En migga om rättstillämpningen på Migrationsverket

Här följer ytterligare två berättelser om hur det går till på Migrationsverket. Skulle någon i ansvarig ställning vilja veta – om de inte redan vet det – vilka det här handlar om så finns namnen tillgängliga. För så här börjar den migga som berättat nedanstående sitt mejl:

Chefen som omnämns i fall nr 1 heter X och är chef för Tillståndsenheten i Y. I fall nr 2, den jurist som var ansvarig för att Migrationsverket höll på att göra bort sig kapitalt är Z.

Och anger var de finns och deras namn. Och så här lyder fortsättningen:

Några exempel på hur rättstillämpningen ser ut inom Migrationsverket. Notera att de här två exemplen går åt ”vardera hållet”, så de är rätt talande för hur tingen står numer.

1) Tidskravet.
Inom området Besök & Bosättning finns ett tidskrav för hur lång tid ett ärende om familjeanknytning (typfall: någon lämnar in en ansökan på en ambassad för att flytta till någon som bor i Sverige) får ta. Det tidskravet är enligt lag 9 månader. Tidskravet innebär dock inte att ärenden som blivit 9 månader med automatik ska antingen beviljas eller avskrivas, eftersom det kan finnas olika anledningar till varför ett ärende får en viss längd. Det här tidskravet har GD stramat upp till 6 månader.

Nu finns det inom Besök & Bosättning minst en chef som bevisligen ägnar sig åt att ta saken i egna händer när handläggaren inte är på rummet – exempelvis kvällstid – genom att själv ta fram ett ärende som närmar sig tidsgränsen och sedan helt sonika bevilja det. Den här chefen har tidigare arbetat på ett annat verk och har därför inte mycket koll på utlänningslagstiftningen. Rättare sagt: han har nog ingen koll alls. Han har däremot rykte om sig att vara en av verksamhetsområdeschefens favoriter. Det där med favoritskap är ju lätt att förstå: hans enhet har ju en 100-procentig måluppfyllelse om man ser till tidskraven. Innehållet däremot spelar tydligen ingen roll, eftersom den här chefen ger blanka f-n i varför ett ärende fått en viss tidslängd.

2) METOCK
Slå in METOCK i sökmotorn Google, så får ni se. Saken har också varit med i svenska nyheter. Vad saken gäller är en del av europarätten, som reglerar anhöriga och deras rätt att bo i olika medlemsländer. EG-domstolen i Luxemburg ägnade sig i somras åt att meddela en dom som läxade upp Irland och Danmark, som hade struntat i att införa en viss lagstiftning. Och så långt ser det ut som att två medlemsländer i EU fått på tafsen. Den skaran kunde lätt varit tre:

Migrationsverket var fantastiskt nog – och det här är protokollfört och finns att läsa på vårt intranät – en hårsmån från att skriva ett vägledande beslut där Sverige höll med Irland och Danmark. Det var en rätt stor grej internt att Migrationsverket skulle göra så här,  fast f-n vet hur de resonerade: Om EG-domstolen fått ett mål på halsen för att två medlemsländer inte gör som de ska så finns det väl ingen anledning att skjuta sig själv i foten?! Dessutom är det väl en sak för lagstiftaren och inte för Migrationsverket att ändra på lagar. När väl METOCK-domen kom kunde man läsa följande ”ändring” på vårt intranät (publicerat den 17 september):

”Domen påverkar inte Migrationsverkets praxis på något avgörande sätt. Verket har tillämpat bestämmelsen om uppehållskort i 3 a kap. utlänningslagen (2005:716) på ett sätt som ligger i linje med EG-domstolens dom i det nu aktuella fallet.”

Och enda anledningen till att Migrationsverket inte gjorde bort sig ordentligt är att EG-domstolen hann ge en snabb dom i METOCK-målet!

Frågan är vad migrationsministern tycker om att hans myndighet upphöjt sig själv till lagstiftare? Och att hans myndighet gång på gång gör bort sig.

Vore jag generaldirektör för ett verk med personal på viktiga poster, som agerar som i dessa två fall, så skulle jag omedelbart vilja veta vilka de är och de skulle inte bli långvariga på mitt verk!

© Denna blogg.