Jamal, 16/18 år: ”Jag kom hit för att hjälpa min familj och och fixa min framtid”.

P1 Morgon i Sveriges Radio presenterar sig så här:

P1-morgon bjuder på de senaste nyheterna, men vi nöjer oss inte där. Vi tar nyheterna djupare.

Men P1 Morgon tar inte nyheten djupare. Reportern förklarar och förtydligar inte i sitt inslag om Jamal och andra unga afghaner som fått avslag på sina asylansökningar, att man enligt utlänningslagen i Sverige inte har rätt att invandra för att man söker ett bättre liv, vill ha utbildning och eller vill hjälpa sin familj i hemlandet. I stället låter hela inslaget som om det är hemskt att tusentals hitkomna unga män – påstått och faktiskt minderåriga ”ensamkommande” – främst afghaner, inte får stanna här just av dessa anledningar.

I inslaget intervjuas 16- eller 18-årige Jamal som berättar:

Jag kom hit för att hjälpa min familj och fixa min framtid och att kunna leva som andra på rättvist sätt. Och sedan man behöver skydd också.

Reportern rapporterar helt utan att reflektera det allra minsta över varför Jamal tagit sig till Sverige:

Som äldste sonen blev det Jamals uppgift att ta familjens besparingar och anlita en smugglare för att ta sig till Sverige. Han hade hört att gränserna stod öppna. Tanken var helt enkelt att ta chansen till ett bättre och säkrare liv.
————
Det finns ingen framtid för familjen vare sig i Iran eller Afghanistan, säger Jamal som trodde att det var en självklarhet att han skulle få stanna när han väl kommit till Sverige.

Det var alltså, precis som Jamal säger, Sverige som var målet och det var hit han trodde att han kunde komma och få fri bostad, försörjning och utbildning. Han säger:

Jag tänkte inte på Migrationsverket och att vänta på svar och… Men jag lärde mig det här i Sverige när jag kom.

Frågan om Jamals ålder tas också upp och reportern klargör inte att samma krav på asyl- eller skyddsskäl gäller vare sig en person är under eller över 18 år gammal. I stället ges intrycket att den som är under 18 år har rätt att stanna här på grund av sin ålder, oavsett varför han har kommit hit. Det här är en felaktig bild som inte bara Sveriges Radio förmedlar utan de flesta medier i Sverige.

Sveriges Radios reportrar och programledare måste väl ändå veta att svensk lag inte ger människor rätt att ta sig hit för att bli försörjda och utbildade och för att de söker ett bättre liv och vill hjälpa sina familjer?

Svensk utlänningslag ger möjlighet för personer från länder utanför EU att söka asyl eller skydd i händelse av krig och/eller förföljelse i enlighet med utlänningslagen och de konventioner som reglerar detta område. I övrigt kan man arbetskraftsinvandra om man har fått ett jobb här och har ordnat med bostad och kan försörja sig själv och betala skatt och – som det heter i domar från Migrationsöverdomstolen: ”bidrar till samhällsutvecklingen”. Man kan få tillfälligt uppehållstillstånd för studier och barn som adopteras får permanenta uppehållstillstånd. Men att man från vilka länder som helst i världen kan komma till Sverige för att bosätta sig och bli försörjd, få bostad, sjukvård, tandvård, utbildning etc för att man söker sig ett bättre liv – det stöds inte i utlänningslagen i Sverige och knappast i något annat land heller.

Jamal, som ser det som ett stort misslyckande att återvända till sin familj i Iran, säger:

Om jag åker tillbaka till Iran det är… först det är lite löjligt, jag skäms Jag kan inte titta på min familj. Min familj litade på mig och de betalade min resa till Sverige. Det går inte att skicka tillbaka mig till Afghanistan. det är bättre att gömma sig.

Det är klart att man kan känna med Jamal och många andra av de här unga männen som hoppats kunna ”bättre liv”- invandra till Sverige. Deras och deras familjers drömmar krossas. Men för att inte dra ut på det hela och riskera att de blir desperata, får psykiska problem, gömmer sig här och lever ett miserabelt liv utanför samhället och för att Sverige ska upprätthålla den reglerade invandringen sådan den är stadgad i demokratiskt stiftad lag, så måste återvändandet ordnas så snabbt som möjligt. Det ska stå absolut och otvetydigt klart för varje person som får avslag att:

Du har fått avslag på din asylansökan och du har inte rätt att vistas här, du kommer inte att få rätt att vistas här. Du ska återvända till ditt hemland eller något annat land som kan ta emot dig.

Att inte vara rak och tydlig med vad som gäller är inhumant.

Sverige kunde också lära sig av Finland som har särskilda ”sållningsköer” på asylområdet där vissa ärenden behandlas med förtur, snabbt. Det finns en sållningskö för uppenbart ogrundade ansökningar, dit kanske en hel del av de yngre männens ärenden hör, och en sållningskö för uppenbart grundade ansökningar där id-handlingar och dokument finns, historien är trovärdig och går helt eller delvis att verifiera och det står klart att den här personen eller familjen kommer att beviljas asyl eller skydd. I båda dessa fallen – uppenbart ogrundade respektive uppenbart grundade asylansökningar – är det av stor vikt att beslut fattas snabbt.

Läs mer här: Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 1., Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 2. 3 oktober 2016 och Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 3. 4 oktober 2016).

Sverige måste – måste – bli tydligt och ta ansvar för att dess utlänningslag följs. Och media måste någon gång lära sig att rapportera allsidigt och ta med alla relevanta aspekter i sina reportage och intervjuer. Regeringen och Migrationsverket måste hålla fast vid att utlänningslagen och de beslut som fattats av Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska respekteras. De ska inte komma med allehanda nya rättsliga ställningstaganden och lagstridiga politiska utspel gällande människor som sökt sig hit på falska grunder och/eller för att de lurats hit att skrupellösa smugglare. Och Sverige måste faktiskt också sätta stor kraft på att se till att alla – och särskilt unga – som fått avslag på sina asylansökningar, snabbt lämnar landet och inte invaggas i falska förhoppningar så att de bryts ner och gömmer sig här, vilket får till följd att oron, osäkerheten i landet blir ännu större än idag. Och så att risken för att det ska ske som nedan citeras ur en intern skrivelse från Migrationsverket ökar:

Diskussioner har uppmärksammats där grupper av unga asylsökande män har diskuterat att begå våld, mord, sprängning av Migrationsverkets personal i syfte att få stanna i svenskt fängelse.

Läs också:
En socialtjänstanställd: ”När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1.” – 23 november 2016. Utdrag ur texten:

Vi har ca 140 ensamkommande asylsökande unga i vårt system och av dessa bor ett 40-tal på kommunens egna HVB. När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1. Handledare och kontaktpersoner på boendet (= kommunala tjänstemän), hjälper ungdomarna att ringa sina föräldrar och sedan görs det journalanteckningar om dessa samtal i verksamhetssystemet.

Låt inte MP sköta flyktingpolitiken igen – Expressen 24 november 2016. Utdrag ur texten:

”Vi har en reglerad invandring och det innebär att ett ja är ett ja men ett nej är ett nej. Det är oerhört viktigt för legitimiteten hos medborgarna.” Så sa Stefan Löfven i början av året.

Ur en intern skrivelse på Migrationsverket: ”Hot om våld, död eller självmord från sökande förekommer flertalet gånger varje vecka mot återvändandeteamet.” – 24 november 2016. Utdrag ur texten:

Under handledning framkom vad som anses vara omfattande brister i säkerhet. Dessa brister har aktualiserats i och med ett förändrat arbetsklimat. I framtiden förväntas fler åldersuppskrivningar och fler negativa beslut, vilket riskerar att medföra en mer hotfull arbetsmiljö. Hot om våld, död eller självmord från sökande förekommer flertalet gånger varje vecka mot återvändandeteamet.”.

Regeringen tråcklar ihop ett lapptäcke av regler på asylområdet – Det Goda Samhället 25 november 2016. Utdrag ur texten:

De här (till allra största delen) pojkarna och männen som är nästan vuxna och vuxna, är heller inga ”flyktingbarn”. De är varken flyktingar eller barn. Hade de varit flyktingar så hade de fått asyl, hade de haft skyddsskäl enligt de två instanser som prövat deras ärenden hade de fått uppehållstillstånd. Hade de varit barn, ofta 17 år, men också yngre, vilket vi inte vet om de är eftersom de inte har tillförlitliga identitetsbevis och mycket få åldersbedömningar görs, så hade deras åldrar ändå inte spelat någon roll. I Sverige prövas alla ansökningar om asyl eller skydd lika enligt utlänningslagen. Asyl- och skyddsskäl ska bedömas lika för alla, helt oberoende av hur gammal man är.

© denna blogg.

Sveriges regering respekterar inte gällande lag

Ur min text (läs gärna hela texten) – Regeringen tråcklar ihop ett lapptäcke av regler på asylområdet – på Det Goda Samhället:

Utbildningsministern menar alltså på fullt allvar att personer vilkas asylansökningar i dyra processer prövats i två instanser och de inte ansetts ha skyddsskäl som räckt för uppehållstillstånd i Sverige och därför beslut om utvisning har fattats, trots detta ska tillåtas stanna kvar? Har justitie- och migrationsministern verkligen samma åsikt? Det är svårt att tro. Ännu svårare är det att tänka sig att ett sådant förslag skulle kunna gå igenom i riksdagen.

Gustav Fridolin tycks tro/anse – eller låtsas tro/anse – att han som utbildningsminister har rätt att lägga sig i Migrationsverkets och domstolarnas arbete för att han vill ta hänsyn till att lärare och andra berättar att asylsökande är ”väldigt osäkra”. Dessutom talar han om att en del ”riskerar att utvisas”. De riskerar inte att utvisas, de ska enligt lag utvisas för att de inte har befunnits ha asyl- eller skyddsskäl. Det är stor skillnad. Sverige ger i sin utlänningslagstiftning inte rätt till fridolinskt utbildnings- och försörjningstillstånd åt personer som inte har befunnits ha rätt att stanna i landet.

Också Expressens ledarredaktion skriver den 24 november om regeringens nya påhitt under rubriken Låt inte MP sköta flyktingpolitiken igen. Bland annat:

”Vi har en reglerad invandring och det innebär att ett ja är ett ja men ett nej är ett nej. Det är oerhört viktigt för legitimiteten hos medborgarna.” Så sa Stefan Löfven i början av året.

Och:

Enligt utbildningsminister Gustav Fridolin, MP, planerar regeringen att ändra lagen så att ensamkommande som saknar skyddsbehov och som kom hit före den 24 november ifjol ändå ska få stanna i Sverige. Villkoret är att de studerar på gymnasiet.

Enligt förslaget ska de unga få ett fyraårigt uppehållstillstånd. Syftet med att ge så långa tillstånd verkar, åtminstone från MP:s sida, vara att de sen ska få stanna för gott i Sverige med hänvisning till ”anknytning”.

Enligt gällande (!) utlänningslag krävs att en person som söker asyl har asyl- eller skyddsskäl för att han ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Sveriges regering – samma regering som ständigt talar om att andra länder ”ska ta sitt ansvar” – vill nu driva igenom en märklig och ansvarslös ny ”regel” (s0m alltså inte har stöd i lagen), som innebär att personer utan de skäl som lagen kräver ska ges uppehållstillstånd och av skattebetalarna i Sverige bekostat boende, försörjning samt gymnasieplatser. Och sedan, trots att Migrationsverket och migrationsdomstolar i enlighet med lagen har avslagit deras ansökningar om uppehållstillstånd, ska de efter några år ges permanenta uppehållstillstånd för att de då har hunnit få ”anknytning” till Sverige.

Vad är det som gått snett i landet Sverige? Vad är det för fel på dem som sitter och leker regering och hur kan de få fortsätta med sin ansvarslösa lek?

Finns det något annat land på jorden som – likt Sverige – har en ansvarslös regering som inte respekterar landets utlänningslag utan aktivt och medvetet gör vad den kan för att sabotera den? En regering som kör över en statlig myndighet (Migrationsverket) och landets migrationsdomstolar när dessa agerar i enlighet med gällande lag?

Vem kan stoppa de här sabotörerna?

Läs också:
•  En socialtjänstanställd: ”När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1.” – 23 november 2016. Ur texten: ”Varför förekommer inget samarbete mellan Migrationsverket och HVB? Inte kan det vara rimligt att kommunala tjänstemän, som vet att de unga har kontakt med sina föräldrar, undanhåller detta faktum från Migrationsverket?”

•  Ur en intern skrivelse på Migrationsverket: ”Hot om våld, död eller självmord från sökande förekommer flertalet gånger varje vecka mot återvändandeteamet.” – 24 november 2016. Kommentar: Hur mycket bryr sig regeringen om dessa miggors arbetssituation, hur mycket pengar satsas på dem? Och hur tror sådana som utbildningsministern – men också statsministern som ju måste stå bakom Fridolins huvudlösheter – att miggorna känner när deras arbete inte värderas utan de snarare motarbetas och deras beslut saboteras?

•  Här finns texter på bloggen som innehåller ordet ”ensamkommande”, ”minderårig” respektive ”migga”. Andra sökkriterier kan förstås också användas.

© denna blogg.

En socialtjänstanställd: ”När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1.”

En socialtjänstanställd:

En sak jag tänkt på är att UNHCR ska ha sagt något om att ”Sverige måste leta reda på de ensamkommande asylsökande barnens föräldrar”eftersom det ju inte är säkert att återföreningen kan ske här.

Vi har ca 140 ensamkommande asylsökande unga i vårt system och av dessa bor ett 40-tal på kommunens egna HVB. När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1. Handledare och kontaktpersoner på boendet (= kommunala tjänstemän), hjälper ungdomarna att ringa sina föräldrar och sedan görs det journalanteckningar om dessa samtal i verksamhetssystemet.

Jag som har läst och gillar statistik, speciellt sannolikhetslära, inser att dessa 40 unga asylsökande knappast är särskilt annorlunda än de övriga 100.

Undrar lite om UNHCR då anser att vi ska skicka hem 60-75 procent av dessa unga eller tror UNHCR att det handlar om ett fåtal som har kontakt med sina föräldrar? Jag tror det senare.

Den stora gruppen (30-35 ungdomar) representerar givetvis inte alla ensamkommande minderåriga asylsökande, men pendeln slår nog inte så väldigt mycket åt något håll och då ligger andelen som faktiskt vet var deras föräldrar är på ca 65-70 procent.

Detta speglar mycket väl också den bild SVT Aktuellt gav i sitt reportage från Iran och Afghanistan där man intervjuade ett gäng föräldrar som skickat sina barn till Europa. Det speglar också den bild som ges av gode män, lärare och andra om ”pressen” på ungdomarna att få PUT så att föräldrarna kan komma hit.

Min tanke är: ”Varför press? Press från vem? De säger ju att de inte vet var deras föräldrar är!? Många har ju till och med sagt att ”de är döda”.

Min kommentar: Varför förekommer inget samarbete mellan Migrationsverket och HVB? Inte kan det vara rimligt att kommunala tjänstemän, som vet att de unga har kontakt med sina föräldrar, undanhåller detta faktum från Migrationsverket? Svar på den frågan bör kunna ges av någon ansvarig – om det finns någon sådan i sammanhanget.

Oavsett vad UNHCR har uttalat så är det ju meningen att de minderåriga som inte befinns ha asyl- eller skyddsskäl ska återvända till de länder de är med borgare i, och om då personalen på HVB känner till att de unga har kontakt med sina familjer så måste ju Migrationsverket delges den informationen eftersom den har betydelse för återsändandet!

© denna blogg.

En migga angående ensamkommande minderåriga och åldersuppskrivningar

En migga berättar:

Jag har mest haft en ganska oinspirerande vardag här på jobbet. Mycket otrevliga händelser som självmordsförsök, pistolhot, och andra hot och tragiska händelser som jag inte riktigt orkat twittra om. Jag brukar ha sådana perioder där jag inte riktigt känner för att delge världen hur min vardag ser ut. Men jag har följande att berätta angående ensamkommande minderåriga och åldersuppskrivningar:

Det har börjat komma ganska många ärenden där vi skriver upp åldern på sökande som angett att de är under 18 år gamla. Det innebär att kommunen inte per automatik kan få någon statlig ersättning för dem. Men det intressanta här är att kommunerna tolkar lagen som att de ska få ersättning för de ensamkommande fram tills att beslutet vunnit laga kraft. Migrationsverket däremot gör bedömningen att ersättningen upphör från att vi beslutat om åldersuppskrivningen.

Kortfattat skulle man kunna säga att kommunerna lutar sig mot JO och Migrationsverket lutar sig mot en dom i kammarrätten. Jag tror att det kommer att bli en stor fråga för kommunerna eftersom de själva (eller rättare sagt skattebetalarna i kommunerna) kommer att tvingas stå för dyra vårdräkningar för vuxna män som bor kvar på HVB. Är det något kommunerna tänkt på? Jag vet att frågan visserligen är uppe och att en ny lag ska komma nästa år, men den kommer såvitt jag förstår inte att beröra den stora mängd (35.369) ”ensamkommande” som kom förra året, 2015. Har kommunerna tänkt på det?

© denna blogg. Vid kort citat vänligen länka till originalinlägget.

För ett år sedan skrev jag så här på Facebook:

Hade man i Sverige tagit miggornas ihärdiga och enträgna berättelser på allvar så hade man vetat detta för länge sedan:

Klicka på textrutan för att komma till artikeln som publicerades den 18 september 2015.

För det här har gällt i många år, långt innan den nu pågående massiva folkinvandringen, den som svenska politiker och medier med dårars envishet kallar ”flyktingström”. Och hade man lyssnat och sett till att strama upp asylprocessen så att man verkligen och på riktigt hade följt utlänningslagen, så hade Sverige idag sett mer ut som Norge och Danmark. Att det skulle kunna se ut som Finland, där man verkligen har följt lagar och konventioner, är nog en omöjlighet eftersom mentaliteten och sätten att hantera situationer och sättet att fatta beslut är så diametralt olika. Men, som sagt: som Norge och Danmark åtminstone. 

Men det hade krävt:
• ansvarstagande på riktigt
• respekt för och efterföljande av utlänningslagen på alla sätt
• skärpning av identitetskrav, försörjningskrav, slut med HVB-hem för 22-, 26- och 30+-åringar (=ålderstester) samt snabbare och resolutare utvisning av personer som inte fått rätt att stanna.
• att rätten för dem vistas i landet illegalt – och därmed inte respekterar landets lagar – att erhålla sjukvård och skolgång åt sina barn tas bort och att i stället se till att de återvänder hem.

Om andra länder klarar att ta ansvar för sitt land och sitt folk och ge de verkligt skyddsbehövande skydd (tillfälligt eller permanent) samt kontrollera identitet, asylhistoria, ålder (om relevant) etc, varför har då inte Sverige klarat det? Och klarar det inte nu heller. Svenska politiker och Migrationsverkets ledning har försatt – och fortsätter att försätta – oss alla i fara. Och så försöker de låtsas som om ”wir schaffen das”!

Ovanstående skrevs alltså den 18 november 2015. Den röra, den osäkerhet, den otydlighet och alla de problem som följt i – och här måste väl ändå ordet vara relevant – massinvandringens spår hade kunnat undvikas om man hade följt de synnerligen självklara regler och rutiner som jag skrev om då och som miggorna har skrivit om i tio år här på bloggen.

Efter allt det lappande och lagande av utlänningslagen som skett sedan dess med bland annat med tillfälliga uppehållstillstånd i 13 månader resp tre år och den fortsatta ansvarslösheten i att Sverige inte gör åldersbedömningar av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, och nu nya påhitt om att afghaner som redan har fått avslag på sina asylansökningar nu kanske ändå ska få stanna om vissa nypåhittade villkor uppfylls, är det ingen som vet vad som gäller på asylområdet. Alla springer omkring som yra höns, särskilt politikerna. Sjukvården, skolorna, kommunerna, socialtjänsten går på knäna. Det finns inte bostäder, det finns inte skolor och det finns inte lärare. Socialsekreterarna slutar på grund av stress och hot och olidliga arbetsförhållanden. Sjukhusen låser sina dörrar. Skottlossningar och dödsskjutningar har gjort Sverige till ett otryggt och farligt land. Bilbränningar är numera ”en svensk tradition”. När det gäller det starkt ökade antalet gruppvåldtäkter kan de stackars gärningsmännen – barnen – inte dömas till annat än samhällstjänst eller på sin höjd ”vård” eftersom de ju bara är barn för att de har sagt att de är barn. Även om man med blotta ögat kan se att de kan vara upp till tio år äldre eller mer.

Partiledarna talar om att ”vi ska bygga Sverige starkt” och ”Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Vad de borde säga om de var ärliga är: ”Vi har byggt Sverige svagt” och ”vi avgår eftersom Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Men de insikterna fanns inte för ett år sedan, inte för tio år sedan och de finns inte heller nu.

© denna blogg.

Kommentarer till en debattartikel i Expressen med rubriken ”Vi har ansvar för barn som kommer hit”.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Vi har ansvar för barn som kommer hit.

Den här texten är i märkligaste laget. Jag kommenterar den just för att den är bland det konstigaste jag läst på länge. Jag tror säkert att skribenten har goda intentioner men måste ändå starkt ifrågasätta dels hur han tänkte när han skrev detta och varför han inte kontrollerade med någon som är kunnig på området innan han skickade in sin text till Expressen; dels hur det kommer sig att Expressen publicerar en text som – ursäkta uttrycket – varken har huvud eller fötter.

Varför skulle ”vi” – och exakt vilka ”vi” är det som menas: Sverige som stat eller varje svensk eller vem/vilka? – ha ansvar för afghanska barn och ”barn”? Det är deras föräldrar och familj och släktingar och det land de är medborgare i som har ansvar för dem, precis som vi har ansvar för våra barn och inte anser att folk i andra länder ska ta ansvar för dem. Den här mannen har tänkt lite snurrigt, tycker jag. Minst sagt. Milt sagt.

Dessutom visar texten på okunskap och innehåller rena gissningar om vad som ”förmodligen” kommer att hända:

Skulle dessa barn tvångsutvisas till Afghanistan skulle de förmodligen torteras, fängslas och i många fall dödas.

Vad skulle vara anledningen att alla unga män som återvänder ”förmodligen” skulle torteras, fängslas och i många fall dödas? Var har skribenten fått det ifrån?

Vi har ärvt ansvaret för deras blod. För deras framtid och för deras säkerhet. Vår rätt är nu deras rätt.

Men snälla nån: ”för deras blod”? Lite sans och måtta får det väl ändå vara.

Någonstans i världen finns nu tusentals mammor och pappor som hoppas på att vi ska ta hand om deras barn.

Här förespråkas alltså en helt ny världsordning: att man i länder långt borta från människors hemländer ska ta hand om andra människors ungdomar. Skribenten har inte alls förstått – eller brytt sig om att försöka förstå – asyllagstiftningen. Att utlänningslagen inte uttrycker något om att ”vi” ska ”ta hand om tusentals mammors och pappors barn” utan stadgar att de som har asyl- eller skyddsskäl enligt lag ska beviljas uppehållstillstånd temporärt eller permanent just för att de har asyl- eller skyddsskäl. Oavsett ålder. Oavsett hur de kom hit. Oavsett mammor och pappor. Om skälen som anges i lagen uppfylls.

Tänk att behöva skicka i väg sina barn på en livsfarlig resa för att kunna ge dem en framtid.

Se ovan. Att ”ge dem en framtid” är inte ett skäl för att beviljas uppehållstillstånd, försörjning, bostad, utbildning, vård etc i Sverige. Hur humanitär den svenska stormakten än är. Vill man att det ska vara ett skäl för invandring så måste utlänningslagen ändras och Sverige överge den reglerade invandringen.

 Vi måste våga belysa hur tveksamma metoder för åldersbestämmelser direkt motarbetar barnkonventionen.

För det första så är metoderna för åldersbedömning(inte ”åldersbestämmelse” eftersom åldern inte går att ”bestämma”, bara bedöma) knappast ”tveksamma”. De är däremot inte exakta, vilket också tas hänsyn till i alla andra EU-länder där de tillämpas. Att inte använda åldersbedömning är fel både mot dem som faktiskt är minderåriga som tvingas bo och gå i skola med betydligt äldre män som spelar ”barn”; dels lagstridigt eftersom olika lagar och regler gäller för personer som är omyndiga respektive myndiga. Och det har absolut ingenting med barnkonventionen att göra.

Den här pekorala texten slutar på följande sätt:

Jag har också fyllt 18 år en gång. Jag blev ingen man över en natt. Jag var fortfarande ett barn. Vilsen, osäker och helt beroende av de som höll min hand.

Jaha. Och vad har det med asylinvandring att göra? Dessutom: det är nu en gång för alla så att enligt svensk lag går den juridiska gränsen mellan vem som är minderårig och omyndig och vem som är vuxen och myndig vid 18 år. Att man känner sig vilsen och vill hålla någon i handen har ingenting med det att göra. Så kan man känna även om man är 100 år gammal.

Det är svårt att förstå varför en sådan här artikel skrivs men kanske ännu svårare att förstå varför den publiceras. Som sagt i början är det inte svårt att förstå att skribenten har goda intentioner, men han borde ha skaffat sig mycket mer kunskap innan han skrev. Och Expressen borde också ha krävt det, innan de publicerade texten.

© denna blogg.

Det kom ett mejl: ”Har svenskarna helt tappat förmågan att tänka och att räkna?”

Det kom ett mejl från en person som är engagerad i ensamkommande minderåriga asylsökande och genom det har insyn i deras situation:

När jag läser texten om lärarna som kräver att utvisningarna av afghanerna stoppas så kan jag inte låta bli att tänka på två saker:

1) Dessa lärare visar vad som tycks vara viktigast i dagens skola: känsla före förnuft, hjärta före hjärna. De visar dessutom att många lärare inte är särskilt intelligenta eller i varje fall att de inte skaffar sig kunskap om det de uttalar sig om.

2) Argumentet att dessa killar ska få stanna för att de är så trevliga känns ungefär lika ihåligt som skinheadsen som på 80-talet hatade invandrare, utom det fåtal som de själva kände (”alla ska ut utom Mohammed, för han är schysst”).

Det många av dessa godhetsriddare inte tänker på är att det är vanligt att dessa ”föräldralösa” sällan faktiskt är föräldralösa. Det finns naturligtvis de som är det, men majoriteten har haft någon som betalat deras resa hit, eller så är hela familjen satt i skuld, med allt vad det innebär när människosmugglarna ska ha betalt. Det är allmänt känt att dessa ynglingar vet precis vad de ska säga till Migrationsverket: att man är föräldralös, under 18 år och kommer från just den provinsen/regionen som är den som ger en PUT (man kan med fördel googla fram dagsfärsk status på Migrationsverkets egen hemsida). Det här är också information som sprids på boendena mellan killarna. Och naturligtvis kör de samma historia till sina lärare och personalen på boendena.

Precis på samma sätt går det också rykten om att om man försöker ta livet av sig, har självskadebeteende och hamnar på BUP så ökar ens chanser att få stanna. Det här är smarta killar som gör vad de måste för att få stanna i Sverige. De befinner sig ofta i en svår situation: familjen har investerat alla sina pengar eller lånat pengar för att skicka dem till Sverige för att de senare ska ta hit övriga familjemedlemmar, eller åtminstone tjäna pengar här och skicka hem.

Vi får bara hoppas att ryktet inte går om att om man begår grova brott så hamnar man i fängelse och där kan man studera gratis så att den dagen man blir utvisad så har man kanske en utbildning bekostad av landet man begått brott i… Jag fruktar också att det kan komma att begås fler IKEA-mord, eftersom dessa killar är desperata och jag tror tyvärr inte att de har särskilt stor empati mot oss svenskar efter att vi först lockat hit dem och nu brutalt utvisar dem.

I slutändan är det ju så att genom att vi i Sverige inte ålderstestat dem som angett att de är minderåriga och genom att vi tillåtit ett utbrett asylfusk så har vi lockat hit folk. Många som får avslag har ödslat tid och pengar på att ta sig hit. Men det är det ingen som talar om och inte heller någon som tar ansvar för det hela.

Slutligen, en sak som jag också ser i nyhetsrapporteringen, är att Försäkringskassan drar in assistans till svenska handikappade, både vuxna och barn. Det som förundrar mest är att folk inte gör kopplingen att här har vi faktiskt ställt två svaga grupper mot varandra: svenska funktionshindrade mot afghaner som söker ett bättre liv. Varför lyfter ingen den frågan? Det mest absurda är när jag ser bekanta på Facebook som delar #jagstårinteut-uppropen och samtidigt är rasande för att LSS dras in. Har svenskarna helt tappat förmågan att tänka och att räkna?

Kommentar: Jag påminner igen om vad jag propagerat för i något decennium, minst, nämligen att

Man måste använda både hjärta och hjärna, inte bara det ena eller det andra.

© denna blogg.

Med åldersbedömning av ”ensamkommande minderåriga asylsökande” hade massor av problem kunnat undvikas

Klicka på bild- och textrutan för att komma till texten.

Zulmay Afzali* skriver på ledarsidan i Svenska Dagbladet bland annat:

Det som sker nu är att vi lägger enorm kraft, tid och stora resurser på de ensamkommande unga asylsökande. Det blir stora summor för att bekosta deras boende, skolgång, busskort, integrationsinsatser och all den personal som behövs fram tills att beslut om uppehållstillstånd har fattats.

För dem som får stanna är insatserna sannolikt en viktig investering, men det är svårt att inte betrakta det som ett visst mått av slöseri – lika mycket med deras tid och förhoppningar som för Sverige – när de, efter ett år i landet, får avslag på sina asylansökningar. Jag och mina lärarkollegor har jobbat med dem i ett och ett halvt år för att integrera dem – i onödan. En del av de unga reagerar, helt begripligt, med stor bitterhet, och sannolikheten att de avviker från avvisning är påtaglig.

Ja, det är verkligen ett slöseri med tid, pengar, mänskliga resurser och det är också att i någon mening inge falska förhoppningar åt dem som sökt sig hit, ofta i hopp om ett bättre liv, när så oerhört mycket satsas på dem och asylprocessen tar så lång tid. Åldersbedömningar borde, som jag har upprepat till leda i ett decennium, göras direkt i samband med att en person söker asyl och anger att han är under 18 år om det råder allra minsta tvivel om att så inte är fallet. På det sättet skulle gissningsvis minst 60 % (troligen fler) av de ”ensamkommande barnen” visa sig vara över 18 år. Då skulle man kanske kunna hantera ansökningar från resterande, faktiskt minderåriga, snabbare och även återsända dem till deras familjer snabbare om de inte befinns ha asyl- eller skyddsskäl. För – som jag också påpekat till leda och som alltför många inte tycks veta om – man har inte rätt att få uppehållstillstånd (eller ska inte få, även Migrationsverket har slarvat, vilket har varit förödande) i Sverige för att man är ”barn”.

Att vara minderårig när man kommer hit är inte på något sätt ett ”asylskäl”. Exakt samma kriterier gäller för personer under som över 18 år: man ska visa att man har asyl- eller skyddsskäl så som det anges i utlänningslagen. Till och med Migrationsverket självt verkar emellanåt glömma bort det. Det är också viktigt att de unga som söker sig till Sverige blir informerade om detta eftersom de fått höra att ”i Sverige får alla som är under 18 år stanna”. Det är förmodligen den största anledningen till att nästan hälften av alla som söker asyl i EU och säger sig vara under 18 år, kommer till Sverige. Nästan hälften kommer alltså till lilla Sverige, ett enda av 30 Schengenländer!

Åldersbedömningar av minderåriga asylsökande, om det finns minsta misstanke om att de är äldre, måste införas. Det borde ha gjorts under alla år. Sverige skiljer sig från alla andra länder genom att låta människor ända upp över 35 år gamla oemotsagda påstå att de är 17 år med allt vad det innefattar av skyhöga kostnader för boende och aktiviteter (som också nämns i Zulmay Afzalis text) som skattebetalarna får stå för och den uppenbara olämplighet det är att ha dem på boenden för unga och i skolor med tonåringar.

Läs också om den enorma okunnighet som finns bland människor – i detta fall 300 lärare – som menar väl, men där det blir helt fel på grund av att man inte tar reda på hur det förhåller sig i verkligheten:

Att vara minderårig – eller att lärare tycker det är jobbigt – är inte skäl för asyl eller uppehållstillstånd

Kort utdrag ur texten:

Kan det vara så illa att lärarna inte förstår skillnaden mellan ”invandring” och ”asylinvandring”? Att de inte vet att man inte kan asylinvandra för att man söker ett bättre liv, för att det är fattigt och oroligt i ens hemland, för att klaner bråkar om mark, för att det finns risk att man kallas in för militärtjänst eller blir bortgift  etc? Det finns ingen sådan försörjnings- och utbildningsinvandring till något land i hela världen, inte ens till en Humanitär Stormakt som Sverige.

* Zulmay Afzali ha skrivit två mycket läsvärda böcker som getts ut på Mummelförlaget. De kan laddas ner som e-böcker för 40 kr/bok. Klicka på bilderna för mer information.

 

Finland. Migris överdirektör Jaana Vuorio i lång intervju med Newsmakers på Helsingin Sanomats sajt.

Klicka på bildrutan för att komma till intervjun på HS:s sajt (på engelska).

Överdirektör (i Sverige generaldirektör) Jaana Vuorio, Migrationsverket – Migri – intervjuas i det här videoklippet från Newsmakers (utlagt på Helsingin Sanomats videokanal) på engelska om asylsituationen i Finland. Större delen av den 18 minuter långa intervjun har nedtecknats med tanke på att man inte vet hur länge videoklipp ligger kvar och det som sägs här kan vara intressant att ta del av också om några år eller ännu längre fram, när länken kanske inte längre fungerar. Det mesta är nedtecknat på engelska men en del är översatt till svenska.

David Mac Dougall: Norway has radically revised their estimate downwards, of the number go people who will come to claim asylum, to a 19 year low. What’s the situation  going to be like in Finland this year and what’s it going to be? How many people did you think would come and what’s the reality?

Jaana Vuorio: Our estimate was 10.000 for the entire year of 2016. It seems that we don’t go that much up so now the estimate is around 6000, 7000 at the most.

David Mac Dougall: Comparing it to last year – we had more than 32.000 last year if I remember correctly.

Jaana Vuorio: Yes, in Finland actually, in the European and Nordic context, our asylum seeker figure has been exceptionally stable. It has varied between 3.000 and 4.000 annually and then, all of a sudden last year, we git nearly ten times more applicants.

Intervjuaren säger att det var uppenbart varför det kom så många asylsökande förra året men undrar:

David Mac Dougall: So why has it dropped off so much this year, what are some of the reasons behind fewer asylum seekers?

Jaana Vuorio: Of course there are many reasons for that but the main reason, compare to last year, are the border controls that have been put in place and also the movement from Turkey to Greece, the numbers have gone down, as we all know.

David Mac Dougall: Do you think ut plays into it that Finland is not granting so many asylum applications; not granting so many asylum requests? Do people realize that its not such an easy country to come to and claim asylum?

Jaana Vuorio: Probably that is one of the reasons,  as well as… actually the asylum criteria remains the same but we used to have a national category of ”humanitarian protection” and that was taken away from the immigration law in May this year.

David Mac Dougall: Who did that affect the most, when it was taken away from the law?

Jaana Vuorio: Actually applicants from countries like Irak, Afghanistan and Somalia. Earlier applicants from those countries, they – or most of them – qualified for the category of ”humanitarian protection”.

David Mac Dougall: We’ve seen some of the worst fighting with ISIS in Irak, so somebody fleeing ISIS wouldn’t automatically get their asylum application approved in Finland anymore?

Jaana Vuorio: Of course we look at the situation all the time as it is at the moment and now we know that the situation in Mosul has really deteriorated so the fact that a person comes from Mosul… if he returns there he would face serious harm for his security. But then of course for Iraqis we have to consider whether the person could return safely to some other part of the country.

Att vara minderårig – eller att lärare tycker det är jobbigt – är inte skäl för asyl eller uppehållstillstånd

Svenska Dagbladet har den 17 oktober publicerat en debattartikel av 300 lärare med rubriken Utvisningarna till Afghanistan måste stoppas. Det är en uppvisning av starkt engagemang och stort välmenande men samtidigt mycket stor okunnighet om asylinvandring (migration överhuvudtaget). Jag ska här kommentera texten, som förhoppningsvis också får någon att replikera i tidningen – den kan knappast få stå oemotsagd och okommenterad på Svenska Dagbladets debattsida.

Lärarna: Sverige har tecknat ett återvändandeavtal med Afghanistan. Många barn och ungdomar kan tvingas åka till ett land där de aldrig har varit, där de kan tvingas bli soldater.

Kommentar: Internationell folkrätt anger att varje stat har ansvar för sina medborgare. Precis som Sverige har ansvar för svenska medborgare har Afghanistan ansvar för sina. Många – men inte alla – av de unga afghanska medborgarna har bott i Iran, ett land med inte alltför olika strukturer, religion och förhållanden än Afghanistan. De klarade att komma till Sverige som är så olikt det land de vuxit upp i som solen är från månen. De är afghanska medborgare. Klarade de att komma till Sverige så klarar de att komma till sin egen kultur där de också kan använda sitt eget språk. Att alla skulle ”tvingas att bli soldater” vet jag inte var lärarna har fått ifrån. Kanske av de unga själva.

Lärarna talar om sitt svåra men hedersamma uppdrag att ”ge dem en meningsfull undervisning och göra dem till trygga och fungerande samhällsmedborgare”. Det låter vackert och varmt och kan inte klandras. Men lärarna glömmer att de som väntar på beslut i asylprocessen och de som redan har fått avslag, inte är ”samhällsmedborgare” i Sverige. Och att de som fått avslag på sina ansökningar, efter prövning har befunnits inte ha sådana skyddsbehov att det skulle ge dem rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Som lärare måste man veta vad man talar om och använda hjärna lika mycket som hjärta. Inte låta hjärtat ta över så till den grad att hjärnan nästan helt glöms bort.

Lärarna: Vi kräver att Sverige inte verkställer utvisningarna till Afghanistan.

Kommentar: ”Kräver”? 300 lärare ”kräver” alltså att utlänningslagen inte ska följas för personer som inte befunnits ha rätt att stanna i Sverige? Med vilken rätt ”kräver” de det? Här märks att hjärna inte följt hjärta. Lite mer kunskap och mer sans och balans måste man kunna kräva av 300 lärare. De anser alltså att någon/några (vem? vilka?) ska bestämma att beslut fattade enligt gällande utlänningslag och internationella konventioner, ska rivas upp och uttala att: ”Vi struntar i att efterleva besluten”?

Kan det vara så illa att lärarna inte förstår skillnaden mellan ”invandring” och ”asylinvandring”? Att de inte vet att man inte kan asylinvandra för att man söker ett bättre liv, för att det är fattigt och oroligt i ens hemland, för att klaner bråkar om mark, för att det finns risk att man kallas in för militärtjänst eller blir bortgift  etc? Det finns ingen sådan försörjnings- och utbildningsinvandring till något land i hela världen, inte ens till en Humanitär Stormakt som Sverige. Man kan efter ansökan från hemlandet och om man uppfyller de krav som Sverige ställer för det, få tillstånd att uppehålla sig i landet för studier eller för arbete som är ordnat innan man kommer hit, men man kan inte kräva ”gratis” utbildning, försörjning, bostad, sjukvård, tandvård, fritidsaktiviteter etc om man inte har skäl att beviljas skydd i enlighet med utlänningslagen. Och exakt samma kriterier, samma lag, gäller för personer under 18 år som för personer över.

Lärarna:  Kan det vara sant att Migrationsverket och regeringen gör skillnad på barn om de är födda i Sverige eller i ett annat land?

Kommentar: Det raka och enkla svaret är ja. Eller rättare sagt: det är skillnad på medborgare och icke-medborgare och på personer med uppehållstillstånd och personer utan uppehållstillstånd. Det kan man nog tycka att de 300 lärarna borde känna till.

Lärarna: Vi kan inte, och kommer heller inte, stillasittande se på när regeringen raserar det stora och viktiga arbete vi har lagt ner för att säkra de afghanska barnens rätt till trygghet och utbildning. Det vore en skam att massutvisa barn och ungdomar till Afghanistan. Regeringen måste omedelbart stoppa alla sådana planer! Vad är en regering ens värd, om den inte förmår skydda barnen i det egna landet och ge dem en tro på framtiden?

Kommentar: Utlänningslagen tar inte hänsyn till hur mycket arbete lärare lagt ner på asylsökande! Det är ett märkligt sätt att se på asylreglerna, som det verkar som om lärarna knappast alls satt sig in i. Vad är det lärarna vill ska ske, egentligen? Att någon – vem? vilka? – inte bara ska uttala att vi ska strunta i de beslut som fattats av Migrationsverket och migrationsdomstolarna och riva upp deras juridiskt och lagenligt fattade beslut? Vet inte lärarna att det inte finns någon med sådan makt i en demokrati, att den typen av agerande kan förekomma endast i en diktatur? Asylprocessen i Sverige är juridisk, inte politisk. Regeringen kan inte lägga sig i asylbeslut, möjligheten att överklaga hos regeringen togs bort 2006 då den ersattes av dagens domstolsförfarande.

Lärarna tycks tro att deras goda och på alla sätt välmenande vilja att undervisa unga afghaner som befunnits inte ha rätt att stanna i Sverige eftersom deras skäl för att få uppehållstillstånd inte räcker enligt svensk lag, ska göra så att någon – oklart alltså vem, vilka och hur – ska träda fram och säga:

Okej. Jag, i min egenskap av ??? bestämmer nu att den lagenliga asylprocess som alla asylsökande afghanska unga gått igenom avfärdas och att därmed tusentals människor utan rätt till uppehållstillstånd i Sverige ska få stanna och få försörjning, bostad och utbildning bekostad av svenska skattebetalare. Trots att de alltså inte har rätt till det enligt lag.

Det borde 300 lärare veta, att så går det inte till i en demokrati! Som ansvarskännande människor – och kanske alldeles särskilt som lärare – bör de stå upp för att demokratiskt stiftade lagar följs och efterlevs. När man i en dyr och tyvärr ganska långdragen asylprocess (på grund av att det kommit så många asylsökande), kommer fram till att en del personer inte har laglig grund för att få uppehållstillstånd, försörjning, utbildning, vård etc i Sverige så måste det givetvis respekteras. Att vara ”barn” räcker ju inte som asyl- eller skyddsskäl, även om många av de drygt 35.000 unga påstått och faktiskt minderåriga asylsökande (40 procent av alla som kom till EU 2015) lurats att tro det. Det kan lärarna lätt läsa sig till. Det bästa de kan göra om de bryr sig om de unga som varit här och sökt asyl men fått avslag, är att förbereda dem på återresan  och inte inge dem falska förhoppningar genom orimliga krav på ”någon” att stoppa lagakraftvunna juridiska beslut.

Att lärare engagerar sig är bra, men lite mer sans, balans och framförallt realism borde man kunna förvänta sig av dem som har till uppgift att undervisa barn och unga.

Klicka på bildrutan för att komma till klippet i Tv4.

I TV4 kommer tre av de 300 lärarna som skrivit debattartikeln till tals. De verkar på fullt allvar tro att deras uppdrag att undervisa personer som inte befunnits ha rätt att stanna, som ska väga så tungt att någon/några ska upphäva lagakraftvunna beslut om utvisning. Och programledarna i TV4 har inte tillräcklig kunskap på området för att ens en enda gång ifrågasätta det märkliga i lärarnas krav att besluten om utvisning inte ska verkställas.

Lärarnas engagemang för sina afghanska elever – och säkert också för alla sina andra elever – är på alla sätt berömvärd, det finns inget negativt att säga om det. Men de måste lära sig mer om det de talar om, så att inte märkligheter sprids som att det på något sätt skulle kunna bli en rättighet – att man ska kunna ”kräva” – att få uppehållstillstånd i Sverige för att lärare ser att ”det blir oro i klassen” och att lärare ”har svårt att klara sitt uppdrag” när de negativa besluten i asylärendena kommer. För det lärarna ”kräver” är både omöjligt och orimligt.

Till sist:Det finns inget alls som hindrar att en 15-åring (som det talas om i klippet) som har fått besked om utvisning, frivilligt återvänder redan nu och inte väntar i tre år tills han blir 18! Många – allt fler – har också börjat återvända frivilligt i stället för att försöka stanna i ett land där de inte får uppehållstillstånd i och så småningom tvångsutvisas.

I sammanhanget kan man också läsa de här inläggen:

•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010. Ur texten:

Begreppet ”barnets bästa”, så som det definieras i FN:s barnkonvention, är inte synonymt med att det alltid är bäst för barn och unga som sänts till Sverige ensamma att stanna här. Vilket många godhjärtade svenskar tycks tro när de startar kampanjer för att asylsökande unga, som inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl inte ska behöva återvända, och som gömmer dem i månader och ibland år. Det är att tillämpa ett snävt och inskränkt svenskt perspektiv, en oförmåga att se och inse att något annat – även en tillvaro i ett fattigt och krigshärjat land! – faktiskt kan vara bättre än att leva i Sverige, och att det kan vara mer i linje med ”barnets bästa” att återvända, än att barnet eller den unge är helt ensam och rotlös i ett främmande land.

Många unga skickas till Sverige från utomeuropeiska länder, ibland t.o.m. mot sin egen vilja, sedan hela familjen och släkten samlat in de enorma belopp som det kostar att sända en son (sällan en dotter) till Sverige för att han där ska få ett bättre liv och i hopp om att andra familjemedlemmar ska kunna ansluta sig när den unge har fått uppehållstillstånd.

Långt ifrån alla unga män som kommer hit har dock asyl- eller skyddsskäl. Många av dem längtar också hem och vill återvända, vilket bekräftas av personal på boenden där dessa ungdomar bor. Samtidigt har de unga en stor press på sig hemifrån. Boendepersonal berättar om samtal som de hör pojkarna ha med föräldrar och andra släktingar i hemlandet, och förstår att kraven vilar tunga hemifrån på att pojkarna till varje pris ska stanna i Sverige, skicka hem pengar och utbilda sig.

•   ”Men det är inte en idyll att söka asyl i Sverige heller, att dras upp från sina rötter…” – 22 maj 2011. Ur texten:

En migga: Att ha barn när man är asylsökande är bra, så bra att ett och samma barn kan skickas runt bland flera asylsökande. Vi miggor undrar inte sällan: ”Vem är detta barn, vilka är hans eller hennes föräldrar?” Men det får vi inte veta eftersom barnet alltid har försvunnit samtidigt som bedrägeriet avslöjas.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:

– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

© denna blogg.

Uppgifter om hur grannländerna hanterar ålderstester av personer som söker asyl som minderåriga men misstänks vara äldre har funnits hur länge som helst, Sverige Television!

Klicka på textrutan för att ta del av hela inslaget.

Nu vaknar Sveriges Television. Nu, i slutet av år 2016! Trots att dessa upgifter – om hur det ser ut i våra grannländer vad gäller ålderskontroller – funnits tillgängliga, lätt tillgängliga dessutom – i andra länders medier och här på bloggen under många, många år.

Här är en del av vad man på SVT nu själva tar upp om hur det är i de övriga nordiska länderna när det  gäller dem som man i Sverige så envist kallar ”ensamkommande flyktingbarn”:

Danmark: Nästan tre av fyra var inte barn utan vuxna

– Sedan åldersundersökningar infördes har det visat sig att 70-80% av dem som uppgett att de varit barn, i själva verket varit vuxna. Det berättar Nils Bak vid Udlaendingestyrelsen, Danmarks motsvarighet till Migrationsverket.

Finland: Stor ökning av antalet asylsökande barn

De senaste månaderna har Finland sett en stark tillströmning av ensamkommande barn och ungdomar. Perioden januari-september sökte 1.075 unga asyl, under hela 2014 var det bara 196 yngre asylsökande. Finland använder samma metoder som Danmark för åldersbestämning och om en person vägrar genomgå undersökning betraktas hen som myndig.

Norge: Läkare vägrar utföra åldersundersökningar

Till skillnad från i Danmark och i Finland har det varit en omfattande debatt i Norge om metoderna för åldersbestämning. Barnläkarnas förening, men även Läkarföreningens styrelse rekommenderar sina medlemmar att inte utföra utredningar. Det är privata aktörer som gör handledsröntgen och Odontologiska fakultet i Oslo som utför tandröntgen.

Migri (det finska migrationsverket) anger klart och tydligt och – kan man tycka – självklart att:

Asylsökande som utan godtagbar orsak vägrar genomgå undersökningen betraktas som vuxna.

Och:

Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.

Här några texter om ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande under tiden 9 november 2010 – 11 juli 2016, en period av ca 6,5 år: 

Han lämnar ett sjunkande skepp med falska ord om ”positiv utveckling” och ”Migrationsverket står väl rustat att möta de utmaningar som väntar”.

Nu avgår han!

”Äntligen”, tror jag att vi är ganska många som utbrister. Som den ”flyktingaktivist” Anders Danielsson, tidigare chef för Säpo, har framstått som, har han inte varit rätt man på rätt plats på Migrationsverket. Migrationsverket är ingen propagandacentral för ”Refugees welcome”, det är en statlig myndighet med synnerligen viktiga uppgifter att hantera – viktiga för Sverige, dess framtid och säkerhet och för de människor som faktiskt har skyddsskäl och har rätt att få en korrekt, lagenligt prövning av sina asylskäl. Förutom asylfrågor hanterar jättemyndigheten även både arbetskraftsinvandring och medborgarskapsärenden – också synnerligen viktiga för såväl individer som för landet Sverige. Migrationsverket är med sina ca 8000 anställda en av de största och definitivt en av de viktigaste myndigheterna av alla.

I Svenska Dagbladet påminner Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör för ledarsidan, i sitt nyhetsbrev Han borde ha sagt som det är, bland annat om att:

Men det är trots allt bara åtta dagar sedan en rapport som Brå och Migrationsverket tagit fram tillsammans visade att nästan hälften av de anställda har blivit utsatta för trakasserier, hot och skadegörelse (SVT 8/9). Försöken att påverka personalen har enligt rapporten oftast sin grund i desperation och psykisk ohälsa bland de sökande, vilket är föga förvånande.

Detta som en reaktion på Anders Danielssons märkliga uttalande i det pressmeddelande han skickat ut:

Ivar Arpi, också på Svenska Dagbladets ledarsida, skrev den 11 februari i år under rubriken Sluta med värdelösa migrationsprognoser:

Om de ansvariga alltså själva tror att deras siffror är värdelösa, varför fortsätter de då? Om man inte tror att man kan ge prognoser, så borde man sluta göra dem. Om Migrationsverket vill prata om de variabler de tror att de har koll på, så borde man göra det i stället. När både ansvariga ministrar, generaldirektör och tjänstemän anser att resultatet blir ”rätt värdelösa” bör man dra en slutsats av det. Att ange siffror ger en illusion om en matematisk precision i prognoserna. Risken är att man inte bara förleder allmänheten, utan även sig själva.

Per Gudmundson, på samma ledarsida, skrev den 18 juli i år under rubriken Migrationsverket har gått på grund om upphandlingshaverierna, som Migrationsverket också fick kritik för av lagrådet.

Det finns i sanning mycket att vara kritisk mot, när det gäller Migrationsverket under Anders Danielssons ledning.

Och i en av mina texter på Svenska Dagbladets ledarsida – Migrationsverket bör följa lagen – den 26 maj i år, tog jag upp ett av de mest illa skötta områden inom asylverksamheten, underlåtenheten att göra åldersbedömningar på minderåriga asylsökande som kan misstänkas vara äldre och som varken styrker sin identitet eller sin ålder:

I mer än åtta år har anställda vid Migrationsverket och andra berörda slagit larm om åldersbedrägerier av asylsökande som säger sig vara under 18 år. Ändå har ett antal högljudda svenska barnläkare i åratal tillåtits stoppa detta från att ske i Sverige. Priset för denna rättsliga vanskötsel får man säga är rätt högt. Andra har också larmat genom åren. Och nu säger förbundschefen Ann-Sofie Ström på Cura Individ, som driver HVB för kommunernas räkning, att de anställda tror att vuxna män i åldern 25–30 år bor på deras hem i Blekinge. Också i Sollefteå kommun har vuxna män påträffats på boenden för minderåriga. De har då återsänts till Migrationsverket för omplacering. (SR 19/5).

Här ska också nämnas att från riksdagshåll har centerpartisten, riksdagsledamoten Staffan Danielsson varit en ropande röst i öknen. Han har fått utstå spott och spe och nästintill mobbning av och i sitt eget parti för att han stått rak och sagt som det är.

Staffan Danielssons sansade och ansvarstagande uttalanden och skriverier om just det som också miggor och jag själv och – på senare tid – en del andra aktörer tagit upp: åldersbedömning av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, har inte mötts med den respekt de förtjänat. Bland annat har hans egna, betydligt mindre kunniga men mer känslosamma partikamrater, låsta i felaktiga föreställningar, har gett sig på honom i stället för att ta reda på hur det förhåller sig. Han har – ensam – krävt att Migrationsverkets generaldirektör avgår, nu avgår Migrationsverkets generaldirektör.

Hur som helst: Nu avgår alltså Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson och blir generalsekreterare för Röda Korset.

Han lämnar ett sjunkande skepp med falska ord om ”positiv utveckling” och ”Migrationsverket står väl rustat att möta de utmaningar som väntar”.

Jag kan inte påstå att jag gratulerar Röda korset till dess val av ny generalsekreterare och ledare av dess svenska verksamhet. Jag vet inte heller varför man har anställt honom där. Men Migrationsverket är att gratulera för att en alltför svag och flummig generaldirektör äntligen lämnar det.

Hur det blir nu med Migrationsverket vet ingen. Men låt oss för Sveriges skull, för dess skattebetalares skull och för de faktiskt minderåriga asylsökandes skull hoppas att det blir någon som – det första han/hon gör – ser till att åldersbedömningar av just den kategorin asylsökande kommer i gång omgående.

© denna blogg.

Tysk pilotstudie har visat att knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder vilket betyder att den metoden för åldersbedömning inte bör användas

Läs först Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu (26 april 2016), Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? (22 maj 2016), och Om åldersbedömning av misstänkt äldre asylsökande som säger sig vara minderåriga. Igen. (9 september 2016).

Klicka på bild- och textrutan för att lyssna på inslaget i Studio Ett.

Läkaren Nenad Zeba, handkirurg, som länge varit engagerad i frågan om åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men misstänks vara äldre, medverkade i Studio Ett den 9 september. Han har själv erfarenhet av att göra åldersbedömningar och har bland annat skrivit artikeln
Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar – Dagens Samhälle 29 mars 2016
och varit en av undertecknarna av artikeln
Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb« i Läkartidningen den 12 maj 2016

I Studio Ett medverkade Nenad Zeba och hann säga:

Det är konstigt att de har valt en obeprövad metod, i och med att de har valt magnetkamera-knä. Det är en metod under utveckling som man hoppas ska bli bättre, det är inte säkert att den blir det. Det finns beprövade metoder internationellt via en studiegrupp i Tyskland och det är dem jag använder när jag gör mina åldersbedömningar. Då gör vi röntgen hand-, tand- och nyckelben och den kombinationen har en mycket större säkerhet än tand magnetkamera-knä.

Därför att nyckelbenet sluter sig ännu längre bort från 18 årsgränsen. Har du ett slutet nyckelben så är det 0,06 procents sannolikhet att du är under 18 år. Men det kan man också tillägga, att man har inte hittat en person som är yngre än 26,6 år med ett slutet nyckelben. Så det blir nästan nog 100 procentigt.

Så här ser det ut, enligt Nenad Zeba, handkirurg:

Av detta förstår man att datorröntgen av nyckelben torde/måste vara det säkraste, mest tillförlitliga sättet att bestämma en persons ålder. ”Så det blir nästan 100 procentigt”, säger experten. Kan det bli mer tillförlitligt?

Programledaren:

Men det här är nästan förvirrande och jag måste ställa samma fråga till dig: det här har ju varit en debattfråga under jättelång tid och ni beskriver det som att det är busenkelt. Hur ska man förstå detta?

Nenad Zeba:

Busenkelt är det inte, men det är många bedömningar men debatten har ju letts av Barnläkarföreningen som inte vill att åldersbestämningar ska ske och det är därför som det har blivit så förvirrande. När man säger att man har ”talat med professionen” så är det nog att man har talat med Barnläkarföreningen och de har ju, av skäl som inte jag vet, motsatt sig åldersbestämningar och kämpat ihärdigt för att förhindra dem.

För mig berättar Nenad Zeba att han också hade tänkt – om han hade getts tid i stället för att Studio Ett lade ner tid på att dra en lång harang om Barnläkarföreningen som knappast var särskilt relevant i just den här diskussionen – att komma med följande nya och intressanta information:

Knäledsröntgen, som RMV förespråkar och även talat om, rekommenderas inte i förhållande till 18-årsgränsen av experter bland annat i Tyskland. Där har det i en stor pilotstudie omfattande 700 personer visat sig att knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder!

Alltså:

 Knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder!

Detta sågar ju faktiskt helt och fullt det som RMV nu vill använda för att bedöma åldern hos påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre!

Så här sa Elias Palm, rättsläkare och metodansvarig på RMV:

Vi har landat i att vi ska ha en kombination av två metoder: dels ska vi titta på mognadsgraden av visdomständerna i underkäken och dels ska vi studera hur knäleden ser ut i tillväxtzonen i den nedre delen av lårbenet.

Han sa också – och här ska man nu ta in det Nenad Zeba berättade om knäledsmetoden lite högre upp i texten:

Har man en fullt sluten tillväxtzon i knäleden och fullt mogna visdomständer då kommer vi med väldigt stor säkerhet i svaret kunna bedöma att individen är över 18 år.

Pladask! Där lät det som ett rejält magplask för RMV. Det läggs pengar och tid på utredningar som presenteras med myndighetsstämpel. Människor tror att det är en garanti för att deras skattepengar har använts rätt och att resultatet är en följd av mycket noggrant och gediget utredningsarbete gjort av kunniga, kompetenta och vakna experter. Icke så.

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

Klicka på textrutan för att läsa programmet och  deltagarlistan.

Men hade Socialstyrelsens projektledare Carl-Erik Flodmark som alltså ledde Socialstyrelsens granskning av vetenskapliga studier om medicinsk åldersbedömning deltagit i AGFAD-mötet* i Berlin, där bland annat Håkan Mörnstad,  pensionerad rättsodontolog från Rättsmedicinalverket och som undersökt tänder i 40 år, deltog med två presentationer, en dryg månad tidigare, den 19 mars, så hade han fått ta del av den information som Nenad Zeba förmedlade här ovan. Att – tvärtemot vad Socialstyrelsen under hans ledning anger i sin utredning- knäled inte nödvändigtvis mognar vid 24 års ålder utan att man funnit fall där den mognat redan vid 17 års ålder. Vilket torde innebära att Socialstyrelsens ”vetenskapliga utredning” inte riktigt håller måttet. Tyvärr.

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

Tack till Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, för att du tagit dig tid att ta reda på hur det ligger till och för att du förmedlat det till mig så att jag kan föra informationen vidare.

I en kommande text ska jag berätta om Nenad Zebas förslag – fullt genomförbart med början inom några veckor – på hur åldersbedömningarna skulle kunna komma i gång. Och om ett förslag på hur Migrationsverket kan göra för att komma i gång med åldersbedömningarna snabbt, mer än tio år för sent. Alltså komma igång nu, inte om ytterligare ett halvt eller ett år.

* Arbeitsgemeinschaft für Forensische Altersdiagnostik (AGFAD) der Deutschen Gesellschaft far Rechtsmedizin.

© Medier och andra som tar upp det som skrivits om här, vänligen ange källan och länka till det här inlägget.

Migrationsöverdomstolen: ”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Hur många gånger behöver detta upprepas?

Det är svårt att förstå att vare sig ministrar, Migrationsverkets generaldirektör och övriga ledning, asylombud, riksdagsledamöter eller medierepresentanter, som ju borde ha skaffat sig kunskaper på det för Sverige största och viktigaste området: asyl- och migrationsområdet, har klarat av att läsa detta som tagits upp i otaliga texter på bloggen,  på Facebook och på Twitter. Vad är det som är så svårt att förstå?

Tydligare än så här kan det väl knappast uttryckas? Och något utrymme för missförstånd finns inte heller.

Här finns domen nämnd – i nio texter skrivna av mig, varav en på Svenska Dagbladets ledarsida och en på sajten Det Goda Samhället – under tiden 27 mars 2014 – 31 augusti 2016, nästan två år:

•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
•  ”Alla som har träffat honom tycker att han är ett barn.” – 10 juni 2014
•  Om åldersbedömningar av asylsökande som säger sig vara under 18 år – 25 oktober 2015
•  Migrationsverket skjuter over ansvaret på kommunerna – Det Goda samhället, 15 mars 2016
•  En migga: ”Det innebär att de minderåriga asylsökande från Afghanistan kommer att få avslag på sina asylansökningar.” – 1 maj 2016
•  Wager: Migrationsverket bör följa lagen  i Svenska Dagbladet 26 maj 2016
•  Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet – 8 juni 2016
•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016
•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016
•  Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande? – 31 augusti 2016

Dessutom har jag i otaliga texter informerat om vad som gäller ensamkommande minderåriga asylsökande i Finland. På samma sätt som man också borde ha gjort i Sverige i många år. Alltså även långt innan domen från MiÖd kom eftersom utlänningslagen i sig förutsätter att en asylsökande lämnar riktiga uppgifter när han söker skydd i landet. Läs till exempel detta inlägg:

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016

© denna blogg. Vid citat ur texten.

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Ur veckorapport 29-2016 från Migrationsverket

Ett antal tidigare veckorapporter från Migrationsverket som publicerats på bloggen kan läsas här: vecka 52-2015, vecka 01-2016, vecka 03-2016 och vecka 04-2016 samt vecka 06-2016.

Ur Migrationsverkets veckorapport 29-2016.

Diagram över antalet asylsökande de senaste tre åren (2016 t.o.m. vecka 29). Av detta kan man lätt räkna ut att under 2,5 år har det kommit över en kvarts miljon (261.107) personer och sökt asyl!

Av dessa omfattas inte en enormt stor majoritet – ca 230.000 personer – av den nya lagen som trädde i kraft den 20 juli och därmed kan hämta hit sina familjer. Hur många det blir är svårt att sia om, men om man räknar med minst en anhörig per person så blir det nästan en kvarts miljon till. Och skulle det röra sig om två anhöriga per person så handlar det om en halv miljon människor till – förutom den dryga kvarts miljon som redan kommit – som ska försörjas (hur?), ges bostäder (var?), integreras (hur och för vilka pengar?) och ett okänt antal tiotusental som ska ges skolgång (i vilka skolor och med vilka lärare?).

Här blir det lite konfunderande: Migrationsverket har inte kunnat bestämma sig om det är migranter eller asylsökande de redovisar och blandar två vitt skilda begrepp. Jag väljer att utgå från att Migrationsverket menar ”asylsökande” trots att de också skriver ”migrantgrupper.

Här anges de elva länder som de flesta ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga kommit från under veckorna 23-28.:

Reflektion: Dels torde en stor andel av dessa BUV, som är Migrationsverkets förkortningsbegrepp för ”ensamkommande minderåriga”, vara vuxna (om man ser till hur det varit i andra länder innan åldersbedömningar började göras); dels föreligger knappast asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen ens för en stor andel av dem som faktiskt är minderåriga. Om man följer utlänningslagen, vill säga.

Notera gärna att antalet minderåriga asylsökande från landet i krig, Syrien, är ytterst litet i jämförelse med de flesta andra länderna. Man kan se att afghaner är starkt representerade (liksom somalier) och jag påminner i sammanhanget om den text jag skrev den 11 juli 2016 med anledning av UNHCRs och AREUS rapport ”Why do children undertake the unaccompanied journey?”:

Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige

Läs också  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016.

Migrationsverket informerar om det aktuella läget vad gäller den så kallade Västra Balkanrutten:

Och här ges en lägesrapport för den så kallade Centrala Medelhavsrutten:

Migrationsverkets syn på situationen i Turkiet vecka 29:

Sammanställningar och kommentarer på denna blogg får givetvis citeras men alltid med länkning till originalinlägget och – om medier använder sig av dem rakt av eller som inspiration till artiklar och inslag – med angivande av källa.

 Bidrag via Swish, PayPal eller bankgiro tas tacksamt emot.

  

Finland. Asylsökandesituationen på väg att normaliseras.

Klicka på textrutan för att komma till texten på Yles sajt (på finska).

Asylsökandesituationen på väg att normaliseras – enheter stängs och antalet boendeplatser minskas

Päivänrinne mottagningscentral (asylboende) stänger i månadsskiftet juli/augusti. De asylsökande har redan flyttats till andra boenden runt om i landet. Situationen här illustrerar på ett bra sätt situationen i riket, där anhopningarna av ärenden är på väg att lösas upp. För tillfället är färre än 25.000 asylsökande inskrivna på mottagningscentralerna.
———————–
Förutom mottagningscentralen Päivänrinne har också inkvarteringarna Kastelli och Hiukkavaara i norra Österbotten lagts ner. Som bäst håller man på och minskar antalet platser överallt i hela landet.

I Vallinkorva i Uleåborg har man redan minskat med 90 platser. I Pudasjärvi försvinner vid årsskiftet 70 platser och i Ruukki 50 platser före november månads utgång. Platser tas också bort för ensamkommande minderåriga asylsökande, enbart i norra Österbotten försvinner ca 140 platser.

Under förra höstens mest hektiska dagar var över 700 personer inkvarterade i transitcentralen Heikinharju i Uleåborg, som bara hade plats för 400. Också där har antalet platser krympt och där finns nu 260 platser kvar. Heikinharju är en transitmottagning och därför till sin natur lite som en järnvägsstation.

– Som snabbast kan man komma vidare härifrån på några månader, men en del har varit här så länge som nio månader, säger transitmottagningens chef,  Sirpa Kansanaho.

Kommunplatser är redan ordnade för de asylsökande på den här mottagningscentralen som får positiva beslut. Men när det gäller förflyttningen av minderåriga till kommuner är det besvärligt, den fungerar inte så bra just nu.
————-
Efter Migrationsverkets beslut måste de som får stanna flyttas ut ur mottagningssystemet.

– De som fått uppehållstillstånd måste snabbt ut i kommunerna. Alla borde nu ta ansvar för att den processen går snabbare. Sedan handlar det också om dem som fått negativa beslut. Dessa personer uppmuntras att lämna landet frivilligt till exempel med hjälp av IOM (International Organization for Migration) eller också med de charterflygningar till Bagdad som polisen ordnar, säger Sirpa Kansanaho.

Hon tackar sin personal som arbetat under mycket pressande förhållanden under hösten och vintern.

– De gjorde mycket långa arbetspass, från morgon till kväll. De hade inga raster men gick och lade sig och sov en stund emellanåt. Trots det har de orkat jobba och klara trycket under vintern, med ett enormt stort antal boende. Ett fantastiskt arbetsgäng! Tack gode Gud för att sommaren är lugn här hos oss. Lugnet, freden har dock inte återvänt i världen och det återstår att se hur asylströmmarna börjar röra sig. Själv följer jag oroligt vad som händer i Turkiet, säger Kansanaho.

 

 

 

© Översättning Merit Wager. OBS! Hela artikeln är inte översatt.

Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna.

Det är helt obegripligt att Sverige också på det här område prompt vill skilja sig från andra rättsstater, nämligen på området ensamkommande minderåriga asylsökande.

Att asylsökande ska klarlägga sin ålder står i utlänningslagen och har också slagits fast av Migrationsöverdomstolen. Hängslen och livrem finns i form av lagar och domar, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna när det inte klarar att ta till sig någotdera eller ens båda. Följetongen, serien, såpoperan The Minors rullar på år efter år ungefär som TV-såpor som Hem till gården som visats sedan oktober 1972 och Glamour som visats från mars 1987. Samma saker med mycket små variationer tuggas om och om igen, år efter år efter år och i själva verket händer nästan ingenting.

Sveriges Radio rapporterar idag, den 16 juni,  om JOs uttalande i ”ensamkommande”-frågan: JO: Asylsökandes uppgivna ålder gäller. Publicerat kl 06:00.

Det är plågsam läsning och lyssning. Hela den fullständigt uppåt väggarna hanteringen av det som man i alla andra länder klarar utmärkt – att efterleva sina lagar som säger att det är den asylsökande som har att styrka/göra trovärdig vem han är, varifrån han kommer, varför han kommer och hur gammal han är – är en enda fars. En tragikomisk sådan. Men tyvärr inte bara en fars utan en ohyggligt dyr hantering som också i övrigt enbart har negativa effekter för samhället.

Läs och begrunda först detta:

Justitieombudsmannen, JO, står fast vid sin uppfattning att flyktingars uppgivna ålder är den ålder Migrationsverket ska använda sig av, trots att det kan ha lett till att överåriga placerats på boenden med barn.

En kommentar behövs knappast om läsaren har begrundat vad Justitieombudsmannen säger. Man kan förstås också reflektera över vad vad ”justitie”betyder i den fina titeln. Och över varför JO använder begreppet ”flyktingar” så lättvindigt.

Nästa begrundansvärda uttalande står Mikael Ribbenvik, operativ chef på Migrationsverket, för:

Det grundar sig egentligen i JO-beslutet som kom att uppgiven ålder gäller. Vi skulle kunna bara följa det och säga – nej det spelar ingen roll hur du ser ut. Om du säger att du är under 18 år så är du det.

Kommentar: Inte heller här behövs egentligen någon kommentar om den som läser bara begrundar galenskapen i vad som här sägs! Men jag kan väl ändå lite försynt påpeka att jag anser att man har fått huvudet till något annat än att ha hatten på.

Följande kan dock vara på sin plats att för hundrafjuttonde gången erinra om, alltså detta utdrag ur Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 av den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn.

Det har jag citerat otaliga gånger genom åren, både här på bloggen och i artiklar i tidningarna och sajten:

Svenska Dagbladet (Migrationsverket bör följa lagen – 26 maj 2016
Dagens Samhälle (Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu– 26 april 2016
Det Goda Samhället (15 mars 2o16: Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna.

Och vad den högsta rättsliga instansen i en dom slår fast måste väl ändå fästas något större vikt vid än vad JO uttalar. Jag kan inte påminna mig att jag skulle ha sett några offentliga kommentarer från någon i Migrationsverkets ledning kring det som Migrationsöverdomstolen meddelade i sin dom som för övrigt ”bara” grundar sig på utlänningslagen. Sådana kan ha förekommit, men de har i så fall gått mig förbi. Inte heller har man från Migrationsverkets sida, såvitt jag vet, med kraft framhållit det självklara i att den som söker ”en förmån”, i detta fall en mycket stor sådan, nämligen uppehållstillstånd med allt vad det medför, också ska styrka vem han är, varifrån han kommer, varför han kommer och – om han säger sig vara minderåriga – hur gammal han är.

Drygt tio timmar efter det första inslaget sändes i Sveriges Radio (se ovan), kl 16:43, om JOs uttalande kom ett nytt inslag: Oklarheter om åldersbedömningar. Tidigare sades att:

Justitieombudsmannen, JO, vill att Migrationsverket ska utgå från att den ålder som den asylsökande ensamkommande uppger är korrekt. Det ska påverka Migrationsverkets åldersbedömningar.

Men nu har det lagts till:

Men nu medger JO att verket kan göra undantag från deras beslut.

Cirkus! Nu ”medger justitieombudsmannen Cecilia Renfors, att det finns möjlighet för Migrationsverket att göra undantag från deras beslut.” Det är alltså rena rama ”hela havet stormar” och så mycket velande så man inte vet vart man ska ta vägen.

Migrationsverket skulle behöva en ny mycket stark, mycket kunnig och kompetent person som generaldirektör. En rakryggad och modig person med stark personlig integritet, synlig och hörlig i offentligheten när det behövs men annars jobbande oavbrutet för att se till att det blir åtminstone någon liten ordning på asylområdet i Sverige. En person som står kvar när det blåser, som inte vajar hit och dit. Som rensar upp rejält bland alla chefspersoner som vimlar omkring och som lyssnar på miggor som jobbat länge och har stor kompetens och oftast en djupt känd vilja att göra rätt och använda både hjärta och hjärna. Och som ser till att man slutar vräka ut rättsliga ställningstaganden och annan skriftlig information som nästan dränker de anställda. Det finns en utlänningslag och det finns konventioner som utgör grunderna för allt beslutsfattande i utlänningsfrågor. Det behövs inte ständigt nya, krångliga och -inte sällan – rent motsägelsefulla direktiv som förvirrar dem som arbetar med viktiga utredningar och ska fatta livsavgörande beslut.

Finns det någon enda person i Sverige som har de ovannämnda kvalifikationerna och personliga egenskaperna och som dessutom är omutlig och hederlig och inte är lagd åt vänskapskorruption? Anställ i så fall den personen omedelbart, det brinner i alla knutar!

Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

© denna blogg.

Finland. ”Enbart biologiskt släktskap räcker inte när man ansöker om uppehållstillstånd och åberopar familjeanknytning.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Helsingin Sanomat (på finska).

Få ensamkommande minderåriga som söker asyl får sin familj till Finland

Ytterst få asylsökande barns och ungdomars familjer får komma till Finland.

På senare tid har det i offentligheten talats om att ensamkommande minderåriga asylsökandes situation försvåras om den nya utlänningslagen går igenom. Enligt den måste även en minderårig, som bevisats internationellt skydd, ha tillräckliga inkomster för att hans/hennes föräldrar ska kunna komma till Finland.

Migrationsverkets statistik visar dock att barn och unga som kommit ensamma inte heller hittills särskilt ofta fått sina föräldrar till Finland.

Under drygt fyra år har ansökningar gällande anhöriga till minderåriga asylsökande i cirka 8 procent av fallen beviljats, 92 procent har avslagits.

Under de fyra åren 2012-2015 beviljades 21 uppehållstillstånd åt vårdnadshavare till personer som kommit ensamma och sökt asyl i Finland. Samtidigt fattades 243 negativa beslut. Under tiden 1 januari – 30 april i år har fyra positiva och tre negativa beslut fattas.

Situationen är annorlunda åt andra hållet. En vuxen som fått internationellt skydd får oftast sina barn till Finland. År 2012 och framåt har cirka 72 procent av dem fått uppehållstillstånd. När det gäller makar och makor har 55 procent beviljats uppehållstillstånd, 45 procent har fått avslag.

Enligt Migrationsverkets invandringsenhets chef Tiina Suominen fattas varje beslut på individuella grunder. När det gäller minderåriga är orsaken till de negativa besluten ofta att det inte har funnits ett existerande familjeliv eller att familjebanden har brutits.

”Enbart biologiskt släktskap räcker inte när man ansöker om uppehållstillstånd och åberopar familjeanknytning. Det förutsätts till exempel att det faktiskt förekommit ett familjeliv mellan barnet och en eller två föräldrar. Ofta kan de sökande inte visa att så har varit fallet”, konstaterar Tiina Suominen.

Enligt informatören Sanna Rummakko på Flyktinghjälpen har familjeåterföreningslinjen redan länge varit strikt när det gällt minderårigas vårdnadshavare. Lagen skärptes senast åren 2010 och 2012.

”Det har redan under många år varit svårt för ensamkommande minderåriga asylsökandes föräldrar eller syskon att få komma till Finland. Såväl lagen som tolkningen av den är ytterst strikt”, säger Sanna Rummakko.

”När det handlar om familjeåterförening så sprids det mycket felaktigt information och vilda påståenden. Det påstås att varje asylsökande som fått uppehållstillstånd hämtar hit flera familjemedlemmar. Det stämmer inte, enligt statistiken”, säger Sanna Rummakko.

Enligt Tiina Suominen är så kallade ankarbarn numera sällsynta. Med den termen menas barn, vilkas föräldrar skickar sina barn ensamma för att söka asyl för att de ska ordna uppehållstillstånd åt hela familjen.

”Det är inte vanligt. Några enstaka sådana fall om året, bara. Vanligare är skenäktenskap, och i sådana fall fattas 250-300 negativa beslut om året.”

Skenäktenskap misstänks till exempel när makarna inte har ett gemensamt språk och när paren bara har känt varandra en kort tid före giftermålet.

”Någon tidsgräns finns inte; i besluten tas även hänsyn till kulturella skillnader. Det finns kulturer där sällskapande före äktenskapet praktiskt taget inte existerar.”

© Översättning Merit Wager.

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån.

Klicka på textrutan för att läsa artikeln i Expressen.

Ur texten:

Det är välkänt att en del ensamkommande flyktingar ljuger om sin ålder för att öka chansen till asyl. Forskare har också länge påtalat att arbetskraftsinvandring har blivit ett sätt att köpa sig en inträdesbiljett till Sverige.

”Ensamkommande flyktingar”? Ingen är ”flykting” innan den har fått sin sak prövad. Man är asylsökande tills man får besked om ifall man klassas som ”flykting” eller beviljas uppehållstillstånd eller – vilket ofta glöms bort – får avslag på sin ansökan om skydd i Sverige. Och massor av asylsökande är ”ensamkommande”. Här menas förstås ”ensamkommande minderåriga som söker asyl”. Men då ska man skriva det och inte slarva med begreppen.

Jag läste texten ovan och den fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt som det finns hundratals exempel på här på bloggen och i mina tre böcker Inte svart eller vitt utan svart och vitt (40 kronor per styck i e-boksformat).

 

 

 

 

 

 

Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

Nu har allt mer av det som de ”alternativa medierna” rapporterat om i åratal, äntligen och i större utsträckning börjat tas upp i de medier som hela tiden borde ha rapporterat korrekt och nyanserat. Det har främst skett efter att den stora migrantströmmen nådde Sverige i slutet av sommaren 2015. Tidningar som Expressen (ledarsidan) och Svenska Dagbladet (ledarsidan) och en del inte så politiskt korrekta landsortstidningar har även tidigare försökt nyansera bilden, men kanske inte riktigt med den kraft som de borde. Och hösten 2015 samt nu igen i juni har Sveriges Radio gjort allvarliga och, känns det som, ärligt menade försök att nyansera och rätta till bilderna som medierna spridit om ”ensamkommande flyktingbarn” som de facto ofta varken är ”flyktingar” eller ”barn” och som inte ens alltid är ”ensamkommande”.

Det hade varit bra om svenska journalister inte så ofta tänkt i politiska termer och sett det som sin viktigaste uppgift att ”inte gynna Sverigedemokraterna” utan i stället tänkt att ”vi är skyldiga allmänheten att ge dem allsidig och faktabaserad information”. Det hade bidragit till att svenskarna – ”vanligt folk” och de med politiska ansvarspositioner – hade kunnat vara betydligt bättre informerade och därmed också bättre rustade att ta itu med verkligheten. Vilket hade varit positivt för både svenskarna, vars land Sverige ju fortfarande rent folkrättsligt faktiskt är, och även för dem som kommit hit som kunde ha fått ett rakare och tydligare bemötande.

I rubriken kunde det lika gärna ha stått ”Naiva medier har bäddat för asylkollapsen”. Det är dåligt att skylla allt på politiker när medierna själva under alla år dolt sanningar och fakta och svartmålat dem som sagt som det är, dvs framfört just fakta. Nu vill många journalister inte låtsas om sina egna tillkortakommanden och beter sig som teflonbeklädda politiker när de vänder sina kappor och tvingas komma ut ur de hörn de målat in sig i genom sin vinklade och inkorrekta rapportering på asyl & migrationsområdet under decennier .

Som sagt: att skylla på naiva politiker (som bär stor skuld, inte tu tal om saken) är slapp och slentrianmässig ”journalistik”. För det handlar långt ifrån enbart, eller ens till största delen, om politikerna, det handlar om den svenska mentaliteten, värdegrundstjafset, kränkthetskulturen, åsiktskorridorerna och den allt sämre skolutbildningen som producerar ett folk med allt grundare kunskaper och en allt lägre kunskaps- och kompetensnivå; människor som nu är ute i arbetslivet på alla möjliga poster.

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. Som får folk, vuxna människor i skolor, socialsekreterare, på allehanda boenden, läkare och tandläkare, inom polisen och politiken – överallt i samhället – att spela med och – likt i sagan om kejsarens nya kläder – inte se det uppenbara: att det finns många vuxna män om ljuger om sin ålder, bland våra barn och unga. Man ser, man vet men man håller tyst. Och så är det på område efter område: konflikträdslan segrar och

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012. Ur texten:

De kommer dock inte direkt från Afghanistan, utan från Iran, alla vid olika tillfällen.

Samtliga har berättat i princip samma historia om varför de kom till Sverige: en väpnad attack genomfördes mot deras by eller hem i Afghanistan, familjen skingrades och ingen vet vart de andra tog vägen. En snäll kompis eller avlägsen släkting till den döda fadern eller familjen hjälpte dem, tog dem till Iran och betalade resan till Sverige. Historien om vilken resa de har gjort, vad som hände på resan lyder alltid:

att de plötsligt befann sig i Sverige, att fadern är död, att de inte har någon kontakt med varken mamma, syskon eller andra släktingar, att de inte vet när de är födda men att mamma någon gång råkade säga till dem att de var 14 år, att de aldrig har gått i skolan och att de kommer från en viss del av Afghanistan där väpnad konflikt råder.

•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013. Ur texten:

Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.

De mycket stora åldersskillnaderna skapar problem och konflikter i skolan, i boendet och på många andra sätt. Vi ska arbeta med yngre tonåringar, vår verksamhet och kompetens är anpassade efter detta. Men i stället möter vi för det mesta vuxna män! Det är ett stort problem. Men hur ska vi lösa det, när vi inte får diskutera det med varandra?

OBS! Enskilda journalister – och alla de som håller god min i elakt spel men också de som försökt och även lyckats göra sig hörda – behöver inte gå i polemik med mig om det jag skriver ovan. Det räcker gott med att de rannsakar sig själva och bättrar sig, eller att de helt enkelt själva anser att de inte faller inom den kategorin texten handlar om.

Till slut ett positivt och mycket gott exempel på hur man kan rannsaka sig själv och berätta om det rakt och utan undanflykter:

Klicka på textrutan för att läsa hela texten.

Ur texten:

Uppdraget för mig som korridorarbetare var tvåfalt. För det första att varna för SD och skälla ut alla de bonnläppar som funderade på att rösta på partiet. För det andra att slå ner stenhårt på debattörer som använde uttryck som på något sätt kunde normalisera SD:s problembeskrivning; attackera varenda jävel som använde ord eller fakta som på något sätt kunde tolkas som rasism eller glidningar mot rasism. Eller eventuella förstadier till glidningar mot rasism.

© denna blogg.