Bloggläsare i land nr 157 – Marshall Islands

Nu är det ca 36 stater kvar på jorden där ännu ingen gått in och läst min blogg! Men i 157 av jordens 193 stater finns det läsare! Nytillskott idag är Marshall Islands (eller Marshallöarna på svenska), en stat i Mikronesien i norra Stilla havet som består av 30 atoller och 1 152 öar i två ögrupper. Folkmängden uppgår till ca 62.000 och huvudstaden heter Majuro.

Läs mer om Marshall Islands bland annat här och här.

På förekommen anledning

Först och främst: jag är inte, har aldrig varit och skulle aldrig drömma om att vilja vara anställd på Migrationsverket! Men det tycks finnas en del som tror att jag är eller har varit anställd å nämnda verk – jag begriper inte varifrån de har fått en sådan missuppfattning.

Därefter: Jag är mycket tydlig och noga med vad jag skriver här på bloggen. Jag är också noga med vad andra får skriva här. Jag är också mycket tydlig och noga med att jag själv ska veta vilka de är, som skriver här eller som jag citerar. Alla vill inte att deras namn ska anges, men jag måste veta vilka de är. Ingen som är anonym för mig får skriva något och ingen som är anonym för mig får heller svar på sina mejl.

Dock: Det finns alltid människor med egna agendor som vrider till vad andra har sagt eller skrivit, eller som utelämnar vissa saker för att falskeligen bevisa sina egna teser och åsikter. Det har hänt att sådana personer citerat mig på sätt som de vetat inte är korrekt. Därför – så att ingen ska få för sig att det går att vrida och vända på vad jag säger och skriver – så ska jag förtydliga mig ännu mer än jag redan gjort på denna blogg och i andra sammanhang:

Jag är absolut och på alla sätt för att Sverige (och andra välmående länder) ska ta emot asylökande och flyktingar! Jag är för en generös asylpolitik och ett icke-daltande, respektfullt och tydligt mottagande av dem som söker en fristad undan krig och/eller förföljelse på grund av kön, religion och sexualitet och som därmed har rätt att få stanna i Sverige enligt de lagar som Sveriges riksdag och regering (framröstade av svenska folket) har stiftat. Jag är för att lagarna tolkas så generöst och humant som möjligt och att man gärna "hellre friar än fäller" när det råder oklarheter som är omöjliga att reda ut inom en någotsnånär rimlig tid. Och jag är – och detta tror jag nog att de flesta förstått som läst mina inlägg här och mina artiklar i tidningar och hört mina uttalanden i andra medier – starkt emot en slapp, blåögd och ineffektiv asylhantering som i det långa loppet skadar både dem som har faktiska asylskäl och Sverige.

När asylhanteringen mer eller mindre havererar är det sålunda de statliga myndigheterna, främst Migrationsverket och Polisen, som ska kritiseras, liksom i förekommande fall de som har det slutliga ansvaret för att dessa myndigheter fungerar, nämligen regering och riksdag. Det går inte an att, som ett mantra, upprepa att "vi har fristående myndigheter och kan ingenting göra" när/om man ser att dessa myndigheter, som ju bekostas av skattemedel och sorterar under regering och riksdag, helt enkelt inte utför sina uppdrag på ett tillfredsställande sätt!

Jag har varit ombud för asylsökande sedan 1995 och är det fortfarande, även om jag slutade som Medborgarnas flyktingombudsman den 19 november 2007 efter fem års intensivt ideellt arbete. Jag kommer alltid att försvara asylrätten men aldrig det mischmasch som nu råder i asylhanteringen!

Så var det klarlagt och omöjligt att missförstå, hoppas jag.

Läs mer under kategorirubrikerna Asyl&Migration och Vietnameserna i högerspalten!

The never ending story – om Thanh

Hoas ärende har preskriberats. Han kom ett år senare än Thanh, men fick beslut så mycket snabbare att hans ärende preskriberades i december 2007. Det hade då gått fyra år sedan han fick sitt avslagsbeslut från dåvarande Utlänningsnämnden. För Thanh däremot tog det längre tid att få beslut: 1 år 4 månader längre än för Hoa, för att vara exakt. Hans ärende preskriberas således inte förrän i april, då han har varit i Sverige i 5,5 år…Men han har rätt att få uppehållstillstånd redan nu och han har haft den rätten under lång tid. Läs tidigare inlägg under rubriken Vietnameserna i vänsterspalten för att förstå hela historien. Migrationsverket har låtit prestige och irritation gå ut över Thanh och – i strid med gällande utlänningslag och med gällande information som finns om Vietnam – hårdnackat vägrat bevilja honom PUT (=permanent uppehållstillstånd). Inte ens trots att överdirektören på Migrationsverket hade beviljat honom sex månaders TUT (=tillfälligt uppehållstillstånd) under tiden nov 2006 – maj 2007 och sagt att om det inom den tidsramen fortfarande inte gått att avvisa honom så skulle han ges PUT.

I stället har man från Migrationsverkets sida lagt ner mer arbete på denna enda vietnames än man lägger på hundratals irakier och påstådda irakier och andra som sökt asyl här! Många av dem har på nolltid fått inträdesbiljett till det svenska samhället trots att man faktiskt inte vet vilka de är och om de har rätt enligt utlänninsglagen att få stanna här. OBS! Det är naturligtvis inte så att ingen/inga irakier har asyl- eller skyddskäl, många har det, men problemet är att Migrationsverket inte med säkerhet vet vilka de är).

Thanh har nu upptagits till fullo som kommuninvånare i Värmdö där en enig politisk nämnd gett honom rätt till försörjningsstöd och t.o.m. att läsa svenska. De vet att när (!?) han får PUT så kommer han att börja jobba i princip omgående och då försörrja sig själv och inte behöva ekonomiskt bistånd från kommunen. Thanh är särskilt glad över det bemötande han får i Värmdö där han bott den längsta sammanhängande tiden i Sverige; han är glad över att de ser honom som ”Thanh, en medmänniska” och inte bara som ”en asylsökande”.

Vi ska nu lämna in en ny ansökan till Migrationsverket. Denna gång ska en annan person än jag göra det så att Migrationsverket inte straffar Thanh för att de är irriterade på mig som ombud. Att det kan förhålla sig så har jag fått flera mejl om från personer som arbetar på Migrationsverket som har hört hur ”snacket gått”, och som är övertygade om att det föreligger någon form av prestige hos Migrationsverket som gör att man inte beviljar Thanh PUT. Detta för att verket inte vill ”förlora” mot mig som varit hans ombud i mer än 3,5 år. Om det är sant så är det fruktansvärt för då låter man en enskild asylsökande lida för att man inte gillar hans ombud! Och eftersom sådana signaler kommit från olika människor på verket, varandra ovetande, så går det inte att bara vifta bort.

Men först ska vi ha ett intyg från Polisen om att Thanh inte har hållit sig undan och att han har samarbetat på alla sätt i fyra års tid. Jag har bett om ett sådant intyg (läs mer under Vietnameserna!) sex gånger, men inte fått det. Nu ska också den jurist som ska lämna in den nya ansökan försöka få ett sådant intyg… Dessutom väntar jag på besked från justitiedepartementet om vad som skett efter att Migrationsverkets generaldirektör ringde upp honom och bad om hjälp att skaffa resehandlingar åt Thanh, trots att han bara någon vecka tidigare sagt att han inget hade med Thanhs ärende att göra och trots att han vet att Vietnam, lika lite som Kuba och Nordkorea och några länder till, tar emot sina medborgare. Och att om de skulle ta emot Thanh så döms han för landsförräderi för att han har sökt asyl i ett annat land.

Jag har tidigare här på bloggen uttryckt förundran – och gör det igen – över att generaldirektören personligen lägger sig i ett fall som han med bestämdhet har sagt att han inte kan göra något åt alls. Särskilt med tanke på att det finns kring 17.000 asylsökande med avvisningsbeslut i Sverige som inte lämnar landet och som inte kommer från länder som Vietnam, Kuba och Nordkorea finner jag agerandet en aning underligt.

Gripande (och ohyggligt)

Jag skäms å Sveriges vägnar och blir arg och förtvivlad när jag läser Alf Svenssons artikel Välkommen till gubbhyllan, Nuder på Expressens debattsida den 27 januari! han skriver apropå den Att det kan få vara så otroligt torftigt och inhumant mellan människor som det är i detta land för äldre men också för många andra, är en gåta. Men folket självt är ju inte särskilt ombryende och staten ska ta hand om allt, så då blir det väl så. Sverige är ett u-land på känslornas område och ett nästintill ett helvete att leva i för dem som är det allra minsta lilla utanför. Det visar Alf Svenssons text i blixtbelysning. Här är några citat ur den:

Under mer än 30 år som partiledare har jag från Trelleborg i söder till Tornedalen i norr vistas runt. Ansvariga politiker och föreståndare har lett korridorvandringar och pekat på rokokobyråar skänkta av Lions. Måltidslistor som garanterat tillräckligt med protein har suttit naglade på väggar. Konst som långt ifrån alltid någon har begripit sig på har hängts upp av kulturkommitten. Imponerande yttre miljö!

Men om, om, om det någonstans ska ordas om "hyllor", så finns dessa på många, många av vårt välfärdslands äldreboende. I rullstolar och fåtöljer med en evigt surrande tv i rummet, som kanske rent av kallas "sällskapsrum", är ensamheten serverad. Dag ut och dag in, i stort sett osedda, är medmänniskor utplacerade och väntar ut sin tid.

Barn som inte får ögonkontakt med någon och får känna närhet tynar bort. Äldres vardag verkar många gånger vara planerad så att livet ska ebba ut. Där i halvcirklar framför den ljudmolande tv:n i sällskapsrummet eller där i det egna rummet, där ingen knackar på förrän maten och psykofarmakan ska inmundigas, hyser vi våra fäder och mödrar och inbillar oss att allt är bra. Som om trygghet och trivsel vore inmurad i väggar och mänsklig värme fanns indragen i golvtiljorna.

Tar jag i? Ja, vem lyssnar annars? Vem ägnar annars de 100 000-tals medmänniskor som inte fläker ut sig i veckopress, såpor och nöjessidor någon tanke. Vem funderar annars över de dagligen använda orden och uttrycken som permanentar vanföreställningen att ålder är en sjukdom och att erfarenhet bör nonchaleras?

Vart tog: "Gör mot andra som du vill att andra ska göra mot dig"-tanken vägen? Är det alltså så här, som Alf Svensson beskriver, som ni själva vill bli behandlade? Tyvärr hyser jag inga förhoppningar om att svensken ska kunna bli mer ombryende, mer inkännande mot sina medmänniskor eller inse att "som du behandlar andra så blir du också själv behandlad". För i Sverige är det alltid "någon annan" (den s.k. staten) som ska sköta allt och folk vill eller förmår av någon anlednig inte inse att "någon annan", det är vi, alla.

“Sweden’s safe haven for Iraqis filling up”

Inslaget som Euronews gjort om den irakiska asylinvandringen till Sverige finns nu på YouTube. Här på engelska (Sweden’s safe haven for Iraqis filling up) och här på franska (Réfugiés irakiens en Suède).

Förutom att det ca åtta minuter långa inslaget ligger både på Euronews sajt och på YouTube, sänds det också ett tjugotal gånger i tv – på sju olika språk.

Och här finns en kort intervju med mig i Uutiset, SVT2, med anledning av att verksamheten Medborgarnas flyktingombudsman lades ned den 19 november 2007.

DNA-analyser görs i Finland

i Finland gör man DNA-analyser i samband med att asylsökande återförenas med sina familjer. År 2007 gjordes enligt finländska migrationsverket ett rekordstort antal sådana analyser bland dem som sökte uppehållstillstånd på grund av familjeband i Finland.

 

Den största enskilda faktorn som har påverkat behovet av DNA-analyser har, enligt det finländska migrationsverket, under flera år varit säkerhetsläget i Somalia: när det är lugnt i landet görs bara ett mindre antal asyl- och familjebandsansökningar, men under instabila tider såsom för tillfället ökar antalet ansökningar betydligt.

 

Läs pressmeddelande från med rubriken En rekordstor mängd invandrarfamiljer återförenades genom DNA-analys där det bland annat sägs, i klartext eftersom det är fakta, att:

"Det görs mest DNA-analyser på somalier som sällan kan styrka sin identitet eller sina släktskapsförhållanden."

Så här rapporterar anställda vid Migrationsverket i Sverige att der går till här: "Inom verket finns åtskilliga personer som ser det som grovt tjänstefel att göra som chefen äger" och "Låten barnen komma till MIG" .

Finland: Statsministerns besök i Kemijärvi gjorde folk argare

Statsminister Matti Vanhanen var under söndagen på besök i Kemijärvi för att förklara storägaren statens ståndpunkt i Stora Ensos nedläggning av massafabriken i Kemijärvi, och för att för att lyssna till de lappländska kommundirektörernas och lokala aktörernas utredningar och kalkyler. Vanhanen uppmanade ortsborna att acceptera fabriksnedläggningen, tänka positivt och skapa nya jobb och t.ex. satsa på gruvor och turism i stället

Proteströrelsen fick ny näring av Vanhanens besök. "Jag hade väntat mig konkreta åtgärder av statsministern. Dagens besök gör oss bara argare och aktivare", sade medborgarörelsens ordförande Heikki Nivala som backa des upp av hundratals invånare.

Statsminister Matti Vanhanen. Foto: Merit Wager.

Statsministerns dag i Kemijärvi inleddes iskallt när han möttes av 200-300 svartklädda demonstranter i mer 20 graders kyla. Demonstranterna ville med sin mörka klädsel visa för statsministern att det råder begravningsstämning i Kemijärvi, som håller på att förlora sin största industriella arbetsgivare. Folkskaran utanför Kemijärvi stadshus var för det mesta tyst. När Vanhanen vinkade till publiken fick han dock några burop som svar.

Källa: