En migga om rättstillämpningen på Migrationsverket

Här följer ytterligare två berättelser om hur det går till på Migrationsverket. Skulle någon i ansvarig ställning vilja veta – om de inte redan vet det – vilka det här handlar om så finns namnen tillgängliga. För så här börjar den migga som berättat nedanstående sitt mejl:

Chefen som omnämns i fall nr 1 heter X och är chef för Tillståndsenheten i Y. I fall nr 2, den jurist som var ansvarig för att Migrationsverket höll på att göra bort sig kapitalt är Z.

Och anger var de finns och deras namn. Och så här lyder fortsättningen:

Några exempel på hur rättstillämpningen ser ut inom Migrationsverket. Notera att de här två exemplen går åt ”vardera hållet”, så de är rätt talande för hur tingen står numer.

1) Tidskravet.
Inom området Besök & Bosättning finns ett tidskrav för hur lång tid ett ärende om familjeanknytning (typfall: någon lämnar in en ansökan på en ambassad för att flytta till någon som bor i Sverige) får ta. Det tidskravet är enligt lag 9 månader. Tidskravet innebär dock inte att ärenden som blivit 9 månader med automatik ska antingen beviljas eller avskrivas, eftersom det kan finnas olika anledningar till varför ett ärende får en viss längd. Det här tidskravet har GD stramat upp till 6 månader.

Nu finns det inom Besök & Bosättning minst en chef som bevisligen ägnar sig åt att ta saken i egna händer när handläggaren inte är på rummet – exempelvis kvällstid – genom att själv ta fram ett ärende som närmar sig tidsgränsen och sedan helt sonika bevilja det. Den här chefen har tidigare arbetat på ett annat verk och har därför inte mycket koll på utlänningslagstiftningen. Rättare sagt: han har nog ingen koll alls. Han har däremot rykte om sig att vara en av verksamhetsområdeschefens favoriter. Det där med favoritskap är ju lätt att förstå: hans enhet har ju en 100-procentig måluppfyllelse om man ser till tidskraven. Innehållet däremot spelar tydligen ingen roll, eftersom den här chefen ger blanka f-n i varför ett ärende fått en viss tidslängd.

2) METOCK
Slå in METOCK i sökmotorn Google, så får ni se. Saken har också varit med i svenska nyheter. Vad saken gäller är en del av europarätten, som reglerar anhöriga och deras rätt att bo i olika medlemsländer. EG-domstolen i Luxemburg ägnade sig i somras åt att meddela en dom som läxade upp Irland och Danmark, som hade struntat i att införa en viss lagstiftning. Och så långt ser det ut som att två medlemsländer i EU fått på tafsen. Den skaran kunde lätt varit tre:

Migrationsverket var fantastiskt nog – och det här är protokollfört och finns att läsa på vårt intranät – en hårsmån från att skriva ett vägledande beslut där Sverige höll med Irland och Danmark. Det var en rätt stor grej internt att Migrationsverket skulle göra så här,  fast f-n vet hur de resonerade: Om EG-domstolen fått ett mål på halsen för att två medlemsländer inte gör som de ska så finns det väl ingen anledning att skjuta sig själv i foten?! Dessutom är det väl en sak för lagstiftaren och inte för Migrationsverket att ändra på lagar. När väl METOCK-domen kom kunde man läsa följande ”ändring” på vårt intranät (publicerat den 17 september):

”Domen påverkar inte Migrationsverkets praxis på något avgörande sätt. Verket har tillämpat bestämmelsen om uppehållskort i 3 a kap. utlänningslagen (2005:716) på ett sätt som ligger i linje med EG-domstolens dom i det nu aktuella fallet.”

Och enda anledningen till att Migrationsverket inte gjorde bort sig ordentligt är att EG-domstolen hann ge en snabb dom i METOCK-målet!

Frågan är vad migrationsministern tycker om att hans myndighet upphöjt sig själv till lagstiftare? Och att hans myndighet gång på gång gör bort sig.

Vore jag generaldirektör för ett verk med personal på viktiga poster, som agerar som i dessa två fall, så skulle jag omedelbart vilja veta vilka de är och de skulle inte bli långvariga på mitt verk!

© Denna blogg.

Ytterligare en reaktion efter ”en människas död är ingen struntsak”

Här är ytterligare en läsarreaktion på kolumnen i Svenska Dagbladet den 29 september, med rubriken En människas död är ingen struntsak:

Gårdagens krönika i SvD var strålande bra och mycket tankeväckande!

Man bekymras av det faktum att ansvar icke tycks utkrävas i vårt land – åtminstone inte när det rör det offentliga. Men låt oss göra ett tankeexperiment: Det aktuella dödsfallet inträffar på en privat sjukvårdsinrättning – då tar det sk. hus i helsike. Så är ej fallet när det är Staten eller Samhället som rattar verksamheten: När man inte skär ner den hängde utan låter honom hänga kvar; när Osmo Vallo blir ihjälhoppad av poliserna; när Mats läggs i bälte och omkommer på kuppen.

Tjänstemannaansvaret är bortsopat och den enskilde medborgarens möjligheter att få rätt mot staten är minimal. Är då enda chansen att få sin rätt, att driva civilmål mot staten och föra det hela till EU-domstolen? Kanske kommer Gustaf Petréns gamla Medborgarrättsrörelse att behövas igen, en vacker dag.

Med vänlig hälsning
NN

Apropå att ”en människas död är ingen struntsak”

Det kom ett mejl som jag vill dela med mig av till alla som läser bloggen. Ett sorgligt mejl som tyvärr bekräftar att den verklighet svenskar lever i är fjärran från den som landets regeringar (tidigare och nuvarande) låtsas att existerar.

De sociala ingenjörskonsterna har slagit sönder människors normala förhållningssätt till varandra, normal solidaritet och normalt ansvarstagande. För i Sverige råder ”nånanannanismen”, d.v.s. ”nån annan” ska hantera saker, inte jag själv, vi själva. Men ”nån annan” gör det inte heller utan skyller i sin tur också på ”nån annan”… Och allt färre tar ansvar för sina handlingar: läs t.ex. vad chefsläkaren på Södertälje sjukhus sa när han intervjuades om Mats död, så som det återges här, i min kolumn i Svenska Dagbladet med rubriken En människas död är ingen struntsak.

Här följer en läsares reaktion. I hans text ligger oerhört mycket sorglig sanning:

Tack för en bra skriven artikel i SVD. En förfärlig händelse och ledsam utgång. Men jag vill ochså rikta lampan på det fördolda, det som alldrig kommer upp i dagens ljus Det är klart att det som är närmast en själv är det som är mest påtagligt men din artikel beskriver en enskild händelse.Det finns tiotusentals liknande rättsövergrepp som aldrig blir uppklarade och som mörkas ut av statens tjänstemän.

Och då talar jag inte enbart om fall med dödlig utgång jag talar om alla fall från de med dödlig utgång som Osmo Vallo till alla de fall där socialtjänsten har satt i system att dagligen begå brott mot dem som söker bistånd för att sedan neka dem till den rätt lagen säger att de har, till alla dem som blivit fråntagna sina barn på grund av perversionerna inom socialtjänsten, LVU LSS till Försäkringskassans och dess försäkringsläkares rättsövergrepp på sjuka människor till Arbetsförmedlingens tjänstemän och deras fullständigt hårresande attityd till dem som söker jobb och tvingas in i åtgärdssystemet vilket närmast kan liknas  vid ett ”Arbeit macht frei”-system minus gaskamrarna, men det är inte långt ifrån när du sen nekas bistånd från socialtjänsten!

Vi lever i dag i ett översittarsamhälle, FRA-lagen är bara ett tecken på en radikalisering av samhället där staten och dess tjänstemän är nyckelfaktorn i detta, där makt = rätt, där staten aldrig kan ha fel. Där den som blir felaktigt behandlad aldrig får upprättelse och de mycket få som får upprättelse får det baserat på statens politiskt baserade välvilja och inte på den lagliga rätt de faktiskt har. Och de får rätt först efter att de själva varit brickor i statens eget rätts-Monopol. Tänk på alla de människor i Sverige som blev tvångssteriliserade mellan 1935 och 1978, eller alla de som blev åsiktsregistrerade etc, etc! Det finns hur mycket skit som helst att gräva i.

Sjukvården är en total katastrof, fullständigt förfärlig! Jag har egen erfarenhet av den. Socialtjänsten är ingen ”tjänst” utan en förnekande, förvrängande manipulerande  tentakelapparat.  Arbetsförmedlingen är en förvarings- och övervakningsapparat i megaformat. Försäkringskassan är en förnekelse- och dementimaskin också den i megaformat. Alla tre är inlindade i varandra som en grotesk, slemmig tentakelapparat! Jävlars vad jag tog i! 🙂

Arbetsfornedringen
Socialombud
Anstallningslos

Som du mycket riktigt säger i din artikel endera dan slår det till baka och jag skulle inte bli förvånad om det så hände i morgon.

Mvh
Hasse

Hur kan det kosta en miljon kronor för en kommun att ta emot tre asylsökande ungdomar?

Nu kräver Högsby kommun nästan en miljon kronor av Migrationsverket för uteblivna ersättningar. Kommunen har tagit emot tre ”flyktingbarn” (de kallas så av SR P4 Kalmar) utan vårdnadshavare eller anhöriga. Kommunstyrelsens ordförande Ewa Engdahl har skrivit till migrationsminister Tobias Billström och klagat på Migrationsverket:

Vi har gång på gång påtalat för Migrationsverket att man har gjort fel i nedanstående ärende och att man brustit i handläggningen och inte bemödat sig om att skaffa sig korrekta underlag till det man beslutat om. Men som sagt har våra påpekanden varit helt förgäves och vi känner oss helt maktlösa emot myndigheten.

En stilla undran: Hur och för hur lång tid kan tre asylsökande ungdomar (som jag gissar att det handlar om, snarare än barn), kosta EN MILJON KRONOR? Ett år? Några månader? Det är ju fantasisummor för att ta emot unga asylsökande – och en miljon är alltså kostnaden för bara tre ungdomar… Vad är det kommunen gör som gör att det blir så dyrt?

Också på Apoteket tycks munkavle-principen gälla för de anställda

På stora statliga verk är folk rädda för att tala. Inte sällan har de fått order om att inte yttra sig om någon frågar något; de ska hänvisa till någon som får yttra sig i myndighetens namn. Typ informationschef, generaldirektören eller någon annan person högre upp i organisationen. På det sättet stryper ledningen för den myndighet eller det verk eller det bolag det handlar om effektivt medarbetarnas lagstadgade åsikts- och yttrandefrihet. De skapar alltså egna regler som gäller just för sin verksamhet och de anställda vet att om de bryter mot de interna och egentligen grundlagsstridiga bestämmelserna så ligger de illa till vid befordringar och även i andra sammanhang. Om detta har bland annat många miggor vittnat.

Idag var jag på apoteket. Jag frågade efter en produkt som hade funnits tidigare, men som nu inte längre fanns i sortimentet utan var utbytt mot en annan, snarlik. Jag kom i samspråk med en av de anställda som berättade att det aldrig någonsin varit så hårt styrt som idag – ”uppifrån”, som han sa. ”Vi har ingenting att säga till om och vi kan inte anpassa vårt sortiment alls efter kundunderlag, önskemål, åldersstruktur, familjesammansättningar och sådant. Allt styrs uppifrån.”

Den här mannen har jobbat på apotek sedan 60-talet och minns därför väl hur det var före 1971 då apoteken var privata. ”Det var mycket bättre då. Vi bestämde mer och var mer delaktiga på alla sätt”, sa han. ”Nu är det bara storskalighet och vinstintressen som styr och det har blivit mycket mer opersonligt, alltihop”.

Att det är så opersonligt och det faktum att personalen knappt har något manöverutrymme alls är hemskt. Men allra värst, alldeles fruktansvärt hemskt är det att statliga verksamheter i den s.k.demokratin Sverige där medborgarnas åsikts- och yttrandefrihet är lagstadgad, tar bort människors rätt att yttra sig genom egna bestämmelser! Hur är det möjligt att de får göra detta och hur är det möjligt att människor accepterar att deras absoluta rättigheter kränks?

Så här sa mannen som jobbar på apoteket till mig när jag frågade om jag fick intervjua honom: ”Nej, nej, nej! Vi får inte yttra oss. Vi har inte rätt att svara på några frågor, det ska någon annan, högre upp, göra”. Ja men jag vill ju inte höra vad ”någon annan, högre upp” har att säga, jag vill ju veta vad just den här mannen med sitt långa perspektiv på apoteksverksamheten kan berätta. Men det få jag inte i Sverige år 2008.

© Merit Wager. Citera gärna men ange källan.

Snart följer här mer om Maria Elementarskola

Många bloggläsare vill veta mer om Maria Elementarskola . Om det märkliga förfarandet när styrelsen gjorde sig av med en högkompetent rektor utan anledning; omständigheterna kring detta och vad som pågått och pågår på skolan. Men också om skolans spännande och färgstarka historia.

Mer om båda dessa områden följer snart.

System i kris

På ledarsidan i Svenska Dagbladet den 29 september finns min kolumn En människas död är ingen struntsak

”Svensk medborgare snabbare”?

Bland annat Norrköpings Tidningar berättar om att det blåser nya vindar på Migrationsverkets medborgarskapsenhet. För tre år sedan var snittiden för att få svar på sin ansökan om svenskt medborgarskap två år. Nu är väntetiden bara två månader. Bra, tänker man då. Positivt att man nu svarar snabbt på ansökningarna. Men tidningens rubrik förbryllar en aning: ”Svensk medborgare snabbare”. Hur kan man dra den slutsatsen när enhetschefen Bosse Petersson på Migrationsverket säger:

Man ska inte behöva vänta två år på att få besked om sin ansökan, det var för dåligt.

Att man minskat hanteringstiden så otroligt mycket som från två år till två månader kan knappast bero på att de som ansöker får medborgarskap snabbare utan att de får svar snabbare! Långt över 90 % av alla asylsökande har falska id-handlingar och långt ifrån alla talar om sin rätta identitet under asylprocessens gång. De som får uppehållstillstånd får det ju ofta utan att man vet vilka de faktiskt är eftersom Sverige accepterar en låg gräns när det gäller identitetsbestämning: man ska ha gjort sin identitet ”sannolik”.

Men när det handlar om svenskt medborgarskap kräver lagen att man ska ”styrka” sin identitet. Man kan då inte ”sannolikt” vara Ahmed Mohammed från Irak, man måste enligt medborgarskapslagen styrka att man faktiskt är det. I medborgarskapslagen 2001:82 11 § står bland annat att ”en utlänning kan efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras), om han eller hon har styrkt sin identitet”. Vissa undantag finns, men detta är huvudregeln.  Och så här informerar Migrationsverket:

Om du vill bli svensk medborgare måste du kunna styrka din identitet. För att styrka din identitet måste du kunna visa upp ditt hemlandspass i original eller ett identitetsdokument i original. Passet eller identitetsdokumentet måste vara från en myndighet i ditt hemland, ha bra kvalitet och inte vara för enkelt. Det ska finnas ett foto på dokumentet och vi ska lätt kunna se att det är du på fotot. Det får inte råda någon tvekan om att dokumentet är äkta och utfärdat på rätt sätt.

När du får svenskt medborgarskap måste vi vara helt säkra på vem du är.

I och med att ett mycket stort antal asylsökande beviljas uppehållstillstånd utan att de styrker sin identitet så går det givetvis snabbt att hantera deras ansökningar om medborgarskap. För om det var så omöjligt styrka vilka de var när de sökte asyl så är det väl minst lika omöjligt fem år senare. Därmed avslås ansökan om medborgarskap, och det går som sagt snabbt. Om en del av de asylsökande som inte styrkte sin identitet när de fick uppehållstillstånd nu ändå lyckas ta fram äkta id-handlingar när ett svenskt medborgarskap hägrar, då måste ju Migrationsverket först utreda om de kan ha fått uppehållstillstånd på falska grunder från början. Och då kan det ta betydligt längre tid än två månader.

© Merit Wager. Citera gärna men ange källan.

Illvillig storm i typiskt svenskt vattenglas

Varför kastar sig en massa kvinnor över deckarförfattaren Liza Marklund? Vad är det för ohyggligt som Liza Marklund har gjort som får dem att hugga mot henne och lappa till henne så rejält med storsläggorna? Har Liza Marklund mördat någon? Har hon förskingrat miljoner? Nej, inte alls. Hon har bara valt en ny litterär agent som 20 förtrytsamma ”rena som snö”-kvinnor inte gillar. Läs deras debattartikel i Aftonbladet här.

Liza Marklund får dock gott stöd av norska Anne Holt, deckarförfattare och dessutom jurist. Inte för att hon egentligen behöver det, Liza Marklund har ju inte gjort något att storma och larma om! Anne Holts artikel kan läsas här.

Mängder av människor som kommenterar artiklarna och många bloggare sågar de 20 sura kvinnorna. Vad är deras problem, egentligen, kan man undra. ”Vanligt folk” verkar ha betydligt bätter koll på saker och ting än de 20 kvinnorna som skoningslöst kastar sig över Liza Marklund som om hon var en vidrig skurk. Om man börjar granska dessa kvinnor, vilket jag är övertygad om att det finns journalister som kommer att göra, är de då alla verkligen så snövita och obefläckade att de kan sitta i glashus och kasta sten på en medsyster? Eller har de – eller åtminstone en del – kanske t.o.m. gjort saker som är värre än det Liza Marklund har gjort? Vad det nu är som Liza Marklund har gjort, som är så hemskt…

En del av det nya Sverige: Evas kombinerade arbetsförmedling & pensionat!

Det är de senaste åren som Evas ”pensionat” utvecklats till att även bli en arbetsförmedling. Eva tillhandahåller de flesta yrkeskategorier där det svenska språket är överflödigt. Hon hävdar dock att även svenskar numera vänder sig till henne ”för att tjäna en extra slant”.

– Det är bara skattemyndigheten som inte är nöjd, skrattar Eva.

Dråpligt, sorgligt, roligt, kreativt, ”utnyttjande”, olagligt, viktigt: välj och döm själva när ni har läst på Nuri Kinos blogg om Eva som har en egen arbetsförmedling!

Dikttips från GullregnsGudrun

GullregnsGudrun (läs här) har mejlat mig och citerat några strofer ur en dikt av Erik Axel Karlfeldt. Hon fick mig att minnas den, och tack vare det så lägger jag ut den här – för andra än GullregnsGudrun och mig att ta del av:

Höstens vår

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och vitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Nu äro alla drömbarn döda
som fötts ur vårens sköra lek —
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och viska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.

Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och vila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.

Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder vina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.

Erik Axel Karlfeldt, född Eriksson 20 juli 1864 i Karlbo i Kopparbergs län, död 8 april 1931 i Stockholm, var en svensk poet och författare. Han var ledamot av Svenska Akademien från 1904 och dess ständige sekreterare från 1913. Postumt erhöll han nobelpriset i litteratur 1931. Han är begravd i Folkärna. Läs fler av Erik Axel Karlfeldts dikter här.

Helt rätt, justitieministern!

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin får inte viga en barndomsvän. Hon hade ansökt om vigselrätt, men länsstyrelsen i Stockholm avslog hennes begäran. Då överklagade hon och fick avslag också av regeringen. Justitieminister Beatrice Ask konstaterar, helt korrekt, att:

Att vara vigselförrättare handlar inte om den personliga relationen till brudparet utan om att vara en representant för det allmänna. Wanja Lundby-Wedin har blivit behandlad på samma sätt som alla andra.

Just det. Att Göran Persson, Mona Sahlin och Leif Pagrotsky har haft vigselrätt har jag alltid ifrågasatt – vad är det som gör dem lämpliga att viga människor? Och om det går bra för dem att få vigselrätt så kan ju alla svenskar söka engångstillstånd att viga sina kompisar.

Texten i Wanja Lundby-Wedins överklagande tyder på en verklighetsfrämmande och elitistisk syn på sig själv. Hon skriver att hennes långa erfarenhet som fackligt aktiv och förtroendevald gör att hon känner sig trygg i uppdraget. Men Herre Gud, varför tror hon att facklig aktivitet och fackliga förtroendeuppdrag gör henne lämplig som vigselförrättare? Jag säger inte att hon behöver vara olämplig heller, jag bara ifrågasätter varför högt uppsatta socialdemokratiska (det finns andra också) ministrar och fackpampar ska ha sådana speciella privilegier. Justitieministern har helt rätt när hon i avslaget skriver:

Vad Wanja Lundby-Wedin anfört kan inte anses utgöra någon sådan särskild omständighet som bör krävas för att ett sådant förordnande ska meddelas. Överklagandet bör därför avslås.

Läs artikeln i Expressen här.

Drabbades Leif Silbersky av solförmörkelse i hjärnan?

Drabbades advokaten Leif Silbersky av solförmörkelse i hjärnan när han ställde sig upp – inte en utan två gånger! – och läste ett stycke ur en novell av Stig Dagerman i rättegången mot våldtäktsmannen, mördaren och likskändaren Anders Eklund? Leif Silbersky trampade på den döda Englas minne och på hennes levande anhöriga när han med darrande röst och konstlat patos läste:

Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent.

Så här skriver Britta Svensson i en kommentar i Expressen:

Dagermans ”Att döda ett barn” handlar om en lycklig man som med sin kvinna är på väg till havet, det är ingen ond man, en man som råkar döda ett barn i en bilolycka, och tragedin i det. Det finns ingen som helst koppling till en brutal våldtäktsman och återfallsmördare, som inte bara dödar ett barn, utan sen också skändar kroppen.

På expressen.se berättas också följande:

Anders Eklund reagerade med bestörtning på Englas mammas utspel i rätten.
– Han tyckte det var obehagligt, säger dubbelmördarens advokat Leif Silbersky till Expressen.se.

Tror Silbersky och, för den delen, mördaren Eklund, att någon enda människa på jorden bryr sig om det? Och tror Silbersky att någon kände för eller med honom när han med bedjande ögon i tv den 25 september, också med darr på rösten, sa till Englas mamma:

Jag beklagar om du tar illa upp.

Till reportrarna utanför rättssalen sa han:

Jag har full respekt och jag har full förståelse för hennes överreaktion. Hon har mist ett barn. Jag förstår mig veta hur det måste kännas. Från min sida finns det inget agg mot henne på något sätt, även om hon inte visar någon respekt för det arbete jag försöker göra.

Silbersky fortsätter att trampa på Englas mamma när han kallar hennes 100 %  normala och naturliga reaktion för ”överreaktion”. Han har inte en susning om hur det känns att ens lilla flicka har blivit våldtagen, mördad och skändad – det är en oförskämdhet att ens antyda något sådant. Och vem tror Silbersky att han är när han vävilligt (!) uttalar att han inte hyser agg mot Englas mamma? Vad skulle han ha för anledning att göra det, vad svamlar han om? Och slutet av hans uttalande, om att hon inte visar respekt för hans arbete, var också oerhört magstarkt. Han tycks tro att allt handlar om och kretsar kring honom, att han är alltings medelpunkt och den viktigaste person som finns. Det är så omoget, så dumt, så korkat så klockorna stannar.

Silbersky verkar alltid ha varit något av en drama queen. Han har ofta framstått som mycket obehaglig i sin nästintill överdrivna nit att försvara (på det sätt han tolkar ”försvara”) vilket drägg som helst bara det ger rubriker och han får synas, höras och vara med och kommentera. Men nu har han gått över alla gränser!

Man kan bara hoppas att medierna i fortsättningen ger honom minimalt – helst inget –  utrymme mer. Jag vill varken se eller höra honom kommentera något eller ha åsikter offentligt om någonting alls.

Ur Vägledande regler om god avokatsed, Allmänna bestämmelser angående advokatverksamheten:

1§. Advokats främsta plikt är att, inom ramen för vad lag och god advokatsed bjuder, efter bästa förmåga tillvarata klientens intressen. Han är skyldig att främja dessa utan att låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till samhällsställning, nationalitet, hudfärg, politisk eller religiös uppfattning eller andra ovidkommande omständigheter. Advokat får inte främja orätt.

2 §. Advokats uppträdande skall vara sakligt och korrekt samt sådant att förtroendet för advokatkåren upprätthålls.

Notera att det ingenstans står att man ska fjanta sig och läsa Dagerman och gå till överdrift i sina uttalanden och pläderingar när det gäller en våldtäktsman, dubbelmördare och likskändare som har erkänt sina brott förutom att han bundits till dem genom bevisning! Tvärtom: i 2§ anges att ”advokats uppträdande skall vara sakligt och korrekt”!

En migga: ”Migrationsverket sparkar Israel-vänlig chef. Har vi inte åsiktsfrihet i Sverige?”

En migga skriver följande:

Den som med egna ögon vill se en anledning varför och hur den kultur uppstått som råder på Migrationsverket, kan besöka Mölndals tingsrätt den 10 och den 13 oktober 2008. Då ska nämligen Migrationsverkets ledning förklara varför en kompetent anställd ska avskedas. Detta samtidigt som en annan chef inom Migrationsverket blivit befordrad till avdelningschef.

Vad gäller för de båda personerna? Den som ska avskedas är en kompetent person som aldrig tvekat att hålla på rättstillämpningen. Den andra är en flummig jurist som knappt fick ut sin examen, och som själv varit anknytningsperson i ett skenförhållande. Den sistnämndes åsikter går däremot helt i linje med den inom verket accepterade, det vill säga flummig och intetsägande.

Den rättegång som den här miggan talar om handlar om avskedandet av Lennart Eriksson från hans chefspost. Hans tidigare hemsida där han uttryckte sin positiva inställning till Israel har ifrågasatts av ledningen.

Jag vet inte vilket Migrationsverket anser värst: att Lennart Eriksson för närmare fyra år sedan länkade från sin privata sajt till sin arbetsplats, en statlig myndighet, eller att han på sin hemsida tog ställning för Israel. Ungefär som andra tar ställning för palestinierna. Det verkade – märkligt nog! – inte ha någon betydelse alls för Migrationsverket att hans kollegor har intygat att han aldrig någonsin lät sina privata åsikter påverka honom på något sätt i hans arbete…

En av hans f.d. kollegor skrev den 20 februari ut en text som hon bad Migrationsverket publicera på deras intranät. Hon skrev bland annat följande:

Under långa perioder var Lennart Eriksson den enda beslutsfattaren som jag hade förtroende för då det gäller Mellanösternärenden. Det är med bestörtning som jag nu tar del av att Lennart Eriksson inte längre får arbeta som chef på grund av sina åsikter kring frågor som rör Mellanöstern. (Läs hela texten finns här)

Birgitta Elfström är jurist och har tidigare arbetat 18 år på Migrationsverket. Hon har också varit Internationella Juristkommissionens observatör under rättegångar mot palestinska barn och ungdomar i israeliska domstolar. Birgitta Elfström har också sagt att hon önskar vittna i rättegången i oktober.

Och bland annat detta kunde man läsa i den israeliska tidningen Ha’aaretz (hela texten och en del andra länkar finns här):

Israel’s former ambassador to Sweden, Zvi Mazel, said he was not surprised by the incident. “The people who fired Eriksson took the lead from a prevalent anti-Israel atmosphere in Sweden’s corridors of power,” he said.

Jag känner inte Lennart Eriksson. Jag vet inte om Migrationsverket anser att han har andra och så pass grava brister att det finns grund för att avskeda honom. Det verkar inte så när man del tar del av vad den migga säger, som skriver högst upp i detta inlägg eller när man tar del av vad Mellanösternexperten, juristen och f.d. beslutsfattaren på Migrationsverket, Birgitta Elfström skriver och intygar om honom.

Om Migrationsverket lägger sitt krut på att göra sig av med en kunnig och kompetent medarbetare i stället för att ta itu med sina verkliga problem (läs under Asyl&Migration i vänsterspalten), så är det skandal och någon måste hållas ansvarig för galenskaperna!

© Merit Wager - citera gärna men ange källan.

En migga om att inget förändras

En migga:

Jag tycker faktiskt att det kan krävas av oss anställda på Migrationsverket att vi levererar beslut till de asylsökande inom rimlig tid. Det kan också krävas av oss att vi har eller skaffar kunskaper om landet som den sökande kommer ifrån. Och om vi inte klarar av ett ärende måste vi kunna lämna det till någon annan på samma enhet som klarar av det.

Vi har mycket bättre lön än många andra människor och under vår arbetstid ska vi jobba och inte hänga runt på arbetsplatsen, mingla med kompisar och dricka kaffe medan våra ärenden samlar damm i skåpen. Det ställs inte alls för höga krav på oss!

I vissa ärenden krävs det förstås ambassadutredningar och spåktester med mera, men sådant måste man väl kunna redovisa för arbetsgivaren? I alla fall har jag alltid kunnat gör det.

Kommentar: Inget är svart eller vitt, allt är svart och vitt. Och därför ska också alla möjliga olika synpunkter och åsikter höras.

© Denna blogg.

Inget har förändrats på 14 år

Huvudskyddsombudet Åke Pekkarinen på Migrationsverket i Malmö är kritiskt till att asylärenden handläggs på beting. Betingssystemet finns i olika former på Migrationsverkets enheter. Enligt Pekkarinen har medarbetare sjukskrivits på grund av stressen. Det berättade SVT den 23 september.

En del har fått mejl från arbetsgivaren där de uppmanats skynda på handläggningen, eftersom de inte klarat tillräckligt många ärenden per vecka.

Huvudskyddsombudet har begärt att betingssystemet stoppas i väntan på att en konsekvensanalys görs.

Ja, vad ska man säga? Kanske uppmana Åke Pekkarinen att ta ledigt ett tag och gå ut i skogen och plocka svamp? Det ger nog bättre resultat och tillfredsställelse än att försöka ändra på ett vansinnigt system som tycks hugget i sten. Åke Pekkarinen kan ta och läsa denna text så inser han att svampplockning definitivt är vettigare än att försöka ändra på betingssystemet, eller ”pinnsystemet”, som det kallades tidigare. För 13 år sedan var samma fråga på tapeten. Då skrev dåvarande beslutsfattaren vid Migrationsverket, Birgitta Elfström, om hur betingssystemet, som då kallades ”pinnar”, några exempel på hur det är systemet kunde slå. Hon visade några exempel på hur det kunde bli när man räknade ”pinnar”.

Många har påpekat att de här systemen slår hårt åt olika håll: personalen blir stressad och tvingas strunta i att använda alla sina kunskaper för att hinna avgöra så många ärenden som möjligt på kortast möjliga tid, och för asylsökande är risken stor att inte få korrekta prövningar när besluten tas på ackord.

Ha det skönt i svampskogen, Åke Pekkarinen!

En migga: ”42 % av alla granskade handlingar är falska”

Det är som om Sverige har blivit ett land där ingen behöver ta något ansvar för någonting och de, som i andra länder skulle anses ansvariga och skyldiga, kan gömma sig bakom floskler , utredningar och seminarier. Och sitta kvar med orubbat hög lön och privilegier – hur mycket de än klantar sig. Att svenska folket accepterar det är svårt att förstå.

En migga skriver och berättar om det beryktade projektet i Irak där Migrationsverket trodde att de skulle kunna processa asylsökande irakier på två veckor (tio arbetsdagar) och ge dem uppehållstillstånd (jag varnade för detta och kallade det ”idioti”):

Det inte blir någon fortsättning på AIHIAS projektet.

Asylenheten i Flen, ja den vanliga alltså, har äntligen jobbat av sina högar och det är absolut tack vara ett personalen på AIHIAS (Alternativ initial handläggning av irakiska asylsökande) tagit alla nya ärenden. T.ex. kan nämnas att de i mars 2008 hade biträden att förordna för irakier som kom i september 2007. Men då de inte fått några nya ärenden så har de nu 0 ärenden som ligger och väntar… Så vad händer nu då?

En annan sak som jag hoppas sker är att Migrationsverket anställer fler dokumenthandläggare. För två veckor sedan så var 42 procent av alla granskade handlingar falska. 42 procent!

Dessa 42 % är ett genomsnitt på alla irakier som kommer, därför att alla irakier passerar Flen. Det kan betyda att 42 % av alla irakier som fått tillstånd innan AIHIAS-projektet inleddes och innan granskningen har fått tillstånd trots falska handlingar. Borde inte alla handlingar som pass, id-kort, medborgarskapsbevis granskas av specialister? Javisst skulle det bli dyrt, men om vi har kunskapen ska vi då inte använda den då?

42 % är ju helt sjukt mycket och varför skulle siffran sjunka bara för att AIHIAS lägger ner? Som det är just nu så har Migrationsverket EN enhet som granskar handlingar i Stockholm, dit får ALLA enheter skicka sina handlingar. Vilken 3-åring som helst fattar ju att det knappast funkar att ha EN id-enhet till hela verket!

Sverige verkar inte ha någon aning om vilka som befinner sig här eller varför – och regering och riksdag bryr sig inte heller om att det är så.

OBS! För undvikande av missförstånd: att människor ibland (eller ofta) inte har någon annan möjlighet att ta sig till ett land för att söka asyl än med falska handlingar är en sak. Det är inte det som det hela handlar om.

Det handlar om att när man söker asyl, då ska man uppge sin rätta identitet och sin rätta nationalitet eftersom det är på grundval av vem man är och varifrån man kommer och hur ens historia lyder som asylrätten ska prövas. Inte på grundval av falska dokument och falska historier!

Om man har asylskäl så talar man om och visar vem man är (så gott som alla asylsökande kan skaffa fram dokument) och fortsätter inte att använda sig av falska handlingar, falsk identitet och falsk nationalitet. I lagen står att man ska visa vem man är, att man ska styrka sin identitet eller i varje fall göra den trovärdigt sannolik. Gör man inte det bör Migrationsverket kunna fatta snabba beslut om utvisning eftersom personen ifråga inte berättar sanningen och det därmed inte finns någon korrekt grund att pröva asylskälen utifrån.

Här är några texter om Flen-projektet:
Världssensation- asylprövning på tio dagar – 23.1 2008
Jag har varnat otaliga gånger, ingen har lyssnat (som vanligt) – 3.2 2008 (I inlägget finns länkar till fem andra texter i ämnet…
Migrationsverkets Irak-projekt dödsdömt – artikel i Expressen 7.2 2008
Han avfärdar inte bara mig, han avfärdar också sina anställda – 16.2 2008
Migrationsverkets Irak-projekt dödsdömt – eller kanske redan dött – 8.3 2008
Ytterligare en migga om Irak-projektet i Flen -11.3 2008
Migrationsverkets generaldirektör tvingas backa om Irak-projekt – 11.3 2008
Upp som en sol, ner som en pannkaka: Migrationsverkets Irak-projekt i Flen – 27.3 2008
Nya turer i Migrationsverkets Irak-projekt i Flen – 8.4 2008
Vidare om Migrationsverkets märkliga Irak-projekt i Flen – 9.4 2008
Irak-projektet i Flen – 8 PUT, 22 polisanmälningar och 6 domar (hittills) – 12.4 2008
Apropå polisanmälningarna från Migrationsverket i Flen – 12.4 2008
Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13.4 2008
och så en text som i vilket annat land som helst hade fått åtminstone någon att reagera och agera – men inte här:
Utländska pass utfärdade på falska grunder accepteras som bevis på identitet av åklagare? – 25.6 2008

© Denna blogg.

Om mobilitet – del 2

Jag har medverkat med åsikter och synpunkter på ”mobilitet” för Timbro tv i TV8. Här är det andra av klippen. (det första finns här).

Sorgflaggning i Finland

Onsdagen den 24 september har inrikesministeriet rekommenderat sorgflaggning i Finland, med anledning av tragedin i Kauhajoki. Och statsminister Matti Vanhanen (c) anser att vapenlagen i Finland måste skärpas betydligt. Vanhanen säger till YLE att man måste överväga om privatpersoner överhuvudtaget ska tillåtas inneha handeldvapen, och att handeldvapnen hör hemma på skjutbanor.

Statsministern vill vidare utreda vilka möjligheter det finns att utveckla internet så att eventuella hot och varningssignaler kan noteras i tid. Han berättade att han har diskuterat de här möjligheterna med bland andra företrädare för Microsoft och Google efter händelserna i Jokela.

Källa: YLE

Om skolskjutningen i Kauhajoki på Newsmill

Jag blev ombedd av redaktionen på sajten Newsmill att skriva något om den fruktansvärda händelsen i Kauhajoki där 22-årige Matti Juhani Saari sköt och dödade tio (?) personer och skadade ytterligare ett antal. Hur kunde det hända och varför hände de igen, inte ens ett år efter att Pekka Auvinen sköt ihjäl åtta personer och sedan tog sitt eget liv i en skola Jokela ? Och just i Finland!

Här finns mina tankar kring varför sådana här fruktansvärda dåd sker i Finland.