Kommuner får lida för sin egen inkompetens

Klicka på bild- och textrutan för att komma till inslaget.

Rättelse;
Det är kommunerna, inte Migrationsverket, som ansvarar för upphandlingen och driften av HVB och andra former av boenden för minderåriga asylsökande. Migrationsverket hanterar asylboenden för vuxna. Jag har rättat felaktigheterna och spaltat upp vilka som ansvarar för vad.

Om kommunerna hade haft kompetenta förhandlare som hade insett och förstått att det är allas våra skattepengar de köper in svindyra boenden för åt ”ensamkommande” (som de i medierna kallas, som vore det ett substantiv), då hade regeringen inte behövt göra det den nu gör: chocksänka ersättningarna till kommunerna för dessa substantiviserade barn och unga. Då hade boendekostnaderna redan legat på rimlig nivå.

Kommunernas förhandlare borde från början ha visat var skåpet ska stå och angett hur mycket de är beredda att betala, inte låta giriga och (en hel del) oseriösa aktörer sätta prisbilden. Jag kan knappast ha varit ensam om att våndas över att se och höra talas om hur illa många av kommunernas förhandlare har hanterat den viktiga uppgiften att för pengar som också ska räcka till SVO (SkolaVårdOmsorg) åt dem som bekostar det hela: skattebetalarna i Sverige, köpa in tjänster där priserna uppenbart trissats upp till orimliga höjder.

Men pengarna har rullat i åratal och massor av skrupellösa personer har kunnat skära guld med täljknivar just för att kommunernas förhandlare inte klarat av att vara tuffa och att sätta ramar.

Samma sak har gällt på asylboendeområdet, alltså för vuxna asylsökande, där Migrationsverket inte klarat av att sätta gränser. Där verket, precis som kommunerna, låtit allehanda plötsligt uppdykande aktörer sätta priserna för att man inte vågat stå emot och säga ”nej,  så här mycket betalar vi, take it or leave it”.

Det regeringen nu gör kommer att drabba många kommuner hårt, åtminstone i början och något/några år framåt. Men det är, som jag ser det, inte regeringens fel. Det är kommunerna själva som har handlat oansvarigt och inkompetent i många år. Det är dock ytterst regeringens ansvar att se till att Migrationsverket har en kompetent ledning som förmår se till att verksamheten sköts så effektivt som möjligt, alltså också kostnadseffektivt, bland annat när det gäller upphandling av asylboenden och andra tjänster. Vilket inte varit fallet.

Regeringen gör nu tyvärr helt rätt. Men den hade sluppit vara ”the bad guy” och kommunerna hade sluppit de stora extrakostnader som kommer att drabba dem och deras invånare om de haft insiktsfulla och kompetenta förhandlare. Vilket alltså också Migrationsverket borde ha haft.

Och: regeringen borde ha lagt sig i och näpst myndigheten för länge sedan…

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.

En migga om chefer på Migrationsverket

En migga skriver, med anledning av att kritikstormen mot Angeles Bermudez-Svankvist nu kommit till allmänhetens kännedom (SvD Näringsliv, Kritikstorm mot Bermudez-Svankvist: ”Personal skrek”):

Ja, vi rekryterar verkligen de bästa. Förtjänst och skicklighet!

Vidare påpekar miggan att:

Men Christer Zettergren ska gå i pension nu, så då blir vi i alla fall av med honom.

För exakt sex år sedan, den 3 maj 2010, skrev jag bland annat följande om mannen som nu ska gå i pension, under rubriken Ny statlig titel: ”generaldirektörsrådgivare”?:

Röda Korsets generalsekreterare Christer Zettergren lämnar sin post och börjar en tjänst på Migrationsverket där han ska fungera som rådgivare åt generaldirektören, uppger Röda Korset. Beskedet kommer innan Stockholms tingsrätts dom har avkunnats mot en före detta chef (som Zettergren var chef över) som kunde försnilla mångmiljonbelopp från Röda korset utan att denne Zettergren märkte någonting. How very convenient! Nu kan ju Zettergren säga, när domen faller, att: ”Det där har jag ingenting att göra med,  jag jobbar inte på Röda korset längre.”

Läs också En migga: ”Så varför inte anställa någon som redan gjort sig känd för att ha överseende med oduglighet?”– 4 maj 2010. Utdrag ur texten:

…Så varför inte anställa någon som redan gjort sig känd för att ha överseende med oduglighet? GD och Christer Zettergren kan ju alltid prata visioner.

Vidare informerar miggan om att:

Och ytterligare en annan hög chef slutar. Läs varför. Högst intressant:

Miggan kommenterar detta så här:

Hon tycker uppenbarligen inte om de nya skärpta lagarna. Frågan är då hur opartisk och saklig hon egentligen förhöll sig innan?

Min kommentar:

Samtidigt känns det ju som lite bra att hon säger att hon ”inte har det engagemang som behövs”. Det är ju faktiskt en aning ovanligt för en chef på ett svenskt verk att vara såpass rak. Samtidigt kan man ju undra hur det står till med motivationen och engagemanget hos många andra chefer på Migrationsverket…

Miggan:

Ja, man skulle önska att fler tänkte till lite och slutade, faktiskt. Monika Wendleby gör helt klart det rätta. Det var förresten hon som skrev en bok om LEAN (Lean med hjärta och kreativitet) på arbetstid och lät Dan Eliasson skriva förordet. Sedan gjorde man reklam på intranätet för hennes bok. Hon kommer inte saknas av mig i alla fall.

Klicka på omslagsbilden för att läsa
vad förordsskrivaren, dåvarande
generaldirektören för Migrationsverket,
Dan Eliasson, tycker om boken.

 

© denna blogg.

En text från november månad varje år under tiden 2005-2015

Här följer en liten kavalkad av en bråkdel av vad som skrivits på asyl & migrationsområdet här på bloggen under 11 år, från november 2005 till och med november 2015.

•  Vägledande beslut från Migrationsverket – 22 november 2005. Ur texten:

Den tredje familjen har lämnat falska id-handlingar och riskerar därmed avslag i prövningen enligt den tillfälliga asyllagen. Migrationsverket har dock förordnat om ett offentligt biträde som ska hjälpa till att klara ut deras bakgrund m.m. Den här familjen kan komma att avvisas.

•  Migrationsverket JO- och JK-anmält – 27 november 2006. Ur texten:

Antalet ensamkommande flyktingbarn – främst från Irak – har tredubblats sedan i somras, till cirka 100 barn i månaden.

•  Hela havet stormar på asylområdet – 29 november 2007. Ur texten:

Genom sin ineffektivitet och slapphänthet har Sverige fått ett grundmurat – och sant – rykte (bland annat i Mellanöstern) som ett land där man nästan alltid kan stanna om man bara tar sig dit. Vare sig man har asyl- eller skyddsskäl eller ej, vare sig man får uppehållstillstånd eller ej så kan man hålla sig kvar. Ca 17.000 människor (förmodligen många fler) befinner sig här efter att de fått avslag på sina asylansökningar och vägrar lämna landet. Och fler blir de. Samtidigt pågår en märklig specialbehandling av dem som säger sig vara irakier: 5.000 av dem ska få uppehållstillstånd i Sverige på 14 dagar (!) och resten ska inte beöv vänta mer än högst sex månader. Andra kan få vänta i åratal.

•  En migga: ”Samma advokat är förordnad som offentligt biträde åt 1 000 asylsökande. Samtidigt.” – 24 november 2008. Ur texten:

Dessutom: när allt fler seriösa och kompetenta advokater och jurister har slutat med asylärenden eller överväger att sluta, och allt fler biträden som tidigare haft massor av ärenden hamnar på Migrationsverkets svarta lista, så riskerar det att bli mer regel än undantag att ombuden representerar hundratals – eller ofattbara 1.000 – klienter som de ska träffa, lyssna på, läsa och låta översätta handlingar, skriva inlagor, medverka vid förhandlingar etc.

•  En migga: ”Asylprocessen har ju kortats på allmän begäran och asylsökande som får beslut inom fyra månader får enligt lag inte arbeta.” – 30 november 2009. Ur texten:

1) För att som asylsökande få ta ett jobb (hur många som nu ens skulle kunna det, utan språkkunskaper eller kännedom om landet…), måste man ha styrkt sin identitet.

2) Enligt lagen ska AT-UND inte ges om asylprocessen beräknas ta kortare tid än fyra månader.

Kommentarer till krav 1:
Massor av asylsökande (uppemot 96 %!) visar inga eller falska identitetshandlingar när de söker asyl i Sverige. Därmed har de givetvis inte styrkt sin identitet.

•  En migga: ”Och med GD:s ord i bakhuvudet så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band.” – 29 november 2010. Ur texten:

Det går fortare och det är inte så viktigt att det blir rätt om man ger tillstånd, därför slafsar man ihop några tillstånd i veckan, så att man uppnår målen, liksom. Ska man skriva ett avslag så ska det föredras för ”fan och hans moster” och alla ska lägga sig i och komma med funderingar på varför. Därför drar man sig för det och med generaldirektörens ord i bakhuvudet (Jag kommer aldrig att bli upprörd av ett felaktigt beslut så länge som det är ett positivt beslut”) så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band. Vi producerar mer än de gör på Scania och Volvo tillsammans!

•  Ska Sverige pröva skyddsskäl gentemot Italien? – 25 november 2011. Ur texten:

Det är märkligt att medierna inte tar upp det faktum att vad det här faktiskt handlar om är, att man vill att Sverige ska pröva skyddsskäl gentemot Italien! Men det finns ingen sådan möjlighet, man kan inte söka asyl i ett land, få det och sedan fritt asylinvandra på nytt i ett annat EU-land.

•  Allt fler asylsökande i Tyskland visar öppet sitt missnöje över dåliga levnadsvillkor – 27 november 2012. Ur texten:

öppna ögon har svenska politiker duckat undan sitt ansvar att se längre än vad godhetsnäsan räcker. Ansvarslöst har de t.o.m. skapat regler och lagar som går stick i stäv med tidigare stiftade lagar. De har också sett mellan fingrarna med alla de tiotusentals människor som helt sonika bara stannar kvar här utan tillstånd, vilket är detsamma som att de vistas här olagligt. Där är politikerna och rättssystemet i Sverige märkligt ”generöst” och ointresserat av att bevaka sitt territorium och laglydigheten i riket – och det kommer med största sannolikhet snart att straffa sig.

•  Varför kallas en självmordsbombare från Beirut i en artikel i Expressen för ”Skärholmenkillen”? – 23 november 2013. Ur texten:

Migrationsverkets kontroll av personer som söker asyl eller skydd, liksom av dem som söker arbete, är under all kritik och har så varit så länge myndigheten funnits. Migrationsverkets oförmåga att se till att utlänningslagen efterlevs och dess vindflöjelliknande agerande (som bl.a. medför att de böjer sig när mediestormar blåser upp*), skadar landet inte bara kortsiktigt utan även långsiktigt. För alltid, faktiskt.

•  Ivar Arpi om att Migrationsverkets tjänstemän vittnar om en ökande rättsosäkerhet – 27 november 2014. Ur texten (av Ivar Arpi):

I min artikel visar jag att Migrationsverket i takt med det ökade söktrycket från asylsökande till Sverige får allt svårare att klara av att både göra grundliga utredningar och samtidigt inte låta asylsökande vänta för länge på besked. Här finns en svår avvägning som aldrig helt kan lösas. Jag ville skildra de påfrestningar som handläggare, beslutsfattare och andra tjänstemän på Migrationsverket är utsatta för. Tjänstemännen vittnar alltså om en ökande rättsosäkerhet på Migrationsverket.

•  Finland inför skärpta ålderstest för ensamkommande minderåriga asylsökande. – 13 november 2015. Ur texten:

Asylsökande som utan godtagbar orsak säger nej till en undersökning betraktas automatiskt som vuxna.

År 2014 sökte 196 ensamkommande barn asyl i Finland. Sjuttio av dem genomgick en åldersundersökning som visade att 39 av dem var vuxna.

Kommentar: En text från varje november månad i 11 år. Man kan söka texter i arkivet på månad och år, på ämne under ”kategorier” och med hjälp av sökord.

© denna blogg.

För den som vill bidra.

Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!”

En enhetschef inom socialtjänsten i en medelstor kommun i södra Sverige (eller kanske i norra Sverige – mina källor ska inte kunna spåras när de begärt att få vara anonyma), skriver:

Tack för att du skriver om det du gör, jag tycker du gör det på ett bra sätt. Har följt dig i över 1,5 år nu. Detta är första gången jag skriver till dig.

Jag jobbar inom socialtjänsten som enhetschef i Dårköpings (fingerat namn) kommun.

Så kallade ensamkommande barn har blivit en stor utmaning för kommunen. Det känns som en tickande bomb. Vi får anvisningar från migrationsverket på löpande band. Platserna på vårt hvb-hem är fullt för länge sedan och vi har nu i princip även slut på familjehem. Hittills i år har vi fått 35 anvisningar, 11 st under perioden jan-maj och 23 stycken juni- 18 augusti.

Vi kan inte längre uppfylla lagkraven vid placeringar, till exempel matchning mot familjehem – vi är glada om någon säger ja till placering, utredning av familjehem – vi hinner inte utreda alla före placeringarna utan det görs i efterhand. Eftersom våra familjehem utnyttjas maximalt så får vi bara hålla tummarna att inga ”vanliga”, skattebetalande familjer i vår kommun hamnar i ett läge där deras barn behöver placeras för då har vi inga familjer att placera dem i.

Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!

Hela vår barnavård sätts ju ur spel på grund av mängden som anvisas till kommunen. Tänk om det är samma andel vuxna som du refererat om i Danmark – Danmark: 72 procent av åldersbedömda asylsökande som sade sig vara minderåriga, var vuxna. Då hade vi bara behövt placera kanske 13 barn i år och vi hade kunnat göra ett bra jobb med dem som verkligen behöver det.

Jag har pratat om problemet med dessa påstått minderåriga asylsökande med en politiker i min kommun och han ville att jag skulle skriva ned lite fakta som han kunde vidarebefordra till politiska kontakter han har på departementsnivå. Han ser ju vilket problem mängden anvisningar medför för vår kommun. Vi diskuterade även problemet med vuxna män som går i våra skolor bland våra ungdomar och problemet med det är svårt att blunda för.

I en artikel – Skickar nödrop om ensamkommande barn – i Svenska Dagbladet den 18 augusti, vädjar Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson:

Den senaste prognosen på 12 000 barn för hela 2015 kommer att överskridas om tillströmningen fortsätter i den här takten. Nu gäller det att kavla upp ärmarna och hjälpas åt, är Anders Danielssons budskap.

– Vi måste lösa uppgiften, och om vi alla gör så gott vi kan tillsammans så kan vi klara det här. En extraordinär situation kräver extraordinära lösningar.

Antingen är den här mannen – den högavlönade generaldirektören för statliga, skattefinansierade Migrationsverket –  naivare än tjuren Ferdinand och lever i en egen drömvärld eller också är han osedvanligt fräck som vädjar till oss att vi ”tillsammans” ska lösa (???) de problem som han låtit uppkomma! Att han har mage att säga det han säger i den här nödropstexten, det är nästintill kränkande mot alla skattebetalande och laglydiga människor i landet Sverige. Kränkande för att han sett oss – inklusive sin egen personal, miggorna som rapporterat i åtta år här på bloggen – som mindre vetande trots att vi under lång tid har larmat och stått i. det har inte rubbat honom, han har inte flyttat sig från sin plats under korkeken där han suttit och luktat på blommorna och odlat myten om ”de ensamkommande barnen som flyr från krig och elände” och inte ålderbedöms ens när det är uppenbart, annat än i ytterst få fall. Typ, som en migga skrev i texten En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.”:

Jag talade med en av handläggarna som berättade att för att ett asylsökande ”barn” ska skrivas upp i ålder, utan stöd av läkarutlåtande, ska det vara absolut uppenbart att vederbörande är vuxen och då för säkerhets skull helst i 40-års-åldern. Man väntar därför tills man möter den sökande under asylutredningen och först därefter tar man ställning till att remittera den sökande till medicinsk åldersutredning. Men med tanke på att allt fler läkare vägrar att göra medicinska åldersutredningar så får många av dessa män uppehållstillstånd, vilket de inte hade fått om de registrerats som vuxna.

Miggor, hvb-hemspersonal, poliser och andra har skrivit här på bloggen i cirka åtta års tid. Ingen kan påstå att det inte funnits massor av information tillgänglig om den verklig het som tyvärr inte har nått Migrationsverkets generaldirektör (och hans rådgivare) där de odlat egna myter om alla barnen som ”flyr från krig och elände”.

Inte ens Migrationsöverdomstolens dom från den 11 februari 2014 verkar de ha tagit till sig (läs Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” där det tydligt anges att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

© denna blogg.

Ett inte helt lättbegripligt svar från en migga ”som jobbar i generaldirektörens stab” forts.

Ytterligare information från miggan som ”jobbar i generaldirektörens stab” (med anledning av vad som står i inlägget Ett inte helt lättbegripligt svar från en migga ”som jobbar i generaldirektörens stab”):

Här är ett nytt försök att förklara:

Det beror på att landet som personen bor i inte är säkert enligt kriterierna i lagen. Låt säga att en syrier bor i landet Y. För att Migrationsverket ska kunna avvisa dennes asylansökan och sända tillbaka personen till landet Y krävs att ett antal kriterier är uppfyllda. Annars betraktas landet inte som säkert. Om kriterierna inte är uppfyllda ska ansökan enligt lagen istället prövas på plats i Sverige och prövningen ska göras i förhållande till hemlandet, dvs Syrien, vilket innebär att personen som regel beviljas PUT.

I 5 kap. 1 b § första stycket 3 utlänningslagen anges uttryckligen vilka kriterier som måste vara uppfyllda i det enskilda fallet för att det ska vara möjligt att avvisa en asylansökan med hänvisning till att det finns ett säkert tredjeland. Nedan finns du de delarna av lagen inklippta så att du kan läsa hur bestämmelserna är utformade.

Det är viktigt att notera att 5 kap. 1b § inte är tillämplig när en asylsökande har dubbelt medborgarskap. I de fallen ska, vilket framgår direkt av flyktingkonventionens artikel 1 A 2, asylansökan prövas i sak mot båda länderna. I det fallet kan det därför bli aktuellt med av- eller utvisning till det eller de länder där hon eller han är skyddad. Om en syrier inte bara bor i utan även är medborgare i ett annat land än Syrien ska alltså en prövning av skälen göras i förhållande till båda länderna.

När det gäller grunderna för uppehållstillstånd till asylsökande från EU-länder får jag be att få återkomma. Jag kan inte utläsa det i den statistik som är tillgänglig utan får be statistikavdelning om hjälp.

© denna blogg.

Ett inte helt lättbegripligt svar från en migga ”som jobbar i generaldirektörens stab”

På frågan från en så kallad vanlig människa:

Varför får syrier som inte bor i Syrien och som inte berörs av kriget där permanenta uppehållstillstånd i Sverige? På vilka grunder får de stanna här?

svarar en migga som skriver att han  ”jobbar i generaldirektörens stab” så här:

Allmänt gäller det här ifråga om principen om det som kallas ”säkert tredje land”: En utgångspunkt är att en asylansökan prövas materiellt. Antingen beviljar vi ansökan eller avslår den. En annan viktig utgångspunkt är att prövningen av asylansökan sker i förhållande till den sökandes hemland, dvs. det land den sökande är medborgare i. Syrier får t ex generellt skydd med hänvisning till situationen i landet.

Det går enligt EU-staternas gemensamma regler, det så kallade asylprocedursdirektivet, inte att avslå en ansökan om asyl med hänvisning till att det finns ett säkert första asylland eller tredje land (se Migrationsöverdomstolens dom MIG 2012:9) En asylansökan får däremot avvisas (det vill säga inte prövas i sak) om sökanden kan sändas till ett säkert första asylland eller ett säkert tredje land. Ett säkert första asylland innebär att sökanden tidigare haft skydd i det landet och även framöver är skyddad där.

Ett säkert tredje land är ett land där sökanden i framtiden kan erhålla skydd och personen dessutom har en sådan anknytning dit att det är rimligt att personen reser dit. Det krävs inte bara att sökanden de facto är skyddad i landet, det krävs också att det rent formellt är möjligt att ansöka om skydd som flykting där samt att asylsystemet klarar av att hantera ansökan på ett rättsligt acceptabelt sätt.

Inte undra på att Sverige är så populärt att flytta till, hit kan man ju som syrier flytta till full försörjning, fri bostad, fri utbildning och i det närmaste fri tand- och sjukvård, trots att man redan har fått det skydd man behöver i ett annat EU-land (där man måste jobba och försörja sig själv och betala sina utgifter som alla andra i landet) eller bott där i många år innan kriget började.

Bland annat detta sägs på EU-upplysningens sajt om Fri rörlighet för tredjelandsmedborgare:

Så kallade tredjelandsmedborgare, det vill säga personer som är medborgare i ett land utanför EU/EES, har inte automatiskt rätt att bosätta sig och arbeta i något av EU:s medlemsländer.

Generellt måste tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd i ett medlemsland ansöka om nytt uppehållstillstånd och eventuellt arbetstillstånd enligt nationella regler om han eller hon flyttar till ett annat medlemsland.

Hur det rimmar med vad miggan, som jobbar i generaldirektörens stab, skriver om asylsökande syrier, förstår jag inte riktigt. Det är väl skillnad på den fria rörligheten, som förutsätter att man försörjer sig själv och betalar skatt i det land man fritt rör sig till inom EU, och att söka asyl. Eller?

Sverige är ett enda stort, från övriga EU-länder starkt avvikande, sammelsurium av konstigheter och oklarheter på asylområdet. Har varit det länge, kommer att så förbli. Så snårigt och så rättsosäkert är det, att ingen längre kan ta sig igenom ogenomträngligheten.

OBS! Om någon/några kan bringa klarhet i ovanstående så hör gärna av dig/er! Jag ska också försöka skaffa information från åtminstone något annat EU-land. Och ni som läser bloggen och har möjlighet får gärna hjälpa till med korrekta uppgifter med länkar till respektive texter och sajter som åberopas. Tack på förhand!

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

En migga har skickat ”Minnesanteckningar förda vid ledningsgruppens möte den 17 september 2013”.

En migga har skickat Minnesanteckningar förda vid ledningsgruppens möte den 17 september 2013. I dessa kan bland annat läsa:

Om Fördjupad Syriendiskussion
Anders (generaldirektören, min anm.) inleder med att säga att han vill ha fullständig ärlighet kring situationen i verksamheten, vilka problem som finns, och svar på de frågor som skickats ut inför mötet.

Om Asylprövningen
Asylprövningen har en ansträngd situation där ansökningsprocessen prioriteras. Vi får in sökande i systemet, men utredning och beslut dröjer. Nu går det åtta veckor från ansökan till utredning. Detta ökar med en vecka varje vecka med nuvarande förutsättningar.

Om Mottagningen
Mottagningen har också en mycket ansträngd situation. De tillfälliga boenden som upphandlats räcker i fyra månader till, (en migga säger att det snarare är två månader innan allt faller ihop och ”det är dags för jympahallar, hotell och kyrkor”. Min anm.) med de förutsättningar som vi har idag. Måste påbörja ny upphandling. Personalen hanterar den situation som är, men det är viktigt att se på hur länge personalen klarar en så här ansträngd situation. Tittar på långsiktig rekrytering.

Om Omvärldsenheten
Omvärldsenheten ska fundera över behov av att skicka personal utomlands till strategiskt viktiga orter, exempelvis, Italien, Turkiet, Bulgarien, Egypten. Anders manar till restriktiv semesterplanering för jul och nyårshelger med tanke på det läge vi ser idag.

Om BBM (Besök Bosättning Medborgarskap)
BBM ska konsultera Leancenter för att hitta effektiviseringar och på bästa sätt förbereda sig för de ökningar av anknytningsärenden som med största sannolikhet kommer att följa.

Lisa och Anders ska tala med Justitiedepartementet om situationen.
Allt annat har lägre prioritet än detta. Uppföljning ska ske varje vecka i ledningsgrupp.

Avslutande kommentar
Anders meddelar att även arbetet med ”Bra ska bli bättre” kan komma att parkeras om läget i verksamheten fortsätter att vara så ansträngt som det är just nu.

Kommentar: Delar av vad som tas upp på Migrationsverkets ledningsmöte är svamligt (här är endast en ganska liten del ur protokollet publicerat), delar visar en gryende insikt om den katastrof som redan är här och som kommer att bli större och värre. Men det förekommer inte den typ av riktigt stark handlingskraft och förslag på omedelbara åtgärder för att ta itu med en helt orimlig situation som så desperat skulle behövas. Som att se till att de som kommer och som inte visar vilka de är, varifrån de kommer eller varför de söker asyl eller skydd här, snabbt får avslag och återsänds till sina hemländer, och att de, som visar vilka de är, varifrån de kommer och att de har skäl att beviljas asyl eller skydd kan processas och ges den fristad de behöver. Och ett vettigt mottagande!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!