• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Heja igen, Nyamko!

Nyamko SabuniÅterigen finner jag anledning att heja på Nyamko Sabuni, denna rakt på sak-person som sällan räds vare sig fan eller trollen utan som säger "som det är". Förra gången jag hade anledning att hylla henne var här:
Ros till Integrations- och jämställdhetsdepartementet (15 agusti 2007)
och här
Varför skulle Nyamko Sabuni dansa efter journalisters pipor? (12 september 2007)

Och nu finns som sagt en ny anledning att framhålla Nyamko Sabunis rakhet som är mycket uppfriskande när man jämför med de festa andra ministrarnas sätt att uttrycka sig. Nämligen: i Lördagsintervjun i Expressen den 5 januari ställdes följande frågor och gavs följande svar:

Intervjuaren: Du har beskyllts för att vara hård och kall och för att sakna empati. Hur vill du beskriva dig själv?
NS: Som motsatsen till allt det där. Men det är viktigt att komma ihåg att kritiken hela tiden kommit från en handfull personer och att de handlat mer om min person än om min politik. Det här är personer jag känt länge, några av dem har jag vuxit upp med.
Intervjuaren: Exempelvis debattören Kurdo Baksi, som kallat dig "islamofob" och "den sömsta integrationsministern någonsin"?
NS: Ja, honom har jag känt sedan jag var tonåring. Det här var jobbigt i början, men nu kan jag säga: Väx upp, sluta upprepa er, skaffa er ett eget liv. När jag får kritik från de här personerna vet jag vad det handlar om.
Intervjuaren: Vad?
NS: Det är mycket. Men det enkla, konkreta är: en ung kvinna som man sett växa upp och som helt plötsligt passerar en med hästlängder. Det är svårt för vissa.

Just så: "Ta ingen skit", som SVT-figuren Grynet brukade säga. Man ska inte låta folk hoppa på en utan att försvara sig när de har fel eller är oresonliga. Eller avundsjuka, som förmodligen denne Baksi är. Samme Baksi som, för övrigt, också hoppade på mig med ett lögnaktigt påstående i det direktsända SVT-programmet Argument den 29 november 2007. Jag känner honom inte, jag har inte haft – och vill inte ha – med honom att göra och blev lätt chockad (men fann mig snabbt) när han tog rejäl sats i tv-programmet och helt irrelevant och lögnaktigt angrep mig med anledning av min debattartikel i Expressen samma dag. Labila och oberäkneliga personer borde kanske ransonera sina uttalanden lite eftersom de inte alltid är sakliga och korrekta…

Jag minns förresten också en rolig händelse för några år sedan som också innefattar den direkta och raka Nyamko Sabuni. Det var när hon och jag och ett tjugotal andra personer från olika håll i samhället skulle fotograferas för omslaget till en tidning för JA till euron-kampanjen. Vi hade samlats på Norrmalmstorg där en massa rekvisita och stegar och allt möjligt annat hade monterats. Vi ställde upp oss resp satte oss på anvisade platser och sedan fick vi vänta ett tag eftersom en person ännu sakades. Det dröjde dock inte så lång stund innan "den förlorade sonen" anlände: dåvarande statsminister Göran Persson inkl entourage. Han stegade runt och hälsade artigt på oss alla, även mig. Men i samma ögonblick som jag sa mitt namn släppte han min hand som om han bränt sig. "Jaså, det är du, det", sa han och gick mycket snabbt vidare. Bredvid mig stod Nyamko Sabuni som hade sett och hört intermezzot. Hon skrattade hjärtligt och viskade till mig: "Han är nog rädd för dig." Och så skrattade vi bägge två.

In English? Suomeksi? Eller på svenska?

I have been encouraged by people to start writing in English instead of Swedish. That way I could reach many more people in all of the 153 countries where there are already people reading my blog. Well, it already takes time – and some effort – to write in Swedish, and the energy and effort needed for writing in English would be so much more…

Ja sitten on myös ihmisiä joiden mielestä olisi hyvä jos kirjoittaisin suomeksi. Mutta sitä en kyllä pysty tekemään hyvin. Valitettavasti.

Så: mycket troligt är att jag fortsätter att skriva på svenska, mitt modersmål, som jag kan uttrycka mig bäst på. Men det kan hända att jag "spänger in" en och annan text på något av de två ovannämnda "världsspråken" ibland i framtiden. The future will tell. Tulevaisuus sen näyttää.

“Det kan vara diskriminering”

Riksdag & dep logoI nyhetstidningen Riksdag & Departement berättas, att den som är svensk diplomat och tjänstgör i ojämställda länder, som Iran och Saudiarabien, har rätt till extra resor ut ur landet – om diplomaten är kvinna. Jaha. Bra. Jättebra! Det är väl inte mer än rätt, borde varje normalt funtad människa tycka. Speciellt om man varit i Iran eller Saudiaranien (vilket jag har – i Saudiarabien). Men i det otroligt märkliga landet Sverige där så mycket är konstigt, tycker nu JämO att "detta kan vara diskriminering"!

"Kvinnor utsätts för helt andra påfrestningar än män i vissa länder. I till exempel Saudiarabien får kvinnor inte köra bil, inte gå på restaurang utan manligt sällskap och måste vara mer eller mindre heltäckande klädda, även i hög värme. Kvinnor kan där inte åka och handla utan manligt sällskap. Den sortens inskränkningar i svenskt sätt att leva gör att det är mer behövligt för kvinnor än för män att regelbundet lämna vissa orter",
säger Hans Gottfarb, kanslichef för Statens utlandslönenämnd som administrerar hardshiptilläggen för de svenska diplomaterna.

Just det! Men då kommer JämO med världens korkade uttalande om att "detta kan vara "diskriminering" och menar att på dessa orter särbehandlas alltså kvinnor och får extra förmåner, trots att de arbetar på en svensk myndighet. Man tar sig för pannan, är de helt koko hos JämO?

JämO vill alltså att kvinnor inte ska kunna arbeta i länder som Iran och Saudiarabien? Hur rimmar det med strävan om jämställdhet? Det finns så många idioter som vill stjälpa i stället för att hjälpa; som vill tolka lagar bokstavligt i stället för att – som i detta fall – tolka jämställdhetslagens innebörd. Bevare oss för JämO!

Läs mer här.

Niin sanottua perjantaipullaa suomlaisessa toimituksessa

image2139Jasses glasskapelse (tyvärr hängde bilden inte med när bloggen fördes över till en ny plattform…) 

På fredag eftermiddagar har vi alltid ”perjantaipala” eller ”perjantaipullaa” eller vad det nu kallas, lite beroende på vad det består av. Det är i alla fall en gammal och god tradition på Finska redaktionen att vi alla samlas och äter och dricker och skrattar och skojar tillsammans. Och pratar om vad som faller oss in, berättar galna eller seriösa saker – ofta verkar det nog luta åt det absurda hållet.

Fredagen den 4 januari var inget undantag. Rubriken för dagen var: ”Perjantain paras tavara 14.30” (ung. ”Fredagens bästa grejer”). Gången innan var rubriken ”Maista ja mykisty 14.30” (ung. ”Smaka och förstummas”) och några andra rubriker har varit: ”Joulupulttia poikkeuksellisesti jo kello 13.30” (ung. ”Julbultar undantagsvis redan kl 13.30”) samt ”Pullukkaa tarjolla NYT. Rai rai” (detta går inte riktigt att översätta. Särskilt inte ”rai rai”…)

Temat på 2008 års första fredag – ”Perjantain paras tavara” – visade sig vara en massa olika sorters glass uppvräkt på ett silverfat och däröver hade vederbörande fredagsmumsansvarig vräkt ut allt möjligt som han hittade i skåpen: några dammsugare (små bakelser), fingerkex, mintkex och jag vet inte vad. Reultatet blev så som bilden visar, och bara åsynen av skapelsen fick alla som droppade in att falla i gapskratt och därmed var tonen för tillställningen redan angiven. Hela den dryga halvtimme som vi umgicks och åt och drack (kaffe), skrattades det så mycket åt så huvudlöst roliga saker som folk sa (man får vara sig själv och hur barnslig som helst) att om vi hade kunnat konservera eller buteljera allt skratt och ta fram det lite då och då, så hade det räckt till massor av nya, trevliga stunder.

Det här är en liten hyllning till mina käraste kollegor, tillika vänner: de och deras perjantaipullakahvit gör mig så glad och bidrar till att jag alltid ser fram emot att jobba med dem. Den stämning som råder -trots diverse oenigheter och riktiga bråk iband – är en av de bästa jag upplevt under min långa tid i arbetslivet. Hyvä Suomi! Hyvä suomalaiset!

Och här är ett litet referat av en av otaliga tidigare perjantaipulla-tillställningar:
Finsk eftermiddag på finska redaktionen (14 juli 2006)