldirektör för Migrationsverket eller kommunordförande så skulle jag sätta hårt mot hårt. När Migrationsverket och kommunens socialtjänst behöver upphandla boenden och allehanda mer eller mindre seriösa aktörer vädrar stora vinster och erbjuder allt från slott till koja – mest koja – för astronomiska belopp, då skulle jag bryta uthyrarna utsugartyranni och lugnt säga:

Vi betalar inte 40.000 kr för två ynka små stugor på några kvadratmeter. Vi betalar 5.000 kr i månaden per stuga. Punkt. Slut.

Stuguthyrare och andra uthyrare av boenden kommer att bli sura som ättiksgurkor och försöka pressa upp priserna som de är vana att kunna göra eftersom det ser det som att det är ”säljarens marknad”. Men det är ju faktiskt också ”köparens marknad”!

Här handlar det om skattemedel, inte privata företags pengar. Att skattebetalare (uthyrare) vill skörta upp skattebetalare (oss andra och även sig själva…) är ju horribelt, när man tänker efter. Men det mest horribla är att förhandlare från Migrationsverket och kommunerna är så eftergivna. För om Migrationsverket och kommunerna vore stenhårda och sa ifrån att de vägrar använda skattemedel till att betala ockerhyror, då skulle uthyrarna ha att välja mellan – i exemplet ovan – 10.000 kronor i månaden för två små ynka stugor eller 0 kronor i månaden för två små ynka stugor. Vad tror ni att de skulle välja?

De som hanterar våra skattepengar måste börja inse att det inte är deras egna pengar de förhandlar med utan andras/våra pengar. Och de måste bli tuffare på att förhandla!

Reflektion om Dahabo Alis situation: Javisst förstår man att det kämpigt. Men läget i Sverige är nu sådant att det inte finns plats för alla som kommer hit och då är två små stugor säkert bättre än att bo i än en gymnastiksal, på madrasser på golvet. Hon och hennes sex barn har tak över huvudet och de blir försörjda i Sverige, det är något att vara djupt tacksam för. Men skattebetalarna måste absolut kunna ställa krav på att ett boende av låg standard inte får kosta närmare en halv miljon kronor om året. Sådana ockerhyror måste kompetenta förhandlare kunna säga nej till.

© denna blogg.