Det är fantastiskt att få både spännande och informativa mejl från bloggläsare som tar sig tid att formulera och teckna ner sådant som de tror kan intressera också andra. Nu har jag fått möjligheten att publicera nedanstående mycket intressanta redogörelse för hur det är att vara invandrare resp söka asyl i Japan! Stort tack, NN!
Jag tappar hakan över vad jag läser på din blogg om asyl och invandring. Inte trodde jag att det hade gått så långt i Sverige! Och ja, svenskarna är mesiga och jag var själv likadan fram tills att jag lämnade landet och vidgade mina vyer. Nu är jag dock hemma igen, men inte alls lika mesig som innan.
Det mesta av informationen i det följande inlägget är hämtat från den f.d. amerikanen, numera japanen, Arudou Debitou som (ensam) driver frågan om mer rättigheter för utlänningar. Även om han främst fokuserar på västerlänningar som bytt medborgarskap så ser han till att dokumentera också vad som sker med andra grupper. Det som gynnar dessa kommer otvetydigt att gynna västerlänningarna – och tvärtom. Västerlänningarna är till antalet mycket få varvid hans arbete närmast kan beskrivas som en ”one man lobby”.
Givetvis är det annorlunda om man kommer som flykting till ett land eller om man kommer dit med tryggad försörjning. I fallet Japan är den skillnaden extra stor. Det beror inte på att det är lättare att trygga försörjningen där än i Sverige, utan snarare pga att skalan flyttats. Det är således svårare att få jobb som utlänning, men ännu mycket svårare att komma in i landet som flykting.
Jobb kan ordnas när man väl är i landet på ett giltigt visum, men arbetsvisum ges enbart till den person som kan visa att den har tryggat arbete i minst ett år framöver och lönen ska motsvara ungefär dubbelt så mycket som en person utan högskoleutbildning tjänar och några tusenlappar mer än en nyutexaminerad universitetsstuderande, dvs. en rejäl lön.
Eftersom arbetsvisumet årligen ska förnyas, innebär det att skattedeklarationerna granskas årligen och om man saknat jobb märks detta snabbt. Således blir man utsparkad ur landet och man får absolut ingen respit, inte ens för att packa sina saker. Det finns dock andra former av visum på upp till tre år för mindre kvalificerade jobb, men dessa har kommit till efter häftig kritik då många arbetsgivare utnyttjat de utländska arbetarna under nästan slavlika förhållanden, där det vid ett flertal tillfällen inträffat att trettioåringar har dött pga jobbrelaterad stress och utmattning.
Om detta låter svårt är det inget jämfört med hur det är att söka asyl. Japan har enbart beviljat ca 350 personer uppehållstillstånd som flyktingar sedan 1990. Dessa siffror är dock lite missvisande då de 2009 beviljade 30 personer flyktingstatus. 250 av de 350 har fått sina visum efter 2005. Det förs dock samtal om att öka denna siffra till 90 personer per år. Men då förutsatt att de är från Burma för att inte ”synas”. I väntan på att man får flyktingstatus räknas det som att man saknar visum (dvs. illegal vistelse) och man får därför sitta bakom lås och bom i speciella förvar (därav häftig kritik från Amnesty). Myndigheterna försvarar sig genom att säga att ingen är flykting förrän den har fått flyktingstatus. Asylsökande är således aldrig flyktingar.
Om man mot all förmodan får flyktingstatus så får man enbart temporära uppehållstillstånd som ska förnyas varje år. Det prövas dels mot hur man skött sig men även på hur situationen ser ut i hemlandet. Ekonomiskt stöd kan maximalt erhållas i fyra månader. Enligt den japanska konstitutionen kan nämligen enbart medborgare få ta del av offentligt finansierad verksamhet, vilket innebär att alla utlänningar själva får bekosta t.ex. skolgången för sina utländska barn. Det finns dock kommuner som betalar även för utländska medborgare. Men de har ingen juridisk skyldighet att göra det. Hemspråksundervisning finns i dagsläget inte alls men det finns en debatt om att på prov införa det. Diskrimineringslagar saknas likaså trots att Japan förbundit sig att införa sådana genom att underteckna diverse FN-avtal. Även om det finns domar som stött sig på detta avtal är det inte gällande lag som praktiseras i hela riket. Därför kan många butiksägare öppet neka tillträde till utländska kunder, och att på gatan kalla någon för det nedvärderande ordet ”gaijin”, som bäst motsvaras av svenskans ”utböling” är inte förbjudet.
Om det nu låter svårt att få ett temporärt uppehållstillstånd så är det ännu mycket svårare att få ett permanent sådant. Reglerna är i korthet att man ska ha haft samma visa-status i ett årtionde (fem år om man är gift med en japansk medborgare), stadigt jobb, vara av god moralisk karaktär samt ha ett fläckfritt förflutet i statens register, dvs. inga sena skattedeklarationer eller parkeringsböter eller straff utmätta av domstol. Har man först arbetat i landet och sedan gift sig och i den processen bytt visa-status så startar också räkningen om från noll. Har man vistats illegalt i landet tidigare nekas man oftast inresevisum under tio års tid och kan glömma alla tankar på att få ett japanskt PUT. Detta klassas nämligen som att man dels har en prick i registret; dels att man är av dålig moralisk karaktär. TUT, och t.o.m. PUT återtas per automatik om innehavaren lämnar landet utan att ha ansökt om utresetillstånd. Även ett japanskt medborgarskap kan återtas, helt i enlighet med internationell rätt; upp till två år efter att det ”gamla” landet släppte en som medborgare är detta möjligt.
Allt detta måste låta som en helt annan värld för en svensk migga!
Även om de japanska tjänstemännen kan be om ursäkt för att reglerna är som de är, så viker de sig inte en tum. En regel är en regel som inte ska eller kan brytas. Det är ofta jag saknar den mentaliteten i Sverige. Japanerna tror på att bevara det japanska. De ser det som något fint. De flesta svenskar jag stött på under min tid i Japan har känt samma sak: att vara svensk är något fint och den europeiska kulturen något att högakta. Det finns ingen svenskare person än en svensk i utlandet!
Annat är det med svenskarna hemma i Sverige… Du kallar med all rätta svenskarna för ett självdestruktivt folk!
Med vänlig hälsning,
NNFör den som vill läsa mer om det jag skrivit bifogar jag dessa länkar:
http://www.debito.org/naturalization.html
http://www.debito.org/?p=6922
http://www.debito.org/permres.html
http://www.debito.org/japanvisapunishments.html
http://daccess-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G10/408/13/PDF/G1040813.pdf?OpenElement
OBS! © Denna blogg. Var vänlig respektera det!
Att länka hit och ta ett kort citat går bra,
men inte att kopiera hela – eller en stor del av – texten.
Filed under: Allmänt, Asyl&Migration |
Merit Wager 