• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    maj 2005
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Att installera Mac OS X Tiger…

Hå hå ja ja! Att uppgradera sig till ett nytt system tar alltid mycket längre tid och är alltid mycket omständligare än man tror! Trots glada tillrop från programvaruleverantören, typ: ”bara 10 minuter så är du i gång!”.

Fullt så hurtigt uttrycker sig inte Apple om sitt nya systemprogram Mac OS X 10.4 Tiger, men inte tror man att det ska ta dagar att fixa allt när man sätter in DVD-skivan… Är man ensamföretagare så har man heller ingen som hjälper en, man kan inte ringa till datasupporten för det finns ingen datasupport eftersom det är ju är man själv som är ”firman”. Att hålla sig med datasupport tror jag inte att många enmansföretagare har råd med… Inte heller kan man låna en annan ”firmadator” ifall det skulle gå åt skogen med nyinstalleringen.

Det är väldigt nervöst under det halva eller hela dygn (eller mer) som man håller på och backupar, väntar på att allt ska sparas, verifieras och brännas, installera, läser installationsanvisningar etc. Man vet inte om man kommer att fixa det eller om man i stället kommer att stå där med en helt tom och obrukbar dator efter allt slit. Och, dessutom (och det allra värsta!): man kan ju inte jobba under tiden som allt detta pågår!

Men skam den som ger sig – det måste ju gå! Och sedan, när allt är klart, då känns det bra: ”Jag klarade det!”

Roberto Pita fick uppehållstillstånd – efter tio år i Sverige!

Utlänningsnämnden har fattat ett bra beslut: Roberto Pita har fått permanent uppehållstillstånd p.g.a. sin anknytning till Sverige – efter nästan tio år här och tretton år borta från Peru!

Den 23 november 2003 skrev vi, ett antal människor från olika håll i samhället, en artikel i Aftonbladet om Roberto och berättade om hans bakgrund och hur han på något sätt ramlat mellan några stolar. Hur han liksom bara  "levt på" i Sverige med personnummer, utbildning och jobb – utan att inneha uppehållstillstånd.

När myndigheterna upptäckte att det formella tillståndet saknades, gjorde de inte det som i det läget hade varit både rätt och fullt möjligt: gav honom det tillstånd som han saknade. I stället följde en fruktansvärd tid för Roberto när myndigheterna ville avvisa honom. Han förlorade rätten att arbeta, hans hela dittillsvarande liv rycktes undan och han låstes t.o.m. in på Migrationsverkets hemska förvarsenhet i Märsta för att därifrån avvisas till Peru där han inte varit på tio år.

Nu: drygt ett och ett halvt år senare och många illusioner om Sverige fattigare, har Roberto Pita fått tillbaka sitt liv och rätten att arbeta och försörja sig.

På bilden sitter Roberto tillsammans med Tove Lifvendahl som varit hans stora stöd och hjälp genom de svåra två år då han pendlat mellan hopp och förtvivlan. Bilden togs på restaurang Blå Porten, Djurgården, på nationaldagen den 6 juni 2005 när ett antal vänner till Roberto firade att han nu anses ha tillräckligt stark anknytning till landet för att få stanna här.

Citera gärna men ange källan!