Deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna

För fyra år sedan gav Den Nya Välfärden ut en bok som hette titeln ”Skärp dig, Svensson”. Underrubriken löd: med Deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna. Den boken ramlade ut häromdagen när jag städade mina bokhyllor (samtidigt som de två böckerna från 1936 och 1937 med titeln Den perfekta värdinnan, se kategorin med samma namn i högerspalten).

Jag började bläddra i boken, och mindes att jag själv hade intervjuats i den och gett exempel på hur man kan välja att se på sig själv och sin situation och om sitt eget ansvar för hur man beter sig och hur man blir bemött. Men det viktigaste i boken var det jag mindes bäst: kapitlet om De åtta medborgerliga skyldigheterna! Jag citerar:

”En fri, självförverkligande människa är samtidigt en social varelse. För varje enskild människa är andra människor den viktigaste omvärldsfaktorn. Var och en av oss är en del av vår nästas miljö och har ett ansvar för att bete oss så att vi själva blir en så god utvecklingsmiljö för vår nästa som möjligt. Varje människa som i frihet ska förverkliga sina möjligheter har därför intresse av att de övriga axlar vissa skyldigheter. Dessa kallar vi de medborgerliga skyldigheterna.

De medborgerliga skyldigheternas objekt är vår gemenskap, vårt samhälle. Syftet med de medborgerliga skyldigheterna är att värna om denna gemenskap. Även om de åtgärder som följer av de medborgerliga skyldigheternas utövande riktas mot en enskild människa så får det konsekvenser inte bara för den människan, utan också för kollektivet.”

Och här är de åtta medborgerliga skyldigheterna som bokens författare formulerat, indelade under fem huvudrubriker:

Du ska ta vara på dig själv
– du ska utveckla dina möjligheter
– du ska bära din egen börda

Du ska ta vara på din nästa
– du ska behandla andra som jämlikar
– du ska göra goda gärningar
– du ska i ord och handling påminna andra om deras medborgerliga skyldigheter

Du ska respektera gemensamma beslut
– du ska följa lagen och även i övrigt uppfylla dina förpliktelser mot staten

Du ska bygga tillit
– du ska vara pålitlig

Du får inte glömma toleransen, förlåtelsen och nåden
– du ska ha överseende med in egen och din nästas ofullkomlighet

Boken borde vara intressant läsning för människor (ursprungliga svenskar lika väl som nyare dito), i ett land som Sverige där det mesta av sådant som i andra länder är självklarheter för folk att ta tag i och ta ansvar för själva, har tagits över av den diffusa ”staten”. ”Staten” som borde vara alla vi invånare i ett land som kallas ”demokrati”, men som här kommit att bli synonymt med dem som innehar regeringsmakten och som styr enväldigt trots att endast ca 37 % av de röstberättigade  som gick till valurnorna – alltså inte 37 % av svenska folket! – röstade på dem i förra valet.

Jag tittade in på Den Nya Välfärdens hemsida och såg att boken fortfarande finns att beställa. Den finns också att ladda ner som pd-fil. Det kan man göra genom att gå in här och klicka sig fram i vänsterspalten under ”Utredningar och skrifter”, därefter ”Övriga böcker och skrifter från Den Nya Välfärden” och sedan på ”Skärp dig, Svensson!”

^{OBS! Vid citat: ange källan!}

Ingen diskriminering – lika för alla svenska medborgare

Läs först Björn Johnssons berättelse Flykten från Iran 1979 om hur han och hans familj flydde från inbördeskrigets Iran (där fadern i familjen jobbade). De var inte "iran-svenskar" utan "svensk-svenskar" och fick ingen hjälp alls av UD och Sverige.

Att läsa om människors gnäll och klagande över att det var så jobbigt med båtresan och att det inte fanns finare båtar, mat och annat (som om svenska UD också borde haft möjlighet att fixa catering…) när svenska myndigheter med skattemedel fraktat hit dem från oroligheter och konflikter i Libanon, är direkt stötande. Men samtidigt måste man komma ihåg att detta är vad Sverige från allra första stund lärt dem som kommit hit: att bli beroende av bidrag och hjälp och att tro/tycka att de alltid har rätt att ställa stora krav på samhälleligt omhändertagande och att samhället (=andra) ska fixa allt.

Björn Johnsson slutar sin artikel så här – och det går inte att göra annat än att hålla med honom:

Det blev inbördeskrig i Iran, vi flydde och hade tur som överlevde. En del konvojer blev nermejade, vår klarade sig och vi överlevde. Jag är glad att jag lever, punkt slut. Finns inget att klaga på när man överlever sådant.

Visserligen tycker jag att det är bra att Sverige nuförtiden hjälper sina medborgare, men klaga inte på den hjälp man får i sådana lägen.

Det gäller nu för de libanon-svenskar som först fått asyl här och så småningom också svenskt medborgarskap, men som valt att flytta tllbaka till Libanon och bott där i ett tiotal år, att inse att som svensk medborgare har man inte samma rätt till totalomhändertagande av staten som man hade som asylsökande. När de nu kommer till Sverige igen så har de ingen som helst rätt att kräva att staten/kommunen/någon annan ska ordna bostad och försörjning åt dem, så som de hade som asylsökande. Att en del nu tror att socialtjänsten kan – och är skyldig – att ordna bostäder åt dem (många vill dessutom bo i bostadsbristens Stockholm med omjnejd) är huvudlöst. Något sådant kan inte sverige-svenskar kräva och det kan inte vara så att man ska göra diskriminerande skillnad på svenska medborgare födda i Sverige och svenska medborgare födda i något annat land som har förvärvat medborgarskapet efter att de beviljats asyl här!

Den enda skyldighet socialtjänsterna har är att hjälpa svenska medborgare i kris med tillfälliga bostäder. Och knappast i områden där det råder stor bostadsbrist… Därefter är det upp till var och en att själv ordna permanent boende. De människor som nu kommit hit från Libanon och är svenska medborgare får information om bostadsbristen i Stockholmsområdet och måste, precis på samma villkor som alla andra – både svenskar och utlänningar som bor i Sverige – själva leta bostad och vara beredda att flytta dit där de både kan hitta arbete och någonstans att bo.

Höga krav för att bli medborgare i Finland

På Utlänningsverkets (Ulkomaalaisvirasto=UVI) sajt kan den som vill söka finskt medborgarskap kontrollera om han/hon uppfyller kraven. På den här sidan finns början på ett flersidigt frågeformulär som ger svar på frågan.

Här är några av de grundfrågor som ställs:

• Min mor eller min far är infödd finsk medborgare.
• Jag är en över 18 år gammal nordbo och jag har bott sammanlagt minst sex (6) år i Finland och jag har inte dömts till frihetsstraff.

Vidare frågas, under rubriken Personens grunduppgifter (förutom födelsedatum och civilstånd):

Din underhållsskyldighet
Ej underhållsskyldigheter
Jag har skött mina underhållsskyldigheter
Jag har inte skött mina underhållsskyldigheter

Dina offentligrättsliga betalningsskyldigheter såsom skatter och böter
Jag har skött mina offentligrättsliga betalningsskyldigheter
Jag har inte skött mina offentligrättsliga betalningsskyldigheter

Jag kan utreda mina utkomstkällor för den tid jag vistats i Finland.
Jag är ofrivilligt statslös.
Min make är finsk medborgare.
Hur många år har du bott tillsammans med din make?

Och under rubriken Språkkunskaper sägs:

För att du skall förvärva finskt medborgarskap på ansökan skall du ha tillräckliga muntliga och skriftliga språkkunskaper. Du kan visa dina språkkunskaper bl.a. genom att avlägga en allmän språkexamen, statens språkexamen eller en tillräcklig lärokurs antingen i finska eller svenska.

och sedan får man svara på bl.a. följande påståendefrågor:

• Jag har avlagt en allmän språkexamen på minst färdighetsnivå tre (3) år 2002 eller därefter.
• Jag har avlagt en allmän språkexamen på minst färdighetsnivå fyra (4) före år 2002.
• Jag har avlagt statens språkexamen med minst nöjaktigt vitsord.
• Jag har avlagt studentexamen på finska eller svenska med godkänt vitsord i finska eller svenska som modersmål eller som andra språk.

Man ska dessutom kunna visa att man

• inte har gjort sig skyldig till någon straffbar handling eller meddelats besöksförbud
• tillförlitligt kan redogöra för sin försörjning

I Sverige hörs ramaskin när någon vågar tala om krav på språkkunskaper eller att man inte ska finnas i brottsregistret om man vill bli svensk medborgare. Kraven för att få medborgarskap är helt annorlunda i Finland jämfört med i Sverige. I Finland ses det som självklart att den som vill bli medborgare också måste ha kunskaper i landets språk och att man betalat underhåll om man dömts att göra det samt att man inte ha rbegått något brott.

Tur att regeringsutredaren Masoud Kamali inte valde att flytta till Finland (se de två bloggningarna här under). Där hade hans teorier och åsikter inte fått mycket gehör och han hade inte fått några utredningsuppdrag av regeringen liknande dem han fått av den svenska regeringen för – hittills – nära 9 miljoner kronor…