Riksdagsledamöter frågar ministrar om allt möjligt

Häromdagen var det en riksdagsledamot från Folkpartiet som ställde frågor till migrationsministern om varför det är så svårt för folk som söker besöksvisum från Syrien för att besöka anhöriga i Sverige att få komma hit och också varför de måste betala för visumansökningarna trots att de sedan inte får visum. Och vad har migrationsministern med det att göra? Vi har ju inte ministerstyre så den typen av frågor borde väl rimligtvis ställas till (och avgöras av ) relevanta myndigheter och ambassader, inte till ministrar! Läs mer om just den här frågan – och även de snabba och tydliga svaren på frågorna här, under den 17 och den 19 november

Och nu ställer en socialdemokratisk riksdagsledamot något som också ter sig som en ”okynnesfråga” under rubriken Rättshjälp för svenska medborgare utomlands till justitieministern. Frågan lyder:

Den 19-åriga svenska medborgaren Tugba Tunc sköts i somras ned på öppen gata i Turkiet då hon för sin släkt förklarat att hon vägrade gifta sig med den man som släkten hade utsett. Tugba Tunc sköts av en släkting som är gripen och häktad av turkisk polis. Inom en snar framtid kommer rättegången att äga rum. Tugba Tunc har ansökt om att få rättshjälp men hennes ansökan har blivit avslagen med hänvisning till att det inte finns särskilda skäl till att hon skulle erhålla hjälpen. Tugba Tunc har nu överklagat beslutet till Rättshjälpsnämnden.

Med anledning av detta vill jag fråga vad justitieministern avser att vidta för åtgärder för att förstärka rättshjälpen för svenska medborgare som behöver hjälp utomlands.

Och vad har ministern med detta att göra? Vilka ”åtgärder” kan hon rimligtvis vidta som minister? Knappast några alls. Det är de relevanta myndigheterna som riksdagsledamoten ska vända sig till, såvida hon inte tycker att vi ska införa ministerstyre! Att ta upp frågor om enskilda människors problem på detta sätt i riksdagen, med en minister, kan inte vara rätt. Hoppas att ministern avstår från att svara och hänvisar (att det ens ska behövas!) frågeställaren till korrekta institutioner.

Det verkar som om riksdagsledamöter nästan missbrukar sin ställning när de upptar ministrars tid med frågor som knappast ska ställas till dem. Det kanske vore bra om någon kunde hålla en genomgång med de riksdagsledamöter som använder sig av sin frågerätt på ett felaktigt sätt, och berätta hur det svenska samhället är uppbyggt och hur det fungerar, bl.a. med självständiga myndigheter och tydliga gränser för vad ministrar kan, får och bör göra. Man borde nog i o f s kunna ställa krav på dem som sitter i Sveriges riksdag att de redan har dessa kunskaper, men eftersom så kanske inte alltid är fallet och de ändå tas in som ledamöter, så måste de få den utbildningen.

Medieuppmärksamhet – om det är det som riksdagsledamöterna är ute efter genom att ställa sådana här frågor – det får de försöka skaffa sig på annat sätt.

^{P.S. Om jag har fel och om det här är frågor som svenska ministrar faktiskt anser att de ska besvara, då är systemet annorlunda här än i många andra länder och då får jag själv gå en kurs och lära mig mer om det!}