Destination: Finland, ett visuellt och språkligt välgjort, osentimentalt men berörande och informativt reportage

Ett av de bästa reportagen jag sett och läst på länge är Destination: Finland, gjort av Jeanette Björkqvist och Karl Vilhjálmsson för finlandssvenska Hufvudstadsbladet. Det bör också sägas, att Hufvudstadsbladet fattade rätt beslut när man gjorde det här viktiga och välgjorda reportaget tillgängligt också för alla dem som inte är prenumeranter!

Här följer utdrag ur texten, men klicka på länken ovan för att läsa alla texter och se bilder och videoklipp!

För de här irakierna (i reportaget finns en bild), två av dem pappor, kommer det som en chock att beskedet om asyl, eller ett avslag på ansökan, med högsta sannolikhet kan dröja närmare ett år och en eventuell familjeåterförening lika länge till.

Av de asylsökande i Europa, och Finland, är kring 70 procent män. Bland dem har det florerat livliga berättelser om paradiset Finland – landet som är generösare än Sverige med att bevilja asyl till särskilt irakier, och landet där ens ärende prövas i snabb ordning. Men i motsats till vad många tror finns det ingen automatik i hur Finland avgör irakiernas sak. Och framför allt finns det ingen genväg för dem som trodde att familjen snart ska få följa efter.

Det var inte så Finland presenterades för dem, av de egna landsmännen och av de smugglare de mött på sin väg genom Europa. De falska förhoppningarna om ett generöst land med snabba processer har börjat klarna de senaste dagarna och resultatet har varit att en del av dem som kommit har dragit tillbaka sin asylansökan. De fem män vi träffar, som av säkerhetsskäl väljer att vara anonyma, kommer alla från Bagdad och frågan om vad de ska göra nu lämnar dem tysta. Två har familjer i hemlandet som väntar på att räddas men kan de vänta nästan två år till? Eller borde männen återvända till ett osäkert irakiskt samhälle, när de precis satsat betydande resurser på att fly det? Hur de än gör så är konflikterna ständigt närvarande i många delar av Irak.

Kommentar: I samband med den stora inströmningen av människor i våra länder – och detta är mycket viktigt! – upprepar jag mitt motto: Hjärta & hjärna, och uppmanar alla berörda:

Behåll både hjärta och hjärna, låt inte någondera ta över och överskugga den andra. Bland dem som kommer och söker asyl eller skydd finns personer som inte har någon rätt att begära skydd. Det finns terrorister, kriminella, ekonomiska och bättre liv-”flyktingar. Men det finns också människor som faktiskt flytt från hemska förhållanden, som behöver få skydd och trygghet och ett medmänskligt bemötande. Förfall alltså inte till blåögdhet men inte heller till att förhärda hjärtat mot människor i nöd!