Det hjälper ju inte att utse nya myndighetschefer!

Regeringen kommer att utse ny rikspolischef

Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag under flera års tid bedrivit ett mycket omfattande och viktigt förändringsarbete för att effektivisera svensk polis. Det arbetet har framgångsrikt letts av rikspolischef Stefan Strömberg.

Så börjar ett pressmeddelande från justitiedepartementet, som kan läsas i sin helhet här. Vad då "framgångsrikt letts av"?! Om ett arbete framgångsrikt leds av någon så behöver man väl inte byta ut vederbörande?

Äsch, det blir ingen skillad när det byts chefer för stora myndigheter, so why bother? Titta bara på Migrationsverket, vad har det blivit för skillnad till det bättre varje gång nya generaldirektörer utsetts? Inte någon alls, kan jag med 12 års perspektiv konstatera. Ibland snarare tvärtom.

I rättvisans namn: ingen chef, hur bra han eller hon än är, kan klara sitt jobb om inte också personalen – de som gör själva jobbet – är med och tar sitt ansvar. Kunniga, entusiastiska, nyfikna, tydliga, karismatiska och hårt arbetande, ärmuppkavlande och gärna glada chefer som visar uppskattning när det finns anledning och hårda nypor när det behövs, det är vad som skulle behövas på svenska myndigheter. Men sådana verkar inte finnas särskilt många av…

Land nr 147: Gabon

Det 147:nde landet där det finns människor som läser min blogg är Gabon! Gabon är en liten republik i Centralafrika, gränsande till Kamerun, Republiken Kongo, Ekvatorialguinea och Atlanten. Landet har ca 1,5 miljoner invånare och huvudstaden heter Libreville.

Läs mer om Gabon här och här.

Finland 90 år: Slottsbalen 2007

Här finns ett bildgalleri från Självständighetsbalen den 6 december 2007.

Från en integrationsplanerare i Märsta/Sigtuna

Jag har tidigare skrivit här och på bloggen om min praodag med integrationsplaneraren i Sigtuna kommun, Magda Ayoub. Läs gärna den lilla rapporten först: En dag med en integrationsplanerare (11 maj 2007). Nu följer jag upp med Magdas egen berättelse om hur det ser ut med introduktionen och integrationen i Sigtuna kommun just nu:

Vi har bara irakier nu och de får PUT (=permanent uppehållstillstånd) på löpande band. Varje dag har vi nya som kommer och som ska slussas in direkt i Sfi-undervisningen (sfi = svenska för invandrare). Det är många problem här i kommunen när de som får PUT inte lyssnar på vad vi säger, att de måste flytta till en annan kommun inom en månad efter att de har fått PUT för att det i Märsta inte finns några bostäder som är avsedda för flyktingar. En månad efter att asylsökande beviljats PUT har Migrationsverket ansvaret att ”kommunplacera” dem och då får de en egen bostad någonstans i en annan del av Sverige. Vi förklarar det mycket, mycket tydligt och vi säger att ”ni kan inte komma sedan och kräva att vi ska hjälpa er med bostad för det finns helt enkelt inga bostäder. Om ni inte flyttar och antar det erbjudande ni får från Migrationsverket så tar ni det på ert eget ansvar och får fixa bostad själva”.

Vi är faktiskt övertydliga med detta, det finns inte en enda asylsökande som kan påstå att han/hon inte vet vad som gäller. De flesta flyttar ändå inte utan stannar kvar i Märsta. Genast när en månad har gått kommer de sedan hit gråtande och vill att vi genast ska ordna en bostad åt dem. ”Det går inte, och det vet du”, säger vi. ”Du hade alla möjligheter att få en egen bostad via Migrationsverket, i en annan kommun, men du valde själv att inte flytta. Vi informerade dig flera gånger om att vi absolut inte kan trolla fram bostäder i Märsta när det helt enkelt inte finns några bostäder”. Det är ju ändå sist och slutligen bostadsföretagen som bestämmer över sina bostäder.

En del blir kvar som inneboende hos vänner och hankar sig fram på något sätt, andra blir helt desperata och går till olika läkare och kuratorer och vill ha intyg på att de mår så dåligt att de måste få en bostad i Märsta genast. Sedan kommer de med sina intyg till bostadsföretagen och blir besvikna när man där talar om att det fortfarande inte finns några bostäder, hur många intyg de än visar upp. Det känns tungt och det vore bra att få mer stöd av Migrationsverket när det gäller att mycket tydligt tala om att om de inte vill  acceptera de erbjudanden om lägenhet de får i andra kommuner så finns det ingen rätt för dem att få hjälp någonstans ifrån och att det definitivt inte finns bostäder att dela ut till alla som vill ha i Märsta eller någon annan stor stad. Men det handlar ju ändå om vuxna människor, människor som har lyckats ta sig hit och som mycket snabbt har fått PUT och som också har ett eget ansvar för sina liv.

Sedan finns det alltid en och annan ljusglimt. Som Ahmed från Irak som helt på egen hand efter 4-5 månader i Sverige, har tagit sig fram i samhället och själv fixat ett av den nya regeringens s.k. instegsjobb. Han är mycket, mycket glad och mycket, mycket stolt över att nu jobba och tjäna 17.000 kronor i månaden brutto och slippa vara beroende av bidrag för sin försörjning. Han ska nu hjälpa sin bror, som kommit hit efter honom, att också få ett instegsjobb. Det är så roligt att se när människor verkligen vill både lära sig språket och ”göra rätt för sig”, d.v.s. jobba, även om det tyvärr inte är särskilt vanligt. Hittills känner jag inte till någon annan än Ahmed (och snart hans bror), som så starkt agerat för att få jobba i stället för att leva på bidrag.