Sverige verkar vara det land i världen där flest människor känner sig kränkta

Sverige verkar vara det land i världen där flest människor känner sig kränkta. Hur blev det så? Vem/vilka lärde ut att så fort något känns ”jobbigt” (detta så vanliga ord för att beskriva hur människor i Sverige har det: ”Det är så jobbigt…”) så har man rätt att uttala att man på ett eller annat sätt är ”kränkt”? Den här typen av kränkthetsepidemi (i brist på bättre ord) hör jag inte talas om i något annat land än i Sverige. Någon måste ha hittat på det och börjat lära ut det – och nu är det så etablerat att det nästan en del av folksjälen i Sverige – att ständigt och jämt hitta något som är ”jobbigt” och som man har rätt att uttrycka att man är ”kränkt” över.

Nu, när polisen utför något effektivare inre utlänningskontroller än de hela tiden gjort i enlighet med landets utlänningslag, med EU-direktiv och på regeringens uppdrag, når kränkthetsepidemin nya, sällan skådade höjder. Det talas i upprörda termer om ”etnisk profilering” (???), ”diskriminering”, ”kränkande åtgärder” etc, etc, etc i alla medier, såväl gammel- som nydito. Människor som inte har en aning om utlänningslagstiftningen – en sådan petitess behöver man inte bry sig om när man utan kunskap uttalar sig i kraft av sitt namn eller sin position! – sitter i tv och radio och skriver i tidningar och på olika internetsajter om hur ”kränkande” det är att människor kontrolleras för att ta reda på om de vistas illegalt i landet.

Illegalt = olagligt = brottsligt. Detta är ett faktum vare sig man gillar det eller inte och det går inte att bortse från det hur gärna man än skulle vilja det.

I stället för att tala om det kränkande i att ett lands lagar på ett fullständigt respektlöst sätt ignoreras av människor som man i Sverige inte har en aning om vilka de är (påhejade av svenska journalister och politiker), varifrån de kommer eller ens varför de faktiskt är här, så skriks det i falsett om hur hemskt det är att människor som till utseendet har mycket gemensamt med de personer som vistas illegalt i landet, ombeds styrka sin identitet och sin rätt att vistas i landet. Men Herre Du Milde, människor! Det tar en människa en eller två minuter att visa att han/hon har medborgarskap eller uppehållstillstånd i Sverige och därmed rätt att vistas här. Det är ett mycket lågt pris att betala för att Sverige ska börja komma till rätta med den stora mängd människor som vägrar lämna landet trots att de inte får vara här. För vi vill väl alla att rättssäkerhet ska gälla och att lagar ska följas, inte att vi ska ha ett anarkistiskt system där man gör som man vill för att man inte gillar den eller den lagen, den eller den bestämmelsen? Eller?

Om det är så, att svenska folket vill att asyl- och migrationssystemet ska fungera så måste utlänningslagen följas och då är det som sagt ett mycket lågt pris man betalar när man, snabbt och lätt, visar att man har laglig rätt att befinna sig i landet. Till dem som lärt sig att skrika i högan sky om kränkthet och diskriminering i allehanda sammanhang skulle man behöva säga att om de inte vill bidra till att Sveriges lagar efterlevs och att reglerad invandring upprätthålls genom en så snabb och enkel åtgärd som att styrka sin identitet på anmodan, så är deras ovilja faktiskt betydligt mer ”kränkande ”än det faktum att Polisen ser till att utlänningslagen efterlevs.

Polisen ska kunna göra sitt jobb på området: hitta personer som inte har rätt att vara här och utvisa dem. Om det var så att de allra flesta asylsökande och personer som vistas i landet illegalt var blonda eller rödhåriga så skulle väl Polisen i första hand och största utsträckning be dem styrka sin identitet och visa att de har uppehållstillstånd. Men nu är det ju de facto så – alltså det är ett faktum som är ovedersägligt – att uppåt kanske 96-98 procent av dem som ska utvisas är mörkhåriga, mörkögda, ibland med mörk hudfärg. Det är då självklart att det i första hand är personer med sådana utseenden som kontrolleras.

För landets säkerhet, för att undvika att vi får svarta parallellsamhällen och att ett stort antal människor som inte ska vara här och som vi inte vet vilka de är och varför de är här, stannar olagligt i landet, så får vi nog alla acceptera att Polisen gör sitt jobb. Det finns, som sagt, betydligt större anledning att känna sig kränkt om Polisen inte gör sitt jobb och inte ser till att lagar följs och inte skyddar landet mot olaglig invandring.

I Dagens Nyheter idag finns idag (13 mars) en artikel – Bästa Beatrice Ask – som delats på allehanda sociala medier och internetsajter som har viss anknytning till ovanstående. Den är skriven av författaren Jonas Hassen Khemiri och är en mycket intressant, välskriven och sorglig berättelse om hans liv och uppväxt vid Hornstull på Söder i Stockholm, som son till en tunisisk far och en svensk mor. När man läser den kan man bara innerligt beklaga att hans barn- och ungdom varit så tuff och att han blivit så negativt behandlad och känt sig så utanför. Jag har själv i min absoluta närhet personer som också vuxit upp i Stockholm med en eller två svenska föräldrar (adopterade) och med två utlandsfödda föräldrar. Ingen av dem har varit med om så svåra saker som Jonas Hassen Khemiri och man kan bara djupt beklaga att han fått utstå så mycket tråkigheter.

Det är oerhört sorgligt – men knappast ”Sveriges” fel att fadern i familjen förmedlade detta till sin son (citat direkt ur artikeln):

Pappan: När man ser ut som vi så måste man alltid vara tusen gånger bättre än alla andra för att inte bli nekad.
Sonen: Varför då?
Pappan: För att alla är rasister.
Sonen: Är du rasist?
Pappan: Alla utom jag.

Det är klart att sådant påverkar. Kanske blir man mer programmerad och inställd på att se ”rasism” överallt, även där den inte finns? Personer som inte haft föräldrar som trummat i dem sådant har inte heller upplevt sitt liv som Jonas Hassen Khemiri. Men vars och ens historia är hans egen. Självklart. Och finns det någon som kan klä sina upplevelser i ord på ett enastående sätt så är det Jonas Hassen Khemiri.

Självklart är dock även, att Polisens effektiviserade arbete med att utvisa personer som olagligt lever i Sverige (REVA) inte har något med Jonas Hassen Khemiris uppväxt att göra och inte heller med ”etnisk profilering” eller andra nya påhitt. Inte ens om en del – beklagligtvis – upplever det faktum att de ombeds visa sina id-handlingar som något negativt.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.