Om tv-sändning av en liten flickas begravning

Många röster har hörts i frågan om huruvida det är rätt av SVT att sända den mördade lilla flickan Englas begravning eller inte. På Expressens Sidan 4 skrev den s.k. tv-profilen Siewert Öholm den 30 april under rubriken SVT gör rätt som sänder Englas begravning och försvarade tv-sändningen. den 2 maj skrev Författaren och journalisten Göran Rosenberg under rubriken Fel av SVT att sända Englas begravning.

Jag håller med Göran Rosenberg och tycker precis som han att det inte finns något publicistiskt motiv för att direktsända begravningen. Och att de begravningar som genom åren televiserats har i samtliga fall varit begravningar av personer som under sin livstid och i sin livsgärning påverkat och berört oss som nation.

Jag håller också med Göran Rosenberg om att begravningen av ett tioårigt offer för vad som verkar ha varit ett impulsivt sexualdåd, om än aldrig så mänskligt upprörande och medialt spektakulärt, inte har sådana dimensioner som i fallet Fadime Sahindal. Hon var en person som genom både sin livsgärning och sin död blev en symbol för kampen mot hedersmordskulturen. Även i det fallet anser jag att det var tveksamt att begravningen direktsändes (av TV4), men lättare att förstå och motivera. Läs mer i Rosenbergs artikel.

Jag har ingen förståelse för att begravningen av den här lilla flickan sänds i tv. För mig är det helt obegripligt både att SVT vill sända den och att familjen vill att den ska sändas. Det känns mer som att det hela blir ett spektakel, hur vacker ceremonin än blir. Och som sagt: något verkligt allmänintresse finns knappast. Ceremonin borde hållas i stillhet och värdighet, inte inför tv- och andra kameror och en massa utomstående, främmande människor. Det är min åsikt.

Till slut förvånas jag över slutet i Göran Rosenbergs i övrigt välskrivna text: ”Två små barn i Arboga väntar just nu på sin begravning.”

Inte väntar väl två barn i Arboga på sin egen begravning? De är ju döda, de kan inte vänta på någonting. Vad Rosenberg troligen menar är: ”I Arboga väntar familjen nu på att begrava två små barn.” Han borde ha skrivit så.