Apropå inlägget om Polisens oförmåga att skriva ett intyg m.m.

Jag träffade Thanh i går för att önska honom ett gott nytt år (förhoppningsvis) och dricka en kopp te med honom och höra hur han har det. Vi hade pratat en bra stund, bland annat om Polisens och även Migrationsverkets generaldirektörs märkliga agerande i Thanhs fall när han plötsligt började gapskratta och slog sig på knäna och nästan föll ihop för att han inte fick luft mellan paroxysmerna och inte fick fram ett ord på ett bra tag. Jag väntade tills han hade skrattat färdigt och då sa han:

You know, Merit, I am laughing because it is so strange how the authorities treat me in here in Sweden. The Police they want me to lie and commit fraud (bedrägeri) and lie to my Embassy. And the General Director – the highest person in Migrationsverket – is calling the Foreign Ministry and asking them to help him to deport me! One, stupid little Vietnamese and he is taking the time to call and ask people in the Government to help him to deport me – out of tens of thousands of other asylum seekers who should be sent back to their conutries!!! 

Och så skrattade han igen.

Utlänningspolisen klarar inte e-post och inte att skriva ett intyg heller

Sedan den 7 december 2007 har jag försökt på utlänningspolisen att utfärda ett skriftligt intyg om att Thanh funnits tillgänglig i minst 3,5 år (sedan han hamnade på förvaret i Märsta i åtta månader i maj 2004…); att han samarbetat och medverkat i allt Polisen velat att han skulle göra för att ”avvisa sig själv”. Så här gick det:7 december 2007
Jag ringer och pratar med en polisman som känner till fallet och tidigare uttalat att man inte gjort något i Thanhs ärende sedan december 2005 eftersom det inte går att avvisa honom. Denne hänvisar vidare till den polis som kritiserades av JK i augusti 2007 för att ha krävt att Thanh skulle säga till sin ambassad att ha var turist här (!?) och hade tappat sitt pass. Av naturliga skäl tackade jag nej till att tala med denne polis eftersom mina tidigare samtal med densamme inte lett någon vart och jag inte hyser förtroende för honom. I stället faxade jag en begäran om ett intyg enligt ovan. Jag hade ju föredragit att mejla, men på Polisen verkar ingen kunna hantera e-post (vilket de själva framhöll) och jag därför antingen måste skriva ett vanligt brev eller skicka ett fax. År 2007 och svensk utlänningspolis klarar inte att hantera e-post!!!11 december 2007
Då kommer, per ”snigelpost” ett brev från Polisen där det står att:
”Polismyndigheten konstaterar att Tran medverkar till allt som inte innebär att Utlänningsnämndens beslut av den 7 mars 2004 kan verkställas till hans hemland eller annat land.”Va?! Vad menas?!! Eftersom jag var tveksam kontaktade jag återigen Polisen.

12 december 2007
Ett nytt fax skickas till Polisen där jag bland annat skriver:
”Jag bad om ett skriftligt intyg från Polisen på att Thanh hela tiden har medverkat och samarbetat åtminstone sedan jag själv och sedan riksdagsledamoten Fredrick Federley blev hans ombud i september 2004 resp sommaren 2005.”
—–
”Enligt skrivregler för myndigheter ska skrivelser vara klara och tydliga och lättbegripliga. Detta sätt att uttrycka sig kan inte sägas följa de riktlinjerna. Jag ber om ett förtydligande och vill dessutom påminna om, att Polisen under 13 månader bedrev ett arbete för att försöka verkställa avvisningen av Thanh till Vietrnam, men i december 2005 lade ner det hela eftersom det var fruktlöst. Thanh har hela tiden infunnit sig både hos Migrationsverket och hos Polisen när han kallats, han har samarbetat och medverkat och besökt sin ambassad fyra gånger.”
—–
”Jag önskar ett sanningsenligt intyg på rak och lättförståelig svenska som säger att Thanh har medverkat och att han har samarbetat. Att han vägrat medverka till bedrägeri och förfalskning genom att lämna falska uppgifter till sin ambassad ska inte ligga honom till last, tvärtom.”

18 december 2007
kommer ytterligare ett ”snigelbrev” från Polisen, daterat den 12 december. Det tog således sex dagar innan brevet nådde fram. Ett e-postbrev hade tagit någon eller max några minuter! Brevet har kopierats in i detta inlägg.

Notera att trots att jag en gång muntligt och två gånger skriftligt begärt ett skriftligt intyg om att Thanh varit tillgänglig och har samarbetat, så föreslås nu ett personligt möte!!! När jag ber Polisen att skriva tydligt och rakt så att det inte råder några tvivel om vad som intygas, svarar alltså Polisen med att föreslå ett personligt möte!

18 december 2007
Jag skriver ett nytt fax (suck):
”Detta är nu mitt tredje brev (via fax) med begäran om ett intyg från Polismyndigheten om att Thanh Quang Tran inte hållit sig gömd, inte försvårat sin avvisning och att han hela tiden funnits tillgänglig via sina två ombud Fredrick Federley, riksdagsledamot, c, och undertecknad, åtminstone sedan den dag han låstes in på förvaret den 16 juni 2004. Han har medverkat på olika sätt genom att infinna sig hos Polisen under den tid han hade anmälningsplikt, han har besökt sin ambassad flera gånger, han har infunnit sig till möten med Migrationsverket etc.”
—–
”Jag önskar inget personligt möte utan bara ett sanningsenligt och korrekt skriftligt intyg på rak och lättförståelig svenska som säger att Thanh har medverkat och att han har samarbetat.”

Och på den vägen är det. Men så här borde det ju inte kunna gå till. Och nog borde Polisen år 2007 och 2008 klara av att kommunicera via e-post. Jag tror t.o.m. att det finns en lag om att folk har rätt att kommunicera elektroniskt med myndigheter…

Läs mer om den här hårresande historien – där så gott som alla inblandade myndigheter klantat sig mer eller mindre (snarare mer) inte bara en utan flera gånger – under kategorirubriken Vietnameserna i högerspalten.