I Studio Ett i Sveriges Radio…

… nämndes en del av vad jag skrivit i en bloggning idag: Hungerstrejkerna kan komma att sprida sig. Från ca 07:15 sades följande mellan programledaren och Migrationsverkets operative chef, Mikael Ribbenvik:

Programledaren: ”Flyktingdebattören Merit Wager säger på sin blogg att hon ser en risk att  de här hungerstrejkerna skulle kunna sprida sig och menar att myndigheterna bör skilja de här personerna åt och verkställa utvisningarna fort och och så, för att förhindra en sådan utveckling. Vad säger du om det?”
Ribbenvik: ”Nja. Det finns många åsikter i den här frågan. För det första måste man ju veta hur en myndighet fungerar får – och inte får – agera. Vi kan inte gå ut på stan och separera folk eller säga var de får vara och inte får vara. Det har vi inget mandat att göra.
Programledaren: ”Det är Polisens sak, i så fall?”
Ribbenvik: ”Det är Polisen, ja…”
Programledaren: ”Och vad de gör och inte gör, det kan inte ni påverka?”
Ribbenvik: ”Nej. Vi fattar beslut i migrationsärenden.”

Jag har inte skrivit något om att Migrationsverket ska ”separera folk eller säga var de får vara och inte får vara”! Jag har skrivit så här:

Den myndighet som ”äger” ärendena bör ta sitt ansvar och göra vad den kan för att de här unga männen och kvinnan/kvinnorna skiljs åt så att grupptrycket inte gör att de fortsätter sin fruktlösa och hälsovådliga hungerstrejk.

Detta har Polisen möjlighet och rätt att göra. När det gäller dem som har lagakraftvunna beslut och uppenbart motsätter sig att lämna landet så kan de, enligt utlänningslagen, tas i förvar i väntan på att arrangemangen kring utvisningarna blir klara. Polisen kan också anse att en lång demonstration utanför ett myndighetskontor stör den allmänna ordningen och välja att skingra dem som valt att mer eller mindre slå läger där. Genom någon – eller båda – åtgärderna splittras gruppen och de, som eventuellt känner sig pressade att delta (vilket också antyddes som en möjlighet i samtalet i Studio Ett) i hungerstrejken, kan avsluta den.

Till slut kan nämnas att det som Migrationsverkets operative chef, Mikael Ribbenvik tydligt uttalade i Studio Ett-inslaget, ca 05:20 in i inslaget, är viktigt att höra och ta till sig:

Först och främst så måste man ju konstatera att man har ett ansvar själv.

Och ca 5:36 in i inslaget:

Jag tror att alla förstår att varken Migrationsverket eller någon annan myndighet kan särbehandla den som protesterar hårdast. Vi kan inte ge uppehållstillstånd för att man protesterar på det här sättet.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Hungerstrejkerna kan komma att sprida sig

Läs först:
FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.” – 4 november 2012
Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd – 19 april 2013
Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden – 20 april 2013
Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar! – 5 maj 2013

Den här texten är skriven efter kontakter med flera miggor och efter genomgång av vad en del medier rapporterat om de unga män och kvinnor som hungerstrejkar på olika orter i Sverige.

Hungerstrejkerna bland personer som ska utvisas kan komma att sprida sig. Också vid Migrationsverkets kontor i Gävle (förutom i Boden) har nu ett antal unga afghanska män och några unga kvinnor legat sedan den 3 maj. En del tycks redan vara så illa däran att de fått föras till sjukhus, bland annat enligt artikeln Hungerstrejkande pojkar förda till sjukhus (Arbetarbladet den 6 maj).

Personal från Migrationsverket har förklarat för dem som hungerstrejkar, att den enda konsekvensen av deras agerande kommer att bli att deras hälsa blir lidande. I media rapporteras att de hungerstrejkande tror att de kommer att ”få sin vilja igenom om de bara är tillräckligt envisa”. Varken svenska journalister eller de asylsökande som fått avslag på sina ansökningar eller ska överföras till andra länder enligt Dublinförordningen, tycks förstå att det är oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle att ställa sitt hopp till att tjänstemän efter eget tycke ska fatta beslut i prövningen av förvaltningsärenden. Åtminstone journalister, men också många goda ”hjälpare”, borde stanna upp och begrunda alternativet till att tjänstemän följer de lagar som de folkvalda har stiftat. Vad skulle det skapa för system? Godtyckligt, är väl ett rejält understatement.

Media rapporterar sällan allsidigt på asylområdet. Trots många påpekanden om detta blir det inte bättre, nästan tvärtom. Osaklig och/eller ofullständig rapportering är det överväldigande mest vanliga sättet att berätta om asyl- och migrationsfrågor i svenska medier. Dessutom låter journalister sina egna känslor styra och tycks rentav ”glömma bort” viktiga detaljer i sin iver att föra fram åsikten att ”alla som satt sin fot på svensk mark borde få stanna här även om de inte har några som helst asylskäl”. ”Fri invandring”, låter det som.

Enligt uppgift (något som också journalister kan ta reda på om de är intresserade) har de flesta som hungerstrejkar utanför de olika Migrationsverkskontoren, lagakraftvunna utvisningsbeslut eller är Dublinärenden, dvs ska prövas i det första EU-land de kommit till. En del är redan prövade mot hemlandet. Bland dessa unga män (och någon eller några unga flickor), som av en del kallas ”ensamkommande barn”, finns också vuxna personer: en del av dem har ljugit om sin ålder och fått den uppskriven via Rättsmedicinalverket. Sådana fakta borde medierna också rapportera om, det vore hederligare än att kalla även dem för ”barn”.

Vidare ter sig Asylkommitténs representants uttalanden (i klipp från TV4 Nyheterna 7 maj) något märkliga, för att inte säga okunniga:

”Någon måste göra något.” (Ja, utvisningarna måste verkställas av Polisen)
Och:
”Det här är barn som riskerar sina liv.” (Nej, de är inte barn, en del är ungdomar, en del är vuxna! Men riskerar sin hälsa och – knappast troligt, men möjligt – sina liv.)
Och:
”Vi måste sätta ner foten.” (”Sätta ner foten”? Mot vem/vad? Domstolen? Riksdagen? Regeringen?)
Och:
”Så här kan vi inte behandla våra barn” (Som sagt: de hungerstrejkande är inte ”barn”, inte heller – faktiskt – ”våra”, utan asylsökande unga och vuxna från – troligen – Afghanistan som inte befunnits ha rätt till uppehållstillstånd och som ska lämna landet).

Genom sitt agerande visar Asylkommittén att de inte vill respektera vare sig lagen eller beslut fattade i enlighet den i två instanser. De anser därmed att det är de – inte Migrationsverket och migrationsdomstolarna – som ska avgöra vilka som ska få stanna i Sverige! Det är en tämligen anarkistisk och orättvis ordning denna kommitté verkar förespråka. På vilka andra områden i samhället ska det finnas ”kommittéer” som kräver att deras tyckanden ska stå över lagar och att domar inte ska verkställas?

I ett inslag i SR P4 Gävleborg svarar en kvinna, som kallar sig Afson, på frågan ”Hur länge känner du att du kan hålla ut?”:

Jag kommer att fortsätta tills jag får ett positivt besked från Migrationsverket.

Hon tycks ha invaggats i tron att man i Sverige kan hungerstrejka sig till uppehållstillstånd. Kanske av någon av dem som vill fatta besluten själva?

Den myndighet som ”äger” ärendena bör ta sitt ansvar och göra vad den kan för att de här unga männen och kvinnan/kvinnorna skiljs åt så att grupptrycket inte gör att de fortsätter sin fruktlösa och hälsovådliga hungerstrejk. De bör återsänds till sitt hemland (eller sina hemländer om alla inte kommer från Afghanistan utan en del också från Iran och Pakistan) så fort som möjligt. I första hand för deras egen skull eftersom ett liv som hungerstrejkande inte är ett liv i längden, men också för ordningens skull och för att lagen ska följas och respekteras. Det råder inte en ordning i Sverige där man kan utpressa sig till uppehållstillstånd och där tjänstemän godtyckligt kan bryta mot utlänningslagen, radera tidigare avslagsbeslut hos Migrationsverket och i migrationsdomstol. Det råder inte en ordning i Sverige där man kan hitta på egna beslutskriterier trots att ärendena redan prövats och de sökande inte befunnits ha vare sig asyl- eller skyddsskäl som kan ge dem rätt att stanna i Sverige.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!