Landet Megalomanien, del 13

Leo Larsborg talar om behovet av en uppstramad skola. Kunskaperna hos de megalomanska eleverna är svaga och försämras år för år. Ungefär var tionde elev går ut grundskolan utan att kunna klara sig i vårt komplicerade samhälle eftersom de varken kan läsa, skriva eller tala korrekt. Det är stökigt i skolorna, eleverna är respektlösa, de skolkar mer än elever i andra länder.

Eleverna i Megalomanien ligger mycket dåligt till i internationella mätningar och jämförelser. De har mycket färre lektioner än elever i andra ländet och mycket färre läxor. De megalomanska eleverna ges inte samma möjligheter som elever i andra jämförbara länder, de bestjäls på sin framtid genom att de inte får studera och möta samma krav som de. Är det för att megalomaner är dummare än andra? Är det för att de är latare? Är det för att det förs en politik som utjämnar så till den grad att alla dras neråt i stället för, som i andra länder: alla dras uppåt!

I Megalomanien är medelmåttan (eller rentav den svage) alltings måttstock. Det är fruktansvärt att se hur barn och unga berövas chanserna till en god utbildning på grund av den rådande inställningen att ”om inte alla kan, så ska ingen kunna”!

Lärarnas två fackförbund är inte till någon större hjälp. Tvärtom. En av ordförandena säger:

”Läraren är den som både kan, vill och ska vara den som avgör det arbete som görs i klassrummet”.

Det är väl den största lögnen man hört på länge! Om lärarna verkligen var de som ville och kunde, då skulle väl inte eleverna i Megalomanien ha så dåliga kunskaper att de hamnar på 18 plats när det gäller matematiska kunskaper, i jämförelse med 39 andra länder! (Grannlandet Sisuland är etta i samma ämne). När det gällde läsning/läsförståelse ligger återigen Sisulands elever högst upp på listan i en jämförelse; Megalomaniens elever ligger på nionde plats. I naturkunskap ligger Sisuland också bäst av alla länder; Megalomanien på femtonde plats.

Ordföranden för det andra lärarfacket ogillade de förslag som lagts fram av Leo Larsborgs parti för att ”de kräver ännu större lärarinsatser”. Ja, Gud förbjude att de stackars lärarna ska behöva göra mer, som t.ex. att lära alla elever läsa, skriva och räkna! Att lärarna skulle tvingas jobba mer är en helt främmande tanke för den fackliga ordföranden. Ja, eleverna är ju inte betalande medlemmar i Lärarnas fackföreningar, det är det är lärarna. Så det är klart att det är lärarna, de stackars vuxna människorna, som fackföreningarna bygger sin existens på, inte på eleverna. Eleverna har inga fackföreningar, inga starka förespråkare för deras rätt att få lika en lika god utbildning som t.ex. deras kamrater i grannlandet Sisuland. Skillnaden i att tänka och agera i skolans värld är bred och djup som en ocean mellan Megalomanien och Sisuland, och vilka blir lidande? Barnen, de unga i Megalomanien och i förlängningen förstås hela landet när kunskapsnivån hos dess befolkning bara sjunker.

För inte så länge sedan påstod skolminister Babrahim Ylan att det på något sätt var de många (!!?) friskolornas fel att man i Megalomanien inte hade så bra skolresultat (jag minns inte riktigt hur han fick till det…) och i Sisuland fanns det ju inte några friskolor och där fanns färre invandrare och… bla bla bla. Men tittar man i PISA-rapporten från 2003 (den senaste jag hittat på nätet), så hade Sisuland faktiskt fler elever i friskolor (7 %) än Sverige (6 %)! Så det något oklara resonemanget där en Partiit-minister som vanligt försökte utmåla friskolorna som någon sorts bov, det höll inte.

Nuri bloggar i Nytorgsparken

^{Nuri bloggar överallt, numera. Han var lite trög i starten, men nu bloggar han jämt.
Foto: Merit Wager}

På sin lilla dator, som han nästan alltid bär med sig, knattrar han med en kulsprutas hastighet ner sådant han hör, ser och tänker. På badstranden i "Sötälje" (som han kallar sin hemstad). På kaféer och på restauranger. Hemma hos folk. Och som idag: i Nytorgsparken, där vi satt och njöt av sommaren och pratade om ditt och datt. Plötsligt, efter att ha läst ett mejl från någon, sprack han ut i ett stort leende och så fram med datorn: "Det här måste jag blogga om". Och så for fingrarna snabbare än lärkvingar över tangenterna när han med sammanbiten min på nolltid vispade ihop ytterligare en ny Nuri-text som endast tio minuter senare låg ute på hans blogg.

Och nu har jag bloggat om att Nuri bloggar… Hur märkligt är inte det?

Telia har alltför ofta tekniska problem

"Felmeddelande:

Just nu har vi tyvärr tekniska problem med sidan eller tjänsten som du vill komma åt. Försök gärna igen lite senare."

Så står det ofta när man söker sig in på Telias sidor, senast söndag morgon den 9 juli. Det är uruselt, med tanke på att Telia ju ska vara ett kommunikationsföretag!

Socialministrarnas EU-möte i Helsingfors avslutades

Arbetsförmåga, flexibilitet och produktivitet var några teman på de europeiska social-, arbets- och hälsoministrarnas möte som avslutades i Helsingfors i dag. Mötet var det första under det finländska ordförandeskapet.

Social-, hälso- och arbetsministrarna kommer att mötas flera gånger till i höst. Det förefaller behövas ett extra ministermöte i höst för att klara upp olösta frågor kring arbetstidsdirektivet. Olöst är hur flexibla arbetstagarna kan vara och hur långt länder nationellt kan sträcka sig när det gäller att reglera arbetstiden och arbetsveckans längd.

Nästa ministermöte är konkurrensministrarnas möte i Jyväskylä i början av veckan, och miljöministrarna träffas nästa helg i minister Jan-Erik Enestams egen valkrets Åboland.

Egyptiska journalister i strejk för pressfrihet

I Cairo kommer journalisterna vid tolv fristående och partipolitiska tidningar att upphöra att publicera sina tidningar under den kommande veckan (från den 10 juli), om regeringen inte svarar på Journalisternas fackförenings begäran om att lagar ska antas som garanterar pressfrihet.

Den egyptiska regeringen diskuterar tillägg till den omtvistade lag som tillåter egyptiska myndigheter att gripa journalister som skriver kritiska rapporter om mutor och korruption bland högre tjänstemän, bland annat.

Journalisternas Fackförening har kritiserat lagen och framhållit att den försvarar korruption och innebär ett steg tillbaka vad gäller pressfrihet. Fackföreningen säger att ändringarna bara är kosmetiska och upphäver president Hosni Mubaraks löfte att slopa rätten att gripa journalister för vad de skrivit – ett löfte som gavs före presidentvalet förra året.

Lagförslaget, som parlamentet ska rösta om, inkluderar sex månaders fängelse för journalister som dömts för ärekränkning. Extra kontroversiell är lagförslagets artikel 308 som säger att journalister som kritiserar eller diskuterar privat egendom tillhörande offentliga personer kan fängslas.

Chefredaktörerna på al Ahrar, al Usbu, al Masri al Youm, al Fajr, al Khamis, al Alam al Youm, Nahda Misr, Sawt al Umma, al Arabi, al Karama and al Mawqif al Arabi och al Ahli lät förstå att deras tidningar inte kommer att finnas i kioskerna på söndag (den 9 juli) och inte under hela veckan därefter. De kräver att president Hosni Mubarak ska lösa krisen.

De egyptiska journalisterna träffades vid ett akut krismöte i fackföreningens huvudkvarter. Galal Aref, fackets ordförande, sa att kampen som ligger framför dem är svår och uttryckte sin förvåning över den nya lagen, som innebär att journalister kan bli straffade för att de publicerar rapporter som är kritiska till korruption bland högra tjänstemän. Han avvisade regeringens drag att bestraffa journalister som dömts för ärekränkning med sex månaders fängelse.

Mufid Chehab, minister för rättsliga och parlamentariska frågor, sa att regeringen vill behålla artikel 308 som den är och göra tillägg till artikel 303, som säger att den som dömts för ärekränkning kan ådömas böter på mellan 5.000 och 15.000 egyptiska lire.

^Källa: