“Skriv en bok om Thanh!”

”Skriv en bok och berätta den kafkaliknande historien om Thanh”, säger flera människor till mig. Tanken har slagit mig. Men hur – hur? – ska man få ner alla vansinnigheter på papper och in mellan två pärmar?

Det senaste är att Värmdö kommun fortsätter att hitta på egna ”hyss” i stället för att lyssna på vad Thanh själv och vi som är hans ombud säger och visar på olika sätt. Idag hade socialsekreteraren bokat tid kl 11.00 för Thanh för att, tillsammans med henne, gå till Polisen! Detta för att Thanh på det sättet skulle ”bevisa” för Värmdö kommun att han ”samarbetar”! När det enda man där ska göra är att hjälpa honom, en människa i nöd, vars historia man redan mycket väl känner till!

Thanh och riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson i september 2007.

Det kan inte vara en socialsekreterares sak att tvinga Thanh till Polisen för att visa att han medverkar till att avvisa sig själv! Och allra minst när hon är mycket väl medveten om att den polis hon, självsvåldigt, bokat tid hos är samme polisman som kritiserades av JK för bara några månader sedan för att han försökt få Thanh att ljuga för sin ambassad och säga att han tappat sitt pass under sin vistelse här som turist! Dessutom har det många gånger förklarats för socialsekreteraren – skriftligt och muntligt – att polisen lagt ner arbetet med att försöka avvisa Thanh för två år sedan på grund av att det inte gav något resultat.

Ändå bokar alltså socialsekreteraren i Värmdö kommun en tid hos denne polisman (som också på andra sätt betett sig illa mot Thanh) och försöker tvinga Thanh att gå dit, viket är synnerligen förbluffande. Vad kommunen ska göra är att fastställa hans behov av försörjningsstöd och ge honom det efter att ha försäkrat sig om att han inte håller sig undan en avvisning. That’s it! Det har Thanh själv bedyrat att han inte gör, det har jag som hans ombud försäkrat socialsekreterare och det kan även styrkas av medombudet Fredrick Federley. Men det verkar det som om socialsekreteraren av någon outgrundligt anledning har bestämt sig för att agera som om vi alla tre ljuger! Det är helt omöjligt att förstå varför man jagar Thanh på det sätt man gör när allt han behöver för att kunna bo och äta är det låga bidragsstöd han enligt lag har rätt till.

Det är oacceptabelt att inte bli trodd, både för Thanh och oss som är hans ombud. Och oacceptabelt att Thanh ska behandlas som en schackpjäs som man kan flytta hit och dit och ”lyder han inte” så hotar man att dra man undan mattan under fötterna på honom och ställer honom på gatan mitt i vintern. När allt de behöver veta med tydlighet och säkerhet hos kommunen är att Thah inte är här och ”utnyttjar” systemet, inte gömmer sig och inte vägrar samarbeta med myndigheterna. Och det har vi visat på alla tänkbara sätt.

Fredrick Federley gjorde en dokumentärfilm om Thanh för snart två år sedan. Den fick namnet Viet Nam Boy (läs om den här i en bloggning från maj 2006). En bok kan få samma namn, och kanske undertiteln: ”insyn i ett ärende där myndigheterna gjort allt för att skapa problem i stället för att söka lösningar”, eller något liknande. För precis så har det varit under de mer än fem år som Thanh varit här: Migrationsverket, Polisen, socialsekreteraren – alla letar de efter sätt att trycka ner, säga nej, vägra, förhindra, neka i stället för att göra allt för att lösa en omänsklig situation. Hela tiden har jag närt ett hopp om att det någonstans längs vägen ska finnas en myndighetsmänniska – en riktig människa! – som ska sätta stopp för allt detta så att Thanh kan få lugn och ro och börja arbeta och försörja sig själv. Men den människan har inte dykt upp, tvärtom har allt blivit bara värre genom åren. Men någon gång måste det väl ta slut… Eller?

Läs hela historien under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten. Jag började berätta om Thanh på bloggen i augusti 2005, men hade lärt känna honom redan ett år tidigare då han satt inlåst utan orsak i åtta månader på Migrationsverkets förvarsenhet i Märsta, till stort lidande för honom och en kostnad på ca 800.000 kronor för skattebetalarna.

© denna blogg.