Glada Vappen 2013!

FINLAND. Mjöd, struvor, ballonger och majviskor är det traditionella inslaget i vårfirandet på Valborg och Första maj. Och hemlagade munkringar och sockrade munkar.

På Hufvudstadsbladets sajt från Valborg 2012 finns recepten på struvor, munkringar och mjöd.

Läs gärna:
Glada Vappen! Mjöd och struvor på Valborg. – 30 april 2008
Glada Vappen! – 30 april 2010

Om framväxten – och den politiska acceptansen – av nya civilsamhällen i Sverige

Det kom ett mejl från en anställd vid en stor myndighet, tillika före detta migga:

Jag satt på jobbet för ett tag sedan och funderade på om jag skulle försöka gå ner i arbetstid och kanske börja studera lite igen. Jag hittade då den här kursen Tillämpning av sharia i Sverige och EU, 7.5 hp på Lunds universitet.

Läser jag rätt? Menar man vid Lunds universitet att svenska domstolar använder sig av sharia? Parallellsamhälle, någon?

Mannens farhågor och undran är berättigade. Att ett antal parallellsamhällen redan är tämligen väletablerade, tolereras och till och med i vissa fall uppmuntras av personer som har ansvar för lagstiftningen i Sverige, är känt av många. Men det inte är något som svenska medier så väldigt gärna rapporterar och informerar allsidigt och objektivt om. Tyvärr har man inte heller hört den ständigt lika integrationsåtgärds- och etableringsprojektsivrige integrationsministern försäkra svenskarna om att Sverige inte kommer att acceptera något ”muslimskt civilsamhälle”. Det vill säga precis det som den så omtalade Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet, redan talar om som något etablerat. Dessutom agerar också politiker, främst miljöpartister, starkt för att möjliggöra etablering av – i stället för att motarbeta! – ytterligare ett parallellsamhälle, nämligen för dem som vistas här illegalt och till större delen kommer från ”muslimska civilsamhällen” runt om i världen.

Så här presenteras kursen på Lunds universitet som den f.d. miggan, numera anställd vid en annan stor myndighet, fann när han botaniserade bland utbildningar:

Muslimska grupper har ibland föreslagit att sharia ska erkännas i svensk och europeisk lagstiftning. Detta bemöts ofta som krav på att införa hududstraff. Men vad är egentligen sharia och vad menar olika grupper när de talar om dess tillämpning? Vad många inte vet att shari´a redan tillämpas här. Det sker som inofficiell rådgivning i muslimska församlingar men också i svenska domstolar inom ramen för internationell privaträtt. De handlar då om muslimska staters familjelagar, vilka bygger på shari´a. Kursen tar upp den islamiska rättstraditionens utveckling efter islams uppkomst och hur sharias roll förändrats i de moderna muslimska nationalstaterna. Fokus är på sharias tillämpning i Sverige och Europa och hur svenska och europeiska domstolar i praktiken tolkar begrepp ur den islamiska rättstraditionen.

Personer på viktiga poster och med förmåga att tänka längre än näsorna räcker, är visserligen oroade. Men de säger mellan skål och vägg att den oron inte är något de kan tala om offentligt och att de inte öppet kan ta upp de farhågor och den frustration de hyser, eftersom de då riskerar att frysas ut på sina arbetsplatser och i sina nätverk, och kanske rentav mista sina jobb eller uppdrag. De rycker nedstämt på axlarna och säger att det måste hända något riktigt hemskt först – ett terrordåd eller en attack av något slag i till exempel centrala Stockholm med många döda och skadade – innan man eventuellt kan börja diskutera dessa frågor och börja tänka om. En fruktansvärt sorglig inställning, men till viss del förståelig med tanke på det åsiktsklimat som råder och de etiketter som lättvindigt sätts på människor som uttalar sig utanför de gränser som aningslöst blåögda politiker och medierepresentanter ritat upp.

Sverige förbereder sig på många sätt – inte bara genom sharia-kurser – på att tillmötesgå muslimers krav på att leva här mer som i sina hemländer. Det vill säga deras krav på införande av ett mer ”muslimskt civilsamhälle” – eller flera, med tanke på att folk av olika muslimska trosinriktningar inte är sams och bär med sig konflikterna från sina hemländer. Men i svenska medier och bland svenska politiker är det oroväckande tyst om allt detta. Det är också tämligen tyst om hur det faktiskt ser ut i de redan existerande ”muslimska civilsamhällen” som etablerats i många förorter och stadsdelar i svenska städer. Där råder redan islamiska värderingar och regler och efterlevnaden kontrolleras av ”religiös polis”, vilket inte minst Nalin Pekgul, tidigare riksdagsledamot, S, otaliga gånger berättat om, bland annat i Newsmill-texten Vi demokrater måste mobilisera mot islamismen, redan för tre år sedan!

Samtidigt gör Miljöpartiet – som fått med sig Alliansen – sitt bästa för att ytterligare förstärka osäkerheten och otryggheten för svenska folket i deras eget land genom att driva igenom – och till och med låta det skattebetalande folket betala för det! – att personer som bryter mot lagen och vistas här utan tillstånd ska ges ”fri” sjukvård och ”fri” skolgång i Sverige. Personer som vägrar lyda svensk lag och som staten inte ens vet vilka de är och varför de egentligen är här kan nu, med Miljöpartiets (och Alliansens lite motvilligare dito) starka stöd, leva illegalt i ett grått parallellsamhälle som delvis flyter samman med det ”muslimska civilsamhället”. För man ska ju, enligt samma parti, aldrig ”tvångsavvisa” (ett ord som används om dem som enligt domstolsbeslut ska lämna landet) någon. Något ”svenskt civilsamhälle” talar ingen om… Troligen för att det inte finns något sådant; det finns ju, enligt både Sveriges statsminister och ett antal olika aktörer och debattörer, inte någon svensk kultur, knappt något svenskt överhuvudtaget. Så något sådant svenskt civilsamhälle att bevara och värna om, existerar därmed inte.

Så här säger man hos Säkerhetspolisen, Säpo, om vad som är skyddsvärt i vårt samhälle:

Vår demokrati, en fungerande myndighetsutövning, vår suveränitet samt medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter är exempel på vad som är skyddsvärt i Sverige. Både information, platser och människor är vitala delar för att den svenska demokratin ska fungera. Exempelvis vårt försvar, riksdagens ledamöter och byggnader med viktig funktion betraktar Säkerhetspolisen som skyddsvärda intressen.

Var och en får själv fundera på om den anser att vi har en fungerande demokrati; om myndighetsutövningen verkligen fungerar; om riksdagens ledamöter som stiftar lagar tvärtemot andra, redan befintliga lagar, är ”särskilt skyddsvärda” och om Sverige har ett försvar för Säpo att betrakta som skyddsvärt. Hur skyddsvärt Sverige är – eller hur väl Sverige och svenskarna skyddas – kan man också fundera över när man betänker att en chefsanalytiker vid Säpo säger:

Vi har sett att personer reser från Sverige till Afghanistan, Pakistan, Somalia, Irak, Jemen och Syrien för att ansluta sig till våldsfrämjande islamistiska nätverk – vilka också kan betecknas som al-Qaidainspirerade – och utbildas för att delta i olagliga våldshandlingar.

Man kan också fundera en stund över vad man tror att Sverige gör med dessa människor som deltar i olagliga våldshandlingar. Bestraffar dem för deras våldshandlingar, drar in deras uppehållstillstånd och utvisar dem? Tar emot dem när de återvänder till – oftast – bidragsförsörjning här mellan varven? Kallar dem ”utsatta” och försöker integrera dem?

Chefsanalytikern vid Säpo säger vidare om dessa män som ger sig av för att delta i olagliga våldshandlingar och exempelvis begå attentat mot civila:

Vissa genomgår olika utbildningar. Om de återvänder till Sverige med sådan utbildning och erfarenheter av våld bedömer vi att de bär med sig en förhöjd förmåga att utföra attentat i Sverige.

Vi vet att en betydande del av genomförda eller avvärjda attentat i Europa på något sätt involverat resande till våldsfrämjande islamistiska nätverk utanför Europa.

Trots detta accepterar riksdag och regering – och därmed folket, för riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar är folkets företrädare – att ett betydande antal människor med falska identiteter, falska nationaliteter, falska asylhistorier – och därmed faktiskt för staten okända motiv till varför de sökt sig till Sverige – varje år beviljas uppehållstillstånd (läs Fyra miggor: ”Ren lögn!”). Eller, om dessa får avslag på sina asylansökningar, ger samma riksdag och regering dem indirekt ”tillstånd” att stanna kvar illegalt och få sjukvård och skolgång. Samt agerar aktivt och kraftfullt för att Polisen inte ens ska eftersöka och utvisa dem.

Är det ett Sverige, splittrat i olika ”civilsamhällen” och med en asylinvandring (men också arbetskaftsinvandring) som spårat ur, som väljarna röstat för i riksdagsvalet? Har väljarna röstat för att riksdag och regering ska stifta lagar som klart går emot redan befintliga lagar? Som till exempel skattefinansierade förmåner som fri sjukvård och fri skola åt människor som vistas illegalt i landet och som, enligt tidigare stiftad lag, ska lämna landet?

Innebär ”fria, demokratiska val” i Sverige numera enbart, att medborgarna, som en allt tommare symbolhandling, i nåder får rösta vart fjärde år, och att de lämnat över rätten till dem som lyckats bli invalda i riksdagen fria händer att leka ”hela havet stormar” under de fyraåriga mandatperioderna mellan valen?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Fyra miggor: ”Ren lögn!”

I Norge rapporterade tidningen Aftenposten den 3 april bland annat följande, under rubriken 27.000 fikk opphold med usikker identitet:

Tusenvis av utlendinger har fått opphold i Norge de siste tre årene – uten at norske myndigheter vet sikkert hvem de er. Nå skaper ID-problemene økende vanskeligheter for Skatteetaten, NAV, politiet, bankene – og for innvandrerne selv.

(NAV = ung. Arbets- och välfärdsbyrån. Skatteetaten = Skatteverket. Politiet = Polisen).

Vidare skriver Aftenposten:

• 13.167 asylsøkere har fått beskyttelse med «sannsynliggjort» identitet fra 2010 til 2012.
• 12.626 personer har fått familieinnvandring og 1189 personer har fått arbeidsopphold i samme periode – med «sannsynlig identitet».

(Sannsynliggjort = sannolik, dvs inte styrkt).

Och så berättas om en tidigare Arbeiderpartiet-politiker, Khalid Haji Ahmed, som nu medgett att han ljög när han sökte asyl, fick uppehållstillstånd och norskt medborgarskap på de falska grunderna och kunde hämta sin familj till Norge, likaså givetvis, på helt falska grunder. Ahmed påstod att han var från Somalia, trots att han i själva verket var från Djibouti. Också i Sverige finns det personer på offentliga poster som har gjort precis likadant. De kommer från olika länder och har ljugit om allt: asylskäl (som inte fanns) om namn (som inte var deras), om identitet (som är falsk) och medborgarskap (som inte stämmer). Det är handlar om vad som i normala fall brukar kallas ”grovt bedrägeri”, ”urkundsförfalskning” m.m.

På precis samma sätt ljuger asylsökande i Sverige om att de är från Somalia, eftersom det är svårt att kräva id-handlingar från personer därifrån.. I själva verket är de från just Djibouti eller andra länder i Afrika eller, rentav, har redan uppehållstillstånd i något EU-land. Även afghaner från Iran ljuger om sin bakgrund och påstår sig komma från Afghanistan trots att många av dem aldrig ens satt sin fot i landet. Miggorna har berättat om detta i många år hör på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt (som omfattar åren 2008-2011) utan att någon riktigt orkar reagera i Sverige… Boken kan köpas här.

Vidare i Aftenpostens artikel (som lika gärna kunde/borde ha publicerats om svenska förhållanden i en svensk kvällstidning…):

94,1 prosent av asylsøkerne som fikk beskyttelse i 2012, hadde en «sannsynliggjort identitet». Antallet har økt fra 92 prosent i 2010, til tross for at problemet med ID-løse asylsøkere har vært kjent lenge.

Även om detta – alltså att det är exat detsamma i Sverige – har man kunnat läsa här på bloggen och i boken som nämns ovan – Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Men inte i svenska medier.

E-postkorrespondens mellan en frågeställare och Migrationsverkets kundtjänst visar att på frågan:
”Hur många har fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige där identiteten inte har fastställts?”
svarar Migrationsverkets kundtjänst:
”Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.”

Alltså, jag upprepar Migrationsverkets kundtjänsts svar, eftersom det är så häpnadsväckande:

Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.

Eftersom jag med 100 procents säkerhet vet att detta inte stämmer, men jag ändå ville höra vad miggor, handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket, säger om det här helt osannolika, icke trovärdiga, rentav icke styrkta (!) svaret, frågade jag några av dem hur de reagerade på det och här är deras svar:

Migga 1:
Detta var rätt chockerande. Han ljuger ju, rakt upp och ner! Inte en enda somalier har styrkt sin identitet, en bråkdel av de asylsökande så kallade ”barnen” har styrkt sin identitet. Afghaner har sällan några papper, fast de i Afghanistan inte kan gå en enda meter utan sina id-handlingar. Ren lögn. Han borde skämmas!

Migga 2:
Den här tjänstemannen vet inte vad han pratar om eller har missuppfattat frågan. Det ser ut i Sverige som i Norge. De flesta styrker inte identiteten. Några gör den sannolik, men de flesta gör bara hemvisten sannolik. När det gäller afrikaner så visar de sällan några identietshandlingar överhuvudtaget. Problemet är att många folkgrupper lever i olika länder. Vi försöker att genom kunskapsfrågor fastställa om personen i fråga kommmer från den plats han påstår, men det är svårt.

Under den tid när det kom många från Irak så hade i princip alla medborgarskapsbevis och id-kort, men många var förfalskade. Syrierna har id-kort och relativt många har pass. Anledningen är förstås att de vet att de får stanna bara de kan visa att de kommer därifrån. Gissningsvis kommer det att visa sig att många syriska id-kort är förfalskningar. Varför ser det ut så här? Jo, de sökande har mer att tjäna på att inte visa vilka de är för utan id-handlingar blir det svårt att verkställa en utvisning, och de flesta får ju avslag på sina ansökningar.

Migga 3:
Löjeväckande. Och ren lögn. Däremot går det inte att exakt ange hur många som inte styrkt sin identitet eftersom det inte finns någon statistik på det. Men utgå från att det bland asylsökande tillhör undantagen som bekräftar huvudregeln att den berörde styrkt id. Och bland anhöriga från Somalia är det noll.

Migga 4:
Jag har själv skrivit många beslut om uppehållstillstånd under år 2012 och det var inte många av dem som fick PUT som hade styrkt sin identitet…

Oftast var de, som jag skrev PUT-beslut till, somalier och eritreaner. Ingen av dem hade styrkt sin identitet och få hade ens gjort sin identitet sannolik. På rak arm kommer jag ihåg endast en person som fick PUT av mig på grund av skyddsskäl och som hade styrkt sin identitet. Men den personen hade annat medborgarskap och även bevisning för sitt skyddsbehov.

Jag känner inte till något enda fall där ensamkommande barn styrkt eller gjort sin identitet sannolik. Det är ett krav, men det är inte absolut, att man ska ha styrkt sin identitet för att få asyl, men det borde vara ett krav att man åtminstone gjort sin identitet sannolik. För tidsbegränsat UAT av andra skäl än skyddsskäl är styrkt identitet ett krav…

Dra era egna slutsatser, ni som läser detta. Och fundera över hur det kommer sig att svenska medier inte tar upp denna skandal så som man till exempel gör i Norge. Och fundera ännu mer kring varför de politiska partierna, riksdagen och regeringen inte slår näven i bordet mot asylbedrägerierna i Sverige.

Lästips – jag har valt en text per år under de nästan sju år som miggorna larmat: 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013:
Om dokumentlöshet och falska identiteter  – 31 januari 2007
En migga: ”Utländska pass utfärdade på falska grunder accepteras som bevis på identitet av åklagare.” – 25 juni 2008
En migga om att personer utan styrkt identitet och med falska historier inte ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige – 7 augusti 2009
En migga: ”Ena dagen måste vi ta alla i förvar och jobba för att dessa identitetslösa lycksökare lämnar Sverige; andra dagen ska vi blunda och tänka: ”Hur skulle det vara i Sverige utan alla dessa kreativa människor som tar sig hit?” – 28 december 2010
En migga om galenskaperna på asylområdet – igen. Och ingen kommer, som vanligt, att vare sig reagera eller – än mindre – agera… – 7 augusti 2011
En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
En migga: ”Av de asylsökande som är kvar bedöms bara några få procent vara konventionsflyktingar och några fler vara ”övriga skyddsbehövande”. – 7 februari 2013

Det finns hur många berättelser som helst genom åren, alla finns att läsa antingen via sökfunktionen här på bloggen, under kategorirubriken Asyl&Migration eller i boken Inte svart eller vitt som kan beställas som pappersbok eller laddas ner som e-bok.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Gunna Grähs på Vickys fik

I kväll var det vernissage på Vickys fik. Gunna Grähs ställer ut. Bland annat detta verk. Några fler finns att se här och resten under maj månad på Vickys fik, Renstiernas gata 28.

Migrationsverkets generaldirektör har rätt

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet replikerar Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson under rubriken Svepande och felaktig kritik mot Migrationsverket, på vad som sägs i artikeln Stoppa avvisningen av romer av Robert Hårdh och John Stauffer från Civil Rights Defenders.

Jag reagerade själv med förvåning när jag läste Hårdhs och Stauffers påståenden och tänkte då att någon helt enkelt måste bemöta dem. Det har alltså Migrationsverkets generaldirektör gjort, och han skriver i stort sett vad jag själv hade tänkt sätta på pränt. Läs de två artiklarna i rätt ordning och ta också med i beaktande vad en migga skriver angående Anders Danielssons text:

Det han säger är helt korrekt. Jag har skrivit i massor av beslut att fattigdom och dålig hälsa inte är skäl för asyl. Inte heller dålig bostad, brist på arbete eller skolgång. Romernas situation är svår, men det är faktiskt inte Sveriges sak att lösa den. Så enkelt är det.

Sista stycket i Anders Danielssons svar på de två något vilsegångna försvararna av mänskliga rättigheters (och tack till dem för att de gör det!) påståenden, är på pricken rätt:

Det är uppenbart att skribenterna, i sin iver att bevisa sin tes, väljer att lyfta fram en rad olika argument som inte stämmer. Migrationsverket har blivit en myndighet som är enkel att hänga ut, utan att den som kritiserar behöver se det som nödvändigt att ha på fötterna för att publiken ska ge sitt gillande. Migrationsverket anstränger sig till det yttersta för att göra en rättssäker och individuell prövning av varje människas ansökan om asyl. Romernas situation på Balkan och i Östeuropa är en skam för Europa. Men ansvaret för att skapa bättre levnadsvillkor för människor som saknar skyddsskäl ligger på andra aktörer än Migrationsverket.

För att citera miggan här ovan: ”Så enkelt är det!”

© Denna blogg.

Den fria rörligheten inom EU innebär inte att man kan flytta till vilket land man vill utan att kunna försörja sig

”Den fria rörligheten i EU bör inte vara villkorslös”, anser ansvariga ministrar i Tyskland, Storbritannien, Nederländerna och Österrike. Det rapporterar bland andra SR P1 idag i inslaget Frågan om ”social turism” åter aktuell.

I ett brev till EU:s ordförandeland Irland framför de fyra länderna att en del invandrare orsakar en avsevärd belastning på deras välfärdssystem, som sjukvård och skolor, och de fyra länderna vill få rätt att neka nyanlända EU-medborgare rätt till socialbidrag om de aldrig har haft ett jobb eller betalat skatt i det nya hemlandet. En helt rimlig hållning, som dessutom torde vara helt i linje med de intentioner som ligger bakom den fria rörligheten inom EU: man ska försörja sig själv i det land inom EU som man flyttar till!

Men i Sverige tycker ”ansvarig” minister inte att det finns någon som helst anledning till oro och säger:

Att tafsa på den fria rörligheten är helt fel väg att gå.

Men ”att tafsa på den fria rörligheten” är det inget land som velat göra! Bara klargöra att den som inte kan försörja sig själv och aldrig haft ett jobb eller betalat skatt i ett annat EU-land inte ska ha rätt till socialbidrag m.m. Den fria rörligheten ska vara exakt densamma som förut, så det som Sveriges EU-minister säger handlar antingen om ett medvetet eller om ett omedvetet missförstånd. När hon anser att ”vi bör satsa mer på solidaritet” (citat från SR P1:s hemsida) är också det ett medvetet eller ett omedvetet missförstånd: det handlar inte om ”solidaritet”, det handlar om en generös och bra lag som ger alla EU-medborgare rätt att fritt röra sig inom hela EU plus några icke-EU-länder som Norge och Schweiz m.fl.

Här är en del av vad som gäller för fri rörlighet inom EU, enligt den finländska representationen i Europeiska kommissionen:

Om en EU-medborgare vill vistas i ett annat EU-land en period längre än tre månader bör han uppfylla vissa villkor. Han eller hon bör:

– bedriva ekonomisk verksamhet som anställd eller egenföretagare;

– ha tillräckligt med pengar och en sjukförsäkring så att det mottagande medlemslandets socialskyddssystem inte behöver betala ut socialt bistånd till denna person under hans eller hennes vistelse.

När det gäller vilka som har rätt till fri rörlighet, alltså vistelse i ett annat EU-land kortare tid än tre månader, gäller att

EU-medborgare får på vissa villkor flytta till ett annat EU-land för att söka jobb.

Det handlar alltså om att EU-medborgare har rätt att fritt resa till ett annat EU-land för att söka arbete, inte för att leva på gatan eller på landets härbärgen och inte för att söka stöd ekonomiskt och socialt. Rätten att röra sig fritt gäller också den som ska studera, ansluta till en familjemedlem som redan finns i landet och kan försörja sin familj samt den som vill starta en verksamhet som han kan försörja sig på.

Som en extra information till lättkränkta personer meddelas, att man i många EU-länder alltid måste bära med sig id-kort eller pass. I dessa länder kan man få böta eller tillfälligt tas i förvar om man lämnat id-handlingarna hemma. Personer som blir kränkta av att behöva legitimera sig rekommenderas därför att noga i förväg ta reda på vilka länder som ställer det kravet så att de kan undvika att resa dit.

Det är helt omöjligt att här redogöra för alla regler och bestämmelser kring den fria rörligheten. Mängder av information, lagtexter och direktiv kan lätt googlas fram på nätet. Här är några länkar:

Söka jobb utomlands
Fri rörlighet för EU-medborgare
Fri rörlighet inom EU
Rörlighetsdirektivet
EU och migration

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Regeringen vill inte längre hantera ansökningar från brottsdömda om att slippa utvisas

Justitiedepartementet har beslutat om överflyttning av vissa utlänningsärenden till den ordinarie migrationsprocessen m.m. från den 1 september i år, och meddelar:

I propositionen 2012/13:151 föreslås att regeringens ärenden enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen (2005:716) om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott flyttas över till den ordinarie migrationsprocessen. Förslaget är ett led i den allmänna strävan att flytta över sådana ärenden som inte kräver ett ställningstagande av regeringen till myndighetsnivå.

Förslaget innebär i huvudsak följande. En utlänning som av allmän domstol har utvisats på grund av brott ska kunna ansöka hos Migrationsverket om uppehållstillstånd eller om upphävande av utvisningsbeslutet. Om Migrationsverket finner att ansökan bör beviljas ska verket inte besluta i ärendet utan med ett eget yttrande lämna över detta till den migrationsdomstol till vilken verkets beslut i frågan hade kunnat överklagas. Om Migrationsverket kommer fram till att det inte finns skäl att bevilja ansökan ska den avslås. Migrationsverkets avslagsbeslut ska kunna överklagas till en migrationsdomstol. Migrationsdomstolens beslut ska kunna överklagas till Migrationsöverdomstolen. Prövningstillstånd ska som regel krävas vid överklagande till Migrationsöverdomstolen. Migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen ska kunna bevilja uppehålls- och arbetstillstånd och i vissa fall upphäva utvisningsbeslutet.

I propositionen föreslås vidare att regleringen i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. om s.k. automatiskt uppskov med verkställighet av fängelsestraff vid ansökan om nåd upphävs.

Det är inte svårt att förstå att regeringen vill slippa dessa ärenden som ofta torde uppta ganska mycket av regeringssammanträdena som hålls varje torsdag. Det kan röra sig om flera sådana här ärenden vid varje tillfälle. Vissa veckor (totalt 19 av årets 52) har inga ”nådeansökningar” behandlats, men övriga 43 veckor har inte sällan fyra, fem och sex sådana ansökningar hanterats av regeringen. Vecka 39 förra året togs, under ett sammanträde, beslut i hela tio sådana ärenden. När man tittar på regeringens ärendeförteckningar ser man att, förutom dessa ärenden där personer som begått brott och dömts till fängelse och utvisning, begär att utvisingsbesluten ska hävas, är det mängder av andra beslut som ska fattas under regeringens torsdagssammanträden. Att regeringen vill bli av med de allt fler ansökningarna är som sagt inte svårt att förstå. Dessutom ter det sig mer korrekt att dessa frågor hanteras i domstol, inte av regeringen. Det är domstolar som dömer till utvisning vid grova brott och de kan också hantera ”nådeansökningarna”. Vilket de nu ska börja göra från kommande höst om regeringen får som den vill.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Zulmay Afzali: ”Den svenska undfallenheten och rädslan för rasiststämpel är ett stort problem, jag ser det ofta i olika sammanhang och det gör mig frustrerad.”

Zulmay Afzalis artikel Vi muslimer bör ta avstånd från islamisterna på Newsmill 23 april, är etta på listan ”Dagens populäraste artiklar”. Här ett kort utdrag ur hans text:

Jag vill att svenska partipolitiker och andra ska stå upp för att vi har ett civilsamhälle i Sverige, ett sekulärt samhälle där religionen är vars och ens ensak och där samma regler och villkor gäller för alla. Det behövs inga särskilda representanter för muslimer i politiska sammanhang i Sverige; vi bor och lever här på samma villkor som alla andra och ska arbeta för ett bra och enat samhälle för alla.

Zulmay Afzalis bok En flykting korsar ditt spår, kan köpas eller laddas ner som e-bok.

En migga: ”En feg lösning som inte anstår en rättsstat”.

En migga skriver nedanstående apropå texterna Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd och Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden.:

När media uppmärksammar asylärenden där någon ska utvisas så brukar det hamna hos ”svåra gruppen” som vips hittar nya omständigheter som inte var kända sedan tidigare och så kan man bevilja uppehållstillstånd.

En feg lösning som inte anstår en rättsstat, men Migrationsverkets ledning tycker väl att de räddar ansiktet på något sätt. Jag gissar att det blir så i det här fallet också… (Se ovan, min anm.)

Kommentar: Notera att det som sägs här ovan, nu bekräftas offentligt för första gången! Och det görs av en migga, här på denna blogg.

Många gånger har människor fört fram att Migrationsverket ändrar sig när media tar upp olika asylärenden, även när de redan har fattat korrekta, lagenliga beslut. Svaret på sådana påståenden har från myndighetens sida alltid varit att så inte är fallet och att alla fall behandlas lika och att asylprövningen är rättssäker.

Jag har genom åren kommit att allt mer respektera miggornas kunskaper, engagemang och vilja att göra rätt. Och fått uppleva av deras frustration över att inte alltid få göra rätt!

Jag har tagit del av berättelser som jag fått tillstånd av miggorna att publicera här på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Jag har också tagit del av berättelser som jag, av hänsyn till de miggor som skrivit dem, inte fått tillstånd att publicera. Det är långtifrån allt som berättats inifrån Migrationsverket som hamnat här på bloggen!

Också den här gången har tämligen uppseendeväckande uppgifter måst utelämnas, vilket är mycket tråkigt men dessvärre nödvändigt med tanke på vad uppgiftslämnaren kan råka ut för. Jag tar på stort allvar när miggor (och andra) ber mig att inte föra vidare mycket känsliga uppgifter och kommer aldrig att svika de förtroenden jag får. Det är ändå en övervägande del av vad miggorna berättar som jag får tillstånd att återge.

Miggorna har gjort – och gör – en stor insats när de skriver här på bloggen. Genom dem får många människor veta en hel del om asyl- och migrationsområdet som de inte får via ”gammelmedierna”. Tyvärr har inte någon enda politiker eller person från regeringskansliet bett att få träffa någon eller några av dem som berättat och berättar de hårresande historierna från ”sitt” verk – år ut och år in, år ut och år in. Det är förstås inte alls säkert att någon av miggorna skulle ställa upp heller, de kanske inte skulle våga lita på politiker och regeringstjänstemän. Men nog är det märkligt att de ansvariga för asylpolitiken och asylhanteringen inte ens försökt få till stånd ett möte…

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden

Apropå rapporteringen om afghanerna som hungerstrejkar skrev jag ett tidigare inlägg med exempel på hur ofullständigt medier beskriver asylfrågor och -ärenden. Läs inlägget Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd först. OBS! Det är absolut inte enbart Norrbottenskuriren som inte ger en hel bild när de beskriver före detta asylsökandes situation, det råkar bara vara just deras artikel/artiklar som får tjäna som exempel.

I en ny artikel – Fler hungerstrejkar i Boden – återger Norrbottenskuriren de före detta asylsökandes situation och citerar deras ord. Bland annat en av afghanerna som säger:

Jag vill göra det här för att få stopp på immigrationen. I stället för att åka tillbaka och dö där väljer jag hellre att dö här framför deras ögon här i Sverige

Vad som menas med den första meningen om ”stopp på immigrationen” är lite svårt att förstå, här borde reportern ha bett om ett klargörande. Troligen menar han ”stoppa utvisningen”, men då ska man också skriva det.

Det är lätt att hålla med Jakob Lindvall, enhetschef på en av asylprövningsenheterna i Boden som säger – vilket är bra att man får ta del av:

Det är alltid tråkigt när det blir så här. Jag förstår att ett avslag aldrig är roligt att få. Det är en del av systemet som det ser ut nu.

Jakob Lindvall förtydligar också:

Det allmänna tillståndet i Afghanistan är inte så dåligt att man automatiskt får uppehållstillstånd.

Ja, så ser ”systemet” eller rättare sagt: utlänningslagen, ut. Att den som inte beviljats asyl eller uppehållstillstånd av skyddsskäl ska – alltså ska – lämna landet. Det är på den punkten man kan önska sig tydligare information i artiklarna. I Finland har både inrikesministern och Migrationsverkets ledning varit föredömligt tydliga och raka, och det har också återgetts i medier i Finland när några afghaner hungerstrejkade också där:

Migrationsverket: Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.

Inrikesministern: Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk. Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.

I Sverige säger i stället Migrationsverkets enhetschef att han inte har något emot att personerna hungerstrejkar utanför Migrationsverket entré:

Det är vuxna personer och de har rätt till att demonstrera.

Något som bekymrar är när reportern påpekar att ”en som tillkom i hungerstrejken i dag är bara 16 år”. Då säger – som man förstår – enhetschefen vid Migrationsverket:

Det får vi titta närmare på och kanske prata med sociala myndigheter.

Något som bekymrar är när reportern påpekar att ”en som tillkom i hungerstrejken i dag är bara 16 år”. Då säger – som man förstår – enhetschefen vid Migrationsverket:

Det får vi titta närmare på och kanske prata med sociala myndigheter.

Men sociala myndigheter har knappast med saken att göra. En person som är 16 år gammal har rätt att fatta en hel del egna beslut, till exempel jobba 40 timmar i veckan, starta egen firma, ta körkort för lätt motorcykel och traktor etc. Sociala myndigheter har knappast rätt att lägga sig i om han hungerstrejkar, annat än genom att vädja till den unge att inte göra det, förstås. Vilket man kan hoppas att många gör.

Det skulle vara bra om rapporteringen om personer som fått avslag på sina ansökningar och den situation de befinner sig i samt utlänningslagstiftningen som reglerar invandringen till Sverige skildrades lite mer allsidigt…

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd

Norrbottenskuriren publicerade den 17 april en artikel med rubriken Flyktingar hotar med att svälta sig till döds. Som så ofta när det rapporteras om asylsökande som ska utvisas så innehåller också denna artikel tämligen många felaktigheter. Redan i rubriken finns den första. Ingen vinner på felaktig, ofullständig eller vinklad rapportering på asylområdet. Därför borde alla medier vinnlägga sig om att rapportera korrekt och allsidigt. Det är deras skyldighet enligt god publicistisk sed och det är allmänhetens rätt att kunna lita på att journalister gör sitt yttersta för att ge korrekt information!

1) Det rör sig inte om ”flyktingar” utan om f.d. asylsökande som fått sin sak prövad otaliga gånger och inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl. De har aldrig varit flyktingar och är nu inte heller längre asylsökande utan personer som sökt asyl, fått avslag och ska lämna landet.

2) ”Vi lämnade Afghanistan på grund av att vi hade fiender”, säger en av afghanerna. Det är inte asyl- eller skyddsgrundande att ha fiender i sitt hemland. Inte heller ger utlänningslagen rätt till uppehållstillstånd i Sverige för att: ”Jag kämpar för ett bra liv, studerar här för en bättre framtid och det skulle vara svårt att flytta. Nu ska de skicka hela familjen tillbaka till Afghanistan. Det känns orättvist eftersom det dör 10.000 människor varje dag i landet”, som en annan afghan säger.

3) Tiden i Sverige utan uppehållstillstånd (=illegal vistelse) har ingen betydelse, allra minst positiv. Vare sig de har vistats i Sverige i ett eller sju år så måste de lämna landet, vistelsetid är inget asyl- eller uppehållstillståndsgrundande skäl enligt utlänningslagen.

4) En hungerstrejk, vilket en del av afghanerna inlett enligt artikeln, förändrar ingenting. Det borde någon berätta för dessa människor, som riskerar att förstöra sin hälsa utan att uppnå något annat. I utlänningslagen finns inget utrymme för ”uppehållstillstånd på grund av hungerstrejk”.

Samma sak torde gälla i Sverige som till exempel i Finland, så som det uttrycks i texten: FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.”

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Zulmay Afzali om islamister på Newsmill juni 2012

Apropå det som skett i Stockholms arbetarekommun, dvs hela karusellen runt den först invalde, sedan utsparkade Omar Mustafa, påminns här om Zulmay Afzalis artikel på Newsmill den 28 juni 2012: Islamister som hotar oliktänkande ska inte representera mig.

Att läsa en del av kommentarerna till hans artikel är ingen höjdare; det är det sällan när det handlar om detta ämne. Men det går utmärkt att läsa texten och välja att förhålla sig till den på sitt eget sätt.

Det finns knappast något att ondgöra sig över i det sista stycket i artikeln i alla fall! Det som sägs där ter sig som något som varje fritt tänkande människa i en demokrati bör kunna omfatta:

Jag vill uppmana alla vanliga, utbildade och tänkande muslimer att stå upp och motarbeta de radikala och extrema grupper som påstår sig representera islam. Låt oss representera oss själva, inte låta dem göra det! Låt oss hindra dem från att predika våldsideologier och extremism. Vi som lever här, i Sverige och i andra europeiska länder, måste arbeta hårt för att rensa våra samhällen från den infekterande radikalismen. Det kan vi bland annat göra genom att visa att vi stödjer dem som använder sig av sin rätt till åsikts- och yttrandefrihet.

Läs gärna Zulmay Afzalis bok – En flykting korsar ditt spår – som kan beställas här. Recensioner/omnämnanden i Dagens Nyheter, Upsala Nya Tidning, Folkbladet, Svenska Dagbladet m.fl. och utdrag ur boken på engelska och svenska finns också att ta del av.

© Denna blogg

En migga om en asylsökande som kräver att asylprocessen ska tas om för att han ljög om allt i den första processen och nu kommit på andra tankar…

En migga skriver om hur det inte sällan går till på asylområdet i Sverige. Tidigare migg-berättelser inifrån det illustra Migrationsverket kan läsas här.

AFGHANISTAN ELLER IRAN

En vuxen asylsökande från Afghanistan fick avslag i alla instanser. Därefter kontaktar han verket och  lämnar in sina iranska id-handlingar och kräver nu att asylprocessen måste börjas om. Den asylsökande  fick nämligen ”dåliga råd från en smugglare om att ljuga om identitet och medborgarskap”, främst därför att afghaner lättare får asyl än iranier. Men också därför att den sökande inte hade några som helst asylskäl mot sitt hemland Iran utan bara, helt enkelt, ville bosätta sig i Sverige. Därför lydde den sökande smugglarens råd, tyvärr.

Nu anser alltså den här personen att asylprocessen måste tas om på grund av hans nya identitet (!!!) som han nu kan dokumentera med identitetshandlingar. Det anser  han anser åtminstone måste leda till att han får undantag från att inneha arbetstillstånd och att han kan få ”byta spår”, medan asylprocessen görs om.

Och nu var det ju också så, att den här personen inte ens hade förstått tolken under den tidigare asylprocessen eftersom tolkningen inte skedde på persiska utan på ett annat språk, det påstådda modersmålet  som talas i Afghanistan, som den sökande inte behärskar till fullo, vilket måste vara anledningen till att asyl inte beviljades förra gången…

Kommentar: Förstår ansvariga politiker verkligen inte vad det miggorna berättar, år ut och år in, om bedrägerier på asylområdet, kostar i både pengar och i riskerad främlingsfientlighet grundad på fakta, inte på fördomar?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Det måste bli tydligt vad som gäller i landet Sverige. I Rosenbad som i Rosengård.

Förra veckan var en turbulent vecka i medierna och inom det socialdemokratiska partiet. Socialdemokraterna agerade ogenomtänkt och okunnigt i början av veckan och panikartat i slutet av den. Först valde de in ordföranden i Islamiska förbundet, Omar Mustafa, i partistyrelsen, sedan krävde de att han skulle avgå. Agerandet skapade oro i partiet och ilska bland många muslimer i Sverige.

Förra veckan var också en vecka då svenskarna – efter decennier av stor muslimsk asylinvandring till Sverige ( = ett faktum) – äntligen börjar inse hur lite de vet och förstår om de nya invånarna, hur mycket landet Sverige förändrats på två decennier och hur osäkert och okunnigt de själva fortfarande förhåller sig till det förändrade landskapet.

Omar Mustafa uttalade sig lite märkligt – kanske i affekt? – när han skrev så här i sitt öppna brev till S:

Partiledningens uppfattning är inte bara beklaglig, det är även en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater.

Mer korrekt hade kanske varit:

Partiledningens uppfattning är en tydlig signal till muslimer som vill engagera sig inom Socialdemokratin, att de inte kan företräda åsikter och värderingar som Islamiska förbundet står för.

Socialdemokraterna borde givetvis ha tänkt efter före och inte utsatt vare sig sitt parti eller Omar Mustafa för den här dårkarusellen. Men okunskapen om islam och islamism är skrämmande stor både hos Socialdemokraterna och i de övriga politiska partierna. Det är obegripligt med tanke på att landet haft mer än två decenniers stor muslimsk invandring. Partipolitiker har nu, efter det här debaclet, fått skrämselhicka…

Inom Moderaterna har man dock en helt annan syn än inom Socialdemokraterna. Cecilia Magnusson, ordförande för Moderaternas förbundsstyrelse i Göteborg intervjuades i artikeln ”Förvånad över trångsyntheten” i Expressen den 14 april, och sade bland annat så här om Socialdemokraternas agerande:

Jag är förvånad över att de har agerat så här trångsynt. Jag har fullt förtroende för Abdirizak både som moderat och som muslim.

Abdirizak Waberi var ordförande i Islamiska förbundet före Omar Mustafa och medverkade också, precis om denne, under de starkt kritiserade möten som förbundet anordnade.

Partipolitiker – men främst partistrateger – skulle behöva ett rejält kunskapsbad när de nu ska börja fila på sina partiers kandidatlistor inför kommande riksdagsval. Det är inte rätt att agera kortsiktigt och naivt för att försöka maximera antalet väljare från ”utsatta grupper”. Det är partiets politik och ideologi som ska gälla. Får man inte förtroende för det så är det inte meningen att man ska ha den politiska makten, så enkelt är det. Eller borde vara.

Det finns all anledning att demonisera extremister inom islam. Det finns ingen anledning att demonisera alla muslimer. Det finns stark anledning att lära sig mer om islam och om muslimers bakgrunder. Det finns dessutom anledning för svenskarna att inse att landet har förändrats radikalt på två decennier och att de faktiskt måste bestämma sig för hur de ska ställa sig till den förändringen. Hur ska det bli med den grundlagsstadgade åsikts-, yttrande- och tryckfriheten? Religionsfriheten? Ska Sverige ha olika samhällen för sina knappt 10 miljoner invånare? Omar Mustafa skriver i sitt öppna brev om ”ett muslimskt civilsamhälle”. Ska olika regler och lagar gälla för olika civilsamhällen?

Det är dags att dra upp okunniga strutshuvuden ur sanden och förflytta sig från blomstersniffandet under korkekarna. Det behövs inga utredningar för miljontals kronor, det behövs lyssnande öron, öppna sinnen, sunt förnuft.

Det måste bli tydligt vad som gäller i landet Sverige. I Rosenbad som i Rosengård.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Finland. Dramatisk minskning av ansökningar om familjeåterförening.

En lagändring som kom 2012 innebär att en ansökan om familjeåterförening måste lämnas in av den som bor i hemlandet. Ändringen har gjort att ansökningarna om familjeåterförening minskat dramatiskt, speciellt bland somalier.

Om en familj i Somalia har en familjemedlem i Finland som den vill återförenas med, måste familjen lämna in en ansökan vid närmaste finländska beskickning som ligger i Nairobi i Kenya eller Addis Abeba i Etiopien. Familjen måste resa dit för att bli intervjuad, fylla i papper och lämna fingeravtryck.

Handläggningsavgiften är 425 euro per förälder (ca 3.755 kr) och 200 euro (ca 1.765 kr) per syskon. En familj bestående av två vuxna och tre minderåriga barn måste då betala 1.450 euro (ca 12.810 kr). Om familjeåterföreningen inte beviljas måste avgiften ändå betalas. Andra möjliga kostnader som resor, tolkavgifter och avgifter för dokument måste de sökande själv betala.

Ansökningarna om familjeåterförening har minskat med 19 procent på ett år. Speciellt ansökningar från somalier minskar. En orsak tros vara ändringen i utlänningslagen som innebär att endast familjemedlemmar i hemlandet får lämna in ansökan. Samma år infördes biometriska kännetecken, som fingeravtryck.

I mars väntade 3.500 ansökningar om familjeåterförening för somalier  på att avgöras. Vid Finlands beskickning i Addis Abeba, där somaliska sökande normalt intervjuas, intervjuas nu personer som lämnat sin ansökan i augusti 2010 och vid beskickningen i Nairobi, där somaliska sökande också intervjuas, intervjuas nu personer som lämnat sin ansökan i juli 2010.

(Källor: Hbl, Migrationsverket och inrikesministeriet)

Fakta. I en liten, liten notis.

Den här lilla notisen återfanns i Svenska Dagbladet den 13 april och var lätt att missa. Och även om man läser den så är det inte säkert att det den förmedlar tränger in.

En miljard kronor är ettusen miljoner kronor. Drygt en miljard kronor är drygt 1000 miljoner kronor.

Om ett uttalande

Tusentals, kanske tiotusentals människor har redan skrivit och kommer att skriva om upplösningen av Socialdemokraternas utnämning av Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa i sin partistyrelse.

Det enda jag kommenterar är att Omar Mustafa i sitt ”avskedsbrev” (enligt uppgift från Aftonbladet ”skriver han själv om spelet bakom avgången” direkt till Aftonbladet) talar om ”det muslimska samhället”. Och min kommentar formuleras i en fråga: ”Sedan när fick vi ett muslimskt civilsamhälle” i Sverige?”

Jag har levt i tron att man i Sverige har ett civilt samhälle som alla som bor här är del av. Inte ”ett kristet civilsamhälle” och parallellt ”ett muslimskt samhälle”, till exempel. Ett civilsamhälle, ett (någotsånär) demokratiskt samhälle för alla.

Det som Omar Mustafa uttrycker bör politiker, journalister, folket förhålla sig till. Så här tydligt har aldrig en uppsatt person – i detta fall ordföranden i Islamiska förbundet i Sverige – uttryckt sig offentligt. Uttalandet visar att han och därmed också det förbund han är ordförande för, ser två samhällen, att han gör skillnad på ”vi” (muslimerna, han tycks tala för dem alla) och ”dom” (alla vi andra). Det här har alla som inte tillhör det ”muslimska civilsamhället” i Sverige att förhålla sig till.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Återigen rapporterar SR P1 inte allsidigt och kritiskt utan ensidigt och okritiskt

Apropå nyhetsinslaget i SR P1 – Avvisad flicka skickades tillbaka: ”För sjuk” – infinner sig några frågor som man inte berör i inslaget:

I inslaget: ”Den fjärde mars så ringde vi på dörren och då var flickan, som vi tyckte i alla fall, frisk”, säger chefen för gränspolisen i Dalarna och Gävleborg Willy Aflarenko.

Varför undrade reportern inte alls: Blev flickan apatisk på en månad, från 4 mars till 10 april när familjen skulle avvisas? Och blev hon det i direkt samband med att Polisen meddelade att familjen skulle avvisas?

I inslaget: Kosovo tog inte emot dem då flickan var så sjuk.

Varför tog reportern inte upp: Ett land har en absolut folkrättslig skyldighet att ta emot sina medborgare. Sverige kan inte på en flygplats vägra ta emot sina egna medborgare om de är svårt sjuka! Familjen, uppenbarligen medborgare i Kosovo, befann sig på landets territorium, varför flög svensk polis den tillbaka till Sverige där den inte har befunnits ha rätt att få vare sig asyl eller uppehållstillstånd?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga om den nya överenskommelsen mellan Allianspartierna och Miljöpartiet

Det kom en snabb, kort men troligen ganska talande reaktion på överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet om lättnader för barn till asylsökande och ensamkommande minderåriga (läs och lyssna t.ex. Fler asylsökande barn ska få stanna i SR P1 10 april).

Reaktionen kommer från en migga. Miggorna – handläggare och beslutsfattare vid Migrationsverket – är de som i praktiken tillämpar alla gamla och nya lagar, regler, bestämmelser direktiv, rättsliga uttalanden på asyl- och migrationsområdet. Miggorna är de som träffar de asylsökande och andra som vill invandra till Sverige, som fattar beslut i alla ärenden och berättar inifrån den faktiska verksamheten. Miggorna är, med andra ord, de som har en mycket god insyn i asyl- och migrationsärendehanteringen och bred och djup kunskap på området. De är samtidigt de som varken politiker eller media bryr sig om att lyssna på. Tyvärr. Men de fortsätter ändå att berätta. Många av dem tycker att det är deras skyldighet att föra ut information och reaktioner som allmänheten annars inte får veta någonting om.

Alltså, en snabb reaktion från en migga:

Jag hade, som kuriosa, nyss en polisöverlämnad familj från landet X på samtal. Maken förklarade att de funderade på att återvända till sitt hemland för att söka arbetstillstånd. Men innan de gör det vill de undersöka chanserna att få PUT när nu ärendena preskriberas nästa år just med hänvisning till barnen och den ”nya lagstiftningen”.

Just det. Den här familjen (liksom kanske hundratals andra familjer), kommer att hålla sig gömd. De har fått avslag på sina asylansökningar och de kan återvända till sina hemländer. Men information om den nya överenskommelsen sprids som en löpeld. Många fler kommer nu att hålla sig gömda och många som efter genomgången asylprocess befunnits sakna asyl- eller skyddsskäl, kommer att ges PUT och skattefinansierad försörjning. I stället för att, som t.ex. mannen i miggans exempel hade tänkt göra om inte den här nya dörren hade öppnats, söka arbetstillstånd och försörja sig själva. Men politikerna och journalisterna lyssnar inte på miggorna, men folket kanske gör det.

Det borde givetvis inte vara så att familjer, som inte befinns ha asyl- eller skyddsskäl ska kunna få uppehållstillstånd i Sverige genom sina barn.

För balansens och objektivitetens skull ska också sägas, att det kanske, i sällsynta fall, kan vara så att ordalydelsen ”särskilt ömmande” i stället för ”synnerligen ömmande” i utlänningslagen kan avgöra ett svårt ärende och då alltså till fördel för den barnfamilj eller den ensamkommande minderårige, som söker uppehållstillstånd här.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Regeringen om blåkortsdirektivet och sanktionsdirektivet

Meddelande från regeringen:

Regeringen har i dag fattat beslut om två propositioner i arbetet med att genomföra blåkortsdirektivet och sanktionsdirektivet.

Blåkortsdirektivet är EU:s direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning. Sanktionsdirektivet är EU:s direktiv om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet. Lagförslagen är överenskomna med Miljöpartiet inom ramen för samarbetet i den migrationspolitiska ramöverenskommelsen.

Direktivens regler är tvingande, vilket innebär att de ska genomföras i samtliga medlemsstater.

Bestämmelserna avses vara införda i svensk rätt den 1 juli 2013.

När det gäller blåkortsdirektivet anges bland annat följande i lagrådsremissen:

I lagrådsremissen föreslås att det införs ett uppehålls- och arbetstillstånd för högkvalificerad anställning som betecknas EU-blåkort. För att beviljas ett EU-blåkort ska lönen vara minst en och en halv gånger den genomsnittliga bruttoårslönen i Sverige. Beslut om avslag på en ansökan om EU-blåkort eller ett beslut om återkallelse av EU-blåkort får överklagas. Familjemedlemmar ska ha en rätt att återförenas med den som har EU-blåkort och beslut om uppehållstillstånd till dessa ska meddelas senast sex månader efter det att ansökan har getts in.

När det gäller sanktionsdirektivet anges bland annat följande i lagrådsremissen:

Det föreslås ett straffrättsligt ansvar för arbetsgivare som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige. Den föreslagna straffbestämmelsen omfattar såväl uppsåtligt som oaktsamt handlande. Oavsett om ett straffrättsligt ansvar krävs ut eller inte föreslås att en fysisk eller juridisk person som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige ska betala en särskild avgift. Det föreslås även bestämmelser om annan särskild rättsverkan av brott. Den som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige ska dels kunna fråntas sin rätt till alla offentliga stöd, bidrag och förmåner under fem års tid, dels bli återbetalningsskyldig för offentliga stöd, bidrag och förmåner som betalats ut eller annars kommit honom eller henne till del i upp till tolv månader innan brottet kom till polisens kännedom.

Kommentar:
Att regeringen framhåller att: ”Lagförslagen är överenskomna med Miljöpartiet inom ramen för samarbetet i den migrationspolitiska ramöverenskommelse”, är egentligen – som jag förstår det – överflödigt. Det kanske underlättar att få igenom det hela snabbare i riksdagen om man blidkar Miljöpartiet genom att de ges lite obefintlig credit. Om de trilskas och direktiven inte klubbas igenom direkt i riksdagen, kan Sverige dömas till böter (eller vite) och det blir dyrt för skattebetalarna. Direktiven måste dock ändå införas, vare sig Miljöpartiet står med eller inte, de är ju, som framgår i texterna: tvingande.

Här kan man läsa lagrådsremissen Genomförandet av blåkortsdirektivet.
Här kan man läsa lagrådsremiss Genomförande av direktivet om sanktioner mot arbetsgivare.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!