Finländska skolelever deltar i ny internationell tävling

– Hur tolkar man statistik och statistiska figurer?
– Hur uppskattar man statistikens tillförlitlighet?
– Hur uppkommer den statistik som beskriver vårt samhälle?
– Var hittar jag statistikinformation när jag behöver den?

Bland annat den här typen av frågor kan finnas med i den internationella tävlingen i att läsa och använda statistik som arrangeras av IASE – International Statistical Literacy Project. Tävlingen som är avsedd för skolelever 10-18 år arrangeras för första gången i år. Finländska elever utmanas att delta i tävlingen vars målsättning är att förbättra elevernas färdigheter att med statistiska medel beskriva omgivningen och använda statistiken som en hjälp i vardagen.

Följande länder har hittills anmält sig:
Sydafrika, Portugal, Italien, Kina, Brasilien, Argentina, Nya Zeeland, Mexiko, Chile, Förenta staterna, Columbia, Costa Rica, Sri Lanka, Indonesien, Nigeria, Ryssland, Finland, Nederländerna, Filippinerna och Frankrike.

Finland är via Statistikcentralen, tillsammans med Sydafrika, tävlingskoordinatörer.

Diskrimineringsombudsmannen som ska utreda kränkningar kränker själv

DO har klantat sig i ett fall där några unga män med filmade bevis visade att de inte släpptes in på restauranger i Stockholm för att de var utlänningar. På DO var man så långsamma och ineffektiva att fallen hann preskriberas utan att något hände. Läs bland annat här.

Regeringen borde snabbt slå ihop alla de där myndigheterna som slutar på "O" (DO, HomO, JämO – finns det fler?) till en enda myndighet med en inte alltför stor personalstyrka men med personal som agerar snabbt och effektivt. Det är inte första gången jag har undrat över vad DO egentligen sysslar med, det är många som berättat om onödig byråkrati och att anmälningar om diskriminering och kränkningar tar oerhört lång tid att hantera.

Om vi överhuvudtaget ska ha en myndighet som ska hantera diskrimineringsfrågor – frågorna borde kanske i stället kunna hanteras direkt i domstol så man slapp gå omvägen via DO, JämO och HomO – så måste den vara slimmad och effektiv som bara den. Och trovärdig. Den ska direkt avvisa ogrundade och idiotiska anmälningar som bara tar upp samhällsresurser i onödan och den ska agera omgående och kraftfullt när det gäller välgrundade anmälningar där människor verkligen lidit skada och inte bara fått höra att de (självklart) inte får bada med kläderna på eller att de inte kan bli lärare i svenska om de inte behärskar språket.

Ta krafttag på det här träskmarkiga området, regeringen!

Är detta ett skämt?

Läs artikeln i Resumë med rubriken Sefastsson ska granska medier. Är det ett för tidigt aprilskämt?

Somalier gripna misstänkta för att ha planerat terrordåd

Enligt uppgift har tre män gripits i Sverige misstänkta för att ha planerat terrordåd och för finansiering av terroristorganisationer. Detta rapporteras om såväl i Sverige som i andra länder. Det märkliga är att man i svenska medier i huvudsak talar om att ”tre svenskar” har gripits och mer i undantagsfall nämner att de har somalisk bakgrund. I andra länders medier (bland annat i norska Verdens Gang och finländska Hufvudstadsbladet) framgår det tydligt och klart från början att det handlar om tre somalier med svenskt medborgarskap. Vilket ju är det mest korrekta.

Vad är det som gör att man i Sverige tror, att så fort någon kommit hit och fått svenskt medborgarskap så är han eller hon ”svensk”? Fråga vem som helst bland invandrare i första generationen – och ofta också i andra – om de upplever sig som ”svenskar”! Och tänk lite själva: om svenskar emigrerar till Australien eller USA eller Thailand – känner de sig då som australiensare, amerikaner eller thailändare så snart de bosatt sig där? Visst inte. Och när en svensk bosatt i Thailand begår ett brott som det skrivs om i Sverige och andra länder så kallas han knappast för ”thailändare, han kallas med absolut största tänkbara sannolikhet för ”svensk”. ”En svensk man/kvinna bosatt i Thailand”. Även om vederbörande har uppehållstillstånd och t.o.m. medborgarskap i Thailand.

Svenskarna måste lägga sin felaktiga uppfattning om att alla i världen vill vara svenskar åt sidan och börja benämna människor korrekt.

Finland: Inga landshövdingar mer

I Finland läggs landshövdingetjänsterna ned i samband med regionförvaltningsreformen nästa år (2009). Är det inte dags att göra detsamma i Sverige?

Friheten krymper i Demokratiska BananMonarkin Sverige

Friheten krymper allt mer i DBMS – Demokratiska BananMonarkin Sverige.Yttrandefriheten är absolut inte vad den har varit och borde vara enligt grundlagen, den kringgärdas numera av en massa uttalade men även outtalade undantag från reglerna. Det kan bland annat pastor Åke Green säkert berätta om, han som nästan korsfästes för att han hade sagt något om homosexuella i en predikan. Åsiktsfriheten är inte heller vad den har varit, vissa åsikter är s.a.s. godkända (av staten, politiker, media) andra får inte uttryckas för att… ja, jag vet inte riktigt varför. För att någon kan bli ”kränkt”, detta sjuka (kranka) begrepp som så till den grad anammats av svenskarna att minsta lilla ord eller mening som uttalas kan vändas emot en och användas i en skadeståndsprocess via DO eller i domstol.

För exempel och för att se hur allt hänger ihop kan man t.ex. läsa Maciej Zarembas artikelserie om hur det går till på Lärarhögskolan. Där tycks det vara så lågt i tak för lärarna att de går dubbelvikta. Artiklarna finns här. Man kan också läsa Nuri Kinos artikel med rubriken Hotell- och restaurangfacket ägnar sig åt utpressning som visar hur stor och orimlig makt fackkolosserna har och hur totalt utan frihet att välja att vara med i deras förening eller inte mäniskorna är. Ordföranden i Hotell- och Restauranganställdas förbund (HRF) Ella Niias har skrivit en skrämmande pampreplik: Fel om facket, Nuri Kino. Nuri Kinos slutreplik med rubriken Desperat, Ella Niia avslutas så här:

Niia påstår vidare att alla som inte har kollektivavtal ”garanterat dumpar löner och utnyttjar anställda”. Hon pekar ut en hel grupp som skurkar. Det är väl magstarkt, dock inte förvånande när det kommer från en fackpamp. För en så grov anklagelse bör Niia be alla hårt arbetande, lågt avlönade småföretagare som valt bort facket om ursäkt. Facket ska börja ”kollektivavtalsmärka” restauranger. Jag hoppas att de som inte har sådana avtal sätter upp egna dekaler i sina fönster med informationen: ”Inga kollektivavtal men god mat och schysta villkor. Välkomna!”

Vidare kan man ta del av mina och andras skriverier kring Migrationsverkets åsiktskontroll som bland annat drabbat Lennart Eriksson, tidigare enhetschef på verket numera omplacerad av en kamelsväljande verksamhetschef. Här är länkar till några texter på min blogg och i Svenska Dagbladet. Vad andra har skrivit kan letas efter på nätet.

”Sweden accused of persecuting civil servant for pro-Israel views” 20 februari
Information från Birgitta Elfström till f.d. kolleger på Migrationsverket 22 februari.
Åsiktskontroll på Migrationsverket kolumn i Svenska Dagbladet den 25 februari

Tankefriheten har ingen ännu lyckats rå på, men det dröjer väl inte länge innan vi får små datachip inopererade innanför pannbenen så att även våra tankar kan kontrolleras. Och ve den som då tänker otillåtna tankar i kontrollstaten Sverige – det blir dryga böter för sådant. Ett nytt område, förresten, där staten kan krama pengar ur det arbetande folket…

Ytterligare en migga berättar – jag har snart material till en bok!

Från Bengt Sjöberg, som varit frivilligt ombud åt många asylsökande, kom idag positiva besked. Jag ska inte gå in på detaljer, men några asylsökande familjer som han hjälpt under lång tid, fick idag "under sittande möte" permanenta uppehållstillstånd av Migrationsverket. Den ena familjen har varit här i sju år… Sådant händer också, förstås. Som jag har sagt många gånger tidigare: det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Förresten: Bengt Sjöberg har skrivit en bok som jag tyvärr själv inte hunnit läsa än. men som jag bläddrat lite i. Jag ska försöka få tid att läsa hela boken och inte bara stycken ur den, och jag tror att många skulle behöva göra detsamma. Den heter När världen kom till stan och bland annat här kan man få veta mer om den.

Men de ljusglimtar som finns är tyvärr bara glimtar. På Migrationsverket är det, att döma av otaliga mejl och samtal från dem som faktiskt jobbar där, just så lågt i tak som jag tidigare skrivit om. Miggorna får hålla tyst för att inte stöta sig med någon som får för sig att försöka avskeda dem eller omplacera dem på grund av deras privata åsikter (som Lennart Eriksson), medan de som begår grova övertramp och i vissa fall kan misstänkas för att ha begått brott, sitter kvar, inte sällan med stöd av facket. Snart kan jag sätta samman en bok med titeln Miggor berättar! För på verket kan de inte tala öppet och rädslan verkar ha spridit sig än mer – och obehaget – efter vad som hände med den anställde Lennart Eriksson som klandrades och omplacerades för sina privata åsikter. Här följer vad en migga berättar:

Jag läste det du skrev i din kolumn i Svenska Dagbladet. Porrsurfandet, tårtan och den blinde irakiern har jag känt till, och de som köpte sprit i taxfree med en utvisads kuponger. Jag blev alldeleles bestört. Många pratade om det och alla höll med dig om att sådant här förekommer. Jag pratade jag med en kollega som tyckte att vi lever i en förskräcklig värld med åsiktsregistrering med mera, där man – precis som du säger – silar mygg och sväljer kameler.

Det finns de här på Migrationsverket som nu börjar känna sig förbjudna att ha egna, privata åsikter även om de är helt legitima, eftersom man aldrig vet vad som går an på verket. Det är ju självklart att en anställd på verket inte kan hysa rasistiska åsikter (men många kanske gör det ändå, i smyg), men det måste väl ändå vara tillåtet att en privat åsikt i Israel-Palestina frågan, om det inte påverkar ens arbete! Det är många politiker som har det och inte så privat heller.

Det måste också vara tillåtet för oss att vara medlemmar i olika politiska partier men det är inte något som man vågar skylta med på verket. Särskilt om man skulle vara medlem i miljöpartiet eller i vänsterpartiet. Nu vet jag inte om det finns några sådana. Men om man för fram åsikten att "de papperslösa och de gömda" borde få rätt till sjukvård kan det väcka ont blod. Det har jag själv fått erfara eftersom jag tycker så. Inte på grund av att jag vill uppmuntra folk att stanna i Sverige illegalt utan bara därför att jag tycker att det är inhumant att låta bli att ge vård åt svårt sjuka människor oavsett om de har tillstånd eller inte. Kanske beror det på att jag arbetade nästan 20 år inom sjukvården innan jag blev migga…

Samtidigt begås det stora misstag av verket. När jag letade efter din artikel på verksnätet läste jag en annan artikel som handlade om en vietnamesisk liga som sålde falska anknytningar, producerade falska bevis och skinnade Sverige stort. Verket kunde naturligtvist ha kvävt denna hantering i sin linda, men eftersom vi (från ledningen) fått höra att vi ska fatta snabba beslut, inte utreda mer än ndvändigt etc, så blir det ju på detta sätt.

Jag har i tidigare bloggningar skrivit att om alla på Migrationsverket hade gjort sitt jobb ordentligt – om inte ledningen hade mer eller mindre infört ackord på beslut och om man använt sig av DNA-tester och inte varit rädda för DO – så hade kanske många (vietnamesiska och andra) barn räddats från det helvete de nu tvingats genomlida i Sverige. Thanh (se under Vietnameserna) hade fått uppehållstillstånd liksom Shohreh och lille Arvin som jag också skrivit om tidigare, och många, många (förmodligen tusentals) som inte hade lagliga skäl att få stanna här men som ändå getts uppehållstillstånd, hade utvisats.

Läs tidigare bloggningar om vansinnigheter på Migrationsverket under kategorirubriken Asyl&Migration i högerspalten.

Sveriges Radio: “Utvisas trots uppehållstillstånd”

Jag har några gånger tidigare ifrågasatt en del av Sveriges Radios rapportering i en del asylfrågor, där begreppen blandats ihop och texten på deras sajt inte har varit så korrekt och tydlig som den bör vara i en public service-kanal. Nu är det dags igen. Ett inlägg daterat 27 februari 2008 kl 06:54 har rubriken Utvisas trots uppehållstillstånd. Det börjar:

Trots att han har barn och fru i Sverige ska 25-årige Hamid Sleeman avvisas till norra Irak. Efter sex år i Värmland har han nu fått ett beslut från Migrationsverket som inte kan överklagas och som innebär att han måste återvända till Irak för att därifrån på nytt söka uppehållstillstånd i Sverige.

Utan att gå in på det faktum att man måste söka uppehållstillstånd från hemlandet när man har familj här, konstaterar jag att rubriken är felaktig. Ingen som har uppehållstillstånd utvisas! Om man har begått brott eller fått uppehållstillstånd på falska grunder dras uppehållstillståndet in och personen ifråga utvisas. Men den man som Sveriges Radios inlägg handlar om har flera gånger fått beslut om att han inte får uppehållstillstånd. Han har aldrig haft – eller fått löfte om – permanent uppehållstillstånd. Han hade ett tillfälligt uppehållstillstånd med stöd av den tillfälliga s.k. amnestilagen, inte ett permanent dylikt. Att tusentals personer fick tillfälliga tillstånd att vistas här innebar inget löfte om att de skulle övergå i permanenta tillstånd.

Sveriges Radio borde vara mer noga med hur de rapporterar, deras slarv förvirrar ytterligare på ett redan förvirrat område.

Göteborgs stad vill att HD prövar fall med fullt påklädda kvinnor i simhall

Följande rapporteras av Ekot, Sveriges Radio:
Göteborgs stad går till Högsta domstolen för att slippa betala skadestånd till två muslimska kvinnor som avvisades från Kärra simhall på grund av sin klädsel.

Göteborgs stad stämdes av diskrimineringsombudsmannen (DO) och hovrätten dömde Göteborgs stad att betala 20.000 kronor i skadestånd till var och en av kvinnorna. Hovrätten kom fram till att det var diskriminering när badvakter begärde att kvinnorna skulle byta om eller lämna simhallen. Kvinnorna var i simhallen som sällskap åt sina barn och bar bland annat långärmad tröja och huvudduk.

Staden begär nu prövningstillstånd hos Högsta domstolen.

Min kommentar: Utmärkt att Göteborgs stad går vidare med detta. Självklart ska inte ett så ohygieniskt beteende som att bada i allmänna simhallar med kläderna på tillåtas. Det har inget alls med det numera så populära begreppet "diskriminering" att göra utan är vad som gäller och har gällt i decennier – av hygieniska skäl – i simhallar. Alltså man badar inte i sina kläder utan i för ändamålet lämpliga baddräkter som endast används just för bad.

Det ska givetvis inte gå att tillskansa sig skadestånd för att man inte följer de regler som av hygieniska skäl gäller för alla!

Den 25 februari tog också Thomas Nordegren upp frågan om otyget att bada i en massa tyg i sitt program i Sveriges Radio . Han var rejält irriterad, han sa att han rentav var chockad, över hur det ser ut på allmänna bad i Sverige idag. Lyssna här.

“Tomtebloss i häcken på tomtemyndigheter”

Med anledning av inläggen Vänd på det hela och satsa på bästa tänkbara svenskundervisning i första hand! och Med anledning av inlägget om tolkar och svenskundervisning har följande mejl inkommit från en bloggläsare, som jag väljer att lägga ut. I detta fall är skribenten okänd för mig, men jag anser att texten han/hon äger samma värde oavsett om jag vet vem som har skrivit den eller inte:

Med anledning av inlägget om tolkar och svenskundervisning
Bra att du sätter tomtebloss i häcken på dessa tomtemyndigheter! Det är en skrämmande historia om utländska läkare och hur utlämmnade svenskar/svensktalande är i sitt eget hemland: en svensk har ingen rätt att begära tolk om denne inte förstår vad den utländske läkaren säger på en svensk läkarmottagning medan en invandrad utländsk person har all rätt att få en tolk – dessutom betald av staten – om denne inte förstår vad den svenske läkaren säger!

Vänligen,
en som flytt från Södertälje, inte flyttat

Åland kan säga nej till EU:s nya grundfördrag – och hamna utanför EU!

Lilla självstyrande Åland kan säga nej till EU:s nya grundfördrag. Finland röstar troligtvis ja till fördraget och Åland ställs då i en unik position.

Enligt riksdagsledamot Kimmo Kiljunen som föreläste om det så kallade Lissabonavtalet under ett besök i Mariehamn skulle ett åländskt nej innebära att Åland ställs utanför EU. Lissabonavtalet ersätter nämligen de tidigare fördragen.

Orsaken bakom tveksamheten till fördraget är att Åland vill ha en egen plats i EU-parlamentet och egen talerätt i EG-domstolen. Nejsägarna vill också att närhetsprincipen i beslutsfattandet ska gälla också för Åland.

I dag finns tio ledamöter i Ålands lagting som tänker rösta nej till fördraget. Endast elva av lagtingets 30 ledamöter behöver rösta nej för att Åland skall ställa sig utanför fördraget. Då måste Ålands position i EU utredas i framtiden.

Källa:

Att få rätt mot myndigheter och domstolar som gjort fel är lika lätt som att hitta en knappnål i en jättelik höstack

Jag har tidigare skrivit om den iranska kvinnan Shohreh Eilbeig och hennes lille son Arvin, född i Sverige i december 2003. Många, främst Hallands Nyheter men också Sveriges Radio, har uppmärksammat den här mammans och sonens belägenhet.

Nu har Migrationsöverdomstolen, högsta instans i asylärenden, meddelat att:
”Migrationsöverdomstolen finner att det som har kommit fram i målet inte utgör skäl för att meddela prövningstillstånd.”

Ingen hänsyn har tagits till att Shohrehs och Arvins fall bedömts på olika grunder av Migrationsverket resp Migrationsdomstolen och att man hos Migrationsverket hävdat att hon är gift och därför inte riskerar att lida skada om hon och sonen återvänder till Iran medan man hos Migrationsdomstolen konstaterat att hon ”fått ett utomäktenskapligt barn” vilket givetvis inte accepteras i Iran.

Så vad händer nu med Shohreh och lille Arvin, född i Sverige och drygt fyra år gammal? Eftersom fallet inte tas upp till prövning av Migrationsöverdomstolen, vart ska då Shohreh vända sig för att få det sitt fall prövat när Migrationsverket och Migrationsdomstolen har olika åsikter – som har avgörande betydelse för om hon kan återvända till Iran – i frågan om huruvida hennes son är född inom äktenskapet eller inte? Europadomstolen? Och hur ska Shohreh och Arvin leva under den långa tid på 1-2 år som en hantering i Europadomstolen tar?

Med en dåres envishet upprepar jag vad jag så många gånger tidigare sagt och skrivit: Migrationsverkets hantering av asylsökande har havererat. Massor av ”fel” människor beviljas uppehållstillstånd i Sverige efter en mycket kort handläggningstid (även terrorister) och utan bevis för vilka de är och varifrån de faktiskt kommer, medan andra likt Shohreh och många med henne som vistats i landet i 4, 5 år eller längre och blivit felhanterade av myndigheterna, tvingas leva i en icke-värld, ett Ingenmansland. Den ”individuella” och ”rättssäkra” prövningen som verket ofta talar om existerar helt enkelt inte för alla.

Med anledning av inlägget om tolkar och svenskundervisning

Följande mejl kom till mig från en bloggläsare. Det är ett viktigt inlägg i debatten om tolkar och språkkunskaper etc i Sverige av idag. Läs först Vänd på det hela och satsa på bästa tänkbara svenskundervisning i första hand.

"När jag läste ditt inlägg med rubriken Vänd på det hela och satsa på bästa tänkbara svenskundervisning i första hand! tänkte jag på min egen situation. Den är lite tvärtom mot det du skriver om. Jag hade behövt tolk för att kunna kommunicera med de två läkare som "behandlat" mig (dvs skrivit ut tabletter) de senaste månaderna när jag varit sjuk. Ingen av dessa läkare talar begriplig svenska och själv kan jag varken ryska eller estniska. Någon syster som kan översätta finns inte, än mindre någon tolk. Ingen av de två läkarna har undersökt mig, de har bara lyssnat på mina ord och skrivit recept. Remiss fick jag tjata mig till, annars hade jag fått fortsätta att äta värkpiller, arbeta och tro på att det bara var muskler som värkte. Det visade sig vara diskbråck. Om jag fortsatt att arbeta kunde det slutat med förlamning!

Vi talar så klart om den offentliga vården, om min vårdcentral i Sveriges huvudstad. Däremot finns alltid tolk och dessutom kommunicerar samtliga tandläkare bra på engelska hos privata Citydental, där jag lagar mina tänder. Det gör även jag så där är det aldrig något problem.

När jag själv kom till Sverige lärde jag mig svenska på fritiden, på arbetet och efter arbetet. Efter något år var det ingen som kunde tro att jag inte hade svenska som modersmål. Vill man bara så kan de flesta lära sig."

Vänd på det hela och satsa på bästa tänbara svenskundervisning i första hand!

Nu rapporteras det (bland annat här och här) om att utländska personer "diskrimineras" i det svenska rättssystemet. Detta på grund av att det inte finns tillräckligt med tolkar i alla de många språk som talas av inflyttade till Sverige. Och genast ropar man på många fler tolkar för att människor inte ska "diskrimineras" i domstolarna!

Men inte "diskrimineras" man för att det inte finns tolkar! Finns det inga tolkar så finns det inga tolkar och då är det givetvis inte fråga om diskriminering. Diskriminering förutsätter ett aktivt agerande för att utestänga eller behandla någon sämre än andra med flit, och det handlar det ju inte alls om här. Det handlar om att det helt enkelt inte existerar tolkar i den mängd som behövs när utländska personer hamnar i det svenska rättssystemet. Man ska inte använda ord som "diskriminera", "fördomar" och "kränka" i alla möjliga och omöjiga sammanhang, då mister de sin verkliga innebörd.

Att det blir problematiskt när människor som är åtalade, målsägande, vittnen eller åhörare inte förstår vad som sägs är självklart. Lika självklart borde det vara att staten i första hand satsar på att människor som får uppehållstillstånd i Sverige ska lära sig landets språk ordentligt. Samhället ska sätta in bästa tänkbara resurser för att det ska kunna bli verklighet: lärare som lär ut svenska ska vara infödda svenskar med svenska som modersmål och endast i undantagsfall människor med andra modersmål men då ska de ha mycket, mycket goda kunskaper i svenska. Att, som nu, ofta låta invandrare med oacceptabelt britfälliga kunskaper och inte sällan dessutom mer eller mindre stark brytning lära ut svenska till andra invandrare är förkastligt.

Ju fler som lär sig svenska genom heltidsstudier i början av sin vistelse här, desto färre som så småningom, om de begår brott eller på annat sätt hamnar i rättssystemet behöver dyra tolkar. För tolksystemet är fruktansvärt dyrt! Så vänd på det hela: se till att människor lär sig landets språk så att vi har ett gemensamt språk i domstolarna (och i andra sammanhang). Då torde tolkarna räcka till för dem som ändå, av en eller annan anledning, inte klarar språket, t.ex. om de kommit helt nyligen eller var ganska gamla när de kom till Sverige. De ska givetvis i möjligaste mån få tolkhjälp, på samma sätt som vi skulle förvänta oss att få det om vi var nyinflyttade i ett land där vi inte behärskade språket än, och hamnade inför rätta.

Helsingfors-Vanda flygplats tredje bäst i Europa

Helsingfors-Vanda flygplats placerade sig tillsammans med München som tredje bästa flygplats i Europa, i en studie gjord av ACI – Airport Council International. Till bästa flygplats utsågs Porto i Portugal och nästbäst blev flygplatsen i Zürich, Schweiz.

Hela 90 flygplatser jämfördes och 200.000 passagerare intervjuades. Helsingfors-Vanda flygplats har legat i topp ända sedan år 1997.

Utredningen om försörjningskrav vid anhöriginvandring

Utredningen om försörjningskrav vid anhöriginvandring ska redovisas senast den 1 oktober 2008. Det blir lagmannen Erik Lempert, Uppsala Tingsrätt, som ska lämna förslag på hur ett försörjningskrav vid anhöriginvandring kan utformas. Erik Lempert har tidigare varit expeditionschef på Kulturdepartementet och har lett Asylprocessutredningen, Utredningen om förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning och Skyddsgrundsutredningen. Han har också varit ordförande i den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala och regeringens utredare av Lagen om etikprövning.

Det är bra att detta inte dras i långbänk, det behövs inte flera år för varenda utredning (som varit vanligt under den förra regeringen) eftersom det då kan bli så att förutsättningarna som förelåg när direktiven gavs, har förändrats.

Amerikanerna räddar irakiska hundar och katter!

Men nu går väl ändå skam på torra land! Medan hundratusentals irakier torterats och dött de senaste fem åren och medan massor av irakier behöver skydd i andra länder, så har amerikanerna startat en räddningsaktion för… hundar och katter!!!

Elva hundar och två katter har adopterats" av SPCA (Society for the Preventionof Cruelty to Animals), som betalar ca 4.000 USD (ca 26.000 kronor) per räddningsaktion.

"Det är att kräva för mycket att förvänta sig att de (amerikanska soldater) först ska resa till Irak och sedan överge sina husdjur där", säger en talesperson för SPCA.

Charlie, en 9 månader gammal border collie, förbereddes för sin "flykt" från Irak genom sprutor mot rabies m.m. och flögs sedan i 13 timmar från Baghdad, via Kuwait till USA. Han kom fram på Alla Hjärtans Dag. "Det är den ultimata kärlekshistorien mellan en man och hans hund", säger talespersonen för SPCA.

Och hur många människor har USA lagt ner lika mycket kärlek och pengar på? Hur många irakier har USA tagit emot? Inte ens lika många som lilla Södertälje i Sverige. Men grattis till hunden Charlie och hans tio hundkompisar och några katter som fått ett mer än välvilligt mottagande i sitt nya hemland. De har kommit till ett land som tycks värdesätta hundar mer än människor – i varje fall om de kommer från Irak. Skäms, USA!

Kolumn i Svenska Dagbladet den 25 februari 2007

Min kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida den 25 februari har rubriken Åsiktskontroll på Migrationsverket – sila mygg och svälja kameler.

Här är en inkommen kommentar till texten:
"Svaret på frågan är väl att de av någon annan myndighet tvingas ha myggnät emedan kamelbesluten aldrig mäktats med att kvalitetssäkras…"

30.000-50.000 i månaden i åratal – utan att lyfta ett finger

Läs Martin Borgs skrämmande text om bland annat Helena Frisk, Jonas Sjöstedt, och Eva Johansson som håvar in ofantliga summor (skattepengar) bara för att de är f.d. riksdagsledamöter.

Här är en lista ur Martin Borgs artikel som borde göra många människor – särskilt arbetslösa med låg a-kassa som inte får jobb trots att de verkligen försöker – rejält förbannade:

Riksdagsledamöterna som inte behöver jobba på tio år eller mer
1. Tuve Skånberg, inkomstgaranti till och med 31 mars 2021
2. Johnny Gylling, 28 februari 2021
3. Lars Ångström, 28 februari 2021
4. Lennart Gustafsson, 30 november 2019
5. Pär Axel Sahlberg, 30 april 2019
6. Sven-Erik Sjöstrand, 28 februari 2019
7. Thomas Högström, 31 januari 2019
8. Mikael Odenberg, 30 november 2018
9. Ann-Marie Fagerström, 30 september 2018
10. Owe Hellberg, 31 juli 2018
11. Lars Bäckström, 28 februari 2018
12. Ulla Wester, 31 januari 2018
Totalt har drygt 100 ledamöter inkomstgaranti.

Läs hela artiklen på realtid.se.

Om “hårdare krav på flyktingar” i Godmorgon, världen!” i P1 m.m.

I radioprogrammet Godmorgon,världen! andra timmen, i P1 den 24 februari, sändes ett reportage om ”om ett politiskt brännbart område i förändring.”

Återigen uttryckte Anders Lago, kommunalråd i Södertälje, det han gjort i åratal: att det inte går att ta emot tiotusentals asylsökande i Sverige (2007 beviljades 75.000 uppehållstillstånd, enligt SR) om man inte stramar upp mottagningen och sprider ut människor till orter där det finns bostäder och möjlighet till jobb.

Återigen uttryckte migrationsminister Tobias Billström att det är viktigt att människor som kommer hit också kommer in i samhället och att det inte är fritt fram att själv välja om man vill stanna i Sverige eller inte.

Och återigen uttryckte en expert det hon förväntades uttrycka om att ”det inte är rätt väg att gå” (att skärpa reglerna) och att ”Sverige är lika dåligt som andra länder” vad gäller asylinvandringen.

För 13 år sedan när jag började som ombud för asylsökande och andra invandrare (adopterade, ambassadanställda m.fl.) var det få medier som talade eller skrev om de här frågorna. Kunskapen hos journalisterna i gemen var minimal och det som togs upp var ofta enskilda ärenden där journalisterna inte läst på utan tämligen okritiskt förde vidare det som upprörda ortsbor och ombud berättade. Undantag fanns, givetvis. Fortfarande är kunskaperna hos journalister som tar sig an asylområdet inte sällan ganska svaga, men det finns samtidigt betydligt fler idag som lärt sig mycket genom åren och som kan anses tämligen kunniga. Dock gör många fortfarande det stora misstaget att de inte tar del av alla handlingar innan de skriver om ”ömmande avvisningsfall”. Och att de inte tänker på helheten när de skriver om detaljer i nya regler som rör invandringen. Ingen är betjänt av att man bara framhåller vissa delar och struntar i andra; asylinvandringen liksom annan invandring får långtgående ekonomiska, politiska och samhälleliga konsekvenser, såväl positiva som negativa. Det är därför jag alltid framhåller att asyl- och invandringsfrågor absolut inte är endimensionella; de är inte svarta eller vita utan svarta och vita. Ju fler som inser det, desto bättre för oss alla. Att skyffla negativa fakta och sanningar under mattan är förödande för både majoritetsbefolkningen och dem som kommer hit.

Läs bland annat här och här några exempel på märkliga och okunniga uttalanden – inte av journalister men av riksdagsledamöter som borde veta bättre.