Det är inga nyheter

Ibland, när jag söker efter något bland mina drygt 8300 (!) publicerade inlägg här på bloggen, så hamnar jag i inlägg som jag glömt eller förträngt. Och då kommer minnena kring texterna tillbaka och för med sig tankar och funderingar om vad som hänt sedan de skrevs. Som i detta osannolika fall, ett av tusentals lika osannolika, mer eller mindre hårresande saker jag skrivit om genom åren.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa inlägget.

Det här inlägget är 8 år och 3 månader gammalt. vad har hänt med dessa och andra förfalskare sedan dess? Ingenting, gissar jag, precis som det berättas i det här inlägget. Ur texten:

Vid rättegången visade det sig att polisen hittat en hel förfalskarverkstad i lägenheten. Allt fanns för att förfalska vilka irakiska dokument som helst. Hur domen löd? Eftersom det inte gick att bevisa (!!!) att mannen förfalskat något frikändes han. Däremot dömdes han för att ha kört svarttaxi…

En annan text som också kom upp är från den 26 oktober 2010, alltså skrivet för 5,5 år sedan: En migga: ”Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder”. Ur den texten:

Omfamningen av Miljöpartiet blir bara värre och värre. Men det framstår som ett svårslaget rekord i fördumning när Miljöpartiet får applåder för att framföra argumentet att våra invandrare ger ökad utrikeshandel. De invandrare som avses är som bekant de som kommer från asyl- och anhöriginvandrarspåret, och de kommer främst från Somalia, Afghanistan, Irak, Eritrea och Kosovo. När blev det för EU en storsäljare att ordna handelsavtal för dessa länder? De finns knappt i statistiken.

Att det inte funnits information om galenskaperna på asyl- och migrationsområdet, att ”ingen har kunnat ana att det skulle bli så här” etc är ren och skär lögn. Läs gärna hela ovanstående inlägg, det innehåller information som man inte med bästa vilja i världen kan låtsas som om den inte funnits!

Och sist, men inte minst, kom jag in på den här texten från den 28 februari 2011, alltså skrivet för drygt fyra år sedan: Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ Det skrevs med anledning av att Migration Integration Policy Index – MIPEX i en ny studie som presenteras den 28 februari 2010 pekade på stora skillnader i hur väl olika länder lyckas med att ge invandrare och flyktingar möjlighet att delta i samhället. Enligt den hamnade Sverige på första plats bland 31 länder i Europa och Nordamerika. Röda Korset i Sverige i ett pressmeddelande den 28 februari konstaterade så snabbt att:

Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.

Men som så ofta var näsorna korta. De såg inte – eller låtsades inte se – det som jag framhöll i min text:

Sverige kanske har de bästa förutsättningarna efter vissa uppställda kriterier i studien, men att ha förutsättningar är inte detsamma som att verkligen ha förmåga att uppfylla och fullfölja dem!

En del av det som skrivits om här på bloggen i många år har nu – under galgen – börjat tas upp av svenska medier. Men som om det vore nyheter, vilket det ju absolut inte är! Väldigt mycket har varit känt hur länge som helst, men en stor del av journalistkåren har misskött sitt uppdrag. Den har kört med skygglappar och öronproppar och selektiva urvalsmetoder och av egna outgrundliga skäl inte rapporterat till allmänheten om en hel del sådant som varit väl känt och som allmänheten har haft rätt att veta.

Inte förrän nu, år 2015 och 2016, efter nära tre decennier av ständigt ökande asyl- och annan invandring till Sverige har Public Service utnämnt två – som de kallar dem – ”migrationskorrespondenter”, en för Sveriges Radio och en för Sveriges Television. Hur objektiva och mångsidiga deras reportage kommer att bli återstår att se. SR:s migrationskorrespondent har gjort en del redan, SVT:s dito har väl ännu inte riktigt kommit i gång. Hoppas att de börjar med att lära sig vokabulären (inte kalla asylsökande och migranter för ”flyktingar”, till exempel) och skalar bort de värsta flosklerna och att de har mandat att rapportera objektivt, mångsidigt, faktabaserat, sanningsenligt och korrekt.

Det finns även en hel del goda exempel på journalister och skribenter som på djupet verkar ha insett att de har varit enkelspåriga och okunniga på asyl-, migrations- och integrationsområdena och som nu beskriver dessa områden på ett mer balanserat och allsidigt sätt. Jag ska försöka hinna skriva något om dem också, det är inte mer än rätt.

Tips 1: Följ gärna bloggen så kommer information varje gång en ny text publiceras!
Tips 2: Alla texter om och från Finland från början av den stora migrantvandringen genom Europa (början av september 2015), finns samlade här.

© denna blogg.

Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Växjö Nyheter.

Kort ur texten: Männen misstänks ha filmat när de tvingade 12-åringen till anala samlag. Båda männen är medborgare i Afghanistan

Nu meddelar läsare att länken är borta och jag kan konstatera att så är fallet. Jag vet inte varför. 

Men oavsett det så gäller det som står nedan. Jag hoppas att en förklaring snart ska ges för varför länken inte längre går någonstans.

Här är en skärmdump av nyheten innan länken upphörde att fungera. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

År efter år efter år efter år efter år – och ännu längre – har miggor varnat och larmat här på bloggen om att det inte görs åldersbedömningar av personer som påstår sig vara barn men med stor sannolikhet inte är det. Jag har skrivit om den mycket stora andel av åldersbedömda i Danmark, Norge och Finland (65-72 procent) som visat sig vara betydligt äldre än 17 år. Men i Sverige har Migrationsverket uttryckligen nöjt sig med att enbart registrera den ålder som de drygt 35.000 personerna – som påstod sig vara ”ensamkommande barn” 2015 och de drygt 7.000 personerna som påstod detsamma 2014 och alla andra som kom fler dem – angett. En 28-åring har sagt att han är 16 år gammal. Migrationsverket har noterat. En 23-åring har sagt att han är 14 år. Migrationsverket har noterat. En 25-ring har angett att han är 17 år gammal och Migrationsverket har noterat. Och så vidare.

Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?

Allt detta har jag skrivit om och även pratat om med många av de så kallade ansvariga. Ingen har tagit något ansvar alls. Men gärna lyft sina arvoden, betalda av folket.

Här är en kavalkad av länkar till texter, och korta utdrag ur texterna, som visar hur miggorna och familjehemsföräldrar berättat och hur jag har vidarebefordrat det och även själv rapporterat genom åren. Här finns texter från juli 2008 till februari 2016, en period på drygt 7,5 år.

•  En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008

Jag har själv sett asylsökande s.k. 16-17 åringar med full skäggväxt och med vuxna mäns uppförande. Men de har registrerats som barn fast de helt uppenbart varit närmare 30. Sjukt! Jag känner också till fall där asylsökande som fått barn i Sverige visat sig vara flerbarnsfäder i hemlandet. Vid avslag har de frivilligt och utan problem  återvänt till landet de ”flytt” ifrån och sedan sökt tillstånd på anknytning till barnet i Sverige.

•  En fjärde migga om Migrationsverkets hantering av asylsökande, ensamkommande ungdomar – 6 juli 2009

Och om personen faktiskt är 16-18 år (det finns ofta anledning att misstänka att de är äldre) så mår han eller hon säkert ganska dåligt av den teater som han eller hon tvingas att spela i ett främmande land, i rollen som ankarbarn.

•  En migga om ensamkommande asylsökande som är – eller säger sig vara – under 15 år – 14 augusti 2009

Ett barn som är under 15 år och söker asyl i Sverige behöver inte lämna fingeravtryck, alltså inte i Sverige. Hur det är i andra länder inom EU vet jag inte, kanske råder samma åldersgräns där, det borde vara så. Därför påstår ensamkommande barn, i vissa fall, att de är under 15 år. Då befinner sig familjen förstås i ett annat EU-land där de fått avslag på sin ansökan och där även barnet (som i verkligheten är över 15 år och inte alls ensamt) har daktats (tagits fingeravtryck av). Men eftersom vi här i Sverige inte daktar den som säger sig vara under 15 år, kommer vi inte heller få reda på detta.

•  En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010

En migga: Ställ gärna följdfrågan till Migrationsverket: ”Hur fördelar sig tillstånden på medborgarskap?” Och svaret kommer då att bli att de ”barn” som får uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande skäl” är från Afghanistan och de som är ”skyddsklassade” är från Somalia (på rena asylskäl finns knappt någon). Och vad gäller somalier så vet vi inget mer om dem än att de säger ”Hej, jag heter Ali och jag är från Somalia”. Precis som det som hände i Högsby.

•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson:

Läget har blivit akut. Sedan kommunerna tog över ansvaret för ensamkommande barn 2006 så har ju antalet barn ökat med omkring 600 procent. Det innebär att det system vi har är utsatt för stora påfrestningar och det håller faktiskt inte just nu.

•  En anställd vid ett hvb för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m.– 25 juli 2012

Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket (En migga: “Jag tycker att detta är minst sagt märkligt, särskilt att boendets hela personal skrattar åt oss.”) då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son. Miggan kan vara lugn, det är inte hånfulla skratt utan troligtvis nervösa/frustrerande skratt och ett tydligt tecken på ett hvb utan distans till det de gör. Väldigt troligt att personalen på det hemmet har gått över en gräns och blivit kompis med de boende, vilket enbart handlar om felrekryteringer och noll ledarskap av föreståndaren.

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012

I samtliga fall har en ålder uppgetts och fastställts av Migrationsverket, som inte stämmer med den verkliga åldern. Normalt har skillnaden mellan uppgiven och verklig ålder legat mellan 5 och 8 år. Alla har uppgett sin ålder till 14 år. Verklig ålder har legat mellan 19 och 22. När man bor så tätt inpå en människa en längre tid, så märker man ganska tydligt inom vilket åldersspann hann befinner sig. Det kan göra tillvaron mycket problematisk. Både i hemmet, i skolan och i alla övriga situationer, till exempel i den vardagliga fostran.

•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013

Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.

•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

När jag började jobba med detta i mitten på 2000-talet var det högst en fjärdedel som man verkligen tyckte sig kunna ifrågasätta åldern på, bara med en snabb blick. Idag däremot är det en klar majoritet av ”barnen” som uppenbart är över 18 år. Det man talar om i min bransch och på de boenden jag har kontakt med i tjänsten, är att de som är under 18 år hör till undantagen.

•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 13 maj 2013

Genom tand- och handledsröntgen, ibland den ena metoden, ibland den andra och ibland båda, har man i Norge och Finland upptäckt att uppemot 65 procent av alla asylsökande som säger sig vara strax under 18 år eller yngre, inte är det. Det har resulterat i betydligt mindre antal ”ensamkommande barn” i dessa länder – mer än 65 procent färre eftersom man i deras hemländer nu vet att det inte lönar sig att ta sig till dessa länder och påstå att man är minderårig.

•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

Om man kommer från Eritrea så får man PUT. Men om man först har ansökt om asyl  i Italien, då ska ansökan enligt reglerna prövas där, om man är vuxen. Är man ett barn, dvs under 18 år, så ska ansökan numera prövas av Sverige.

Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

Det som saknas i rättschefens instruktioner är hur vi ska gå till väga när tandröntgen visar att den sökande är vuxen. För närvarande finns det bara två sjukhus som gör pediatriska undersökningar, ett i Stockholm och ett i norra Sverige. Sjukhusen tar i dagsläget inte emot sökande utanför sina upptagningsområden.

Vi har en rättsenhet som inte lever i verkligheten.

•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014

En före detta migga: Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ”16-åringar ” som uppenbarligen var närmare min ålder än 16. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, idag finns det ingen tid till sådant utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar? Det är förfärligt som det är och det verkar inte vara någon skärpning på gång.

•  Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014

Tre välmeriterade barnläkare – Jonas F Ludvigsson, ordförande i Barnläkarföreningen, barnläkare i Örebro, professor Karolinska Institutet; Henry Ascher, ordförande i Svenska Barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn, barnläkare, professor Nordic School of Public Health (NHV) och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och Anders Hjern, barnläkare i Stockholm, professor Karolinska Institutet – har den 8 oktober kommenterat min OP ED-artikel i Svenska Dagbladet – Hur många ensamkommande barn är vuxna? (5 oktober). Deras svar har rubriken Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna.

•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

Det här innebär att vi nu är i samma läge som vi var i för fem, sex år sedan och ännu tidigare.  Nämligen att vi ska tro att varenda ensamkommande som inte är uppenbart vuxen – det vill säga kanske är över  30-35 år – är ett barn. Det är svårt att veta vad som menas med ”uppenbart vuxen” – annat än att det ska vara uppenbart för vem som helst att personen är vuxen.

(I ovanstående inlägg finns länkar till ytterligare 11 texter i ämnet från 4 mars 2012 till 11 oktober 2014)

•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” .- 17 juni 2015

Varför tror folk att det kom 7049 män och pojkar som var, eller sade sig vara, minderåriga till Sverige år 2014, men inte ens en bråkdel av det till övriga Norden? Fundera på det, det är inte svårt att komma på svaret. Och till detta haveri på asylområdet bidrar okritiska och okunniga medier, däribland Public Service som de flesta av oss tvingas betala licenspengar till. Men huvudansvaret har givetvis statliga Migrationsverket som ska följa lagar och konventioner men inte gör det.

•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år – 25 juli 2015

Jag hänvisade också till att dessa unga personer – 15, 16, 17-åringar – i de övriga nordiska länderna inte kallas barn utan just ”minderåriga asylsökande”.* Inte heller bör de kallas ”flyktingbarn” eftersom de varken är barn till flyktingar eller konstaterats vara flyktingar själva. De är asylsökande, inte flyktingar. Överhuvudtaget torde det vara få minderåriga som har asylskäl som ger dem flyktingstatus…

•  Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015

– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans? Bevisligen inte hos Sydsvenskans reporter i alla fall, som med hull och hår för vidare de här historierna utan en enda kritisk fråga eller reflektion.

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

•  En migga: ”Ville han att vi skulle fixa falskleg till krogen åt hans ensamkommande barn?” – 29 januari 2016

Kollegan hade blivit uppringd av en rektor på en skola som frågade hur de ensamkommande ”barnen” på hans skola ska bära sig åt för att komma in på krogen, om vi kan utfärda nån slags ID-kort eller liknande.

•  Saga och verklighet – 9 februari 2016

– Det finns massor av flickor och kvinnor som väntar på er i Sverige, informerar människosmugglarna. Det råder mansbrist där och kvinnorna bara väntar på att det ska komma män från Mellanöstern och andra länder utanför Europa. Och i Sverige kontrollerar man inte er ålder, det spelar ingen roll om ni är 16, 17, 27 eller 32. De går på den ålder ni uppger. Så ni kommer att tas emot som barn och många kommer att få bo i svenska familjer med egna barn.

© denna blogg.

 

 

Ur veckorapport 52-2015 från Migrationsverket

Migrationsverkets veckorapport för vecka 52, daterad den 30 december 2015 innehåller rykande färsk statistik, information om migrantrutter, läget i andra länder och om den förväntade utvecklingen.

Migrationsverkets omvärldsenhet poängterar i sina utskick att veckorapporten ska ses som ett underlag för den operativa ledningsgruppen; med andra ord ett internt arbetsmaterial. Men det har ju intresse för alla som är intresserade av vad som sker på asyl- och migrationsområdet. Därför publiceras relevanta delar ur den här på bloggen.

Kommentar: I Sverige vill man ju knappt – i varje fall inte i medier eller bland politiker – kännas vid att inte alla ”syrier” är syrier och att inte alla syrier och ”syrier” gör det som ständigt, papegojlikt upprepas: ”flyr från krig och förföljelse”.

Man vill inte i den svenska offentligheten riktigt låtsas om att det torde vara ett mycket stort antal som innehar falska syriska pass, varav naturligtvis också en del sådana kan innehas av ”äkta” syrier, men varför de i så fall har falska pass får den med huvudet på skaft försöka lista ut själv.

Reflektion: Vart är de på väg? Till Tyskland? Till Österrike? I Norden är det ”fullt” och snart mycket svårt att ta sig in i.

Reflektion: Pressen på Österrike blir enorm när det blir allt svårare att ta sig till de nordiska länderna. Hur det lilla landet med bara 8,5 miljoner invånare ska klara anstormningen är en befogad fråga.

I veckorapporten kan man också läsa att:

Tyskland har rekryterat 8.500 personer som ska lära nyanlända asylsökande barn tyska.

Och att:

I Berlin planeras ett tredje ”avvisningscentrum” för personer från säkra tredjeländer, främst från Västra Balkan.

Samt:

Reflektion: Situationen i Europa blir allt mer svårhanterlig ju fler människor från helt andra kulturer och med ett helt annat sätt att leva (utan fungerande stater och med våld som ett av få maktmedel) ska hysas på det här sättet – oro och knivslagsmål, asylboenden i brand (ca 1/3 av bränderna i Sverige sägs förresten vara anlagda eller orsakade av asylsökande själva), våldtäkter, hot och allehanda trakasserier och hungerstrejker etc kommer att ytterligare öka. Inte bara i Tyskland utan givetvis i alla de länder dit en okontrollerat stor mängd migranter och asylsökande har sökt sig.

Kommentar: Mycket om hur man i Finland tacklar och hanterar de stora – med rikssvenskt språkbruk – ”utmaningarna”, som i själva verket oftast är stora problem i samband med den stora asyl- och migrantinströmningen, kan man läsa om här på bloggen.

När det gäller dem som endast i Sverige kallas ”ensamkommande barn” så ser det ut så här:

Reflektion: Borde inte någon snart börja fundera lite över varför 78 procent av alla ”barn” (i själva verket mycket ofta vuxna män som ger sig ut för att vara ”barn”) som kommer hit är från Afghanistan? Just saying… Dessutom anger Migrationsverket att:

Afghanistan utgör fortsatt den största gruppen (asylsökande, min anm.), följt av Syrien och Irak.

Lyssna förresten gärna på ett av de första – kanske det allra första – radioreportagen om just ”ensamkommande barn” som gjorts av Public Service, där man verkar ha ambitionen att föra fram det som varit känt bland väldigt många, och som rapporterats om bland annat här på bloggen i så många texter under så många år att det är förbluffande att det inte tagits upp just av SR P1 Public Service tidigare: De desillusionerade humanisterna av Jörgen Huitfeldt och Magnus Thorén. Äntligen, år 2015, har någon lyckats få göra ett relativt osminkat reportage som inte håller sig helt inom den annars utstakade ”vadmanfårberätta”-korridoren i det av oss alla finansierade företaget som borde stå för objektivitet och sanning. Det borde ha gjorts redan 2005…

Jag kommer att fortsätta att informera och kommentera asylläget främst i Sverige och i Finland, men också så gott jag hinner och kan, i övriga Europa. Att ta del av rapporteringen i Finland, till exempel, tar mycket tid och att översätta ännu mer.

Också det kommande året – 2016 – hoppas jag på miggornas hjälp, utan dem och deras medverkan skulle mina kunskaper och min möjlighet att upplysa och informera vara betydligt sämre!

© denna blogg.

Nej, Sveriges Radio, det är inte en ”mänsklig rättighet” att söka asyl just i Sverige!

Klicka på textrutan för att ta del av inslaget på Sveriges Radios sajt.

Sättet på vilket Sveriges Radio P1 rapporterar om asylområdet är obegripligt. Att man i Public Service-radio inte – efter decennier av stor asylinvandring – har lärt sig vare sig vokabulär eller basala kunskaper om asyl och asylrätt och överhuvudtaget sådant som är förknippat med just den här typen av invandring är anmärkningsvärt. Trots att asylinvandringen varit gigantisk till lilla Sverige under lång tid och man skulle kunna tro – och borde ha rätt att kräva – att det viktiga ”samhällsorganet” Public Service (både Sveriges Radio och Sveriges Television) vid det här laget hade bemödat sig om att läsa utlänningslagen och att hålla lite reda på vad som faktiskt sker på Migrationsverket och ute på asylboendena. Sent omsider har Sveriges Radio nyligen utsett en ”migrationsreporter”, men det räcker inte alls, inte på långa vägar.

Idag, den 23 december, får vi i nyhetssändningarna veta att ”ensamkommande flyktingbarn” (som SR envisas att kalla påstått och faktiskt minderåriga asylsökande) ”drabbas” av id-kontrollerna som snart införs. Hur ”drabbas” de då? Jo, de har inga id-handingar och då kommer de inte att kunna ta sig in i Sverige för att söka asyl. Och det är, ska man förstå, fruktansvärt hemskt och på något sätt fel. Enligt Sveriges Radio, alltså, som låter egna känslor färga nyhetsförmedlingen i stället för att ge allmänheten en bild av det faktiska läget och låta den tänka och känna själv. Här ett utdrag ur nyhetsinslaget:

Id-kravet som införs 4 januari nästa år kommer att drabba vissa flyktinggrupper särskilt hårt. Det visar statistik från Migrationsverket som ekot tagit del av. Ensamkommande barn från de fattigaste länderna saknar nästan alltid id-handlingar och kommer alltså inte att kunna ta sig in i Sverige.
——————–
Och det innebär också att de ensamkommande barnen drabbas särskilt hårt. Nästan 25.000, två tredjedelar av de ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige – uppgav att de var från Afghanistan. Av dem kunde bara 18 visa upp en id-handling.

Att det ska vara så fruktansvärt svårt att rapportera korrekt just när det gäller asylområdet! Vad beror det på?

Vet de inte på Sveriges Radio att det inte är en mänsklig rättighet att söka asyl just i Sverige? Och när redan 32.180 (tänk er mängden: 32.180!) påstått och faktiskt minderåriga redan har tagit sig ända hit i år (fram till den 30 november), så är det väl alldeles utmärkt att ytterligare ”ensamkommande” inte kommer hit utan får söka asyl i andra länder! Är det inte just det som bland annat Public Service förfäktat både högljutt, mästrande och ofta, att ”andra länder måste ta sitt ansvar”? Så vad är problemet nu, när det ju de facto blir så att andra länder ”måste ta sitt ansvar”?

Det kan väl ändå inte ha undgått redaktionerna inom Public Service att Sverige helt enkelt inte längre klarar av att hysa, ge skolgång, iPhones, gode män, bostäder etc – allt som Sverige och endast Sverige så generöst och utan några krav på motprestationer – delar ut?

Och när landets migrationsminister Morgan Johansson nu talar klarspråk och säger:

Sverige har under 2015 tagit emot fler ensamkommande barn än något annat EU-land. Syftet med regeringens åtgärder är att vi ska få kontroll över situationen och förebygga så att höstens akuta kris inte upprepas. Antalet asylsökande måste minska och då får de som inte har id söka asyl i andra länder. Det gäller alla, så id-kravet är inte riktat mot någon särskild grupp.

då låter Sveriges Radio en god man åt fem afghanska pojkar, tillika talesperson för Riksföreningen gode män vårdnadshavare, kommentera det så här:

Ja, jag skäms, jag skäms hur kan man göra så? Jag skäms att det är på det sättet i det här landet – att vi har politiker som fattar sådana medvetna beslut. Ska vi inte värna om barn och om barns rätt att söka asyl ?

Ett absolut bottennapp om man vill göra anspråk på att vara en Public Service redaktion, särskilt som ingen getts möjlighet att kommentera att det här är helt rätt väg att gå och att äntligen – decennier för sent – har ansvarig minister börjat att åtminstone försöka ta ett visst ansvar för en helt ohållbar situation.

Lyssna gärna på ett av de ytterst få – om inte nästan det enda – programmen i Public Service som låter människor komma till tals som berättar om den verklighet som miggor, HVB-personal och familjehem berätta om här på bloggen i många år: De desillusionerade humanisterna, som presenteras så här:

Sverige är ett av världens mest öppna länder när det gäller flyktingpolitik. Men debattklimatet uppfattas av en del som arbetar med gruppen ensamkommande ungdomar som snävt och inte särskilt öppet. 

Publik Service-anställda måste börja öppna sina ögon, sätta sig ordentligt in i detta som är det allra största samhällsomvandlande området som för alltid förändrar Sverige och börja rapportera sanningsenligt, osentimentalt och objektivt. ”Objektivt”, förresten, det begreppet verkar ha slängts ut genom fönstret för många år sedan inom Public Service, men det är objektiva nyheter allmänheten fortfarande går och hoppas på. Inte inslag starkt färgade av reportrarnas och redaktionernas egna politiska åsikter. Och okunnighet.

Faktaruta (en sådan som, såvitt jag vet, aldrig visats på Public Services sajter).

Lästips: Den som vill få en inblick i hur man tänker och agerar i grannlandet Finland kan med fördel klicka här så kommer ett stort antal texter upp i ämnet.

© denna blogg.

Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar”

Klicka på textrutan för att lyssna på programmet.

Fortfarande klarar man inte i Sveriges Radio, Studio Ett att hålla isär olika begrepp och programledaren börjar ett inslag om ensamkommande asylsökande barn och unga med att det ska handla om ”ensamkommande flyktingbarn och unga”.

Ska det vara så fruktansvärt svårt att lära sig att kalla dem asylsökande???

Klicka på textrutan för att lyssna på programmet.

Hur som helst, inslaget tog för första gången såvitt jag vet, i Public Service upp problematiken (ja, för det är problem) med den enorma inströmningen av påstått och faktiskt minderåriga asylsökande i Sverige, på ett försiktigt verklighetsbaserat sätt. Heder åt de två reportrarna som på riktigt verkar ha ansträngt sig för att, tyvärr tio år för sent, försöka ge den bild av det här asylområdet som så många av dem som möter verkligheten har. Att det här är en kategori unga män som skickats till Sverige av föräldrar och släktingar i hopp om ett bättre liv för dem själva och för familjerna. Utan asyl- eller skyddsskäl så som de anges i utlänningslagen.”Ett bättre liv”, ”en bättre framtid” är vare sig skyddsgrundande eller – ännu mindre – skäl för flyktingstatus.

Och notera gärna när – vilket står att läsa om i en del av mina texter nedan – att sådana här volymer, sådana enorma mängder ”minderåriga” som kommer till Sverige inte kommer till något annat land i hela Europa.

Varför inte? Jo, eftersom man i andra länder sett verkligheten för länge sedan, den verklighet som svenska medier och politiker så hårt knipit ihop ögonen inför att de knappt förmår öppna dem nu. Lyssna bara på det korta verklighetsfrämmande klippet med två riksdagspolitiker alldeles i början av inslaget…

Dock var panelen i Studio Ett lika verklighetsfrämmande (eller om den var feg och rädd för eventuella etiketter?) som vanligt. Tyvärr. Synd, eftersom det nu äntligen, efter många års asylbedrägerier och -missbruk när det gäller ”ensamkommande barn” görs – som det ter sig – ett försök att berätta det som så många av oss redan vetat länge. Det vill säga ett försök att rapportera sanningsenligt istället för att fortsätta hålla liv i ”myter”.

Under ett decennium har miggor, familjehem och HVB-hemspersonal rapporterat om dessa unga män (till största delen) som man slarvigt refererar till bara som ”ensamkommande”. Har det nu äntligen, på riktigt, nått ut också i det Public Service som aldrig tidigare har levt upp till sitt uppdrag om opartiskhet och korrekt rapportering på det här området? Hoppas det och hoppas att detta inslag inte bara är en engångsföreteelse som snabbt glöms bort och så återgår man till overklighetsrapporteringen. Den sista bland nedanstående texter från min blogg är förresten ett exempel på ett okunnigt, dumt, felaktig och kanske aningslöst inslag i Public Service. Det är från juni i år…

Läs gärna de här texterna – och det finns massor till! – som under nära tio år publicerats här på bloggen och som med all önskvärd tydlighet visat hur det ser ut men som aldrig någonsin på ett seriöst och sanningsenligt sätt tagits upp i svenska medier eller trängt in hos politiker, alltså hos dem som kallar sig ”ansvariga”:

•  Tre landshövdingar vill att ansvaret för ensamkommande barn ska delas – 4 april 2007
•  Om “ensamkommande flyktingbarn” – 22 juni 2007
•  En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008
•  En migga om asylsökande ”ensamkommande barn” – 4 mars 2009
•  Svar från Migrationsverkets rättsenhet om ensamkommande asylsökande unga – 10 juli 2009
•  Asylsökande s.k. ensamkommande barn trakasserar och hotar personal – 22 december 2009
•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010
•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011
•  Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
•  En anställd vid ett hvb-hem för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012
•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 19 maj 2013
•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien.” – 4 februari 2014
•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014
•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015

© denna blogg.

 

 

”…på uppdrag av Stockholms stad.”

Den 3 november skrev jag en text på Det Goda Samhället: Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet. Jag följde upp den här på min blogg den 13 november under rubriken Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd i Stockholm: ”Där fattades ett ordförandebeslut och ansvarig nämnd meddelades om det i efterhand. Det är oprofessionellt.”

Det handlade om att socialborgarrådet Åsa Lindhagen, Mp, ensam i ett så kallat ordförandebeslut, bestämt att 300.000 skattekronor – i strid med gällande regler – skulle skänkas till Islamic relief och Katarina församling som bidrag till drift av vad hon kallar ”transitboende”, men som är en övernattningsverksamhet för personer som vistas illegalt i Sverige. Läs de två ovannämnda texterna först för att få bakgrunden.

I början av Sveriges Radios program Konflikt den 5 december, presenterar programledaren den här verksamheten så här:

På en vältrafikerad gata i centrala Stockholm är persiennerna nerdragna i fönstren på en hel våning. Därinne brukade det vara fullt av liv. Här fanns mängder av familjer, flyktingar på väg genom Sverige. Barn som överlevt i vattnet på Medelhavet, män som gått genom Europa och kvinnor som lagt alla sina besparingar på en smuggelbiljett. Men nu är det tomt. I lekhörnan sitter några ensamma mjukdjur och dr står ett hopvikt pingisbord i behov av några intensiva forehandslag. Hur skapades denna absoluta tomhet i ett boende för flyktingar? Vad var det som hände?

Inga konstigheter. Det är inte förbjudet i Sverige att hjälpa människor som vistas illegalt i landet. Privat och hjälp av frivilligorganisationer som inte finansieras av skattemedel är tillåten. Trots att det handlar om oregistrerade personer som de facto vistas olagligt i landet och, om de påträffas, enligt lag ska utvisas ur landet. Men cirka 47:30 in i programmet, alltså ganska i slutet, säger programledaren följande:

Jag besökte ett transitboende i centrala Stockholm som drivs av Islamic Relief i samarbete med Svenska kyrkan och på uppdrag av Stockholms stad.

Fortfarande är det helt och hållet Islamic reliefs och Katarina församlings sak om de vill hjälpa människor som inte har rätt att befinna sig i landet. Men, och det är ett stort men – skattebetalarna ska inte tvingas bidra till verksamhet som enligt lag inte ska bekostas av dem:

”…på uppdrag av Stockholms stad.”

Stockholms stad har inget uppdrag att bidra med en enda skattekrona till den här verksamheten eller till andra liknande verksamheter som Lindhagen & Co, i strid med bestämmelserna, beviljat över 3 miljoner skattekronor till från början av nästa år och trots att Stockholms stad samtidigt lånar en miljard (1000 miljoner) kronor varje månad. Så här skriver oppositionspolitikerna i Stockholms stad Åsa Lindhagen m.fl. (MP), Rana Carlstedt m.fl. (S), Alexandra Mattsson m.fl. (V), Anna Rantala Bonnier (FI) själva i ett ett förtydligande med rubriken ”Stöd till organisationer som arbetar med mottagande av flyktingar”, daterat 2015-10-20:

Att tillhandahålla boenden för flyktingar som ej sökt asyl är inte ett kommunalt uppdrag. Men när människor flyr från terror och krig och förföljelse ska Stockholms stad stå upp för mänskliga rättigheter och ta ett medmänskligt ansvar. Vi anser därför att det är viktigt att staden är beredd att vid behov stötta organisationer som arbetar med flyktingmottagandet på ett sätt som ökar frivilligkrafternas uthållighet och förmåga att fortsätta sitt arbete.

Staden har nyligen beviljat ekonomiskt stöd på 0,3 mnkr till Islamic relief och Katarina församling på Södermalm för deras fortsatta arbete med flyktingar som ej sökt asyl, med en prioritering av barnfamiljer. Staden tillhandahåller även en verksamhetslokal.

Vad har hänt med socialborgarrådets och hennes oppositionskamraters självsvåldiga beslut att betala ut pengar till verksamheter som inte har något att göra med kommunen? Oppositionen har ju reagerat och agerat mot missförhållandena, har därmed felaktigt utbetalda pengar återkrävts?

Om det är som det sägs i radioprogrammet Konflikt så står alltså nu 45 övernattningsplatser tomma på Renstiernas gata på Söder i Stockholm. Kommer Islamic relief och Katarina församling att öppna det för Stockholms hemlösa som behöver sova någonstans? Som det dessutom är lagligt för Stockholms stad att bidra med skattemedel till. 

© denna blogg.

Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn”

I ett inslag i Public Service-kanalen P1 i Sveriges Radio  – Ali och Jamshid kom in på gymnasiet – mot alla odds – berättas om två pojkar som slentrianmässigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”, Ali och Jamshid. De påstås också, slentrianmässigt, komma från Afghanistan.”Båda är ensamkommande från Afghanistan”, säger reportern – för att längre in i inslaget säga: ”Jamshid Mohammedi som för bara några år sedan sydde läderväskor i Teheran”. Såvitt jag vet ligger Teheran inte i Afghanistan utan i Iran, och det är också därifrån många påstått och faktiskt minderåriga pojkar och män kommer till Sverige, trots att de i sina asylberättelser säger att de är från Afghanistan och hävdar ”asylskäl” gentemot det landet.

Jamshid berättar i inslaget att han, vid 12 års ålder, jobbade mycket långa dagar med att sy läderväskor och säger:

Då tänkte jag: nej, det kommer att bli tråkigt och tråkigt, det blir jobbigt och jobbigt. Då tänkte jag nej, då kommer jag att fixa ett nytt liv, inte samma sak som jag hade förut, jobbigt eller tråkigt. Det vill inte jag mera.

Och så skickades han till Sverige för ”ett bättre liv”. Han flydde inte, som så många journalister och politiker ständigt upprepar som ett mantra, ”från krig och elände”, han ville ha ett bättre liv. Och det får han i Sverige, som nog torde vara det enda landet dit man kan ”invandra” av det skälet.

Ovanstående torde vara det främsta skälet till att Migrationsverket nu beräknar att uppåt 15.000 ”ensamkommande flyktingbarn”, som man i Sverige envisas med att kalla dessa – oftast pojkar/män – mellan 14 och 36 år som anger att de är ”barn” när de söker asyl (eller ”ett bättre liv”) i just Sverige. I övriga Norden kallas de som är under 18 år mera korrekt för ”minderåriga asylsökande” och det är en himmelsvid skillnad i antalet som kommer till Danmark, Norge, Finland jämfört med till Sverige. Under jan-apr i år, 2015, har 1952 påstått och faktiskt minderåriga sökt asyl i Sverige, 285 i Norge, 200 i Danmark och 98 i Finland. Var och en kan själv räkna ut varför unga mån (oftast) söker sig till just Sverige och inte till de övriga nordiska länderna, dvs vilka länder som följer sina egna utlänningslagar och även gör åldersutredningar och vilket land som inte gör det.

De här två unga männens historier beskrivs i inslaget som ”solskenshistorier”. För de här två pojkarna/unga männen stämmer det förstås, men det är knappast en ”solskenshistoria” för Sverige att det nu anses så etablerat – viker människosmugglarna mycket väl känner till – att man kan komma hit, ljuga om sin bakgrund, sitt hemland och missbruka asylinstrumentet för att ”fixa ett nytt liv”. Sedan när blev ”fixa ett nytt liv” ett asylskäl, ett skäl för Sverige att bevilja permanent uppehållstillstånd, egen lägenhet i en närförort till Stockholm före 18 års ålder som svenska ungdomar inte ens kan drömma om, allt betalt och ”gratis” utbildning?

Ärligt talat, Sveriges Radio, lite mer måste man kunna vänta sig av er! Att bidra till att sprida ”solskenshistorier” om personer som anser att det är rätt att komma till Sverige, påstå att de har asylskäl och därigenom få ”gratis” utbildning, egen lägenhet, alla omkostnader betalda, är så otillständigt att man baxnar. Sedan decennier har folket vants vid journalisternas alltför ofta okritiska hållning till – och felaktiga uppgifter om – ”asylsökande”. Ibland handlar det om ren desinformation (i vilket syfte vet jag inte), ibland om uppenbart slarv och stor okunskap om vad ”asyl” är och hur invandring till Sverige är reglerad i utlänningslagen.

Varför tror folk att det kom 7049 män och pojkar som var, eller sade sig vara, minderåriga till Sverige år 2014, men inte ens en bråkdel av det till övriga Norden? Fundera på det, det är inte svårt att komma på svaret. Och till detta haveri på asylområdet bidrar okritiska och okunniga medier, däribland Public Service som de flesta av oss tvingas betala licenspengar till. Men huvudansvaret har givetvis statliga Migrationsverket som ska följa lagar och konventioner men inte gör det.

Lästips:
”Sverige klarar inte ökningen av flyktingbarn” – Staffan danielsson, Centerpartiet, i Svenska Dagbladet 16 juni 2015

 

© denna blogg.

En migga: ”Hot om att döda sina barn är också vanligt. Särskilt otäckt när barnen sitter i samma rum och tvingas lyssna på det.”

SR P1 har nyligen gjort en mycket ambitiös dokumentär serie om det tragiska fallet där en irakier dog (man vet inte hur eller varför eftersom utredningen inte är klar) i samband med att han, efter många negativa beslut i olika instanser, skulle utvisas till sitt hemland. När man lyssnar på reportern får man intrycket av att ingen, som säger att han inte vill lämna Sverige, ska behöva göra det. En märklig antydan i Public Service, eftersom innebörden av den inställningen är att utlänningslagen ska upphöra att gälla i nuvarande form och att Migrationsverket kan läggas ner eftersom var och en ändå själv ska få bestämma om den vill leva och bli försörjd i Sverige eller inte. Egentligen borde SR P1 ta och göra en lika ambitiös dokumentärserie om miggornas ofta fruktansvärda vardag också. Men det är nog inte lika intressant eftersom både Public Service och de flesta andra medier ser miggorna som onda, elaka och omänskliga och då är det väl bara rätt åt dem, det som miggor berättar nedan. Eller?

En migga berättar att våld, hot och trakasserier mot Migrationsverkets personal ökar.

Våldet, hoten, trakasserierna sker vid besök i verkets lokaler, på asylboenden och på förvaren, men också genom att anställda kontaktas privat efter kontorstid via sms, Facebook och telefon.

Självmordshoten vanliga. Jag har fått motta så många att jag inte längre vet hur många självmordshot jag hört. tappade räkningen efter ett fyrtiotal…

Hot om att döda sina barn är också vanligt, vilket jag verkligen har svårt att förstå.

Jag kan inte fatta hur man kan sitta och säga att man kommer ta livet av sina barn om man inte får stanna! Detta är alltså vanligt. Helt sjukt. Särskilt otäckt när barnen sitter i samma rum och tvingas lyssna på det.

Migrationsverket talar om konkreta hot, bland annat om att myndighetens lokaler ska brännas ner om tillstånd inte beviljas. Sådana hot är en form av ”otillbörlig påverkan”. Våld sker genom sparkar och slag, föremål som kastas och stryptag på personalen. Och:

Personal som arbetar ute i asylboenden möter sökande som inte vill flytta in eller ut, inte bo ihop med person X, klagar på maten, lider av vägglöss. Bråk mellan asylsökande ökar, vilket boendepersonalen får ta hand om.

Personal inom återvändande-enheten liksom förvarsverksamheten utsätts för hot och våld.

Exempel på hot mot Migrationsverkets personal och byggnader:

”Du är ansvarig för mitt liv och om jag inte får ett beslut nu och om det inte är ett positivt beslut så kommer jag att ta livet av mig.”

”Jag kommer att ta livet av mig utanför eller i Migrationsverkets lokaler.”

”Jag kommer att bränna ner lokalerna.”

”Varför ska jag leva, jag har inget att återvända till. Du är ansvarig för att jag kommer att dö när jag återvänder.”

”Jag kommer att ta med mig brännbar vätska och tända på.”

Migrationsverket oroar sig för de nyanställda som blir allt fler och fler. De har ofta ingen eller mycket liten kunskap och kan skapa en hotfull situation, eller inte se när det kan bli hotfullt. Det kan äventyra säkerheten för för kollegor och andra asylsökande.

Kommentar: Det är en ohygglig bild som målas upp och då ska man tänka att det sim beskrivs i skrift, i verkligheten förmodligen är betydligt värre. Och i år kommer förmodligen över 100.000 asylsökande till lilla Sverige (förra året över 81.000, året dessförinnan över 54.000…). Hur många vill jobba någon längre tid på Migrationsverket och dess asylboenden i en så osäker och farlig miljö med så stora risker för att utsättas för hot (ibland också mot sina barn), fysiskt och psykiskt våld (oacceptabelt på ett statligt verk, en arbetsplats, i samhället överhuvudtaget) och allvarliga trakasserier (miggor har hängts ut på nätet som prostituerade och män som velat köpa deras tjänster har dykt upp hemma hos dem)? Och glöm inte detta, som miggan berättar att de måste stå ut med att se och höra:

Hot om att döda sina barn är också vanligt.

Det här är vad oansvariga politiker, med gott understöd från oansvariga journalister, har skapat. Det här tvingas inte bara miggor – även om de drabbas värst – utan vi alla att leva med.

Kommer SR P1 att göra en dokumentär om detta också?

© denna blogg. Artiklar m.m. som byggs på uppgifter från texten bör länka till detta inlägg.

Om Public Services ”scoop” och en folkrättsexpert som går på magkänsla

Jag förstår inte ”scoopet” i Sveriges Radio! Är jag den enda som inte gör det? Alltså detta: Sverige försökte styra Gripenbeslut i Schweiz, där det faktum att en ambassadör varit ambitiös och gjort allt han kunnat för att promota sitt lands affärer, rapporteras om som om han hade förrått sitt land! Bland annat upprörs sig Public Service-reportrar över att:

Handlingarna visar att ambassadören under våren kartlägger vilken inställning ledamöterna i Stora kammarens säkerhetspolitiska utskott har till Gripenaffären. Det är de som i augusti ska hålla en avgörande omröstning om köpet. På ambassadörens lista utpekas de osäkra och de kritiska.

Men vad är det för konstigt i att ett land, genom sin ambassadör, agerar för att sälja sina produkter – i detta fall svindyra Jas Gripen-plan som inte precis är lättsålda och har kostat de svenska skattebetalarna miljarder? I varje normalt land vill man gynna det egna landet och dess export, i Sverige försöker Public Service få det till något fult. Vet reportrarna inte att en ambassadör är ett lands utsända representant? Om – i detta fall – Sverige vill sälja sina flygplan till Schweiz så är det ambassadörens/Sveriges både skyldighet och rättighet att göra sitt yttersta för att försöka påverka Schweiz att köpa planen. Allt annat är ju att svika det egna landet och svika sitt uppdrag som sitt eget lands representant i ett annat land.

Och vad är det här för märkligt uttalande av en folkrättsexpert (Said Mahmoudi):

Gränsen är inte definierad men en magkänsla helt enkelt säger att det är ganska på gränsen till att vara inblandning.

Det kan nog bara vara i Sverige som en folkrättsexpert på allvar talar om sin ”magkänsla” i ett sådant här fall!

Sverige blir alltmer av ett land att förundras över. Jag förstår som sagt inte alls upprördheten över att Sveriges ambassadör har gjort sitt jobb som representant för sitt land! Jag har svårt att tänka mig den här sortens  ”scoop”, magkänslor och upprördhet om till exempel en finländsk ambassadör hade promotat Nokias kommunikationssystem i ett land där ett sådant skulle upphandlas!?

© denna blogg.

Sveriges Radio-svenska: ”Bland de mördade fanns journalisten Sardar Ahmad och hans fru och två barn bland dödsoffren.”

Sveriges Radio (Public Service) har reportrar anställda som inte kan tala och skriva svenska! Trots att bolaget, enligt sitt sändningstillstånd, har ett uttryckligt ansvar för svenska språket! Så här står det i sändningstillståndets 6 §:

SR har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor ska beaktas i verksamheten.

Det här gör SR inte i tillräcklig (om ens någon?) utsträckning, det bevisas gång på gång på gång, varje dag. Vad gör kulturministern åt att sändningstillståndet inte efterlevs?

Läs den här vansinnigt dåligt skrivna texten – Afghanska journalister förskräckta efter dådet – och häpna över att den har tryckts på SR:s hemsida! Ni hittar felen själva, men här är några:

”Bland de mördade fanns journalisten Sardar Ahmad och hans fru och två barn bland dödsoffren.”
och
”…finns det hittills inga uppgifter som tyder på att Sardar Ahmad var en förbestämt måltavla…”
och en konstig meningsbyggnad:
”Flera säkerhetsexperter menar att Hotel Serena var en attraktiv måltavla för talibanerna, som tagit på sig dådet, eftersom där igår kväll fanns många internationella valövervakare.”
och
”…gårdagens attack som krävde fem afghaner och fyra utlänningar liv…”
och:
”…vi ser redan nu att de har dragit åt sig öronen..”

I både tal och skrift ska Sveriges Radio efterlev sändningstillståndet. Exemplen på att så inte är fallet är nu så många och dagliga, att man kan undra vad det som står i sändningstillståndet är värt. Något måste göras, det här är ju farsartat! Antingen måste sanktioner införas mot SR för att bolaget bryter mot vad som stadgas i tillståndet eller också får regeringen utförda ett nytt sändningstillstånd där det i 6 § anges att:

SR har inget särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor behöver inte beaktas i verksamheten.

Den här nya skrivningen skulle ju ge fler människor som gått i den svenska skolan där språket inte heller vårdats, möjlighet att jobba som reportrar på SR och få en chans att vattna ur det (tidigare) gemensamma språket ytterligare.

En skärmdump har tagits av den ursprungliga texten, som först publicerades den 21 mars kl 17:24:

© denna blogg.

Varför säger Sveriges Radios vd att hon är ”väldigt mycket emot rasism”?

Jag förstår inte varför vd för Public Service-radion, Cilla Benkö, känner sig tvungen att i en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet skriva:

Jag, med min invandrarbakgrund, är själv väldigt mycket emot rasism.

1) Hennes föräldrar flydde från Ungern 1956, själv är hon född i Sverige 1964. Varför skulle hon vara mer eller mindre ”emot rasism” med föräldrar som har flytt från ett europeiskt land åtta år innan hon själv föddes?
2) Varför behöver hon överhuvudtaget påpeka att hon är emot rasism, och: än märkligare, att hon är väldigt mycket emot rasism? I motsats till ”väldigt lite” då, eller?
3) På vilket sätt har ”rasism” något att göra med att Soran Ismail inte får fortsätta som programledare i SR? Alltså vad föranleder Benkö att överhuvudtaget nämna att hon är ”väldigt mycket emot rasism”?

Varför känner sig människor i Sverige, på alla samhällsnivåer och i alla sammanhang, tvungna att ständigt och jämt markera att de är ”emot rasism” (”väldigt mycket” eller ”väldigt lite”)? I ett av världens minst rasistiska länder är väl ändå en självklar utgångspunkt att människor inte är rasister! Därmed torde det endast vara befogat att – om man avviker från normen som innebär att man inte är rasist – skriva och tala om att ”jag är rasist”.

Benkö säger också: ”Det innebär inte att medarbetare på Sveriges Radio inte kan vara emot rasism.” Jag säger som Manuel i Pang i bygget (Fawlty Towers): ”Que?”

The Washington Post, 15 maj 2013:
A fascinating map of the world’s most and least racially tolerant countries
OneNews, Nya Zealand, kommenterar den 17 maj 2013 den internationella studien så här:
People living in Sweden were the most tolerant with 1.4% of people
not wanting to live next to someone of a different race.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT  denna blogg.

Hur många gånger behöver det sägas att Sverige inte har sjukdoms- eller sjukvårdsinvandring?

Återigen tar media, i detta fall Sveriges Radio, i ett inslag – Pojke skickas till Irak trots stort vårdbehov – upp ett solklart fall av försök till sjukdoms & vårdbehovsinvandring, och undviker  att klart och tydligt informera om att sådan invandring, som samtidigt skulle innebära att det sjuka barnet och dess familj skulle försörjas av skattebetalarna i Sverige, förutom att de skulle erhålla skattefinansierad, dyr vård, inte existerar enligt den svenska utlänningslagen! Dessutom ljuger Sveriges Radio medvetet (varför?) i sin rubrik, pojken skickas inte tillbaka till Irak av Migrationsverket, utan till Polen, det första EU-land familjen kom till. Det är ju uttryckligen familjen själv som önskar att Migrationsverket ska bekosta deras resa hem till Irak!

Hur behjärtansvärt och sorgligt det än är med sjuka barn (och vuxna) i världen så finns det ingen, vare sig laglig eller ekonomiskt hållbar, möjlighet för Sverige att ta emot, ordna bostäder, försörja och vårda dem här. Var och en som ärligt och uppriktigt tänker på saken inser att så är fallet. Varför spär då medierna ständigt på med den här typen av berättelser? Vilket är syftet? Varför rapporterar svenska medier om detta och många andra liknande fall på ett sätt som är ägnat att få människor att tycka att ”Migrationsverket är elakt” när verket följer gällande lagstiftning?

Den, enligt Sveriges Radio, kurd-irakiske pappan säger mycket tydligt och klart till reportern att:

Jag kom till Sverige för att min son skulle få nödvändig läkarvård och sjukhusvård, varför annars lämna mitt hemland?

Man kan undra vem som har fått honom att tro att man kan komma hit och begära, nästintill kräva, att få uppehållstillstånd, bostad, försörjning och vård i Sverige bara för att man dyker upp här? Mannen säger vidare:

Alla som vi har träffat i Sverige har varit hjälpsamma och välvilliga, men inte Migrationsverket som inte ens har gett mig en chans att överklaga beslutet.

Men varför skulle svenska skattebetalare ta på sig extra kostnader för ytterligare processande och förhalningar i ett solklart ärende?

Nä det gäller vattenskalle (jag har själv träffat familjer med barn som haft sådan) så gäller generellt följande (källa Wikipedia):

Symptomen av hydrocefalus avhjälps genom att en shunt opereras in. Man opererar in en tunn slang från insidan av skallbenet, ut genom ett hål i kraniet och ner i bukhålan. På så sätt minskar trycket i nervsystemet och patienten kan därigenom leva ett nästan normalt liv.

Tillståndet vattenskalle (hydrocefalus) är inte särskilt ovanligt och kan alltså behandlas lika väl i EU-landet Polen som familjen närmast kommer ifrån som i Irak eller i Sverige. Det lär dessutom också vara vanligt förekommande just i länder i Mellanöstern, vilket torde innebära att man är van att hantera den.

Att man inte kan söka sjukdoms /& vårduppehållstillstånd i Sverige är dock – oavsett allt annat – ett absolut faktum. Det borde Public Service ha informerat allmänheten – i vars tjänst Sveriges Radio ju ska vara – om på det allsidiga och korrekta sätt som de enligt sitt sändningstillstånd ska göra.

Läs också:
Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring – 5 juni 2009
En migga kommenterar inlägget ”Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring” – 9 juni 2009
Ännu en gång: Sverige har inte sjukdomsinvandring – 12 december 2009
En migga om ”sjukdomsinvandring” – 14 augusti 2010
Man kan inte ”asyl”invandra till Sverige för att få ett bättre liv eller för att få sjukvård – 14 mars 2013
Sverige har inte sjukdomsinvandring – 28 augusti 2013 (också om en pojke med vattenskalle)
Än en gång: Sverige har inte ett asylsystem för sjuka och misshandlade – 7 oktober 2013
SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare! – 8 november 2013
En migga undrar och reflekterar – 8 november 2013

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Hur många gånger ska man kunna söka uppehållstillstånd efter avslag efter avslag efter avslag?

Familjen kom till Sverige från Kosovo första gången år 2002, innan Rion var född. De har sökt och överklagat Migrationsverkets beslut sex gånger och levt som gömda i fyra år. Svenska myndigheter finner inga skyddsskäl för föräldrarna, men när det gäller barn ska myndigheten ta hänsyn till deras anknytning till Sverige. Den är stark eftersom de gått hela sin skoltid här och alla barnen känner sig som svenska.

Så rapporterar SVT Västnytt den 14 november i inslaget Utvisningsbeslut skickades till femåring. Lyssnar man på reportern så låter det lite som om det finns en indignation över den situation hon rapporterar om. Inte över att en familj, som redan för elva år sedan inte befanns ha skäl att beviljas uppehållstillstånd, är tillbaka igen – eller fortfarande är kvar – i landet efter sex avslag hos både Migrationsverket och i migrationsdomstol. Nej, utan för att utvisningsbeslutet av misstag – beklagligt men inte världens undergång – skickades i en femårig sons namn! Och – och detta är det märkligaste – för att familjen har struntat i svenska lagar och beslut och ogrundat, enligt myndighet och domstol, återigen söker uppehållstillstånd men inte får det!

Vad är det som är så svårt att förstå?
•  Att Sverige – med bland världens generösaste asylsystem – inte ger bostad, skola, försörjning, utbildning åt personer utan laglig rätt att befinna sig här?
•  Att man inte kan ansöka om uppehållstillstånd en sjunde och en åttonde gång baserat på att man ju redan sökt så många gånger och varje gång fått avslag, för att man själv anser att man – oavsett sex avslag – ändå ska ha rätt att leva i Sverige?

Mamman i familjen säger att hon ”förstår inte hur Migrationsverket resonerar” som inte låter henne och hennes familj stanna i Sverige. Hur är det möjligt att ingen, under elva långa år, har lyckats förklara för henne att det finns en utlänningslag i Sverige som stadgar vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige? Och att hon och hennes familj inte uppfyller dem? Och att det inte finns en paragraf i denna lag som säger att ju fler gånger man belastar asylsystemet och ansöker om något man redan en, två, tre, fyra, fem och sex gånger har fått ”nej” på, desto mer rätt har man att ändå, till slut, få uppehållstillstånd?

I slutet av texten på SVT Västnytts hemsida meddelar SVT Västnytt (Public Service…) att:

Västnytt kommer att sända live från protesterna klockan 14.30 på torsdagen.

Varför bedömer Public Service att det ligger i allmänhetens (the publics) intresse att ta del av protester mot att svenska myndigheter och domstolar följer en lag, stiftad av Sveriges regering och riksdag? Varför bedömer Public Service att det ligger i allmänhetens (the publics) intresse att ta del av sådana protester när allmänheten (the public) redan informerats om att familjen sex gånger fått ”nej” på sin ansökan om att få uppehållstillstånd i Sverige?

En lärare talar indignerat om ”orättvisor som är helt uppåt väggarna” i inslaget. Vilka ”orättvisor” hon talar om är svårt att veta. Att myndighet och domstol sex gånger avslagit ansökan från en familj utan lagenligt grund att beviljas uppehållstillstånd? Är det det som hon anser är ”orättvist”? I så fall har hon inte förstått vad lagar står för, och att lagar ska följas i en civiliserad stat. Man kan inte bara tycka något och mena att ens eget tyckande ska upphäva demokratiskt stiftade lagar; hur skulle det se ut om man faktiskt började tycka att det eller det lagenliga beslutet är ”orättvist” och vägrade följa beslut/domar? Det skulle bli kaos och anarki.

Till slut: Det är i första och största hand varje utländsk familjs – inte Sveriges – sak att se till sina barns bästa (samma sak gäller givetvis också svenska familjer, men just här handlar det om en utländsk familj som sökt sig till Sverige och begärt att få uppehållstillstånd och vistats här illegalt under – som det får förstås – längre perioder). Och den här familjen har i ca tio år vetat att den inte får bosätta sig här. Sverige har varit tydligt.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Migrationsverket varnar för konsekvenserna av regeringens förslag

Är det verkligen ingen som förstår att det här inte går längre? Att det inte har gått på länge. Som miggorna varnat för och jag har skrivit om här på bloggen. Är det så illa att svenskar inte ser när det går åt skogen för landet, trots att det sker framför näsan på alla?

Sverige klarar inte – hur mycket Carl Bildt än påstår att Sverige ska vara ”en humanitär stormakt” – att ta emot så många människor från främmande kulturer, som ska ha bostäder och jobb och svenskundervisning när det inte finns 1) bostäder, 2) jobb och 3) svenskundervisning! Landet har totalt 9,5 miljoner invånare varav kanske 4 miljoner (OBS! Uppskattning, jag vet inte antalet) som arbetar. Hur ska dessa 4 miljoner skattebetalare kunna försörja – med allt vad det innebär av bostäder, utbildning, läkarvård, socialbidrag etc – allt fler som kommer och hamnar som på en ny planet? Hur?

Inte ens på Public Service – som i alla år stenhårt tittat åt andra håll och låtsats om ingenting – kan längre hålla kvar huvudena i sanden. Som här, där huvudena dragits upp lite grann i inslaget Tusentals flyktingar blir sysslolösa:

En flykting med uppehållstillstånd kommer då inte få någon hjälp från Arbetsförmedlingen. Ingen svenskundervisning, ingen praktikplats, ingen hjälp med att få examensbevis översatta.

Hjälpen från Arbetsförmedlingen startar först när man har fått ett eget boende i en kommun. Och det kan dröja.

Titta och lyssna på klippet!

Oron för framtiden har i många år varit befogad, nu är den akut. Vad är det för människor som inte kan räkna, inte kan tänka? Eller som kan det, men struntar i följderna?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Varför rapporterar Public Service-reportrar inte allsidigt?

Dödsdömd Malmköpingsbo utvisas, rapporterar SR Nyheter P4 Sörmland. Som så ofta redovisar Public Service endast en sida av saken, inte två eller flera. Inte ett ord sägs om varför både Migrationsverket och migrationsdomstolen anser att han ska utvisas om han är ”dömd till hängning i Irak”. Har reportern ens sett och läst handlingarna i fallet?  Alltså läst ansökan, avslag från Migrationsverket, ny ansökan och nytt avslag från migrationsdomstolen? Det borde han ha gjort – och redovisat vad de visade – om han ville presentera ett allsidigt och journalistiskt korrekt inslag.

Inslaget i SR Nyheter P4 verkar bygga enbart på den utvisade mannens berättelse, bland annat att:

Migrationsverket och migrationsdomstolen vill skicka tillbaka honom och familjen till Irak som de flydde ifrån 2008 efter att armén öppnat eld mot deras hus i Bagdad. I sin frånvaro har han även fått två dödsdomar mot sig. Den senaste förkunnade hängning, enligt mannens uppgifter.

Varför mannen har fått avslag på både sin asylansökan av Migrationsverket och sitt överklagande till migrationsdomstolen sägs det som sagt ingenting om. Här verkar det ju som om varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen, två instanser, satt tilltro till mannens uppgifter; något annat skäl till att hans asylansökan avslås kan inte finnas.

Den reporter som gör ett sådant här inslag för Sveriges Radio borde kanske också, förutom att ta del av samtliga handlingar och dokument i fallet, ha reflekterat över att mannens föräldrar/familj, som nämns i inslaget, tidigare (när?) hade sökt asyl i Sverige och att de inte heller befanns ha asyl- eller skyddsskäl enligt svensk lag. Och kanske ha funderat kring varför mannen sökte sig tillbaka till det land där hans föräldrar och hans familj nekades uppehållstillstånd.

I journalistikens grunder ingår att göra ordentlig research för att kunna ge en så allsidig, sann och därmed trovärdig helhetsbild som möjligt av det man rapporterar om. Inte att låta enbart en intervjuads ord ligga till grund för ett inslag.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti

I Agenda den 10 mars handlade det – igen – om att personer som inte har rätt att vistas i Sverige ska lämna landet 1) frivilligt eller 2) om detta inte sker: med tvång. Det finns inget konstigt eller felaktigt i detta, det är vad lagen stadgar och vad regeringens, riksdagens och deras myndigheter (i detta fall Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdent) ska se till sker. Och samma typ av lagar gäller också i de allra flesta länder i världen.

Ändå får en riksdagsledamot under drygt sju minuter i ett av Sveriges Televisions viktigaste samhällsprogram, Agenda, sitta och krumbukta och svamla sig undan vad som är hennes ansvar, lika väl som alla andra inblandade parters, nämligen att försvara de lagar som stadgats och ska efterlevas för att Sverige ska förbli en rättsstat. Det är sådana här personer som undergräver tilltron till lag och rätt och Sveriges Television, Public Service, bidrar till att huvudlösa resonemang sänds ut till folket när de sänder sådant här, i princip oemotsagt förutom programledarens fåfänga försök att få svar på några relevanta frågor. Vilket hon inte får utan hon duschas i ett regn av floskler och svammel och sedan ger hon upp.

Var och en kan själv titta på inslaget och bilda sig en egen uppfattning om såväl riksdagsledamotens uttalanden som om Public Service ”opartiskhet” här. Inslaget är 7 min 18 sek långt.

Några exempel – direkta citat ur inslaget – ges här:

Riksdagsledamoten (R): Om det är så att en person som, om han skulle bli avvisad till hemlandet, skulle dö av sin sjukdom, och inte få någon vård, så tycker vi att det är helt rimligt att den personen får en möjlighet att stanna i Sverige. Vi ska inte avvisa människor till en sådan situation, när de riskerar att dö.

Det är idag mycket svårt att få stanna trots att det inte finns vård i hemlandet eller trots att man inte har någon möjlighet att tillgodogöra sig den vården. Eller har råd.

Kommentar: Det är en migrationspolitisk talesmans skyldighet att känna till utlänningslagen! Och att den inte ger rätt till ”sjukdomsinvandring” till Sverige. Att det faktum att man inte har råd med sjukvård i sitt hemland eller att vården är annorlunda än här eller annat liknande, inte är skäl enligt lagstiftningen för att Sverige ska bevilja uppehållstillstånd. Det är endast när vård överhuvudtaget inte ens existerar i hela landet som man kommer ifrån, som livshotande sjukdom i undantagsfall kan ge rätt till uppehållstillstånd. Det måste en riksdagsledamot, som för sitt partis talan i dessa frågor, känna till och även säga!

Under min tid som asylombud hände det egentligen bara två gånger att någon av de asylsökande jag var ombud för eller på andra sätt hjälpte, fick uppehållstillstånd på grund av just sjukdom. Om det ena fallet kan man läsa i texten Den cancersjuka palestinska kvinnan från Gaza fick uppehållstillstånd idag! det andra fallet liknande detta. I texten från den 23 oktober 2009 skrev jag bland annat följande:

Migrationsverket har beaktat att Rania inte kan få vård för sin dödliga sjukdom i Gaza. Cancer i sig är givetvis inget skäl till uppehållstillstånd – inga sjukdomar är det om det finns minsta skugga av chans till vård i hemlandet, hur dålig den än är. Men när det överhuvudtaget inte finns någon vård att få i hemlandet för den sjukdom man har, som cancer, vilken inte kan behandlas i Gaza, då ger lagen utrymme för beviljande av uppehållstillstånd. Och idag fick Rania veta att hon får stanna och vårdas här.

Man bör inte agera ”migrationspolitisk talesman” om man inte behärskar området, och regeringen ska inte sluta överenskommelser med partier som inte håller sig till de lagar riksdag och regering stiftat utan som agiterar emot dem och undanhåller fakta – eller inte känner till dem – vid framträdanden i media!

Vidare i programmet talar riksdagsledamoten om att om inte regeringen gör som Miljöpartiet vill så är det regeringens fel att den ramöverenskommelse som MP och M gjort spricker! Och MP vill (kräver att regeringen går med på) att ”papperslösa”, dvs illegala invandrare, sjuka och barnfamiljer ska få stanna (i princip alla som sätter sina fötter på svensk mark = fri invandring).

Här följer nedtecknade utdrag ur programmet. Svaren riksdagsledamoten ger på programledarens upprepade frågor borde rendera henne Stora Bortsnackarpriset – alla kategorier!

Programledaren (P): Även om sjuka och barnfamiljer som varit här länge skulle få stanna så kommer det ändå att finnas en grupp kvar av papperslösa. Hur ska man förmå dessa människor att lämna Sverige, tycker du?

R: Ja, det finns ju ganska många personer som lever som papperslösa i Sverige idag. Och det samarbete som vi har med regeringen innebär inte att vi kan ändra all politik men däremot så kan vi ta små steg i…

P avbryter eftersom hon märker att hon inte får något svar: Men nu vill jag vara konkret här. Hur vill ni att dessa människor ska förmås att lämna Sverige?

R: Personer som undanhåller sig avvisning, kanske gömmer sig för att de är rädda för att de – kanske  – skulle riskera förföljelse eller tortyr i sina hemländer (rdl låtsas inte om att de redan har fått sina ärenden prövade i två instanser… Min anm.). De lever i en väldigt utsatt och marginell situation och de reformer som vi har gjort och kommer att göra nu, med regeringen, är att ge alla papperslösa rätt till hälso- och sjukvård, rätt till att gå i skola…

P, som uppenbart inte får något svar på sin fråga: Ska man förmå dessa människor att lämna Sverige, det är min fråga.

R, som hittills svamlat bort tiden utan att svara: Jag tycker att i första hand så ska Polisens resurser gå till att klara upp brott. Att se till så att Sverige kan öka andelen uppklarade brott, inte att hitta människor som lever utan tillstånd. Men visst kommer det alltid att finnas fall där personer kommer att avvisas, ibland med tvång också. Det är så som lagstiftningen ser ut idag.

P: Tycker ni att det är bra?

R: Vi tycker att det borde vara fler som får möjlighet att stanna från början. Det är där som fokus måste läggas.

P: Men tycker ni att man måste acceptera ett visst mått av tvång här, att man avvisar och utvisar människor med tvång?

R: I dagens samhälle så går det inte att undvika eftersom vi har en reglerad invandring och det finns en väldigt stark riksdagsmajoritet för att fortsätta att ha det så. Däremot…

P avbryter: Men det kan ju vara så att de du nämner som gömmer sig av goda skäl, säger du?

R: Ja, och därför så vill inte vi att Polisens resurser ska ritas till att jaga papperslösa…

P bryter in igen: Men hur ska man förmå dessa människor att lämna, då?

R: Alltså det som man måste förstå är att de här personerna lever under väldigt svåra förhållanden och är väldigt rädda. Därför så borde… För att man ska kunna få ett hållbart migrationssystem och ett hållbart asylsystem  så måste man se till så att det blir mer humant från början. För om det blir mer humant från början och fler får stanna så kommer färre också att gömma sig och fler kommer att respektera…

Programledaren fortsätter med att ta upp diverse formuleringar i MP:s överenskommelse med regeringen och svamlet från riksdagsledamoten fortsätter. Det är bara att själv titta och lyssna för att ta del av det. Det här avsnittet av Agenda (totalt 7 min 18 sek) ligger kvar i minst 30 dagar från den 9 mars 2013.

Betänk att när riksdagsledamoten talar om att ”Polisens resurser ska gå till att klara upp brott”, så ska man veta att illegal vistelse i landet också är ett brott som Polisen är skyldig att klara upp. Att uppåt 50.000 personer befinner sig i landet utan rätt till det och att Sverige i de flesta fall inte ens med säkerhet vet vilka de är, varifrån de kommer eller varför de är här (eftersom de i över 90 procent av fallen inte visat några handlingar för att styrka identitet, medborgarskap eller ”asylhistoria”), är ett scenario som kan utvecklas och få katastrofala följder. Det är rikets styrande mäns och kvinnors skyldighet att skydda landet och befolkningen från faror, inte att sitta och agitera för att lagar och regler ska brytas mot!

Notera att det är en helt annan sak – och absolut tillåtet och även önskvärt – att aktiva människor både inom och utom politiken framför sina åsikter och försöker få till stånd ändringar på olika områden, om de tycker att sådana behövs. Det kallas ”demokrati” och så har alla rätt att agera. Att vara lagstiftande riksdagsledamot och vilseleda folk och agitera mot att gällande lagar upprätthålls, det är inte okej, det är inte ”demokrati”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Språkförsvaret fick inget gehör hos Granskningsnämnden för radio och tv

Den 29 november 2012 publicerade jag inlägget ”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan” . I slutet av texten skrev jag:

Det ska bli intressant att ta del av svaret från Public Service-företaget.

Nu har svaret kommit. Det här meddelar Språkförsvaret:

Granskningsnämnden avslog anmälan – se beslutet här. Granskningsnämnden använder sig av ett standardiserat svar och ger ingen konkret motivering i varje enskilt fall. Det vet vi, eftersom enskilda medlemmar har skickat in anmälningar mot andra program. Vi anser att detta tyder på en långt gången nonchalans och kommer att försöka beivra det på lämpligt sätt, exempelvis genom att gå högre upp i beslutshierarkin.

Granskningsnämnden borde förstås granska också hur svenska språket hanteras, åtminstone i Public Service. I sändningstillståndet står:

Alltså borde det ingå i Granskningsnämndens uppgifter att också granska språkvårdsfrågor. Ändå lyder slutklämmen i dess odaterade beslut:

En ordförande i granskningsnämnden har beslutat att din anmälan inte kommer att prövas av nämnden.

En person – anonym, märkligt nog! – meddelar sitt enväldiga beslut. Som inte är något annat än ett beslut om att inte fatta ett beslut eller ens avge ett yttrande av något slag.

© Denna blogg.