Den egyptiska farmodern måste lämna Finland

Den egyptiska farmodern, Eveline Fadayel, som sökt uppehållstillstånd i Finland på anknytning till barn och barnbarn måste lämna Finland. Det väckte uppmärksamhet när självaste presidenten uttalade sig till förmån för henne och en annan farmor, ryska Irina Antonova, och avvisningarna lades på is en tid. Men nu har  Polisen uppmanat åtminstone den ena, Eveline Fadayel, att senast den 13 juni köpa flygbiljett och resa hem. Vad som beslutats gällande Irina Antonova har inte framkommit.

Polisöverdirektör Mikko Paatero har sagt till Hufvudstadsbladet:

Tidigare ansåg man att det inte fanns grunder för en brådskande utvisning. Nu har det gått så lång tid att det är dags att ta till lagenliga åtgärder.

Några andra artiklar och inslag om fallen:
Fadayel och Antonova får inte uppehållstillstånd – Yle 8 mars 2010
Nytt nej till Eveline Fadayel – Hbl 12 april 2010
Eveline Fadayel utvisas trots allt – Yle 24 maj 2010

Aftonbladet klassade Veikko som den nyhet som gjort störst avtryck i veckan…

… och jag har skrivit om det på bloggen En sista kamp, läs här!

Veikko Virtanen fick besök på lördagen

Om detta besök har jag skrivit på bloggen En sista kamp, som den duktige och starkt engagerade Mikko Viitala startade och som vi driver tillsammans  under rubriken Kommunstyrelsens ordförande besökte Veikko.

På Facebook-gruppen Veikko vs Vaxholm finns just nu (30 maj kl 08:45) 16.903 medlemmar som stöder den 90-årige, blinde, finske krigsveteranens starka önskan: att få komma till finskspråkiga Suomikoti (=Finlandshemmet).

Nytorget på Söder i Stockholm kl 08:17 – lugnet före stormen…

Folkstorm, president- och ministeruttalanden, JO-anmälningar…

…biter inte på Vaxholms kommun. Här är nya texter som jag har skrivit på bloggen En sista kamp:

Finlands omsorgsminister Paula Risikko har kontaktat Sveriges äldreminister Maria Larsson
Vaxholms kontrovers med Veikko på Wikipedia
”Vill man så kan man”
Flera JO-anmälningar har gjorts

En president och två ministrar borde räcka – men i Sverige har småpolitiker och tjänstemän enorm makt och kan t.o.m. strunta i vad lagen säger

Idag kontaktade Finlands omsorgsminister Paula Risikko Sveriges äldreminister Maria Larsson om krigsveteranen Veikko Virtanen i Vaxholm. Läs om det på bloggen En sista kamp.

Se inslaget om ministerkontakten i Uutiset t.o.m. den 4 juni.

Veikkos sista strid går vidare och engagerar allt fler

I skrivande stund är vi 15.551 medlemmar i stödgruppen Veikko vs Vaxholm, och det är inga stillsamma och passiva medlemmar utan väldigt många mejlar och ringer och skriver till kommunen, skickar vykort till Veikko, tipsar om hur man gjort i andra kommuner och om lagar och paragrafer. Många tipsar också om vad som sägs och skrivs av politiker och i media både i Sverige och Finland. Veikko vs Vaxholm är en levande, passionerad Facebook-grupp – en Facebook-grupp när den är som bäst!

Idag rapporterar vi bland annat att Folkpartiledaren Jan Björklund uttalat sig i fallet, läs här. Och att Vaxholms kommun gått ut med ett ”klargörande”… Läs här.

Sedan jag skrivit ovanstående har antalet medlemmar på Veikko vs Vaxholm ökat till 15.590…

Bengt Westerberg: ”Att personen har levt gömd under lång tid måste rimligen vägas in när en ny ansökan prövas.”

Det är svårt att ta Bengt Westerberg, ordförande i Röda korset,  på allvar när han, i en debattartikel i Aftonbladet den 26 maj skriver:

Bland dem som intervjuas finns ett åldrande föräldrapar som önskat återförenas med barn och barnbarn i Sverige och en man som sökt sig hit för att få behandling för en livshotande sjukdom. De hävdar inte att de behöver skydd, men det är ganska lätt att förstå deras motiv för att vilja vara här.

Detta alltså i en text som har rubriken Tuffare asylpolitik tvingar flyktingar under jord.Visserligen sätter inte debattskribenterna rubrikerna, men oavsett vem som gjort det så är kopplingen mellan ”tuff asylpolitik”, ”tvingas” och ”flyktingar” å ena sidan och det som kan läsas i ovanstående lilla citat lika med noll. Det finns alltså ingen koppling alls. Man kan inte invandra till Sverige som åldringar och bli omhändertagna här, man kan inte invandra för att man har vårdbehov som dessutom i mer än 99 fall av 100 kan tillgodoses i hemlandet.

Utlänningslagen – ja, det kan vara tråkigt med lagar ibland, det verkar Bengt Westerberg också att tycka – medger varken åldrings- eller sjukdomsinvandring. Och det har inget att göra med ”asylpolitiken” (jag vet inte ens riktigt vad han menar med det ordet i sin artikel). Lagen är redan fastslagen, stiftad i demokratisk ordning, så det handlar inte om ”asylpolitik” utan om ”utlänningslagen”. Den kan man tycka är bra eller dålig, men den är stiftad av en majoritet i riksdag och regering så den gäller. Lagar ska inte ändras ständigt och jämt, då mister de helt sin legitimitet. Och man ska helst inte heller skriva så okunniga texter och blanda ihop begreppen så till en milda grad som Bengt Westerberg gör. Det gagnar absolut ingen, tvärtom!

Bengt Wesgterberg och hans medförfattare Kari Molin skriver vidare:

Efter fyra år kan en gömd flykting lämna in en ny asylansökan. Att personen har levt gömd under lång tid måste rimligen vägas in när en ny ansökan prövas.

Varför skriver de ”en gömd flykting”? Flyktingar får asyl, de gömmer sig inte. Människor som har styrkt sin historia och sin identitet och har sådana skäl som utlänningslagen anger för flyktingskap, beviljas asyl – som flyktingar. Människor som inte beviljats asyl och inte heller fått skydd och inte anses falla under någon annan kategori som ger uppehållstillstånd ska, enligt lag, lämna landet. Det ”glömmer” artikelskribenterna bort att påpeka… Och hur tänker de när de propagerar för att den, som medvetet stannat i landet olagligt i  många år och även ofta bryter mot lagen genom att jobba svart, ska få räkna sig det till godo: ”Att personen har levt gömd under lång tid måste rimligen vägas in när en ny ansökan prövas”??? De här tankegångarna är ju helt snurriga!

Westerberg och Molin ställer dock en berättigad fråga: ”Hur pålitliga är då myndigheternas bedömningar av riskerna?” Svaret kan vara att de är ungefär lika pålitliga som det övriga rättsväsendet. Eller kanske lite mindre pålitliga. Men inget/inga system är hundraprocentiga. Det blir dock mycket, mycket lättare för Migrationsverkets handläggare och beslutsfattare att bedöma eventuella asyl- och skyddsskäl om de vet vem som sitter på andra sidan bordet och från vilket land vederbörande kommer. Det vet  Migrationsverket inte i omkring 95 % av fallen…

Det är den asylsökande, den som söker skydd med allt vad ett uppehållstillstånd innebär av försörjningsansvar etc för Sverige, som har bevisbördan! Det är den som ansöker om att få stanna som ska göra si a flyktingskäl kända och styrka sin nationalitet och sin identitet. Bevisbördan ligger inte på myndigheten.

Allt detta borde man kunna kräva att Bengt Westerberg känner till när han sätter sig och skriver en debattartikel.

Den är ordförklaringslistan borde alla som yttrar sig offentligt i asyl- och migrationsfrågor ta del av, så lär de sig bland annat definitionen av ordet ”flykting”.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finlands president och EU-minister om Veikko Virtanen i Vaxholm

Vid vårt besök hos Veikko den 25 maj stod det helt klart att det enda Veikko vill, det han längtar efter och tänker på hela tiden är att få komma till Suomikoti. Det upprepar han många gånger, och talar  längtansfullt om att ”där finns det finländare och där kan jag tala finska”. Veikko är helt klar och vet precis vad han vill och vad han talar om. Och han vet vad som har hänt och vad som har sagts i hans ärende. Han är en mycket sympatisk gammal man.

Idag uttalade sig Finlands EU-minister Astrid Thors i Uutiset i SVT ((se inslaget här t.o.m. den 2 juni):

När jag fick höra om det här första gången via olika organisationer, så vände vi oss till Vaxholms kommun. Vi har upprepade gånger bett sociala myndigheter där om en redogörelse för hur man hanterar den här frågan. Fram till i går (25 maj) hade vi ännu inte fått svar.

Det är inte förenligt med svensk förvaltningslag. Det kanske vittnar om en villrådighet – man vet inte hur man ska förfara. Men ändå: om man tittar på vad lagboken säger så anser vi att även Veikko Virtanen har rätt att få service på sitt modersmål.

Även om Vaxholm inte ingår i det nya förvaltningsområdet så säger lagen även i Sverige att man vid behov ska få service även på ett annat språk. Och Veikko Virtanen  -om någon behöver – det i sin nuvarande situation!

Dessutom tror jag att Vaxholms kommun har det rätt bra ställt ekonomiskt…

Så talar en finländsk minister. Och i det här inslaget  i Uutiset den 24 maj (se inslaget här t.o.m. den 31 maj) uttalar sig en finländsk president, Tarja Halonen:

”Jag säger också, med mycket stor kraft: man måste kunna agera så, att man tar hänsyn till att människors åldrande sker från dag till dag. De har också rätt till att deras ärenden hanteras relativt snabbt. Här säger jag bara, offentligt att: sätt fart!!”

Finlands president Tarja Halonen har tagit ställning för finskspråkig äldrevård under utlandsfinländarnas parlament i Helsingfors på måndagen. Presidenten finner det synnerligen viktigt att service på finska språket garanteras utlandsfinska åldringar.

”Det här är en fråga som är uppe i alla länder i en allt mer internationaliserad värld. När man blir äldre så försvinner det språk man en gång lärt sig. I Sveriges fall handlar det om att kunskaperna i svenska börjar försvinna”, säger president Tarja Halonen till SVT Uutiset.

”Jag hoppas att Sverige och Finland kunde samarbeta i väl i den här frågan. Vi har ändå en stor mängd finsk- och svenskspråkiga i båda länder.

En annan sak som är viktig, är att känna att man är respekterad som människa och inte enbart som arbetskraft i det samhälle man är en del av.

I det avseendet hoppas jag verkligen på att den här frågan löses på ett effektivt sätt. Vi blir alla äldre för varje dag som går.”

Kan sverigefinländarna vänta sig konkret hjälp och stöd från den finska staten?

”Det kan jag inte uttala mig om, det är en fråga mellan stater. Jag anser att vi på sätt och vis har finskan och svenskan som förenar våra länder. Så jag hoppas att det här arbetet kan påskyndas och jag är för egen del beredd att stödja det med de medel som en president har i den situationen. Social- och hälsoministeriet, som för övrigt får en ny minister idag, är den rätta kontaktytan.”

Får jag till sist fråga om fallet Veikko Virtanen, som jag förstod att presidenten också känner till, så kan presidenten…

”Som president kan jag inte uttala mig om enskilda fall, eftersom jag inte har befogenhet att pröva besluten. Men jag kan säga att den här krigsveteranen, precis som så många andra som vi inte vet något om, kan behöva hjälp. Därför säger jag bara med emfas: Man måste kunna agera så att man tar hänsyn till att folk blir äldre dag för dag. De har rätt till att dessa frågor behandlas relativt snabbt. Så i detta avseende kan jag offentligt säga: sätt fart bara!”

Läs mer om Veikkos öde på bloggen En sista kamp.

Ansvariga i Vaxholms kommun fortsätter visa iskyla gentemot 90-årige Veikko Virtanen

På Facebook-gruppen Veikko vs Vaxholm är vi  nu över 1900 aktiva och engagerade medlemmar. På sajten En sista kamp kan man läsa om den 90-årige, blinde krigsveteranen Veikko Virtanen som med stigande ålder glömt den svenska han kunnat och nu sitter ensam sedan hustrun dog i höstas, på ett helt svenskspråkigt äldreboende. Och Vaxholms kommun vägrar hårdnackat att låta hon flytta och tillbringa sina sista år på det finskspråkiga äldreboendet Suomikoti, dit det är hans enda och sista önskan att få komma.

Finlands president har uttalat sig och sagt: ”Sätt fart!”, med tanke på att människor (Veikko också) blir äldre dag för dag och inte kan vänta hur länge som helst. Sonen Pentti  – och många med honom – tror att de inskränkta och byråkratiska beslutsfattarna (som dessutom har farit med direkta osanningar om Veikkos situation) bara väntar på att Veikko ska dö så de slipper befatta sig med frågan.

Idag berättar också Aftonbladet om hur Veikko upplever sin påtvingade stumhet (förutom att han är blind) som ett fängelse. Martin E-Type” Eriksson har engagerat sig starkt för Veikko och sitter bredvid honom på en bild, och försöker trösta honom. Medan beslutsfattarna vägrar svara på frågor och hänvisar till ett totalt onödigt – och onödigt kostsamt – förfarande som ska visa ”om beslutet har fattats på saklig grund.”

Herre Gud, människor i Vaxholm, det är ju uppenbart för precis vilken normalbegåvad människa som helst att beslutet är felaktigt! Det behöver ingen domstol slå fast. ”Saklig grund” är att Veikko lider i sitt fängelse (som han kallar det, eftersom han är språkligt isolerad), inget annat! Se till att han får flytta nu, fortsätt inte att, av prestige, vänta på vad en domstol säger när ni ju med egna ögon kan se att det ni gör mot Veikko är fel! Släpp ut Veikko ur ert fängelse NU!

Tidigare om Veikko Virtanen på denna blogg:
En 90-årig krigsveterans sista strid – mot Vaxholms kommun – 13  maj
Ordföranden i socialnämnden i Vaxholms kommun om krigsveteranen Veikko Virtanen, 90: – 14 maj
Veikko Virtanens son berättar… – 15 maj
En sista kamp – Riitta och Krister berättar – 16 maj
Veikko Virtanens son Pentti berättar – 16 maj
”Den tunna ytan av svensk vårdkosmetika” – 17 maj
Socialnämndens ordförande i Vaxholm svarar på mitt mejl – 17 maj
”När man blir riktigt gammal så försvinner alla språk man har kunnat, utom det som man lärde sig som barn” – 18 maj
Brev från Sverigefinska ungdomsförbundet till socialnämnden i Vaxholm – 20 maj
Om Vaxholms skamliga behandling av en blind 90-åring – 24 maj

Om Vaxholms skamliga behandling av en blind 90-åring

Mikko Viitala, som startade Facebookgruppen Veikko vs Vaxholm, och jag har skrivit en artikel på Newsmill som handlar om:

”Fallet” Veikko Virtanen i Vaxholm har riktat ett starkt strålkastarljus på en stor och viktig fråga som det alltför lite och alltför sällan talas om. Troligen för att det handlar om människor som inte alltid själva kan eller orkar föra sin talan. I invandrarlandet Sverige blir frågan om äldrevård på modersmålet allt mer aktuell, och då inte bara för de nationella minoriteterna utan även för stora grupper av andra invandrare och flyktingar som Sverige tagit emot. Ska de mötas av samma hårda attityd som Veikko i Vaxholm?

Läs hela artikeln med rubriken Vaxholms skamliga behandling av en blind 90-åring.

Det är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt.

Med anledning av en artikel på Aftonbladet Kultur med rubriken I väntan på avrättning? sände jag den 18 maj följande kommentarer och frågor till artikelförfattaren:

Först: Ja, inom MIG finns okunniga och oengagerade personer som avgör människors öden. Där finns också motsatsen. Reza verkar ha råkat ut för någon ur den första kategorin.

Men: Du skriver att “Reza fick i tid varningar och kunde fly till irakiska Kurdistan.” Då vill jag gärna veta, av ren nyfikenhet och för att det också är relevant i hans fall, varför han som kurd inte stannade där, varför han tog sig till Sverige? Han hade ju redan flytt från Iran och i irakiska Kurdistan hade han ju kunnat få en fristad.

Alltså: Det vore intressant att veta varför Reza valde att låta sig smugglas för stora summor pengar sig ända upp till Sverige i norr när han, som jag förstår, redan var skyddad i Irak?

Något svar från artikelförfattaren har inte kommit.  Men det kom två mejl från en person (som är känd för mig) med kännedom om liknande asylärenden, som kommentarer på artikeln I väntan på avrättning?. För att belysa hur olika man kan se på sådana här ärenden och hur viktigt det är att man, innan man börjar skriva och påstå saker och ting, verkligen mycket noga tar del av alla handlingar och sätter sig ordentligt in i ärendet, publicerar jag också dessa mejl. Om man inte tar upp alla aspekter av ett ärende som man beskriver under en så allvarlig rubrik, riskerar allmänheten/läsarna att ges vilseledande uppgifter.

Mejlaren skriver:

Jag läste i Aftonbladet om en asylsökande person som fått avslag i alla instanser men som det skrivs om på kultursidan och på sidan 20. Man kan undra varför en person som vistas illegalt i Sverige och jobbar svart här vill uppträda med namn och bild i Aftonbladet! Eventuellt hoppas han att han att hans hemlands myndigheter läser Aftonbladet. Och tror att då finns det nya asylskäl. Han är ju nu exponerad i media…

Jag bara hoppas på att massmedia genom olika journalister inte längre ska tillåtas att fungera som den allra högsta instansen när det gäller att bedöma bärkraften av någons asylskäl. Så var det förut till stor del. Men det “systemet” var ju ännu mer godtyckligt än MIG.s och domstolarnas bedömning!

Jag undrar om skribenten, som på Aftonbladets kultursida dömer ut Migrationsverkets utredning som slarvig och slafsig, verkligen har läst hela utredningen? Om hon läst besluten och domarna? Eller känner hon bara på sig att en iransk svartjobbare som fått avslag på sin ansökan måste få stanna här därför att Iran är en diktatur där människor avrättas?

Jag är den första att erkänna att så är fallet, att människor avrättas i Iran. Man avrättar människor i Iran, i synnerhet avrättar man narkotikasmugglare, 90 procent av fallen handlar om narkotikasmuggling. Men, vilket är viktigt, man avrättar också politiskt aktiva som man först fängslat. Jag tror att det är svårt för en en iranier som är politiskt aktiv och efterlyst, att komma hit på en visering. Eller att komma undan på annat sätt.

Den här mannen borde inte ha haft några som helst problem med att visa att han varit journalist i iransk statlig TV, att han är medlem i ett oppositionsparti för kurderna, att han är efterlyst i Iran. Och då hade han fått PUT redan 2007, när han kom hit, enligt Aftonbladet. I de i ärenden jag har sett och som har resulterat i PUT har de sökande till fullo kunnat visa allt detta.

Jag instämmer i att Iran är en diktatur och det är dessutom svårt att leva där, rent ekonomiskt. Arbetslösheten är hög, lönerna är låga.  Men detta räcker inte för att få PUT.

I sitt andra mejl skriver personen:

Visst finns det okunniga människor hos MIG men de avgör inte någons öde. Varje asylsökande har ett offentligt biträde, oftast en advokat, vars jobb är att skaffa fram bevis för den sökande. Det är nämligen så, i all förvaltningsrätt, att det är den som söker en förmån (i detta fall PUT) som måste visa att han eller hon har rätt att få sin ansökan beviljad. Sedan avgörs saken i domstolen.

Hur svårt var det för denne asylsökande (med hjälp av sin advokat) att visa att han har jobbat i iransk TV som reporter? Eftersom han också jobbade ”under cover” för ett kurdiskt parti antar jag att han togs emot som en hjälte i irakiska Kurdistan dit han flydde.  Jag kan inte förstå varför han måste fly vidare till Sverige, till ett ovärdigt liv som svartjobbande städare, i stället för att kämpa vidare i Irans närområde, irakiska Kurdistan, där han är skyddad mot förföljelse, kan tala och skriva sitt eget språk och framför allt fortsätta med det som ligger honom närmast om hjärtat: den politiska kampen för de iranska kurdernas och för alla iraniernas frihet.

Jag har själv inte sett några uppgifter eller handlingar i ärendet. Jag har bara här försökt åskådliggöra hur olika man kan rapportera om samma fall. Och jag upprepar mina, till leda uttalade ord:

Det är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt.

Detta borde också svenska medier äntligen börja ta till sig.

Pingsten – hänryckningens tid

Det är Pingsthelg, den tid som kallas ”hänryckningens tid”. Det är då naturen är som allra vackrast, allra skirast. Och det är verkligen otroligt vackert just de här dagarna i slutet av maj, på tröskeln till sommaren. Inte undra på att man blir hänryckt!

Så här vackert är det där jag bor. Häggen doftar starkt och somrigt. Allehanda träd har spruckit ut i full grönska och blommor har planterats ut i parker och på torg.

Det kan inte finnas något bättre ställe att vara på just nu än det fantastiska, underbara sommar-Söder i Stockholm!

Migrationsministern säger också det självklara

I Gefle Dagblad, under rubriken Asyl åt dem som behöver det, skriver migrationsminister Tobias Billström idag (21 maj) samma sak som jag skrev i min kolumn i Svenska Dagbladet den 10 maj, nämligen det självklara:

Om Gefle Dagblad  menar att svensk lag och svenska myndigheter och domstolars beslut av någon anledning inte ska följas på asylområdet är det anmärkningsvärt. Sverige ska ha en generös asylpolitik. För att vi ska kunna ha det och ge skydd åt dem som behöver det så måste de som inte behöver skydd och får avslag återvända.

Det är obegripligt att journalister i Sverige (bland annat alltså i Gefle Dagblad) så ofta uttrycker åsikter som går ut på att man ska strunta i en lag, utlänningslagen! Många journalister tycks anse att asylsökande, som trots att de genomgått asylprocessen i två instanser – varav en domstol – med avslag till följd, ändå ska få uppehållstillstånd i Sverige. I strid med lagen. Hur menar de att det ska gå till? Tycker det att samhället först ska genomföra en seriös och kostsam asylprocess och sedan, när den resulterar i avslag, då ska det finnas ytterligare en instans – ”Verket för uppehållstillstånd för dem som inte fått uppehållstillstånd” – där den som inte har laglig rätt att stanna, ändå får göra det?

Betänk ert ansvar, ni som skriver och förmedlar sådana här förslag! Om ni verkligen anser att alla, eller många, eller vissa som fått avslag på sina asylansökningar i det svenska asylsystemet ändå ska få stanna i Sverige, då ska ni skriva att ni helt eller delvis vill att Sveriges utlänningslag ska ändras, och förespråka helt eller delvis fri invandring! Inte skriva om att människor, som enligt lag ska utvisas, av någon diffus anledning ändå ska få stanna kvar.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

En migga: ”…skulle i vilket annat västland anses som skäl till entledigande på grund av illojalitet mot den regering som utsett honom och de lagar som han som förvaltningschef är skyldig att upprätthålla”

Följande mejl kom från en f.d. migga:

Återigen tack för det fantastiska arbete som du lägger ner på din blogg. Även om jag numera arbetar långt från migrationsfrågorna läser jag dagligen dina inlägg, dels av intresse och dels av det enkla faktum att du är en av få röster som talar klarspråk om frågor som de etablerade medierna och de flesta politiker inte låtsas om.

Jag såg inlägget om varför Migrationsverket så sällan beviljar temporära uppehållstillstånd, och detta var en fråga som slog mig då jag själv började arbeta på ‘verket’. Jag måste erkänna att jag avskyr den snuttifierade benämningen på Sveriges migrationsmyndighet. Det verkar som om det finns en sådan aversion mot själva idén om myndighetsutövning att man inte vill befatta sig med detta ens i tal!

En intressant observation gällande detta är att i de interna skrivrekommendationerna från Migrationsverket står det uttryckligen att man som tjänsteman ska skriva ”därför utvisar vi dig från Sverige”. Detta var något jag reagerade starkt mot, eftersom det från mitt perspektiv således gällde beslutsfattaren och undertecknad. När jag framförde detta hänvisades jag till nämnda skrivregler där det *någorlunda* uttrycktes ”undvik att använda Migrationsverket i löpande text, det ger ett byråkratiskt och slutet intryck.” Jag anser att detta är beröringsskräck i dess renaste form. En person som får ett negativt beslut bör ha klart för sig att det är en svensk förvaltningsmyndighet som med stöd av de lagar som Sveriges riksdag har fattat, utvisar vederbörande. Inte något diffust ”vi”!

Nåväl. Vad gäller avsaknaden av tillfälliga uppehållstillstånd fick jag på ”verket” förklaringen att det skulle innebära problem ur en byråkratisk synvinkel. Personen skulle ju i så fall först in i kommunens trygghetssystem och när väl det tillfälliga uppehållstillståndet gick ut skulle han eller hon (oftast han dock) bli Migrationsverkets försörjningsansvar.

Hela argumentationen handlade således om att den person som beviljats TUT inte skulle ha för avsikt att återvända till sitt hemland (av någon anledning) samt att det i så fall var enklare att bevilja ett PUT direkt. Argumentet var dock främst baserat på att det skulle vara inhumant att bevilja någon tidsbegränsat uppehållstillstånd!!!

Ja du känner ju till hur illa ställt det är med Migrationsverket, eller snarare dess ledning. Att generaldirektören bedriver politik i strid med rådande lagar skulle i vilket annat västland anses som skäl till entledigande på grund av illojalitet mot den regering som utsett honom och de lagar som han som
förvaltningschef är skyldig att upprätthålla.

Här kommer någonstans slutklämmen som har att göra med den ytterst sorgliga berättelsen om krigsveteranen. Att det i Sverige finns en okunskap som är penibel avseende Finlands umbäranden under 1930- och 40-talen är vida känt och man kan kanske inte förvänta sig av människor som knappt har koll på sin egen historia ska känna till – än mindre respektera – Finlands offer. Dock är det intressant att i fallet med Veikko så ska lagar och regler följas till punkt och pricka medan ett sådant förakt som Hr Generaldirektören Eliasson och hans kotteri visar snarast applåderas.

Vänligen,
NN
fd asylhandläggare

© Denna blogg.

Brev från Sverigefinska ungdomsförbundet till socialnämnden i Vaxholm

Markus Lyyra

Att bevara en finskspråkig blind veteran i en svenskspråkig omgivning är skandal. När man är gammal borde man få en bra och trygg miljö att tillbringa sina sista dagar. Det är säkert vad alla vill. Vad tänker man som en beslutsfattare när man ser en gråtande gammal man på TV? Skäms man inte när man vet att man är själv ansvarig för denna gamlings lidande?

Så skriver Sverigefinska ungdomsförbundet, SFU, till ledamöterna i Vaxholms kommuns socialnämnd.

Läs hela brevet här.

Här är ett av flera inslag om den blinde, 90-årige krigsveteranen Veikko Virtanen och hans öde:

Fler tvångsavvisningar från Sverige

Nu har man äntligen i Sverige börjat inse på riktigt att det inte går att ha tusentals, tiotusentals människor som bor och lever och – i många fall – arbetar olagligt i landet. Därför har arbetet med att avvisa dem som inte har uppehållstillstånd, intensifierats.

Grundförutsättningen är givetvis den, att om man inte beviljas uppehållstillstånd i ett land ska lämna det självmant. Så står det i utlänningslagen och det är en princip som gäller i alla länder i hela världen. Men i Sverige har det gått att gömma sig, hålla sig undan, stanna kvar i strid med lagen. Detta har tiotusentals människor utnyttjat. Nu är läget allt mer katastrofalt eftersom inget samhälle –  allra minst ett så litet land som Sverige – klarar av att svälja allt fler som lever utanför alla system och samtidigt börjar ställa krav på samma rättigheter och förmåner som de som har rätt att befinna sig i landet.

Under rubriken Allt fler ska tvångsavvisas berättar Sveriges Radio att:

Allt fler personer som fått avslag på sina asylansökningar vill inte lämna landet frivilligt och blir istället ett ärende för polisen. Mellan 2005 och 2009 har antalet ärenden som lämnas över till polis mer än tredubblats enligt migrationsverket.

Jag har också skrivit om det märkliga i att människor tycker att alla andra lagar  ska följas, men väldigt många anser att det inte är så noga med utlänningslagen, bland annat i min kolumn i Svenska Dagbladet den 10 maj:
Vilka fler lagar kan vi strunta i?

Sedan publicerades två medvetet missförstående och märkligt vridna ”påhoppsartiklar” i ämnet på SVT Debatt:
”Vilka människor kan vi strunta i, Merit Wager?”
”Sverige för en stenhård flyktingpolitik”

Jag erbjöds replikrätt av SVT Debatt och skrev:
”Ni kan inte ha läst min kolumn!”

Jag vill påminna om vad jag skrivit så många gånger att det inte går att räkna:

Det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Samtidigt.

Jag hyser stor empati för många som måste lämna Sverige. Jag har varit ombud åt asylsökande i mer än tio år och har sett så många svåra öden och gråtit med så många människor som väntat, hoppats, fått avslag, varit förtvivlade men till slut ändå lämnat landet. Jag har jublat och skrattat och glatt mig med familjer som fått stanna, och deltagit i välkomstfester och PUT-fester och allt vad de kallats hos massor av mina klienter och andra.

Det är inte FARR, Röda korset, Amnesty, debattörer, journalister, Svenska kyrkan eller andra som har rätten att bevilja människor uppehållstillstånd i Sverige! För asylprocessen har vi en myndighet och tre domstolar och det är endast de och inga andra som har rätt att pröva asylansökningar och antingen bevilja eller avslå dem. Så är det i en demokrati, lagar stiftas och lagar ska följas.

I samma demokrati är det också allas rätt att kritisera lagar, att demonstrera mot myndigheter, att göra vad man kan på fredlig och laglig väg för att visa att man tycker att lagen eller tillämpningen av den är felaktig. Den rätten är det många som utnyttjar och det är mycket glädjande, det ska vi människor, som har turen att leva i en demokrati, fortsätta med. Men vi ska alltså också respektera de lagar som finns och både själva efterleva dem och uppmana andra att göra detsamma. Tills vi eventuellt har fått en ändring till stånd, varvid den nya lagen ska efterlevas och respekteras.

Amatörpsykologen i Vaxholm vet bäst

Läs här på sidan 4 vad socialnämndens ordförande i Vaxholm säger när 90-årige, blinde krigsveteranen gråter och vill komma till ett äldreboende (som redan finns) där alla talar finska och han kan känna sig hemma och bli förstådd

”Ni kan inte ha läst min kolumn”

Här ligger mitt svar till Frida Johansson Metso, Farr, och Maria Svensson och Markus Johansson, Asylgruppen i Malmö som har skrivit varsin artikel med anledning av min kolumn i Svenska Dagbladet den 10 maj: Vilka fler lagar kan vi strunta i?

Min svarsartikel på SVT Debatt, som jag skrev på deras begäran, har rubriken Ni kan inte ha läst min kolumn.

”När man blir riktigt gammal så försvinner alla språk man har kunnat, utom det som man lärde sig som barn”

Apropå ”fallet” Veikko Virtanen skriver här en av mina bloggläsare, undersköterska och själv från Finland:

Jag har följt berättelsen om kampen för att den finska 90-åringen ska få värdiga sista år här på din blogg. Och jag vill att du ska skriva och förklara att det är så här:

När man blir riktigt gammal så försvinner alla språk man har kunnat, utom det som man lärde sig som barn. Helt oavsett hur länge man har bott i Sverige eller vilken befattning eller karriär man haft här så försvinner alla andra språk än ens modersmål. Detta kan även hända en yngre person som får en hjärnskada eller blir dement i förtid.

Det spelar alltså ingen roll om man varit  kommunalråd, professor eller skogsarbetare under sin tid i Sverige. Jag tog en gång hand om finska gamlingar som hade glömt den svenska de kunnat. När de var oroliga och ledsna hämtades jag alltid till dem, från en annan avdelning, för att natta dem med finska sånger, lyssna på deras berättelser om kriget och tala barndomsspråket med dem.

Om du inte skriver om detta så kan många svenskar undra: ”Hur kunde Veikko bo här i så många år utan att lära sig sig svenska?” (Veikko har arbetat och betalat skatt och aldrig varit sjukskriven en enda dag under sin yrkesverksamma tid i Sverige. Min anm.)

Att finska är ett av de fem erkända minoritetsspråken märker man nästan ingenstans. Erkännandet av dessa språk som nationella minoritetsspråk har inte lett till många satsningar, tvärtom. hemspråksundervisning är närmast omöjligt att få och det är inte så att man kan få service hos någon offentlig myndighet på ett minoritetsspråk.

Jag tackar undersköterskan som skrev till bloggen för hennes så riktiga påpekanden som borde vara viktiga för majoritetsbefolkningen att känna till. Särskilt som Sverige alltså gett finskan status som nationellt minoritetsspråk, med vilket följer en lång rad förpliktelser.