En migga: ”De har glömt sina asylskäl och vill inte bli påminda om dessa”

Jag fortsätter att publicera miggors autentiska berättelser (andra medier gör det inte), eftersom jag anser att allmänheten har rätt att få allsidig – inte ensidig – information om asylområdet. Att delvis sopa de här frågorna under mattan (genom att medier och politiker rapporterar ensidigt) är katastrofalt och minskar respekten för asylrätten och för de allt färre människor som faktiskt har asylskäl. Det blir också direkt förödande för försöken att integrera de asylsökande i Sverige. Det drabbar därmed hela samhället och inte minst just dem som faktiskt har asyl- eller skyddsskäl. Därför är det bra att miggorna berättar.

Autentisk berättelse 1
En familj har varit här sedan 2003. De har fått avvisningsbeslut redan 2004. De har gömt sig och ansökt på nytt. Vi kallar dem. De kommer inte. Vi kallar dem en gång till. De kommer inte. Men de går till sin mottagningshandläggare och säger att de inte heter så som vi trodde. De heter något annat och nu har de också pass. De säger att de inte är intresserade att komma till någon asylutredning (de har ansökt om asyl) utan de vill jobba. De har glömt sina asylskäl och vill inte bli påminda om dessa.

Den stackars mottagningshandläggaren försöker övertyga paret om att ändå gå till sin asylutredning eftersom de ju har kommit till Sverige för att söka asyl. Men både mannen och kvinnan säger att det vill de inte göra eftersom de inte har några asylskäl. Däremot vill de veta när de kan börja jobba. Nu har de ju bytt sina namn och kommit med sina pass, efter sex års vistelse med falska identiteter i Sverige.

Autentisk berättelse 2
En kvinna kommer till oss, hon har varit i Sverige i sex år. Ingen vet vem hon är eller varifrån hon kommer. Hon har fått ett barn i Sverige vars far hon vill hålla hemlig.

Kvinnan söker asyl, men hon har inga asylskäl. Säger hon till oss. Hon vill inte ens säga varifrån hon kommer. Hon vill i stället få dagisplats, jobb, bättre bostad, mer pengar. Vi säger till henne att vi jobbar med asyl och att hon har sökt asyl i Sverige, inte ansökt om dagisplats, jobb etc. Hon har ju inte ens uppehållstillstånd, säger vi till henne. Då blir hon arg och säger att Sverige är ett värre land är något annat land hon varit i. Då säger vi att hon inte ens ska vara här. Att hon ska åka till hemlandet (vilket det nu är) eller till något annat land som tar emot henne. Men det vill hon inte. Hon har minsann varit här länge nog, hon har nu absolut rätt till bostad, dagis etc. Vi behöver inte veta vem hon är. Varför kräver vi att få veta det? Måste hon ha asylskäl för att få bo här? Vem har hittat på det?

Visst, hon hittade på asylskäl när hon kom hit, men de var ju inte sanna. Hon fick inte heller uppehållstillstånd på de skälen utan tvingades gömma sig. Men nu bor hon här, vill inte prata asyl, vill inte säga vem hon är utan måste få dagis och jobb. Det måste vi hjälpa henne med. Hon ska ha uppehållstillstånd utan att vi frågar vem hon är, sedan måste hon också få främlingspass eftersom hon snart åker utomlands, men framför allt måste hon få dagisplats för sitt barn.

Kommentar: Detta är två av hundratals liknande berättelser. Sverige har misslyckats på asylområdet och det rullar bara på eftersom ingen verkar orka eller förmå ta tag i det. Och de som en gång satt sina fötter på svensk mark kan bli allt kaxigare och mer krävande. Många anser sig, precis som i fallen ovan, ha en absolut och gudomlig rätt att vara här och ta del av allt i samhället, trots att de i flera instanser upprepade gånger fått besked om att de inte får stanna i landet.

Ingenting är svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt. Ju förr alla inser det, desto bättre. Men det verkar tyvärr som om de, som har ansvar för det här viktiga området, inte vill eller klarar att ta ett stadigt grepp kring detta och se till att de som fått beslut om utvisning lämnar landet och de som har fått uppehållstillstånd lär sig språket och kommer i arbete så fort som möjligt. Oansvariga ”ansvariga”, som är skyldiga till den här situationen, kör över folket som direkt eller indirekt gett dem mandat att företräda dem, och som knappast röstat för den här typen av helt fri invandring där vi (ofta) inte ens vet vilka de människorna är, som tar sig rätten att stanna i landet.

© Denna blogg.