• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2013
    M T O T F L S
    « Aug   Okt »
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.”

Den nya miggan (vars första inlägg En migga: ”Problematiken är känd, men det blir för omfattande att ställa rutinmässiga förfrågningar.” publicerades den 19 september) skriver:

profileDet finns stora missförhållanden på Migrationsverket,  och enligt min bedömning finns det två viktiga faktorer som ligger till grund för detta. De är: LEAN samt den svenska ”vi vet bäst-mentaliteten”. Denna cocktail har på kort sikt lett till att vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl. På inte alltför lång sikt kommer det här att leda till stora problem för samhället.

På Migrationsverket har man alltså i princip slutat att göra korrekta bedömningar av asylskälen. Jag har jobbat som asylhandläggare sedan 2007. Till en början var arbetet spännande och utvecklande. Men i takt med att LEAN infördes, lades mer fokus på produktivitet än på kvalitet. Ärenden skulle utredas och beslutas inom en viss tid, precis som det görs när man tillverkar bilar. Dock kunde ärenden ha olika komplexitet, vilket gjorde att man som handläggare ibland var  tvungen att försöka utvidga tidsramarna.

Jag arbetade med så kallade ensamkommande flyktingbarn. Att jag säger ”så kallade” beror på att de oftast inte var minderåriga utan äldre, i vissa fall en bra bit över 30 år gamla. När jag misstänkte att en person inte var minderårig – eller det var uppenbart – kunde jag till en början själv bedöma om personen var vuxen eller ej. Efterhand kom migrationsdomstolarna att kräva mer och mer konkreta bevis. Först räckte det med handledsröntgen men efterhand fordrades även tandröntgen. Allt detta gjorde att handläggningstiden fördröjdes. Handläggningstiden kom därtill att ytterligare fördröjas genom att jag som tjänsteman – till skillnad från tidigare – så småningom inte längre kunde begära att en röntgenavdelning gjorde en undersökning, utan det skulle gå via en läkare på en vårdcentral som skrev en särskild remiss.

Arbetet med att göra en åldersbedömning blev således mycket omfattande och tidskrävande. Jag kunde ibland sitta en halv dag och boka medicinska undersökningar för en person! Sedan kunde det dröja flera veckor innan det kom ett medicinskt utlåtande från sjukvården. Trots detta gav jag mig inte och i fler än fyra fall av fem, där jag bedömde att den sökande var äldre (de flesta bedömningarna var sådana), stämde min bedömning med de medicinska underlagen. Detta ledde givetvis till att ett ärende kunde dra ut på tiden. Men jag visste ju att jag gjorde en korrekt bedömning.

Det som också skulle göras var att fastställa om en person verkligen var från det land och område han påstod sig komma från. I de flesta fall sade de sökande sig komma från Afghanistan, från någon av de provinser i vilka det än idag anses råda en väpnad konflikt.  Här gällde det att se ifall den sökande verkligen var från en sådan provins som han påstod att han kom ifrån. För att göra detta gällde det att beställa analyser, där den sökande per telefon fick höras av afghanska språkexperter och sakkunniga om provinserna, vilket också kunde dra ut på tiden. Det ledde till att min produktion var lägre än den som prognosen angav,  men ”produkten”, i form av beslutet, blev desto bättre.

Kvalitet var dock något som chefen inte intresserade sig för. Här handlade allt om att  producera, och det snabbt. Vissa kollegor, främst de nyanställda, gick på chefens linje och såg hela tiden mellan fingrarna gällande huruvida den sökande verkligen var över 18 år eller från vilken provins han kom ifrån. Inte nog med det, de nyanställda brukade, för att hamna i god dager hos chefen, även jobba hemifrån, oavlönat på sin fritid. Själv märkte jag att det inte uppskattades av min teamledare att mina ärenden drog ut på tiden. Jag kunde även få telefonsamtal från gode män som klagade på att de sökande mådde mycket dåligt för att de fick vänta så länge på sina beslut medan deras kompisar redan hade fått PUT. Att kompisarna fick PUT kunde mycket väl ha berott på att de fick det på felaktiga grunder. Enligt min bedömning begår sådana tjänstemän, vilka ser mellan fingrarna beträffande ålder och ursprung, tjänstefel i lagens mening och borde stå till svars för sitt agerande.

Allt detta sammantaget har gjort att jag har tappat all lust och motivation att göra ett gott arbete.

Kommentar: Skulle det månne ske i något annat land på jorden än i Sverige, att ingen ansvarig vill reagera på vad som i sex års tid ofta dagligen men minst veckoligen, berättas om en av landets största, dyraste och viktigaste myndigheter? Den myndighet vars verksamhetsområde mest av alla förändrar landet, dess nutid och dess framtid? I vilka länder – i hur många länder – på jorden (Nordkorea? Vitryssland? Saudiarabien? Några till.) struntar de, som tagit på sig ansvarsmantlarna och maktkåporna, i katastroflarmen? I vilka andra länder slår de ansvariga dövörat till när det gäller berättelserna om hur lagar struntas i; hur bedrägerier inte utreds; hur hela hanteringen blir till ett enda jättelikt lotteri för alla inblandade för att ingen riktigt vet vad som gäller och man inte med säkerhet vet vilka tjänstemän som ser mellan fingrarna med lögner och påhittade historier och vilka som sköter sina jobb enligt s.k. gällande lag? Jag skriver ”s.k.” gällande lag eftersom lagen som ska gälla långt ifrån alltid gäller.

Jag tycker att de, som kallar sig ”ansvariga” ska skämmas! Och inte bara det: de borde på något sätt kunna ställas till svars för alla sina underlåtenheter, sina öronproppar, skygglappar och strutshuvuden – och att de tar sig rätten att använda skattemedel till att försörja bedragare för!

Brasklapp: Än en gång upprepar jag, för undvikande av missförstånd, att personer som styrker sin identitet (vilket 94 % inte gör) och som heter de de säger sig heta; kommer därifrån de säger sig komma och har den nationalitet de säger sig ha och efter noggrann utredning och bedömning befinns ha de asyl- eller skyddsskäl de säger sig ha, givetvis enligt utlänningslag ska bevilja asyl eller PUT! Lika självklart ska det också vara att man i en s.k. rättsstat stoppar asylbedrägerierna som urholkar (i Sverige: ”som har urholkat…”) tilltron till asylsystemet och skadar samhället.

Är det verkligen ingen i den svenska regeringen och riksdagen eller i ledningen på Migrationsverket som orkar bry sig om det som miggorna berättar i hundratals texter? T.ex: det som sägs i detta inlägg:

Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)