Det måste klargöras med glasklar tydlighet att man inte kan hungerstrejka sig till uppehållstillstånd i Sverige

Ur artikeln ”Nytt uppehållstillstånd eller jag dör” i Norrbottenskuriren den 28 juni:

Trappan vid Migrationsverket i Boden är belägrad igen. Afghanen Omid Ghaljai säger att han fått avslag på sin nya uppehållsansökan.

– Nytt uppehållstillstånd eller jag dör, säger han till Kurirens reporter.

Har man fått avslag så har man inte befunnits ha rätt att stanna kvar i Sverige. Utlänningslagen är tydlig, det finns inga tveksamheter i den. Precis som alla andra lagar måste följas, så måste givetvis även utlänningslagen följas. Polisen måste se till att personer som har fått avslag i alla instanser (och ofta flera gånger än efter de två gånger som man egentligen kan ansöka) snarast möjligt lämnar landet.

Det kan inte accepteras att man hotar med att svälta sig till döds om man inte får uppehållstillstånd i Sverige.

Utpressning kan självklart inte vara en väg till ett liv i Sverige när man redan har gått igenom asylprocessen och enligt svensk lag inte befunnits ha rätt till vare sig asyl eller skydd här. Sverige kan inte börja godkänna utpressnings-PUT också, i tillägg till bedrägeri-PUT som redan godkänns i okänd omfattning.

Ansvariga ministrar i Sveriges regering måste se till att den här typen av utpressning och hot stoppas och att personer som ska lämna landet också gör det. Omgående. De kan lära av Finlands ansvariga minister, som när afghaner hungerstrejkade i Helsingfors sa:

Min statssekreterare har varit och pratat med männen och säkerställde att de har fått information om möjligheterna att begära ändring i deras beslut samt om det finländska rättssystemet. Jag vet också att de har haft möjlighet att få läkarvård. Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk,

Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.

Och det finska migrationsverket uttalade:

Två afghanska asylsökande män har hungerstrejkat framför Riksdagshuset i Helsingfors i nästan två månader. Myndigheterna har poängterat att man inte kan främja sin sak på detta sätt. Som en myndighet som ansvarar för asylbeslut kan Migrationsverket inte återkalla sina beslut som baserar sig på lagen därför att våra kunder hotar att skada sig själva.

Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.

Här kan man läsa hela texten med rubriken FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.”

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.”

En ny migga har hört av sig och skriver bland annat:

Jag jobbar som migga sedan knappt två år tillbaka och har följt din blogg sedan dess. Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.

Det är mycket jag skulle vilja berätta om hur ledningen och våra egna enhetschefer agerar, men det kan bli en senare uppgift. Många gånger har jag velat skriva till dig om detta men ofta orkar man helt enkelt inte med mer verksamhetssnack när arbetsdagen är över. Pressen är enorm på oss medarbetare då verksamheten under arbetsdagarna.

Varje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion*  från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

Vår enhetschef driver på varje teamledare och frågar ständigt om ”betinget”. Varje enhetsmöte är det siffersnack minst 75 procent av tiden. Enhetschefen blundar för allas berättelser om stress och vill inte lyssna utan säger mest att han ”förstår” men att det är så här siffrorna ser ut.

Kommentar: Tack till denna migga, som tagit kontakt och kan berätta ur en lite ”nyare” miggas perspektiv, dvs en migga som inte jobbat på Migrationsverket lika länge som de andra som stadigt skriver här på bloggen. Såväl långtida som korttida miggors perspektiv är viktiga!

* Ja, det kallas faktiskt för ”produktion”, i enlighet med lean-konceptet,  att genomföra en asylprocess på Migrationsverket!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Nu söker Thanh svenskt medborgarskap

Jag har känt honom sedan 2004 då jag blev hans asylombud. Hela hans historia finns nedtecknad – den är både sorglig, frustrerande, komisk och lite rolig att läsa!

Några särskilda lästips:
Uppehållstillstånd efter 5 år 9 månader 14 dagar – 16 juli 2008
Personnummer, bankkonto och id-kort – 30 juli 2008
Migrationsverket beklagar… – 20 november 2008 (Thanh får främlingspass)
Thanh firar ett år med PUT! – 2 juli 2009 (här finns också ett videoklipp med honom)

Och idag skrevs ett nytt kapitel, nämligen detta:

Nu söker Thanh svenskt medborgarskap

Det har nu gått fem år sedan Thanh beviljades PUT (permanent uppehållstillstånd och nu kan han söka svenskt medborgarskap. Han jobbar numera i Borlänge och hade tagit dagen ledigt för att hälsa på mig, sitt före detta asylombud och ”mentor” genom labyrinterna på väg in i det svenska samhället. Jag fick en påse vietnamesiskt kaffe och bjöds på en mjukglass i parken nedanför mitt hus, och vi pratade om allt som hänt sedan vi senast sågs för ett år sedan.

Livet är fullt av slumpar och märklig sammanträffanden och ett av dem är att Thanh nu jobbar för de vietnameser som hade restaurang Asia Garden i Söderhamn, där han och hans vietnamesiske boendekamrat Hoa med Fredrick Federleys och CUF:s ekonomiska hjälp fick äta sig mätta under den tid då Migrationsverket helt hade dragit in deras dagersättning!

Som sagt: det är en ibland tragisk, ibland lite komisk och emellanåt rentav tragikomisk historia, berättelsen om Thanhs öden och äventyr i den svenska asyllabyrinterna. Från när jag träffade honom på förvaret i Märsta 2004 fram till idag. Idag var dock en trevlig dag när jag träffade Thanh igen efter ett år. Han ville göra ett besök i Stockholm, han ville träffa sitt forna asylombud – ”my dear ombud”, som han fortfarande kallar mig. Och be om hjälp med att ansöka om svenskt medborgarskap.

Efter glass och kaffe i parken satte vi oss på mitt kontor och nu var det inte längre frågan om att jag skulle förklara allt för honom och fylla i alla blanketter, nu fick han göra det mesta själv. Ska man söka medborgarskap i Sverige så ska man också klara av att göra det utan hjälp, det är ju självklart. Så Thanh kämpade på med att ta fram information om vad som krävdes och vad han måste bifoga och hur han skulle fylla i ansökan. Men det gick som sagt riktigt bra och de små misstag han gjorde kunde vem som helst ha gjort.

Så nu är det bara att vänta och se vad Migrationsverket beslutar. Med tanke på Thanhs oklanderliga vandel, att han arbetar och betalar skatt och inte har några skulder eller ”prickar” så skulle det förvåna om en arbetsam och entusiastisk vietnames inte fick bli svensk. Eller svenskvietnames. Eller vietnames med svenskt medborgarskap. Eller vad han nu vill kalla sig när den dagen kommer.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Europadomstolens domar får betydelse för liknande fall både i Sverige och andra EU-länder

Av en artikel i Dagens Juridik – Europadomstolen ger klartecken för utvisning av irakier – framgår att tio irakier som uppgett att de kan komma att utsättas för förföljelse respektive hedersbrott om de återvänder till hemlandet, kan utvisas. Två av fallen gäller muslimer, de övriga gäller kristna. Europadomstolen konstaterar att samtliga har möjlighet att flytta till andra delar av landet.

Europadomstolens dom får betydelse för liknande fall både i Sverige och andra EU-länder:

Migrationsverket och migrationsdomstolarna har bedömt att situationen i Irak förbättrats sedan sökandena lämnade landet. Europadomstolen delar uppfattningen att den allmänna situationen i landet inte är så allvarlig att en utvisning i sig skulle utgöra en kränkning av artikel 3.

Domstolen bedömer att de två som flytt på grund av deras relationer inte skulle kunna få skydd av myndigheterna på orten. Samtidigt uttalar domstolen att hotet sannolikt minskat med tiden och att det inte visats att kvinnornas släktingar skulle ha möjlighet att hitta dem i andra delar av Irak. De övriga anses kunna flytta till Kurdistan, där kristna är mindre utsatta.

Dagens Juridik har inte länkat till domarna, men här är de för den som vill ta del av dem i detalj. De rör alltså totalt tio personer:
CASE OF S.A. v. SWEDEN
CASE OF D.N.M. v. SWEDEN
CASE OF N.M.B. v. SWEDEN
CASE OF N.A.N.S. v. SWEDEN
CASE OF N.M.Y. AND OTHERS v. SWEDEN
CASE OF D.N.M. v. SWEDEN
CASE OF M.K.N. v. SWEDEN
CASE OF A.G.A.M. v. SWEDEN

I ett av fallen, M.K.N. v Sverige, kan man bland annat läsa:

The question arises whether the vulnerability of the Christian group and the risks which the individuals face on account of their faith make it impossible to return members of this group to Iraq without violating their rights under Article 3. The Court considers, however, that it need not determine this issue, as there is an internal relocation alternative available to them in the Kurdistan Region.
———-
In conclusion, therefore, the Court considers that relocation to the Kurdistan Region is a viable alternative for a Christian fearing persecution or ill-treatment in other parts of Iraq. The reliance by a Contracting State on such an alternative would thus not, in general, give rise to an issue under Article 3.
———-
The Court concludes that, although the applicant, as Christian, belongs to a vulnerable minority and irrespective of whether he can be said to face, as a member of that group, a real risk of treatment proscribed by Article 3 of the Convention in the southern and central parts of Iraq, he may reasonably relocate to the Kurdistan Region, where he will not face such a risk. Neither the general situation in that region, including that of the Christian minority, nor any of the applicant’s personal circumstances indicate the existence of said risk.
———-

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Synen på ”ansvar” är inte densamma i alla andra länder som den är i Sverige

Fler än Sverige måste ta ansvar, är rubriken på en artikel av migrationsminister Tobias Billströms på Expressens debattsida den 20 juni. I den framhåller han den svenska synen på ”ansvar”, som enligt just svenskt sätt att se innebär att:

Det ansvar Sverige tar behöver fler axla, fler länder i och utanför EU måste göra mer.

(Konstig mening, men den är direktkopierad från Expressen-artikeln…)

Uppenbarligen har de flesta länder inte samma syn på ”ansvar” och ”solidaritet” som man har i Sverige. Att man från den svenska regeringens sida storvulet svenskt säger att fler länder ”måste” göra mer, det faller kanske inte i särskilt god jord hos länder som kanske tolkar ”ansvar” och ”solidaritet” på ett annat sätt. Om man i Sverige väljer att ha en urusel asylprocess (läs hundratals exempel här!) och ger uppehållstillstånd på lösa boliner och utan säkerställd identitet och bakgrund hos de asylsökande, så är det ett val som Sverige har gjort.

I Sverige har man under decennier valt att ta ”ansvar” och visa ”solidaritet” med hundratusentals människor som man, som sagt, inte ens vet vilka de är (94 procent av alla asylsökande i Sverige har inga eller falska id-handlingar). I andra länder har man tagit ansvar och också, förutom med dem som sökt skydd i landet, visat solidaritet med sitt folk och sitt land och agerat i enlighet med sitt lands utlänningslag och internationella konventioner. Att dessa länder skulle vilja följa i Sveriges fotspår är tämligen otroligt, hur mycket man från svenskt håll än talar om att ”andra länder måste göra mer”!

I inlägget Inrikesministern: ”Invandringen är lönsam för Finland så länge den hålls under kontroll.” (19 juni)  kan man ta del av den finländska hållningen. Inrikesministern, som bland annat också ansvarar för asyl- och migrationsfrågor, säger:

Invandringen kan bli ett plus om vi klarar av att hantera den på ett kontrollerat sätt, så att den inte åsamkar oss sådana problem som vi ser i till exempel Sverige och annorstädes i Europa, som undergräver samhällsordningen och därigenom orsakar kostnader. Därför är det så viktigt att vi har en kontrollerad invandring, att den sker inom de gränser som samhällets kapacitet tillåter, och att vi klarar att  se till att säkerheten fungerar. Såväl säkerheten för samhället som för invandrarna själva.

Så synen på ”ansvar” och ”solidaritet” så som den ser ut i Sverige, ser uppenbarligen inte likadan ut i andra länder. Inget annat land – inte bara Finland – önskar få de stora problem som man har i Sverige och som bara ökar år för år. Kanske är det dags (och har varit det länge) att man från svenskt håll i stället börja titta på hur andra länder tar ansvar och visar solidaritet? Kanske är det dags att man från svenskt håll inser att ansvar och solidaritet även måste visas det egna landet och folket. Gör man det så blir det också lättare för främlingar att komma in i samhället och slippa gettoisering och utanförskap.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Ingen har lyssnat på miggorna som varnat för haveriet i åratal. Kanske lyssnar man på ”en utrikes född” skohandlare i Malmö?

I artikeln ”Rosengårds problem är hela Sveriges”  på Aftonbladet Debatt kan man läsa att

Skohandlaren Suat Cicek i Malmö kräver ett stopp för all invandring, tills alla som redan har kommit hit hittat en plats i det svenska samhället.

Skohandlaren skriver vidare:

Det är viktigt att komma ihåg att situationen här på Rosengård inte bara är Rosengårds problem, det är hela Sveriges problem. Utan den flyktingpolitik som bedrivits skulle man inte ha haft den situation som vi har – varken på Rosengård, i Rinkeby eller i andra tungt belastade bostadsområden.

Trots att Sverige inte har resurser att ta hand om alla som kommer hit, fortsätter vi att fylla på med nyanlända flyktingar. Det är som om Sverige försökte visa hela världen att vi är duktigast av alla. Vi brukar skryta med att vår flyktingpolitik är ”generös”, men i slutändan menar jag att den politiken är ett svek, både mot dem som ska bygga ett nytt liv och mot det svenska samhället.

I åratal har jag – och miggorna – skrikit oss hesa om att Sverige ska sluta bevilja asyl åt människor som inte styrker sin identitet, nationalitet eller ens sina eventuella asyl- eller skyddsskäl. Alla medier och så gott som alla politiker och hela regeringen har slagit dövörat till. Låtsats som det regnar. Inte sett elefanten i rummet. Vägrat erkänna att kejsaren är naken.

Notera: 94 procent av alla dem, som söker ”asyl” i det generösa Sverige gör det utan id-handlingar eller visar upp förfalskade sådana. NITTIOFYRA PROCENT!!! Bland dem finns givetvis personer med skyddsskäl, men absolut inte så många som nu beviljas detta. Det har miggorna slagit larm om så många gånger att de nästan inte orkar göra det mer. För ingen lyssnar ju! Man bara – som skohandlaren Suat Cicek skriver – fortsätter att fylla på med nyanlända som söker asyl (inte flyktingar, få av dem är just flyktingar). Det vill säga i första hand personer som vill ha ett bättre liv i Sverige, i andra hand en del som – om de talade sanning och styrkte sin identitet, vilket 99 procent kan göra om de vill – har behov av och rätt till skydd – tillfälligt eller permanent.

I Norge och Finland, med nästan identiska utlänningslagar som Sverige, har det visat sig att ca 65 procent av alla id-lösa unga som påstår sig vara under 18 år och främst säger sig vara från Somalia (även om de aldrig satt sin fot i landet) eller som säger sig vara från Afghanistan (även om de aldrig satt sin fot i landet) i själva verket är vuxna, dvs över 18 år. I Sverige har miggorna inte fått ifrågasätta när en man som ser ut att vara 26, 28 år gammal, säger att han är 15 år eller 17 år. I själva verket får miggorna aldrig påstå att någon ljuger överhuvudtaget, besluten ska fattas snabbt och till stor del på vad den, som vill in i Sverige, berättar i sin fabricerade asylhistoria och i sin falska identitet och nationalitet.

Såväl jag själv som miggorna har också sagt samma sak som skohandlaren i Malmö:

Om Sverige hade varit ett företag skulle landet ha gått i konkurs. För om man väljer att ge människor bidrag till deras försörjning måste man också kunna ställa krav så att de här personerna kan komma samhället till nytta, lära sig språket, integreras och hitta en vettig försörjning.

Ingen har lyssnat. Men kanske – kanske? – lyssnar fegpolitikerna och fegregeringen och fegmedierna nu, när en ”utrikes född som går till jobbet” (ping Ullenhag & Reinfeldt som svänger sig med att ”600.000 utrikes födda går till jobbet” titt som tätt) uttalar sig! Troligen, eftersom  vad alla dessa fega är allra mest rädda för är inte att Sverige går över styr utan att någon av dem skulle kunna komma att etiketteras ”rasist”, ”främlingsfientlig” eller ”islamofob” vilket man ju lätt blir i Sverige om man kritiserar vad en ”utrikes född”, även kallad ”nysvensk” eller ”utomeuropeisk invandrare” säger.

Läs – i pappersform eller ladda ner som e-bok – miggornas berättelser om asyleriet under fyra år (2008-2o11)! Den kan beställas här och fick en stark recension i Dagens Juridik. Bland annat:

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.

Uppföljaren, miggornas berättelser 2012-2013, kommer i februari 2014.

Artikeln av skohandlaren skrevs för nio år sedan, men kunde ha varit skriven idag och är minst lika aktuell nu som då.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

”Som journalister har vi misslyckats när sådant här inträffar.”

Som reporter på SVT Uutiset skulle jag bli förbannad över att min chef uttrycker sig som hon gör i artikeln Man kastade sten mot SVT-reportrar i Husby i Expressen (om chefen är korrekt citerad, vilket man aldrig säkert vet med medierna…)! Enligt Expressen säger Elina Majakari, ansvarig utgivare för SVT:s finska redaktion:

Som journalister har vi misslyckats när sådant här inträffar.

1) Vad då ”som journalister har vi misslyckats”???
2) Var Elina Majakari själv där eftersom hon säger ”vi”?
3) På vilket sätt – förklara! – har Uutisets reportrar misslyckats om de blir kastade sten på???

Reportrarna ska ges fullt stöd av sin chef, inte anses ha misslyckats när de, lugnt och sansat, är ute i en svensk (?) förort för att göra ett rutinjobb. Elina Majakari säger ju själv: ”Jag skulle inte skicka vem som helst till exempelvis Husby”. Hur kan hon då tycka att Uutisets reportrar ”har misslyckats”?

Är det aldrig någon i detta land – inte ens en finländare som Elina Majakari – som kan stå upp och lägga skulden där den hör hemma: hos den/dem som kastar stenarna?

Tillägg
Kommentarer från bloggläsare på ovanstående:

Du har så rätt. Slutklämmen i Expressen:

”Händelsen är anmäld till arbetsmiljöverket. Dock har ingen polisanmälan gjorts.”

visar med all önskvärd tydlighet att grundproblemet handlar om dålig arbetsmiljö för journalisterna, vilket jag kräver att någon gör något åt! Att problem uppstod där och då, berodde i sin tur på att de uppenbarligen skickade dit ”vem som helst”, vilket de ju inte borde ha gjort.

Det som får mig att meditera är Mme Majakaris slutkläm:

”Vi borde verka mer även i förorterna och inte bara vistas där som besökare, men det är lättare sagt än gjort.”

Jag håller med till minst 100 % att ”det är lättare sagt än gjort”, eftersom jag inte alls förstår vad hon menar. Överlag är det rätt så vanligt att journalister kommer till ett ställe – förort eller inte – på uppdrag för att det händer eller hänt något där. Som ”besökare” om man så vill.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Det är synd att Migrationsverket blivit en tummelplats för karriärsugna småpåvar som har mycket ytliga kunskaper om asylrätt med mera.”

En migga kommenterar vad andra miggor berättar i Aftonbladet om att ”Cheferna är diktatoriska”. Det handlar om att ”chefer på Migrationsverkets förvar i Göteborg säger upp timanställda och anklagar fast anställda för tjänstefel”.

Jag känner igen detta. Jag blir också hela tiden ifrågasatt av teamledare på order av någon småchef som flåsar henne eller honom i nacken och frågan är alltid densamma: ”Varför är inte det här ärendet avgjort ännu?” Och trots att jag sedan förklarar för dem att jag faktiskt måste få tillräckligt med underlag för att avgöra ärendet – det kan handla om språkanalys, ambassadfråga osv – så får jag alltid svaret att jag tänker fel, att alla ärenden är enkla och alla ärenden ska avgöras snabbt. Då ber jag oftast teamledaren att lyfta ärendet från mig och ge det till någon annan som kan avgöra det så snabbt som cheferna önskar. Det sker dock sällan. Vid ett tillfälle hände det och sedan gick det tre månader. Då fick jag fick tillbaka ärendet i samma skick som jag hade lämnat över det tre månader tidigare, eftersom det inte gick att avgöra utan en ambassadförfrågan…

Det är synd att Migrationsverket blivit en tummelplats för karriärsugna småpåvar som har mycket ytliga kunskaper om asylrätt med mera.

Miggan kompletterar sin kommentar med följande:

Jag har jobbat på Migrationsverket i mer än tio år nu och under senare tid – efter lean – har det verkligen urartat. För en tid sedan läste jag på din blogg ett inlägg från en annan migga som så träffsäkert skrev om en mängd pärmbärare som numera utgör staben i olika ledningsgrupper och andra grupper vilka jag ens inte orkar komma ihåg namnen på men som då och presterar små häften med powerpoint som vi ska gå genom på våra möten och försöka finna någon visdom i. Jag kastar dem direkt i papperskorgen eftersom de inte tillför någonting. Vi är liksom därhän igen att vi måste uppfinna hjulet själva  och jobba häcken av oss för att försöka vara lean, samtidigt som en massa anställda som kunde göra åtminstone någon nytta, producerar powerpointhäften till ingen nytta.

Inlägget, som miggan hänvisar till i stycket ovan är: En migga ger råd till GD för Migrationsverket: ”Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.” Det är skrämmande läsning, som så mycket som miggorna berättar här på bloggen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Glad Midsommar 2013!

Midsommar. Johanne. Juhannus. Mittumaari.

I min finlandssvenska barn- och ungdom kallades midsommar ofta för Johanne. Min far skulle inte ha drömt om att fira midsommar, han  firade Johanne. När han och andra finlandssvenskar (och svenskar?) talade om Johanne handlade det om att man firade Johannes Döparens födelse vid denna tidpunkt.

Lite grann om hedniskt respektive kristet midsommarfirande kan man bland annat läsa på Wikipedia.

På finska heter högtiden förresten Juhannus, som också kommer från Johannes (Johannes Döparen, på finska Johannes Kastaja), men kallas i vissa delar av landet också ibland för Mittumaari, som sägs härstamma dels från svenskans mid, mitt; dels från namnet Maria.

Här kan man läsa vad Forskningscentralen för de inhemska språken i Finland skriver om Johanne och midsommar.

GLAD MIDSOMMAR! GOD JOHANNE!
HYVÄÄ JUHANNUSTA JA MITTUMAARIA!

God vilja – men lite yrvaket – i Vetlanda kommun

Ställ högre krav på Migrationsverket i samband med mottagande av asylsökande. Det kräver sex av nio partier i Vetlandas kommunfullmäktige i en gemensam motion.

Så rapporterar Sveriges Radio P4 Jönköping. Men vad menas med det? Vad är det för krav som ska ställas på Migrationsverket? Exakt vad är det dessa sex partier vill att Migrationsverket ska göra? Det undrade jag när jag läst och lyssnat på inslaget i Sveriges Radio. Så jag sökte mig till Vetlanda kommuns hemsida för att leta efter motionen. När jag inte hittade den, skickade jag en förfrågan via e-post. En eloge till administratören vid kommunkansliet i Vetlanda som svarade omgående och skickade motionen med rubriken Motion ang. en kommunal integrationsstrategi inom någon timme! I den står bland annat:

Integrationspolitikens mål är lika rättigheter och möjligheter ska gälla för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund.

Kommentar: Inte ett ord om att ”lika skyldigheter” också ska gälla alla, oavsett etnisk och kulturell bakgrund…

Vidare står det i Vetlanda kommunfullmäktiges motion 2013/KA0254 daterad 2013-06-17:

Vi anser också att integrationsarbetet måste börja redan när man söker asyl och vill därför att kommunen ska ställa tydligare krav på samarbete med Migrationsverket.

Avgjorda asylärenden Migrationsverket, helåret 2012

Avgjorda asylärenden Migrationsverket 2012

Klicka på tabellen för större bild.

Kommentar: Det är en lite märklig tanke att börja ”integrera” personer som man inte har en aning om ifall de kommer att få asyl eller skydd i Sverige! Cirka 66 procent av alla som sökte asyl resp skydd förra året (2012) fick avslag på sina ansökningar i första instans (Migrationsverket) och ändringsprocenten i överklagandeinstansen (en migrationsdomstol) är mycket låg (omkring 5 procent).

Det ter sig tämligen meningslöst och slösaktigt med tid och pengar att vidta integrationsåtgärder för de cirka 60 procent som ska lämna landet efter avslag på sina asylansökningar. Dessutom: det ingår inte i Migrationsverkets uppgifter att syssla med integration, varför ”tydligare krav på samarbete” med verket i den delen inte torde vara relevant.

Motionen andas god vilja, men en  förvånande yrvakenhet med tanke på att Sverige varit – och är – ett av EU:s allra största asylinvandringsländer sedan decennier tillbaka. Som om man först nu, i mitten av år 2013, har kommit på följande:

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Inför Midsommar 2013

Den här texten florerade i cyber space för några år sedan, men är lika aktuell idag.

TILL ALLA ANSTÄLLDA

Det är med stor glädje jag informerar er att företagets årliga midsommarfest ska firas med utegrillning vid Hällens Badplats den 20 juni. Vi arrangerar med bord och stolar, utebar, salladsbuffé och en tvåmansorkester kommer att spela mysiga sommarsånger under aftonen.
Dags att koppla av och njuta av kvällen! Ni kan se fram emot att möta VD som kommer att vara lekledare och även ansvara för att midsommarstången kläs. Ni får gärna ta med egen snaps – företaget står för fritt vin, öl och alkoholfritt!
Jag önskar er och era familjer en härlig midsommar!
Tina Johansson
Ansvarig för personalfrågor

—————————–
3 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Det var inte alls meningen att gårdagens meddelande skulle isolera våra icke-svenska kollegor. Med tanke på att vårt midsommarfirande grundar sig på ogudaktig asatro, så har vi beslutat oss för att kalla vårt möte ”våravslutning”. Som en följd av detta kommer det varken att finnas en majstång eller sjungas några snapsvisor.
Jag önskar er och era familjer en trevlig tid.
Tina Johansson
Ansvarig för personalfrågor
—————————–
4 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Efter påstötningar från en medlem i Anonyma Alkoholister kommer vi att ha ett ”torrt” bord. Det kommer därför endast att serveras alkoholfritt vin och lättöl till buffen. Med tanke på de löneförhandlingar som just genomförts har facket lagt in en intervention om medtagande av egen snaps. De anser det vara ett hån mot de lägst avlönade medarbetarna att känna sig tvingade till att ta med egen snaps. Därför kommer det att vara förbjudet att ta med sig egen starksprit.
Tina Johansson
Ansvarig för personalforskning
—————————–
8 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
För att tillfredsställa alla avdelningens medlemmar i ”Weight Watchers” kommer vi att ställa ett bort ett stycke från grillen. Dessutom kommer en mobil toalett att ställas ut för de två som väntar barn. Jag har beslutat att bögar får sitta bredvid varandra. Lesbiska kvinnor behöver dock inte sitta bredvid bögarna, utan får ett bord för sig själva. Självklart får bögarna ett blomsterarrangemang på sitt bord!
Är ni nöjda nu?
Tina Johansson
Ansvarig för dårhuset
—————————–
10 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Efter samtal med några medarbetare så kommer vi att skydda icke-rökare För rökare och placera rökar- respektive ickerökarbord i varsin ände av badplatsen. Alternativt placeras rökarna i ett alldeles eget, tättslutande, tält. Som ett annat alternativ finns möjligheten att sätta alla icke-rökare i livräddningsbåten ute på sjön!
Tina Johansson
Ansvarig för förtryck av personal
—————————–
11 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Vegetarianer! Jag har bara väntat på er! Jag struntar fullkomligt i om det passar er eller inte: Vi kommer att grilla!!! Om ni vill får ni gärna flyga upp till månen för att den 20 juni kunna sitta så långt bort som möjligt från ”dödsgrillen”, som ni kallar det. Njut av salladsbuffén och käka råa tomater! Förresten: Tomaterna har också känslor. De skriker när man skär i dem, jag har hört det. Där fick ni!
Jag önskar er alla en urusel midsommar.
Slampan från tredje våningen
—————————–
15 juni
TILL ALLA IDIOTER PÅ AVDELNINGEN
Frågan från miljövännerna om varför vi måste förbränna organiskt material och förstöra ozonskiktet när vi grillar var droppen. Jag fullkomligt skiter i er midsommar!!! Gör va fan ni vill. Sup er fulla och kola av!!!
Tok-Tina
—————————–
16 juni
TILL ALLA ANSTÄLLDA
Jag är säker på att jag talar för oss alla när jag önskar och hoppas att Tina Johansson är på bättringsvägen. Det skulle uppskattas mycket om ni hjälper till och skickar många ”krya på dig”-kort till avd. 32, Psykologiska rehabiliteringen här i stan. Ledningen har under tiden bestämt att det inte kommer att bli någon fest den 20 juni. Ni får ledigt denna eftermiddag på företagets bekostnad.
Fredrik Lindfors
Tillförordnad ansvarig för personalfrågor

Charlie Dahlgren, 93. Konstnär. Stockholmsmotiv i olja.

Kåkbrinken

Yttersta tvärgränd, vinter

Yttersta tvärgränd, vår

Österlånggatan och Köpmanbrinken

Evert Taube, Järntorget

Västerbron

Skeppar Olofs gränd

Katarinahissen 1990

Idag fick jag en trevlig pratstund med en av stammisarna på Vickys fik, Charlie Dahlgren, 93. Han brukar ta en kopp kaffe där medan frugan är hos frissan och då pratar vi om allt möjligt, bland annat om att han målar i olja.

Idag hade han med sig fotografier av sina tavlor, 40 stycken, och jag tog, i min tur, bilder av åtta av dem. Alla gäster blev förtjusta och kände igen sig eller gissade på vilka motiv han målat. Här är en liten del av hans rika produktion, var så goda!

Klicka på bilderna för att se dem i större format!

Inrikesministern: ”Invandringen är lönsam för Finland så länge den hålls under kontroll.”

Debatten om invandringen har i Finland ofta rört sig om asylsökande och flyktingar trots att dessa utgör endast ca 10 % av alla som invandrar till Finland, sägs i Yle-programmet Ykkösaamu där den nya migrationsstrategin diskuteras med inrikesminister Päivi Räsänen.

Päivi Räsänen konstaterar i intervjun (som är på finska) att:

Invandringen är lönsam för Finland så länge den hålls under kontroll.

På frågan om vad hon tror är anledningen till att diskussionen till så stor del rör sig kring asylsökande och flyktingar trots att endast ca 10 % av alla invandrare är just i den kategorin, svarar ministern:

Jag tror att det går tillbaka till 90-talets invandringspolitik, som koncentrerades ganska mycket just till asylpolitik. Men den bilden av invandring har förändrats alldeles dramatiskt under de senaste decennierna och kommer att ytterligare förändras. Ca 33.000 utomeuropeiska och EU-medborgare ges uppehållstillstånd eller registreras årligen och endast ca 2000 asylsökande beviljas uppehållstillstånd. En absolut majoritet kommer hit för att arbeta, studera, starta företag, av familjeskäl, till exempel gifter sig. Den invandring som vi har till Finland är därmed också en kraftreserv för det finländska samhället. De kommer hit för att bygga samhället tillsammans med ursprungsfinländarna. Vi borde allt mer också dra nytta av det som invandrarna kan föra med sig.

Ministern framhåller även bland annat att utbildning, arbete och att man lär sig de inhemska språken är av yttersta vikt. Och hon säger:

Invandringen kan bli ett plus om vi klarar av att hantera den på ett kontrollerat sätt, så att den inte åsamkar oss sådana problem som vi ser i till exempel Sverige och annorstädes i Europa, som undergräver samhällsordningen och därigenom orsakar kostnader. Därför är det så viktigt att vi har en kontrollerad invandring, att den sker inom de gränser som samhällets kapacitet tillåter, och att vi klarar att  se till att säkerheten fungerar. Såväl säkerheten för samhället som för invandrarna själva.

Programledaren:

År 2012 sökte 2905 personer asyl i Finland. Samma år sökte 43.850 asyl i Sverige så man kan väl säga att invandringen till Finland är kontrollerad åtminstone vad gäller asylinvandrare. Regeringens antagna migrationsstrategi är full av upphöjda målsättningar gällande förbättringar av integrationen av invandrare. Språkutbildning, attitydförändringar hos arbetsgivare, vidareutbildning för kunniga invandrare. Hur ska man följa man upp migrationsstrategin, vem ansvarar för om den lyckas eller går misslyckas?

Inrikesministern:

Det här ju nu en strategi. Av den ska det göras ett åtgärdsprogram. Då klargörs de olika ansvarsområdena, tidtabellerna, eventuella lagändringar och även behövlig finansiering. Arbetet påbörjas på hösten och vi strävar efter att ha programmet färdigt innan året är slut. Åtgärdsprogrammets genomförande kommer att följas upp noggrant.

Inrikesministeriet:

Finlands migrationsstrategi, Migrationens framtid 2020, som sträcker sig till 2010, framhäver frågor om sysselsättning och icke-diskriminering. I strategin  anges bland annat att

Genom migrationspolitiken ska de som kommer till Finland kunna utnyttja sin kompetens på ett mångsidigt sätt och delta i byggandet av det finländska samhället. Kunskaper i de inhemska språken och personliga nätverk spelar en stor roll i deltagandet i samhället. I strategin nämns att livssituationerna för dem som har något främmande språk som modersmål varierar mycket och att familjen har en stor betydelse för hur integrationen lyckas. Det är viktigt med tanke på framtiden att språkundervisningen och den arbetskraftspolitiska utbildningen utökas. Vidare ska man utveckla möjligheterna att studera inhemska språk också under pågående anställningsförhållande.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Gäst i en podcast om lite av varje

På Sveriges nationaldag den 6 juni, medverkade jag i goda vännerna Milan Ovrlinics och Pawel Flatos (tidigare under många år regeringsfotograf) podcast. Spontant, utan manus förstås, och i avslappnad miljö på Vickys fik på Söder. Förutom om nationaldagen pratade vi om bland annat:

• Skaka hand eller inte skaka hand.
• Konsensusmentaliteten i Sverige.
• Pawel berättar en komisk nyhet om en viss terrorgrupp.

”Hellre i Kongo än här”

”Kuvaan mieluummin Kongon kapinallisia kuin Rinkebyssä”, kokenut tukholmalaiskuvaajani Mike Toivonen totesi matkan alussa.

”Jag filmar hellre rebeller i Kongo än jag filmar i Rinkeby”, säger min (reportern Ami Assulins, min anm.) erfarne stockholmsfilmare Mike Toivonen i början av vår resa.

Han säger:

Rebellerna lyder sina ledare, men i kravallerna i stockholmsförorterna vet man inte ens vilka de arga unga är, som kastar stenar och bränner bilar.

Här kan man läsa ett reportage om ett inslag i det finska tv-programmet Ajankohtainen kakkonen (Aktuella tvåan) i Yle om kravallerna i svenska förorter och om både goda och dåliga sidor i Rinkeby, gjort av reportern Ami Assulin och fotografen Mike Toivonen.

Reportern sitter ensam i en låst bil på Rinkeby högstadieskolas gård. På andra sidan gatan håller brandkåren på och släcker en bil som nyss stuckits i brand. ”Inte var det så här det skulle bli! Jag flyttar över till förarsätet. Kan jag ens köra den här bilen, om jag måste göra en rivstart härifrån?”

Reportern Ami Assulins reportage är det första i serien Pahamaineiset lähiöt (Förorter med dåligt rykte) i Ajankohtainen Kakkonen. Programmet ligger ute till ca 24 juni och Rinkeby-inslaget presenteras på finska ca 19:22 in i programmet, men från ca 20:00 är en del av det på svenska. Reportern berättar, där hon sitter i en tunnelbanevagn på väg mot Rinkeby, att hon bodde och studerade i Stockholm några år på 80-talet. Men i Rinkeby var hon aldrig. ”Dit var det ju ingen som åkte. Inte då heller”, säger hon. Hon berättar också att så gott som alla elever i Rinkebyskolan är invandrare (har invandrarbakgrund) och att de kommer från 70 länder och talar ett trettiotal olika språk.

Reportern berättar vidare att i skolan får man inte filma vem som helst eftersom många elever har nya, hemliga identiteter. Mest går här turkiska och somaliska elever. Hon berättar också att Sveriges Radio för ett år sedan förbjöd sina medarbetare att åka till Rinkeby utan särskilt tillstånd. Inte ens poliser får patrullera här ensamma utan måste vara minst två med två bilar. I Rinkeby har det brunnit förr, man har bränt ner skolan och tänt eld på polisstationen. Och för ett år sedan knivhögg en tolvårig pojke en polis.

Rinkebyskolan har en målsättning: att fostra framtida vinnare på arbetsmarknaden. I inslaget medverkar också finlandssvenske Börje Ehrstrand, som gick i pension 2012 efter att ha varit rektor på Rinkebyskolan sedan 1989. Endast cirka hälften av eleverna här går ut grundskolan med godkända betyg.

Dagen efter att bilar brunnit i Rinkeby vaknar stadsdelen som om inget hänt. Bränderna nämns inte ens i medierna. Dock skriver en del tidningar att extra polisinsatser vid kravallerna hittills kostat 10 miljoner kronor.

Reportern tar också upp att olika politiska beslut troligen påverkar situationen till viss del. Hon nämner att den borgerliga regeringen gjort nedskärningar och att vänstern vill göra olika satsningar. Och att Sverigedemokraterna kan komma att samla fler röster efter upploppen och kravallerna. Men det sista vill inte vaktmästaren Emiliano Camacho hålla med om. ”Demokratin kommer att segra här i Rinkeby”, säger han.

© Denna blogg.

Om följderna av EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C-648/11) och om hur svenska medier rapporterar om dem

Att söka asyl, alltså att söka skydd i enlighet med de kriterier som anges i utlänningslagen och FN:s flyktingkonvention (läs mer här) och olika förordningar, är inte detsamma som att att invandra och själv kunna välja vilket land man vill bo i. Som så mycket annat på asyl & migrationsområdet verkar journalister inte förstå skillnaden. Det kanske inte är så konstigt när de själva under minst ett decennium alltmer blandat ihop begreppen, medvetet eller omedvetet, i stället för att vinnlägga sig om att lära sig dem och använda korrekt vokabulär.

Jag vet inte om det är omedvetet som svenska medier så ofta far med osanning och felaktig information, eller om de ”bara” är djupt okunniga eller slarviga i sin rapportering från asyl & migrationsområdet; eller om det är medveten vilseledning av allmänheten (vilket strider mot journalistisk etik i en demokrati). Allmänheten bör kunna kräva att journalister som rapporterar om dessa – och andra – frågor vet vad de talar och skriver om och inte tillåts påstå eller antyda saker som inte stämmer.

Nu senast har bland annat reportrar på Sveriges Radio inte förstått vad en dom i EU-domstolen gällande (faktiskt, inte påstått) minderåriga ensamkommande asylsökande innebär. I ett inslag med rubriken Trots dom i EU-domstolen – flyktingbarn skickas tillbaka  talar Ekot-reportern felaktigt om ”flyktingbarn” när det handlar om minderåriga asylsökande, och påstår också felaktigt att de ”skickas tillbaka” trots domen när så inte är fallet. Sanningen, som tyvärr ganska ofta får stryka på foten i svenska mediers rapportering på asyl & migrationsområdet, är följande:

Minderåriga, ensamkommande asylsökande som redan fått sin sak prövad i ett EU-land kan inte söka asyl igen i ett annat EU-land. Har man redan fått sin asylansökan prövad , så har man. Man kan inte resa runt och söka asyl i olika länder för att man antingen inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl i ett annat lands asylprocess eller när man redan har fått ett positivt beslut, dvs beviljats asyl eller uppehållstillstånd i ett annat land.

Detta borde inte vara svårt att förstå eller på minsta sätt kontroversiellt för journalister på Sveriges Radio eller annorstädes! Det är inte svårt att ta del av de rättsliga ställningstagandena, som redogör för vad som ligger till grund för olika tolkningar. Man kan till exempel ta del av den rättsliga kommentaren till EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C – 648/11) från Migrationsverkets tillförordnade rättschef, Fredrik Beijer. Här är några korta citat (men läs gärna texten i sin helhet!) om målet och domen:

Målet rör tre ensamkommande barn som sökt asyl i Storbritannien och som dessförinnan hade sökt asyl i andra medlemsstater. Barnen hade inte någon familjemedlem, i Dublinförordningens mening, som lagligen befann sig i någon medlemsstat.

Kommentar: Det är inte heller svårt – eller borde åtminstone inte vara det – för journalister och andra intresserade, att skaffa sig texten i målet C-648/11 och läsa exakt vad det rör sig om och vad domen anger och innebär. Man kan inte sitta och gissa eller haka sig fast vid någon enstaka mening; det räcker inte för att kunna rapportera korrekt. Domen handlar om följande tre fall:

Målet MA
MA är eritreansk medborgare och född den 24 maj 1993. Den 25 juli 2008 kom hon till Förenade kungariket (alltså Storbritannien, min anm.) där hon redan vid sin ankomst ansökte om asyl. Myndigheterna i Förenade kungariket kunde konstatera att MA redan hade gett in en asylansökan i Italien. I enlighet med tillämpliga bestämmelser i förordning nr 343/2003 anmodade de därför de italienska myndigheterna att överta den asylsökande. De italienska myndigheterna gick med på detta den 13 oktober 2008.

MA skulle ha överförts till Italien den 26 februari 2009, vilket dock inte skedde. Hon överklagade vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) och gjorde därvid gällande att överföringsbeslutet var olagligt. Med tillämpning av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 beslutade Secretary of State den 25 mars 2010 att pröva hennes asylansökan, varpå hon beviljades status som flykting.  Secretary of State anmodade MA att återkalla sitt överklagande, vilket hon dock inte gjorde.
———-
Målet BT
Även BT är eritreansk medborgare, och hon är född den 20 januari 1993. Den 12 augusti 2009 kom hon till Förenade kungariket där hon redan dagen därpå ansökte om asyl.

Myndigheterna i Förenade kungariket kunde konstatera att BT redan hade gett in en asylansökan i Italien. De anmodade därför de italienska myndigheterna att överta den asylsökande, vilket de italienska myndigheterna gick med på den 28 september 2009.

BT överfördes till Italien den 4 december 2009. Hon överklagade vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) och gjorde därvid gällande att beslutet att överföra henne till Italien var olagligt. Till följd av ett avgörande som meddelades av High Court den 18 februari 2010 kunde BT återvända till Förenade kungariket den 26 februari 2010. Med tillämpning av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 beslutade Secretary of State den 25 mars 2010 att pröva hennes asylansökan, varpå hon beviljades status som flykting. BT har dock inte gått med på att återkalla sitt överklagande.
———-
Målet DA
DA är irakisk medborgare Den 20 november 2009 kom han till Förenade kungariket där han den 8 december 2009 ansökte om asyl. DA medgav att han redan hade ansökt om asyl i Nederländerna, varpå de nederländska myndigheterna anmodades att överta den asylsökande. De nederländska myndigheterna gick med på detta den 2 februari 2010.

Secretary of State beslutade den 14 juli 2010 att DA skulle överföras till Nederländerna. Han överklagade den 26 juli 2010 vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court), som beslutade att överföringsbeslutet inte skulle verkställas. Secretary of State har sedermera gått med på att pröva hans asylansökan utifrån artikel 3.2 i förordning nr 343/2003.

Efter att ha tagit del av domen har Migrationsverkets tillförordnade rättschef Fredrik Beijer bland annat konstaterat att

Med hänvisning till att en asylansökan enligt förordningen bara ska prövas av en medlemsstat och att domstolen uttalat att det inte ska vara möjligt att få sin ansökan prövad i flera medlemsstater måste domstolens dom tolkas som att Dublinförordningen fortfarande kan tillämpas i de fall den sökande redan har fått en materiell prövning i första instans i en annan medlemsstat.

En avslagen ansökan i en medlemsstat torde också falla inom ramen för Dublinförordningens tillämpning om det gjorts en materiell prövning av ansökan. Att den sökande beviljats tillstånd på annan grund än som flykting innebär att han eller hon har fått sin sak prövad. I sådana fall ska ansökan avvisas och den sökande överföras till den medlemsstat som ansvarat för prövningen.

På landet strax utanför Stockholm den 15 juni 2013

Hallonrosor

Gulmåra

Pioner

Bambu

En migga ger råd till GD för Migrationsverket: ”Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.”

En migga skriver om verkligheten bakom Migrationsverkets väggar:

Förslag till förbättring: LEAN

Vår GD efterlyser i sin nya kampanj ”bra ska bli bättre” förslag från medarbetarna om hur vi kan bli just bättre. Så var vi där igen.

Snälla lilla GD! Du leder en myndighet som för tankarna till västerländska parodier om kommunistisk byråkrati. Du har i ditt fögderi först och främst din egen stab av överbetalda pärmbärare plus en Internrevision. Sedan har du sex centralt placerade verksamhetsområden med egna enheter: dessa heter
• Rättslig Styrning
• Operativt Samordningscentrum
• Strategiskt Utvecklingscentrum
• Administration”
• Europeiskt och Internationellt Samarbete
• Planering och Styrning

Säger inte detta dig något? Är du helt blind inför den byråkrati du själv leder?

Under dessa byråkratlegioner finns sedan fyra verksamhetsområden som arbetar
• Asylprövning
• Mottagning
• Besök, bosättning och medborgarskap
• Förvaltningsprocess

Här har dina småpåvar till verksamhetsområdeschefer först byggt upp egna staber och expertenheter. Inbyggt i dessa byråkratorganisationer finns nu också ytterligare 100 kollegor som blivit ”hangarounds” – de är navigatörer och kommunikatörer. Hälften av dem tycker detta är så roligt att de är bortkopplade från asylprövningen och numera bär på pärmar och powerpoint-presentationer.

Under allt detta finns sedan de som arbetar. Det vill säga vi. Bland annat jag. Och när det gäller ord från exempelvis mig så har du stor nytta av dina uppskattningsvis 500 byråkrater som står mellan dig själv och verkstadsgolvet – de kan nämligen filtrera bort allt. Framförallt måste de också göra skäl för sina egna tjänster. Genom nya powerpoint-presentationer. Nya planscher. Nya projekt. Nya utredningar. Allt som genererar mer byråkrati och som garanterar dessa 500 byråkrater jobb ad nauseam.

Och vad har du för kvalitet i ditt fögderi, GD? Har det blivit bättre? Jag jobbade här för 10 år sedan och den kvalitet som rådde då var ljusår från hur det är idag. Idag har du handläggare som inte har behörighet att flytta på ett gem om det inte stämmer överens med en powerpoint-presentation, du har beslutsfattare som inte kan skilja på främlingspass och resedokument, du har teamledare som knappt vet vad uppehållstillstånd är och som hämtar sin länderkunskap ur Wikipedia. Och framförallt har du alla dina förbannade byråkrater som verkligen gör skäl för devisen ”ju fler kockar desto sämre soppa”.

För hur var det nu, lille GD, med exempelvis EU-domstolens avgörande C-648/11, om ensamkommande barn och Dublinförordningen, som kom i förra veckan? Jo, dina underhuggare blev varse att detta var viktigt när det bara var några dagar kvar till avgörandet i EU-domstolen. Och hur kom dina underhuggare fram till detta? Jo de hade varit på konferens med kollegor från andra EU-stater. För dina underhuggare klarade ju inte av att begripa detta på egen hand. Och det här målet var ju knappast någon statshemlighet, målet tillkom redan i december 2011 och generaladvokatens rekommendation kom i februari. Men vad var det nu som tre av dina verksjurister hade sagt innan de blev varse att alla andra EU-stater satt och väntade på detta? Jo, de hävdade att vi ”inte behöver bry oss om EU-domstolen för det är svenska domstolar som avgör vilken unionsrätt vi ska ha i Sverige”. Eller med andra ord alibi för att slippa göra något. Det var väl någon powerpoint-presentation som kom före.

Så ett gott råd lille GD: Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.

Kommentar: Ja, vad ska man säga? Ni i regeringskansliet läser väl miggornas texter? Ni – en del av er – i riksdagen läser väl miggornas berättelser ? Många journalister läser miggornas berättelser, för att inte tala om er, ni som kallas ”allmänheten”, ni läser också både vad miggorna berättar och vad jag skriver. Finns det verkligen ingen/inga som orkar ta till sig vansinnigheterna? Svaret har åtminstone hittills under fem, sex år varit ”nej”, men man kan ju alltid hoppas på en förändring… Läs denna mening ur miggans text en gång till och försök – försök! – förstå vidden av den:

Idag har du handläggare som inte har behörighet att flytta på ett gem om det inte stämmer överens med en powerpointpresentation, du har beslutsfattare som inte kan skilja på främlingspass och resedokument, du har teamledare som knappt vet vad uppehållstillstånd är och som hämtar sin länderkunskap ur Wikipedia.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.”

I Finland (inte i Sverige…), från Euroopan muuttoliikeverkosto EMN, informeras att majoriteten av de asylsökande i EU inte styrker sin identitet, vilket miggorna berättat om i mer än fem år här på bloggen:

Majoriteten av de asylsökande inom EU-området styrker inte sin identitet
Enligt Europeiska migrationsnätverkets syntesrapport stöter myndigheterna i flera EU-medlemsstater på betydande mängder asylsökande som inte uppvisar handlingar som styrker deras identitet. Det är svårt att utreda vilka de är om de sökande har använt flera olika identiteter eller uppvisat förfalskade identitetshandlingar.

Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.

Det är av yttersta vikt att utreda identiteten
Det är särskilt viktigt att utreda personens identitet när den asylsökande angett personliga grunder för beviljande av internationellt skydd.

Det är också viktigt att identiteten utreds när en person, som fått ett negativt beslut, ska sändas tillbaka till sitt hemland. Faktorer som inverkar på återsändandet är mottagande länders krav på uppgifter om identitet, förhållanden till ambassader samt villigheten hos personen som ska återsändas att bidra till utredningen av identiteten.

Det finns flera metoder att utreda identitet
Rapporten från Europeiska migrationsnätverket syftar till att ge en överblick av de utmaningar som nationella myndigheter i EU-länderna möter när de utreder identiteten hos personer som ansöker om internationellt skydd eller personer som ska sändas tillbaka efter ett negativt asylbeslut.

Dessutom visar och analyserar rapporten nationella handlingsmetoder och identifierar bästa praxis för utredning av identitet. Samtidigt utreds vilken inverkan avsaknaden av existerande handlingar har på de ansökningar om internationellt skydd som tredjelandsmedborgare gör eller deras återsändande till de troliga ursprungsländerna efter negativa beslut.

När en asylsökandes identitet inte kan utredas med hjälp av fingeravtryck och fotografier kan man utnyttja alternativa metoder, såsom intervjuer. De omfattar tester som skräddarsytts enligt det troliga ursprungslandet, samt språktester. Medlemsstaterna använder ofta en kombination av flera metoder i varje enskilt fall för att bestyrka uppgifterna och utnyttjar i mån av möjlighet självständiga, specialiserade kompetenscentra som undersöker identitetshandlingar.

Syntesrapporten ”Utredning av identitet i asylprocesser” (på finska) kan laddas ner genom att man klickar på bilden.

© Denna blogg.

”Göran Hägglund i partiledardebatten” eller ”Svenska medier måste vara bland världens mest fårskockiga.”

Jag är – som jag skrivit och sagt ett antal gånger – partiopolitisk, dvs partipolitiskt obunden och ointresserad. Eller snarare apolitisk, dvs jag tänker inte i politiska termer och förhåller mig utifrån mina egna tankar, åsikter och min egen kunskap eller okunskap till budskap och uttalanden från samtliga partier.

Idag, 12 juni, var det vårterminens sista partiledardebatt i Sveriges Riksdag. I den debatten sa Göran Hägglund, KD:s partiledare, många kloka saker. Han sa sådant som många människor ute i samhället – ”verklighetens folk” – säger och han sa det på ett tydligt och rakt sätt. an måste vara ganska mycket ogin för att inte inse/erkänna det, oavsett vilket parti man vanligtvis röstar på, eller sympatiserar med.

Här är några viktiga och tänkvärda citat ur Göran Hägglunds tal:

Vi kan tydligt se hur det där med skyldigheter och plikt har försvunnit. Istället har en krav- och offermentalitet kommit att ta allt större plats.
———-
Det som har hänt i Husby reflekterar något allmängiltigt i fråga om etik och moral. Min uppfattning är att det vilar ett slags moraliskt töcken över Sverige. Ett antal teman har trängt sig på i artiklar och uttalanden som om de vore självklarheter. Vi har gång på gång fått veta – i klartext eller underförstått – att ungdomarna i Husby är uppgivna och att deras reaktioner är ett naturligt uttryck för det. Detta är ett nonsensresongemang.
———-
Vi lever i en utvecklad demokrati. Vi har yttrandefrihet, tryckfrihet, vi har demonstrationsfrihet. Husby är inget undantag från detta. Ändå har vi sedan bränderna startade gång på gång fått höra att det våld som utövats och den förstörelse som skett är ett slags uppgivenhetens naturliga pysventil.

Med varierade grader av poesi påstås att Husbys fattigdom och armod är så pass stort att stenkastning mot brandmän och poliser blir det enda kvarvarande uttrycksmedlet. Självklart har man pekat på arbetslöshet, som om det skulle rättfärdiga brinnande bilar och flygande stenar.
———-
Man kan inte, som så många har gjort ända sedan den första bilen i Husby började brinna, säga att ”jo, man har ett eget ansvar men…” – och sedan leta upp de förklaringar och ursäkter som passar den egna ideologin.

Låt mig få säga det: Här finns inga men. Det egna ansvaret har man från början till slut.
———-
Vi ser på många områden resultatet av en successiv värderingsförändring, inte bara i Husby utan på bredare front. Det personliga ansvaret upplöses i ett kollektivt krav på andra. Skuldbördan av detta vilar tungt över ansvarslösa revolutionsromantiker och cyniska röstfiskare på redaktioner och partikanslier runt om i Sverige. Och de som drabbas, de som får ta smällen är de boende som sliter för att få vardagen att gå ihop.

Dom som arbetar, fostrar sina barn och gör sitt bästa. Butiksägarna och ägarna till de brända bilarna. De vars vardag skakar i grunden beroende på våldsverkare och ambulerande ligister. Andra som drabbas är de som bokstavligen riskerar sina liv. Det är brandmän. Det är sjukvårdare. Det är poliser.

Det enda som jag har lite svårt för är gliringarna mot andra partiledare som alla, varenda svensk partiledare, ägnar sig åt i mindre eller större utsträckning. Utan ett enda klagomål på något annat parti hade det här nästan kunnat vara ett tal att spika upp på väggen. Hoppas att Göran Hägglund – och helst alla andra partiledare också – någon gång kan hålla ett tal utan att en enda gång nämna ”de andra”!

Göran Hägglund säger i slutet av sitt anförande – helt korrekt – att allt inte är mörkt och att vi ser goda exempel. Ett bra, realistiskt, tydligt och rakt tal alltså.

Tyvärr väljer bland annat Expressen att vinkla Göran Hägglunds raka anförande på sedvanligt svenskt mediemanér, dvs genom att dra fram ”flört med SD-väljare”-kortet och släppa fram en professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet som säger:

Det är helt klart en agendaförflyttning vi ser. Man för fram andra frågor än de man brukar. Partier vill väldigt sällan erkänna att de tagit ett beslut att förändra sig. Det man gör är att porträttera en ny politik, eller åtminstone en agendaförflyttning, som att det är något man tyckt hela tiden. De gör det här för att profilera sig, och ge skäl att rösta på dem.

Inte särskilt smart sagt, för att vara en professor, if you ask me…