Finlands inrikesminister om kravallerna i Sverige och om att risken för att något motsvarande ska hända i Finland är låg

Inrikesminister Päivi Räsänen anser att kravallerna i Sverige är ett synnerligen oroväckande fenomen:

Migrationspolitiken måste vara balanserad och genomföras så att den respekterar människovärdet. Dessutom måste myndigheterna bemöta alla som bor i landet på ett jämlikt sätt.

Den stora frustation som upplevs av invandrarna i Sverige och landets annorlunda migrationspolitik är sådana bakgrundsfaktorer som sannolikt har medverkat till att utvecklingen har gått i en sämre riktning. Minister Räsänen bedömer att risken för att något motsvarande ska hända i Finland för närvarande är låg. Samtidigt påminner ministern dock om att det fortsättningsvis finns mycket att göra med tanke på integreringen av invandrare.

– I Finland måste vi se till att bostadsområden eller minoriteter inte får en negativ stämpel. Rasism och hattal får inte ges utrymme i diskussionerna. När det gäller att förebygga utslagning är det viktigt att unga med invandrarbakgrund känner sig accepterade. Det bästa sättet att integreras är att den unga får en utbildningsplats och en lyckad anställning. När den unga har lagliga och faktiska möjligheter att lyckas i livet undviker han eller hon att halka in på den kriminella banan eller i gänglivet, konstaterar Räsänen.

I fråga om de unga som halkat in på brottets bana är det ofta fråga om personer som reagerar på omständigheter som inte omfattas av polisens behörighetsområde, t.ex. familjens utslagning. Därför är det ytterst viktigt att myndigheterna i rätt tid och på ett övergripande sätt tillsammans bedömer situationen för sådana ungdomar med utlänningsbakgrund och vidtar åtgärder för att bryta brottscirkeln och ge honom eller henne det stöd som behövs. Detta lyckas bäst med hjälp av en permanent verksamhetsmodell som baserar sig på samarbete mellan olika myndigheter.

Så tänker den ansvariga migrations- och integrationsansvariga ministern i Finland (som också har andra frågor på sitt bord).

Tänk om de 850 som jobbar här, hade varit en insatsstyrka i stället!

Funderingar med anledning av de våldsamma upploppen och mordbränderna i svenska förorter

Jag har många gånger och under flera år förutspått den här typen av ”inbördeskrigsliknande” attacker mot samhället. Ingen har velat tro på det – eller kanske har man bara föredragit att sticka huvudena i sanden. Och från den här Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som den 1 januari 2009 ersatte  Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar, har jag inte hört ett knyst. Var finns den i allt det här? Var är den nu och vad var det meningen att den skulle göra?

När jag tittar in på deras hemsida så får jag veta vad myndigheten upp på första sidan? Bland annat detta – som nästan känns lite komiskt med tanke på vad som pågår i allt fler förorter till Stockholm:

– Beredskap för brand i skog & mark. Inte ”Beredskap för anlagda mordbränder i svenska förorter”.
– Sociala risker och social oro. Så bra att man kan gå in och läsa att den här alerta myndigheten under de senaste åren har ”initierat ett antal studier och rapporter kring frågor som rör utanförskap, social oro och samhällssäkerhet”.
– Nya steg för bättre krisberedskap. ”MSB och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tar nya steg för att stärka och utveckla kommunernas krisberedskap.” Hur då?

I den här myndighetens kunskapsbank sägs att:

Kunskapsbanken är en källa till kunskapsutveckling inom många områden. Här kan du hitta publikationer, statistik, forskningsresultat, utvärderingar och analyser, erfarenheter från olyckor och kriser, databaser och annat som är användbart för alla som arbetar inom området samhällsskydd och beredskap.

Det här är alltså inte en myndighet med kompetens och förmåga att ingripa och agera som en ”insatsstyrka” eller liknande. Inte en myndighet som gör något konkret och praktiskt i extrema krissituationer (som de våldsamma upploppen i förorterna). Nej, den har en kunskapsbank och den producerar rapporter och utredningar och har som vision och värdegrund:

Ett säkrare samhälle i en föränderlig värld. MSB ska vara en öppen, kompetent och drivande myndighet med fokus på individen och samhället.

Sa jag det, förresten, att den här myndigheten har 850 anställda? Åttahundrafemtio. Vad den kostar att driva har jag inte lyckats borra mig fram till, men det är förstås en hel del sköna skattekronor varav en del kanske borde ha gått till en krismyndighet med en krisinsatsstyrka som nu, just nu när våldsamheterna pågår runt Stockholm, kunde vara ute och agera på plats och stötta Polisen. Det skulle sannerligen behövas. Bland annat så här skriver Polisen på Twitter:

För den, som liksom jag inte har någon egentlig kännedom om MSB, kan det vara intressant att se en bild av hur myndigheten jobbar. Och fundera över om inte aningslösa Sverige borde ha 850 anställda vid en praktisk, reell krisinsatsstyrka i stället (eller också), som kan rycka ut med kraft när samhället hotas.

© Denna blogg