Finlands inrikesminister om kravallerna i Sverige och om att risken för att något motsvarande ska hända i Finland är låg

Inrikesminister Päivi Räsänen anser att kravallerna i Sverige är ett synnerligen oroväckande fenomen:

Migrationspolitiken måste vara balanserad och genomföras så att den respekterar människovärdet. Dessutom måste myndigheterna bemöta alla som bor i landet på ett jämlikt sätt.

Den stora frustation som upplevs av invandrarna i Sverige och landets annorlunda migrationspolitik är sådana bakgrundsfaktorer som sannolikt har medverkat till att utvecklingen har gått i en sämre riktning. Minister Räsänen bedömer att risken för att något motsvarande ska hända i Finland för närvarande är låg. Samtidigt påminner ministern dock om att det fortsättningsvis finns mycket att göra med tanke på integreringen av invandrare.

- I Finland måste vi se till att bostadsområden eller minoriteter inte får en negativ stämpel. Rasism och hattal får inte ges utrymme i diskussionerna. När det gäller att förebygga utslagning är det viktigt att unga med invandrarbakgrund känner sig accepterade. Det bästa sättet att integreras är att den unga får en utbildningsplats och en lyckad anställning. När den unga har lagliga och faktiska möjligheter att lyckas i livet undviker han eller hon att halka in på den kriminella banan eller i gänglivet, konstaterar Räsänen.

I fråga om de unga som halkat in på brottets bana är det ofta fråga om personer som reagerar på omständigheter som inte omfattas av polisens behörighetsområde, t.ex. familjens utslagning. Därför är det ytterst viktigt att myndigheterna i rätt tid och på ett övergripande sätt tillsammans bedömer situationen för sådana ungdomar med utlänningsbakgrund och vidtar åtgärder för att bryta brottscirkeln och ge honom eller henne det stöd som behövs. Detta lyckas bäst med hjälp av en permanent verksamhetsmodell som baserar sig på samarbete mellan olika myndigheter.

Så tänker den ansvariga migrations- och integrationsansvariga ministern i Finland (som också har andra frågor på sitt bord).

Tänk om de 850 som jobbar här, hade varit en insatsstyrka i stället!

Funderingar med anledning av de våldsamma upploppen och mordbränderna i svenska förorter

Jag har många gånger och under flera år förutspått den här typen av ”inbördeskrigsliknande” attacker mot samhället. Ingen har velat tro på det – eller kanske har man bara föredragit att sticka huvudena i sanden. Och från den här Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som den 1 januari 2009 ersatte  Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar, har jag inte hört ett knyst. Var finns den i allt det här? Var är den nu och vad var det meningen att den skulle göra?

När jag tittar in på deras hemsida så får jag veta vad myndigheten upp på första sidan? Bland annat detta – som nästan känns lite komiskt med tanke på vad som pågår i allt fler förorter till Stockholm:

- Beredskap för brand i skog & mark. Inte ”Beredskap för anlagda mordbränder i svenska förorter”.
- Sociala risker och social oro. Så bra att man kan gå in och läsa att den här alerta myndigheten under de senaste åren har ”initierat ett antal studier och rapporter kring frågor som rör utanförskap, social oro och samhällssäkerhet”.
- Nya steg för bättre krisberedskap. ”MSB och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tar nya steg för att stärka och utveckla kommunernas krisberedskap.” Hur då?

I den här myndighetens kunskapsbank sägs att:

Kunskapsbanken är en källa till kunskapsutveckling inom många områden. Här kan du hitta publikationer, statistik, forskningsresultat, utvärderingar och analyser, erfarenheter från olyckor och kriser, databaser och annat som är användbart för alla som arbetar inom området samhällsskydd och beredskap.

Det här är alltså inte en myndighet med kompetens och förmåga att ingripa och agera som en ”insatsstyrka” eller liknande. Inte en myndighet som gör något konkret och praktiskt i extrema krissituationer (som de våldsamma upploppen i förorterna). Nej, den har en kunskapsbank och den producerar rapporter och utredningar och har som vision och värdegrund:

Ett säkrare samhälle i en föränderlig värld. MSB ska vara en öppen, kompetent och drivande myndighet med fokus på individen och samhället.

Sa jag det, förresten, att den här myndigheten har 850 anställda? Åttahundrafemtio. Vad den kostar att driva har jag inte lyckats borra mig fram till, men det är förstås en hel del sköna skattekronor varav en del kanske borde ha gått till en krismyndighet med en krisinsatsstyrka som nu, just nu när våldsamheterna pågår runt Stockholm, kunde vara ute och agera på plats och stötta Polisen. Det skulle sannerligen behövas. Bland annat så här skriver Polisen på Twitter:

För den, som liksom jag inte har någon egentlig kännedom om MSB, kan det vara intressant att se en bild av hur myndigheten jobbar. Och fundera över om inte aningslösa Sverige borde ha 850 anställda vid en praktisk, reell krisinsatsstyrka i stället (eller också), som kan rycka ut med kraft när samhället hotas.

© Denna blogg

En migga kommenterar kort

En migga kommenterar kort det som en jurist på Försäkringskassan berättar i inläggen:
Del 1 av 4. En FK-anställd: ”Jag riskerar att få ett tråkigt mottagande på jobbet om det blir känt att jag berättat detta för någon som gör informationen offentlig.”.
Del 2 av 4. En FK-anställd igen: ”Glöm att lära dig de lagar som rör ditt område (som jag som är jurist tyckte var ganska viktigt) det viktiga är inte att du tillämpar dem utan att du lär dig hur kassan vill att du ska göra.”
Del 3 av 4. En FK-anställd: ”Jag hade en positiv bild av vad som väntade mig, av hur det fungerade inom det offentliga. Denna bild är nu död och det tog så oroväckande kort tid att döda den.”
Del 4 av 4. En FK-anställd: ”Apropå falska asylhistorier, som kanske inte miggorna ser men som vi på FK ser då och då…”
och en annan miggas kommentar till ovanstående:
En migga: ”Om det är som kollegan från Försäkringskassan säger – och jag har själv fått höra detsamma nu – så är detta faktiskt ett scoop!”

I och med att alla som är bosatta i Sverige har rätt till socialbidrag om de inte kan försörja sig själva så kan även tredjelandsmedborgare som kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare enbart på ett jobberbjudande (men inget jobb…) söka och få socialbidrag. Vi försörjer alltså inte bara EU-EU-medborgare

medborgare. Ack ja.

© Denna blogg

En migga: ”Om det är som kollegan från Försäkringskassan säger – och jag har själv fått höra detsamma nu – så är detta faktiskt ett scoop!”

En migga om vad En FK-anställd berättar:

Om det är som kollegan från Försäkringskassan säger – och jag har själv fått höra detsamma nu – så är det som En FK-anställd berättar faktiskt ett scoop. För det betyder att en svensk myndighet fått för sig att stryka det svenska införlivandet av Rörlighetsdirektivet.

Det går alldeles utmärkt för en EU-stat att stryka alla krav på uppehållsrätt förutom att EU-medborgaren ska kunna styrka sin egen identitet och eventuella familjeband. En EU-stat kan också ta bort delar av kraven. Det går alldeles utmärkt – för parlamentet i den berörda EU-staten. Estland gjorde så 2006. Det går däremot inte alls utmärkt för en myndighet i en EU-stat att göra så.

Om jag finge komma med en gissning så låter den så här:
Två tjänstemän på Försäkringskassan har suttit och gissat rätt ut i det blå – och sedan har en bytt myndighet och den andra har gjort sig osynlig. Och när/om de pressas så kommer de med den löjliga förklaringen/alibit att: ”Det pågår ett arbete i Bryssel och att stryka uppehållsrätt”. Det finns nämligen inget sådant lagstiftningsarbete. Och om sådana sagor går runt på Försäkringskassan så säger det rätt mycket om hur den myndigheten ser ut nuförtiden. Men med tanke på Försäkringskassans ställning i Sverige så kommer snart alla andra svenska myndigheter att ”följa John”.

Däremot ska Migrationsverket tidigast i januari 2014 ta bort kravet på registreringsbevis för uppehållsrätt. Men detta är en helt annan sak än att riksdagen fått för sig att stryka kravet på att ha en plats på arbetsmarknaden eller vara självförsörjande.

Så vem ska nu blinka först? Är det regeringen eller är det Försäkringskassans ledning?

Kommentar: Som sagt, ett scoop! Det blir intressant att se när/om gammelmedierna tar upp detta. Knappast, de har ju inte tagit upp andra hårresande scoop på denna blogg heller, annat än ibland och då – givetvis, i enlighet med svensk avsaknad av pressetik – utan att ange varifrån de tagit uppgifterna eller fått uppslaget.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

Apropå vad en FK-anställd berättar

Läs först vad en FK-anställd berättar: Del 1 av 4, Del 2 av 4, Del 3 av 4 och Del 4 av 4.

Här finns samtliga fyra delar samlade i ett pdf-dokument: En FK-anställd berättar.

Här är det ”hafsiga” IM:et som den FK-anställde juristen skriver om.

Och så en undran: Varför försvann Försäkringskassans tidigare överdirektör Stig Orustfjord? Hade inte det naturliga varit att han hade blivit generaldirektör för Försäkringskassan? Var han inte mer lämpad för jobbet som generaldirektör på Försäkringskassan än Dan Eliasson? Det ter sig ju som att Orustfjord hade gedigna meriter, i varje fall enligt nedan pressmeddelande från den 25 mars 2010, som finns på Socialdepartementets hemsida:

Regeringen tillsätter överdirektör vid Försäkringskassan

Regeringen har i dag utsett Stig Orustfjord till överdirektör vid Försäkringskassan. Syftet är att stärka ledningsfunktionen. Orustfjord tillträder den 1 maj.

- Människor ska vara trygga i att få rätt information, besked inom rimlig tid och ett bra bemötande från Försäkringskassan, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.

Stig Orustfjord är 51 år och kommer närmast från Länsstyrelsen i Stockholms län där har han varit länsöverdirektör de senaste åren. Han arbetade dessförinnan under ungefär 15 år som bland annat som försäkringsdirektör vid Försäkringskassan och Riksförsäkringsverket.

Han har även arbetat inom Stockholms stad, bland annat som chef för äldre- och handikappomsorgen och är sedan 2007 ordförande i Svensk Chefsförening.

Vad hände sedan? Som sagt: bara en undran…

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

Del 4 av 4. En FK-anställd: ”Apropå falska asylhistorier, som kanske inte miggorna ser men som vi på FK ser då och då…”

(Läs först Del 1 av 4, Del 2 av 4 och Del 3 av 4)

En FK-anställd igen:

Apropå falska asylhistorier. Något som kanske inte miggorna ser, men som vi på FK ser då och då, är alla dessa familjer som är här som påstådda flyktingar eller skyddsbehövande och som – efter att de börjat få barnbidrag och föräldrapenning – åker ner med barnen till sitt hemland, exempelvis Somalia, för att barnen skall gå i skolan där.

En förälder stannar i Sverige och en åker ner med barnen. Om man nu flytt från sitt hemland och tagit sig till Sverige under stora umbäranden och absolut inte kan återvända för då blir man omedelbart dödad, då tar man väl i all sin dar inte med sig barnen tillbaka till det fruktansvärda hemlandet?! Ändå: Det här händer oftare än man kan tro.

Kommentar: Överflödig.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

Del 3 av 4. En FK-anställd: ”Jag hade en positiv bild av vad som väntade mig, av hur det fungerade inom det offentliga. Denna bild är nu död och det tog så oroväckande kort tid att döda den.”

(Läs först Del 1 av 4 och Del 2 av 4.) En FK-anställd fortsätter berätta:

Detta har vänt min värld upp och ner och det är väldig svårt att hålla tillbaka all frustration när den väl fått ett utlopp. Jag är ung, detta är mitt första ”riktiga” jobb efter studierna. – och trodde att den var realistisk – av vad som väntade mig, av hur det fungerade inom det offentliga. Denna bild är nu död och det tog så oroväckande kort tid att döda den.

Det andra problemet med detta IM (internt meddelande, ett styrdokument från ledningen) som vi skall tillämpa fullt ut, är att vi inte förstår hur det skall tillämpas, inte ens våra specialister gör det! Dessutom är det bara halvfärdigt, det tar enbart upp EU-medborgarna, inte tredjelandsmedborgare som är gifta/sambo/barn till EU-medborgare och inte heller tredjelandsmedborgare som tidigare bott och arbetat i ett annat EU-land. De frågorna kommer att tas upp i ett annat IM, men det kan ju ta flera månader innan det kommer! Skall vi bara avvakta med sådana ärenden då eller ska vi göra en ad hoc-lösning av deras prövningar? Ingen vet!

Rättssäkerheten dog, den också. IM:et är ett hafsverk. Den ena som skrev det har gått på en längre föräldraledighet och den andra har gått vidare till ett annat jobb. Det lyser igenom att de som gjort IM:et bara ville bli klara med skräpet så de kunde gå vidare.

Inte mindre än 15 frågor har ställts till rättsavdelningen om tillämpningen av detta IM från vår avdelning och andra avdelningar inom kassan! Jag tror vi har fått svar på två och det är så att säga ”icke-svar”, svar som man inte förstår och inte kan göra något med.

Jag har alltid sett på media med vaksamma ögon eftersom som jag har känt att de aldrig rapporterar hela bilden. Det har blivit ännu mer uppenbart efter att jag började studera och efter att jag började jobba. Men det är klart, kunskap är makt och om man väljer vilken ”kunskap” medborgarna skall få tillgång till, så kan man styra dem i vilken riktning man vill. Alla är tyvärr inte kritiska till vad de läser, ser och hör utan tror de kan lita på medierna. Men media håller i ratten och styr med öppna ögon Sveriges framtid käpprätt åt skogen!

Kommentar:
Dan Eliasson, tidigare statssekreterare åt dåvarande justitieminister Thomas Bodström, S, och tidigare GD på ett annat mer eller mindre havererat verk (Migrationsverket), fick märkligt nog av den borgerliga regeringen förnyat förtroende på Försäkringskassan. Ännu högre lön, ännu större verk, ännu större möjlighet att förstöra ännu mer. Det kan tyckas vara hårda ord, men jag har via miggorna och även delvis genom egen erfarenhet, följt hans framfart och kan inte annat än förundras över varför regeringen har gett honom makten att hantera två av de viktigaste – kanske rentav de viktigaste – statliga myndigheterna och frågor som inte bara har stor utan avgörande betydelse för Sveriges framtid. Skulden för haverierna är givetvis till stor del generaldirektörens, men huvudansvaret och skulden för de allt mer rättsosäkra myndigheterna vilar absolut tyngst på regeringen som utsett Dan Eliasson till GD först på Migrationsverket och sedan Försäkringskassan!

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Del 2 av 4. En FK-anställd igen: ”Glöm att lära dig de lagar som rör ditt område (som jag som är jurist tyckte var ganska viktigt) det viktiga är inte att du tillämpar dem utan att du lär dig hur kassan vill att du ska göra.”

En anställd vid Försäkringskassan skriver igen (läs först texten Del 1 av 4)

Jag riskerar att få ett tråkigt mottagande på jobbet om det blir känt att jag berättat detta för någon och informationen blir offentlig.

Jag brukar vanligtvis inte publicera de skrivandes personliga ord till mig, men har i det här fallet valt att låta det första stycket vara kvar. Detta för att de är många som skriver ungefär så, och det är viktigt att det kommer allmänheten till del att det är så här många känner, nämligen att de inte har så många att välja på att berätta för, men att de litar på mig och att jag ska skydda mina källor. Vilket jag har gjort till 100 procent i alla år.

När jag ser min egen organisation, läser det du har skrivit om Migrationsverket, det miggorna berättat och hör historier från vänner som jobbar inom det offentliga, är det lätt att förtvivla. Men du, och de som skriver till dig, är ljus i mörkret. Jag hoppas innerligt att fler får upp ögonen för det du skriver innan det är alldeles för sent!

Att Dan Eliasson, som verkar ha raserat Migrationsverket inifrån och ut, fick en ny myndighet att leka med, det är så tragikomiskt att jag inte ens vet vad jag skall säga. Fast det är klart, han ökade produktiviteten och det är väl det viktigaste. Även kassan har börjat med LEAN, vi får väl se vart det leder.

Och även kassan har naturligtvis en sjuk fixering kring hur många ”pinnar” man kan skrapa ihop på en dag. En så stark fixering att man redan efter tre veckor som anställd (dvs man har knappt ens kommit in genom dörren!) får en genomgång av hur ens produktion ser ut och den jämförs med de andra nya som börjat samtidigt. Glöm att lära dig de lagar som rör ditt område (som jag som är jurist tyckte var ganska viktigt) det viktiga är inte att du tillämpar dem utan att du lär dig hur kassan vill att du ska göra. Och att du gör det fort och inte behöver förstå varför du gör det.

Det känns bra att veta att du är så noga med att bevara anonymiteten. Även om jag känner att detta måste komma ut så vill jag inte bli av med mitt jobb. Det finns även andra risker, man kan få dålig eller ingen löneförhöjning när det är dags för löneförhandling och man kan inte hoppas på att få avancera om man är ”obekväm”.

Ett par exempel på vad det jag skrev om i det förra inlägget, kan leda till rent pengamässigt:

Exempel 1: En familj kommer till Sverige, mamma, pappa och två barn från ett annat land inom EU/EES. De har inget kvar i hemlandet. Eventuellt har någon av dem en anställning, men det är ju inget krav längre, för vi bedömer ju inte uppehållsrätt, som jag förklarade i den tidigare texten. De bor här, kanske i eget boende, kanske c/o hos någon släkting eller bekant eller annan. Barnen går på dagis eller i skolan. Enligt vårt nya sätt att se kan de registreras som bosatta i Sverige enligt förordning EEG 883/2004. De kan nu genast börja få barnbidrag, eventuellt även föräldrapenning och bostadsbidrag. Det är inte så mycket pengar som betalas ut, några tusen kronor i månaden, men tänk på att det finns miljontals familjer som denna i Europa!

Exempel 2: Det andra fallet är värre. Någon startar ett assistansbolag i Sverige. Han/hon tar hit en svårt handikappad person från ett land inom EU/EES.  Tidigare hade bolagsägaren behövt ge åtminstone en fiktiv anställning till den handikappade för att han/hon skulle ha rätt att bli registrerad i Sverige, men det behövs ju inte längre! Personen ska ju bo här och kommer med största säkerhet att omfattas av socialförsäkringen. När personen är registrerad börjar bolagsägaren sälja assistans till den handikappade. Kanske tar bolagsägaren hit den handikappades familj som får ta hand om sin son/dotter/syster/bror. För assistansen betalar Försäkringskassan 185 000 kronor i månaden.

I ingetdera av dessa fall görs någon prövning av om personen vistas lagligt i Sverige eller ej. Vad ska vi då med 3a kapitlet i utlänningslagen till? Då kan vi ju lika gärna riva ut och kasta de sidorna i lagboken! Detta gör mig så arg, men det skrämmer också livet ur mig. När detta sprider sig genom Europa (som just nu är i djup kris = många fattiga människor), vad händer då? Detta kan komma att kosta Sverige astronomiska summor. Jag, som är ung, kommer till exempel aldrig att kunna gå i pension för det kommer inte finnas någon pension när jag blir gammal.

Jag har också hört ryktas (alltså inte bekräftat) att det i Bryssel diskuteras att kravet på uppehållsrätt skall tas bort helt och hållet så att rörligheten verkligen blir helt fri. Det är ju ett utmärkt sätt för krisdrabbade länder att bli av med folk som tynger deras system, de kan ju fritt komma hit eller till andra länder med omfattande socialförsäkringssystem som Norge och Danmark och tynga systemen här istället.

Som tur är måste vi fortfarande kontrollera att utomeuropeiska personer vistas lagligt i Sverige innan de omfattas av socialförsäkringen, men vem vet hur länge det förblir så?

Det är bra att detta kan sprida sig eftersom jag och några kollegor har ryckt i alla möjliga trådar, ministrar, riksdagsledamöter och sådant folk och ingenting händer för att rätta till detta. Som sagt, om hålet i lagen nu finns så måste det ju gå att täppa igen?

Tack igen för att du tar dig tid att lyssna och har modet att dra ut saker och ting i ljuset. Fler borde vara som du.

Kommentar: Jag beklagar att den FK-anställda och hans kollegor, som försökt uppmärksamma de ansvariga, svenska folkets makthavande representanter, på vad som pågår, inte fått några svar. Hoppas att de ansvariga trots allt agerar och att det kommer att kommuniceras till de FK-anställda via nya IM.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Del 1 av 4. En FK-anställd: ”Jag riskerar att få ett tråkigt mottagande på jobbet om det blir känt att jag berättat detta för någon som gör informationen offentlig.”.

En anställd vid Försäkringskassan, FK, som säger sig vara ”mycket frustrerad”, skriver nedanstående, som borde få regeringen att undra över vad som pågår på dess myndighet. Kommer ansvarig minister att göra det? Hur som helst så kan alla som hittar till min blogg läsa vad en ung jurist på FK berättar och kanske når det också fram till rätt instans att ta itu med.

Den FK-anställde har, liksom miggorna, bett att få förbli anonym för läsarna (hans identitet är känd för mig), eftersom det han skriver – som var och en kan förstå efter att ha läst det – knappast skulle falla i god jord hos hans överordnade och han själv befarar skulle kunna leda till otrevligheter trots åsikts- och yttrandefrihet stadgad i lag. Så här skriver den FK-anställde, vars text jag fått tillstånd att publicera ca 90 procent av:

Jag bara måste lämna en kommentar apropå det du skrivit om EU-medborgares rätt att vistas i Sverige i april (Den fria rörligheten inom EU innebär inte att man kan flytta till vilket land man vill utan att kunna försörja sig). Tyvärr måste jag be att få vara anonym om du vill publicera min berättelse eftersom jag misstänker att jag riskerar att få ett tråkigt mottagande på jobbet om det blir känt att jag berättat detta för någon som gör informationen offentlig.

Jag arbetar på Försäkringskassan som utredare och tar ställning till och beslutar om försäkringstillhörighet. Jag bestämmer om personer som flyttar till och från Sverige har rätt att omfattas av den svenska socialförsäkringen. Genom att omfattas har man ju tillgång till ett mycket stort antal förmåner, bland anat barnbidrag, föräldrapenning och bostadsbidrag, för att nämna ett par av de bosättningsbaserade förmånerna i Sverige.

Jag har arbetat här drygt ett år och när jag började följdes regeln att EU/EES-medborgare var skyldiga att styrka sin uppehållsrätt innan de kunde bli omfattade av – och därmed få tillgång till – alla dessa förmåner. Uppehållsrätten skulle också kontrolleras varje gång den enskilde sökte en förmån (även om det sistnämnda fungerade extremt dåligt, pengar bara betalades ut utan den obligatoriska kontrollen, personen var ju faktiskt registrerad).

För några veckor sedan kom ett internt styrdokument som helt plötsligt drog undan mattan under våra fötter:

Vi skall inte längre pröva om EU-medborgarna har uppehållsrätt, alltså en legal vistelse i Sverige, innan de registreras för vi har, hör och häpna, inget lagligt stöd för det!!!

Uppehållsrätten infördes 2006. FK har alltså i nästan sju år prövat uppehållsrätt utan lagstöd. Mycket märkligt! Istället för att vända sig till riksdag och regering för att täppa igen detta enorma hål i lagen, går FK:s rättsavdelning ut med detta och det tillämpas på nu på FK: ingen prövar längre uppehållsrätten.

Vi skall nu göra en ”bosättningsutredning” och utifrån ett antal punkter bedöma om en EU-medborgare kan anses bosatt: ”har sitt huvudsakliga intressecentrum i Sverige”. Flumkriterier som exempelvis att om personen har en bostad ”av permanent karaktär” så ingår den i denna bedömning. Detta för med sig att i princip alla EU-medborgare registreras av oss och att i princip alla EU-medborgare får tillgång till vårt socialförsäkringssystem. En kollega till mig talade med en handläggare på avdelningen som hanterar föräldrapenning och de har fått veta att är bara en person registrerad så är det bara att börja betala ut pengar.

Det är inte svårt att räkna ut att när detta blir känt, och det blir det ju i och med att den här informationen publiceras så kommer snart den sociala turismen till Sverige explodera. Det är inte bara MIG som har tokfnatt i Sverige. Även på FK har man glömt hjärnorna någonstans.

Det är klart att varenda sak som kassan tar sig för inte först behöver godkännas av regeringen, men något som kan innebära att kassans budget behöver mångdubblas borde väl i alla fall nämnas för regeringen? Detta är ännu ett skrämmande exempel på vad myndigheter i Sverige sysslar med som i praktiken innebär att vi bara kastar bort skattebetalarnas pengar.

Kommentar: ”…har sitt huvudsakliga intressecentrum i Sverige”?

© Denna blogg.

”1 § Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.”

Bland annat på Twitter oroar sig en del (främst svenska journalister) för vad ”upploppen i Husby gör med bilden av Stockholm” (jmfr ”upploppen i Rosengård för bilden av Malmö”). Men det är väl inte en bild det handlar om, det handlar ju om liv och egendom för dem som bor i dessa områden – och även oss som inte bor där! – och som lever i detta hat, denna anarki, detta territoriella bevakande där ”svennepoliser” och ”svennebrandmän” inte ska släppas in. Husbybor har samma rätt att beskyddas som Lidingöbor!

Avlägsna de kriminella våldsverkarna från området, ställ dem inför rätta, döm dem och utvisa dem, som utlänningslagen anger kan utvisas, på grund av brott. Kriterierna finns i lagen. Som är mycket lik utlänningslagen i Finland. Så här gick det till i Helsingfors när somalier begick en mängd rån och andra brott:  “Somalier begår nu färre rån i Helsingfors” . Citat ur texten:

Polisen ville ursprungligen utvisa hela trettio somalier, men utlänningsverket strök sex från listan. Resten ser man inga hinder för att skicka i väg. En person som har någon form av uppehållstillstånd och som gör sig skyldig till ett brott som ger minst ett år fängelse kan enligt lagen utvisas. Utvisas kan också sådana som gör sig skyldiga till upprepade brott eller som kan anses vara till fara för allmänheten.

Den svenska utlänningslagen liknar den finska och ger också möjlighet att utvisa kriminella våldsverkare som dessutom är en fara för allmänheten. Det verkar – med facit i handen från Finland – vara ett bättre sätt att komma tillrätta med upploppen än att jamsa och tramsa och hålla ”dialoger”!

Ur Brottsbalken (1962:700):

16 kap. Om brott mot allmän ordning

1 § Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.

Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.

2 § Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till förenat våld å person eller egendom, dömes vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för våldsamt upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst fyra år.

3 § Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader.

En vän på Facebook skrev:

Tänk om samhället för en gångs skull svarade på det sätt som det anklagas för att göra, dvs med det våld som situationen kräver! Inga dialog-poliser, ingen grillning eller liknande, utan in och lösa uppgiften med det våld som krävs. Tårgas och gummikulor om det behövs. De ansvariga grips och ställs inför rätta. Och skadestånd ska utdömas. Inte till de deltagit, utan till de drabbade och till samhället. Och dra för djävulen in alla bidrag till föreningar som inte samarbetar med ”det svenska civilsamhället”!

Och än en gång: Husbybor har samma rätt att beskyddas som Lidingöbor!

Till slut: Lagen gäller förresten lika för alla. Den gäller oavsett vilken bakgrund brottslingarna har, hur illa de än mår, vilka trauman de än har, vilket land de än kommer ifrån, vilken hårfärg de än har och vad de än anser om hur det svenska samhället behandlar dem.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester

Sveriges Radio P4 Sörmland rapporterar om åldersbestämningar som görs av Migrationsverket för att bestämma åldern på asylsökande som säger sig vara minderåriga, men där det råder tvivel om detta och personerna inte styrker vare sig sin identitet eller sin ålder.

Genom tand- och handledsröntgen, ibland den ena metoden, ibland den andra och ibland båda, har man i Norge och Finland upptäckt att uppemot 65 procent av alla asylsökande som säger sig vara strax under 18 år eller yngre, inte är det. Det har resulterat i betydligt mindre antal ”ensamkommande barn” i dessa länder – mer än 65 procent färre eftersom man i deras hemländer nu vet att det inte lönar sig att ta sig till dessa länder och påstå att man är minderårig.

Läs också:
Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012

Så här ser det ut i Sverige, Norge, Danmark och Finland; så här många påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande har kommit till resp land.

Sverige (t.o.m. 30 april 2013) = 928
Norge (t.o.m. 30 april 2013) = 273
Danmark (t.o.m. 31 mars 2013) = 60
Finland (t.o.m. 30 april 2013) = 48

Detta är alltså fakta. Fakta som borde få regeringsmedlemmar, riksdagsledamöter, Migrationsverket, journalister och – inte minst – allmänheten som står för notan när ev fel begås att fundera lite över bland annat:

• Varför skiljer sig Sverige så markant från de övriga nordiska länderna?
• Kan det vara så att om åldersbestämningar gjordes också i Sverige så skulle antalet minderåriga asylsökande minska också här med ca 65 procent eller mer, som det gjort i övriga länder där åldersbestämningar görs?
• Är man ”främlingsfientlig” och ”rasistisk” i alla andra länder (inte bara Norge, Danmark och Finland) där man utreder omständigheter som har stor – ofta avgörande – betydelse för hur mottagandet ska ordnas under asylprocessen och för om uppehållstillstånd med allt vad det medför ska beviljas?

Klicka på bilderna för större storlek.

SVERIGE

DANMARK

NORGE

FINLAND

En migga om försvunna – inte alltid ensamkommande – minderåriga asylsökande

En migga apropå att asylsökande som hävdar skyddsskäl mot sitt hemland, Afghanistan, söker kontakt med officiella representanter för detta land:

Först om hungerstrejkerna för att få uppehållstillstånd i Sverige

Jag har inte följt hungerstrejkerna så noga, men jag tänkte detsamma som du  skrev på bloggen:

Om de de hungerstrejkande afghanerna verkligen anser sig förföljda av myndigheterna i Afghanistan, så bör de nog inte ge sig till känna när landets politiker kommer hit…

Samma migga har läst artikeln De spårar förvunna flyktingbarn i Dagens Nyheter, och lägger till denna information som de, som spårar försvunna asylsökande eller f.d. asylsökande unga inte verkar känna till (eller ev inte velat rapportera om):

Sedan om de försvunna ensamkommande minderåriga asylsökande

Jag vet givetvis inte – lika lite som någon annan – varför varje enskild ungdom som kommit hit och sökt asyl har försvunnit. Men det finns förklaringar som många, inklusive journalisterna, inte har fört fram.

Jag har själv träffat ett antal ensamkommande minderåriga som redan har tillstånd när de ansöker om asyl som ensamkommande i Sverige. Anhöriginvandrare daktas nämligen inte (tas inte fingeravtryck på) och asylsökande som är under 14 år daktas nämligen inte heller…

Alla barn är heller inte alltid barn till dem som utger sig vara deras föräldrar.

Vid ett tillfälle träffade jag en 19-åring som utgav sig för att vara 17 år och ”ensamkommande”. Av en ren slump uppdagades att han redan hade PUT! Han hade kommit hit som 14-15-årigt barn till en person som fått PUT på grund av anknytning till make. 19-åringens förklaring när han nu sökte PUT på nytt i en annan identitet (!) var, att han inte var barn till den här personen och att han hade bytt identitet och nödgats ansöka om asyl på nytt på grund av att han ville få hit sina riktiga anhöriga…

Kommentar: Sådana här fall har jag hört om tidigare av andra miggor, men aldrig sett eller hört svenska medier ta upp. Ingen påstår att ovanstående skulle gälla i alla fall av försvunna asylsökande minderåriga, men det är vanligare än man tror och det är givetvis något som en hederlig journalistkår också borde uppmärksamma.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

”Demonstrationer, det vill säga allmänna sammankomster, på offentliga platser, får inte anordnas utan tillstånd.”

Den 5 mars 2013 skrev jag, under rubriken Minnen från mina 14 år som asylombud om Uladimirz och hans fru, som demonstrerade och hungerstrejkade utanför Uppsala sjukhus:

Jag minns Uladimirz som hade cancer och som, efter en hungerstrejk utanför Uppsala sjukhus, tidigt en morgon utvisades med fru och barn till Finland för vidarebefordran till Vitryssland. Det var en trist historia – i och för sig hade familjen inte ansetts ha asyl- eller skyddsskäl här och sjukdomsinvandring fanns inte då liksom det inte heller finns nu – men Polisen hade lovat dem att före ett visst datum skulle de inte utvisas och de hade också fått tillstånd att demonstrera utanför sjukhuset, lugnt och stilla. De hämtades tidigt en morgon och vips, innan någon visste om det, hade de landat i Helsingfors. Efter lång väntan i Finland fick familjen dock uppehållstillstånd där.

Jag mindes att de, enligt lag, behövde tillstånd för sin demonstration/hungerstrejk, att de sökte det och fick ett tidsbegränsat tillstånd på en vecka, om jag minns rätt. Med anledning av den långvariga hungerstrejken utanför Migrationsverkets lokaler i Gävle, och med anledning av vad lagen stadgar, ställde jag följande frågor till Polisen i Gävle:

Jag önskar få besked om för vilken tidsperiod Polisen gett tillstånd för asylsökande att hungerstrejka utanför Migrationsverkets kontor.

Kommer Polisen att tillåta att lägret med hungerstrejkande finns kvar hela tillståndsperioden ut eller kommer man att bryta upp det tidigare av någon anledning, t.ex. för att det nu också finns småbarn där och/eller att lägret stör allmän ordning?

Tack för din fråga.
Det är en grundlagsskyddad rättighet att yttra sig på olika sätt. Även en hungerstrejk är en grundlagsskyddad rättighet. Därför kan inte polismyndigheten avbryta en sådan demonstration utan särskilda skäl såsom exempelvis ordningsstörning. Någon sådan ordningsstörning har inte skett. Polismyndigheten för en dialog med parterna i syfte att alla ska ha hälsan i behåll och avsluta hungerstrejkandet. Så länge det inte är någon allvarlig fara för liv eller hälsa för barnen eller andra kan Polismyndigheten inte avbryta demonstrationen av det skälet heller.

Det står lite mer på www.polisen.se om demonstrationer och opinionsyttringar och vad som gäller kring dem. Vill du veta mer om lagstiftningen kring detta hänvisar jag till Regeringsformen och Ordningslagen.

Det var dessvärre inte ett heltäckande svar på mina frågor! Jag frågade inte om den grundlagsstadgade rätten att demonstrera, jag frågade:
1) för vilken tidsperiod har Polisen gett tillstånd för asylsökande att hungerstrejka utanför Migrationsverkets kontor?
och
2) Kommer Polisen att tillåta att lägret med hungerstrejkande finns kvar hela tillståndsperioden ut eller kommer man att bryta upp det tidigare av någon anledning, t.ex. för att det nu också finns småbarn där och/eller att lägret stör allmän ordning?Främst handlar det alltså om demonstrationstillstånd för att, under flera veckor dygnet runt vistas utanför ett myndighetskontor.

Jag har själv varit ombud åt ett asylsökande par från Vitryssland som, när de ville demonstrera utanför ett sjukhus, måste ansöka om demonstrationstillstånd hos Polisen (detta var i Uppsala), och fick tillstånd att göra det i en vecka. Bara de två, inget större sällskap. Så jag frågar igen: För hur lång tid har Polisen beviljat tillstånd att demonstrera utanför Migrationsverkets kontor? Det är den centrala frågan som jag gärna vill ha svar på.

Från Polisens hemsida:
Tillstånd för demonstration
Demonstrationer, det vill säga allmänna sammankomster, på offentliga platser, får inte anordnas utan tillstånd. En skriftlig ansökan om tillstånd ska skickas in till Polisen på den ort där demonstrationen ska anordnas. Du måste skicka in ansökan i god tid, senast en vecka innan demonstrationen ska hållas. När ansökan har lämnats in kan Polisen ta kontakt med dig som arrangör för att inleda en dialog om hur demonstrationen/sammankomsten ska genomföras.

Det var detta jag ville ha svar på: alltså för hur lång tid Polisen har beviljat demonstrationstillstånd!

Då försöker jag igen att svara på dina frågor lite tydligare. Hungerstrejken är som du säger tillståndspliktig, men det är inte ansökt något tillstånd i detta fall och därmed har inget tillstånd givits. Däremot kan Polisen inte upplösa demonstrationen om det inte förekommer allvarliga ordningsstörningar. Därför kan jag heller inte säga hur länge denna demonstration kommer att fortsätta.

För att möjligen förekomma en fråga från dig så är det straffbart att anordna en demonstration på allmän plats utan tillstånd enligt ordningslagen, men den utredningen kommer att vidtas först efter att den är upplöst. Anledningen är just att det är en grundlagsskyddad rättighet att uttrycka sin åsikt på olika sätt enligt regeringsformen och den lagstiftningen är starkare än ordningslagen som då får komma i andra hand.

Sammantaget kommer polismyndigheten att fortsätta sitt arbete med att försöka upplösa demonstrationen med förhandling så länge det inte förekommer allvarligare ordningsstörningar.

Intressanta uppgifter (och intressant ton…) i Polisens svar. I lagen står tydligt att:

Demonstrationer, det vill säga allmänna sammankomster, på offentliga platser, får inte anordnas utan tillstånd. En skriftlig ansökan om tillstånd ska skickas in till Polisen på den ort där demonstrationen ska anordnas.

Men Polisen i Gävle bryr sig inte om detta, som den själv hänvisar till i sitt första mejlsvar (”Det står lite mer på http://www.polisen.se om demonstrationer och opinionsyttringar och vad som gäller kring dem.”), utan har skapat egna regler. Polisen vidgår det faktum att det är:

…straffbart att anordna en demonstration på allmän plats utan tillstånd enligt ordningslagen…

men kontradikterar på sätt och vis detta i andra delen av sin mening:

…men den utredningen kommer att vidtas först efter att den är upplöst.

Uladzimir och hans fru sökte, enligt vad ordningslagen stipulerar, och fick av Polisen tillstånd att demonstrera. I Gävle ser man annorlunda på lagen, som man själv hänvisar till i sitt svar. Är det okej av Polisen att tillåta brott mot lagen och efteråt utreda ifall tillstånd skulle ha beviljats? Kan Polismyndigheterna (det finns ju 21, i stället för en enhetlig…) välja att tolka lagen olika?

Eller är det så, som Polisen också skriver, att de hungerstrejkande asylsökande kan undantas från att söka tillstånd med hänvisning till att det är ”grundlagsskyddad rättighet att uttrycka sin åsikt på olika sätt enligt regeringsformen och den lagstiftningen är starkare än ordningslagen som då får komma i andra hand”? Men i så fall behöver väl ingen söka demonstrationstillstånd?!

OBS! Inte för ett ögonblick bestrider jag – och det hade Polisen i sitt svar inte försåtligt behövt antyda heller – att det skulle vara en grundlagsstadgad rätt i Sverige att demonstrera! Det enda jag ifrågasatte – eller snarare ville ha svar på – var huruvida det tillstånd som enligt lag krävs, getts för hungerstrejken i Gävle eller inte. Och det har jag – och alla som läser detta – nu fått svar på.

Till slut: I ordningslagen (1993:1617), som Polisen i Gävle själv också hänvisar till i sitt första svar, står följande:

Krav på tillstånd eller anmälan
4 § Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar får inte utan tillstånd anordnas på offentliga platser.

Att Polisen också hänvisar till Regeringsformen ter sig överflödigt. Jag har aldrig ifrågasatt – tvärtom! – vad som sägs under p 4 i 2 kap Grundläggande fri- och rättigheter:

Demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats.

Det är ordningslagens krav på tillstånd för detta ändamål jag har tagit upp, ingenting annat.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Eftersom en del av de berörda afghanska männen har pågående asylärenden så är den politiska inblandningen minst sagt osmaklig.”

En migga, apropå bland annat texten Afghanska parlamentariker och regeringsföreträdare ska ”ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas situation med den svenska riksdagen”!!! från den 13 maj 2013, men också apropå hjälpare och fusk inom arbetskraftsinvandringen:

Tankar från roten

När nu afghanska politiker kastar sig in i leken så kanske deras svenska kollegor som är inblandade som hjälpare i hungerstrejken tar sitt förnuft till fånga. Eftersom en del av de berörda afghanska männen har pågående asylärenden så är den politiska inblandningen minst sagt osmaklig.

Hjälpare, ja. Vi har nog alla en del episoder rörande hjälpare lagrade i våra minnens skafferier. Ett av mina två värsta exempel under de gångna åren var den gamla tanten – och hon var faktiskt blond och blåögd – som med näbbar och klor skulle pressa in en ung medföljande kvinna i asylprocessen. Den unga damen såg mest förvirrad ut medan tanten förklarade att vi var ett andetag från att ärendet skulle hamna i FN:s Generalförsamling. Det tog ett par timmar att prata hem det paret – den unga kvinnan  var en brittiska som var här och studerade en termin och den gamla tanten var hennes hyresvärdinna. Ett annat käckt fall var den frikyrkopastor som nästan hoppade upp och ner för att pressa in en medföljande medelålders man i asylprocessen. Det där tog också sin tid att bli av med – mannen var från Indien och var här på släktbesök och ville bara förlänga sin vistelse med några veckor.

Identiteter i asylprocessen, ja. För några år sedan slog polisen upp stort att det kunde finnas så många som 1500 misstänkta krigsförbrytare gömda i Sverige. I andra identiteter än deras riktiga, alltså. Vi tyckte kanske att den siffran lät lite väl magstark, men vi kan ju faktiskt bara gissa. Även om Migrationsverket är en myndighet som följer den lag som är uppsatt – att den sökande åtminstone ska kunna göra sin identitet sannolik – så kan vi inte klara ett mål på noll fall av fusk och bedrägerier. Det är som att försöka uppnå noll offer i trafiken – för att det ska bli verklighet måste vi först avskaffa trafiken. Men vi gör inte heller det vi ska göra, nämligen sannolikhetsbedömningar, vi gör i stället antaglighetsbedömningar. Och när bevismaterialet är att en person säger att denne är X så kan han/hon lika gärna vara Y eller Z. Vi kan bara gissa. Eller anta. Eller tro. Och sedan är fältet fritt för spekulationer.

Och hur tröttsamt är det inte att fortsätta läsa om hur arbetskraftsinvandringen blev till sin värsta sida. Att det skulle uppstå missbruk och bedrägerier var rätt klart redan när det infördes. En hel del arbetstillstånd är köpta, och köpare och säljare vet mycket väl att det inte finns något arbete – det är tillståndet att vistas i Sverige som är det intressanta, det eftertraktade. Och det finns fall där asylsökande i princip säljer sina kroppar till vrakpris för att få ett arbetserbjudande. Men när till synes vanliga branschanslutna företag – inom skogsnäringen, bärplockeriet, hemtjänsten, städtjänsten, byggföretagen – konstant dyker upp med fuffens så börjar man till sist se spöken överallt.

Kommentar: Jag upprepar, med en papegojas envishet, att miggorna har rapporterat här på bloggen sedan 2007. Men de ansvariga politikerna och medierna som ska rapportera allsidigt, ser inget, hör inget, säger inget.

Afghanska parlamentariker och regeringsföreträdare ska ”ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas situation med den svenska riksdagen”!!!

Efter att texten Varför vill hungerstrejkande asylsökande träffa politiker från det land de säger sig ha skyddsskäl gentemot? skrevs (läs den gärna  först), har följande uppgifter inkommit. Det är P4 Norrbotten i inslaget Hungerstrejkens talesperson hoppfull förmedlar följande sensationella information:

Ahmad Khalil säger att han har haft kontakt med fyra kvinnliga afghanska parlamentsledamöter, som kommer att besöka Sverige snart och som har lovat att ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas* situation med den svenska riksdagen.

– Och en delegat från afghanska ambassaden har också lovat att ta upp saken med de svenska myndigheterna.

* (SR borde veta att det handlar om asylsökande!)

1. Ett antal personer från Afghanistan söker asyl eller skydd i Sverige. De hävdar starka skäl för sina ansökningar och i princip alla säger att de aldrig kan återvända och om de tvingas tillbaka till Afghanistan så kommer de att torteras och/eller dödas.

2. En del av dessa personer är Dublinärenden och deras asylskäl ska prövas i de EU-länder dit de först anlänt. Andra har inte fått slutliga svar på sina asylansökningar i Sverige. En del har fått besked om att de inte anses ha asyl- eller skyddsskäl och ska utvisas, det vill säga att de ska återvända till sitt hemland.

3. Denna blandade grupp bestämmer sig för att hungerstrejka och kräva att få uppehållstillstånd i Sverige. Även de, som redan fått avslag i två instanser i enlighet med den svenska asylprocessen… De får stöd av en mängd ”hjälpare”, inklusive svenska riksdagsledamöter, som genom sin blotta närvaro åtminstone indirekt uppmuntrar de hungerstrejkande att försöka utpressa sig till uppehållstillstånd trots Dublinförordningens bestämmelser och oavsett vad svenska myndigheter och domstolar beslutat.

4. Migrationsverket meddelar de hungerstrejkande lite lamt att man inte kan utpressa sig till uppehållstillstånd, att beslut om utvisning inte ändras om man hungerstrejkar. Men påhejade av ”hjälpare” och medier som, medvetet eller omedvetet, inger falska förhoppningar, ligger männen (och några kvinnor) ändå kvar under flera veckor.

5. I stället för att Polisen resolut hade dragit in strejktillståndet och hungerstrejklägret därmed hade upphört att existera, har man låtit det hela pågå under flera veckor och både ambulanser och sjukvård har blandats in. Till slut har man ändå i samråd med Migrationsverket – som egentligen inte har något med saken att göra (utom att några av de asylsökandes ärenden ev ligger hos dem, om de inte redan ligger hos en migrationsdomstol) – kommit fram till att man ska börja ”förhandla” med de hungerstrejkande. Trots att det inte finns något att förhandla om…

6. Nu inträffar det ytterst märkliga, något som måste vara unikt och en ny milstolpe i svensk asylinvandringshistoria:
Afghanska asylsökande hävdar att de måste ges skydd mot sitt hemland, Afghanistan. De kräver därför att få uppehållstillstånd i Sverige. Nu händer det märkliga, att dessa personer som söker skydd mot Afghanistan, vänder sig till Afghanistans ambassad och till afghanska riksdagsledamöter för att få hjälp!!! Och de får också löfte om hjälp av sitt lands representanter, att ta upp deras ärenden svenska riksdagsledamöter (som absolut inte har rätt att lägga sig i dessa eller andra fall som hanteras av självständiga myndigheter) för att de ska få stanna i Sverige!!!

Det måste vara världsunikt att asylsökande pressar svenska myndigheter och domstolar att ge dem uppehållstillstånd genom hungerstrejk och när det inte lyckas vänder de sig till företrädare för det land de flytt ifrån för att dessa hemlandsrepresentanter ska ta upp deras asylkrav med den svenska riksdagen! Det är ju rent absurt, rent farsartat!

Nu måste man väl ändå, bland de (o)ansvariga på asylområdet i Sverige, börja inse att något är allvarligt skevt här. Inte ens svenska medier, Migrationsverket, Polisen, riksdagen och den svenska regeringen kan låtsas som det regnar! Det måste det finnas en gräns också i Sverige för vad man kan acceptera.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Varför vill hungerstrejkande asylsökande träffa politiker från det land de säger sig ha skyddsskäl gentemot?

Jag frågade Zulmay Afzali vad detta, som kunde läsas i artikeln Två hungerstrejkande avbryter aktionen NorrbottensKuriren, kunde betyda:

Ahmad Aklil Khalil har försökt komma i kontakt med de fyra ledamöterna ur Afghanistans parlament som ska besöka Sverige.

-  De flyger från Afghanistan på måndag. Vi vet ännu inte om de kommer till Boden, men jag tror att de prioriterar att komma hit framför andra officiella framträdanden.

Man kan ju verkligen undra varför afghaner, som söker asyl/skydd i Sverige gentemot Afghanistan som de absolut inte säger sig kunna återvända till sitt hemland av rädsla för vad som kan hända dem där, vill träffa just detta lands högsta politiska företrädare i Sverige. Det låter ju helt galet, minst sagt. Så jag frågade alltså Zulmay Afzali, som har mycket god kunskap om hur saker och ting fungerar i Afghanistan och om dem som lämnar landet för att försöka få uppehållstillstånd i olika europeiska länder. Och jag citerar först ur hans artikel Så besöker falska flyktingar landet de fått skydd ifrån på Newsmill för ganska precis ett år sedan; en artikel med uppgifter som – givetvis – ingen enda ansvarig person i Sverige velat diskutera eller fråga honom om:

Ett exempel: X beviljas uppehållstillstånd i ett land i Europa för att han sagt att kommer att bli dödad i sitt hemland Afghanistan om han inte får stanna.  X har berättat en falsk historia, angett falsk identitet, visat upp falska dokument och har alltså fått uppehållstillstånd. Nu vill X åka tillbaka till Afghanistan för att hälsa på sin familj, men han kan inte göra det utan att avslöja att hans asylansökan var falsk. Så han går till Pakistans eller Irans ambassad och erhåller visering till något av länderna som båda gränsar till Afghanistan. Många föredrar Pakistan eftersom det är betydligt lättare att ta sig in i Afghanistan därifrån än från Iran, utan någon som helst pass- eller identitetskontroll vid gränsen. Och om X vill undvika omvägen via Pakistan eller Iran så finns ett annat sätt. Afghanska ambassader ställer ut speciella dokument – ”inresetillstånd” – som är till för personer som inte kan resa in i Afghanistan på sina ordinarie pass på grund av de getts skyddsstatus i Europa. När X landar på flygplatsen i Kabul kan han låta sitt pass ligga i fickan, han behöver inte visa upp det för gränspolisen. Det enda han behöver göra är att visa sitt inresetillstånd från en afghansk ambassad och få en inresestämpel av polisen så är allt klart.

I sin bok En flykting korsar ditt spår (som alla ansvariga för Sveriges framtid och säkerhet borde läsa) berättar Zulmay Afzali om hur man från Afghanistan skickar människor för att söka asyl i Europa. Inte heller detta har intresserat någon ansvarig i Sverige. Boken, som kom ut i början av februari och har recenserats och omskrivits bland annat på DN Kultur, Svenska Dagbladets ledarsida, i Folkbladet och i Upsala Nya Tidning, innehåller information som borde få många att fundera några varv till på vad man tillåter pågå på ”asylområdet” i Sverige. Men i Alliansen, som främst verkar vara intresserade av att hålla Miljöpartiet på gott humör i dessa frågor, är det ytterst få som vill ta till sig verkligheten – eller, kanske man ska säga: den här delen av verkligheten!

Jag frågade alltså Zulmay Afzali om hur det är möjligt att människor som säger sig ha starka skyddsskäl mot Afghanistan, vill komma i kontakt med parlamentariker från just det landet. Han, som känner parlamentarikerna och har arbetat i regeringskansliet med nära kontakter till parlamentet, säger:

Det faktum att hungerstrejkande afghaner söker kontakt med sitt hemlands högsta politiker är ett tecken på att de inte hyser någon rädsla eller oro, trots att de hävdar att de har skyddsbehov mot landet och att asylsökande normalt knappast har kontakt med sitt hemlands politiker.

I Sverige bör man vara medveten om att det mycket väl kan vara så att det finns ett samförstånd mellan de här personerna och regeringen i Afghanistan. Att regeringen rentav stödjer de asylsökande och vill att de ska få uppehållstillstånd i Sverige och i andra länder i Europa. Kanske vill de hungerstrejkande afghanerna försäkra sig om att deras hemlandspolitiker kommer att ge dem stöd genom att säga att ”Afghanistan vägrar ta emot våra egna medborgare om de inte återvänder frivilligt”?

Det gäller för svenska myndigheter att stå fria och att inte låta sitt uppdrag att följa svensk lag politiseras. Det gäller för ledningen och tjänstemännen på Migrationsverket – och migrationsdomstolarnas folk – att inte låta sig luras, skrämmas och pressas utan att fullfölja sina uppdrag utan politisk inblandning. Det är också viktigt att påpeka, att politisk inblandning inte heller bör ske från svenska politiker. Det har förvånat mig att svenska riksdagsledamöter lägger sig i asylprocessen och inte bara i den utan till och med i enskilda fall! I en demokrati, en rättsstat, ska de rättsliga instanserna stå fria från påverkan såväl av yttre makter (i detta fall parlamentariker från Afghanistan) som inre makter (riksdag och regering i Sverige).

Så långt Zulmay Afzali. Han skriver just nu sin andra bok som ska handla om hur människor dels skickas; dels själva tar sig till Europa från länder som Afghanistan, Pakistan, Iran etc. Och om korrupta FN-organ och NGOs, alltså icke statliga organisationer. Och mycket som borde vara av intresse för hög som låg i Sverige.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

”Polisförhandlare vid hungerstrejk”

Av artikeln Polisförhandlare vid hungerstrejk (Svenska Dagbladet, via TT) framgår att

Migrationsverket gjorde en begäran till Rikspolisstyrelsen på fredagen och under lördagen började förhandlare arbeta i Boden och Gävle, medan arbetet i Holmsund beräknades starta på söndagen.

Om meningen är att folk från Polisen tydligt och klart ska informera människorna om vad som gäller, att man inte får uppehållstillstånd i Sverige genom utpressning och att tillstånden för läger på allmän plats invid en myndighets kontor har gått ut och att svält är farligt för hälsan, ja då är det bra. Något att ”förhandla” om finns knappast.

En fråga som jag fått via mejl  från en del bloggläsare är: Varför bryter helt enkelt inte Polisen upp dessa hungerstrejker som sker på allmän plats och som – vad man förstår – nästan blivit till läger? Hur många är det nu, ungefär, som huserar utanför Migrationsverkets kontor på de olika orterna i Sverige? Inklusive alla politiker som vill synas i sammanhanget, och andra ”hjälpare? Jag har ställt frågan om hur länge strejktillståndet till Polisen i Gävle men inte fått något svar…

Om man gör ett tankeexperiment och föreställer sig att motsvarande antal människor under lång tid och under lägerlika omständigheter, hungerstrejkar utanför Försäkringskassans kontor på flera orter i Sverige för att få myndighets- och domstolsbeslut ändrade, så kan man undra vad som skulle hända. Skulle ambulanser stå till deras tjänst, skulle sjukhusen att ta in dem gång på gång, ge dem dropp och sedan köra dem tillbaka igen för att fortsätta hungerstrejka på allmän plats utanför Försäkringskassans kontor?

Polisen ska – bland annat – se till så att ordning råder och gällande lagar följs samt upprätthålla ordning på allmän plats. Ambulanser och  sjukhus borde inte används på detta sätt. OBS! Med detta menar jag självklart inte att människor i akut behov av vård inte ska få det! Jag konstaterar bara att här handlar det om medvetet och frivilligt självförvållade skador och tillstånd.

Polisen måste upprätthålla ordningen och bryta upp lägren med hungerstrejkande! Såvida man inte av någon, ännu inte redovisad, anledning anser att strejktillstånd är befogat under ännu längre tid än hittills. Polisen bör i så fall meddela hur länge tillstånden gäller. I Polisens uppdrag ingår också att utvisa dem som har lagakraftvunna utvisningsbeslut så att de inte stannar illegalt i Sverige. Övriga, som ännu inte fått svar på sina ansökningar, bör ombes att, precis som alla andra asylsökande i Sverige, vänta på sina beslut på de asylboenden som Migrationsverket ordnat för dem.

En del tidigare texter i ämnet (i vilka det också finns länkar till tidigare texter):
Hungerstrejkerna kan komma att sprida sig – 8 maj
En migga: ”Trots att Migrationsverket klart deklarerat att hungerstrejken givetvis inte påverkar beslutet så stödjer ”hjälparna” en fortsatt hungerstrejk. Varför?” – 10 maj

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Numera ska handläggare till och med lägga ord i munnen på ”barnen”.

En migga:

I Sverige: Från 400 till 4000 på 7 år…

Statistiken? Antalet ensamkommande barn som inte åtföljs av någon vuxen och som (åtminstone) säger att de är under 18 år när de söker asyl här är tiodubblad. För 2013 ligger prognosen på 4000. Under 2006 var det 400.

Arbetssituationen? Smaka först på begreppen och företeelserna. Barn. Barnkonventionen. Debattprogram med upprörda hjälpare. Torgmöten. Apatiska. Fruktansvärda inslag i teve och radio och tidningar. Astrid Lindgren, Mio min Mio, Bamse, och alla andra. Brott mot mänskliga rättigheter. Och ansvariga på Migrationsverket som anger att ansökan ska vara färdigbehandlad inom tre månader och vad ”barnet” än säger ska det godtas. Numera ska handläggare till och med lägga ord i munnen på ”barnen”.  Jag bevittnade i ett fall en barnhandläggare som var så trängd av uppgiften att hon i sin intervju med ”barnet” bildligt talat var rädd för sin egen skugga.

Barn? Ja en hel del är barn, det behövs ingen skelettröntgen eller annat för att fastställa den saken. Åtskilliga är däremot i den åldern när det är hugget som stucket om ynglingen – för 4 barn av 5 är pojkar – är 17, 18, 19, 20 eller 21. I en del fall är bluffandet om åldern däremot löjligt.

Och varifrån kommer de? Det finns alla tänkbara varianter. Största delen har fått resan finansierad av släktingar i hemlandet och rest in på falska handlingar eller smugglats in över gränsen. Jag kan i det sammanhanget garantera att inget av de ”barnen” bara som av en händelse stötte på en välvillig främling med pengar på fickan som lade sitt kapital på att bekosta en resa till Sverige.

En del ”barn” har redan uppehållstillstånd i Sverige eller i en annan EU-stat. En del ”barn” är till och med EU-medborgare. En del ”barn” är inte ens barn.

Försörjningen är bättre här, så där är drivkraften. En del ”barn” driver också runt i EU och söker asyl eller tillstånd än här och än där. Det är som bekant inte det lättaste att fastställa vilket land en person kommer från om bevismaterialet är – en pratbubbla.

Åtgärder?  Migrationsverkets legioner av högavlönade chefer, verksjurister och experter gömmer sig bakom varandra. Regeringen har nyligen ingått en överenskommelse med Miljöpartiet om att ännu fler ”barn” ska få PUT i Sverige.

Mitt förslag blir därför att lagstiftaren gör det som redan är så gott som ett faktum, nämligen stryker kravet på reglerad invandring för barn under 18 år. Så får vi se vad reaktionen blir då.

Och så här är det i två av Sveriges grannländer:
Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

I Studio Ett i Sveriges Radio…

… nämndes en del av vad jag skrivit i en bloggning idag: Hungerstrejkerna kan komma att sprida sig. Från ca 07:15 sades följande mellan programledaren och Migrationsverkets operative chef, Mikael Ribbenvik:

Programledaren: ”Flyktingdebattören Merit Wager säger på sin blogg att hon ser en risk att  de här hungerstrejkerna skulle kunna sprida sig och menar att myndigheterna bör skilja de här personerna åt och verkställa utvisningarna fort och och så, för att förhindra en sådan utveckling. Vad säger du om det?”
Ribbenvik: ”Nja. Det finns många åsikter i den här frågan. För det första måste man ju veta hur en myndighet fungerar får – och inte får – agera. Vi kan inte gå ut på stan och separera folk eller säga var de får vara och inte får vara. Det har vi inget mandat att göra.
Programledaren: ”Det är Polisens sak, i så fall?”
Ribbenvik: ”Det är Polisen, ja…”
Programledaren: ”Och vad de gör och inte gör, det kan inte ni påverka?”
Ribbenvik: ”Nej. Vi fattar beslut i migrationsärenden.”

Jag har inte skrivit något om att Migrationsverket ska ”separera folk eller säga var de får vara och inte får vara”! Jag har skrivit så här:

Den myndighet som ”äger” ärendena bör ta sitt ansvar och göra vad den kan för att de här unga männen och kvinnan/kvinnorna skiljs åt så att grupptrycket inte gör att de fortsätter sin fruktlösa och hälsovådliga hungerstrejk.

Detta har Polisen möjlighet och rätt att göra. När det gäller dem som har lagakraftvunna beslut och uppenbart motsätter sig att lämna landet så kan de, enligt utlänningslagen, tas i förvar i väntan på att arrangemangen kring utvisningarna blir klara. Polisen kan också anse att en lång demonstration utanför ett myndighetskontor stör den allmänna ordningen och välja att skingra dem som valt att mer eller mindre slå läger där. Genom någon – eller båda – åtgärderna splittras gruppen och de, som eventuellt känner sig pressade att delta (vilket också antyddes som en möjlighet i samtalet i Studio Ett) i hungerstrejken, kan avsluta den.

Till slut kan nämnas att det som Migrationsverkets operative chef, Mikael Ribbenvik tydligt uttalade i Studio Ett-inslaget, ca 05:20 in i inslaget, är viktigt att höra och ta till sig:

Först och främst så måste man ju konstatera att man har ett ansvar själv.

Och ca 5:36 in i inslaget:

Jag tror att alla förstår att varken Migrationsverket eller någon annan myndighet kan särbehandla den som protesterar hårdast. Vi kan inte ge uppehållstillstånd för att man protesterar på det här sättet.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Hungerstrejkerna kan komma att sprida sig

Läs först:
FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.” – 4 november 2012
Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd – 19 april 2013
Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden – 20 april 2013
Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar! – 5 maj 2013

Den här texten är skriven efter kontakter med flera miggor och efter genomgång av vad en del medier rapporterat om de unga män och kvinnor som hungerstrejkar på olika orter i Sverige.

Hungerstrejkerna bland personer som ska utvisas kan komma att sprida sig. Också vid Migrationsverkets kontor i Gävle (förutom i Boden) har nu ett antal unga afghanska män och några unga kvinnor legat sedan den 3 maj. En del tycks redan vara så illa däran att de fått föras till sjukhus, bland annat enligt artikeln Hungerstrejkande pojkar förda till sjukhus (Arbetarbladet den 6 maj).

Personal från Migrationsverket har förklarat för dem som hungerstrejkar, att den enda konsekvensen av deras agerande kommer att bli att deras hälsa blir lidande. I media rapporteras att de hungerstrejkande tror att de kommer att ”få sin vilja igenom om de bara är tillräckligt envisa”. Varken svenska journalister eller de asylsökande som fått avslag på sina ansökningar eller ska överföras till andra länder enligt Dublinförordningen, tycks förstå att det är oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle att ställa sitt hopp till att tjänstemän efter eget tycke ska fatta beslut i prövningen av förvaltningsärenden. Åtminstone journalister, men också många goda ”hjälpare”, borde stanna upp och begrunda alternativet till att tjänstemän följer de lagar som de folkvalda har stiftat. Vad skulle det skapa för system? Godtyckligt, är väl ett rejält understatement.

Media rapporterar sällan allsidigt på asylområdet. Trots många påpekanden om detta blir det inte bättre, nästan tvärtom. Osaklig och/eller ofullständig rapportering är det överväldigande mest vanliga sättet att berätta om asyl- och migrationsfrågor i svenska medier. Dessutom låter journalister sina egna känslor styra och tycks rentav ”glömma bort” viktiga detaljer i sin iver att föra fram åsikten att ”alla som satt sin fot på svensk mark borde få stanna här även om de inte har några som helst asylskäl”. ”Fri invandring”, låter det som.

Enligt uppgift (något som också journalister kan ta reda på om de är intresserade) har de flesta som hungerstrejkar utanför de olika Migrationsverkskontoren, lagakraftvunna utvisningsbeslut eller är Dublinärenden, dvs ska prövas i det första EU-land de kommit till. En del är redan prövade mot hemlandet. Bland dessa unga män (och någon eller några unga flickor), som av en del kallas ”ensamkommande barn”, finns också vuxna personer: en del av dem har ljugit om sin ålder och fått den uppskriven via Rättsmedicinalverket. Sådana fakta borde medierna också rapportera om, det vore hederligare än att kalla även dem för ”barn”.

Vidare ter sig Asylkommitténs representants uttalanden (i klipp från TV4 Nyheterna 7 maj) något märkliga, för att inte säga okunniga:

”Någon måste göra något.” (Ja, utvisningarna måste verkställas av Polisen)
Och:
”Det här är barn som riskerar sina liv.” (Nej, de är inte barn, en del är ungdomar, en del är vuxna! Men riskerar sin hälsa och – knappast troligt, men möjligt – sina liv.)
Och:
”Vi måste sätta ner foten.” (”Sätta ner foten”? Mot vem/vad? Domstolen? Riksdagen? Regeringen?)
Och:
”Så här kan vi inte behandla våra barn” (Som sagt: de hungerstrejkande är inte ”barn”, inte heller – faktiskt – ”våra”, utan asylsökande unga och vuxna från – troligen – Afghanistan som inte befunnits ha rätt till uppehållstillstånd och som ska lämna landet).

Genom sitt agerande visar Asylkommittén att de inte vill respektera vare sig lagen eller beslut fattade i enlighet den i två instanser. De anser därmed att det är de – inte Migrationsverket och migrationsdomstolarna – som ska avgöra vilka som ska få stanna i Sverige! Det är en tämligen anarkistisk och orättvis ordning denna kommitté verkar förespråka. På vilka andra områden i samhället ska det finnas ”kommittéer” som kräver att deras tyckanden ska stå över lagar och att domar inte ska verkställas?

I ett inslag i SR P4 Gävleborg svarar en kvinna, som kallar sig Afson, på frågan ”Hur länge känner du att du kan hålla ut?”:

Jag kommer att fortsätta tills jag får ett positivt besked från Migrationsverket.

Hon tycks ha invaggats i tron att man i Sverige kan hungerstrejka sig till uppehållstillstånd. Kanske av någon av dem som vill fatta besluten själva?

Den myndighet som ”äger” ärendena bör ta sitt ansvar och göra vad den kan för att de här unga männen och kvinnan/kvinnorna skiljs åt så att grupptrycket inte gör att de fortsätter sin fruktlösa och hälsovådliga hungerstrejk. De bör återsänds till sitt hemland (eller sina hemländer om alla inte kommer från Afghanistan utan en del också från Iran och Pakistan) så fort som möjligt. I första hand för deras egen skull eftersom ett liv som hungerstrejkande inte är ett liv i längden, men också för ordningens skull och för att lagen ska följas och respekteras. Det råder inte en ordning i Sverige där man kan utpressa sig till uppehållstillstånd och där tjänstemän godtyckligt kan bryta mot utlänningslagen, radera tidigare avslagsbeslut hos Migrationsverket och i migrationsdomstol. Det råder inte en ordning i Sverige där man kan hitta på egna beslutskriterier trots att ärendena redan prövats och de sökande inte befunnits ha vare sig asyl- eller skyddsskäl som kan ge dem rätt att stanna i Sverige.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!