”La langue du PERKELE”

I senaste numret av en av mina favorittidningar – Språktidningen – finns åtta uppslag om La langue du PERKELE. Alltså om finska språket och hur det fick officiell status i Finland. Här berättar docenten i finska, Kaarlo Voionmaa, om hur språket talades av de lägre klasserna i rikets östra halva och om hur Elias Lönnrot (född 1802) fick ett avgörande inflytande vid standardfinskans normering.

Vidare tas i nummer 1/2009 upp nyord som kalsongbadare, bilofob m.fl. och tecknas ett porträtt av författaren Jan Guillou som föredrar att fortfarande skriva sina texter på skrivmaskin,. Vilket förstås innebär att någon annan måste skriva allt på nytt på en dator… Hela proceduren verkar en aning omständlig, men varje skribent har sin stil och det här är Jan Guillous.

Och om svårigheter för serieöversättare sägs bland annat:

Det låter så mycket i serier. Förutom vanligt prat hörs skrapande stolar, knäppande fingrar, bubblande magar. Hur återger man sådana läten?

Det finns massor mer att finns att läsa i den här fullspäckade tidningen som är väl värd sina 68 kronor!

Om Migrationsverkets svartlistning av advokater (igen)

Läs inlägget med rubriken Migrationsverket svartlistar nu offentliga biträden först!

Advokaten i inlägget ovan, som Migrationsverket överväger att svartlista, tycker att:

Det har ingen betydelse om jag kommit in med handlingar en arbetsdag för sent. Det är bara strunt.

Men när det gällde honom själv, då inkom han med svar till Migrationsverket i god tid innan tiden för svar gick ut samt skrev minst fem olika inlagor, också på kort tid (enligt tidningsuppgifter).

De offentliga biträdena har kunnat agera lite hur de velat och bland annat har de kunnat ha väldigt många klienter samtidigt (i vissa fall hundratals…) vilket alla inte klarat av att hantera. Då har det blivit en hel del felaktigheter, sammanblandningar och förseningar.

Många offentliga biträden har också satt i system att så gott som alltid begära uppskov, d.v.s. att aldrig inkomma i tid med handlingar. En del har varit berusade (jag har själv varit med om det), en del har kommit till muntliga utredningar oförberedda. En del har varit okunniga och snarare förstört för sin klienter än varit till hjälp. OBS! Massor av offentliga biträden – majoriteten skulle jag tro – är bra, samvetsgranna och bryr sig om sina klienter. Jag har träffat många sådana. Men det är ju inte heller de som ska stängas av…

Fortsättning följer längre fram om hur många offentliga biträden skär guld med täljknivar. Men också om att det råder brist på (bra) offentliga biträden och är Migrationsverket nu ska hasta igenom asylrocessen på 2-3 månader så kan man undra hur det ska gå. Fast å andra sidan var det väl så – det är svårt att hänga med i alla svängar – att man nu skulle sluta använda sig av biträden i första instans. Eller också inte… Som sagt: förändringarna står som spön i backen.