• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

“Ansvarslösa föräldrar måste kunna straffas”

SVT logoLäs min debattartikel på SVT Opinion här.

En migga: “Låten barnen komma till MIG”

Ovanstående kristliga budskap kan vara den snälle farbror Dans nya giv – ”MIG” i rubriken syftar på Migrationsverket. I varje fall om det stämmer som berättas nedan av en initierad migga. (Apropå DNA-analyser, läs också här).

De lösa bolinernas land

”Översynen” av DNA-ärenden har visat sig betyda att verkets chefer kommit fram till att det tas för många DNA-tester. Anledningen till att det görs DNA-tester är nämligen främst att det finns åtskilliga tjänstemän på verket som inte kan leva med att bevilja tillstånd för barn på lösa boliner. Men verket vill nu även bevilja tillstånd för ”fosterbarn”. Det kommer ett vägledande beslut inom kort.

Barn med utländska medborgarskap som vill till Sverige behöver någon som vill det åt dem: en förälder eller adoptivförälder eller annan person som redan finns i Sverige, eller som fått tillstånd att flytta hit.

Alternativen som står till buds är väl reglerade i lag. För att ett barn skall kunna komma till en förälder krävs:
– att alla identiteter är klarlagda
– att det är styrkt att det verkligen är en förälder som barnet kommer till.

Är det så att en av föräldrarna finns i något annat land och har del i vårdnaden krävs samtycke från den föräldern, i syfte att hindra kidnappning. För de fall där bevismaterialet är bristfälligt finns DNA-analys. Allt detta är alltså väl reglerat. Lagstiftningen om adoptivbarn är också mycket väl utvecklad genom svensk lagstiftning, EU-lagstiftning och internationella konventioner. Det finns alltså lagar, det finns kontrollmetoder, det finns möjligheter att höra efter om förhållandena i andra länder.

Därför skall inte fall som nu beskrivits i GöteborgsPosten (läs här, min anm.) kunna inträffa. Men de inträffar. Och det sker dessutom, kanske varje dag. Det är som om Migrationsverkets chefer gett sig den på att visa vem som bestämmer inom migrationsområdet!

För den som tror på diverse grundlagsrättsliga och statsrättsliga fundament kan jag göra det förtydligandet att riksdag och regering har inget med saken att göra. Barn ska till Sverige på lösa boliner, oavsett vad någon lagstiftare säger. Numera är det även på gång att öppna för invandring av ”fosterbarn”. Om någon som vill ha hit ett barn säger att ”detta är ett barn som jag tagit hand om sedan barnet var litet, barnet tillhör någon släkting som dött (alternativt föräldern är okänd)” så skall barnet få tillstånd.

Regelverket om biologiska föräldrar och adoptivföräldrar är därmed helt satt ur spel: det är också fritt fram att utan närmare kontroller ta hit vilket barn som helst.

© Denna blogg.

“Den tilltron har vi inte till olika rektorers omdöme”

Regeringens besked om att "betygsliknande omdömen" införs från första klass till höstterminen har givetvis mottagits med olika reaktioner. Tidningarnas enkäter visar att en majoritet är för tidigare och mer utförliga betyg , speciellt bland föräldrar. Den politiska oppositionen är emot, de två lärarfacken verkar vara lite för och lite emot.

image2152image2149I ett inslag i P1 Morgon där utbilningsminister Jan Björklund och ordföranden i Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner, tjafsas det kring semantiken och vad "betygsliknande omdömen" är. Metta Fjelkner irriterar sig över att skolorna själva får bestämma hur dessa omdömen ska se ut – något så märkligt är man inte van vid i Sverige. I Finland är skolorna mycket mer "suveräna", d.v.s. egna enheter där rektorn (inte politiker och inte facket) har stor makt att styra verksamheten. Det som är stadgat i lag måste förstås alla följa (som läroplanen m.m.) men i övrigt är skolorna som sagt egna enheter där mycket bestäms och beslutas på micronivå.

När man nu – äntligen! – inför en gnutta av den typ av självbestämmande som är en självklarhet i finländska skolor då blir det nervösa reaktioner från facket. Jag hajade till när Metta Fjelkner från Lärarnas Riksförbund den 17 januari i P1 Morgon sa – om det faktum att varje skola nu ska få utforma sina betygsliknande omdömen som de vill:

"Den tilltron har vi inte till olika rektorers omdöme att bedöma om det ska vara ett gammalt eller nytt betygsystem."

Vilket slag i ansiktet på Sveriges rektorer! Och det från ett av de två stora lärarfacken! Förmodligen är fackets tilltro till lärarna ännu lägre. Grattis, svenska lärare och rektorer, ert fackförbund har inte tilltro till er och tror inte att ni klarar av att utforma bra skriftliga omdömen! Om jag var lärare eller rektor skulle jag gå ur facket, som mer verkar finnas till för sig självt och värna om sin egen makt än för att se till sina medlemmars och klienternas = elevernas bästa.

Det finns sälert jobb för en hel del bra lärare i svenskspråkiga skolor i Finland, där tilltron till både rektorer och lärare är mycket stor. Kanske behövs en komplettering innan man kan få jobb dä eftersom lärarutbildningen både är längre och mer omfattande (lika svår att komma in på som läkarutbildningen), men det kan man ju klara av om man värdesätter att få jobba i en helt annan skolmiljö än den svenska.

“Konsensuskrav bromsar samarbetet”

image2151Kravet på konsensusbeslut bromsar ibland viktiga reformer i det nordiska samarbetet, anser Jan-Erik Enestam, som är direktör för Nordiska rådet. Enligt Enestam borde man överväga att övergå till majoritetsbeslut i Nordiska ministerrådet, åtminstone i vissa frågor.

– I dag är det i praktiken så att det land som vill minst bestämmer mest, säger Enestam.

Enestam anser att rådande praxis, som kräver att alla länder godkänner ett förslag, leder till att beslutsprocessen bromsas. Enestam jämför med utvecklingen inom EU, där man i framtiden i allt högre grad ska ersätta konsensusprincipen med majoritetsbeslut. Övergången till majoritetsbeslut, som är en viktig ingrediens i Lissabonfördraget, motiveras med att beslutsgången blir snabbare och effektivare. EU:s medlemsländer undertecknade fördraget i Lissabon i december i fjol.

Källa:
svenskayle.fi logo

En migga: “Det är så typiskt svenskt”

I sammanhanget kan jag återigen citera några reflektioner från en kunnig och lång tid anställd migga:

Det är helt rätt att en asylsökande får permanent uppehållstillstånd på grund av anknytningsskäl om det rör familjen (make/sambo, barn). Däremot har i princip samtliga länder utom Sverige vissa krav på personen som redan finns i Sverige. Kraven, som är normala att ställa, är att den anhörige i Sverige har tillgång till egen bostad (alltså inte andrahandskontrakt) och ett arbete som han/hon kan försörja hela familjen på. Det är också vanligt förekommande att ställa integrationskrav på den anhörige i Sverige, som exempel att vederbörande går i utbildning för att lära sig det mottagande landets språk.

Det är alldeles för mycket förfalskade handlingar bland asylsökande. Det är så typiskt svenskt att det kan uppstå i Sverige. Och det är så typiskt svenskt att tycka, att om någon säger något, som till exempel ”jag är från Irak”, så är det detsamma som fullgod bevisning!

Det där med att vara blond och blåögd är som bekant inte ett internationellt tecken på att tillhöra intelligensaristokratin. Det är snarare ett tecken på att man är dumnaiv. Kravlösheten hänger också ihop med förmyndarmentaliteten. Det som går först är inte den egna förmågan att arbeta och utvecklas, utan välfärdssystemens vara eller inte vara. Vi har ju inte mycket till krav på oss själva, så varför ska vi då ha det på andra.

© Denna blogg.

Ytterligare ett stort internationellt tv-bolag…

…är här för att göra inslag om den stora asylinandringen till Sverige, främst från Irak. Det har varit tv och tidningar här från hela världen för att skildra detta och de har förvånats över den märkligt blåögda, ineffektiva och rättsosäkra hantering som sker här.

Tv-bolaget som är här just nu sänder i Europa, USA och Canada och på hela sex språk. Jag kommer att vara med på ett hörn, bland annat när de träffar asylsökande som besöker Migrationsverket. Jag kommer också själv att intervjuas.

Tanken svindlar, att kanske tiotals miljoner människor i en massa olika länder ska få sin bild av den svenska asylinvandringen delvis av mig. Givetvis intervjuas också asylsökande, Södertälje-kommunalrådet Anders Lago och migrationsminister Tobias Billström. Men i alla fall. Det blir ett inslag på ca åtta minuter vilket kanske inte låter så långt, men i tv och och särskilt på nyhetsplats är det en evighet. Som en jämförelse så är de finskspråkiga nyhetssändningarna Uutiset som sänds varje vardag i SVT2 just så långa, och de brukar innehålla tre inslag plus ett antal telegram. De regionala nyheterna i SVT är totalt fem minuter långa. Betänker man det får man ett hum om hur långa åtta minuter är i tv-världen.

Det ska bli intressant att höra vad tv-teamet som kommer utifrån tycker om allt de ser och hör här, och att se det färdiga resultatet så småningom.