En migga skriver inledningsvis så här, apropå inlägget Om miggorna som skriver och berättar inifrån Migrationsverket: När jag slutar jobba på Migrationsverket, då skriver jag en bok om alla tokigheter jag varit med om. Då kommer ingen heller längre kunna kalla mig ”låtsaskompis”. Till dess skriver miggan, som den har gjort i flera år, anonymt (för läsarna, inte för mig):
En autentisk utredning i november 2010
Den asylsökande, som påstår att hon kommer från ett land som med säkerhet ger PUT, lämnar in en id-handling som är så grovt förfalskad att det egentligen inte ens behövs någon expertis för att konstatera detta. Handlingen skickas ändå till SKL. På frågan varifrån den sökande fått sin id-handling ges inget svar. Han säger att han måste få se på handlingen för att läsa varifrån den kommer. Han får handlingen, men kan inte läsa den eftersom den är på annat språk …
Han har också fyra barn i hemlandet samt en hustru. Han har, vid ankomsten till Sverige, sagt vad de heter, hur många de är och hur gamla de är. Men på asylutredningen kommer han inte ihåg detta. Han vill läsa vad han sagt tidigare! Det får han inte. Därför att man måste kunna kräva att en man kan komma ihåg antalet egna barn, deras namn och ålder, även om att det gått fyra veckor sedan han kom till Sverige. Men han kommer inte ihåg dem. han minns ens namnet på hustrun. Det här beror på en posttraumatisk stress som han drabbats av just nu, enligt biträdet. Stressen var inte lika påtaglig när han kom hit. Och id-handlingen har han fått av en smugglare. Etc etc .
Kommentar: Åter en bild ur den verklighet som gammelmedierna i Sverige av någon outgrundlig anledning aldrig skildrar.
© Denna blogg.
Filed under: Allmänt, Asyl&Migration, Samhälle |
Merit Wager 