Om Bismilahi-förskolorna i Rinkeby

I medierna har detrapporterats om hur en somalisk kvinna som varit förskolechef och ägare till Bismilahi Förskolor AB förskingrat många miljoner skattekronor och att hon sedan den 18 januari är häktad för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott. Varför inte också för bedägeri och stöld?

I en text i Svenska Dagbladet står följande att läsa under rubriken Föräldrar i protest mot stängning:
"Ägaren till Bismihali förskolor AB och dess sju förskolor sitter sedan den 18 januari häktad misstänkt för grovt skatte- och bokföringsbrott. Tiotals miljoner har enligt åklagaren förts ut ur landet utan att någon betalat skatt för dem."

I Sverige är skattebrott nästan det värsta brott man kan begå. Det är det mest föraktade av alla brott och ett av de brott som ger högst straff. Men ändå: varför fokuserar man här på "…utan att någon betalat skatt" för de stulna pengarna? Varför fokuserar man inte i första hand på att förskolechefen har lurat och bedragit Stockholms stads utbildningsförvaltning och därmed skattebetalande människor när hon helt sonika har stulit tiotals miljoner kronor?

I min bok är stöld och bedrägeri värre brott än att man inte betalat skatt på dessa stulna pengar! Och man kan ju också irriteras över hur menlösa folk är på utbildningsförvaltningen när man okontrollerat pytsar ut enorma summor varje år utan att genomföra ordentliga kontroller av vad pengarna används till och om verksamheter verkligen behöver så mycket pengar som de hävdar. Bevisligen har ju de här förskolorna kunnat drivas för tiotals miljoner kronor mindre än vad som okritiskt och okontrollerat vräkts ut från utbildningsförvaltningen, annars hade den kvinnliga förskolechefen och två män som sägs ha kopplingar till bedrägeriet inte kunnat stjäla pengarna! Läs artikeln Dålig kontroll av stöd till privata förskolor i Dagens Nyheter. Man kan bara hoppas att Stockholms stad sent omsider drar lärdom av det som hänt och skärper sig och inte handskas så vårdslöst med allmänhetens pengar i framtiden. Annars måste man kanske utreda om de anställda med detta asvar är lämpade att hantera skattebetalarnas pengar!

Ytterligare en fundering: Varför han man överhuvudtaget i integrationsiverns Sverige gett tillstånd och vräkt ut pengar till ett privat förskoleimperium där det går endast somaliska barn, 190 stycken? Hur tycker Skolverket (eller om det är Stockholms stad) som beviljat tillstånd, att det rimmar med tanken på integration, på vilket sätt främjas integration när dessa förskolor är totalsegregerade? Vad säger Nyamko Sabuni och Jan Björklund om upplägget? Hur som helst: verksamheten måste omedelbart upphöra och barn till somaliska föräldrar, lika väl som barn till föräldrar med annan bakgrund, ska gå i förskolor med blandade barngrupper; i förskolor som noga granskas och kontrolleras av dem som har ansvaret för att våra skattepengar används på bästa sätt.

Till slut: i Rapport från inspektion av Bismilahi förskolor i Rinkeby 23/1 – 2/2 2007 kan man få en hel del intressant information. När man läser den kan man i tanken vända på allt och tänka sig ett företag som heter I Guds namn. Det är vad Bismillahi betyder – alltså: I Allahs namn. Vi tänker oss vidare att I Guds namn Förskolor AB endast går svenska barn och att fokus ligger på svenskhet, svenska språket, svenska traditioner i precis samma utsträckning som den ligger på somaliska, islamska värderingar hos Bismilahi Förskolor. Så här står det bland annat i rapporten som nämns ovan:

"Verksamhetens gemensamma värdegrund baseras till stor del på islamska värderingar och tankesätt. Personalen arbetar medvetet i barngrupperna med att utveckla en förståelse för islamsk kultur och religion. Detta kommer till uttryck i verksamheten genom samlingar då barnen läser verser från Koranen, den planerade islamska verksamheten varje vecka med bland annat imamens regelbundna besök i varje barngrupp."

Överför allt detta till helt svenska förhållanden, kristna värderingar och tankesätt, bibelläsning, prästbesök etc och fundera sedan över om en sådan verksamhet hade tolererats ens en enda dag! Och då lever vi ändå i Sverige där svenskan är huvudspråk och kristendomen till för inte så länge sedan var statsreligion.

© Denna blogg. Citera gärna men ange källan!