En annan migga: ”Mailen slutar att fungera minst en gång i veckan.”

Med anledning av inlägget En migga: ”Det stora hotet vore om någon kom åt CUD, centrala utlänningsdatabasen.” skriver och informerar en annan migga enligt följande:

Migrationsverket blir ofta utsatt för DDOS-attacker och när det händer blir våra system väldigt sega. Mailen slutar att fungera minst en gång i veckan.

Här är några få exempel på mejl inom Migrationsverket angående it-attacker och (o)säkerhet. Man kan ju gissa – eller åtminstone spekulera i – att det ser likadant ut på andra viktiga myndigheter och verk i Sverige, Migrationsverket är särt inte ensamt om att utsättas för it-attacker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

©denna blogg

En migga: ”Det stora hotet vore om någon kom åt CUD, centrala utlänningsdatabasen.”

Med anledning av it-attackerna mot svenska tidningar frågade jag en migga:

Hur mycket tänker ni på vad som skulle hända om det utfördes en it-attack mot Migrationsverket som den som utfördes mot ett stort antal svenska dagstidningar? Har detta någonsin diskuterats hos er?

Miggan svarade:

Ja, vi har diskuterat det en hel del. Men med tanke på att systemet kraschar och ligger nere någon timme i veckan så skulle det nog inte vara någon större skillnad…

Kommentar: När systemet kraschar ”någon timme i veckan” är det många arbetsuppgifter som inte kan utföras…

Miggan fortsätter:

En sådan här attack skulle inte göra någon större skillnad för oss. Det skulle bli struligt för de asylsökande naturligtvis, om de inte kommer in på vår publika sida, men att göra en överbelastningsattack på våra interna system tror jag i princip inte går. Men om det skulle gå, då skulle det naturligtvis vara extremt allvarligt.

Det stora hotet vore om någon kom åt CUD, centrala utlänningsdatabasen. Kan tänka mig att utländska säkerhetstjänster säkert försökt, försöker och kanske redan har  lyckats få fatt på den. Där skulle ju verkligt känsliga uppgifter kunna komma i fel händer.

Cynisk och luttrad som jag är har jag tyvärr farhågor om att säkerheten kring CUD är föråldrad, men det har jag förstås inga belägg för.

Kommentar: Jag tackar återigen miggorna för att de håller mig – och därmed många andra – upplysta om vad som händer (och inte händer) på Migrationsverket!

© denna blogg.

”Unfortunately Sweden has become a victim of its’ own humanity”

Nu har det sänts i australisk tv. 60 Minutes Australia: Europe’s Migrant Crisis And Sweden’s Crime Wave (Crew Attacked). En del av programmet handlar om brottsvågen och om det mycket stora antalet asylsökande i Sverige.

Så här inleds reportaget:

Unfortunately Sweden has become a victim of its’ own humanity by opening it’s doors to hundreds of thousands of refugees and asylumseekers from the worlds war zones and trouble spots, the country is experiencing serious security issues.

Programmet kan ses här:

Det är skrämmande scener som visas från Rinkeby. Rabiata män attackerar på svensk mark helt oskyldiga människor, människor som alltså inte gjort någonting. Inget annat land accepterar sådant, knappast hade polisen i  en invandrartät förort till någon annan av de nordiska huvudstäderna lämnat det attackerade tv-teamet utan skydd, ett team som redan hade blivit trakasserat när polisen lämnade platsen. Men i Sverige är alla rädda, också poliserna.

Sveriges goda rykte i världen förändras – har förändrats – liksom den känsla av generell trygghet och förutsebarhet som tidigare varit tämligen självklar för invånarna i landet. Vem som helst – icke främlingsfientlig såväl som främlingsfientlig – förstår att den stora förändring som nu sker i Sverige inte är positiv. Att ett litet land på mycket kort tid tar emot hundratusentals människor från länder med främmande religion, kultur, ”värdegrund”och syn på kvinnor, inte minst –  det fungerar helt enkelt inte. Det ser vi dagligen exempel på. Det hjälper inte hur mycket medierna för fram de goda exemplen – som det givetvis också finns gott om, tack och lov! – det är ju inte de som är problemet. Problemet är sådana som de här maskerade männen i Rinkeby som utan anledning, helt oprovocerat begår våldshandlingar mot andra människor.Det är de som inte passar in i ett land där våld enligt tradition inte förekommer på det sättet mellan människor eftersom man i en demokrati försöker lösa meningsskiljaktigheter och andra problem genom samtal. Bland annat Zeliha Dagli har berättat om den här sortens män som tar sig rätten (och som inte hindras från det) att styra och kontrollera i artikeln Jag kan inte längre vara mig själv här (Aftonbladet 29 maj 2015) och sätta skräck i andra. Och det sker i princip obehindrat i Sverige, ett land som tidigare var ett av världens mest jämställda och fridsamma.

Se programmet och gör ett tankeexperimentet: tänk er att svensk tv gjort det här reportaget om situationen i Australien. Många skulle börja se på Australien med andra ögon och vara ganska upprörda. Vi upprörs ju redan storligen – och med rätta! – av att inga asylsökande, som försöker ta sig till Australien sjövägen, tillåts komma in i landet, utan i stället förpassas de till en liten ö tillhörande Papua Nya Guinea. Många av de kanske hundratusentals eller fler australiensare och andra som ser programmet upprörs säkert också – med rätta – över vad de ser i programmet om Sverige. Avsluta tankeexperimentet med att helt enkelt inse och konstatera att det som visas i det här avsnittet av 60 Minutes Australia är hur det ser ut i många av de 186 utanförskapsområdena och alla 55 no go-zonerna i Sverige.

© denna blogg.