Människor har full rätt att söka asyl där de befinner sig: i Tyskland, i Österrike, i Danmark – i vilket EU-land som helst

I en ledare i NWT den 3 december under rubriken Kontrollera gränserna kan man bland annat läsa:

Nu kommer inte något mer att återstå för Sverige än att också stänga gränsen för asylsökande, och skicka tillbaka dem till de säkra länder som de närmast kom ifrån, oftast Danmark och Tyskland. Det är vad Moderaterna föreslagit och som Socialdemokraterna kommer att tvingas till med eller (förmodligen) utan Miljöpartiet i regeringen. Och EU måste snarast se till att både Schengen och Dublinförordningen följs av alla.

Alla (nästan) verkar plötsligt ha förstått att det inte går att ta emot fler asylsökande i Sverige nu.  Det borde ha varit uppenbart för politiker (och journalister) med öppna öron och ögon redan för länge sedan. Sverige borde ha harmoniserat sina regler och sina system med de övriga nordiska ländernas, i stället för att ständigt kräva att andra länder ”ska ta sitt ansvar”. Då hade det inte sett ut som det gör idag och Sverige hade kunnat ha en ganska god beredskap och möjlighet att ta emot asylsökande.

Men sedan finns det politiker och partier som antingen inte förstår (och det är allvarligt) eller inte vill förstå (det är också allvarligt) och som uttalar sig så här i Sveriges riksdag. Alltså inte vid ett politisk agitationstillfälle, utan i Sveriges lagstiftande församling. Kommentarer efter videoklippet.

Det är Centerpartiets migrationspolitiska talesperson Johanna Jönsson, vars bakgrund jag inte alls känner till, som här den 2 december salvelsefullt uppträder i riksdagen som om hon talade på en politisk manifestation eller – tänker jag när jag ser minspel och gester – rentav som om hon sökte in till Dramatens elevskola. Men hon är faktiskt representant för i första hand Centerpartiets väljare och i andra hand också för hela folket. Vad säger hon då? Jo:

Andrum. Vi behöver ett andrum. Vilken typ av ”andrum” behöver människorna, som nu inte överhuvudtaget släpps ut från de länder där de far otroligt illa. Där vårt system, vårt Migrationsverk, våra domstolar bedömer att de här människorna inte kan vara kvar i Syrien, i Afghanistan i Iran, dit vissa skickas tillbaka trots att de inte ens är därifrån och så vidare. De här personerna kan inte få något ”andrum” i det här.

Jag hör det här upprepas gång på gång på gång: ”andrum”. Som om det bara var att vrida ner kranen och så existerar inte de här personerna för en stund. Och det är därför retoriken med EU går stört mig för man får det att framstå som att det här går att göra på ett humant sätt. Det går inte att göra på ett humant sätt! Det ska man ha väldigt klart för sig här. De här människorna kommer att fara otroligt illa i den här situationen, otroligt illa! Och de tusentals, tusentals, tusentals personer som nu kommer att hållas ute med de id-krav framförallt som ni ställer, med den anhöriginvandring som jag har nämnt tidigare som gör att familjer kommer att separeras, hållas isär och inte ha nånstans där de kan återförenas. Det är de människorna som ni säger att ”ja, vi ska ta ett andrum ifrån dem”. Men de finns ändå, även om de inte finns inom vart geografiska territorium så existerar de någon annanstans. Och vad blir konsekvenserna av det? Jag önskar att man kunde vara tydlig, stå upp för att det är det man åstadkommer och att det är det som är konsekvensen. Att för att kunna försvara våra fyrkantiga, byråkratiska system så är man beredd att offra de här människorna. För det är det ni gör nu.

Lite ärlighet i det skulle jag verkligen uppskatta även om jag förstår att det här är ett svårt beslut.

Kommentarer:
Sverige har inte ansvar för att/om människor ”överhuvudtaget släpps ut från de länder där de far otroligt illa”. Sverige varken kan eller har rätt att lägga sig i andra länders system som inte är som det svenska. Nordkoreanerna far verkligen otroligt illa men man kan knappast stå i Sveriges riksdag och kräva att de ska ”släppas ut från det land där de far otroligt illa” och få komma till Sverige.

”Vi fixar det helt enkelt inte”. Kommuner vägrar ta emot ensamkommande minderåriga asylsökande

Enligt uppgifter som nått mig har Ludvika kommun häromdagen fattat beslut om ett fyra månader långt uppehåll i mottagandet av ensamkommande minderåriga asylsökande. Detsamma har också beslutats i Norbergs kommun. Om detta kunde man läsa i Dagens Samhälle den 21 oktober under rubriken Norberg sätter stopp för ensamkommande barn:

Nödropen har inte hjälpt. Nu stoppar Norbergs kommun mottagandet av ensamkommande flyktingbarn.

– Vi fixar det helt enkelt inte, säger Åsa Eriksson (S), kommunstyrelsens ordförande.

I ett brev från Ludvika kommun till Migrationsverket, daterat 2015-11-24, skriver Kommunstyrelsen bland annat:

Precis som i Norbergs kommun har man i Ludvika alltså kommit fram till att det helt enkelt och faktiskt inte går att hantera fler ensamkommande unga, man har ju ett absolut uppdrag och klara skyldigheter mot kommunens invånare också, och dessa uppgifter riskerar att inte kunna fullföljas med en alldeles för stort inflöde av asylsökande. Så här beskriver Kommunstyrelsen läget:

Min uppgiftslämnare säger:

Nu får vi lite andrum och kan sopa upp spillrorna av det som gått sönder av den här galenskapen!

Och nästan på samma sätt avslutas brevet från Ludvika kommunstyrelse till Migrationsverket:

Kommentar: Hur många andra kommuner kommer att göra som Norberg och Ludvika och säga ifrån när volymerna (ordet är visst rumsrent numera…) helt enkelt i realiteten blir övermäktiga? Det är ju inte så att viljan har saknats hos dessa kommuner utan det är verkligheten som gjort att de styrande tagit sitt ansvar (i ordets verkliga bemärkelse) och sagt ifrån.

Läs hela brevet från Kommunstyrelsen i Ludvika till Migrationsverket här.

© denna blogg.

Plötsligt är den nästintill hysteri omhuldade, absolut okränkbara ”asylrätten” inte värd någonting, i varje fall inte i jämförelse med Sveriges behov av ”andrum”

Mycket har redan sagts om regeringens omvändelse under galgen, sådan den presenterades vid en presskonferens i går. Åsa Romson, vice statsministrar, nästan grät och uttalade:

Bästa sättet att hjälpa mina miljöpartistiska kommunalråd är att ändå göra någonting.

Inte ett ord om det folk hon som minister representerar, än mindre om de asylsökande som hon annars alltid säger sig värna så starkt om. Ett i alla stycken bisarrt framträdande och ett mycket märkligt uttalande av en vice statsminister.

Och själve statsminister Stefan Löfven fortsätter, sin vana trogen och som vore han helt tefloniserad att slå ifrån sig och lägga allt ansvar och all skuld på andra:

– Sverige har tagit störst ansvar i förhållande till vår befolkningsmängd, medan andra EU-länder har gjort väldigt lite. Sverige behöver ett andrum. Svensk lagstiftning kommer att anpassa sig till EU:s miniminivå för att få folk att söka sig till andra länder.

Det finns flera saker att kommentera i detta uttalande av landets statsminister:

1.  Vad Löfven menar med att ”ta ansvar” sammanfaller inte med vad man i de flesta andra EU-länder menar med att ”ta ansvar”. Det borde han känna till och inte använda ordet ”ansvar” på ett sätt som inga andra gör.
2. Att statsministern påstår att ”andra EU-länder har gjort väldigt lite” är riktigt dumt och kommer att flytta Sverige ännu längre ut i periferin bland de EU-länder som anser att de både har tagit ansvar och gjort väldigt mycket, i balans mellan vad som är bäst för det egna landet och dess medborgare och dem som faktiskt behöver skydd. Vilket Sverige inte har gjort…
3. Hade man lyssnat på miggorna som rapporterat ihärdigt och alarmerande under mycket lång tid, då hade regeringen (särskilt den förra som satt i åtta år…) kunnat se till att dess myndighet, Migrationsverket, hade haft en ledning som klarat av att – som det alltid heter numera – säkerställa att svensk lagstiftning hade följts. Då hade Sverige liknat sina nordiska grannländer på asylområdet idag. De som har tagit ansvar för i flesta hand sitt land och sitt folk och därefter också för människor från andra delar av världen i dokumenterat behov av skydd.
4. ”Sverige behöver ett andrum”. Det är ganska hemskt att något sådant sägs. Det är ett solklart tecken på att man i Sverige, till skillnad från i de flesta andra EU-länder, inte har tagit ”sitt ansvar”. Sverige torde vara det enda landet i världen som uttalar att det behöver ”andrum”. Plötsligt är den nästintill hysteri omhuldade, absolut okränkbara ”asylrätten” inte värd någonting, i varje fall inte i jämförelse med Sveriges behov av ”andrum”.

Det här ”andrummet” är det yttersta beviset på att Sverige inte har en regering som klarar av att styra landet på ett sätt som gör att medborgarna och invånarna kan känna någon som helst tilltro till den. På en femöring svänger den här svaga regeringen och lämnar sina ideal som knappt någon har vågat ifrågasätta utan risk för att bli kallad alla möjliga obehagliga saker där ”sverigedemokrat” varit en. Nu, när man genomför åtgärder som – vad jag förstår – går minst lika långt som just Sverigedemokraterna föreslagit, då är asylrätten inte längre värd vad den var för två dagar sedan då den var absolut och okränkbar! Hyckleriet är bland det värsta jag sett och hört på mycket, mycket länge!

Till slut: Hur tror gråtande Åsa och andrums-Stefan att det ska gå nu när Sverige, som i decennier släppt in precis vem som helst både via asylsystemet och helt illegalt, gör en total omsvängning?

Hur ska de tiotusentals människor – en del miggor gissar att de är över 100.000 men ingen vet det faktiska antalet – som vistas här illegalt utvisas? Hur?

Och till vilka kostnader, vem ska betala? EU? Alltså de andra, de ”oansvariga” EU-länderna? Eller skattebetalarna i Sverige som i decennier tvingats åse hur politikerna raserat asylsystemet utan att ha något att säga till om?

Och hur tror de här kortnästa personerna som (van)styr Sverige att deras nya politik kommer att tas emot av de hitkommande? Alla de många (en majoritet) som söker ett bättre liv och satsat pengar, kanske satt sig  skuld för att komma hit, kommer att ta emot nyheten om att det som var närmast en självklarhet (PUT) för två dagar sedan nu är en omöjlighet? Lugnt och sansat? Sitta kvar i stugor i skogen eller ligga på smala sängar i tält och tyst vänta på att avslaget kommer och de tvångsutvisas? Eller inser de kortnäste att det föreligger risk för hungerstrejker, bränder på asylboenden, hot, trakasserier och rentav våld mot anställda vid Migrationsverket eller ännu värre?

Reflektion: Ordet ”invandrare” har förresten fått en helt annan betydelse just i Sverige, där det bokstavligt talat går bra att bara ”vandra in” och stanna utan tillstånd, alltså olagligt.

© denna blogg. Korta citat tillåtna. Vänligen länka alltid till originalinlägget.