Det är inte tillåtet med lagar som särbehandlar till för- eller nackdel för en eller vissa religioner eller åskådningar eller favoriserar vissa trosbekännare framför andra, eller troende framför icke-troende.

Krister Thelin informerar:

Tvärtemot vad många måhända tror har – numera- hädelseförbud eller omsorg om religiöst kränkta inget stöd i mänskliga rättigheter. I MR-konventionens artikel 19 om yttrandefrihet kan den begränsas i vissa fall. MR-kommittén som vakar över konventionens tillämpning slog för något år sedan fast att förbud mot hädelse inte (!) är en godtagbar inskränkning.

Beslutet att anta Allmänna kommentarer nr 34 – Artikel 19: Åsikts- och yttrandefrihet (FN:s kommitté för mänskliga rättigheter 102:a sessionen, Genève, 11–29 juli 2011) var enhälligt, inklusive kommitténs fyra nordafrikanska ledamöter (av 18 totalt). Denna kunskap är förvånansvärt lite spridd bland våra vanligaste svenska tyckare (Ola Larsmo, Ulrika Knutson m.fl), som av och till uppträder som de kränktas apologeter när det bränner till. Som i fallet Lars Vilks.

Citat ur ovan nämnda Allmänna kommentarer nr 34:

Förbud mot yttringar som visar bristande respekt för en religion eller andra trosuppfattningar, inbegripet lagar om hädelse, är oförenligt med konventionen, utom under de omständigheter som avses i artikel 20.2 i konventionen. Sådana förbud måste även vara förenliga med de strikta kraven i artikel 19.3 och i artiklarna 2, 5, 17, 18 och 26. Följaktligen är det till exempel inte tillåtet att sådana lagar särbehandlar till för- eller nackdel för en eller vissa religioner eller åskådningar eller favoriserar vissa trosbekännare framför andra, eller troende framför icke-troende. Det är inte heller tillåtet att använda sådana förbud för att förhindra eller straffa kritik av religiösa ledare eller kommentarer om religiösa läror och trossatser.

(Läsare som vill ta del av artiklar som nämns i stycket ovan får vänligen själva ta fram dem.)

Kommentar: Ska man uttala sig så ska man veta vad man talar om och inte bara låta tungan slinta hit och dit, som en hel del svenska journalister emellanåt (inte så sällan) gör.

På asyl- och migrationsområdet möter jag ständigt liknande och större kunskapsluckor bland svenska medierepresentanter, som den som Krister Thelin påpekar ovan. Det är skrämmande och det är farligt att Sverige har så många journalister som med patos och tvärsäkerhet tutar ut sina ”sanningar” och därmed vilseför alla de människor som fortfarande tror på dem (många kanske tror på Tomten också…).

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.