Sverige inte ensamt

Det kom ett mejl från Lisa Tönnes som bland annat är verksam inom Tema Asyl:

"Såg inlägget "Världssensation: asylprövning på tio dagar!" i din blogg och vill bara uppmärksamma dig om att Sverige nog – tyvärr – inte är ensamt om snabbprövning av asylansökningar.

Man kan ju dock vara tacksam för att inga ansökningar avslås med det nya snabba förfarandet i Sverige, personligen (och rent folkrättsligt) ser jag det som betydligt värre att personer riskerar att utvisas utan en rättssäker prövning (som i vissa fall av "uppenbart ogrundade ansökningar") än att de får uppehållstillstånd utan en sådan!"

Jag håller helt med Lisa Tönnes om att man får vara tacksam för att ansökningar inte avslås på tio dagar. Det är en sak. En annan sak är att alltför många som man inte vet särskilt mycket om får positiva beslut alldeles för snabbt och på alldeles för lösa boliner. Man kan egentligen inte ställa de här två sätten att se mot varandra utan får se dem var för sig. Men givetvis: lika lite som man vill att oskyldiga ska dömas inom rättsväsendet, lika lite vill man att människor med starka asyl- eller skyddsskäl felaktigt ska avvisas!

Ett exempel på att Sverige inte är ensamt om snabbprövning av asylansökningar är Storbritannien, där målet är att de flesta asylansökningar ska avgöras inom 30 dagar. "Tighter case management, shortened processes and faster removals will also send out a clear signal that there is no place in the UK for those who seek to abuse our hospitality," kommenterade den brittiska inrikesministern Tony McNulty den nya modellen i ett pressmeddelande när modellen lanserades. Läs mer här.

Det är naturligtvis intressant (och viktigt) att se hur andra länder hanterar dessa och andra frågor, men jag vill ändå framhålla att jag främst fokuserar på hur Sverige löser problem och utmaningar på asylområdet.

Inslag om Sverige och asylinvandringen i Euronews

Det inslag som Euronews gjort om asylinvandringen av främst irakier till Sverige sänds tio gånger på tv under en vecka, i Europa, USA och Canada, Det finns också på deras egen sajt samt på YouTube. Tiotals, kanske hundratals miljoner människor får denna bild av hur asylhanteringen ser ut i Sverige.

Språkbruk – Mona Sahlin

Så här skriver en möjligt, blivande statsminister i ett brev till den socialdemokratiska riksdagsgruppen och partiet, om varför hon sparkar Pär Nuder från posten som partiets ekonomiska talesman:

"Men våra olika synsätt på hur man ska och bör leda det politiska är ibland olika, och det har lett fram till dagens beslut."

"Olika" och "olika" i samma mening. Om man har olika synsätt så behöver man väl inte påpeka att dessa olika synsätt "ibland är olika". Och hur är det när de olika synsätten bara ibland är olika? Är de alltså emellanåt lika? Och vad menas med "leda det politiska"? "Det politiska" vad? Var är substantivet, t.ex, "det politiska arbetet"?

Otydligt svammel, det är vad det är. Från en eventuellt blivande statsminister.

Språkbruk: “Människosmuggling” och “Ensamkommande barn”

Som framgår av tidigare inlägg (under kategorirubriken Asyl&Migration i högerspalten) torde det vara svårt att fortsätta att tala om ”människosmuggling” i samband med de många irakier och påstådda irakier som kommer just till Sverige för att söka asyl. I själva verket handlar det allt mer om regelrätt resebyråverksamhet. Kunderna informeras om alla detaljer och även om att Sverige är lätt att lura och har man väl fått uppehållstillstånd – även om det är på falska grunder – så orkar de inte dra tillbaka det utan man sitter säkert. Enligt svensk lag ska man förstås kunna styrka sin identitet och man ska kunna redogöra för de skäl som ska ligga till grund för en korrekt bedömning av om man har asylskäl. Men i praktiken gäller lagen inte när det gäller främst dem som är – eller säger sig vara – irakier. Vem bryr sig om lagen när man har fått direktiv från regeringen om att fatta snabba beslut? Inte Migrationsverket. Det tycks inte falla Migrationsverket in att säga ifrån till regeringen att kraven på att de ska fatta beslut på högst tre månader generellt inte går att uppfylla…

Inte heller begreppet ”ensamkommande barn” är relevant. De bör i stället benämnas ”ensamkommande unga män” eller ”ensamkommande ungdomar”. Detta för att en överväldigande majoritet som kommer är pojkar i 16-, 17- och nästan 18 årsåldern. Inga små barn utan pojkar som i sina egna hemländer redan ses som män och som även här är mycket nära den ålder då man är myndig. Begreppet ”ensamkommande barn” ska användas för det ytterst lilla fåtal barn som kommer hit och som verkligen är vad man menar med ”barn”, d.v.s. under 14, 15 år gamla. Annars ger man bilden av att det handlar om små barn.

Enligt Migrationsverkets uppgifter anlände t.ex. under december 2007 124 asylsökande barn och ungdomar utan vårdnadshavare till Sverige och sammanlagt under året 1 264 (under 2006 totalt 820). De flesta är pojkar i åldern 16-17 år.