Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera

* En migga: 13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

Och:

 ** En migga: Fingeravtryck tas ju också av dem men de läggs inte i Eurodac eftersom dessa personer (anhöriginvandrare och studerande) inte har sökt asyl. Och om personen sedan söker asyl blir det ingen träff i Eurodac. Jag vet inte vad anledningen är, kanske bara den svenska godtrogenheten. Man vill tro gott om alla, man vill inte tro att det finns människor som fuskar…

Miggorna skriver numera ganska ofta i skov. De är så arbetstyngda att det kan gå ett bra tag mellan skriverierna, men så händer något som gör att de återigen låter mig – och er som läser min blogg – få en inblick i deras ”mad, mad, mad, mad world”.  Jag ställde en del frågor till tre miggor om multipla identiteter och det var som att öppna en dammlucka och låta vattnet forsa fritt. Om det här inlägget blir lite rörigt så får ni ursäkta. Det kom mängder av information både om det jag frågat om och om en hel del annat, så nu serverar jag den blandade kompotten så gott jag förmår.

Jag vidarebefordrade följande historia – som jag själv hade fått berättad för mig – till tre, av varandra oberoende miggor för kommentarer:

En man som jobbar som reklamutdelare i en invandrartät stadsdel i en medelstor stad har lärt känna några somalier. En av dem berättade att han har tre hyreskontrakt på lägenheter. Att han kom till Malmö, fick asyl (eller PUT, jag vet inte vilket) och lägenhet. Och att han, efter en tid, tog färjan till Finland och när han kom till Sverige ändrade han några bokstäver i efternamnet, sökte asyl på nytt och fick det (eller PUT). Plus lägenhet. Därefter gjorde han samma sak ännu en gång och fick återigen asyl (eller PUT) och lägenhet.

Mannen, somaliern, berättar att han nu har asyl/PUT i tre identiteter, han har tre lägenheter och bidrag i tre identiteter. Han bor i en av lägenheterna och hyr ut de två andra. Somalierna berättar att ”det finns andra som också gör så här”.

Historien låter onekligen lätt osannolik (även om jag har hört liknande tidigare), så mina frågor till miggorna löd:

Migrationsverket har ju ett fingeravtrycksregister (ni kollar ju i Eurodac). Kontrolleras alltid alla asylsökandes fingeravtryck automatiskt – det vill säga har man det som rutin – i den databas där samtliga som beviljats asyl/PUT i Sverige finns? Alltså, för att vara så tydlig som möjligt: är det rutin att alla asylsökandes fingeravtryck alltid kontrolleras för att upptäcka att de inte har gjort som somaliern och sökt asyl tidigare i Sverige i flera identiteter?

•  Om svaret är ja: hur kommer det sig i så fall att somaliern – och enligt honom och hans kompisar flera andra – har kunnat söka asyl i flera identiteter i Sverige?

•  Om svaret är nej: varför görs inte alltid, rutinmässigt, kontroller av fingeravtryck i Migrationsverkets egna register för att upptäcka bedragare som söker asyl i Sverige i olika identiteter?

Här följer svar – och en hel del annan information på köpet – från en av de tre miggorna:

Först svarar miggan:

Det är omöjligt att få asyl i flera identiteter. Fingeravtrycken kontrolleras automatiskt och sparas i tio år i Eurodac. Undantaget är om man säger sig vara under 14 år, då tas det inga fingeravtryck. Eller om man kommit hit som kvotflykting eller genom anhöriginvandring, då finns fingeravtrycken inte i Eurodac.

Vi kontrollerar fingeravtryck av alla asylsökande. Det finns ingen chans att det inte skulle upptäckas att man sökt asyl tidigare.

Därefter berättar miggan följande:

Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

*13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna. 

Jag undrar vad som hänt i fallet med den 25-årige 13-åringen…

Miggan igen:

Det här fallet aktualiserades för ett par år sedan. Migrationsverket återkallade  hans PUT i två identiteter utan att träffa honom, han var ju oanträffbar. Ett av de tre PUT:en gick dessvärre inte att återkalla utan att först träffa honom och det gick inte heller att utvisa honom i den identiteten utan en muntlig utredning. Detta eftersom vi, enligt lagen,  inte får återkalla PUT eller utvisa personer utan att ha träffat dem.

Jag frågade om det är den dåvarande ”13-åringens” (som i själva verket var 25) PUT som inte kan återkallas?

En annan migga svarade:

Nej, det PUT som inte kan återkallas är den vuxna somalierns, han som fick PUT på grund av väpnad konflikt i Somalia 2010. Samme man som redan strax innan hade fått PUT som ”minderårig anhöriginvandrare”, typ 17 år, i en annan identitet vilket inte upptäcktes när detta PUT beviljades. Sedan blev han efterlyst för brott och sökte då – och fick – PUT som 13 -åring i en ny identitet.

Mannen fortsatte att begå brott och ”straffades” med inlåsning i ett SIS-boende. När han var där ville han återta sin första identitet (han hade inte åkt fast för något brott i just den identiteten). Ingen trodde på honom så han rymde från SIS-boendet.  Ingen vet förstås om hans rätta identitet är den första eller den andra. Den tredje är absolut inte den rätta med tanke på åldern. Men somalier är han i alla fall och det gick inte att återkalla hans andra tillstånd utan att träffa honom. För att återkalla ett PUT krävs det att den sökande ”medvetet lämnat oriktiga uppgifter som varit avgörande för ärendets utgång”. Här var det inte så.  Alla somalier fick ju PUT på grund av konflkten från 2009 till 2011.

Rörigt? Ja. Rörigt. Betänk då också att just det här handlar om ett enda fall, en enda människa. Miggorna är också bara människor och de har inte alltid det fulla stöd de skulle behöva vare sig från sin ledning, från riksdag och regering, från medier eller ens från samhället. Ändå ska de hantera en röra av bedrägerier och lögner blandade med äkta skyddsbehövande, och försöka kryssa mellan alla rättsliga riktlinjer och annat som står som spön i backen och rör till allting ännu mer.

Jag påpekar att en annan migga sagt att fingeravtrycken raderas ur databasen när man fått PUT. I så fall, om det stämmer, då kan man ju inte kolla om personen har fått PUT tidigare för då finns ju inga fingeravtryck kvar?

Den flesta miggan svarar:

Asylsökandes fingeravtryck lagras i olika databaser. Det finns en nationell databas som var av betydelse innan Eurodac fanns ( jag tror Eurodac kom 2002/2003).  Det är från den databasen sökandes fingeravtryck raderas när den sökande får UAT. Däremot lagras den sökande fingeravtryck i databasen Eurodac i minst 10 år.

När en person lämnar fingeravtryck i samband med sin asylansökan kontrolleras fingeravtrycken mot databasen Eurodac och lagras där. Om den sökande sedan söker asyl igen, oavsett om det sker i Sverige eller i något annat EU-land,  kommer de tidigare asylansökningarna att synas i Eurodac, med datum för ansökan och med ärendenummer.

Jag frågar om miggan vet varför fingeravtryck inte alltid tas av precis alla på samma sätt som av asylsökande, alltså också av anhöriginvandrare och studerande?

Den första miggan svarar en aning uppgivet:

** Fingeravtryck tas ju också på dem men de läggs inte i Eurodac eftersom dessa personer (anhöriginvandrare och studerande) inte har sökt asyl. Och om personen sedan söker asyl blir det ingen träff i Eurodac. Jag vet inte vad anledningen är, kanske bara den svenska godtrogenheten. Man vill tro gott om alla, man vill inte tro att det finns människor som fuskar…

Läs också En migga: ”Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.”

Råd: Man kan alltid fråga Migrationsverket om man undrar över något.

© denna blogg. Korta citat tillåtna; länka dock alltid till originalinlägget.

Om begränsade möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige

 Regeringskansliet informerar om sitt förslag om att tillfälligt begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Kort ur texten:

Lagen gäller i tre år och tillämpas när beslut om uppehållstillstånd fattas under den period som lagen är giltig. Lagen ska inte tillämpas vid beslut om uppehållstillstånd för barn och barnfamiljer som ansökt om asyl senast den 24 november 2015.

Asylsökande som bedöms vara alternativt skyddsbehövande ska inte ha rätt till familjeåterförening, om de inte ansökt om asyl senast den 24 november 2015.

Ett försörjningskrav ska gälla vid anhöriginvandring och försörjningskravet ska utvidgas till att omfatta även ett krav på att anknytningspersonen ska kunna försörja familjemedlemmen som kommer hit. I dag räcker det att anknytningspersonen kan försörja sig själv.

Uppehållstillstånd på grund av synnerligen/särskilt ömmande omständigheter ska inte tillämpas.

Övriga skyddsbehövande ska inte ha rätt till uppehållstillstånd.

De enda som ska ges permanenta uppehållstillstånd är kvotflyktingar.

Den tidsbegränsade lagen föreslås träda i kraft den 31 maj 2016.

Människor har full rätt att söka asyl där de befinner sig: i Tyskland, i Österrike, i Danmark – i vilket EU-land som helst

I en ledare i NWT den 3 december under rubriken Kontrollera gränserna kan man bland annat läsa:

Nu kommer inte något mer att återstå för Sverige än att också stänga gränsen för asylsökande, och skicka tillbaka dem till de säkra länder som de närmast kom ifrån, oftast Danmark och Tyskland. Det är vad Moderaterna föreslagit och som Socialdemokraterna kommer att tvingas till med eller (förmodligen) utan Miljöpartiet i regeringen. Och EU måste snarast se till att både Schengen och Dublinförordningen följs av alla.

Alla (nästan) verkar plötsligt ha förstått att det inte går att ta emot fler asylsökande i Sverige nu.  Det borde ha varit uppenbart för politiker (och journalister) med öppna öron och ögon redan för länge sedan. Sverige borde ha harmoniserat sina regler och sina system med de övriga nordiska ländernas, i stället för att ständigt kräva att andra länder ”ska ta sitt ansvar”. Då hade det inte sett ut som det gör idag och Sverige hade kunnat ha en ganska god beredskap och möjlighet att ta emot asylsökande.

Men sedan finns det politiker och partier som antingen inte förstår (och det är allvarligt) eller inte vill förstå (det är också allvarligt) och som uttalar sig så här i Sveriges riksdag. Alltså inte vid ett politisk agitationstillfälle, utan i Sveriges lagstiftande församling. Kommentarer efter videoklippet.

Det är Centerpartiets migrationspolitiska talesperson Johanna Jönsson, vars bakgrund jag inte alls känner till, som här den 2 december salvelsefullt uppträder i riksdagen som om hon talade på en politisk manifestation eller – tänker jag när jag ser minspel och gester – rentav som om hon sökte in till Dramatens elevskola. Men hon är faktiskt representant för i första hand Centerpartiets väljare och i andra hand också för hela folket. Vad säger hon då? Jo:

Andrum. Vi behöver ett andrum. Vilken typ av ”andrum” behöver människorna, som nu inte överhuvudtaget släpps ut från de länder där de far otroligt illa. Där vårt system, vårt Migrationsverk, våra domstolar bedömer att de här människorna inte kan vara kvar i Syrien, i Afghanistan i Iran, dit vissa skickas tillbaka trots att de inte ens är därifrån och så vidare. De här personerna kan inte få något ”andrum” i det här.

Jag hör det här upprepas gång på gång på gång: ”andrum”. Som om det bara var att vrida ner kranen och så existerar inte de här personerna för en stund. Och det är därför retoriken med EU går stört mig för man får det att framstå som att det här går att göra på ett humant sätt. Det går inte att göra på ett humant sätt! Det ska man ha väldigt klart för sig här. De här människorna kommer att fara otroligt illa i den här situationen, otroligt illa! Och de tusentals, tusentals, tusentals personer som nu kommer att hållas ute med de id-krav framförallt som ni ställer, med den anhöriginvandring som jag har nämnt tidigare som gör att familjer kommer att separeras, hållas isär och inte ha nånstans där de kan återförenas. Det är de människorna som ni säger att ”ja, vi ska ta ett andrum ifrån dem”. Men de finns ändå, även om de inte finns inom vart geografiska territorium så existerar de någon annanstans. Och vad blir konsekvenserna av det? Jag önskar att man kunde vara tydlig, stå upp för att det är det man åstadkommer och att det är det som är konsekvensen. Att för att kunna försvara våra fyrkantiga, byråkratiska system så är man beredd att offra de här människorna. För det är det ni gör nu.

Lite ärlighet i det skulle jag verkligen uppskatta även om jag förstår att det här är ett svårt beslut.

Kommentarer:
Sverige har inte ansvar för att/om människor ”överhuvudtaget släpps ut från de länder där de far otroligt illa”. Sverige varken kan eller har rätt att lägga sig i andra länders system som inte är som det svenska. Nordkoreanerna far verkligen otroligt illa men man kan knappast stå i Sveriges riksdag och kräva att de ska ”släppas ut från det land där de far otroligt illa” och få komma till Sverige.

En migga: ”En arbetskraftsinvandrare behöver inte kunna försörja medföljande familj”

I DHS (Den Humanitära Stormakten) finns knappt någon asylsökande som omfattas av luftpastejen ”försörjningskrav” (någonstans läste jag att det endast gäller i cirka 3 procent av fallen). Om detta har det skrivits en hel del, nu senast i en text av Sanna Rayman i Svenska Dagbladet: Försörjningskravet finns bara i teorin.

Thomas Gür skrev om försörjningskravet med mera i texten ”Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.”

En migga nämner det i princip obefintliga försörjningskravet i texten ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.”

I dessa texter – och så gott som alltid när försörjningskravet diskuteras – handlar det om asylsökande. Men hur många vet om att kravet inte (heller) gäller arbetskraftsinvandrare? De flesta lär tycka att det är ganska självklart att den som vill invandra till Sverige ska kunna försörja sig. Skaffa bostad och jobb så att han/hon och hans/hennes eventuella familj kan leva här på vad de själva tjänar. Arbetskraftsinvandrare – i själva ordet finns liksom inbyggt att man ska arbeta, betala skatt och klara sig på sin inkomst. Men så är det inte i Sverige.

Av Migrationsverkets egen handbok, under rubriken Försörjningskrav, framgår att:

Utlänningen ska kunna försörja sig på anställningen (6 kap. 2 § första stycket 1 UtlL). Kravet gäller både vid första ansökan och vid förlängning.

Så långt är allt gott och väl. Vidare informeras om att en person som söker arbetstillstånd:

…anses kunna försörja sig om bruttolönen överstiger riksnormen samt kostnaden för boende m.m. samt skatt. Hänsyn ska inte tas till om personen vid bosättning i Sverige skulle vara berättigad till offentliga bidrag, såsom barnbidrag eller bostadsbidrag. Bidrag av denna typ får inte tas med i beräkningen av lägsta inkomst före skatt.

Med stöd av ovanstående krävs för att tillstånd ska beviljas att bruttolönen uppgår till minst 13.000 kr/månad. – Observera dock att lönen inte heller får vara sämre än vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Det innebär att en person som har en heltidstjänst och där lönen enligt kollektivavtal ligger på t.ex. 20.000 kr, måste få 20.000 i lön för att kunna beviljas arbetstillstånd.

13.000 kronor brutto, tänker man. Inte lätt att betala bostad, mat och allt annat på en sådan lön. Tja, det går om man bor mycket billigt, men lätt att klara alla utgifter på en sådan summa är det förstås inte. För en ensam arbetskraftsinvandrare går det, om än med nöd och näppe. Men betänk nu, att en arbetskraftsinvandrare också har rätt att ta med sig sin familj. Make/maka och barn. Hyra för bostad ska betalas. Mat åt kanske fem personer. Reskort åt alla i familjen. Kläder. Medicin. Tandvård. Sjukvård. Oförutsedda utgifter.

Klart och tydligt anges också att:

Om arbetstagaren inte kan försörja sig på anställningen, dvs. om lönen ligger under den nämnda miniminivån, bör ansökan avslås.

Men – och det nu det stora men:et kommer, att ta in till fullo:

Försörjningskravet omfattar bara arbetstagaren vilket innebär att lönen inte behöver täcka försörjningen för medföljande familjemedlemmar.

En gång till, för säkerhets skull:

Försörjningskravet omfattar bara arbetstagaren vilket innebär att lönen inte behöver täcka försörjningen för medföljande familjemedlemmar.

Och vidare i informationen från Migrationsverket:

Upplysningsvis kan nämnas att regeringen i propositionen hänvisade till den då pågående utredningen om försörjningskrav vid anhöriginvandring och angav den som skäl för att inte ta upp frågan om försörjning för familjemedlemmarna (prop. 2007/08:147 s. 28). Det försörjningskrav som senare kom att införas (5 kap. 3 b § UtlL) är dock inte tillämpligt vid ansökningar från familjemedlemmar till de arbetstagare som avses här

Notera att här citeras ur Migrationsverkets egen dokumentation i fråga om försörjningsansvaret (även om det också länkas till några andra texter) gällande arbetskraftsinvandrare och deras familjer. Som jag läser det så behöver den som kommer hit för att arbeta och har ett jobberbjudande, endast kunna försörja sig själv. Övrig familj kan försörjas av… ja, vilka?

En migga förtydligar, eftersom det här är lite svårt att tro på:

Det som kan sägas är väl att det är uppenbart att systemet missbrukas grovt, vilket verket rapporterat om. Resultatet blev dock detta: Betänkande 2013/14:SfU19 Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring. Det är fortfarande så att arbetstagaren bara behöver kunna försörja sig själv, inte familjen.

Kommentar: Ingen.

© denna blogg. Vid ev citat eller om texten leder till nya texter, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

En migga skriver och alla som är ansvariga eller intresserade av frågor kring asylinvandring bör läsa hans text

En migga skriver igen. En av dessa kunniga, välformulerade, oförtröttliga miggor som, liksom jag har gjort men inte längre gör, när en omöjlig förhoppning om att någon ansvarig, någonstans, någon gång ska börja se det stora asyl & migrationsområdet som verkligt viktigt. Som, liksom jag har gjort men inte längre gör, hoppas att de politiker som kan läsa andra texter än enkla Aftonbladet- och Expressen-dito, också ska göra det.

Se helheten – eller sitt kvar i hörnet
För att komma till poängen måste jag ta det från början.

En gång i tiden lärde vi oss om Ondskans Axelmakter. I dag vet vi att djävulen bor i Raqqa (säte för Daesh). Och att alla smådjävlar – filialer, allierade eller bara allmänt inspirerade – hämtar sin energi därifrån. Jag är tämligen förvissad om att Peshmergas på marken – som idag dessutom, trötta på att vänta på den irakiska armén, dragit igång operationen mot Mosul – och Koalitionen i luften kommer att banka Daesh sönder och samman i Irak under detta år. Och de kurdiska försvarsstyrkorna i Kobane har snart i princip bara kvar att utropa den lokala segern. Och många Daesh kommer att modfällda av nederlaget, söka sig någon annanstans. Tillbaka till sina hemländer, som gömda någonstans, eller som asylsökande i falsk identitet. Men Djävulen bor fortfarande i Raqqa, och sprider sitt inflytande till Jemen, Egypten, Libyen, Somalia, Nigeria, Mali. Syrien är en ”failed state”, liksom Afghanistan, Somalia, Sudan. Syrien som började hela inbördeskriget med en befolkning på mer än 20 miljoner. Och för att knäcka den syriska nöten krävs antingen en politisk lösning – som ingen kan förklara hur den skulle se ut – eller en regelrätt markinvasion. Som det inte heller finns stöd för. Så Djävulen kommer att bo i Raqqa i många år. Jag upprepar – i många år. Och människor flyr, Från MENA och till oss. Deras europeiska grannar. Oavsett hur många xenofobiska dårar som gapar och skriker på europeisk mark.

Och konsekvensen kommer till Europa under många år framöver.

1)   Statistiken för asylsökande i EU under första halvåret 2014 ser ut så här: Asylum statistics, Eurostat

2)   Och vägarna ser ut så här: Facts and Figures on the arrivals of migrants in Europe. What is smuggling of migrants?  

3)   Och under detta tryck så är det ingen hemlighet att mottagandet kollapsat i de närmast berörda – Italien, Malta och Grekland – och att Dublinreglerna också kollapsat. Grekland har varit på fallrepet länge och skickar nu tillbaka asylsökande till Turkiet; Malta är på väg att sjunka i Medelhavet; och Italien släpper igenom många asylsökande så att de istället kan söka sig vidare norrut. Så enheten är borta. Som konstateras här: EU refugee policy: every man for himself

4)   Och så här tyckte EU-kommissionären den 13 januari: Recent human smuggling incidents in the Mediterranean

5)   Och så här tyckte en av de ansvariga EU-parlamentarikerna den 21 januari: Europe is in crisis when it comes to migration flows – German MEP

6)   Och så här tyckte Gordon Brown den 20 januari: We are failing the children of Syria and Lebanon. This tragedy is avoidable

7)   Och här intervjuas en smugglare den 9 januari, plus en del om responsen från Turkiet: Turkey Becoming Major Hub for Human Smuggling

8)   Och Sverige? Det ser ut så här enligt statistiken från Migrationsverket

Det finns en del rent panikartade förslag på åtgärder. Ta bort den maritima övervakningen av Medelhavet och lokalt upphäva Schengen (återinföra gränskontroll och för en begränsad tid) genom de temporära reglerna i EU-Förordning 1051/2013 är två. Jag kan nog garantera att ingen kommer att gå igenom: att ta bort den maritima närvaron i Medelhavet är empatilös och dessutom korkad – det är som att tro att vi får bort trafikdöden genom att ta bort bilbälten, eller att vi blir aktsammare med levande ljus utan brandkår – och konsekvenserna av att lokalt upphäva Schengen är så stora att jag inte ser någon som egentligen vill göra det. Och hur mycket fuffens det än må finnas i asylspåret – reglerna om skyddsskäl är orubbliga och ingen får självfallet hindras från att ansöka om skydd.  Och även om vi lägger mer medel till flyktingläger i Kurdistan, Jordanien, Libanon (som nu också är på väg att dras in) och Turkiet så kan vi inte tro att människor i flera år kommer att orka leva i dessa gigantiska läger.

Så vi sitter med Djävulen som bor i Raqqa och som föder smådjävlar, och vi får under många många år framöver ett stort antal asylsökande från MENA. För att lösa detta krävs sammanhållning på EU-nivå, punkt och slut. Och då måste vi för svenskt vidkommande backa bandet en smula.

Det gick inte så bra för Sverige under förra regeringen, med en migrationsminister som återvände med frostskador på kroppen efter att ha försökt övertyga sina ministerkollegor i EU om den svenska modellen för asylprövning.  Den svenska modellen… med PUT direkt och i princip en frånvaro av Dublin-förordningen, och en procedur som betyder lång kö till asylintervju och sedan lång kö till kommunplacering i ett utanförskapsområde i någon förort. Inte precis några poster boys för europeisk asylprövning. Jag väntar i sammanhanget på att bred kritik ska komma mot Sverige för hur lång tid det tar numera. Och hur ser det ekonomiska utfallet ut? Det är inte så himmelens svårt att räkna ut: man tar i princip skatteintäkter minus offentliga transfereringar och detta ger antingen ett plus eller minus. Och i Sverige är det minus. Till skillnad mot åtskilliga andra EU-stater. Hur det ser ut i Sverige har ”the one and only” Tino Sanandaji (Alla dessa kurder! Överallt! Visste ni förresten att Pegida tagit ställning mot den kurdiska saken?) visat.

–    Som här, lokalt om Sandviken den 1 juni 2014:  Invandring lönsam i Sandvikens kommun! (finstilt: ‘om statens och landstingens kostnader exkluderas’…)

–    Som här, om vådan av att bland ihop unionsmedborgare som i laglig mening inte är några migranter överhuvudtaget utan just unionsmedborgare som följer ett medborgarskap, och invandring från tredje land: Invandring från utanför Europa inte ens lönsam i Storbritannien

–    Och som här, från svenska storstäder, 15 augusti 2013: Invandring och ekonomiskt utveckling i Malmö, Botkyrka och Södertälje

Ser inte bra ut. För vi vet alla att teoremet mycket väl säger oss att rörlighet – vare sig det gäller människor, varor, tjänster – är god i teorin men att det praktiska utfallet sedan måste studeras i det enskilda fallet. Svårare än så är det faktiskt inte. Och det svenska asylmottagandet med därpå följande anhöriginvandring går i 19 fall av 20 till ett redan etablerat utanförskapsområde. För oavsett hur orden än må falla – när glaset är fullt är glaset är fullt. Och glaset må vara gjort av polsk kristall – vattnet kommer likförbannat att rinna över och förstöra bordsytan.

Många inser att något måste göras åt helheten. Det som måste göras inom EU är att man tar ett enhetligt grepp om asylmottagandet. Fördelning mellan medlemsstaterna, baserat på bruttonationalinkomst, befolkning och några andra faktorer. Men likväl en fördelning. Det tar inte bort asylströmmarna till de yttre gränserna, och det tar inte bort all lukraktiv smuggling. Men vi får inte ta bort det förstnämnda, alltså måste vi förstå att det sistnämnda också kommer att vara kvar. Och nota bene: alla smugglare är inte profitsugna iglar som lämnar folk i sticket när det blåser upp på Medelhavet. Vi stämmer däremot upp asylshopping, som kommer att ha en viss inverkan på smuggleriet. Och återställa Dublin. Vi fördelar så att mottagandet i vart fall blir bättre än idag. För detta krävs att alla gör lika.

Och där, ungefär, tog det emot igen. ”Alla göra lika” utesluter idag PUT-landet Sverige (med en ignorans för Dublin) från övriga TUT-stater i EU-familjen. För det var just den saken som var stötestenen. PUT eller TUT. Jag såg nyligen ett av Miljöpartiets språkrör uti riksdagskammaren med en bred gest hävda att det är väl klart att PUT är bättre än TUT… Jaså? Så när PUT ger upphov till så många att det är en matematisk omöjlighet att klara av uppgiften på ett bra sätt, då är det fortfarande bra? Men PUT är bättre än TUT. Och så går cirkelresonemanget vidare, ad nauseam, in statu nascendi.

Så min långa och tröttsamma väg till punkten är denna. Vi är vid vägs ände nu. Nu krävs att alla inom EU gör lika och delar. Och det betyder också att antingen gör Sverige som övriga EU-stater, eller så går vi ensamma. Det är första konsekvensen för Sverige – antingen agerar vi tillsammans eller så står vi ensamma. Den andra konsekvensen är att det kanske inte är alla som följer med i statistik och ekonomiska utfall – men statistiken ser så deppig ut att det inte går att göra ner ens den mest extreme xenofob som visserligen har ett inskränkt synsätt och dåliga motiv men som har rätt i sak. För så här ser statistiken ut.

Och samtidigt bor den förbannade djävulen kvar i Raqqa.

Kommentar: Politiker i riksdag och regering, ni som är ansvariga för hur den svenska asylhanteringen sker; journalister som vill veta mer och alla andra som är intresserade men har svårt att hitta information och fakta själva, läs texten ovan noga. Gå in på de länkade texterna och artiklarna. Läs och begrunda och försök skapa er en bild av hur det ser ut på det här framtidsavgörande området. Avgörande för Europa. Avgörande för Sverige, svenska folket och för dem som tagit sig hit med faktiska och sanningsenliga asylskäl.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till den här texten.

 

Thomas Gür: ”Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.”

Thomas Gür skriver:

Angående försörjningskrav på anhöriginvandrare har jag behövt göra en genomgång av Europakonventionen och EUs direktiv om rätten till familjeåterförening. Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.

Europakonventionens artikel 8 säger:
Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Notera sålunda att här finns inget om återförening och notera också den villkorade skrivelsen om ”landets ekonomiska välstånd”. Familjeåterföreningsdirektivet i sin tur anger i sin artikel 7 att när en ansökan om familjeåterförening lämnas in får medlemsstaten kräva att referenspersonen (den mottagande) har en a) bostad, b) en sjukförsäkring som även omfattar familjemedlemmar, samt c):

”c) stabila och regelbundna försörjningsmedel som är tillräckliga för att försörja referenspersonen och hans eller hennes familjemedlemmar utan hjälp från systemet för socialt bistånd i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna skall bedöma dessa försörjningsmedel med hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och får beakta nivån för minimilöner och -pensioner samt antalet familjemedlemmar.”

Vad jag kan se faller därmed hänvisningarna till Europakonventionen och familjeåterföreningsdirektivet från dem som hävdar att man inte kan införa mer omfattande försörjningskrav för anhöriginvandrare. Om jag på något sätt misstolkar direktiven, är kritik välkommen. Här är länkar:

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Europeiska Unionens direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening

Addendum: Familjeåterförening för flyktingar regleras på följande sätt i direktivet:
Preambelns punkt 8 säger att flyktingars rätt till familjeåterförening bör regleras av förmånligare villkor. Dessa förmånligare villkor utvecklas under artikel 12. Punkt 1 i den artikeln säger att flyktingen inte behöver styrka att han uppfyller villkor som listas under artikel 7. Dock kan sådana krav ställas om familjeåterföreningen är möjlig i ett tredje land. Dessutom får staten i fråga kräva att villkoren i artikel 7 uppfylls om ansökan om familjeåterförening inte lämnats in inom tre månader efter det att flyktingstatus beviljats.

I sak innebär det att undantaget från det svenska försörjningskravet bara kan gälla flyktingar som fått uppehållstillstånd och bara om ansökan om familjeåterförening lämnats in senast tre månader efter tillståndets beviljande.

Ett allvarligt kunskapsproblem här är huruvida det är möjligt med tredjelandsåterförening. Eftersom 85 procent av flyktingarna saknar dokumentation när de ansöker om asyl och det finns tydliga indikationer på att en mycket stor del kommer via tredjeland till Sverige, vet vi inte hur stort mörkertalet är.

Likväl kan sakernas tillstånd inte vara det, att färre än en procent av anhöriginvandrare skulle uppfylla försörjningskravet och att 99 procent undantas från det. Inte minst med tanke på att en mycket stor del av anhöriginvandringen inte handlar om familjeåterförening utan är ”nyetablerade anknytningar”, alltså sådana som är på kortare tid än två år – helt enkelt människor som är bosatta i Sverige och som (ofta) gifter sig med en person från sitt hemland. Som Hanif Bali påtalat: ”En tredjedel av kvinnor som anhöriginvandrar går direkt till ett liv i socialbidrag”.

© denna blogg.

En migga: ”Men vore det inte snart dags att ställa frågan till politikerna i stället för att ständigt tjata om Migrationsverket?”

En migga skriver, lätt uppgivet:

Jag lyssnade på radio på väg hem från arbetet en dag. Studio Ett i P 1, Bärplockare fick inte ut sin lön – nu ger de upp.

Det handlade om ett gäng thailändska bärplockare som blev lurade, år 2011 tror jag. Ordet ”Migrationsverket” kom var tionde sekund, kändes det som, och det var naturligtvis Migrationsverkets fel att dessa människor fick arbetstillstånd och Migrationsverkets fel att de blev lurade. Därför att Migrationsverket inte hade kontrollerat arbetsgivaren bättre. Men hur skulle det ha varit möjligt, med den nuvarande lagen om arbetskraftsinvandring och den öppenhet som vi sedan 2008 måste ”möta den globala världens möjligheter” – eller vad det nu heter – med?

Redan 2008 förstod jag att det är vi som kommer att ställas till svars för tillstånd vi gett i enlighet med de instruktioner vi gavs. Men vore det inte snart dags att ställa frågan till politikerna i stället för att ständigt tjata om Migrationsverket?

Oavsett vad det gäller – arbetstillstånd, anhöriginvandring, asyl – så är det alltid Migrationsverket som är boven. Om det finns någon som tror att Migrationsverkets handläggare hittar på egna regler eller försummar att kontrollera en arbetsgivare på grund av lättja så vill jag en gång för alla förklara att så inte är fallet! Vilka kontroller vi handläggare ska och får göra är reglerat av vår ledning som i sin tur fått sina direktiv från regeringen.

Kommentar: Borde inte svenska journalister snart lära sig detta? Varför – varför??? – har de så svårt att ta till sig så mycket på asyl- och migrationsområdet, trots över 20 års mycket stor asylinvandring och sedan 2008 en arbetskraftsinvandring som regleras i den nya lag som kom i december 2008, det vill säga för hela 5,5 år sedan!

© denna blogg.

Nej, Sverige har inte fri invandring.

I en text på Svenska Dagbladets ledarsida den 28 oktober – Sverige har inte fri invandring – skriver Per Gudmundson om det självklar som tycks vara så svårt för så många att förstå. Han skriver band annat:

Det finns en solid majoritet för reglerad invandring, med alla de etiska problem den innebär (även med fri invandring följer etiska problem, förstås). Migrationsministern borde stå upp för den linjen, alternativt förklara varför avvägningen i dag är problematisk och bör ändras.

I texter sedan minst 2008 (2008-2013 = närmare sex år!) har miggor och jag själv skrivit här på den här bloggen om samma sak: Sverige har inte fri invandring. Några citat ur texter skrivna av miggor m.fl.:

Sveriges signaler till ”invandringsländerna” är också att ”det är så rörigt här så du till 90-95 % kan räkna med att kunna stanna oavsett hur många avslag på dina ansökningar du får”. Och eftersom det är så, och det accepteras av myndigheterna, riksdagen och regeringen i Sverige, så borde väl utlänningslagen skrotas helt och en ny, betydligt enklare och kortare lag skrivas. En ny utlänningslag som tydligt anger det som signalerna redan ger vid handen: Kom hit så får du stanna! Med de tillägg som de styrande vill göra som t.ex. om man ska behöva kunna försörja sig och skaffa bostad själv eller om staten ska stå för dessa grundläggande behov. Och om man på något sätt vill begränsa hur många eller vilka anhöriga som får rätt att följa med. Anser man inte att något av detta behövs så räcker det med den enkla meningen, fast lite mer juridiskt utbroderad: Kom hit så får du stanna!
(Ur Svåra frågor kring asyl- och annan invandring, 17 mars 2008)

Och:

Att LO:s avtalssekreterare Erland Olausson vill att ”svenska regeringen ska ändra lagstiftningen så att det inte längre är kriminellt att vara här illegalt” är så korkat att man nästan tror att det är ett skämt. Något som är illegalt (=mot lagen) är ju kriminellt, det går ju naturligtvis inte att säga att ”trots att det är olagligt, det du gör, så ska vi i regeringen (och riksdagen) bestämma att det inte är kriminellt”. Vilka andra illegala handlingar ska i så fall inte heller anses vara kriminella? Skattebrott? Snatteri? Bedrägeri?

LO visar, genom sina spektakulära uttalanden, att de är av den åsikten att Sverige ska ha en helt fri och oreglerad invandring. Och det är klart att om fackpamparna har frågat sina medlemmar ifall dessa är av samma åsikt och det visat sig att de är det, då är det inget som hindrar att LO börjar bearbeta regeringen och riksdagen för att fri och oreglerad invandring ska bli verklighet. Men LO kan ju inte införa det på egen hand, organisationen är ju trots allt inte ett lagstiftande organ även om den säkert vill se sig som en sådan.
(Ur LO är för oreglerad invandring, 1 juni 2008)

Och:

Man vill alltså gå emot utlänningslagen, upphäva den reglerade invandringen och skapa ett totalt kaos på invandringsområdet genom att, i praktiken, säga att alla som kommer hit och stannar kvar illegalt ska ha rätt till uppehållstillstånd – trots att deras ansökningar avslagits i flera instanser eller aldrig ens prövats för att man bara kommit hit och själv valt att stanna illegalt – och till all samhällsservice och jobb. Vad det betyder i klartext är: ”Vi vill strunta i utlänningslagen och den reglerade invandringen och införa helt fri invandring utan krav på dem som kommer hit”.
(Ur Vänsterpartiet lovar att en rödgrön regering kommer att bryta mot lagar som partierna själva varit med och stiftat, 8 december 2009)

Och:

Ibland när jag läser vissa artiklar så kan jag tänka: ”Hjälp! Är jag främlingsfientlig som inte tycker likadant? Är det först när man är för en totalt fri invandring som man inte är främlingsfientlig?” Men nej – jag är inte främlingsfientlig, jag är bara orolig för landets framtid. Det räcker att se på Rosengård för att inse hur totalhavererad invandringspolitiken är.
Ur ”Är det först när man är för en totalt fri invandring som man inte är främlingsfientlig?”, 15 maj 2010

Och:

Sverige har ju nu ett domstolsförfarande och alla asylansökningar prövas i minst två instanser. På samma sätt som andra beslut och domar inom rättssystemet måste respekteras, måste också besluten i asylärenden respekteras, annars blir det ”hela havet stormar” och laglöst land. Om Migrationsverkets och därefter migrationsdomstolens beslut inte respekteras är det knappast någon mening med asylprocesser, då blir invandringen i praktiken helt fri. Det finns kanske många som tycker att Sverige ska ha fri invandring utan krav på försörjning och då får de arbeta politiskt för att försöka få detta till stånd. Men så länge Sverige inte har fri invandring och har en utlänningslag som den som finns idag, då är det så att invandringen är reglerad och lagen ska följas.
(Ur Har man fått avslag på sin asylansökan innebär det att man måste lämna Sverige, 15 juli 2010)

Och:

Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former. Anhöriginvandringen är likadan. Arbetsspåret har blivit ett skämt eftersom de enheter som ska sköta det lika gärna kan ersättas med stämplingsdynor. Och resten av Myndighetssverige är på ungefär samma nivå när det gäller dem som haft tidsbegränsade uppehållstillstånd och sedan bara stannat kvar när tillståndet gått ut.
(Ur En migga: ”Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former.” 31 augusti 2011

Och:

Centerpartiet känner tydligen också för att köra rätt in i muren. Fri invandring? Är det Kristina från Duvemåla de har i tankarna? Så folk ska flytta hit helt fritt och spontant känna för att bosätta sig i glesbygden? Tror inte att civilingenjörer från Indien och Kina känner någon dragningskraft dit. Och de berörda måste också vara självförsörjande, annars går inte ekvationen ihop. Fast det var väl ingen som tänkte på det.
(Ur En migga: ”Så det blir en ”antaglighetsbedömning” istället för en sannolikhetsbedömning.”, 19 december 2012)

Och:

Vidare i programmet talar riksdagsledamoten om att om inte regeringen gör som Miljöpartiet vill så är det regeringens fel att den ramöverenskommelse som MP och M gjort spricker! Och MP vill (kräver att regeringen går med på) att ”papperslösa”, dvs illegala invandrare, sjuka och barnfamiljer ska få stanna (i princip alla som sätter sina fötter på svensk mark = fri invandring).
(Ur Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti,11 mars 2013)

Och:

I själva verket reser det ”ensamkommande barnet från Afghanistan utan en enda levande släkting någonstans”, som i verkligheten är en ung man på 20 år från Iran med familj och släkt både där och i Sverige, tillsammans med sina härboende släktingar till Iran för att hälsa på den familj han påstått att han inte har. Under den långa semestern planeras hur resten av denna icke-existerande familj också ska kunna ljugas in i Sverige. Han tar semester från landet som gav honom uppehållstillstånd på lögner och är borta i två månader. Fri invandring, fri försörjningsinvandring, finns redan – och är utbredd –  i Sverige.
(Ur En SFI-lärare berättar en sannsaga, 27 augusti 2013)

Mängder av andra inlägg där orden ”fri invandring” finns med kan läsas här.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Finland. Om försörjningskrav vid anhöriginvandring.

Läs först Varför skapar riksdag och regering regler och lagar som är löjliga?

Den 11 april 2012 publicerade jag detta inlägg:  Finland: Inrikesministeriet vill skärpa kriterierna för familjeåterförening. Där skrev jag bland annat att:

Inrikesministeriet vill skärpa kriterierna för familjeåterförening och föreslår att familjemedlemmarna till en person som får humanitärt skydd i Finland ska kunna bevisa att de kan försörja sig för att få uppehållstillstånd innan de får komma till Finland. Man tar också upp frågan om huruvida man ska kräva att den i Finland bosatta personen har en viss sorts bostad innan man beviljar uppehållstillstånd till hans/hennes familjemedlemmar.

Så här informerar Migrationsverket i Finland om vad som gäller idag:

Beviljande av uppehållstillstånd förutsätter att din försörjning är tryggad

Tryggad försörjning innebär att du har tillräckliga medel för att försörja dig själv och din familj i Finland. Medlen kan härröra från lön, företagsinkomster, förmögenhet eller pension. Din försörjning räknas utifrån dina nettointäkter, dvs. inkomster efter skatt och efter arbetsgivarens och arbetstagarens pensions- och försäkringspremier.

Visa upp en redogörelse för din utkomst när du ansöker om första uppehållstillstånd, fortsatt tillstånd, permanent uppehållstillstånd eller EG-uppehållstillstånd.

Riktgivande belopp har fastställts för den försörjningsnivå som krävs. De belopp som tillämpas på ansökningar som lämnats in från och med den 1 mars 2013 är:

Person	€/mån.	€/år
den första vuxna	1 000	12 000
den andra vuxna i samma hushåll	700	8 400
1. minderårig familjemedlem	500	6 000
2. minderårig familjemedlem	400	4 800
3. minderårig familjemedlem	300	3 600
4. minderårig familjemedlem	200	2 400
5. minderårig familjemedlem	100	1 200
efter 6 minderårig familjemedlem	0	0

Enligt dagens kurs, 9.1854 blir beloppen följande i kronor:

Person	kr/mån.	kr/år
den första vuxna	9 185	110 220
den andra vuxna i samma hushåll	6 430	77 160
1. minderårig familjemedlem	4 593	55 116
2. minderårig familjemedlem	3 674	44 088
3. minderårig familjemedlem	2 756	33 072
4. minderårig familjemedlem	1 837	22 044
5. minderårig familjemedlem	919	11 028
efter 6 minderårig familjemedlem	0	0

Två exempel
Om familjen exempelvis består av två vuxna och två minderåriga barn, krävs för försörjningen totalt 2.600 euro per månad (1.000 € + 700 € + 500 € + 400 €). För en sådan familj krävs alltså en disponibel inkomst (efter skatt) motsvarande 23.882 kronor per månad.

Om familjen exempelvis består av en ensamförsörjare med fyra minderåriga barn, krävs för försörjningen totalt minst 2.400 euro per månad (1.000 € + 500 € + 400 € + 300 € + 200 €). För en sådan familj krävs alltså en disponibel inkomst (efter skatt) motsvarande 22.044 kronor per månad.

Förhöjningarna grundar sig på levnadskostnaderna i Finland
När det gäller familjer med flera barn kan man avvika från utkomstbeloppet för att försörjningsbeloppet som krävs inte ska bli orimligt högt. Behovet av avvikelse bedöms i varje enskilt fall. Möjligheten till avvikelse beror exempelvis på om båda föräldrarna eller endast den ena har arbete.

Vissa socialförmåner minskar det utkomstbelopp som krävs. Dessa förmåner kallas socialskyddsförmåner som ersätter kostnader. Tryggad försörjning förutsätts inte av:

• en infödd finländare och hans familjemedlem
• familjemedlem till finsk medborgare och hans minderåriga ogifta barn
• annan anhörig till finsk medborgare
• familjemedlem till person som fått internationellt skydd (flyktingstatus), om familjen har bildats före anknytningspersonen anlände till Finland

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa!

En migga om ”När blev ”hopp om ett bättre liv” grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige?”

Så här skriver en migga, delvis med anledning av inlägget När blev ”hopp om ett bättre liv” grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige?:

Du har så rätt och vi som jobbar på Migrationsverket vet att det förhåller sig som du skriver.

Det är ju inte så att vi tror på dessa personer i någon större utsträckning, men i avsaknad av bra metoder för att kunna fastställa en mer exakt ålder än den tand- och handledsröntgen som görs så kan det vara svårt att komma åt. Man får se det som en form av ”marknadsanpassning”…

Våra politiker skapar regler, asylsökarna anpassar sig efter dem. Varför skulle de inte göra det? De har knappast något att förlora.  Självklart försöker de optimera sina möjligheter  genom att försöka ta sig till det land som har mest att erbjuda. Vad alla inte känner till är att det är ju inte någon större skillnad på asyllagstiftningen inom EU, men det är en jäkla skillnad när det kommer till mottagande och de ekonomiska förhållanden som erbjuds, liksom möjligheten till anhöriginvandring!

Klart att man påstår att man är under 18 år när det erbjuds så mycket bättre livsbetingelser och standard om man är det. Klart att man vill komma till ett land där de anhöriga har en chans att få komma efter. Och givetvis kan även den, som faktiskt har ett skyddsbehov, vilja välja landet med de mest gynnsamma förhållandena. Jag tror inte det finns en motsägelse i det. Men jag har för länge sedan insett att

asylinvandringen handlar om ett enda stort bedrägeri och det är väldigt många som tjänar en väldig massa pengar på detta bedrägeri.

Men vi svenskar måste nog ta på oss skulden själva. Av någon outgrundlig anledning så vill svenskarna bli grundlurade. De asylsökande är varken hederligare eller oärligare än svensken i allmänhet, men i de asylsökandes fall så är det helt riskfritt att ljuga och bedra. Varför gör våra politiker det möjligt?

När det kommer till journalister så måste jag säga att jag har svårt att förstå mig på dem. Är det en merit eller rentav en förutsättning att vara korkad för att bli journalist eller är de så uppfyllda av att sprida sin egen världsbild, att de struntar i fakta? Jag har genom åren haft en hel del med detta skrå att göra och det verkar inte spela någon roll alls hur pedagogiskt man än förklarar regler och praxis. De skriver ändå artiklar där de uppenbart och medvetet väljer att inte ge alla fakta utan utesluter sådant som inte passar in i deras egen världsbild. För mig ter sig artikeln i Kristianstadsbladet som både enfaldig och naiv. Journalister ska väl granska och ställa de obekväma frågorna. De ska söka sanningen och inte skapa en egen världsbild. Det är något som hör hemma i diktaturer som Nordkorea och Eritrea, inte i en demokrati.

När det sedan gäller frågan om att skapa sig ett bättre liv så har jag all respekt och förståelse för att människor vill göra det. Jag har också arbetat hårt för att skapa mig ett bra liv. Vi behöver dock inte detta gigantiska asylbedrägeri för att göra det möjligt för människor att bosätta sig här.

Kommentar: I andra länder går det att ta reda på åldern på personer som påstår sig vara under 18 år men i själva verket är betydligt äldre. När man började utreda åldern genom beprövade metoder i Finland och Norge, minskade antalet ”minderåriga” i båda dessa länder med ca 65 procent. Att det skulle vara väldigt många färre som ljuger om sin ålder bland dem som kommer till Sverige är inte troligt.

Lästips:
I Norge: 66 procent färre ensamkommande minderåriga asylsökande – 17 februari 2011
I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa!

En migga: ”Märkligt att ingen verkar göra samma reflektion som du.”

En migga skriver, apropå texten Arbetsförmedling i Etiopien?!:

Det är många som bloggat om artikeln i Svenska Dagbladet. Arbetsförmedlingen kanske borde försöka hjälpa dem som finns här först, tycker många. Nu verkar inte alla ha förstått att dessa personer – i Etiopien – redan har fått uppehållstillstånd som anhöriginvandrare och att de kommer att bli arbetsförmedlingens bekymmer i vilket fall som helst.

Det är dock märkligt att ingen verkar göra samma reflektion som du gör i din text! Visserligen är ambassaden i Addis närmaste ställe för somalier att lämna in ansökan men är det rimligt att tro att de kommer direkt från Somalia? Hela Ogadenprovinsen i Etiopien befolkas av somalier, men de är etiopiska medborgare. Är det verkligen somalier med etiopiska medborgarskap i Etiopien som behöver vår hjälp?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Apropå att ”M vill skärpa kraven på anhöriginvandring”

M vill skärpa kraven på anhöriginvandring är rubriken på ett inslag i nyheterna i Sveriges Radio den 29 december. Det är befriande att höra Tobias Billström, ansvarig minister, tala klarspråk:

De inströmningstal som vi har sett när det gäller asylsökande ligger i dag på så höga nivåer, och kommer att göra det under de kommande åren, att vi måste fundera över vilka villkor som dom anhöriga som kommer till Sverige framöver kommer att komma under.

Dock vore det också bra om de ansvariga läste och agerade efter alla rapporter som genom åren publicerats här på bloggen, skrivna av miggor med god insikt i, stor erfarenhet av och djup kunskap om de asylbedrägerier som pågått under lång tid. Bedrägerierna minskar ju knappast, snarare tvärtom. Hade man dels hållit fast vid lagens huvudkrav på styrkt identitet och styrkt eller trovärdig asylhistoria; dels sett till att alla som fått avslag på sina ansökningar snabbt lämnat landet, då hade invandring av anhöriga till asylsökande/flyktingar som inte ljugit, inte visat falska handlingar, inte påstått att deras pass plötsligt bara gått upp i rök, inte varit ett lika stort problem.

Under många år har mängder av asylbedragare ”premierats” för sin enastående förmåga att dupera svenska myndigheter och kunnat hämta hit sina – ofta stora – familjer att leva på skattefinansierade bidrag. Går ”signaler” (=information) ut i de länder som flest asylsökande kommer ifrån om att Sverige ställer försörjningskrav – och informationen når fram snabbare än ett expresståg! – så kommer en stor del av dem som söker asyl på bedrägliga grunder inte längre att ta sig hit.

Huvudinriktningen bör vara att man ska kunna försörja sin familj själv, inte att andra ska göra det. Det har migrationsministern rätt i och så är det i de flesta andra länder som tar emot asylsökande. Man ska inte heller glömma att goda möjligheter finns för många familjer att återförenas i hemlandet, till exempel när läget förbättrats i krigs- och krisområden. Eller i andra länder där anhöriga bor, inte sällan sedan många år, som till exempel somalier som ofta bor i Kenya. Somalier kan numera också i många fall återvända till Somalia, till de områden där det nu inte längre anses råda väpnad konflikt.

© Denna blogg.

Rättsmedicinalverket räknar med att göra runt 10.000 DNA-analyser av anhöriga till asylsökande under 2012

Apropå SR Ekots nyhetsinslag med rubriken Ökning av dna-tester gällande anhöriginvandring.

Information på Migrationsverkets sajt:

Om Migrationsverket bedömer att en DNA-analys skulle kunna bidra till att styrka släktskapet så kommer den sökande att erbjudas en DNA- analys.

”Erbjudas”? Det är – medvetet eller omedvetet – tämligen oklart uttryckt. Betalar var och en sina egna DNA-analyser eller betalas de av skattebetalarna i Sverige? Det står inte: ”…så kommer den sökande att erbjudas en, för den sökande, kostnadsfri DNA- analys…”, det ger trots allt en indikation om att dessa analyser faktiskt betalas av dem som söker tillstånd att komma till Sverige. Men, ska det visa sig efter en del efterforskning, den slutsatsen är felaktig…

I sammanhang där människor ansöker om en förmån hos en svensk myndighet (och att permanent uppehållstillstånd är en sådan kan knappast någon förneka!) är det normalt den sökandes skyldighet att bevisa och visa varför han anser att han ska ges den förmånen. Därmed är det också den sökande som ska bekosta de provtagningar, intyg eller andra dokument som behövs för att göra ansökan.

I Ekot i Sveriges Radio berättar Kerstin Montelius, genetiker vid Rättsmedicinalverket:

Hittills i år har mellan sex och sju tusen analyser gjorts och innan året är slut räknar man med att göra runt 10.000. Framförallt handlar det om personer från Somalia, men också från Afghanistan.

Hittills i år har mellan sex och sju tusen analyser gjorts och innan året är slut räknar man med att göra runt 10.000. Framförallt handlar det om personer från Somalia, men också från Afghanistan.

Den som fått asyl i Sverige får lämna DNA-prov och resten av familjen utomlands går till någon av Sveriges ambassader och proverna skickas sedan hit.

Hon berättar också att:

Alla analyser görs två gånger för att undvika fel.

Rättsmedicinalverket meddelar som svar på en fråga kring de dubbla analyserna:

Att proven körs två gånger oberoende av varandra är inte en extra kostnad som tillförs utan en kvalitetssäkring som ingår i priset.

Efter kontroll i Rättsmedicinalverkets årsredovisning gällande 2011 finns följande information om kostnaderna DNA-analyserna:

När det gäller anhöriginvandringen handlar det alltid om ”förälder- och släktärenden”. Majoriteten av de 10.000 analyserna torde alltså kunna hänföras till dessa. Om man ändå räknar bort t.ex. 1.000 och anser dem vara ID-ärenden (estimerat, eftersom det inte gått att hitta någon uppdelning av hur många som hör till den ena resp den andra kategorin), blir kostnaderna enligt 2011 års priser (om de har höjts för 2012 går inte att utläsa):

9.000 x 6.200 kronor = nästan 56 miljoner kronor
1.000 x 4.000 kronor = 4 miljoner kronor
Summa = 60 miljoner kronor

Till slut kan också nämnas, att Migrationsverket anger följande i sin prognos från maj 2012 under rubriken Faktorer som talar för fler asylsökande till Sverige från Somalia/Afrikas Horn:

Den nya domen från Migrationsöverdomstolen slår fast DNA-analys som styrker föräldraskapet kan godtas som skäl nog att bevilja familjeåterförening även om identiteten i övrigt inte kan styrkas. Den nya praxisen skapar nya möjligheter till familjeåterförening för somaliska barnfamiljer och ökar därmed drivkraften för migration. Motsvarande praxis finns inte i andra europeiska mottagarländer av somaliska asylsökande.

Enligt vad Migrationsverket anger i stycket ovan, förekommer det endast i Sverige att man ger permanenta uppehållstillstånd och livstids försörjning åt människor som man inte ens från början med säkerhet vilka de är, varifrån de kommer eller varför de kommer, och därmed förstås inte heller om de verkligen har asyl- eller skyddsskäl. Dessutom ges permanenta tillstånd och försörjning åt deras makor/makar och barn. Och svenska skattemedel bekostar t.o.m. DNA-analyserna… Man kan undra varför Sverige ensamt har valt att agera på detta sätt?

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

En migga: ”Frågan är om någon vågar säga att det nu finns ett inre flyktalternativ i Somalia? Hur många känner till att det går att ta reguljärflyg till Mogadishu?”

En migga skriver, oförtröttligt och för femte året. Han skriver och skriver och skriver; han berättar och rapporterar och informerar – oförtröttligt och, som sagt: för femte året. Trots att de flesta ansvariga låtsas som om det han påtalar inte existerar. Med betoning på ”låtsas” eftersom ansvariga, skatteavlönade riksdagsledamöter och andra politiker, ministrar och GD på Migrationsverket inte sanningsenligt kan påstå att de faktiskt inte vet…

10? 12? Eller rent av 14? Spelar ingen roll, för nu är det slut

För regeringen alltså. Det har en lika stor chans som en snöboll i helvetet att bli återvalda 2014! Siffrorna markerar vad Sverigedemokraterna troligtvis får i väljarstöd i nästa val. Vi har nämligen tappat kontrollen. Inte bara så där lite i största allmänhet, som skett ibland när det skett dramatiska förändringar på kort tid, utan kontrollen. Både på kort sikt och på lång sikt. Sverigedemokraterna med all sin inkompetens, ovärdiga uppförande och alla skandaler kan lägga upp fötterna på bordet för nu är det transportsträcka. Trots att de i en krets av åtminstone medelbegåvade väljare inte skulle finnas på kartan har de nu redan blivit landets tredje största parti. För folk är förbannade och tar det som bjuds.

Till att börja med råder nu – efter att det är klart att den politiska uppgörelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet om illegalt vistande barns rätt att gå i skola och sjukvård och annat nu fått substans – signalen att migrationsprocessen, med oss på verket och domstolarna, och rättssäkerhet och allt, har blivit vad britterna kallar ”a rubber stamp”. Människor som är här illegalt ska liksom ändå få vara här legalt. Det är ju bara att ignorera ett nej, sätta barnen i skolan och stanna kvar. Ingen får påtala, ingen får eftersöka. Parallella processer.

Sedan är fortfarande vad som Alliansen i princip satte fast sin prestige i, nämligen den reformerade arbetskraftsinvandringen för personer som kommer från länder utanför EU, något av en flopp. Pinnjakten gör att det är ett pappersskyfflande där bedrägerier och missbruk lever fritt. Sedan ställer sig vän av ordning frågan varför det i Sverige numera behövs så många okvalificerade anställda – det vill säga utan krav på utbildning – när vi redan har mer än 7 procents arbetslöshet i landet…

Försörjningskravet i anhöriginvandringen som Alliansen införde, är rent bedrägeri. Det finns nämligen inget sådant krav. Inget, som i noll. Noll säger noll utav noll alltid noll. Däremot finns det ett försörjningskrav som omfattar lika många procent av anknytningspersonerna som går att räkna på ena handens fingrar. Och den gäller bara när beslutet tas. Skulle det upphöra dagen efter så gör det inget. Inget händer.

Åtskilliga är de kommuner som ropar på hjälp eftersom det vi sysslar med – massvis med uppehållstillstånd för bidragsberoende en masse – hamnar – var då? Jo, i förorterna. I städerna. I allmännyttan. Eftersom ingen har jobb och försörjning. Och reaktionen från Alliansen är att skicka fram integrationsministern som lägger skulden på vilka då? Jo, kommunerna.

Och Syrien lär inte ändra på sig än i den närmaste framtiden; och alla de från Balkan som vill ha ökad levnadsstandard under förmenta asylskäl lär inte snabbt upphöra att ta sig hit eftersom det inte är snutet ur näsan att återinföra visumplikt; och frågan är om någon vågar säga att det nu finns ett inre flyktalternativ i Somalia? Hur många känner till att det går att ta reguljärflyg till Mogadishu? Och alla dessa unga män från Afghanistan som kallar sig barn lär inte upphöra med mindre än att Sverige likt en del andra stater bygger barnhem i Kabul och skickar tillbaka dem dit. Och vem vågar det? I Sverige.

Vi toppar alla listor som finns. Samtidigt.

Och kvaliteten i det vi sysslar med handlar om kvantitet. Vid denna tid på året sitter det miggor i åtskilliga städer och arbetar på helgerna för att få upp siffrorna för innevarande år. Sitter på helgerna med direktivet att ta så många beslut som möjligt. Samtidigt som vår GD står i Aftonbladet och blånekar till att det ens finns något som heter pinnjakt.

La pièce est finie.

Kommentar: Ingen annan kommentar än att ingen kan komma och påstå att ”det hade jag ingen aaaning om”.

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, länka alltid till originalinlägget.