För ett år sedan skrev jag så här på Facebook:

Hade man i Sverige tagit miggornas ihärdiga och enträgna berättelser på allvar så hade man vetat detta för länge sedan:

Klicka på textrutan för att komma till artikeln som publicerades den 18 september 2015.

För det här har gällt i många år, långt innan den nu pågående massiva folkinvandringen, den som svenska politiker och medier med dårars envishet kallar ”flyktingström”. Och hade man lyssnat och sett till att strama upp asylprocessen så att man verkligen och på riktigt hade följt utlänningslagen, så hade Sverige idag sett mer ut som Norge och Danmark. Att det skulle kunna se ut som Finland, där man verkligen har följt lagar och konventioner, är nog en omöjlighet eftersom mentaliteten och sätten att hantera situationer och sättet att fatta beslut är så diametralt olika. Men, som sagt: som Norge och Danmark åtminstone. 

Men det hade krävt:
• ansvarstagande på riktigt
• respekt för och efterföljande av utlänningslagen på alla sätt
• skärpning av identitetskrav, försörjningskrav, slut med HVB-hem för 22-, 26- och 30+-åringar (=ålderstester) samt snabbare och resolutare utvisning av personer som inte fått rätt att stanna.
• att rätten för dem vistas i landet illegalt – och därmed inte respekterar landets lagar – att erhålla sjukvård och skolgång åt sina barn tas bort och att i stället se till att de återvänder hem.

Om andra länder klarar att ta ansvar för sitt land och sitt folk och ge de verkligt skyddsbehövande skydd (tillfälligt eller permanent) samt kontrollera identitet, asylhistoria, ålder (om relevant) etc, varför har då inte Sverige klarat det? Och klarar det inte nu heller. Svenska politiker och Migrationsverkets ledning har försatt – och fortsätter att försätta – oss alla i fara. Och så försöker de låtsas som om ”wir schaffen das”!

Ovanstående skrevs alltså den 18 november 2015. Den röra, den osäkerhet, den otydlighet och alla de problem som följt i – och här måste väl ändå ordet vara relevant – massinvandringens spår hade kunnat undvikas om man hade följt de synnerligen självklara regler och rutiner som jag skrev om då och som miggorna har skrivit om i tio år här på bloggen.

Efter allt det lappande och lagande av utlänningslagen som skett sedan dess med bland annat med tillfälliga uppehållstillstånd i 13 månader resp tre år och den fortsatta ansvarslösheten i att Sverige inte gör åldersbedömningar av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, och nu nya påhitt om att afghaner som redan har fått avslag på sina asylansökningar nu kanske ändå ska få stanna om vissa nypåhittade villkor uppfylls, är det ingen som vet vad som gäller på asylområdet. Alla springer omkring som yra höns, särskilt politikerna. Sjukvården, skolorna, kommunerna, socialtjänsten går på knäna. Det finns inte bostäder, det finns inte skolor och det finns inte lärare. Socialsekreterarna slutar på grund av stress och hot och olidliga arbetsförhållanden. Sjukhusen låser sina dörrar. Skottlossningar och dödsskjutningar har gjort Sverige till ett otryggt och farligt land. Bilbränningar är numera ”en svensk tradition”. När det gäller det starkt ökade antalet gruppvåldtäkter kan de stackars gärningsmännen – barnen – inte dömas till annat än samhällstjänst eller på sin höjd ”vård” eftersom de ju bara är barn för att de har sagt att de är barn. Även om man med blotta ögat kan se att de kan vara upp till tio år äldre eller mer.

Partiledarna talar om att ”vi ska bygga Sverige starkt” och ”Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Vad de borde säga om de var ärliga är: ”Vi har byggt Sverige svagt” och ”vi avgår eftersom Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Men de insikterna fanns inte för ett år sedan, inte för tio år sedan och de finns inte heller nu.

© denna blogg.

En migga: ”Alltså bara i min kommuns fall rör det sig om en merkostnad på 20 miljoner kronor som ska tas från socialförvaltningens ordinarie budget…”

En migga kommenterar att ersättningen till kommunerna för ”ensamkommande barn och unga”, som med tvång skickas till dem, sänks kraftigt:

Jag har semester men läser en promemoria från regeringen daterad 2016-06-21 om Ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga. Staten vill sänka sitt ekonomiska ansvarstagande för denna stora grupp asylsökande från 1.900 kronor till 1.350 kronor per dygn och person. Det kommer att innebära en smäll för kommunerna, vi snackar om en sänkning med nästan 30 procent, samtidigt som Migrationsverket drivit igenom att de kan sända dessa ”barn” till kommuner utan någon som helst form av överenskommelse.

Man tvingar helt enkelt först kommunerna att ta emot dessa unga med orden ”vi måste alla dela på ansvaret, men staten står för fiolerna” och sedan, ett halvår senare sänker man ersättningsnivåerna till långt under det billigaste dygnspriset som åtminstone jag har hört talas om för HVB!

Regeringen pratar om att en sänkning av ersättningen ska ”ge kommunerna incitament att hitta billigare platser”. Men det är ju fullt överallt! Förra årets våg av ensamkommande under sensommaren, hösten och vintern har ju fyllt upp varenda upptänklig plats och dessutom så ploppade det ju upp en hel del oseriösa aktörer i HVB-svängen, aktörer som såg sin chans att med höjda priser tjäna ännu mer.

Jag har god kontakt med två seriösa aktörer som tar 1.630 kronor resp 1.700 kronor per person och dygn för sina platser. Andra bra och seriösa HVB-anordnare fakturerar 1.900 kronor per dygn för sina platser och jag misstänker att de inte kan och till stor del inte heller vill sänka sina priser med 30 procent. Vem vill väl det? Vem kan det?

Kostnadsskillnaden mellan 1.900 kronor och 1.350 kronor, alltså 550 kronor/dygn och person, kommer därmed alltså att hamna på kommunens skattebetalare. Ett så kallat ”ensamkommande barn” kan, om priset kvarstår, alltså kosta kommunens skattebetalare 201.000 kronor extra per år och vi vet ju alla att det inte rör sig om en ungdom utan om det rör sig om, som till exempel i min kommuns fall, cirka 100. Alltså bara i min kommuns fall rör det sig om en merkostnad på 20 miljoner kronor som ska tas från socialförvaltningens ordinarie budget…

Lycka till med att få herr och fru Skattebetalare att bli mer positiva till asylinvandringen, asylinvandrarna och regeringen!

Reflektion: Om kommuner med många ”ensamkommande” inte höjer skatterna rejält för kommunens arbetande invånare, vilka är det då som inte får de sociala tjänster, den sociala välfärd som de har betalat för just genom sina skatter i alla år? Alltså när 20 miljoner kronor tas ur budgeten och läggs på asylsökande som säger sig vara skyddsbehövande barn men som ingen ens vet om de har något skyddsbehov eller ens är barn, i en kommun med 100 sådana asylsökande?

Har dessa svindlande summor gått upp för kommuner med asylsökande minderåriga placerade hos sig? Eller står de med häpnadens finger i förvåningens mun, oförberedda? Går de som får till slaktbänken eller sätter de sig till motvärn och protesterar? Hävdar de sin kommunala självbestämmanderätt och vägrar låta en myndighet tvångsplacera okända, ytterst kostsamma personer i deras kommuner?

Enligt Migrationsverkets statistik per den 1 juni finns 31.290 (varav, förresten, 21.883 är afghaner från Afghanistan och Iran, där det inte pågår några krig…) i deras mottagningssystem – en del familjehemsplacerade, de flesta (såvitt jag vet) på HVB. Räknar man ut merkostnaderna som enskilda kommuner nu ska tvingas stå för – 550 kronor per dygn och individ som bor i HVB, så kan var och en med en miniräknare med plats för riktigt, riktigt många siffror, räkna ut vad det blir.

Betänk då att dessa summor inte kommer att kunna trollas fram ur en kappsäck full med gullpengar utan att pengarna kommer att behöva ska tas ut av kommuninvånarna i form av kraftigt höjda skatter. Som då själva samtidigt obönhörligt också blir utan många av de sociala förmåner och  tjänster de i alla år betalat (och betalar) för eftersom pengarna måste användas för personer som man inte vet vilka de är, hur gamla de är och varför de är här.

Vad säger svenskarna när det nu äntligen måste gå upp också för ”vanligt folk” vilket vansinne deras så kallade regering, riksdag och andra aktörer har försatt dem i?

Av någon anledning kommer jag att tänka på detta, som jag skrev den 15 december 2007 i en text med rubriken Det var en gång…:

Apropå Dagens Nyheters nya serie ”Vem vinner på invandringen – vem förlorar?”

Jag applåderar inte Dagens Nyheter, för deras yrvakna, 20 år för sent skrivna serie Vem vinner på invandringen – vem förlorar? Tvärtom. Att stiga upp ur dumgodhetens säng 20 år för sent är inget att hylla. Ordspråket säger ”bättre sent än aldrig” och ibland kan det passa bra. Men inte på det här området där Dagens Nyheter och andra medier så till den grad under så många år har slagit dövörat och blindögat till för uppenbara fakta (inte åsikter utan fakta), att det inte längre är ”bättre sent” utan ”för sent”. Sorgligt nog och förödande för alla som bor och lever i Sverige: svensksvenskar, gammelinvandrare och den minoritet av alla som kommit hit som faktiskt har rätt till asyl (alltså är flyktingar) eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande.

Dagens Nyheter och andra medier tar först nu upp på allvar (som det verkar) till diskussion de viktiga frågorna om ”vem vinner på invandringen – vem förlorar?”när bilan i galgen redan ramlat ner mer än halvvägs. Nu försöker tidningen, i skydd bakom ryggen på professorn i nationalekonomi vid Harvarduniversitetet i USA, George Borjas, börja föra fram det som bland annat – dock långt ifrån endast – journalisten, socionomen och författaren Gunnar Sandelin och professorn emeritus i etnologi och författaren Karl-Olov Arnstberg, gjort under lång tid. Medan Dagens Nyheter inte ens ville publicera deras annons med åtta fakta (alltså fakta, inte åsikter).

Så här skrev tidningens egen kolumnist, Richard Swartz på ledarplats den 21 december 2013 under rubriken Fakta är inte onda eller goda om den märkliga historien, där man på grumliga grunder inte ville publicera en betald annons. Han började med att skriva om boken ur vilken de fakta var tagna som förekom i annonsen, Invandring och mörkläggning:

Boken var tjock. Men jag läste den till slut just därför att den var fullstoppad med intressant information. På flera ställen skrev jag med blyerts ett utropstecken i marginalen. Långt ifrån att jag höll med om allt, men tungt vägde ändå siffror som talade sitt eget språk. Vad jag främst fastnade för var de inter­nationella jämförelserna. Ty av den offentliga statistik som fylligt redovisas framgår att svensk invandringspolitik på en lång rad områden radikalt av­viker från andra europeiska länders.

Häromdagen dök så boken upp igen i form av en annons i denna tidning: några statistiska uppgifter ur den presenterades med en uppmaning att beställa boken. Ett begränsat, just polemiskt urval av fakta, dock i allt väsentligt korrekt. Men ett mycket stort antal DN-läsare har protesterat. DN borde inte ha tagit in denna helsides­annons eftersom den – och, förmodar jag, också boken – skulle ta ställning mot invandring på ett sätt som går främlingsfientliga och rasistiska krafters ärenden.

Jag måste erkänna att detta chockade mig. I annonsen kunde jag inte upptäcka något förgripligt. Inga fördomar, varken hets eller hat, inga uppenbart falska påståenden eller upprörande krav. Och ändå denna läsarstorm som får DN:s chefredaktör att två gånger vända sig till läsarna och försvara ­publiceringen av annonsen.

Är det inte snart dags att alla de som stått med skygglappar på sig, inmålade i sina okunnighetshörn, de som nu helt enkelt tvingas börja tänka längre än näsorna räcker och ta sig ut ur hörnen, och kanske också, rentav, ta del av Sandelins och Arnstberg tre tämligen faktaspäckade böcker på området? För nu har ju de hittills kallsinniga medierepresentanterna och politikerna med flera själva börjat säga och skriva det som de här två herrarna har sagt i flera år. Eller ska man fortsätta att hålla dem utanför, inte låtsas om vad de har skrivit och fört fram, inte respektera ens de delar i böckerna som är ovedersägliga fakta?

Sandelins och Arnstbergs senaste bok på asyl- och migrationsområdet, den tredje, heter Nötskalet och har underrubriken ”Svensk invandringspolitik och dess konsekvenser”. Det betyder ju i princip detsamma som det som Dagens Nyheter nu har som rubrik över sin serie: ”Vem vinner på invandringen – vem förlorar?”.

På baksidan av sin bok skriver Sandelin och Arnstberg:

Nötskalet ger en samlad bild av svensk invandringspolitik och dess konsekvenser. Vi har undvikit att deklarera våra åsikter. Här finns ingen politisk propaganda, ingen ideologisk plattform, inget dolt budskap. Vi vill inte bestämma vad du ska tycka om invandringen till Sverige, utan det är det du som ska göra.

Är det inte också ungefär vad Dagens Nyheter nu, sent omsider, vill med sin serie?

Det kan också vara bra att veta vad Thomas Gür skriver på sin öppna Facebook-sida om Dagens Nyheters serie:

Dagens Nyheter måste tydligen intervjua George Borjas, som visserligen är en av världens främsta inom migrationsekonomi, för att citera detta självklara:

”Borjas anser att alla samhällen har rätt att skydda det som byggts upp under generationer, att det kan vara rimligt att ”stanna upp och värdera konsekvenserna”. Det är absolut ingen extrem åsikt – även om det tidigare ofta behandlats så i debatten.”

Thomas Gür skrev själv i Svenska Dagbladet för tre år sedan ungefär samma sak som han även skrev i sin bok ”Staten och nykomlingarna” 1996:

De som ytterst måste avgöra ifall migrationen är en vinst, inte bara som ett ekonomiskt bidrag till folkhushållet utan också som ett fruktsamt möte av kulturer och identiteter, är självfallet invånarna i invandringslandet.

Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal. Likaså har de rätt att bestämma att migrationen ska ske i en takt som inte innebär alltför stora omvälvningar av den kultur och de seder som frammejslats genom historien, och av den tillit som bygger på den gemensamma identiteten i att vara en nation och inte bara ett slumpmässigt antal människor innanför ett lands geografiska gränser.

Sedan 1996 har jag själv varit engagerad på området asyl & migration, cirka 15 år som asylombud varav fem år som Medborgarnas flyktingombud, allt detta ideellt. Jag har skrivit i bland annat Svenska Dagbladet om de här frågorna (men också andra) och bloggat om de här frågorna sedan 2005 och kunniga miggor har rapporterat och informerat inifrån Migrationsverket sedan slutet av 2007, början av 2008. Allt detta har gett ovärderliga insikter och kunskaper på det framtidsförändrande området asyl och migration, kunskaper som inte kan pluggas in utan som sparats på hårddisken (=hjärnan) genom egna, faktiska och verkliga erfarenheter.

Miggornas berättelser fram till och med den 31 oktober 2015 finns i dessa tre böcker som Dagens Nyheter och alla andra medier samt ansvariga (?!) politiker har och har haft möjlighet att införskaffa i pappersform eller, lätt och billigt  – 40 kronor/bok – som e-böcker från Mummelförlaget. Den som vill läsa mer om böckerna kan göra det här beställa dem kan klicka på omslagen nedan.

 

 

 

 

 

 

Till sist: Man behöver som sagt absolut inte hålla med i allt som till exempel författarna till de tre böckerna säger och tycker, det gör jag inte jag heller. Men fakta som redovisas är fakta och dem måste man förhålla sig till utan att blanda in tyckanden.

Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen är bedrägeri. Asylbedrägerier ska stoppas.

Här på bloggen har främst miggorna men också jag och andra, samt på Svenska Dagbladets ledarsida (jag) under lång tid krävt att Sverige måste göra som andra länder: direkt vid ankomsten åldersbedöma asylsökande som säger sig vara under 18 år. Detta ska göras vid minsta misstanke om att en asylsökande kan vara äldre. Som bland annat i Finland, Norge och Danmark. Här är mina artiklar i ämnet i Svenska Dagbladet:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

Moderaterna borde ha agerat under sina åtta år i regeringsställning. Det var deras – och övriga Allianspartiers – absoluta skyldighet att se till att den statliga myndigheten Migrationsverket hanterade asylärenden rättssäkert och korrekt. Att till exempel asylsökande som sade sig vara ”barn” åldersbedömdes vid misstanke om att så inte var fallet. Men Moderaterna, som innehade de tyngsta och mest ”bestämmande” ministerposterna, gjorde inte det.

Den minister som både ville och kunde hantera dessa frågor (migrationsministern) fick inte agera enligt den viljan och det kunnandet. Han trycktes till och togs i örat på det mest förödmjukande sätt av en annan minister (statsministern) som varken kunde eller ville hantera ödesfrågan asyl- och migration. Det hela var katastrofalt och fick svåra konsekvenser för Sverige, svenskarna och – inte minst – för de faktiskt skyddsbehövande, för mycket lång tid framöver. Med stor sannolikhet för all framtid.

Nu har dock Moderaternas migrationspolitiska talesperson Johan Forssell – tio år för sent – reagerat på det miggorna och jag försökte få den förra regeringen att ta itu med. Ingen skugga faller på Johan Forssell, han satt inte i den förra regeringen – skuggorna faller på helt andra personer. Här uttalar han sig i TV4 Nyheterna den 19 april (klicka på bildrutan för att komma till inslaget):

Miggorna och även jag själv har alltså i många år framhållit vikten av att de unga pojkar och män (flickorna och kvinnorna är få) som söker asyl eller skydd som minderåriga, vid misstanke om att de är över 18 år måste ålderstestas. Detta för att:

1. Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen, är bedrägeri. Asylbedrägerier ska motarbetas.
2. Den som är minderårig kostar skattebetalarna många miljoner kronor mer per person och år än den som är vuxen.
3. De faktiskt minderåriga på boendena ska inte utsättas för att behöva bo tillsammans med vuxna män.
4. Ungdomar i skolorna ska inte behöva ha klasskamrater som är fyra, sex, åtta år eller ännu äldre än de själva.

Dessutom, som man uttrycker det i Finland:

Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter till exempel när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.

Att Johan Forssell i nyhetsinslaget nämner att man kan be om hjälp med åldersbedömning av läkare från Norge och Danmark är bra, men han glömde nämna Finland som ju också har ett sedan länge välfungerande åldersbedömningsförfarande. Här är ett exempel från finska Migrationsverket på hur det kan gå till:

Enligt resultatet av den 2014-03-26 från den rättsmedicinska åldersbedömningen som utförts på den sökande är den sökande sannolikt minst 18 år. Åldersbedömningen baserar sig på en utvärdering av förbeningsgraden i handleds-, handflate- och fingerskelett och på tändernas utvecklingsgrad. Undersökningen visar att utvecklingen av den sökandes skelett är avslutad och skelettets mognad tyder på en skelettålder på minst 19 år. Utvecklingen av rötterna till den sökandes visdomständer är avslutad. Enligt jämförelsematerialet nås mognadsgraden för de nedre visdomständerna hos den amerikanska manliga befolkningen i medeltal vid 20,5 års ålder med en spridning på +/- 1,97 år. En motsvarande undersökning för de nedre visdomständerna utförd på den turkiska manliga befolkningen ger ett resultat på 20,0-20,1 +/- 2,0 år. Enligt den metod för åldersbedömning som tillämpas på den kanadensiska och finländska befolkningen avslutas tändernas utveckling vid ungefär 16 års ålder. Undersökningen baserar sig på ett sammanvägt resultat från utvecklingsskedet hos de sju vänstra nedre permanenta tänderna. Vid bedömning av resultatet bör det uppmärksammas att tillförlitligt material från den sökandes ursprungliga hemland inte är tillgängligt. Migrationsverket har utifrån ovannämnda undersökningsresultat och med hänsyn tagen till felmarginalen, som räknats den sökande till godo, bedömt den sökande som vuxen och hans födelsetid har registrerats som 1996-03-08.

Läs hela texten här.
Alla texter som innehåller ordet ”ensamkommande” finns här.

En reflektion: Hur kommer det sig att svenska läkare kan vägra göra åldersbedömningar? De görs ju i till exempel brottssammanhang, nu senast på den påstått 15-årige, men mer troligt 22-årige somaliske mannen som mördade en ung kvinna anställd på ett boende för asylsökande, ensamkommande ”barn”. Barnmorskor får inte vägra utföra aborter. Samhället ålägger dem att utföra aborter, det ingår i deras arbetsuppgifter. Vad är det som gör att läkare kan vägra utföra uppgifter som samhället ålägger dem och som ingår i deras arbetsuppgifter?

© denna blogg.

Bloomberg med flera om Sverige och de ”ensamkommande barnen”

Municipal politicians from the opposition Moderate Party in an op-ed in Svenska Dagbladet said on Monday that Sweden needs to carry out age assessments earlier in the asylum process, and that the quality of age testing is “far behind our neighboring Nordic countries.”

Bloombergs sajt uppmärksammade de fyra moderata kommunalråden som på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 17 mars  (”Sverige måste kunna göra medicinsk bedömning”) skrev om det här helt vansinniga området där det tillåts pågå så mycket som skadar Sverige på många sätt. Också folk i Sollefteå kommun (Tre utslängda från boende för ensamkommande barn – ansågs vara vuxna – 22 mars) och ett antal andra som har visat att de fått nog. De tänker inte fortsätta att acceptera åldersbedrägerier som. Förutom att bedrägeri, ifall någon skulle ha glömt det, är olagligt är åldersbedrägerier direkt skadliga när vuxna blandas med barn på skolor och på boenden. Dessutom är bedrägerierna oerhört dyra för skattebetalarna som ska betala miljarder för personer som ingen vet om de är ”barn” eller vuxna.

Bloomberg undrade den 13 mars i år:

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Bloombergs sajt (på engelska), publicerad 13 mars 2016.

 

Varför dyker så många barnmigranter upp vid Sveriges gränser?

• Hälften av Sveriges migrationsbudget används på flyktingbarn
• Afghanska minderåriga utgör mer än 2/ av det totala antalet

Sverige har det högsta antalet asylsökande i förhållande till sin befolkning bland mottagarländernas tio-i -topp förra året.

Men det var inte det enda rekordet som sattes. Landet mottog också fler ensamkommande minderåriga än något annat land – ett inflöde som höjer kostnaderna (och reser frågor) medan regeringen kämpar för att välkomna nykomlingarna.

Här kan nämnas att Bloomberg i ett stapeldiagram visar att av totalt 69.035 minderåriga asylsökande som kom ensamma från sina hemländer till Europa, tog lilla Sverige ensamt emot 35.250, det vill säga drygt hälften! Och det var inte den enda anomalin: fler än 2/3 av dem kom inte från det krigshärjade Syrien, utan från Afghanistan. Bloomberg konstaterar också:

Det är ett problem för Sverige eftersom kostnaderna för att ta hand om barn är mycket högre än kostnader för vuxna. Att hysa barn som söker asyl i Sverige kostar skattebetalarna omkring 2,5 miljarder dollar i år (med dagens kurs ca 21,4 miljarder kronor) och omkring 2,8 miljarder dollar nästa år (med  dagens kurs ca 24 miljarder kronor) enligt det svenska Migrationsverket.

Det betyder att cirka hälften av Sveriges hela budget för asylsökande kommer att spenderas på ensamkommande minderåriga.

Bloomberg skriver sedan det självklara, det som vi är många som känner till – och känt till i många år – (inte minst miggorna som rapporterat om det under lång tid) men som inte tycks förstås av dem som ständigt talar om ”ansvar”:

Sverige har blivit en magnet för minderåriga för att det är lättare än i andra länder att få uppehållstillstånd och för att man har möjligheter att få en bra utbildning. 

Konstaterande: Som om möjligheten att få en god utbildning ska kunna räknas med i bedömningen av om man har skyddsskäl gentemot sitt hemland där det inte ens är krig!  – Afghan Men, som AREU – Afghanistan Research and Evaluation Unit säger:

Unga afghanska mäns transkontinentala rörelser understöds av ett antal viktiga historiska och kulturella faktorer; förstärks av svåra förhållanden i de regioner de bor i och stimuleras dessutom av den trygghet, säkerhet, utbildning och sociala välfärd som är tillgänglig för dem i Europa.

Inget av det som här anges som anledningar till afghanska pojkar och män kommer till Europa och söker asyl räcker för att få uppehållstillstånd enligt utlänningslagar i de flesta länder, inklusive Sverige. Jag har själv otaliga gånger framhållit att utlänningslagen gäller för alla, barn som vuxna. Att det faktum att en person säger sig vara, eller är, ensamkommande och minderårig asylsökande inte ska ge en fördel i asylprocessen. Det är, både enligt lagen och enligt Migrationsöverdomstolen, alltid: ”den sökande som ska visa vem han är, hur gammal han är och att han har skyddsskäl”.

De absolut flesta känner vid det här laget till Sveriges dragningskraft på unga män – främst från Afghanistan men också från andra länder – som av olika anledningar vill komma hit. Men Migrationsverket tar inte – och har inte på ett decennium eller längre – tagit ansvar för att hantera alla asylsökande enligt den lag och de regler som finns. Och den oansvarigheten är som sagt känd i alla asylsökarländer, vilket gör att många 15-35-åringar anger sig vara skyddsbehövande ”ensamkommande barn”.

Att läsa
•   Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015
•   Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 1 – 14 mars 2016
•   Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 2 – 14 mars 2016
•   Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. . 18 mars 2016
•   Kommunalrådet i Österåker, Michaela Fletcher (M): ”Många av dem som får fel åldersbestämning nu kommer sannolikt att ansöka om att få sin ålder omprövad senare.” – 1 april 2016
•   ”Som läkare erbjuder jag gärna mina tjänster för att åldersbedöma ensamkommande flyktingbarn.” – 30 mars 2016
•   Om åldersbedömningar. Mest läst, mest delat. – 3 april 2016

© denna blogg.

News That Moves om bland annat minderåriga asylsökandes rättigheter

Minderåriga asylsökande behöver inte ta sig till Tyskland, Sverige eller andra länder i Norden för att söka asyl eller skydd, om det är asyl eller skydd de behöver. De har rättigheter i andra länder också och som skyddsbehövande har man inte rätt att välja och vraka bland ”resmål”.

Klicka på rutan för att komma till sajten.

Följande rättigheter gäller för minderåriga asylsökande i några aktuella länder. Uppgifterna kommer från News That Moves, som samlar information och uppdaterar den både för asylsökande och migranter men också för anförda som vill veta mer om det aktuella läget på asyl- och migrationsområdet i Europa. Jag citerar från sajten och om det är någon som anser/vet att något som anges på den inte stämmer får den gärna höra av sig.*

Makedonien (den 28 mars finns där 7 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en förmyndare och varje barn tilldelas en socialarbetare som arbetar med och  för dem
•  De har rätt till fri utbildning

När barnen fyller 18 år har de rätt att bestämma om de vill stanna i Makedonien eller om de vill återvända till sina hemländer om Makedonien inte kan hitta deras familjer innan dess.

Serbien (den 28 mars finns där 160 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en tillfällig förmyndare
•  De har rätt till fri utbildning

Slovenien (den 28 mars finns där 37 ensamkommande minderåriga)

•  De har rätt att söka asyl
•  De tilldelas en tillfällig förmyndare
•  De har rätt till fri utbildning

De flesta ensamkommande minderåriga är 13 – 17 år gamla.

Representanter från NGO Center for help for asylum seekers (frivilligorganisationer som hjälper asylsökande) konstaterar att barnen ofta vägrar att använda sig av de rättigheter de har för att de inte vill stanna i dessa länder utan hoppas kunna fortsätta till andra EU-länder.

Kommentar: Det finns ingen som helst laglig rätt för den som söker asyl eller skydd mot förföljelse m.m. att välja land utan har man skyddsbehov så ska man (egentligen, men lagar följs ju inte i alla lägen…) söka det i det första land man kommer till. Har man lämnat det landet ska man söka skydd i första bästa land man kommer till.

Var och en kan och bör givetvis också själv researcha och bilda sig en egen uppfattning om vad som rapporteras och vilka rykten och berättelser som förs vidare.

Klicka på rutan för att komma till sajten.

”60 procent av alla flyktingar är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.”

Ekonomiska skäl dominerar asylansökningar i EU kan man läsa i en artikel i Dagens Industri den 28 januari 2016.

– Över hälften av alla flyktingar inom EU har ekonomiska motiv och därmed ingen rätt till asyl. Det handlar om 60 procent av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus, enligt EU-kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans.

Migrationsverket borde bli mycket, mycket bättre på att sålla agnarna från vetet och snabbt, direkt i början av processen när någon söker asyl i Sverige, utröna om vederbörande är ekonomisk migrant (och om den söker asyl därmed också är asylbedragare) som då inte har rätt att vistas, hysas, få dagersättning, gå igenom en dyr asylprocess här.

Om ca 60 procent av dem som kommer hit från alla möjliga länder utanför Europa är ekonomiska migranter/asylbedragare, då är det inte rätt att de tas in i asylsystemet och att de försörjs här. Sverige har reglerad invandring och den som inte har asyl- eller skyddsskäl ska givetvis inte behandlas som ”asylsökande”.

Om Migrationsverket klarade sin uppgift att sålla icke skyddsbehövande från asylsökande så skulle bördan och kaoset på asylområdet minska väsentligt. Om Migrationsverket dessutom skulle klara att – som i andra länder – se till att åldersbedömningar görs av dem som säger sig vara minderåriga och det finns minsta misstanke att anta att så inte är fallet, då skulle troligen antalet minska med upp emot 65-70 procent.

© denna blogg.

Norge. ”Lagen ska kunna användas i händelse av att asylsystemet i Sverige bryter samman.”

Norge. Det kommer knappast som en överraskning om Danmark och Finland också tänker i samma banor och kommer att agera som Norge. Den förra svenska regeringen klarade inte av att regera för landets och folkets bästa och det gör inte den nuvarande heller. Det är de personer som suttit i regeringen och i riksdagen de senaste åtta, tio åren som försatt Sverige i en situation som skiljer sig markant från de övriga nordiska ländernas och som dessa inte vill vara med och ”ta sitt ansvar” för. Trots att verklighetsfrämmande svenska politiker ständigt och i alla tänkbara sammanhang framhåller att det enda sättet att ”ta sitt ansvar” är det svenska. Som bevisligen inte fungerat, inte fungerar och inte kommer att fungera.

Hundratusentals människor som kommit hit och sökt ”asyl” av olika anledningar, långt ifrån alla med asylskäl, ska bo någonstans och försörjas här först under de flera år långa asylprocesserna, sedan när/om de får uppehållstillstånd. De lever efter sin kultur, sina traditioner, sina seder och bruk och är så manga att de, som till exempel i Södertälje och delar av Malmö, kan leva hela sina liv på arabiska eller något annat stort asylinvandrarspråk. De löser (!?) konflikter – ofta på våldsamma sätt – med ”heder” och ”hämnd” som ledstjärnor, inte på demokratisk väg och inte i samförstånd med målsättningen att skapa konsensus. Och eftersom Sverige inte har något att sätta emot – ingen egen kultur, till exempel, och inte samma känsla för sitt folk som man har i andra länder i världen – så torde kollapsen, som så många har förutspått (medan andra, det ska sägas, absolut inte ser en sådan vara nära), mycket snart vara ett faktum. Det behövs inga guldvågar för att väga dessa ord på, det behövs bara sunt förnuft och öppna ögon för att inse och uttala det.

Ur texten i Berlingske Tidende*:

Der er så overhængende en fare for, at Schengen-samarbejdet og asylsystemet i Sverige bryder sammen, at Norge må have en kriselovgivning til at håndtere det. Det mener Norges statsminister, Erna Solberg. Derfor har hun udformet en lov, som vil gøre det muligt for de norske myndigheder at afvise asylansøgere, som ikke kommer direkte fra et konfliktområde.

De flesta borde kunna läsa tillräckligt mycket danska för att förstå vad texten betyder, men med tanke på att skolan i Sverige kanske sedan länge inte lär ut grunder i och om andra nordiska språk (?) så lyder en översättning så här:

Det föreligger en så överhängande fara för att Schengensamarbetet och asylsystems i Sverige bryter samman, att Norge  måste ha en krislagstiftning för att hantera det. Det säger Norges statsminister Erna Solberg. Därför har hon utformat en lag som ska göra det möjligt för norska myndigheter att avvisa asylsökande som inte kommer direkt från ett konfliktområde.

60 procent av dem som tagit sig till Europa beräknas vara ekonomiska migranter enligt bland andra Frans Timmermans**, vice ordförande i Europakommissionen. Också Finlands president Sauli Niinistö*** har uttalat att det rör sig om en folkvandring eftersom människor från 30 länder har kommit till Finland för att söka ”asyl”, medan det knappast är så att det råder krig i 30 länder…

Om 60 procent (kanske fler) är ekonomiska migranter och ett okänt antal procent inte kommer från konfliktområden utan har bott i till exempel Turkiet i flera år eller rentav i andra EU-länder (vilket är ganska vanligt), så torde ju det faktiska antalet skyddsbehövande vara en rännil av den flod av människor som mer eller mindre okontrollerat har strömmat in i Europa.

*   Norge vil bryde folkeretten og afvise flygtninge i krisetilfælde – Berlingske
Ur texten: Det betyder, at asylansøgere, der vil til Norge fra Rusland, men også fra de øvrige nordiske lande, skal kunne nægtes retten til at søge asyl, som ellers er forankret i FNs flygtningekonvention.

**  Most fleeing to Europe are ‘not refugees’, EU official says – The Irish Times
Ur texten: Dutch commissioner Frans Timmermans says 60% of arrivals are economic migrants.

*** Finland. President Sauli Niinistö: ”Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.” – denna blogg
Ur texten: Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.

© denna blogg.

 

Om begränsade möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige

 Regeringskansliet informerar om sitt förslag om att tillfälligt begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Kort ur texten:

Lagen gäller i tre år och tillämpas när beslut om uppehållstillstånd fattas under den period som lagen är giltig. Lagen ska inte tillämpas vid beslut om uppehållstillstånd för barn och barnfamiljer som ansökt om asyl senast den 24 november 2015.

Asylsökande som bedöms vara alternativt skyddsbehövande ska inte ha rätt till familjeåterförening, om de inte ansökt om asyl senast den 24 november 2015.

Ett försörjningskrav ska gälla vid anhöriginvandring och försörjningskravet ska utvidgas till att omfatta även ett krav på att anknytningspersonen ska kunna försörja familjemedlemmen som kommer hit. I dag räcker det att anknytningspersonen kan försörja sig själv.

Uppehållstillstånd på grund av synnerligen/särskilt ömmande omständigheter ska inte tillämpas.

Övriga skyddsbehövande ska inte ha rätt till uppehållstillstånd.

De enda som ska ges permanenta uppehållstillstånd är kvotflyktingar.

Den tidsbegränsade lagen föreslås träda i kraft den 31 maj 2016.

Långt ifrån alla som kommer hit har flykting- eller skyddsskäl

Miggorna och jag har i seriösa, informativa, förklarande texter under mer än ett decennium försökt få politiker och journalister att förstå skillnaden mellan orden/begreppen asylsökande, flykting, migrant, invandrare etc. Förgäves. Det är som om det finns en spärr, särskilt inom politik och media, mot att använda korrekta benämningar. Inte heller har politiker och medierepresentanter insett att det inte finns några ”ensamkommande flyktingbarn”, men väl asylsökande som är – eller säger sig vara – minderåriga (under 18 år gamla) som kommit hit – oftast men inte alltid – utan sina föräldrar, ofta för att få ett bättre liv, inte för att de har faktiska asyl- eller skyddsskäl.

Den 1 januari skriver Per Kågeson följande i Svenska Dagbladet, under rubriken ”Viktig skillnad mellan flykting och migrant”:

Vid några tillfällen under de senaste tio åren har jag ställt frågan till journalister och redaktionsledningar på våra två största morgontidningar varför man betecknar personer som illegalt försöker ta sig från Latinamerika till USA som migranter men konsekvent använder flykting som beteckning på alla som försöker ta sig över Medelhavet till Europa. Jag har aldrig fått någon förklaring.

För mig är det självklart att Europa ska ta emot människor som flyr för sina liv och att varje asylsökande ska få sina skäl prövade i en rättsprocess, men det är inte uppenbart att vi ska ge uppehållstillstånd till alla som flyttar i förhoppning om ett bättre liv. Medierna borde lära sig skillnaden på att fly och att flytta.

Det är helt obegripligt att det enbart är svenskar inte klarar av att skilja på de olika kategorierna människor som tar sig hit. Finlands president Sauli Niinistö sa i sitt nyårstal som han höll den 1 januari:

En del flyr undan nöd, andra söker något bättre.

och

Jag har uppfattat Finlands regerings lösningar så, att vi vill trygga resurserna för att kunna hjälpa dem som lider den största nöden.

Varför klarar man inte av att se det uppenbara, det faktabaserade i Sverige som man ser i andra länder? Att alla som kommer hit inte är vare sig flyktingar eller i övrigt skyddsbehövande? Varför har man i Sverige inte förstått detta? Är det så att man i Sverige under decennier låtsats  – enligt mantra från framträdande politiker med olika partibeteckningar om att ”de flyr för sina liv från krig och förföljelse” – som om det inte finns lögnare, bedragare, kriminella, terrorister, bättrelivsökare, asylsökande ”barn” som kan vara upp till 15-20 år äldre än de uppger sig vara bland de tiotusentals som söker sig till just Sverige? Jag har frågat många politiker, journalister och andra genom åren, men ingen har svarat, ingen har reflekterat och ingen har kommit ut ur de hörn de målat in sig i och sagt, frankt och uppriktigt:

Jag har haft fel.

De, som vägrat se, vägrat erkänna och vägrat berätta sanningen för svenska folket utan fortsatt att köra med sina osanna mantran, bär skulden till att det ser ut som det gör i Sverige idag. De har skapat ett icke fungerande system som förstört och förstör för det egna folket men också för dem – det relativa fåtalet i förhållande till de massor som kommit – som har asyl- eller skyddsskäl och faktiskt är på flykt undan krig och förföljelse i den mening utlänningslagen och internationella konventioner stadgar. Dessa flyktingar och skyddsbehövande kunde ha fått en bra start i det land de kommit till. Men den möjligheten har berövats dem på grund av det svenska sättet att klassa alla som tar sig hit som personer som vi måste ”ta hand om” och ge bostäder, utbildning, socialbidrag etc. Förödande är vad det har varit och förödande är vad det är. Det har varit både förödande att människor som inte inser skillnaderna enligt ovan, styrt landet och opinionsbildningen. Och det öår förödande att de fortsätter att göra det.

© denna blogg.

Finland. Regeringen informerar om sina asylpolitiska åtgärder. Del 2.

Regeringen, genom statsminister Juha Sipilä, inrikesminister Petteri Orpo och justitie- och arbetsminister Jari Lindström, höll den 8 december ett informationstillfälle om sina hittills genomförda, men främst kommande, asylpolitiska åtgärdsprogram (tillgängligt på finska + min översättning nedan). Så här presenteras det på svenska på regeringens hemsida:

Regeringen offentliggjorde sitt asylpolitiska åtgärdsprogram tisdagen den 8 december. Finlands mål är att på kort sikt åtgärda den okontrollerade strömmen av asylsökande till vårt land och få asylkostnaderna under kontroll samt på ett effektivt sätt integrera dem som har beviljats asyl. Dessutom effektiviserar Finland sina asyl- och återsändandeprocesser samt strävar efter att kontrollen av EU:s yttre gränser förbättras.

Jag skriver i två delar om detta, i form av översättningar av regeringens informationsmaterial. Läs först del 1: Bakgrundsinformation, genomgång av läget hittills.

Del 2: Regeringens asylpolitiska åtgärdsprogram

OBS! Klicka på valfri bild eller textruta för att förstora den.

Utgångspunkter för åtgärdsprogrammet

•  åtgärdsprogrammet grundar sig på regeringsprogrammet och det rådande säkerhetsläget
•  i åtgärdsprogrammet koncentrerar vi oss på asylsituationen som är en del av den större invandringspolitiken
•  i det uttrycks regeringens strategiska avsikter för att få kontroll över den okontrollerade invandringssituationen i Europa
•  programmet innehåller över 80 olika åtgärder som kommer att övervakas och mätas. De viktigaste kommer att prioriteras
•  genom programmet ska de nationella strategierna förnyas för att möta den krävande situationen också i framtiden

Målsättningen med åtgärdsprogrammet är att

 1.  stoppa okontrollerad invandring av asylsökande till Finland
2.  identifiera personer som är skyddsbehövande
3.  effektivt integrera dem som beviljas asyl
4.  få kontroll över kostnaderna på asylområdet
•  Dessutom är målet att:
–  förbättra säkerhetssituationen i ursprungsländerna
–  få kontroll av EU: s yttre gränser
–  få kontroll över asylströmmen i Europa och konvergerande asylpraxis i EUs medlemsländer
–  ha effektiva asyl- och återvändandeprocesser
–  ha ett kostnadseffektivt och en flexibel mottagningskapacitet i förhållande till det antal asylsökande som kommer
–  ha en effektiv styrning till kommuner och ett effektivt integrationssystem.

Åtgärdsprogrammets innehåll

 1.  vi deltar genom vårt exempel och genom samarbetet mellan EU: s medlemsstater till att genomföra gemensamt överenskomna beslut i tredje land och i att behärska och kontrollera den storskaliga migrationen i Europa
2.  vi harmoniserar praxis för asyl tillsammans med EU och de nordiska länderna
3.  vi ökar effektiviteten i asylförfarandet för att säkerställa snabba beslut och
att ha kontroll över kostnaderna i mottagningssystemet
4.  vi erbjuder endast nödvändiga mottagningstjänster för asylsökande, med respekt för människovärdet
5.  vi förbättrar och effektiviserar återvändande och återsändande
6.  vi upprätthåller säkerheten och förbättrar vår kommunikation
7.  vi stöder på mångsidiga sätt att asylsökande förflyttas till kommuner och blir föremål för kostnadseffektiva integrationsåtgärder
och övergången kostnadseffektiv integration av
8.  vi ser till att det sociala skyddet fungerar och förebygger missbruk av social- och hälsovårdstjänster

Utdrag ur innehållet i åtgärdsprogrammet

1.  Vi deltar genom vårt exempel och genom samarbetet mellan EU: s medlemsstater till att genomföra gemensamt överenskomna beslut i tredje land och i att behärska och kontrollera den storskaliga migrationen i Europa

•  Finland kommer att med kraft kräva av EUs medlemsländer att en ordentlig kontroll av de yttre gränserna införs samt skyldighet att registrera asylsökande
•  den oregistrerade rörligheten inom Schengenområdet måste fås att upphöra
•  Finland kommer att delta i gemensamma europeiska operationer, Frontex etc.
•  Rysslands goda och stabila gränssituation samt beredskap för olika
alternativ

2. Vi harmoniserar praxis för asyl tillsammans med EU och de nordiska länderna

•  vi följer kontinuerligt andra länders asyllagstiftning och –praxis och analyserar behovet av att utveckla nationell praxis samt reagerar snabbt på förändrade behov
•  vi föreslår nordiska samarbetsprojekt särskilt vad gäller harmonisering av integrationsåtgärder för de asylsökande
•  vi beviljar alltid tidsbegränsade uppehållstillstånd åt skyddsbehövande och när det är dags att överväga permanent uppehållstillstånd kontrollerar vi hur situationen är i ursprungslandet
•  vi kontrollerar säkerhetssituationen i ursprungsländerna två gånger om året. Uppehållstillstånden omprövas på grundval av förändrat säkerhetsläge i de olika länderna.
•  vi tar större hänsyn än tidigare till den nationella säkerheten som grund för återkallande av uppehållstillstånd för skyddsbehövande

3.  Vi ökar effektiviteten i asylförfarandet för att säkerställa snabba beslut och att ha kontroll över kostnaderna i mottagningssystemet (1/2)

•  Vi förbereder skyndsamt nationella lagstiftningsprojekt som rör asylhanteringen och påskyndar lagändringar som är nödvändiga för att snabba upp domstolsförfarandet
•  Vi tillför personalresurser till migrationsmyndigheterna, Helsingfors förvaltningsdomstol och Högsta förvaltningsdomstolen
•  Vi anser att Ryssland på grundval av sina bindande åtaganden, är ett säkert asylland
•  Vi återsänder snabbt personer som kommit från Ryssland och andra länder som får avslag på sina ansökningar för att deras asylansökningar är uppenbart ogrundade

3.  Vi ökar effektiviteten i asylförfarandet för att säkerställa snabba beslut och kontroll över kostnaderna i mottagningssystemet (2/2)

•  personer som överklagat ett negativt asylbeslut till förvaltningsdomstolen får inte stanna i Finland under tiden som överklagandet behandlas
•  ny bedömning av säkerhetssituationen i Afghanistan har gjorts
•  vi förväntar oss att Dublinförordningen åter ska fungera så att varje säkert transitland registrerar sina egna asylsökande
•  om Dublinförordningen inte återställs förbereder regeringen exceptionella nationella åtgärder för att säkerställa motsvarande effekter av den
•  vi kommer att omedelbart återsända så kallade Dublin-fall.

4.  Vi erbjuder endast nödvändiga mottagningstjänster för asylsökande, med respekt för människovärdet

•  vi grundar särskilda evakueringscentraler med minimiservice för dem som fått avslag på sina asylansökningar och utreder också behovet av olika typer av mottagningssystem samt ser till att mottagningscentralerna placeras förståndigt i de olika regionerna
•  vi utvärderar snabbt olika mottagningscentraler: säkerhet, funktionalitet, kostnader, hur social- och hälso- och sjukvårdstjänster används. Vi överväger en minskning av dagersättningen och/eller att i stället för att betala ut pengar ge naturaförmåner och/eller betalkort samt att införa ett system med ett eget socialskydd.
•  vi bedömer funktionaliteten av alla mottagningscentraler och gör nödvändiga förändringar

5.  Vi förbättrar och effektiviserar återvändande och återsändande

•  vi ökar effektiviteten i kommuniceringen av asylbeslut, beslut om återsändande och därtill hörande myndighetsarbete samt förbereder oss för en betydande ökning av personer som ska sändas ut ur landet: Polisen utarbetar en handlingsplan och förbereder sig för att snabbt öka återsändandet
•  vi effektiviserar, inom ramen för internationell lagstiftning, deportationer av personer som gjort sig skyldiga till grova brott, återfallsförbrytare samt personer som bedöms vara farliga för den allmänna ordningen
•  vi kriminaliserar deltagande i organisationer som terroristklassats av FN och EU, resor till utlandet för att begå terroristbrott samt finansiering av sådan verksamhet
•  i enlighet med ovanstående lagstiftar vi om återkallande av finskt medborgarskap från person med dubbelt medborgarskap som deltagit i terrorverksamhet

6.  Vi upprätthåller säkerheten och förbättrar vår kommunikation

•  vi upprätthåller polisens och gränsbevakningsväsendets bevakning och
förebyggande åtgärder, samt tillskjuter tillräckligt med medel till Skyddspolisen (i Sverige Säkerhetspolisen)
•  vi förbättrar säkerheten i mottagningscentralerna och deras omgivningar; mottagningscentralerna får ordningsregler; anmälningsplikt som förutsättning för att erhålla dagersättning införs; asylsökande förutsätts ta del i grundutbildning för att få kunskaper om grundläggande finska samhällsregler
•  bevakningen av mottagningscentralerna ska förstärkas
•  vi informerar aktivt och lämpligt i de asylsökandes ursprungsländer om förändringarna i Finlands asylpolitik samt ger en realistisk bild av den rådande situationen
•  vi kommunicerar öppet om asylsökandets utmaningar och möjligheter

7. Vi stöder på mångsidiga sätt att asylsökande förflyttas till kommuner och blir föremål för kostnadseffektiva integrationsåtgärder

•  vi genomför integrationsåtgärder på ett sätt som stärker möjligheten att få ett arbete och förebygger social utslagning – vi förutsätter aktiva integrationsåtgärder och motprestationer
•  vi  stärker dialogen mellan olika befolkningsgrupper och kulturer i civilsamhället
•  vi välkomnar civilsamhällets – företag, stödpersoner, invandrarorganisationer och religiösa samfund,
– medverkan i integrationsfrämjande verksamheter
•  vi förväntar oss av dem som kommer till vårt land att de tydligt förbinder sig att sätta sig in i och följa det finska samhällets regler och införa ett samhällskontrakt.

8.  Vi ser till att det sociala skyddet fungerar och förebygger missbruk av social- och hälsovårdstjänster

•  vi undersöker möjligheten att ändra det sociala trygghetssystemet så att asylsökande som fått uppehållstillstånd inte omfattas av den bosättningsbaserade sociala tryggheten, utan omfattas av ett separat integreringssystem
•  nivån på det ekonomiska stödet till asylsökande är lägre än på det arbetsmarknadsbaserade stödet och kräver ett aktivt deltagande i integrationsåtgärderna
•  för att kvalificera sig för det ekonomiska stödet införs skyldighet att anmäla sig hos arbetskraftsmyndigheterna
•  vi kommer, där så är möjligt, att i stället för att betala ut dagersättning i pengar göra det i form av mat- och klädkuponger

Flera invandringsrelaterade lagförslag pågår redan

Pågående invandringsrelaterade lagstiftningsarbeten (nationella)

1.   påskyndande  av utvisningar av utländska förövare av vissa brott
2.   klargörande av kriterier för familjeåterförening
3.   kontroll av förutsättningar för uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd
4.   överföring av vissa av polisens och gränsbevakningsväsendets uppgifter till Migrationsverket
5.   kontroll över mottagningscentralerna; ändring av lagen om mottagande
6.   alternativ till att ta utlänningar i förvar
7.   ändring av utlänningslagens 193 §
8.   lagstiftning om civilspaning
9.   behov av lagändringar i samband med polisens bekämpning av cyberbrottslighet
10.  lagstiftning inom den privata säkerhetssektorn, steg II
11.  förnyelse av regeringar i polisens tilläggssystem
12.  förändringar i i lagstiftningen för att påskynda asylförfarandet i förvaltningsdomstolarna
13.  kommunernas finansiering av förberedande undervisning till grundutbildning

Pågående invandringsrelaterade lagstiftningsprojekt (EU)

1.  Smart Borders-projektet
2.  direktivet om användning av flygpassagerarregister (PNR) för brottsbekämpning
3.  ändring i Dublin III-förordningen som rör fastställande av ansvarig medlemsstat för asylansökning som inges av minderårig utan vårdnadshavare
4.  kommissionens förslag om ändring av Dublinförordningens krismekanism gällande interna överföringar
5.  kommissionens förslag till förordning om gemensam förteckning i EU över säkra ursprungsländer

OBS! © Översättning Merit Wager med förbehåll för ev missförstånd i samband med översättning. Skulle du som läser detta upptäcka något som inte stämmer, hör gärna av dig här.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.”

Det är bra att allt fler äntligen börjar att, på större och djupare och mer mångfacetterat allvar, intressera sig för och vilja förstå mer om det komplicerade asyl- & migrationsområdet i Sverige. En stilla önskan – fåfäng, jag vet, men ändå – är att de här frågorna ska gå att diskutera och debattera på ett civiliserat sätt. Trots stor frustration och i många fall också ilska. Och mycket olika syn.

En del riktar ilska och anklagelser mot miggorna. Ibland välförtjänt, ofta inte. Miggorna är som vilka som helst: bra och mindre bra. Kompetenta och mindre kompetenta. Ohederliga. Ärliga.

Min uppfattning, efter nära 20 års erfarenhet av dem, är att miggorna – i varje fall de som jobbat där en längre tid och som har erfarenhet och den kunskap erfarenhet ger – vill göra ett bra jobb, vill försäkra sig om att beslut som fattas är rättssäkra och att de grundar sig på gällande lagar och ratificerade konventioner. Många är till exempel inte alls överens med verkets ledning när de i rättsliga ställningstaganden beslutar att alla från vissa länder (Syrien, Eritrea) ska beviljas permanenta uppehållstillstånd, PUT. Så är lagen inte skriven, att ledningen i det statliga verket genom ”rättsliga ställningstaganden” de facto kan sätta sig över utlänningslagen som stadgar att varje fall ska prövas individuellt.

Så här skriver Migrationsverket självt på sin sajt:

Sverige har skrivit under FN:s flyktingkonvention.
Det betyder bl.a. att:
Sverige ska pröva varje persons ansökan om asyl individuellt.

En del miggor med lång erfarenhet och stark vilja att följa lagen och dess intentioner, säger att de struntar i påhitten från cheferna, de följer lagen i stället. De menar att de knappast kan bli anklagade för tjänstefel eller liknande om de gör så. Om inte att följa Sveriges lag blir brottsligt förstås, vilket i och för sig inte skulle förvåna så där alldeles oerhört med tanke på att det till och med stiftats lagar som kontradikterar varandra. Som säger att när personer, som ska utvisas enligt lagakraftvunna beslut, stannar kvar illegalt och – genom en överenskommelse mellan det mycket lilla oppositionspartiet Miljöpartiet och det då rätt mycket större regeringspartiet (!) Moderaterna ändå ska få både viss sjukvård för vuxna och full sjukvård samt skolgång (!) för deras barn. Personer som alltså är här illegalt = olagligt.

Asylsökande som hamnar hos miggor som vet vad lagen stadgar och går efter den, får då en så rättssäker (för individen och för Sverige) prövning som möjligt, medan andra inte får det i lika hög utsträckning. Det blir lite hipp som happ, och särskilt osäkert blir det med alla de många nyanställda handläggarna och beslutsfattarna, som helt enkelt inte klarar uppgiften eftersom det tar flera år att lära sig att någorlunda behärska det snåriga området Asyl&Migration. De ges inte heller en reell chans att skaffa sig nödvändiga kunskaper och erfarenhet genom utbildning och praktik, till det finns ingen tid, vilket flera miggor vittnat om, bland annat så här:

Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Hela texten kan läsas i inlägget En migga: ”Är det rimligt att en 25-årig jurist eller statsvetare som arbetat som handläggare i sex månader blir beslutsfattare med makt att utvisa människor?” från den 25 juni i år.

En aning märkligt ter det sig, att Migrationsverket i sina jobbannonser alltid börjar med orden:

Vi vill underlätta rörligheten över gränser genom god service och en snabb och rättssäker handläggning.

Det är knappast det statliga verkets sak att, i politiska ordalag, uttrycka att verket ”vill underlätta rörligheten över gränser”. Kanske drar sådana politiska uttalanden – som alltså knappast anstår ett statligt verk som har att följa lagar, intruktioner och regleringsbrev och inte uttala egna ”visioner”- till sig jobbsökande som faktiskt tror att detta är Migrationsverkets primära uppgift när så inte alls är fallet. Det blir lätt lite flummeri över det hela, när Migrationsverket inte uttrycker sig strikt och korrekt i sina jobbanonser.

Men det är svårt också för ”de gamla i gården” att stå emot trycket från ledningen eftersom det finns ett stort antal ”småchefer” och ”teamledare” som kontrollerar och påpekar vad ledningen säger. Att då stå emot, hur mycket man än har rätt och har lagligt stöd för sitt agerande, kan inte vara lätt.

En hel del miggor säger att de tycker att det finns för många chefer, att det är för rörigt och att högsta ledningen är långt ifrån den bästa (ett rejält understatement, enligt en del). Och många miggor skriver och berättar om sitt arbete och vad de upplever, ser och hör. Deras insidesrapporter kan läsas här på bloggen (eller i böckerna som kan laddas ner för 40 kronor per e-bok, se nedan), de uppgår till säkert nära tusen, kanske fler, och omfattar i nuläget en tidsperiod på närmare åtta år. Det som miggorna berättar borde tas på största allvar av såväl Migrationsverkets ledning som av andra ”ansvariga” (tyvärr lyser ansvaret till stor del med sin frånvaro, därav citattecknen) politiker. Det duger helt enkelt inte att ständigt ängslas över vad som ”gynnar Sverigedemokraterna”, man måste prata om – och agera för – vad som är bäst för Sverige och oss alla som bor här, inklusive dem som faktiskt behöver skydd från förföljelse och/eller krig.

Människor flyr och är i behov av skydd. Det ska Sverige ge dem. Människor kommer hit av anledningar som inte berättigar dem till uppehållstillstånd, de ska utvisas omgående – inom två veckor brukade det stå i besluten för några år sedan. Det här ingår i Migrationsverkets uppdrag och det sköter verket inte. Press måste sättas på verkets ledning men också på regeringen, under vilken Migrationsverket lyder. Den förra regeringen misslyckades totalt på det här området; den nuvarande regeringen måste – för de skyddsbehövandes skull och för Sveriges och folket skull – ta sig i kragen och börja agera! Det är deras förbannade skyldighet.

Som sagt: Det vore bra för alla om det gick att diskutera och debattera dessa frågor civiliserat. Låt oss kontrollera uppgifter så långt det går innan vi publicerar våra texter, låt oss respektera att andra kan tycker eller tro annorlunda och låt oss rikta vår frustration och även ilska på ett välformulerat sätt mot dem som försatt oss – och många av de asyl- och skyddsbehövande – i den situation vi nu befinner oss. Inte mot varandra.

Klicka på boksymbolerna för att beställa böckerna i pappersformat eller som e-böcker. Den första finns på sidan 1 i Mummelförlagets shop, den andra finns på sidan 2.

© denna blogg. Korta citat tillåtna; länka alltid till originaltexten.

Lite blandat om asylinvandring, journalisterna och Sverigedemokraterna samt texter i Sydsvenskan och Svenska Dagbladet.

Per Svensson, kulturskribent på Sydsvenskan, skriver under rubriken Bekymrade borgare. Ledarskribenter bryr sig alltmer om integration – av SD. Han tycker att ”borgerliga röster låter alltmer lika” och framhåller då bland annat Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl och hennes text Det politiska ansvaret efter Ikeamorden den 11 augusti. Hon skriver bland annat:

Sverige har en hög ambition att visa generositet när det gäller flyktinginvandring och gränspolitik. Men om ambitionen inte matchas med en förmåga att vidmakthålla statens grundåtaganden förlorar den i legitimitet. Underlåtenheten skapar otrygghet och bereder i förlängningen mark för krafter som är beredda att attackera andra människor med syra och smällare.

Per Svensson skriver:

Man känner igen yttringar av denna samförståndsanda på att flyktinginvandring, misslyckad integration och otrygghet blir länkar i en argumentationskedja som sedan används till att förankra slutsatsen att Sverigedemokraterna inte längre kan särbehandlas.

Svensson krånglar sig i sin långa mening fram till att… ja, det finns liksom inte uttalat vem han egentligen menar, bara att någon vill ”förankra slutsatsen Sverigedemokraterna inte längre kan särbehandlas”. Inte heller framgår det hos vem/vilka denna ”förankring” ska ske.

Det märkliga är att Svensson, som så många andra, ständigt förhållit sig till det här partiet, dragit in det i alla möjliga sammanhang och diskuterat det nästan onormalt mycket. Många har gjort som han, i stället för att se Sverigedemokraterna som det separata, mycket lilla parti det tidigare varit och inte ständigt ställa allt i relation till det. Visserligen blir det väl nu allt mer relevant – vilket det inte har varit tidigare –  att förhålla sig till Sverigedemokraterna eftersom det ökat sitt väljarstöd så kraftigt att det i den senaste Sentio-mätningen endast låg 0,8 procent efter Sveriges största, men inte så stora parti, Socialdemokraterna. Det är ju trots allt ett parti som, vad man än må tycka (och många tycker!) om det, är demokratiskt invalt i riksdagen av nästan 13 procent av dem som röstade och nu, enligt en av de senaste mätningarna, stöds av 20,8 procent. Gissningsvis blir siffran ännu högre i nästa mätning och det är inte långt kvar tills Sverigedemokraterna kan komma att gå förbi Socialdemokraterna och bli Sveriges största parti. Det dummaste de övriga partierna har gjort i alla år är att de har demoniserat Sverigedemokraterna så till den milda grad att de nu inte kan ta i dem med tång, inte ens om de skulle tycka/inse att det är vad som borde göras. De övriga partierna har också mer eller mindre idiotförklarat ca 800.000 svenskar som röstade på dem i valet 2014. Ska 1,5 miljoner eller fler svenskar idiotförklaras i nästa val? Finns det ingen skyldighet hos övriga partier att rannsaka sig och sitt agerande mot sina väljare, varav många har ”flytt” till Sverigedemokraterna?

Och vad månne Per Svensson menar med detta:

Vad än Lifvendahl kommer att hävda när hon får tid att tänka så kan man inte tolka detta upplägg på annat sätt än att hon tror sig veta att det finns ett direkt samband mellan morden i Västerås och politikernas oförmåga att hantera integrationsfrågorna.

”Integrationsfrågorna”? Det handlar väl inte om dem i första hand, det handlar ju om att asylsökandet till viss del blivit en sorts mycket dyrt och cyniskt ”charterresande” och att Sverige absolut inte har någon ordentlig kontroll på vilka människor som släpps in i landet, varifrån de kommer, vad de heter, vilken nationalitet de har, om de begått brott i sina hemländer och flyr undan straff, om de söker ”ett bättre liv” eller om de tillhör någon islamistgruppering. Eller om de har flykting- eller skyddsskäl. Om Sverige klarade av att hantera asylsökandet så som till exempel de nordiska grannländerna, så skulle också integrationen kunna vara betydligt bättre, även om problem och svårigheter – i Sverige numera kallade ”utmaningar” – givetvis ändå skulle finnas. Men absolut inte i den utsträckning dessa ”utmaningar” (i klartext alltså problem) översvämmar landet idag.

Det är bra att Svenska Dagbladet beskriver verkligheten sådan den är och inte använder flufford eller felaktiga benämningar som förvirrar. Och ja, oavsett om det var det Tove Lifvendahl menade i sin ledartext eller inte, så måste övriga partier och även medierna upphöra att särbehandla Sverigedemokraterna. Och det av minst två anledningar:

1.  Sverigedemokraterna kan snart vara det största partiet i Sveriges riksdag och är lika demokratiskt invalt som alla de andra partierna.
2.  Väljarna förtjänar respekt och inte att idiotförklaras. Människor har rätt att fritt rösta på vilket parti de vill enligt vallagen.

Reflektion: Båda skribenterna talar, som så många andra, om ”flyktinginvandring” trots att de, liksom alla svenska journalister, vid det här laget borde veta skillnaden mellan ”flykting” (enligt Genèvekonventionen) och asylsökande (som inte uppfyller Genèvekonventionens definition men som söker skydd av andra skäl). Bäst är att alltid använda ord som ”asylinvandring” och ”asylsökande” eftersom man inte vet förrän efter Migrationsverkets beslut huruvida personerna är flyktingar, skyddsbehövande i övrigt eller varken det ena eller det andra.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna; vid citat länka alltid till originalinlägget.

Det är inte svårt för terrorister och andra med onda avsikter att ta sig in i Sverige

Apropå att en 28-årig syrier åtalas för folkrättsbrott (läs bland annat Gripen 28-årig syrier åtalas för folkrättsbrott). I artikeln i Expressen säger Magnus Norell, forskare med inriktning på Mellanöstern och terrorism, detsamma som miggorna och jag har sagt i många år:

Detta fall belyser det faktum att Sverige inte har resurser för att kontrollera alla som kommer hit. Utan tipset hade han väl förmodligen klarat sig. Det är ingen kritik mot polisen, utan visar bara att systemet inte klarar att korrekt hantera antalet som kommer hit.

Miggorna har varnat

Det går knappt att räkna hur många gånger miggorna här på min blogg har varnat för Migrationsverkets chefers orimliga beslut (läs rättsligt ställningstagande RCI 14:2013 och RCI 12:2013) om att Sverige, som enda land i världen mer och mindre automatiskt, ska ge permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt alla som säger sig vara syrier och/eller från Syrien, utan att det görs gedigna utredningar så som man gör i andra länder.

Miggorna har vittnat om och varnat för hur totalt rättslöst och farligt det har blivit sedan de fått order om att snabbt processa alla som säger sig vara syrier och/eller säger sig komma från Syrien – oavsett att en stor del varken är syrier eller, om de är syrier, inte kommer från Syrien utan redan har PUT och till och med i en del fall medborgarskap i andra EU-länder.

Ända sedan Migrationsverkets ledning självsvåldigt sitt så kallade ”rättsliga ställningstagande” (dessa RCI:er, som de kallas, som på något märkligt sätt kommit att stå över) tog det för Sverige förödande beslutet att ge alla syrier PUT mer eller mindre automatiskt, har miggorna skrivit och varnat för hur rättsosäkert och farligt det är. Jag har publicerat deras ord och även kommenterat dem och vet att det har lästs av folk både inom medierna, av riksdagsledamöter och i regeringen. Utan att det föranlett minsta krusning på någon som helst yta, överhuvudtaget.

I ett inlägg den 3 september 2013 (Sverige beviljar nu, som enda land i EU, permanenta uppehållstillstånd åt syrier) berättade jag hur Migrationsverket, i ett anfall av klarsynthet meddelade  – vilket det inte brukar eftersom det sällan talas om att brottslingar söker asyl i Sverige – att:

I det nya rättsliga ställningstagandet pekar Migrationsverket på risken att enskilda asylsökande från Syrien kan ha gjort sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna under konflikten. Om det under prövningen i Sverige kommer fram sådana uppgifter, kan det innebära att den asylsökande mister sin rätt att klassas som flykting eller alternativt skyddsbehövande.

Men asylprocesserna har ändå forcerats och har, enligt vittnesmål från miggor som arbetar med asylansökningar, i det kunnat sägas närmaste summariska eftersom i princip alla syrier (och då fick det slinka med en och annan icke-syrier också) ska ges PUT.

Jag har träffat en del så kallade ”ansvariga” politiker; ensam och några gånger tillsammans med Zulmay Afzali, som i egenskap av flykting och lärare för ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande (den äldste elev han hittills haft som sagt sig vara 17 år, var 32…) har stor kunskap på området och ser och hör vad som pågår. Ingen enda av dessa politiker som jag/vi har träffat har orkat bry sig. Ingen har blivit särskilt upprörd, än mindre har någon visat vilja att stoppa asylbedrägerierna som pågår i stor skala och skadar Sverige. De har bjudit på kaffe och lyssnat utan att höra.

Ansvarslösa myndighetschefer och politiker i Sverige har skapat – och fortsätter att låta det ske – enorma problem för oss alla som bor här, satt oss alla i stor fara eftersom Sverige ses som det lättaste landet att ta sig till och stanna i för terrorister och andra med onda avsikter. Och dessa myndighetschefer, i sam(o)verkan med regering och riksdag, har för alltid förändrat landet. Utan att fråga om folket verkligen ville att Sverige skulle utvecklas i en helt annorlunda riktning än till exempel de nordiska grannländerna

Det kan också nämnas att i de nordiska länderna finns en oro för just det svenska sättet att så lättvindigt och ansvarslöst hantera asylinvandringen. Både i Danmark och i Norge har man diskuterat passkrav för svenska medborgare och att införa bestämmelser om att man inte får flytta till dessa länder om man inte har bostad och arbete och kan försörja sig. Också vissa inskränkningar i möjligheten att ta del av olika sociala rättigheter diskuteras. I Finland pågår helt säkert likadana diskussioner, där är man överhuvudtaget noga med vilka dom vistas i landet och några hipp som happ-utredningar görs inte.

Och så har svenska politiker mage att tycka att andra länder, inte minst Norge, Danmark och Finland, ska följa i Sveriges spår! Det är ju helt barockt! Hade i stället Sverige, troligen det apartaste landet i världen på asylinvandringsområdet, följt övriga nordiska länders linje (dvs följt sin egen utlänningslag och haft ett rättssäkert asylsystem) så hade det inte funnits fler än 186 utanförskapsområden här, inte 55 ”no go”-zoner och inte en sådan katastrofal asylinvandringsituation, med hundratusentals utomeuropéer, varav många inte har något som helst behov av ”skydd”, som kommer hit varje år och ska försörjas och ”integreras” vare sig de har faktiska asylskäl eller inte. Vilket svenska politiker i sin enfald tycks tro både är rätt och ska gå, på något mirakulöst sätt.

Här är en liten läslista:

En migga: ”Men under senare tid har det tyvärr visat sig att en icke försumbar del av dem som vi trott vara asylsökande på flykt från krigets Syrien istället är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan till och med är medborgare i dessa länder. – 3 maj 2013

En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” – 3 oktober 2013

En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” – 5 mats 2014

En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014

Varför tas den bedrägliga asylinvandringen till Sverige inte upp offentligt annat än av miggorna på denna blogg? – 21 december 2014

© denna blogg.

Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet!

Nog är det ju märkligt så många förslag en massa nervösa politiker, ängsliga inför sin personliga framtid, har nu, strax innan det ska bli extra val! Men vad hjälper förslag? Inte ett dugg. Det hade behövts agerande för mer än tio år sedan. Man skulle ha tagit på allvar och gjort verklighet av förslagen och råden från bland annat Mauricio Rojas och även Nyamko Sabuni. Men nej: i stället för att lyssna på – och agera efter – vad kunniga, intelligenta och ofloskliga människor hade att tillföra så mer eller mindre mobbades den ene ut och den andra stod väl inte ut själv i en obegåvad och trög miljö (mina slutsatser).

I en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet – Tio punkter för en bättre integration – den 19 december, skriver Erik Ullenhag, tidigare i många år integrationsminister med mandat att agera, tillsammans med en partikamrat, bland annat:

Den som flyr undan förföljelse ska kunna få skydd i Sverige – vi ska vara stolta över att vi är en medmänsklig stormakt. Samtidigt behöver vi se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar för att ge människor skydd…

Sverige – Ullenhag – ska alltså ”se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar”!!!!! Har Sverige fått gehör för sin aparta hållning hos något enda av de övriga 27 länderna? Nej. Är det något annat land som tycker att det är Sveriges sak att tala om för dem hur de ska agera. Knappast. Verkar något annat land vilja ta efter Sverige och få samma kaos som det som råder här? Icke. Nej, de tar sitt ansvar på sitt sätt, som skiljer sig väsentligt från den syn på ”ansvar” som svenska politiker (med understöd av journalister som har stor mat och som politiker är rädda för).

Men svenska megalomaner fortsätter med sina pinsamma ansvarskrav på andra länder som har en betydligt mer hanterbar asylinvandring som de klarar av och som har gehör hos landets befolkning. ”Medmänsklig stormakt”? Är det verkligen så Ullenhag ser på Sverige? Ja, kanske ur ett blåögt, storsvenskt perspektiv men knappast ur en verkligt skyddsbehövande asylsökandes dito. Och inte ur ett verklighets- och faktabaserat perspektiv, för verklighet och fakta skyr politiker ofta som pesten. Den verklighet och de fakta som existerar är, trots att det handlar just om verklighet och fakta, i svenska politikers och journalisters ögon ”rasistiska” och ”främlingsfientliga”. Den synen gör att Sverige får en massa mer eller mindre löjliga och helt verklighetsfrämmande ”förslag” på integrationsområdet från fega och/eller rent okunniga politiker.

För i Sverige rasar det in folk som inte har några asylskäl alls (knappast något som andra ansvarskännande EU-länder vill ha) varav  89 procent har inga id-handlingar, och som kanske är personer som de verkligt skyddsbehövande har flytt ifrån. Som vet att det går att snacka omkull svenskar och som vet att om de får avslag så kan de stanna här ändå. Och alla är de lika välkomna i den ”medmänskliga stormakten”, där politiker floskelmässigt kallar alla asylsökande för ”människor som flytt från krig och grymheter”. Välkomna är alltså IS-anhängare som kommit hit på falska handlingar (kanske stulna av kristna som de skurit halsarna av), terrorister, kriminella, ”bidragsinvandrare”, sjukdomsinvandrare, personer som redan har uppehållstillstånd i andra EU-länder. Bland dem ”drunknar” de, som enligt utlänningslagen har asyl- eller skyddsskäl här.

Hur tror Ullenhag och andra blåögda företrädare för DHS, Den Humanitära Stormakten (det namn på Sverige som Fredrik Reinfeldt myntade), att de faktiskt skyddsbehövande känner när de ser hur det går till här? Många asylsökande berättar att de känner sig lika otrygga i Sverige som de gjorde i hemlandet, många berättar om hot och våld på asylboenden. Det finns sfi-lärare som är livrädda när de nu måste undervisa extrema IS-anhängare i svenska för invandrare och samtidigt ha samtal med kristna asylsökande och andra när de berättar om sin rädsla och skräck och undrar varför dessa de värsta terroristerna av alla får vara i Sverige och till och med bli försörjda här. Och vad tror Ullenhag med flera att svenskarna tycker – de som trots att man på just detta område av någon anledning inte ska prata om kostnader men som är de som de facto bekostar asylinvandringen – om att försörja människor som redan har uppehållstillstånd och till och med i vissa fall medborgarskap i andra EU-länder när de kommer hit och söker ”asyl” för att man här får gratis bostad och bli försörjd utan att behöva arbeta? Läs miggornas rapporter här.

Den som har flytt och tagit sig till Sverige och inte stannat i något annat EU-land på vägen (om man gjort det ska asylansökan enligt Schengen-förordningen prövas där), ska enligt Sveriges utlänningslag få sin sak prövad här. Har han asyl- eller skyddsskäl ska han enligt lagen antingen beviljas tillfälligt uppehållstillstånd eller permanent dito. Har någon ljugit om sina asylskäl och på falska grunder beviljats uppehållstillstånd, bör tillståndet återkallas. Uppenbart ogrundade ansökningar ska snabbutredas och personerna ska omgående återsändas hem (i Norge görs det på högst 48 timmar) och inte stanna på boenden och kosta pengar i Sverige. Alltså personer som kommer från säkra länder och som inte har några som helst skyddsskäl. Klarar man att avgöra sådana fall i såväl Norge som i andra länder, så borde man väl klara att göra det i Sverige också.

Den absolut siste jag någonsin skulle råda någon att lyssna på vad gäller frågor kring integration är Erik Ullenhag. Han, som cyklat runt, grillat korv och hållit ”kansli” i förorter i fåfängt hopp om att han skulle bli mer populär genom att han nedsteg från ministerstolen till ”gettona”, som sysslat med romska frågor också mot romernas egen vilja, som inte gjort något verkligt vettigt eller viktigt vad gäller integration under sin tid som integrationsminister. Om han hade hört vad ”nyanlända” tycker om honom så skulle han aldrig ha satt sina ministerfötter bland dem på det sätt han gjort. De vill inte se en svennekompis, de vill se en minister som tar ansvar (!) och agerar, inte leker kansli i förorten. Denne flosklernas, de tomma ordens mästare, inleder nu också sin debattartikeltext med en tomfloskel: ”Folkpartiet står upp för öppenhet när det gäller invandring”. Finns det ingen som kan få denne man att sluta floskla? Vilken skillnad – som natt och dag – mot den begåvade och kloke Mauricio Rojas, som aldrig någonsin förföll till floskler utan talade klarspråk och förstod vad han talade om. De enda som tycker att det Ullenhag säger och gör är bra, det är förmodligen det parti som alla andra partier sjukligt förhåller sig till i allt de säger och gör på asylinvandrings- och integrationsområdet: Sverigedemokraterna.

Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet (men fortfarande nästan inte vågar tala om asylinvandringen, som är det viktigaste i sammanhanget)! Ni vaknar nu, tre månader före det extra val som ni alla är skyldiga till att det måste hållas bara sex månader efter ordinarie riksdagsval. Och ni är minst tio år för sent ute, ni borde ha tagit tag i asylinvandringen i första hand och därefter, eller helst parallellt, integrationen av dem som får uppehållstillstånd! Hade ni fått ordning på asylhanteringen i Sverige, i stället för att pompöst tala om att 27 andra EU-länder ”måste ta sitt ansvar” the Swedish way, så hade enormt mycket varit vunnet. För er själva, för svenska folket och – inte  minst – för de människor som beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Och i stället för att försöka mästra dem så borde ni ha lärt av många av de andra 27 EU-länderna!

 

Här är några (!) av mina tidigare texter på floskelområdet (och en text av Nima Dervish):
Erik Ullenhag borde kavla upp ärmarna och sluta floskla – 16 september 2011
Hur länge ska politiker fortsätta att mata folket med ordmarängtårtor? Och hur länge ska folket svälja dem? – 5 oktober 2011
Floskler och särbehandling går hand i hand. Och bortkollring av folket går i mitten. – 17 oktober 2011
En migga anser att ”myterna” från s.k. ansvarigt håll måste ifrågasättas – 19 december 2011
Svensk minister framför visioner om lyckad integration i tysk tidning– 5 januari 2012
Tjuren Ferdinand har planterat sig under korkeken och tänker inte flytta på sig – 16 januari 2012
Ullenhag lyssnar men hör inte – 15 juni 2012
Governing by debattartiklar and by stepping in på en annan ministers ansvarsområde – 26 juli 2012
Jag tackade som vanligt nej… – 20 september 2012
Ekots lördagsintervju den 29 september: Erik Ullenhag – 3 oktober 2012
Om det vore uppenbart för Ullenhag själv så skulle det väl inte ständigt behöva upprepas? – 8 december 2012
Be my guest # 102 Nima Dervish – 14 september 2014

© denna blogg.

Noggranna kontroller av asylinvandrare – i andra länder

I nyheterna på Sveriges Radio idag under rubriken FN ber USA ta emot fler Syrienflyktingar sägs bland annat:

USA gör en grundlig kontroll av de flyktingar som vill komma till USA och stanna här. Kontrollerna, med ett flertal intervjuer, kan ta upp till ett år och används bland annat för att stoppa misstänkta terrorister.

Ja, det gör man i alla länder, alltså en ordentlig kontroll av människor som söker asyl! Dessa noggranna kontroller görs för att ett land ska veta vilka de släpper in och ger långtgående rättigheter; alltså varför dessa människor söker asyl och om de är terrorister eller kriminella. I alla länder utom i Sverige. Här går det med rasande fart och någon grundlig kontroll av vare sig identitet, nationalitet, bakgrund, asylskäl etc hinner långt, långt ifrån alltid göras.

Sverige är fantastiskt! Tycker inte minst terrorister och asylbedragare, som friskt blandas med människor med verkliga skyddsbehov. Hej & Hå i den humanitära stormakten! Men hur humant är det mot den egna befolkningen och de verkligt skyddsbehövande att inte göra ordentliga kontroller?

I reportaget i Sveriges Radio sägs också:

Sverige lovade, som första land i Europa, permanent uppehållstillstånd för asylsökande från Syrien, oavsett skyddsskäl.

Märkligt av Sveriges Radio att tala om att ”Sverige som första land lovade…” när Sverige i själva verket är det enda land som beviljar permanenta uppehållstillstånd åt alla syrier från Syrien! Det är ju inget annat land i världen som har följt den humanitära stormaktens exempel.

Några lästips:
En migga: ”Jag får frågor om hur de kan föra in sina pengar från Syrien till Sverige. Dessa frågor ställs av personer som samtidigt till Migrationsverket deklarerar att de är helt panka och måste få dagbidrag för att kunna äta!” – 3 januari 2013

En migga: ”Men under senare tid har det tyvärr visat sig att en icke försumbar del av dem som vi trott vara asylsökande på flykt från krigets Syrien istället är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan till och med är medborgare i dessa länder. – 3 maj 2013

En migga: ”Just nu har vi armenier som har dubbla medborgarskap, men som menar att de måste få PUT i och med att de bott i Syrien och flytt därifrån – även om de flydde hit via Armenien och inte har något skyddsbehov gentemot Syrien.” – 16 september 2013

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En miggas blandade kommentarer

Här följer en (och samma) miggas kommentarer och funderingar, bland annat men inte enbart, med utgångspunkt från texterna:

Sverige beviljar nu, som enda land i EU, permanenta uppehållstillstånd åt syrier

En f.d. migga: ”Personer som inte har varit i Sverige på flera år har under hela tiden de varit borta gladeligen lyft ersättningar av alla de slag.”

En migga: ”Syrierna har behov av skydd och då ska vi vara generösa. Tyvärr är de flesta asylsökande inte i behov av skydd utan försörjning.”

En migga: ”Helvetet lär frysa till is innan övriga EU-stater följer den svenska modellen som handlar om att ha försörjningskrav i teorin och sedan ha så många undantag att de täcker 100 %. ”

Jag, och alla mina arbetskamrater som jag jag pratat med, tycker att det är helt OK att syrierna får PUT. Jag tror att de andra EU-länderna kommer att följa Sverige och börja bevilja PUT. Jag tror inte att miljoner syrier kommer hit.

Jag är medveten om att de som kommit hit är rikare än de som inte kan komma hit och betala för smugglare. Men Wallenberg räddade inte heller varenda fattig barfotajude från Ungern utan de som han räddade var människor som kände till honom och som hade pengar nog att resa till honom och köpa ett skyddspass. Det finns massor av fattigare syrier som sökt skydd i Turkiet och i Jordanien och sedan finns det ännu fattigare syrier som inte ens haft råd att åka dit och som är kvar i landet. Jag vet inte hur man ska kunna hjälpa dem.

Och om en del syrier som kommit hit måste ge 25 procent av sina bidrag här i Sverige till människosmugglarna så är det  hans eller hennes sak. Han eller hon får inga mer bidrag för detta.  För att visa att man kommer från Syrien så kräver vi identitetshandlingar och om sådana inte finns så görs det språktest. Redan på TUT-tiden fanns många som låtsades komma från Syrien, men som egentligen kom från andra länder – till och med från Armenien. Jag antar att vi kommer att se en ökning av dessa.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Apropå att Migrationsverkets hemsida haft en stor ökning av besökare på sidan där det på arabiska ges information om att syrier nu ska beviljas PUT:

Självklart går de, som tidigare fått TUT, in på vår hemsida eftersom de nu kan få hit sina anhöriga från Turkiet eller Jordanien. Tidigare fick de inte ta hit sina anhöriga – om de fick TUT. Nästan alla fick TUT. Rikare familjer åkte hit allesammans med många barn, och många av dem sa till mig för ett år sedan att de har fastigheter, fabriker, bilar och tillgångar i Syrien och att mannen i familjen  ville åka dit – samtidigt som han och familjen  hade TUT i Sverige pga skyddsbehov – för att sälja egendomar! Då fick jag säga till dem att om han åker dit med sitt eget pass eller med svenskt främlingspass så verkar han inte precis vara ”skyddsbehövande” och att det kommer att läggas honom till last när familjen ansöker om PUT efter tre år.

Då trodde vi att konflikten skulle lösas inom tre år, nu verkar det inte längre så. Då tänkte jag också att ”du kan inte vara i behov av skydd om du funderar på att åka tillbaka för att sälja dina tillgångar”. I dag förstår jag att det var normalt av män som tagit hit sina familjer att åka tillbaka för att ta vara på familjens tillgångar. En del av dem hyste också förhoppningar om att konflikten skulle vara löst inom kort och de var helt nöjda med TUT. Som det är nu så tror jag dock att det är svårt att för någon av dem att åka dit och sälja några tillgångar – det finns nog inga köpare heller.

Jag har läst tidningar och lyssnat på radio och givetvis inser jag att det finns krafter i Sverige som tycker illa om att syrierna kommer hit och får PUT. För att  majoriteten av dem är muslimer och araber. Jag lägger ingen som helst vikt vid medborgarskap, religion eller etnicitet när det gäller människor som får PUT. Och jag vet att de som sökt sig hit innan det rättsliga ställningstagandet om PUT kom, var syrier som har släkt i Sverige. De fick TUT och det  är deras anhöriga som nu kommer att komma hit. Sverige kommer inte att vara så attraktivt land för syrierna som många tror, och efter att ha träffat många syrier så tror jag inte heller att de flesta kommer hit för att komma åt vår välfärd. De kommer hit på grund av kriget, hade inte kriget varit så skulle de ha stannat hemma i sitt eget land.

Lite intressant är ändå att en del av s.k. irakier som inte fick PUT för sju, åtta år sedan – då alla  irakier och även alla icke-irakier fick tillstånd förutom de som var alldeles för dåliga på att lura oss,  nu ansöker igen – med syriska pass.

Jag har varit med om att återkalla PUT för en massa falska ”irakier” som låtsades komma från Bagdad, Kirkuk eller Mosul när det var krig i Irak. En del var inte irakier, en del var irakier men från Kurdistan där det inte fanns några problem. Jag hoppas att vi gör kontrollerna bättre den här gången, att vi utreder så mycket att vi vet att de sökande är syrier. Men om de bott flera år i något annat land där de redan har PUT, det  kommer vi inte att få reda på…
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Sedan syrierna började få TUT för ett år sedan, har jag träffat libaneser, jordanier, irakier, turkar, armenier och ryssar som alla försöker ge sken av att de är syrier. Jag väntar med spänning på vilka nya nationaliteter som påstår sig vara syrier som jag kommer att få träffa, nu när alla syrier ska få PUT.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Den f.d miggan som nu jobbar med folkbokföring tror jag inte riktigt på. Inte en endaste gång under min över 12-åriga  karriär på Migrationsverket har folkbokföringen ringt mig och frågat om någon bor  kvar i Sverige! Inte en enda gång på 12 år!

Tvärtom. När vi återkallade  PUT för en sexbarnsfamilj som fått försörjningsstöd, bostadsbidrag, barnbidrag och extra bidrag för ett barn som var handikappat, så avvek familjen för att undvika utvisning till sitt hemland. Folkbokföringen fick en kopia av beslutet där det tydligt framgick att familjen inte längre hade uppehållstillstånd och därmed inte heller rätt till några som helst bidrag. Men bidragen betalades ändå ut, hela tiden. Någon i allmänheten som var upprörd över detta skickade ett klagomål till oss.  Min chef trodde först att jag hade missat att informera folkbokföringen om att PUT var återkallat, men eftersom så inte var fallet så ringde min chef  själv till folkbokföringsmyndigheten. Och fick detta häpnadsväckande svar.

Folkbokföringsmyndigheten är inte en myndighet som lyder under Migrationsverket.

Folkbokföringsmyndigheten (=staten) är inte intresserad av den information som  Migrationsverket skickar dit. Personer med utvisningsbeslut, men som har sina fyra sista siffror kan leva här utan adress upp till två år utan att folkbokföringsmyndigheten bryr sig om detta. Och fortsätta att lyfta bidrag.

Kommentar: Miggans texter talar för sig själva.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Hur är det tänkt att fungera när det helt enkelt inte finns bostäder åt vare sig svenska ungdomar eller asylinvandrare?

Hur många nya människor utan någonstans att bo och utan jobb, kan tas emot i Sverige? Alltså människor som ska försörjas, ha skolgång, sjukvård och – inte minst viktigt – bostad här? Och helst också arbete, givetvis.

Under lång tid har kommunalråd – och andra – klart och tydligt fört fram att det helt enkelt inte finns bostäder åt alla som kommer till Sverige – det existerar rent fysiskt alltså inte hus och lägenheter som kan hysa dem. Vad är det regering och riksdag, som stiftar lagar och reglerar invandringen, inte förstår när det gäller detta? Förstår de inte irritationen och frustrationen hos såväl alla de svenskar som också behöver bostäder som inte finns, som hos de människor som beviljats uppehållstillstånd här utan att det finns vare sig bostäder eller jobb?

Situationen i Boden, som det berättas om i ett reportage i SR P4 Norrbotten under rubriken Svårt för Boden att erbjuda flyktingar bostäder, är svår; det finns helt enkelt inga bostäder att ge till asylsökande som beviljats permanent uppehållstillstånd, PUT. I reportaget berättas om en rapport som anger att sju av tio kommuner inte kan ordna permanent boende åt dessa asylinvandrare. Kommunalrådet Torbjörn Lidberg, S, säger:

Det råder en generell bostadsbrist där men kommunen planerar att bygga nya lägenheter i stan, för att mätta det behov som finns, med nybyggda lägenheter både till flyktingar och andra som är i behov av en bostad.

Det börjar vara trångt. Man måste börja bygga mer, men det är ju också förenat med höga kostnader.

Vidare sägs i reportaget att:

Boden är inte den enda kommun i landet som har det tufft – och det kommer att bli ännu svårare. Bostadsbristen beror på en kombination av en generell brist på hyresrätter och att det under en lång tid kommit många flyktingar till Sverige.

I enlighet med den strutsmentalitet som så ofta verkar råda på s.k. ansvarigt håll när det gäller asylområdet, så presenteras inga katastroflösningar, inga lösningar överhuvudtaget, utan det hela rullar på som en snöboll som till slut blir så stor att den exploderar på ett eller annat sätt. Medan strutsarna står kvar med huvudena i sanden.

Lyssna på miggorna! Läs vad de berättar om asylbedrägerier och om att det ska gå så fort, så fort att fatta de viktiga besluten, att de inte hinner utreda om personerna som söker asyl är ute efter livstidsförsörjning eller har andra, egna motiv eller om de faktiskt är asyl- eller skyddsbehövande!

© Denna blogg.

Del 4 av 4. En FK-anställd: ”Apropå falska asylhistorier, som kanske inte miggorna ser men som vi på FK ser då och då…”

(Läs först Del 1 av 4, Del 2 av 4 och Del 3 av 4)

En FK-anställd igen:

Apropå falska asylhistorier. Något som kanske inte miggorna ser, men som vi på FK ser då och då, är alla dessa familjer som är här som påstådda flyktingar eller skyddsbehövande och som – efter att de börjat få barnbidrag och föräldrapenning – åker ner med barnen till sitt hemland, exempelvis Somalia, för att barnen skall gå i skolan där.

En förälder stannar i Sverige och en åker ner med barnen. Om man nu flytt från sitt hemland och tagit sig till Sverige under stora umbäranden och absolut inte kan återvända för då blir man omedelbart dödad, då tar man väl i all sin dar inte med sig barnen tillbaka till det fruktansvärda hemlandet?! Ändå: Det här händer oftare än man kan tro.

Kommentar: Överflödig.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

Sverige ska ta emot flyktingar och skyddsbehövande

Sverige ska ta emot flyktingar och skyddsbehövande

”Migrationsminister Tobias Billströms tal om att minska asylinvandringen innebär att asylrätten sätts ur spel. Sverige följer internationella förpliktelser i dessa frågor, och utspelet tangerar därför ministerstyre”, skriver advokaterna Emma Persson och Per Stadig på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 7 februari under rubriken Billström tangerar gräns för ministerstyre. De fortsätter med att hänvisa till asylrätten och de internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig samt utlänningslagen. Som om migrationsministern inte kände till dem eller som om han uttalat något som kunde tolkas som att han vill frångå dem. Ingenstans går det dock att finna belägg för att så skulle vara fallet.

Billströms uttalande om att invandringen till Sverige behöver minska är något som inte minst kommunchefer, arbetsförmedlare, SFI-lärare, skolchefer, lärare, socialtjänstemän och andra berörda kan hålla med om. Det är de som, i första hand, konfronteras med verkligheten.

Det kommer, enligt en av Migrationsverkets prognoser, ca 400-500 nya asylsökande i veckan till lilla Sverige. Till ett land med cirka 9,5 miljoner invånare, som redan tagit emot tredje mest asylsökande i hela EU (efter Tyskland och Frankrike med betydligt fler invånare). De kommer till ett land där bostadsläget är svårt och arbetslösheten stor och integrationen inte fungerar. Den som tycker att det är humant och medmänskligt att fortsätta som om alla resurser är oändliga är fel ute.