Diplomat Ljungberg plaskar vidare

Diplomaterna plaskar vidare – i ”tropikhelvetet”, som Klas Ljungberg säger i avsnitt 5 av SVTs dokumentärserie med just titeln Diplomaterna. Rundnätte dumdrygingen Klas visar upp sin lekamen i en blå pool med en stor kall öl på kanten. Där hänger han och flinar mot kameran medan han raljerar om hur hemskt det är att vara tvugen att bada i det ”tropikhelvete” han som diplomat har råkat hamna i medan han i själva verket saknar snöslasket hemma i Sverige.

Först och främst: jag vägrar tro att denne Ljungberg är representativ för svenska diplomater! Jag vägrar tro det för att det är för hemskt om det är sant. Och för att jag träffat många trevliga människor som är diplomater och vilkas uppträdande och språk inte det minsta liknar den här mannens. Han skadar UD, han skadar ryktet för en hel yrkeskår å det grövsta men är för korkad för att fatta det. Däremot måste hans uppdragsgivare kunna se det…

Mitt råd till utrikesdepartementet är: ta genast hem den här människan och sätt honom någonstans där ingen ser och hör honom. Kanske i Lars Danielssons gamla rum. OBS! Rådet är absolut seriöst. Ta hem honom genast innan han gör ännu större skada än han redan gjort.

Dessutom: jag slår vad om, eller rättare sagt: kan ge mig den på att Klas Ljungberg inte har genomgått diplomatutbildningen på UD! Jag ska ta reda på om jag har rätt och rapportera här på bloggen.

Till slut: Jag skrattar hysteriskt när jag ser gyttjepölen i Ghana som en svensk ambassadör, en s.k. diplomat och en vitkepsad man från Exportrådet? allvarliga står och begrundar. Fast skrattet fastnar i halsen när jag tänker på att tomtar som Ljungberg och vitkepsen – och en ambassadör –  åker och inspekterar en lerig vattenpöl för skattepengar…

Sluta genast kasta ut skattepengar på idiotprojekt och sluta genast att skicka ut oskolade, oallmänbildade, dryga och dumma personer som diplomatiska (och andra) representanter för Sverige!

Läs tidigare inlägg om Diplomaterna på bloggen här, här och här.

P.S. Per Sjöberg på UDs protokollavdelning harvar också vidare. Jag säger bara: hå hå ja ja!

En migga om rapporteringen kring den asylsökande flickan ”Lollo”

En migga med insyn i ärendet som rör flickan ”Lollo” och hennes familj är trött på att de som talar, skriver och agerar inte presenterar fakta och ger en korrekt bakgrund. Därför skriver denna migga så här:

På Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 14 februari skriver två företrädare för UNICEF (Birgitta Dahl och Véronique Lönnerblad) att Barnkonventionen borde upphöjas till lag i Sverige. Därmed skulle – menar debattörerna – fler barn få uppehållstillstånd i Sverige. Jaha: då får vi ta en sak i taget.

För det första. Det var inte Förenta Nationernas generalförsamlings ambition och första prioritet med Barnkonventionen att alla barn därmed skulle ha rätt att bo i rika länder, eller i Sverige specifikt. Hade detta varit ens en halvt indirekt uttalad teori hade inte ett enda rikt land skrivit på, och definitivt inte Sverige. Grundambitionen är istället att varje land ska göra det så bra som möjligt för barnen av det egna medborgarskapet.

För det andra. Flickan ”Lollo” beskrivs enligt media så här: 17 år gammal, född i Sverige och har alltid bott i Sverige, talar inte ens språket i hemlandet Kroatien. Detta är de uppgifter som valsar runt, och som får diverse människor att kräva lagändringar. Det hade varit smartare om de hade satt sig in i detaljerna först. Det hade inte varit så svårt, domen i hennes fall är publicerad av Migrationsöverdomstolen och också publicerad av förlaget Norstedts juridik. Fakta är så här:

”Lollo” är mycket riktigt 17 år gammal och föddes i Sverige 1992 när hennes föräldrar var asylsökande här. Hela familjen fick avslag på ansökan och återsändes till Kroatien 1993. Familjen kom en andra gång till Sverige i slutet av 2001 och sökte asyl igen. De fick avslag på nytt och blev hemskickade 2004, efter att deras fall hamnat hos polisen. De kom tillbaka en tredje gång under 2006, och fick ett snabbt avslag. Verkställigheten av avvisningen överlämnades till polisen i slutet av 2006, och sedan dess har familjen hållit sig undan. Så var det med den saken.

Jag kan undra hur mycket det krävs för potentater som Birgitta Dahl och Véronique Lönnerblad att uppmärksamma viktigare saker som till exempel barnhandeln till Sverige. Barn som tagits hit från Vietnam på falska papper, bland annat för att smugglarna ska kunna plocka ut barnbidrag, underhållsstöd och efterlevandepensioner. Barn som tas hit från Kina och Indien på falska papper, och som bara försvinner.

Så långt en migga som, liksom jag, undrar varför aktörer i olika asylfrågor inte grundar sina aktioner på fakta och sanning. Det finns mer än tillräckligt med hemska historier att ta upp där fakta håller och man inte behöver undanhålla detaljer eller måla upp en felaktig eller falsk bild för allmänheten.

I fallet ”Lollo” verkar många dras med – också media – i en karusell som bara snurrar åt ett håll, och en sådan enkel sak som att kontrollera fakta har kommit helt i skymundan. Också bland journalister i vilkas uppgift det ingår att visa alla sidor och att presentera fakta. Jag har inte sett några medier ta upp det som denna migga berättar och som finns att läsa för den som gör lite research. Det är märkligt. För rapporteringen ska väl vara korrekt och allsidig och ge en så korrekt bild som möjligt?

Till slut: ju längre en massa hjälpare med goda intentioner snarare stjälper än hjälper den här stackars 17-åriga flickan (för synd om henne är det förstås), desto mer riskerar hon att ta skada. Kanske borde man, om man verkligen vill hjälpa flickan, uppmana henne att ta emot all en hjälp som utlovats i Kroatien. Kanske borde någon eller några av hjälparna resa med henne och se hur hon får det och sedan hålla kontakt med henne och även hälsa på henne. Eftersom hon ju inte får uppehållstillstånd i Sverige och inte kan leva här illegalt hur länge som helst. Större delen av hennes och familjens vistelse här har ju redan varit illegal. Ett sådant liv är ingenting för en ung kvinna som snart blir myndig. Hon kan inte utbilda sig, hon kan inte ta ett jobb, hon gömmer sig undan polisen och lever i rädsla. Om hon får stöd och skolgång i sitt hemland och någon, längre fram, erbjuder henne arbete i Sverige så finns ju möjligheten att hon kan söka sig tillbaka hit på andra grunder.

Läs också Felaktig JO-anmälan och feltänkt av människor runt den romska flickan ”Lollo”.

Min kommentar till miggans text i första stycket: ”Grundambitionen är istället att varje land ska göra det så bra som möjligt för barnen av det egna medborgarskapet” är att konventionen, även om det kanske inte var grundambitionen, dock gäller varje barn inom de ratificerande staternas jurisdiktion och inte har någon koppling till medborgarskap.

© Citera gärna men ange källan.