Jag har skrivit artiklar, jag har skrivit brev till Migrarionsverket, jag har diskuterat frågan i olika medier och i massor av olika sammanhang men det har varit som att skrika rakt ut i tomma intet: ingen har lyssnat, En enskild anställd på Migrationsverket har tillåtits låta sin praxis stå fast trots det fullkomligt vansinniga i att påstå att det går att avvisa människor när det inte gör det. Detta har skadat många människor , bland dem Mohammed Walid som sedan mer än fem år suttit i Ingenmansland, och hans fru och barn som myndigheterna beslutat ska tas ifrån honom genom att de skickas till hennes hemland medan mannen/pappan blir kvar här. Tre gånger har polisen varit hos familjen för att försöka verkställa en avvisning av Inna, hans fru. En av gångerna var hon gravid i sjunde månaden med deras andra barn.
Mohammed borde redan för fyra år sedan ha beviljats uppehållstillstånd p.g.a. verkställighetshinder. Men med den felaktiga praxis som MIG hållit sig med, på tvärs mot verkligheten, har han i stället sett fem år av sitt liv passera utan att han kunnat ägna sig åt något vettigt. För att inte tala om att ärendet för ett år sedan lämnades till Europadomstolen, en skam för Sverige.
Så här sa migrationsminister Barbro Holmberg i Gomorron Sverige idag, den 15 september 2005:
“Vi har ett antal människor i vårt land som har fått avvisningsbeslut men som inte kan återvända och det är orimligt. Människor som inte tas emot av sina hemländer. Det måste vi hitta lösningar på. Det måste vi göra något åt inom ramen för gällande lagstiftning och individuell prövning.”
Jag välkomnar verkligen ministerns uttalande som äntligen, efter många års “kamp”, är ett erkännande av det jag fört fram så otroligt många gånger tidigare och som jag önskar att Migrationsverket hade lyssnat på för flera år sedan. Vi hade sluppit en massa tragedier, vi hade kunnat låta de människor som nu suttit overksamma i åratal – Mohammed är inte ensam om att ha suttit i Ingenmansland i fem år! – i stället lära sig svenska, börja jobba och ge dem och deras barn ett värdigt liv.
Filed under: Asyl&Migration |
Kommentera