Finland. ”På förläggningarna får de asylsökande grundläggande fakta om det finländska samhället, eftersom de vistas i Finland åtminstone under den tid som deras ansökningar behandlas.”

Migrationsverket i Finland om integration och vad som görs på asylboendena för dem som väntar på beslut på sina asylansökningar:

Endast personer som fått uppehållstillstånd har rätt till integration

Migrationsverket har kritiserats för att asylsökande inte integreras i tillräckligt hög grad i det finländska samhället. Migrationsverket och förläggningarna som styrs av verket bär inte ansvaret för integrationen.

Asylsökande som inkvarteras på förläggningarna befinner sig i ett vänteläge, eftersom de väntar på att få veta om de får tillstånd att stanna i Finland. Den egentliga integrationen inleds först om asylsökanden får ett positivt beslut. Mottagningsverksamheten regleras i en annan lag än integration.

Förläggningarna förbereder asylsökande för ett självständigt liv

Vid förläggningarna understöds verksamhet som hjälper asylsökande att inleda ett självständigt liv om han eller hon får tillstånd att stanna i Finland. Vid förläggningarna arrangeras exempelvis arbets- och studieverksamhet för att uppmuntra till självständighet. Undervisning i finska eller svenska språket ger baskunskaper och en grund för eventuella fortsatta studier. Utöver detta ser man på förläggningarna till att de asylsökande får grundläggande fakta om det finländska samhället, eftersom de vistas i Finland åtminstone under den tid som deras ansökningar behandlas.

De asylsökande ges möjlighet att lära känna det finska samhället som en del av vardagen på förläggningen. Vid förläggningarna har man traditionellt arrangerat mångsidig hobbyverksamhet i samarbete med olika organisationer. Även hjälp från frivilliga är av stor betydelse då asylsökandena lär känna den nya livsmiljön.

Den egentliga integrationen sker i kommunerna

För den egentliga integreringen svarar kommunerna under ledning av NTM-centralerna (Närings-, trafik- och miljöcentralen) och Arbets- och näringsministeriet.

Rätt till tjänster enligt integrationslagen har de asylsökande som får ett positivt beslut och flyttar från förläggningen till kommunen. I detta fall utreder man exempelvis hur arbetserfarenheten eller utbildningen hos en asylsökande som fått uppehållstillstånd kan förenas med det finska utbildningssystemet och den finska arbetsmarknaden. Dessutom kan asylsökandens möjlighet att få arbete främjas med språkstudier.

EU-länder är väl inte detsamma som kommuner i Sverige?

Statsminister Stefan Löfven jämförde den 29 april i en KU-utfrågning (länk till webb-tv-sändningen eller protokoll kommer att läggas ut här när de finns tillgängliga) det faktum att regeringen infört en begränsning i den, som man hittills trott, okränkbara kommunala självbestämmanderätten. Han menade att det som kallas ”bosättningslagen” (enligt vilken kommuner anvisas asylsökande också mot sin vilja och förmåga att ta emot dem) ska jämföras med att alla länder i EU ”ska ta sitt ansvar” (detta eviga mantra). Statsministern sa exakt så här om den lagen (kan ses och höras här, ca 1:51:30 in i sändningen:

Jag har den uppfattningen, den bestämda uppfattningen, att det här är en uppgift för landet Sverige. Liksom vi i EU hävdar att alla EU:s länder ska ta emot flyktingar därför att vi ska dela det ansvaret, så tycker jag att det är naturligt att alla Sveriges kommuner gör det. Det finns ju ett otal lagar och bestämmelser som gäller alla kommuner. Ingen kommun kan bara helt fritt säga att vi gör precis som vi vill i alla avseenden. Jag tycker att det är naturligt att den här lagen kommer på plats. För mig har en inte bara koppling till att det kommer ett visst antal människor, att det kom många människor, jag tycker att man, naturligtvis, delar på ansvaret oavsett vilket. Så det här är en uppgift för landet Sverige och det innebär att landets alla kommuner bör omfattas av uppgiften.

Det är ett gemensamt ansvarstagande, ja jag tycker det, det är rätt. Men det är klart att det underlättas också i en situation om det skulle… om man skulle ha en hårdare ansträngning så underlättas det av att man delar på ansvaret. Det är en princip som kat tycker är korrekt.

Statsministern menar således att regeringen ska kunna köra över kommunerna och deras lagstadgade självbestämmanderätt och att det är samma sak som att han ”i EU hävdar att alla EU:s länder ska ta emot flyktingar därför att vi ska dela det ansvaret”.

Men vad har hans uttalande om att alla EU:s länder ska ta emot flyktingar att göra med lagen om kommunalt självstyre i Sverige? Hur kan man dra sådana paralleller? Det ter sig svårbegripligt.

Kommunerna ska dock veta att det som regeringen döpt till ”bosättningslagen” inte har någon faktisk betydelse. Lika lite som den svenska regeringen kan tvinga alla länder i EU att ta det som Sverige, men inte alla andra länder, anser vara ”sitt ansvar”,  kan den tvinga kommuner att ta in människor som de inte har kapacitet att ta emot eller inte vill för att det i för stor utsträckning skulle gå ut över kommunens invånare. Dessutom: det skulle ju knappast vara att ta ansvar!

Regeringen/statsministern ansvarar för hela landet och hela folket; kommunstyrelsen/kommunalråden ansvarar för sina kommuner och deras invånare.

Regeringen och dess myndighet Migrationsverket har försatt Sverige i den situation landet befinner sig i. De måste reda upp det hela. Bland annat genom att personer som vistas illegalt i landet (varav enligt uppgift ca 5.000 bor kvar på asylboenden trots att de har fått avslag på sina asylansökningar) lämnar landet i enlighet med utlänningslagen.

För kommunerna kan det vara bra att känna till vad Länsstyrelsen i Stockholm i klara ordalag förde fram vid sin ”Information och dialog om den nya Bosättningslagen”:

OBS! För undvikande av medvetna eller omedvetna missförstånd: detta är ingen uppmaning till kommuner att inte ”ta sitt ansvar”! De kommuner som har möjlighet bör förstås – och kommer förstås – att ta emot asylsökande och personer som fått rätt att stanna i landet. Den här texten innehåller bara reflektioner kring statsministerns jämförelser mellan EU-stater och svenska kommuner och hans syn på att ”ta sitt ansvar”. Dessutom information om att de kommuner som inte har möjlighet att ta emot människor, inte kan göra det oavsett vilka nya påhitt regeringen kommer med. Som t.ex.  en”bosättningslag”. Som dessutom inkräktar på självstyret och självbestämmanderätten i Sveriges kommuner.

© denna blogg.

Österrikes inrikesminister Wolfgang Sobotka: ”Vi kan inte bära hela världens börda.”

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln på Hbl:s sajt.

Österrikes parlament har godkänt ändningar i asyllagarna som gör landets flyktingpolitik till en av de hårdaste i Europa. Lagen godkändes med rösterna 98 mot 67.

Den omtvistade lagen gör det möjligt för regeringen att utlysa undantagstillstånd om antalet migranter som anländer till landet plötsligt stiger. Flyktingar, även människor från till exempel krigsdrabbade Syrien, ska kunna stoppas vid gränsen.

Människorättsorganisationer, religiösa ledare och oppositionspartier har fördömt lagen, som de anser bryta mot internationella överenskommelser.

Inrikesminister Wolfgang Sobotka försvarade lagen med att Österrike inte har något annat alternativ så länge som de andra EU-länderna inte bär sitt ansvar i flyktingfrågan.

– Vi kan inte bära hela världens börda, sade han.

Österrike tog emot kring 90.000 flyktingar under 2015. Siffran är den nästhögsta per capita i EU.

Lämna gärna ett  bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden via ”Subscribe”
eller med valfritt belopp via ”Donate”.  Varje bidrag är välkommet!

”En av undertecknarna har erbjudit sig att bistå med sin kunskap, men detta har avfärdats med motiveringen att han genom sin professionella verksamhet med åldersbedömningar varit jävig.”

I artiklar i Svenska Dagbladet, på Dagens Samhälles och Det Goda Samhällets sajter har jag skrivit om åldersbedömning av minderåriga asylsökande. På bloggen finns hundratals texter skrivna av miggor, HVB-personal, familjehem och andra skrivna under många år.

Läs först min senaste text i ämnet Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre (26 april) och de artiklar som länkas till i texten.

I många år har jag drivit – och skrivit om – frågan om åldersbedömning  här på bloggen och, som sagts ovan, i andra medier.

I ett brev till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, daterat den 23 april 2016 skriver ett antal personer, läkare, under rubriken Ang. medicinsk åldersbedömning bland annat:

Vi är mycket tveksamma till Socialstyrelsens (läs barnläkaren Carl-Erik Flodmarks) förslag. Vi finner både genomgången av det vetenskapliga kunskapsläget – state of the art – och de givna förslagen på framtida metoder undermåliga och styrda av en på förhand bestämd metodinriktning och politiskt färgad viljeinriktning. Utredningen har till synes varit styrd av Barnläkarföreningen, vars synpunkter sedan länge har varit att metoder för medicinsk åldersbedömning är ovetenskapliga. De har i stället förordat psykosocial utredning, vilken nu av SBU förklarats vara helt utan vetenskaplig grund. De medicinska metoderna har sina svagheter, men är om något vetenskapligt grundade.

Vidare sägs i brevet till statsrådet Morgan Johansson att:

Utredningen har skett bakom stängda dörrar. Vi har flera gånger tagit kontakt med utredaren för förhandsbesked om hur utredningen fortskrider och vilken riktning resultatet kommer att ta utan framgång. En av undertecknarna (HM) har erbjudit sig att bistå med sin kunskap, men  detta har avfärdats med motiveringen att han genom sin professionella verksamhet med åldersbedömningar varit jävig. Referensgruppen har bestått av bl.a. Läkarförbundets och Tandläkarförbundets ordförande, vilka inte har någon som helst kunskap i ämnet. Den utsedda projektledaren, med barnfetma som specialitet, var helt utan vare sig teoretisk eller praktisk erfarenhet av åldersbedömning med de aktuella metoderna. För att kunna bedöma metoderna fordras djup kunskap, forskning och praktisk erfarenhet.

Vidare sägs också:

Det finns sedan länge väl etablerade metoder som är så rättssäkra man överhuvudtaget kan begära. Dessa används, med få undantag, i hela västvärlden. Det förefaller anmärkningsvärt att Sverige skulle distansera sig genom det av Socialstyrelsen lagda förslaget.

För ministerns kännedom citerar brevskrivarna vad ”den absolut ledande personen i medicin i Münster, Andreas Schmeling inom området, professorn i rättsmedicin svarade på det upprop som sändes ut till 37 forskargrupper i ämnet”:

I brevet beskrivs vidare de metoder för åldersbedömning som jag skrivit om i alla mina tidigare texter; de metoder som bland annat sedan många år används i Finland: röntgen av händer och tänder. Vid behov kan man komplettera med skiktröntgen av nyckelbenet. Brevskrivarna avslutar:

Det är viktigt att Socialstyrelsens förlegade rekommendationer från 2012 dras tillbaka, då dessa utgör ett hinder för att få hjälp med röntgenundersökningar i de asylsökandes närhet. De flesta landsting vägrar att låta sina kliniker biträda med röntgenbilder, och under det senaste året har de sökande och deras gode män fått resa långt till villiga kliniker.

Med bästa hälsningar
Lars Breimer, docent, klin. kemi
Leif Kullman, spec. oral radiologi medicin, ”spec.” rättsodontologi
Karl-Johan Kärrström, spec. allmänmedicin
Håkan Mörnstad, prof. em. oral patologi och oral medicin, ”spec” rättsodontologi
Aina Teivens, leg. tandl. MS, ”spec.” rättsodontoloi
Nenad Zeba, spec. ortopedi och handkirurgi

I sitt P.S. framhåller de (att det ens ska behövas! Min anm.) att:

Ingen av oss gör detta för egen vinning, tre av oss (HM, LK, AT) är pensionärer och övriga aktiva inom sina resp. yrken. Sedan systemet havererade under 2014 har HM haft cirka 200 fall med ekonomisk ersättning där Migrationsverket tillrått den sökande att inkomma med en ”tandundersökning”.
—————–
Vår drivkraft är det genomslag som en handfull barnläkare haft i debatten och som föranlett ett havererat omhändertagande av de ensamkommande ungdomarna, samt det missnöje som finns i befolkningen över att asylsökande kunnat ljuga sig till fördelar.

© denna blogg.

Att personer söker asyl i flera identiteter har varit känt för Migrationsverket och regeringarna i minst 16 år

Identitetsbedrägerierna – såväl att man söker asyl i falska identiteter som att man söker asyl i flera identiteter – har, bevisligen, varit känt i minst 16 år. Minst 16 år, alltså. Det som nu äntligen förtjänstfullt tas upp i en större morgontidning av Nuri Kino (se nedan) är alltså något som journalister i större medier borde ha rapporterat om för mycket länge sedan och som de som suttit i regeringsställning sedan år 2000 och även tidigare, borde ha agerat mot. För att inte tala om myndigheten Migrationsverket som under den här tiden har haft inte mindre än sex generaldirektörer:

Lena Häll Eriksson 2000-2003
Barbro Holmberg 2003-2004
Janna Valik 2004-2007
Dan Eliasson 2007-2011
Christina Werner (t.f) 2011-2012
Anders Danielsson 2012-

I Svenska Dagbladet den 28 april skriver Nuri Kino bland annat:

Klicka på textrutan för att komma till artikel.

En beslutsfattare på Migrationsverket som gärna vill berätta om problematiken vill vara anonym, och hävdar att den som pratar med medier riskerar att bli utfryst på jobbet: ”I vissa fall vet vi att de har tagit hit folk som de inte är släkt med och tagit betalt för det. De kan dessutom ha en eller flera identiteter här i Sverige och ytterligare en annan i ett grannland för att utnyttja bidragssystemen.”

Hen avslutar med något om möjligt ännu mer häpnadsväckande: ”Jag har mött ett tiotal personer som är födda i Sverige men som har ansökt om asyl här. När de väl har fått PUT och kommer för att få ut id-handlingar pratar de flytande svenska. Det har hänt att de har skrattat åt mig när jag har ifrågasatt dem.”

I en tidigare artikel i ämnet – Samma person, åtta identiteter – publicerad den 7 april, skriver Nuri Kino:

Jag googlar ”flera identiteter” på nätet, vad har man skrivit om detta? Hur pass känt är det? Jag hittar en notis här och där, en mindre artikel, och det mest matnyttiga hittar jag på samhällsdebattören Merit Wagers blogg. Hon har sedan 2006 gett röst åt tjänstemän på Migrationsverket som på olika sätt försökt larma och förhindra att man använder sig av flera identiteter i Sverige.

Det är ju märkligt att inget verkar hända på det här området som miggor rapporterat om och varnat för i nästan ett decennium. Här är några av mina texter i frågan:

•  En migga: ”Att ha två identiteter är ju fantastiskt, man får dubbelt upp av alla bidrag och kan dessutom ta hit två ”familjer” på anknytning.” – 19 april 2010. Citat ur texten:

Att ha två identiteter är ju fantastiskt, man får dubbelt upp av alla bidrag och kan dessutom ta hit två ”familjer” på anknytning! Jag talar givetvis om somalierna. Med risk för att ”rasistkortet” kommer upp fortare än en katt nyser, säger jag ändå detta, av det enkla skälet att det är sant. Jag har träffat så många somalier som utan att tveka har ljugit mig rakt upp i ansiktet, även efter att jag slagit hål på deras historia. Men alla i Sverige är tysta, för de vet att det måste sättas stopp för denna åderlåtning av det svenska välfärdssystemet.

•  En migga skriver: ”Jag har fått flera samtal från förvirrade socialsekreterare som är ledsna för att deras klienter från Somalia avslöjats med att de tar bidrag både från socialen och Migrationsverket eftersom de har två olika identiteter.” – 26 augusti 2010.

Citat ur texten:

Jag hoppas att det inom en mycket snar framtid kommer att tas fingeravtryck av alla! Av personer som får visering, av personer som uppehållstillstånd på grund av studier, av personer som får tillstånd som anhöriga till någon, av personer som kommer som arbetskraftsinvandrare.  I och för sig blir kanske vi som jobbar med asyl kanske arbetslösa då, och många socialsekreterare likaså, för att inte nämna alla de som jobbar med integration. Men det är ett billigt pris att betala för att få ordning på de stora bedrägerier som pågår. Det finns andra jobb för oss allihop.

• En migga om somalier som inte kommer till sina egna asylutredningar och en eritrean med tre identiteter – 28 juni 2011. Citat ur texten:

Med eritreaner är det samma sak. Jag har själv träffat en eritrean med tre olika identiteter som haft uppehållstillstånd  i två av dessa identiteter: först som gäststuderande och sedan som make till sin egen syster. Ja, just det: som make till sin egen syster! När detta avslöjades så hade han faktiskt ingen syster i Sverige, han hade inte heller gäststuderat i Sverige utan någon som var väldigt lik honom hade först gäststuderat här i en identitet, sedan hade samma person eller en annan person som var väldigt lik honom gift sig med hans syster… Jag förstår om den som läser detta inte hänger med, det är verkligen inte lätt, alla gånger.

Mannen med de tre identiteterna åkte hit direkt från Eritrea och han hade samma historia som så många andra därifrån: han rymde från fängelset där han av någon anledning satt, förmodligen oskyldig. Ingen vet – och han kan själv absolut inte förstå det heller – hur både gäststudenten och personen som fick uppehållstillstånd på anknytning till hans syster är så lika honom att fotojämförelser säger att det med så gott som absolut säkerhet rör sig om en och samma person på alla bilder.

•  En migga: ”Om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat?” – 11 april 2014. Citat ur texten:

När alla från Somalia fick PUT så hade jag en sökande som hade sex olika identiteter, två i Sverige och fyra i de andra EU-länderna. Då behövde jag inte skriva något krystat resonemang om att han hade gjort sin identitet sannolik, det räckte att han kom från Somalia vilket språkanalysen visade. Men vad kan jag hitta på nu, i liknande fall? Jag har frågat dem som gett oss handläggningsstödet men inte fått något svar ännu…

•  ”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” – 15 juli 2015. Citat ur texten:

Vad har hänt sedan nedanstående rapporterades den 31 december 2000? Om tillståndssökande i olika identiteter skriver Migrationsverket:

Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Främst miggorna, men också jag själv, har rapporterat och berättat om identitetsbedrägerier  här på bloggen under cirka 8 av de 11 år som den funnits. Men politiker och journalister har, trots att många av dem har läst och läser rapporterna, inte tagit till sig de ofta helt förödande (för landet, folket, de asylsökande – för alla!) uppgifter som framförts. Det är både obegripligt och ytterst ansvarslöst att inte rapportera om och kraftfullt agera mot de grava missförhållanden som larmats om och varnats för under mer än ett decennium och som dessutom varit kända redan flera år innan jag började blogga.

© denna blogg. Vid ev korta citat ur texten, vänligen länka till originalinlägget.

Lämna gärna ett  bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden via ”Subscribe” eller med valfritt belopp via ”Donate”. Det tar tid, kraft, energi och framför allt kunskap (och goda kontakter med miggor och andra ”aktörer” på området) att rapportera om en av Sveriges största samhällsviktiga frågor då, nu och för lång framtid och det görs helt ideellt varför varje bidrag är ytterst välkommet.

Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre

Jag skriver idag på Dagens Samhälle under rubriken Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu (inte min rubrik…) återigen om att man i Sverige knappt gör några åldersbedömningar alls av minderåriga asylsökande, medan man i de nordiska grannländerna Danmark, Norge och Finland sedan många år som en självklarhet gör sådana vid behov. Kort ur texten:

Antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige (35.369) under 2015 var ensamt 3,4 gånger så stort som till övriga Norden tillsammans (10.389). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan uppge sig vara under 18 år.

I min text på Det Goda Samhället den 15 mars 2016, med rubriken Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna, skriver jag om Migrationsverkets migrationsrättsenhets text från den 29 oktober 2015:

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Asyl eller skydd ska inte beviljas lättvindigt, det ska sökas på faktiska grunder och inte på lögner, och den som har skyddsbehov ska få uppehållstillstånd – tillfälligt eller permanent – medan den som inte har det ska lämna landet. Det ankommer på den sökande att visa vem han är, varifrån han kommer, hur gammal han är vid tveksamheter om han uppger sig vara minderårig samt vilka grunder han har för att söka asyl. Trots att detta såväl förutsätts i lagen som i ovannämnda dom, har Migrationsverket inte sett till att åldersbedömning görs när det finns anledning att misstänka att en person ljuger om sin ålder. Migrationsverket har i stället i åratal gjort allehanda utredningar och skrivit alla möjliga texter om just bedömning av ålder.

Den senaste texten som jag känner till i ämnet är en åttasidig rättsutredning – Frågor om bedömning av ålder – från 2016-03-21. Medan över 35.000 påstått och faktiskt minderåriga kommit till Sverige bara under 2015 (tre gånger så många som till övriga Norden totalt!) skriver Migrationsverket texter och utreder Socialstyrelsen (igen!) vad de ska rekommendera för åldersbedömningsmetod när det finns väl beprövade och fungerande metoder i Danmark, Norge och Finland! I Migrationsverkets senaste text i frågan, som alltså kom för bara en månad sedan, kan man bland annat läsa:

Samma ingredienser vispas runt år efter år och smeten blir aldrig färdig. Tid och energi läggs på att författa allehanda konsekvensanalyser (som den tidigare nämnda), rättsliga kommentarer (bland annat från 2015-09-03) och rättsutredningar (som den ovan nämnda) i stället för att agera och se till att åldersbedömningar görs i de fall – och de är med stor sannolikhet inte få – där det finns tvivel kring den åldersuppgift den asylsökande uppger. För rättssäkerhetens skull och av flera andra anledningar som redan tagits upp så många gånger att till och med Migrationsverket borde ha förstått dem.

Här är mina artiklar i ämnet i Svenska Dagbladet:
Hur många ensamkommande barn är vuxna? –  5 oktober 2014
Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna – 8 oktober 2014
Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016
Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

På bloggen:
Kanske skulle det kunna vara en lösning att Migrationsverket började anlita expertis i de övriga nordiska länderna? – 7 januari 2016 (i samband med Op ed-artikeln i SvD den 7 januari 2016, se ovan)
Och texter som kan sökas till exempel med hjälp av sökordet ”ensamkommande”.

Apropå Dagens Nyheters nya serie ”Vem vinner på invandringen – vem förlorar?”

Jag applåderar inte Dagens Nyheter, för deras yrvakna, 20 år för sent skrivna serie Vem vinner på invandringen – vem förlorar? Tvärtom. Att stiga upp ur dumgodhetens säng 20 år för sent är inget att hylla. Ordspråket säger ”bättre sent än aldrig” och ibland kan det passa bra. Men inte på det här området där Dagens Nyheter och andra medier så till den grad under så många år har slagit dövörat och blindögat till för uppenbara fakta (inte åsikter utan fakta), att det inte längre är ”bättre sent” utan ”för sent”. Sorgligt nog och förödande för alla som bor och lever i Sverige: svensksvenskar, gammelinvandrare och den minoritet av alla som kommit hit som faktiskt har rätt till asyl (alltså är flyktingar) eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande.

Dagens Nyheter och andra medier tar först nu upp på allvar (som det verkar) till diskussion de viktiga frågorna om ”vem vinner på invandringen – vem förlorar?”när bilan i galgen redan ramlat ner mer än halvvägs. Nu försöker tidningen, i skydd bakom ryggen på professorn i nationalekonomi vid Harvarduniversitetet i USA, George Borjas, börja föra fram det som bland annat – dock långt ifrån endast – journalisten, socionomen och författaren Gunnar Sandelin och professorn emeritus i etnologi och författaren Karl-Olov Arnstberg, gjort under lång tid. Medan Dagens Nyheter inte ens ville publicera deras annons med åtta fakta (alltså fakta, inte åsikter).

Så här skrev tidningens egen kolumnist, Richard Swartz på ledarplats den 21 december 2013 under rubriken Fakta är inte onda eller goda om den märkliga historien, där man på grumliga grunder inte ville publicera en betald annons. Han började med att skriva om boken ur vilken de fakta var tagna som förekom i annonsen, Invandring och mörkläggning:

Boken var tjock. Men jag läste den till slut just därför att den var fullstoppad med intressant information. På flera ställen skrev jag med blyerts ett utropstecken i marginalen. Långt ifrån att jag höll med om allt, men tungt vägde ändå siffror som talade sitt eget språk. Vad jag främst fastnade för var de inter­nationella jämförelserna. Ty av den offentliga statistik som fylligt redovisas framgår att svensk invandringspolitik på en lång rad områden radikalt av­viker från andra europeiska länders.

Häromdagen dök så boken upp igen i form av en annons i denna tidning: några statistiska uppgifter ur den presenterades med en uppmaning att beställa boken. Ett begränsat, just polemiskt urval av fakta, dock i allt väsentligt korrekt. Men ett mycket stort antal DN-läsare har protesterat. DN borde inte ha tagit in denna helsides­annons eftersom den – och, förmodar jag, också boken – skulle ta ställning mot invandring på ett sätt som går främlingsfientliga och rasistiska krafters ärenden.

Jag måste erkänna att detta chockade mig. I annonsen kunde jag inte upptäcka något förgripligt. Inga fördomar, varken hets eller hat, inga uppenbart falska påståenden eller upprörande krav. Och ändå denna läsarstorm som får DN:s chefredaktör att två gånger vända sig till läsarna och försvara ­publiceringen av annonsen.

Är det inte snart dags att alla de som stått med skygglappar på sig, inmålade i sina okunnighetshörn, de som nu helt enkelt tvingas börja tänka längre än näsorna räcker och ta sig ut ur hörnen, och kanske också, rentav, ta del av Sandelins och Arnstberg tre tämligen faktaspäckade böcker på området? För nu har ju de hittills kallsinniga medierepresentanterna och politikerna med flera själva börjat säga och skriva det som de här två herrarna har sagt i flera år. Eller ska man fortsätta att hålla dem utanför, inte låtsas om vad de har skrivit och fört fram, inte respektera ens de delar i böckerna som är ovedersägliga fakta?

Sandelins och Arnstbergs senaste bok på asyl- och migrationsområdet, den tredje, heter Nötskalet och har underrubriken ”Svensk invandringspolitik och dess konsekvenser”. Det betyder ju i princip detsamma som det som Dagens Nyheter nu har som rubrik över sin serie: ”Vem vinner på invandringen – vem förlorar?”.

På baksidan av sin bok skriver Sandelin och Arnstberg:

Nötskalet ger en samlad bild av svensk invandringspolitik och dess konsekvenser. Vi har undvikit att deklarera våra åsikter. Här finns ingen politisk propaganda, ingen ideologisk plattform, inget dolt budskap. Vi vill inte bestämma vad du ska tycka om invandringen till Sverige, utan det är det du som ska göra.

Är det inte också ungefär vad Dagens Nyheter nu, sent omsider, vill med sin serie?

Det kan också vara bra att veta vad Thomas Gür skriver på sin öppna Facebook-sida om Dagens Nyheters serie:

Dagens Nyheter måste tydligen intervjua George Borjas, som visserligen är en av världens främsta inom migrationsekonomi, för att citera detta självklara:

”Borjas anser att alla samhällen har rätt att skydda det som byggts upp under generationer, att det kan vara rimligt att ”stanna upp och värdera konsekvenserna”. Det är absolut ingen extrem åsikt – även om det tidigare ofta behandlats så i debatten.”

Thomas Gür skrev själv i Svenska Dagbladet för tre år sedan ungefär samma sak som han även skrev i sin bok ”Staten och nykomlingarna” 1996:

De som ytterst måste avgöra ifall migrationen är en vinst, inte bara som ett ekonomiskt bidrag till folkhushållet utan också som ett fruktsamt möte av kulturer och identiteter, är självfallet invånarna i invandringslandet.

Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal. Likaså har de rätt att bestämma att migrationen ska ske i en takt som inte innebär alltför stora omvälvningar av den kultur och de seder som frammejslats genom historien, och av den tillit som bygger på den gemensamma identiteten i att vara en nation och inte bara ett slumpmässigt antal människor innanför ett lands geografiska gränser.

Sedan 1996 har jag själv varit engagerad på området asyl & migration, cirka 15 år som asylombud varav fem år som Medborgarnas flyktingombud, allt detta ideellt. Jag har skrivit i bland annat Svenska Dagbladet om de här frågorna (men också andra) och bloggat om de här frågorna sedan 2005 och kunniga miggor har rapporterat och informerat inifrån Migrationsverket sedan slutet av 2007, början av 2008. Allt detta har gett ovärderliga insikter och kunskaper på det framtidsförändrande området asyl och migration, kunskaper som inte kan pluggas in utan som sparats på hårddisken (=hjärnan) genom egna, faktiska och verkliga erfarenheter.

Miggornas berättelser fram till och med den 31 oktober 2015 finns i dessa tre böcker som Dagens Nyheter och alla andra medier samt ansvariga (?!) politiker har och har haft möjlighet att införskaffa i pappersform eller, lätt och billigt  – 40 kronor/bok – som e-böcker från Mummelförlaget. Den som vill läsa mer om böckerna kan göra det här beställa dem kan klicka på omslagen nedan.

 

 

 

 

 

 

Till sist: Man behöver som sagt absolut inte hålla med i allt som till exempel författarna till de tre böckerna säger och tycker, det gör jag inte jag heller. Men fakta som redovisas är fakta och dem måste man förhålla sig till utan att blanda in tyckanden.

Finland. Överkonstapel Nina ”Peppi” Pelkonen har utsetts till Årets kvinna.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till sajten (på finska, texten finns varken på engelska eller svenska).

Läs först min text från den 5 december 2o15:
Finland. Hon föreläser i uniformskjol med pistol på höften och som ensamkommande kvinnlig polis får hon genast de asylsökandes fulla uppmärksamhet. Ur texten:

– Av min en timme långa föreläsning går största delen till att berätta om kvinnans ställning, om jämställdhet och om att hos oss är familjevåld lika förbjudet som gatuvåld. Dessutom berättar jag om barnens ställning i Finland och om åldersgränser för sexuellt umgänge. Pelkonen talar om för de asylsökande att i offentligheten behandlas de som en grupp och inte som individer.

– Jag säger det rakt på sak, att de inte har lyxen av att bli bemötta som individer utan att de, tyvärr, behandlas som en grupp. Om en person begår ett brott så gör han hela gruppen en björntjänst.

Och läs sedan detta:

Polis vald till Årets kvinna
Överkonstapel Nina ”Peppi” Pelkonen har utsetts till Årets kvinna. Detta kungjordes vid Finlands yrkeskvinnors förbunds vårkonferens i Villmanstrand den 23 april.

I valet inverkade Pelkonens mångsidiga och personliga verksamhet samt de utmärkelser hon fått under sin karriär. Pelkonen tjänstgör i dag vid polisinrättningen i Västra Nyland.

”Nina Pelkonen är en modig polis, starkt förankrad i sitt arbete. Hon vågar arbeta med sig egen person som redskap. Vi väljer i år en samhällspåverkare till Årets kvinna. Det inkom många förslag på kompetenta kvinnor och vi behövde noga fundera över valet. Till slut blev vi i alla fall eniga.

Nina Pelkonen, om någon, förtjänar erkänsla för sin modiga gärning. Före sitt nuvarande jobb har hon varit krigsbrottsforskare och gruppchef inom civilkrisorganisationen Eulex i Kosovo”, berättar ordföranden för Finlands yrkeskvinnors förbund, Eeva Peltonen.

När hon fick veta att hon blivit vald till Årets kvinna, kommenterade Nina Pelkonen utnämningen:

”Jag är fullständigt stum. För en gångs skull blev det tyst på Pelkonen. Listan över mina föregångare gjorde stort intryck på mig. Jag märkte att jag är den första arbetaren som blivit Årets kvinna och också den första företrädaren för mitt yrke. Jag ser utmärkelsen som en stor ära. Människor verkar uppskatta polisens förebyggande arbete och samarbete med andra aktörer.”

Majoriteten av poliserna är fortfarande män, knappt 20 procent är kvinnor.

”Som kvinna och polis har man både ett handikapp och nytta. Samma sak gäller männen”, säger Pelkonen. ”Erfarenhet och linjerna i ansiktet ger mer street cred än könet.”

Utmärkelsen Årets kvinna
Finlands yrkeskvinnors förbund har utnämnt Årets kvinna sedan år 1955. genom sitt val vill förbundet föra fram kvinnors kompetens och kunnande samt uppmuntra flickor och kvinnor att använda sina förmågor.

Finland. Inrikesministeriet förbereder som bäst centra för dem som inte får asyl i Finland.

Klicka på rutan för att komma till artikeln (på finska).

 

Finlands Röda kors vill inte förestå återvändandecentra för asylsökande som ska utvisas ur landet

Inrikesministeriet förbereder som bäst centra för dem som inte får asyl i Finland. Finlands Röda Kors vill inte förestå centralerna för asylsökande som inte får stanna i Finland. Enligt Röda Korset är organisationens uppgift att hjälpa asylsökande, inte sköta myndighetsuppgifter.

– Vi hjälper gärna till när det gäller sådant som har med välmående att göra, men uppdrag som handlar om makt och begränsningar är en myndighetsuppgift, säger Kalle Löövi, chef för den internationella hjälpverksamheten, vid Finlands Röda Kors.

På ministeriet uppskattar man att centralerna kommer att behövas i slutet av sommaren då ett större antal asylsökande kommer att utvisas.

Finland. Förhandlar om återsändande av asylsökande afghaner.

Ministerarbetsgruppen för migration diskuterade den 22 april återvändande och återsändande av asylsökande till Afghanistan. Samtidigt gav ministerarbetsgruppen anvisningar i anslutning till de förhandlingar på tjänstemannanivå om samarbetsprotokollet om återvändande som ska föras med Afghanistan i maj.

Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg reser i maj till Afghanistan för att förhandla med de ansvariga myndigheterna om samarbetsprotokollet mellan länderna. Protokollet lämnades till de afghanska myndigheterna i början av året. Samarbetsprotokollet gäller både frivilligt återvändande av afghanska asylsökande och återsändande av personer som fått avslag på sin asylansökan till Afghanistan.

År 2015 lämnade afghaner näst mest asylansökningar i Finland efter irakierna (5 214). Under innevarande år har afghanska medborgare varit den största gruppen av asylsökande (522 personer fram till den 19 april).

Det finns något som kallas ”organiserade sysselsättning” för asylsökande.

Det finns något som kallas ”organiserade sysselsättning” för asylsökande. Ur Lagen om mottagande av asylsökande, LMA 2000:296:

Sysselsättning

4 § Migrationsverket skall i lämplig omfattning ge dem som avses i 1 § första stycket 1 och 2 sysselsättning genom att de får tillfälle att delta i svenskundervisning, i skötseln av förläggningar och i annan verksamhet som bidrar till att göra vistelsen meningsfull. Lag (2000:296).

Sysselsättningen sker i form av praktik. Företag som vill ta emot ”praktikanter” får ett praktikavtal från Migrationsverket, vilket sedan används för att undvika skatt och sociala avgifter. Ett, som en migga säger ”helt sinnessjukt system som på senare tid svällt upp och blivit ett monster”.

Tanken med systemet var från början vällovligt. Asylsökande som ville hjälpa till med enklare arbetsuppgifter skulle få göra det och samtidigt vara försäkrade. Lagtexten kom till i en tid då asylboendena inte drevs av utomstående och antalet asylsökande var på en helt annan nivå. Idag, 16 år och flera hundratusentals asylsökande senare, används den i stor utsträckning till att tillhandahålla ”gratis” arbetskraft åt privata näringsidkare. Med Migrationsverkets goda minne.

När Skatteverket kommer till en pizzeria, ett café eller en biltvätt för att utföra sina kontroller, visas praktikavtalet med Migrationsverket upp och då finns det inget Skatteverket kan göra. Praktikavtalen har blivit hårdvaluta för många företag som enligt uppgift till stor del drivs av personer som själva har utländsk bakgrund och känner till de här möjligheterna.

Migrationsverket har nyligen rekryterat den före detta generaldirektören för Arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez Svanqvist, för att ytterligare utveckla den här verksamheten. Den ska alltså ”utvecklas”, trots att man på Migrationsverket knappast kan undgå att veta – eller åtminstone starkt misstänka – att det ofta torde vara förtäckta svartjobb det handlar om.

I Migrationsverkets riktlinjer står att uppföljning ska ske och att det ska förekomma handledning på praktikplatserna, men uppgiftslämnaren med god kännedom på området anger att han aldrig har hört talas om att det skulle ha skett. ”Det är rena svartjobb och vi vet om det. Men vi pumpar ut praktikanter ändå”, säger han.

Det bör i sammanhanget påpekas, att asylsökande ju redan har laglig rätt att arbeta, också under asylprocessen. De har rätt till undantag från skyldigheten att inneha arbetstillstånd (AT-UND). Det enda som krävs är att de lämnat in någon form av id-handling. Det finns således ingen anledning att göra det möjligt för asylsökande att ”praktisera” och därigenom utnyttjas som svart arbetskraft. Allra minst sanktionerat av en statlig myndighet.

Med ett praktikavtal från Migrationsverket som skydd mot Skatteverket, kan således en arbetsgivare hålla sig med helt gratis arbetskraft. I praktikavtalet står angivet vilka tider ”praktiken” gäller. Till exempel 8 timmar per dag måndag-fredag. Utan att den som arbetar under täckmanteln ”praktik” har rätt till någon betalning, även om ”hyggliga” arbetsgivare kanske betalar en tia i timme, eller så. Svart. De enda som vinner på ”sysselsättningspraktiken” är de företag som har asylsökande som praktikanter. De som förlorar stort är de asylsökande som jobbar gratis och staten.

Det är lätt att tänka sig dels hur mycket staten förlorar på uteblivna sociala avgifter och skatter och vilken konkurrensfördel det är att ha statligt sanktionerad, svart arbetskraft på sin firma. Och vad säger fackföreningarna om den här formen av lönedumpning?

© denna blogg.

Finland. Rekordmånga utlänningar har återvänt till sina hemländer.

Migrationsverket i Finland:

Rekordmånga utlänningar har återvänt till sina hemländer

I början av året återvände ett rekordstort antal utlänningar till sina hemländer genom systemet för frivillig återresa. I februari var antalet återvändare 177, vilket är det största antalet någonsin. I mars var antalet återvändare nästan lika stort, 173.

Irak är fortfarande det land dit man oftast återvänder. I mars återvände 60 personer till Irak. Det näst största antalet personer (42) återvände till Albanien och det tredje största antalet (30) till Afghanistan.

Under de senaste nio månaderna har sammanlagt 873 personer återvänt till sitt hemland genom systemet för frivillig återresa. Systemet överbelastades under senhösten 2015, då många asylsökande som just hade anlänt till landet bestämde sig för att återvända hem.

Nu har anhopningen avvecklats och det är vanligen möjligt att återvända hem inom ett par veckors tid. Inom systemet för frivillig återresa har man också förberett sig på det ökande antalet asylbeslut och ökat resurserna så att återresor kan arrangeras snabbt och smidigt trots att antalet återvändare ökar. Cirka en fjärdedel av dem som återvänder frivilligt  har fått avslag på sin asylansökan. Majoriteten av återvändarna har återkallat sin asylansökan.

En stor mängd människor som sökt asyl i Finland har också återvänt till sina hemländer med egna medel eller har återsänts av polisen.

Frivillig återresa omfattar flygbiljetterna och andra resekostnader. Dessutom kan man beviljas bidrag för återresa enligt behovsprövning. Bidragets storlek beror på till vilket land återresan görs. Nästan 80 procent av återvändarna har fått högst 200 euro i bidrag för återresa utöver resebiljetterna.

Under de senaste månaderna har en stor del av återvändarna beviljats nedsatt kontant stöd, eftersom de har vistats i Finland bara i ett par månader och man har ansett att de inte behöver bidrag till fullt belopp.

Läs också:
•  Finland. År 2014, då det kom totalt 3.651 asylsökande till Finland, utvisades fler än 2.800 personer, varav 400 med tvång.  – 20 oktober 2015
• Finland. ”Ni som kommer som turister, kom inte. Ni inverkar negativt på oss.” – 21 oktober 2015
•  Finland. Thabeet Al-Aswad från Bagdad vill tillbaka hem så fort som möjligt. – 9 december 2015
•  Finland. ”Antalet som frivilligt återvänder till sitt hemland stiger till upp till 3.000 före årsskiftet.” – 18 december 2015

Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen är bedrägeri. Asylbedrägerier ska stoppas.

Här på bloggen har främst miggorna men också jag och andra, samt på Svenska Dagbladets ledarsida (jag) under lång tid krävt att Sverige måste göra som andra länder: direkt vid ankomsten åldersbedöma asylsökande som säger sig vara under 18 år. Detta ska göras vid minsta misstanke om att en asylsökande kan vara äldre. Som bland annat i Finland, Norge och Danmark. Här är mina artiklar i ämnet i Svenska Dagbladet:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

Moderaterna borde ha agerat under sina åtta år i regeringsställning. Det var deras – och övriga Allianspartiers – absoluta skyldighet att se till att den statliga myndigheten Migrationsverket hanterade asylärenden rättssäkert och korrekt. Att till exempel asylsökande som sade sig vara ”barn” åldersbedömdes vid misstanke om att så inte var fallet. Men Moderaterna, som innehade de tyngsta och mest ”bestämmande” ministerposterna, gjorde inte det.

Den minister som både ville och kunde hantera dessa frågor (migrationsministern) fick inte agera enligt den viljan och det kunnandet. Han trycktes till och togs i örat på det mest förödmjukande sätt av en annan minister (statsministern) som varken kunde eller ville hantera ödesfrågan asyl- och migration. Det hela var katastrofalt och fick svåra konsekvenser för Sverige, svenskarna och – inte minst – för de faktiskt skyddsbehövande, för mycket lång tid framöver. Med stor sannolikhet för all framtid.

Nu har dock Moderaternas migrationspolitiska talesperson Johan Forssell – tio år för sent – reagerat på det miggorna och jag försökte få den förra regeringen att ta itu med. Ingen skugga faller på Johan Forssell, han satt inte i den förra regeringen – skuggorna faller på helt andra personer. Här uttalar han sig i TV4 Nyheterna den 19 april (klicka på bildrutan för att komma till inslaget):

Miggorna och även jag själv har alltså i många år framhållit vikten av att de unga pojkar och män (flickorna och kvinnorna är få) som söker asyl eller skydd som minderåriga, vid misstanke om att de är över 18 år måste ålderstestas. Detta för att:

1. Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen, är bedrägeri. Asylbedrägerier ska motarbetas.
2. Den som är minderårig kostar skattebetalarna många miljoner kronor mer per person och år än den som är vuxen.
3. De faktiskt minderåriga på boendena ska inte utsättas för att behöva bo tillsammans med vuxna män.
4. Ungdomar i skolorna ska inte behöva ha klasskamrater som är fyra, sex, åtta år eller ännu äldre än de själva.

Dessutom, som man uttrycker det i Finland:

Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter till exempel när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.

Att Johan Forssell i nyhetsinslaget nämner att man kan be om hjälp med åldersbedömning av läkare från Norge och Danmark är bra, men han glömde nämna Finland som ju också har ett sedan länge välfungerande åldersbedömningsförfarande. Här är ett exempel från finska Migrationsverket på hur det kan gå till:

Enligt resultatet av den 2014-03-26 från den rättsmedicinska åldersbedömningen som utförts på den sökande är den sökande sannolikt minst 18 år. Åldersbedömningen baserar sig på en utvärdering av förbeningsgraden i handleds-, handflate- och fingerskelett och på tändernas utvecklingsgrad. Undersökningen visar att utvecklingen av den sökandes skelett är avslutad och skelettets mognad tyder på en skelettålder på minst 19 år. Utvecklingen av rötterna till den sökandes visdomständer är avslutad. Enligt jämförelsematerialet nås mognadsgraden för de nedre visdomständerna hos den amerikanska manliga befolkningen i medeltal vid 20,5 års ålder med en spridning på +/- 1,97 år. En motsvarande undersökning för de nedre visdomständerna utförd på den turkiska manliga befolkningen ger ett resultat på 20,0-20,1 +/- 2,0 år. Enligt den metod för åldersbedömning som tillämpas på den kanadensiska och finländska befolkningen avslutas tändernas utveckling vid ungefär 16 års ålder. Undersökningen baserar sig på ett sammanvägt resultat från utvecklingsskedet hos de sju vänstra nedre permanenta tänderna. Vid bedömning av resultatet bör det uppmärksammas att tillförlitligt material från den sökandes ursprungliga hemland inte är tillgängligt. Migrationsverket har utifrån ovannämnda undersökningsresultat och med hänsyn tagen till felmarginalen, som räknats den sökande till godo, bedömt den sökande som vuxen och hans födelsetid har registrerats som 1996-03-08.

Läs hela texten här.
Alla texter som innehåller ordet ”ensamkommande” finns här.

En reflektion: Hur kommer det sig att svenska läkare kan vägra göra åldersbedömningar? De görs ju i till exempel brottssammanhang, nu senast på den påstått 15-årige, men mer troligt 22-årige somaliske mannen som mördade en ung kvinna anställd på ett boende för asylsökande, ensamkommande ”barn”. Barnmorskor får inte vägra utföra aborter. Samhället ålägger dem att utföra aborter, det ingår i deras arbetsuppgifter. Vad är det som gör att läkare kan vägra utföra uppgifter som samhället ålägger dem och som ingår i deras arbetsuppgifter?

© denna blogg.

Finland. Uppskattning.

Det är mycket glädjande för mig att Migri, Migrationsverket i Finland, uppskattar att fakta och information om deras verksamhet sprids också i Sverige!

Kanske en dag att Migrationsverket i Sverige också kommer att visa uppskattning, främst gentemot de miggor som i drygt åtta år rapporterat om vad de upplevt och sett i sitt arbete som handläggare och beslutsfattare. Viktig information som ett statligt verks chef och ledning i högsta grad borde uppskatta.

Här finns miggornas berättelser genom åren. För andra berättelser och fakta på asyl- och migrationsområdet, skriv in valfritt sökord i sökrutan så kommer texterna som innehåller det upp. Det finns i skrivande stund 3.338 texter under kategorin Asyl&Migration, fakta- och informationsbanken är således ganska stor.

© denna blogg.

Finland. Kort information om läget på asylområdet.

Kort information om läget på asylområdet i Finland.

Hittills i år, till och med  den 18 april, har 2.440 nya asylansökningar registrerats.

Januari – mars 2016
Asylsökande  2.237
Ensamkommande minderåriga 177

Beslut i asylärenden
5.426 beslut
24,9 procent positiva
17,9 procent negativa
34,3 procent avskrevs
22,8 procent avvisades utan prövning

Foto: Migri

Inrikesminister Petteri Orpo besökte nyligen Migri. Han riktade ett stort tack till personalen för hur den organiserat arbetet mitt i krisen och sa bland annat:

Det är fullt förståeligt att människor söker ett bättre liv. EUs uppgift är att rikta mera hjälpinsatser till avgångsländerna.

Det är viktigt att få fram vilka som behöver skydd och vilka som inte behöver det. Migri har en stor roll som väktare av ett rättssäkert system.

Det europeiska systemet svek. Finland har tagit sitt ansvar och mer därtill. Jag hoppas att Europa har lärt sig av detta.

© Översättning Merit Wager.

 

Det som göms i snö kommer upp i tö. Apropå entledigandet av ett statsråd.

Klicka på bilden för att se och höra pressträffen.

”Nu kommer huvuden att rulla”. Så har man brukat säga när viktiga personer eller snarare personer på viktiga poster, vilket inte är riktigt detsamma avsätts. I dagens hemska värld låter orden annorlunda, konkret snarare än bildligt. Men när personer på viktiga poster avsätts i Sverige och ”huvuden rullar”, så är det sannerligen inte på samma sätt som huvuden rullar i de fruktansvärda situationer vi dagligen läser om i Syrien, Irak och på andra gudsförgätna ställen. Nej, här går huvudrullningen bildligt och civiliserat till. Som idag, när statsminister Stefan Löfven äntligen tog till orda i fallet med det olämpliga statsrådet Mehmet Kaplan, även om han inte sa så värst mycket mer än att:

Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.
Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.
Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.
Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.

Statsministern avslutade sitt anförande med orden:

Jag önskar honom all välgång i sitt fortsatta arbete.

En svensk statsminister borde till fullo behärska sitt eget modersmål. Det heter:

Jag önskar honom all välgång i hans fortsatta arbete.

På den berättigade frågan från journalister på plats om varför Löfven och hans medarbetare inte kontrollerat det blivande statsrådets bakgrund ordentligt innan han utsågs, gavs inget svar. Det är en stor skandal att uppgifter som funnits lättillgängliga och kunnat kontrolleras av vem som helst, och det vilar en tung skuld på Löfven & Co för detta. För hade de bara googlat eller krävt att Romson & Fridolin hade berättat vad de visste, så hade kapitlet Kaplan aldrig skrivits så som det nu blev skrivet, för då hade han inte blivit statsråd.

Exit Kaplan. Fokus Stefan Löfven och hans medarbetare. Medarbetarna som inte klarade att kontrollera de blivande statsrådens bakgrunder. En riktigt präktig skandal, det också. För hur kan någon ha tilltro och tillit till en så klantig hoper människor som inte ens vet hur man googlar och använder andra sätt att undersöka en persons bakgrund? En person som ska bekläda en av rikets högsta och viktigaste poster. Nu kommer strålkastarna att riktas på dem som inte klarade detta och man kommer att undra över vilka skelett andra statsråd egentligen har? Kanske någon gjort något lika hemskt som de borgerliga ministrarna, de som åkte ut inom några dagar för att de hade haft svart barnflicka respektive inte betalat TV-licens?

Har alla glömt detta som man för 1,5 år sedan kunde läsa i Aftonbladet under rubriken De nya ministrarna som det stormat runt:

Flera av de nya ministrarna har tidigare varit inblandade i skandaler och blivit ifrågasatta.

Ett exempel (förutom Mehmet Kaplan och Åsa Regnér) i den artikeln var:

Nye civilministern Ardalan Shekarabi tvingades avgå som SSU-ordförande efter trixande med pengar och medlemslistor. Han var fram till 2005 ordförande i ungdomsförbundet SSU. Men efter flera skandaler tvingades han bort från posten.

Uppsala Nya Tidning avslöjade 2004 att Shekarabi använt pengar som skulle gått till integrationsprojekt till sin egen kampanj till att bli SSU-ordförande.

DN publicerar senare dokument som visar överföringarna till kampanjkontot. Pengarna har använts till taxiresor, krogbesök och spritköp. Shekarabi har haft kontokort kopplat till kontot.

2005 avslöjades att flera SSU-distrikt friserat sina medlemssiffror för att få högre bidrag. Shekarabi tog inget ansvar för medlemsfusket men flera distrikt krävde öppet hans avgång. Han avgick vid kongressen 2005.

I en svensk regering kunde han bli minister. Det borde han inte ha blivit. Och hade han varit moderat, före detta MUF-ordförande, så hade han aldrig kommit i närheten av en ministerpost.

Hur lite sympati man än må känna för Mehmet Kaplan så måste det ändå sägas att hans livs-CV hade sett betydligt bättre ut både för honom och hans familj om han stoppats innan han kom in i Sveriges regering. Detta – att han tvingats avgå ur en regering på ett så snöpligt sätt och på grund av sådant han själv gjort – kommer att förfölja honom så länge han lever. Även om han var kaxig in i det sista och inte tog på sig någon skuld alls utan skyllde på ”situationen”. Någon borde förresten ha rått Kaplan att inte träda fram direkt efter statsministern (som just hade sagt att han entledigat Kaplan) som en ”gubben i lådan”, när han inte ens var beredd att visa den självinsikt han borde ha haft, utan ansåg att han blivit offer för omständigheter.

Om Stefan Löfven eller någon annan tror att skandalerna och ”utmaningarna” är slut i och med att Mehmet Kaplan vandrat vidare, så bedrar de sig. Det är mitt stalltips.

Och:

Som man bäddar får man ligga.
Det som göms i snö kommer upp i tö.
Köp inte grisen i säcken.

Tillägg, ett lästips:
Nima Dervish skriver om Mehmet Kaplan – 15 oktober 2014
”Jag vill inte ha en minister som i bästa fall inte har nån aning om hur man bekämpar vår tids värsta dilemma och predikament. Och i värsta fall inte ens står på rätt sida ideologiskt.”

© denna blogg.

 

Det är inga nyheter

Ibland, när jag söker efter något bland mina drygt 8300 (!) publicerade inlägg här på bloggen, så hamnar jag i inlägg som jag glömt eller förträngt. Och då kommer minnena kring texterna tillbaka och för med sig tankar och funderingar om vad som hänt sedan de skrevs. Som i detta osannolika fall, ett av tusentals lika osannolika, mer eller mindre hårresande saker jag skrivit om genom åren.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa inlägget.

Det här inlägget är 8 år och 3 månader gammalt. vad har hänt med dessa och andra förfalskare sedan dess? Ingenting, gissar jag, precis som det berättas i det här inlägget. Ur texten:

Vid rättegången visade det sig att polisen hittat en hel förfalskarverkstad i lägenheten. Allt fanns för att förfalska vilka irakiska dokument som helst. Hur domen löd? Eftersom det inte gick att bevisa (!!!) att mannen förfalskat något frikändes han. Däremot dömdes han för att ha kört svarttaxi…

En annan text som också kom upp är från den 26 oktober 2010, alltså skrivet för 5,5 år sedan: En migga: ”Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder”. Ur den texten:

Omfamningen av Miljöpartiet blir bara värre och värre. Men det framstår som ett svårslaget rekord i fördumning när Miljöpartiet får applåder för att framföra argumentet att våra invandrare ger ökad utrikeshandel. De invandrare som avses är som bekant de som kommer från asyl- och anhöriginvandrarspåret, och de kommer främst från Somalia, Afghanistan, Irak, Eritrea och Kosovo. När blev det för EU en storsäljare att ordna handelsavtal för dessa länder? De finns knappt i statistiken.

Att det inte funnits information om galenskaperna på asyl- och migrationsområdet, att ”ingen har kunnat ana att det skulle bli så här” etc är ren och skär lögn. Läs gärna hela ovanstående inlägg, det innehåller information som man inte med bästa vilja i världen kan låtsas som om den inte funnits!

Och sist, men inte minst, kom jag in på den här texten från den 28 februari 2011, alltså skrivet för drygt fyra år sedan: Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ Det skrevs med anledning av att Migration Integration Policy Index – MIPEX i en ny studie som presenteras den 28 februari 2010 pekade på stora skillnader i hur väl olika länder lyckas med att ge invandrare och flyktingar möjlighet att delta i samhället. Enligt den hamnade Sverige på första plats bland 31 länder i Europa och Nordamerika. Röda Korset i Sverige i ett pressmeddelande den 28 februari konstaterade så snabbt att:

Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.

Men som så ofta var näsorna korta. De såg inte – eller låtsades inte se – det som jag framhöll i min text:

Sverige kanske har de bästa förutsättningarna efter vissa uppställda kriterier i studien, men att ha förutsättningar är inte detsamma som att verkligen ha förmåga att uppfylla och fullfölja dem!

En del av det som skrivits om här på bloggen i många år har nu – under galgen – börjat tas upp av svenska medier. Men som om det vore nyheter, vilket det ju absolut inte är! Väldigt mycket har varit känt hur länge som helst, men en stor del av journalistkåren har misskött sitt uppdrag. Den har kört med skygglappar och öronproppar och selektiva urvalsmetoder och av egna outgrundliga skäl inte rapporterat till allmänheten om en hel del sådant som varit väl känt och som allmänheten har haft rätt att veta.

Inte förrän nu, år 2015 och 2016, efter nära tre decennier av ständigt ökande asyl- och annan invandring till Sverige har Public Service utnämnt två – som de kallar dem – ”migrationskorrespondenter”, en för Sveriges Radio och en för Sveriges Television. Hur objektiva och mångsidiga deras reportage kommer att bli återstår att se. SR:s migrationskorrespondent har gjort en del redan, SVT:s dito har väl ännu inte riktigt kommit i gång. Hoppas att de börjar med att lära sig vokabulären (inte kalla asylsökande och migranter för ”flyktingar”, till exempel) och skalar bort de värsta flosklerna och att de har mandat att rapportera objektivt, mångsidigt, faktabaserat, sanningsenligt och korrekt.

Det finns även en hel del goda exempel på journalister och skribenter som på djupet verkar ha insett att de har varit enkelspåriga och okunniga på asyl-, migrations- och integrationsområdena och som nu beskriver dessa områden på ett mer balanserat och allsidigt sätt. Jag ska försöka hinna skriva något om dem också, det är inte mer än rätt.

Tips 1: Följ gärna bloggen så kommer information varje gång en ny text publiceras!
Tips 2: Alla texter om och från Finland från början av den stora migrantvandringen genom Europa (början av september 2015), finns samlade här.

© denna blogg.

Två länder så nära geografiskt men så fjärran från varandra på så många andra sätt

På så många sätt skiljer sig de två nära grannländerna Finland och Sverige åt. Det kan bland annat alla som tar del av texterna här på bloggen själva konstatera. Det manifesteras också tydligt i de här ”programförklaringarna” som respektive lands utrikesministerium avger på sina sajter.

För den som är intresserad av att veta lite mer (för det är inte mycket som rapporteras i svenska medier…) om Finland, kan till exempel läsa, och ofta också länkas vidare, här på bloggen. Alla texter om Finland från början av september 2015 finns här. De börjar alla med ”Finland.”, det vill säga ordet ”Finland” följt av en punkt och kan därför hittas under det sökordet. Övriga texter (sedan den 5 maj 2005) kan sökas via sökrutan på enbart sökordet ”Finland” utan punkt direkt efter.

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.”

Läs först texten Finland. Åldersbedömningen baserar sig på en utvärdering av förbeningsgraden i handleds-, handflate- och fingerskelett och på tändernas utvecklingsgrad. – 15 april 2016. Ur texten:

Gedigna åldersbedömningar görs alltså vid myndighets eller annans misstanke om att en asylsökande som säger sig vara minderårig, inte är det. Åldersbedömning görs också i de fall där den unge asylsökande inte visar några id-handlingar.

Ovanstående är viktigt att veta för att man ska kunna förstå följande information från Migrationsverket i Finland:

Antalet ensamkommande barn femtonfaldigades – antalet ålderstest ökar också

Att antalet åldersbedömningar har mångfaldigats är en naturlig följd av att antalet minderåriga asylsökande utan vårdnadshavare har ökat. År 2015 var antalet minderåriga asylsökande som kommit till Finland utan vårdnadshavare 3024. År 2014 ansökte 196 ensamkommande barn asyl i Finland. Antalet blev alltså över 15 gånger större på ett år. Antalet minderåriga asylsökande som kommit till landet utan vårdnadshavare i år var 177 före slutet av mars.

Undersökningar för bedömning av ålder görs relativt sällan, det vill säga när myndigheten misstänker åldern på den som uppgett sig vara minderårig.

År 2015 genomfördes ålderstest på 149 asylsökande som uppgett sig vara minderåriga. Antalet test fördubblades år 2015 jämfört med 2014, då 70 sökande genomgick testet.

Antalet ålderstest antas öka ytterligare i år, eftersom största delen av de minderåriga som i fjol sökte asyl i Finland anlände till landet i slutet av året och väntar på behandling av sin ansökan.

År 2015 visade det sig att 62 procent (92 personer) av dem som genomgick testet var över 18 år. År 2014 var 56 procent (39 personer) av alla testade över 18 år.

Det är viktigt att man förstår att de unga asylsökande som ålderstestas är personer som säger sig vara minderåriga, men där det kan misstänkas att de är äldre. Förra året, 2015, befanns således 62 procent av dem som misstänktes ha uppgett för låg ålder, vid ålderstest vara vuxna. Alltså inte 62 procent av alla asylsökande minderåriga utan 62 procent av dem som misstänktes vara vuxna. Det här är viktigt att påpeka eftersom missförstånd förekommer och felaktiga uppgifter därmed riskerar att spridas.

Migrationsverket i Finland:

Om det finns uppenbara skäl att misstänka att de uppgifter som personen lämnat inte är tillförlitliga, kan det bli nödvändigt att genomföra en rättsmedicinsk undersökning för bedömning av ålder. Såväl personens yttre habitus som alla de uppgifter som lämnats kan ge anledning till misstankar.

De vanligaste undersökningsmetoderna är för närvarande undersökningar av tandben och handlovsben som genomförs med hjälp av röntgen och en klinisk undersökning.

Asylsökande som utan godtagbar orsak vägrar genomgå undersökningen betraktas som vuxna.

Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.

Minderåriga asylsökande som kommit till Finland utan vårdnadshavare placeras dessutom i grupphem som är avsedda för barn. Tingsrätten utser en företrädare som ska fungera som barnets intressebevakare vid myndigheternas verksamhet.

Asylsökandens omyndighet eller myndighet har ingen betydelse när det gäller grunderna för internationellt skydd eller bedömningen av skyddsbehovet. Villkoren är desamma för minderåriga och vuxna.

Kommentar: Det är väl känt bland människosmugglarna att man i andra länder än Sverige anser det viktigt att klarlägga en asylsökandes ålder när denne säger sig vara minderårig. Det är viktigt av alla ovan angivna anledningar. Det är också väl känt bland smugglarna – och ofta också bland dem som ämnar resa och söka asyl själva – att man i Finland, vid misstanke om att uppgiven ålder inte stämmer, gör en åldersbestämning och att den som vägrar medverka, automatiskt klassas som vuxen. Likaså är det väl känt att utlänningslagen följs i Finland, och att villkoren för asyl eller skydd bedöms på exakt samma sätt vare sig en person är över eller under 18 år. Det är, som lagen stadgar, behovet av skydd som ska bedömas. Inte sociala faktorer, döda släktingar, sjukdomar, önskan om att få en utbildning eller att kunna försörja familjen i hemlandet eller annat som inte har något alls med det eventuella skyddsbehovet att göra.

Ett land (kanske det enda?) som starkt avviker från det mesta av det ovannämnda är Sverige. Det vet smugglarna och många asylsökande själva. Det är med mycket stor sannolikhet en av anledningarna till att 35.369  personer sökte asyl som ”ensamkommande barn” i Sverige under 2015 (7049 år 2014), men endast 3.204 dito i Finland under 2015 (196 år 2014).

© Vid citat ur denna blogg, vänligen länka hit så att originaltexten kan läsas i sin helhet.

Uppgradering av bloggplattformen med mera

Under ett antal timmar har bloggen varit stängd för uppgradering vilket borde ha gjorts för länge sedan. Utökat utrymme har krävts eftersom det finns hela 8560 inlägg och 3646 bilder och videoklipp på bloggen.

På 3998 dagar (5 maj 2005 – 16 april 2016) har på denna blogg publicerats 2,1 inlägg i genomsnitt varje dag. Alltså 2,1 inlägg dag ut och dag in, helgdag som vardag, alla dagar under snart 11 år. Och i genomsnitt en bild, illustration av något slag eller videoklipp per dag, publicerats varje dag under samma tid.

Miggor, poliser, HVB-personal, frivilligarbetare, ”vanliga” människor som haft något viktigt och/eller intressant att berätta – mängder av människor som visat sitt förtroende genom att skriva – har getts utrymme här på bloggen.

Miggorna har på sin fritid berättat, informerat och rapporterat ihärdigt, sakligt, tydligt och kunnigt inifrån Migrationsverket under cirka åtta år – och fortsätter att göra det. De har inte sällan författat sina insidesrapporter i frustration och förtvivlan över hur illa hanterat asyl- och migrationsområdet varit (och är) av såväl för tillfället ansvarig ledning för Migrationsverket som av för tillfället ansvarig regering. Miggornas rapporter borde självklart ha uppmärksammats mer och tagits på största allvar genom åren, av alla så kallade ansvariga. De har innehållit så viktiga fakta att om rapporterna hade hanterats med respekt så torde man kunna påstå att situationen på det här livs- och framtidsavgörande området hade sett helt annorlunda ut för väldigt många människor i Sverige, än det gör idag.

Miggornas (och andras) viktiga information borde ha tagits upp och citerats av journalister i Sverige. Samma journalister som nu, många år efter att hårresande missförhållanden (falska och multipla identiteter, ”borttappade” svenska pass, ålders- och andra asylbedrägerier etc) avslöjats av miggor med flera här på bloggen,  tror – eller påstår sig tro – att de kommer med ”nyheter” när de idag tar upp sådant som redan berättats här i otaliga inlägg.

Nu när bloggen är uppkopplad igen, läs till exempel de senaste inläggen om hur åldersbestämning av minderåriga asylsökande går till i Finland och berättelsen om mannen vars syriska fru inte kan förenas med sin make i Sverige för att hon inte kan ta sig till någon svensk ambassad någonstans. Läs också gärna berättelser (översatta från finska) om hur det går till i Finland på asyl- och migrationsområdet. Också det ett område som är negligerats av svenska journalister, vilket gör att läsare, tittare och lyssnare berövas värdefull information om hur ett nära grannland valt att ta kontroll, över och på ett rättssäkert sätt hantera, asyl- och migrantinflödet.

I övrigt går det bra att scrolla neråt och läsa det som verkar intressant eller angeläget; att välja en viss kategori i vänsterspalten; att välja en viss månad och ett visst år eller att skriva in ett sökord i sökrutan.

Det finns också en hel del att läsa under flikarna:.

Den som vill höra av sig med synpunkter och åsikter kan göra det här. Skriv helst i eget namn så att jag vet vem som skriver. Tack!