Facit efter en delvis ledig dag den 31 juli 2006

Jag gav mig själv ledigt halva dagen idag. Först hittade jag ett par vita jeans på rea för 150 kronor. Sedan drack jag kaffe och åt världens godaste kardemummabulle på NK. Tittade in på Marimekko, och diverse skoaffärer. Rätt snart tröttnade jag på att vara ledig och ville tillbaka kontoret , tillbaka till jobbet.

Men:

vid busshållplatsen på Norrmalmstorg kom plötsligt en kvinna fram och frågade om jag är jag – hon kände igen mig från bloggen (fotot uppe i högra hörnet)! Det var Jenny Nordberg, en jätteduktig tjej som tidigare jobbat på Ekot och sedan på New York Times där hon bl.a. kan ta åt sig en stor del av äran för Pulitzer-priset för inrikesrapportering 2005. Vi har aldrig träffats men har gemensamma bekanta. Vi fick en kort men intensiv och givande pratstund – vad roligt det är med människor som vågar gå fram och ta kontakt!

Så kom bussen och då fick jag syn på KarlOlov Larsson i färd med att stiga på den. Jag hoppade snabbt in efter honom (fast det inte var min buss), jag ville gärna prata med honom. KarlOlov var vår mentor och ledare i Filmakademien förra året och det är mycket tack vare honom som jag kom att göra min dokumentärfilm om Vickys Livs (se bl.a. här och här), som nu visats 5-6 gånger på TV8! På Skeppsbron gick KarlOlov av och jag bytte buss. Vi skulle höras igen, han har nya intressanta projekt på gång…

På Renstiernas gata gick jag in i min "hov- och livbutik" Cajsa Warg för att köpa en sallad. Där hade jag turen att snubbla över min underbara gamla vän Elna Koschke, som jag inte sett på mycket länge. Efter en varm kram pratade vi om ditt och datt och Elna delade med sig av sina härliga recept som bara hon kan hitta på. Idag skulle hon bjuda vänner på grillad frukt – mango, papaya, persikor m.m. – med smält gorgonzola. Och så skulle hon göra rödlöksmarmelad. Jag blir alltid så glad när jag träffar Elna, som jag bott alldeles nära och känt så länge jag kan minnas.

^{Janne
Foto: Merit Wager}

Sedan gick jag till Vickys Livs för att se om Janne var där. Det har varit svårt att gå dit sedan Affe dog, men idag ville jag gå och se hur det ser ut nu när familjen står i begrepp att sälja butiken. Janne stod bakom disken klädd i sin dödsskalleskjorta och räknade ihop kvitton. Det gäller att få in pengar från alla som haft kredit nu, när försäljningen står för dörren. Vi gick till Skåningen och tog varsin kopp kaffe och pratade en stund. Jag har känt Janne i 17 år, han har liksom alltid funnits och han är en härlig människa som jag vill ha i mitt liv så länge som möjligt. Helst alltid…

Jag tog en omväg hem och tittade in i några butiker. På Åsögatan gick jag ner i Beyond Retros källare och kom upp därifrån med en orangeblommig blus (ja, jag vet: det låter konstigt) för 20 kronor och en märklig städrocksliknande skapelse i ett tunt, orangegulgrönt mönstrat tyg för 50 kronor. När jag ska använda plaggen vet jag inte, men de är verkligen "beyond retro" och nog ska jag hitta användning för dem. Någon gång.

^{Reklamkort från Beyond Retro}

Och allt detta hände under en halv ledig dag! Det är nog nyttigt att ta lite ledigt någon gång emellanåt och bara gå dit näsan pekar!

^{Beyond Retros reklamkort, fram- och baksida}

Röda Korset får pengar av Integrationsverket som får pengar av regeringen som tar dem av skattebetalarna

Röda Korset startar byrå mot orättvisa, berättas på Integrationsverkets hemsida och i Luleå Kuriren.

Om man "känner sig orättvist behandlad" (alltså inte "är" utan "känner sig…) p.g.a. etnisk tillhörighet, religion eller sexuell läggning så kan man nu "få hjälp och stöd" hos Röda Korset i Luleå. För där har Norrbottens första anti-diskrimineringsbyrå öppnat.

Projektet finansieras av Integrationsverket, får man veta. Behovet är stort, får man veta. Många "känner sig" orättvist behandlade och snart – efter "inledningsfasen" – ska de alltså "få hjälp", får man veta. Exakt hur denna hjälp ska se ut verkar inte helt klart, men pengar till projektet har man ändå fått. Av Integrationsverket som i sin tur fått pengar att pytsa ut från regeringen. Som i sin tur tar pengarna ur kistan med folkets skattepengar.

Röda Korset håller på att sätta ihop en referensgrupp som ska åka runt till skolor, arbetsplatser och olika organisationer med information. Det här är frågor som rör alla, säger en Röda Korset-representant. Gäsp. What else is new?

Hur länge ska regeringen, Integrationsverket, antidiskrimineringsbyråer, regeringsutredare och andra aktörer (nu även Röda Korset) hålla på med detta "vi och dom-ande"? Fast så konstigt är det kanske inte; det är ju lönsamt och det tycks finnas gott om pengar till allehanda projekt. Trots att det ju är alla dessa aktörer som till varje pris och med alla medel (inklusive skattedito) befäster och trummar in hur synd det är om "dom" och hur "vi" måste starta projekt och vara ute och informera genom att vräka ur sig alla tänkbara och välbekanta floskler… Som:

"Kvinnor och män värderas olika, människor med annan etnisk härkomst blir orättvist behandlade. Diskriminering i olika former drabbar inte bara den utsatte, utan hela regionen (i detta fall Norrbotten). Vår ambition är att Norrbotten ska vara en fördomsfri region, där alla behandlas lika. Oavsett kön, religion eller etniskt ursprung."

Ord, ord, ord. När det i verkligheten bara är handling och tidens gång som kan förändra. Inte en massa "vi och dom"-projekt och -utredningar som, som sagt, snarare befäster skillnader än uppmuntrar och tillåter folk att leva sina liv och integreras (eller inte integreras) på sina egna villkor. Under så lång tid det tar och på ett naturligt sätt. Lagar mot diskriminering har vi redan och den som inte bara känner sig utan de facto är orättvist, felaktigt eller diskriminerande behandlad har rätt att driva sin sak i domstol eftersom lagen ju gäller alla.

Integrationsverket behövs inte och inte alla dessa ord-baserade "vi och dom"-projekt heller. Fråga någon enda gång "dom" vad "dom" tycker om alla svenne-projekt! Fast det är klart, "dom" vet förmodligen inte ens att sådana pågår och skulle de känna till det så vet de säkert inte sitt eget bästa… Och tänk om "dom" säger att "dom" inte är intresserade av att "vi-och-domas" hela tiden!? Vad ska alla de projektsysselsatta, skattefinansierade "vi" då syssla med?

Finland: Klar majoritet bland finländarna för religionsundervisning

80 procent av finländarna vill behålla religionsundervisningen i skolan – endast 16 procent vill avskaffa den. 55 procent av de tillfrågade vill också behålla det nuvarande systemet, där kyrkan får en del av av den församlingsskatt som företag erlägger. 26 procent anser att det här systemet borde skrotas.

Kyrkan får årligen in cirka 100 miljoner euro i församlingsskatt.

^Källa:

Om skolavslutningar i kyrkor

^{Maria Magdalena kyrka på Söder i Stockholm}

Trevligt att också landets statsminister håller med om att skolavslutningar gärna kan hållas i kyrkan. Det sade han, när han på söndagen den 30 juli utfrågades av Thor-Björn Bastås i mötestältet i Köpingsvik på Öland.

Skolavslutningar i kyrkan är – och har alltid varit – tradition. En tradition som alltid kunnat omfattas av alla, oavsett religion eller icke-religion. Man behöver inte vara kristet troende för att tycka att det är högtidligt och fint att fira skolavslutning i en så vacker byggnad som en kyrka nästan alltid är, det kan alla njuta av och var och en kan uppleva det på sitt eget sätt. Och, som sagt: det är glädjande att statsministern också både tycker det och säger det!

Ytterligare en (onödig) myndighet som kostar skattepengar – del 2

Läs först del 1 strax under detta inlägg!

Ett av de uppdrag som den nya myndigheten VERVA presenterar på sin sajt gavs redan den 3 juli 2003 till Statskontoret –  2,5 år innan VERVA ens existerade. Det var alltså Statskontoret som fick i uppdrag av statsrådet Ulrica Messing att "arbeta för en ökad användning av offentlig elektronisk handel" (som om inte marknaden och verkligheten kunde sköta det utan regerings- och myndighetsinblandning…). Nu har samma uppdrag tydligen gått till VERVA ! Det är t.o.m. det gamla uppdraget, daterat den 3 juli 2003 och adresserat till Statskontoret, som bara skickats över till VERVA i januari 2006…

Regeringen beslutade då, i juli 2003, att Statskontoret skulle få disponera 850 000 kronor under de sex månader som var kvar av 2003, och därefter 2 miljoner kronor per år för 2004, 2005 och 2006.

Undringar:
– Vad har hänt med det här uppdraget?
– Varför fick inte Statskontoret avsluta det, det hade ju fått uppdraget – och fått pengar för det – redan i juli 2003?
– Har Statskontoret använt alla pengarna för det här uppdraget?
– Finns det i så fall något att visa upp som motiverar att Statskontoret fått 4 miljoner 850.000 kronor för tiden juli 2003-december 2005? Alltså: har några resultat av Statskontorets arbete för en ökad användning av offentlig elektronisk handel redovisats?
– Övergick de 2 miljonerna kronor som Statskontoret beviljats för sitt arbete för år 2006 till VERVA från den 1 januari 2006 eller fick båda myndigheterna 2 miljoner kronor var?

Det här ska jag fråga berörda (ordet "ansvariga" känns malplacerat att använda) parter om, och sedan lägga ut information här på bloggen. Någon gång måste ju folk börja undra om det verkligen är till en massa pseudoverksamheter som de vill att deras skattepengar ska gå…

^{OBS! Vid citat ska källan anges!}

Ytterligare en (onödig) myndighet som kostar skattepengar – del 1

Visste ni att det fins en ny myndighet – oumbärlig, måste regeringen som tillskapat den förstås tycka – som heter VERVA? Nähä, inte det! Nej, det är kanske inte meningen att allmänheten ska känna till den heller, för då kanske allmänheten börjar undra vad en sådan myndighet egentligen finns till för och om den verkligen är så nödvändig att allmänheten vill bidra med sina skatter till att upprätthålla den. Okej, men nu har regeringen smugit på oss den här myndigheten, så det är lika bra att vi försöker ta reda på något om den.

VERVA = verket för förvaltningsutveckling

Vad betyder det? Blir någon klokare av att få veta att:

Verva är den samlande aktören för utvecklingen av statsförvaltningen.Verva är en av regeringens stabsmyndigheter. Verket arbetar både för en utveckling av, och ett samarbete i den offentliga förvaltningen.

Dessutom sägs att det här är "en av regeringens stabsmyndigheter" (det räcker tydligen inte med de 4.500 anställda som redan finns i regeringskansliet…) och att "verket arbetar både för en utveckling av, och ett samarbete i den offentliga förvaltningen".

Om någon orkar läsa mer om den här myndighetens ansvarsområden – och försöka förstå vad det handlar om – så får den ta på sig läsglasögon och läsa följande finstilta:

^{– Verva ska vara en expert inom området förvaltningsutveckling genom att följa forskning och analysera utvecklingen i Sverige och utomlands.
– Verva ska driva på och stödja arbetet med förvaltningsutvecklingen. Bland annat genom att utveckla modeller, metoder och riktlinjer för verksamhetsutveckling och övergripande styrning, samt arbeta med IT-strategiska frågor.
– Verva ansvarar också för portalerna sverige.se och lagrummet.se
– Verva ska samordna upphandling och användning av produkter och tjänster inom IT för hela den offentliga sektorn.
– Verva ska ge generella utbildningar för hela statsförvaltningen, inom bland annat ledarskap, förvaltningskunskap och etik.
– Verva ska också kunna ta fram anpassade utbildningar till myndigheterna, och ta reda på vilka behov av strategisk kompetensförsörjning som finns i statsförvaltningen.
-Verva ska arbeta för en utvecklad samverkan inom staten, mellan stat och kommun samt mellan stat och näringsliv.}

Om det rörde sig om excentriska miljardärer som ville leka myndighet med egna pengar ungefär som finländaren Alvar Gullichsen som använde sin privata förmögenhet när han skapade det fiktiva ansjovisföretaget Bonk, så vore det en sak. Men nu är det ju folkets pengar som går åt till en generaldirektörslön åt en person som tidigare jobbat på ett av regeringsdepartementen (why am I not surprised?) och löner till sammanlagt 80 anställda och kostnader för lokaler, logo och allt annat som ska till när man skapar en myndighet.

Förresten: låter inte Statskontorets uppdragsbeskrivning ganska lik VERVAS (utom det där med 300 års erfarenhet, förstås):

Statskontoret är en central förvaltningsmyndighet med över 300 års erfarenhet av uppföljning, granskning och analys. I vårt arbete bistår vi regeringen med utredningar och beslutsunderlag för modernisering och utveckling av offentlig sektor.

Hur många anställda som finns på Statskontoret har jag inte lyckats utäsa från deras webbsajt…

^{Forts följer…}

^{OBS! Vid citat ska källan anges!}