• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2014
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

”Ett svenskt pass är inget bevis på svenskt medborgarskap”

En utlandssvensk skriver:

Medborgarskap har du tidigare skrivit om och här kommer mera på temat

Pass SVENSKTDet här med att behålla sitt svenska medborgarskap utomlands, framförallt när det gäller utlandsfödda barn (som automatiskt får svenskt medborgarskap vid födseln) är en mycket trasslig historia. Bortsett från all felinformation som jag har fått på olika myndigheter under alla år – det tog väldigt lång tid innan jag insåg att en svensks medborgarskap sorterar under migrationsverket – så gör man fel även när man gör rätt.

Jag hjälpte min son att fixa alltihop, men trots att allt gick enligt reglerna, var det inte okej med polisen i Sverige när det var dags för ett nytt pass efter att han fått intyg på att han behåller medborgarskapet. Först var prövningsansökan, som vi printade ut och fyllde i hemma, nedladdad från ambassadens hemsida och tydligen inte tillräckligt utförlig (?!), men sedan dög den ändå.

Sedan var det problem med intyget om svenskt medborgarskap utställt av ambassaden i migrationsverkets uppdrag, helt enligt reglerna. Passpolisen godkände inte dessa rutiner och vill nu att jag skriver till migrationsverket för att få ut ett besked på deras brevpapper.

Till slut fick min son i nåder ett nytt pass, men bara för att han inte ännu har fyllt 22 år. Min dotter fick däremot utan problem ett nytt pass på ambassaden trots att beskedet om hennes medborgarskap är utställt från ambassaden som egen myndighet, men inte i migrationsverkets uppdrag. Hon är över 22 år.

Som utlandssvensk känner man sig verkligen som persona non grata hos svenska myndigheter. Det är för övrigt mycket dyrare att skaffa nytt pass på ambassaden än i Sverige, bortsett från att resan till ambassaden, samt hotell också kostar en del. ”Alla människors lika värde” talas det mycket om, men inte om alla svenska medborgares (o)lika värde. Vad det står i grundlagen intresserar tydligen ingen heller. Varför ska medborgarskapet (och anknytningen till Sverige) prövas när det enligt grundlagen inte kan bli indraget?

Och apropå det här med val och att rösta

Svenska medborgare som bor i Sverige har aktiv och passiv valrätt. Utflyttade svenskar får enbart rösta i riksdagsvalet och får sitt medborgarskap prövat varje gång ett nytt pass behövs. Med till exempel en Aufenthaltsbescheinigung och en utfylld blankett ska man minst vart femte år bevisa sin anknytning till Sverige och sitt svenska medborgarskap. I Sverige krävs ibland även ett personbevis från skatteverket. Ett svenskt pass är inget bevis på svenskt medborgarskap, säger de.

Barn som föds i utlandet med svenskt medborgarskap ska före 22 års ålder ansöka om att få behålla det, vilket görs hos migrationsverket. Man kan ladda ner en blankett från migrationsverkets hemsida, fylla i den och ta med den till konsulatet, som tar hand om det hela. Så småningom kommer det ett brev från ambassaden om att migrationsverket har godkänt ärendet. Men passpolisen i Sverige tycks inte vara införstådd med dessa rutiner, utan kan till exempel kräva att få se beslutet från migrationsverket. Den viktiga prövningen om en utlandssvensk har svenskt medborgarskap är ”en bedömningssak”!

Passpolisen som vi senast hade kontakt med, påstod att den svenska ambassaden är för släpphänt med prövningen. Man får alltså intrycket av att medborgarskapet sitter rätt så löst vid en passansökan i Sverige. Trots att passet är dyrare utomlands än i Sverige kan det vara säkrare för utlandsfödda svenskar (som för övrigt inte ens har rösträtt) att söka det på ambassaden.

Dock tycks prövningen stå i strid med grundlagen, som fastställer att ingen kan fråntas sitt medborgarskap (Regeringens proposition 2009/10:80 En reformerad-grundlag, s. 149 ff).

Kommentar: Notera meningen: ”Passpolisen som vi senast hade kontakt med, påstod att den svenska ambassaden är för släpphänt med prövningen.” När man påpekar att Migrationsverket är för släpphänt med asylprövningen (vilket verket är), kommer än den ena än den andra farande med de numera  så vanliga etiketterna och stämplarna. Men när svenskar – svenska medborgare – behandlas styvmoderligt av sitt eget lands myndigheter, då är det inte många i den humanitära stormakten som höjer på ögonbrynen…

Läs också:
”Jag måste alltså åka 55 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 55 mil igen.” – 29 mars 2012

”Jag ska hjälpa Sverige att spara in på kostnaden för nästa passförnyelse. Mitt nästa passbyte blir till ett brittiskt pass.” – 30 mars 2012

Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: -1 3 maj 2014

Anställd vid en magistrat i Finland: ”Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som råddar!” – 15 maj 2014

© denna blogg. Vid ev kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Upp till kamp i Södertälje # 5

Läs först Upp till kamp i Södertälje # 1, # 2, # 3 och # 4!

Samtidigt som förtvivlade gamla och sjuka – på svensk byråkratiska kallade ”brukare” – och ledsna hemtjänstanställda demonstrerar i Södertälje stadshus mot Socialdemokraternas beslut att ta ifrån brukarna deras invanda hemtjänstutförare och hemtjänstutförarna deras levebröd, har reportern Anna Bäsén skrivit i Expressen den 28 augusti om det tuffa klimatet i hemtjänsten. Reportern som skrivit om sin månad som anställd vid ett hemtjänstföretag, intervjuas i SR P1 Studio Ett samma dag under rubriken Äldrevården och man diskuterar hur nödvändigt det är att vården och hjälpen till gamla och sjuka ska få ta tid och vara värdig. Det är som om alla inblandade nog vet att det inte är bra med hemtjänsten idag, att tidsmarginalerna för de anställda är för snäva och oflexibla, att de inte har tid att stanna en liten stund extra när någon behöver det. Och det är nog som om alla inblandade tycker att det är helt galet som det är, men det händer ingenting. Eller väldigt lite. Här passar verkligen ordspråket ”mycket snack och lite verkstad” in.

logo_ltSå här såg det ut (se nedan) när brukare och anställda fick komma in och prata med kommunalstyrelsens ordförande Boel Godner. Det gick lugnt och sansat till, men något positivt besked blev det inte. I LT – Länstidningen Södertälje rapporteras den 29 augusti bland annat:

Och många Södertäljebor är i dag förtvivlade. De strama valmöjligheter som erbjuds via LOU, Lagen om offentlig upphandling, tilltalar dem inte. De vill ha valfriheten kvar. I veckan konkretiserades denna frihetsrörelse i Stadshuset, i en något ålderstigen men ack så vital skepnad. Äldre som blivit berövade sin hemtjänst när kommunen sagt upp avtalen med deras hemtjänstutförare ville absolut träffa Boel Godner.

Men Godner kommer aldrig att ge dem självbestämmandet åter. Det blir då Alliansens uppgift.

Hos Godner LT 29.8 2014

Ur LT 29 augusti 2014: Brukare och personal hos Boel Godner, kommunalstyrelsens ordförande, S.

I radio sitter Expressens medicinreporter Anna Bäsén och Staffan Werme, ordförande i SKL:s beredning för primärvård och äldreomsorg, och diskuterar vikten av en god och värdig äldrevård och hemtjänst – god och värdig för både brukare och personal – som man ältat i åratal. I Södertälje slår man sönder väl fungerande verksamheter och rycker undan mattan under rullstolarna och rullatorerna för många gamla och sjuka och vänder upp och ner på deras invanda tillvaro. Alla deltar i en cirkus, eller sitter rentav i en karusell på cirkusen, och åker runt, runt, runt. När karusellen stannar är de ganska snurriga och tänker att det nog är bäst att få lite balans i tillvaron. Men se det går inte, för allt måste ju snurra på och alla vill tjäna pengar och alla som har makt vill utöva den och inte ta ett endaste steg tillbaka för det kan ses som att man erkänner att man har gjort fel (vilket man har), så det är bara att hoppa på karusellen igen och åka runt, runt, runt och runt igen. Och så där fortsätter det.

De enda som sitter still är de som saken gäller: de gamla, sjuka, handikappade hjälpbehövande. De sitter där och väntar på att karusellen ska stanna någon gång och på att kanske någon ska stiga av och meddela att ”nu ska vi satsa på riktigt på er, inte bara med fina ord och floskler”. Ännu har det inte hänt. Men hoppet har inte dött helt hos brukarna. Utom hos två av dem som inte vill leva längre. De orkar inte med förändringar och nya människor igen och vill inte välja någon ny hemtjänstutförare (det vill enligt uppgift ingen av de demonstrerande brukarna).

© denna blogg.

 

Blinkarp lilla stjärna där. Del 7.

Läs först Blinkarp lilla stjärna där del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6.

Edward Nordén, jordbrukare och fritidspolitiker för Centerpartiet:

sydsvenskanFredagen den 29 augusti besökte jag återigen Blinkarps asylboende, denna gång i sällskap med en journalist och en fotograf från Sydsvenskan. Sydsvenskan hade fått upp ögonen för Blinkarps asylboende, kanske via tips om rapporten som publicerades (se ovan) efter mitt, Gunnar Axéns och Merit Wagers besök där den 8 juli.

På plats i asylboendet skiljdes våra vägar efter ett tag åt och jag pratade med en del asylsökande medan de två gick vidare och pratade med andra. För att ge en snabb summering:

Eritreanska asylsökande på Blinkarp

Eritreanska asylsökande på Blinkarp

Min känsla var att det nu var – om möjligt – ännu sämre än när vi besökte Blinkarp i början av juli. De asylsökande består av en grupp eritreaner, ett fåtal somalier och en större grupp syrier. Dessa grupper har emellanåt inte gått särskilt bra ihop och det har förekommit slagsmål och etniskt religiösa bråk. Minsta sak kan få känslor att flamma upp, som att man vill se olika tv-program och annat som irriterar när så många trängs på så liten yta utan att ha någonting att göra.

Jag kunde prata med flera av de boende och här är i korthet vad de sa. På frågan om varför de tagit sig ända till Sverige och inte till Tyskland eller något annat land i Europa var svaret:

PUT. Punkt. Sverige ger PUT, inget annat land ger PUT, och då kommer vi till Sverige.

På frågan hur de kommit hit fick jag höra olika historier men främst verkar det vara så att de tagit sig från Syrien till Turkiet, därifrån med båt till öar i Grekland för 2000-3000 euro. Därifrån till Aten där de oftast tas av polis, sitter inlåsta några dagar och sedan släpps ut på gatan. Därifrån tar de sig med köpt falskt ID/pass och flygbiljett för 3500-5000 euro och med organiserade brottslingars hjälp med flyg till Köpenhamn. Sedan åker de tåg eller taxi till Malmö där de lämnar in en asylansökan och väntar på sitt PUT. De flesta har inga pass med sig till Sverige. Passen har de lämnat i Turkiet, varifrån de sedan skickas till dem i Sverige med DHL.

Många som redan har fått PUT undrar varför de inte får lära sig svenska, de har hört talas om SFI och vill börja studera språket. Den information de har fått är att man behöver en egen adress för att få börja läsa SFI. En del av de mer utbildade syrierna laddar ner appar i sina telefoner och försöker lära sig lite svenska via dem. En reflektion: Om man nu ger människor PUT, varför då inte också se till att de börjar på SFI omgående och lär sig svenska?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Sexpersoners rum på Blinkarp 29.8 2014

Rum för sex personer på Blinkarp

Fyra personers rum på Blinkarp 29.8 2014

Rum för fyra personer på Blinkarp

Migrationsverket kan från en dag till en annan, ibland rentav samma dag, meddela att: ”Nu kommer det 17 personer till” och Attendo måste då försöka få in fler sängar (det kallas ”förtätning”) i de redan överfulla små rummen. På bilden ser man hur man tryckt in en våningssäng till i ett redan fullt rum: sex vuxna män som inte känner varandra och som kommer från olika länder (och som ibland inte gillar varandra av etniska och/eller religiösa skäl) ska bo på en yta som vore mer lämplig för en, eller högst två personer. De asylsökande berättade att de vid något tillfälle hade kastat ut sängarna i skogen för att protestera och visa sitt missnöje, men då köptes nya sängar in och personalen fick montera ihop dem.

Avföring i sängen på Blinkarp 29.9 2014Som syns här på bilden – och det var de boende som uttryckligen bad mig ta den – ligger det rester av avföring i en av sängarna. Det finns människor här som bär med sig sjukdomar men att ta sig till läkare är mycket svårt. Den man i vars säng denna avföring fanns, hade bett om hjälp att få komma till läkare, men personalen som redan är underbemannad och överhopad med jobb, kunde inte hjälpa till och det är heller inget som ingår i deras uppgifter enligt avtalet mellan Migrationsverket och Attendo. Den sjuke mannen som inte kunde hålla tätt och som kliade sig hela tiden och mådde dåligt, lyckades till slut med hjälp av en medboende som kunde lite engelska, få komma till en vårdcentral. Där fick han en hudkräm…

I korridoren där den sjuke mannen bor, delar tolv män toalett (i andra änden av korridoren delar 16 män på en toalett). De övriga elva är påtagligt besvärade och vill inte använda samma toalett eftersom de är rädda att bli smittade. Flera av dem talade om något som jag uppfattade som ”tyfus”. Det nämndes explicit att många kommer från olika krigshärdar och att ingen vet vilka sjukdomar de eventuellt har. Malaria och TBC nämndes också.

Det är en sak att läsa om det, och en helt annan sak när man med några asylsökande från Aleppo håller andan för att ta en bild av en madrass med rejäla spår av avföring i ett rum där – i detta fall – fyra män ska sova i ständig rädsla för att smittas av en ”eventuell tropisk sjukdom”(citat). Om – och det vet man ju inte om de inte undersöks ordentligt – dessa män på Blinkarps asylboende bär på svåra sjukdomar så är det oförsvarligt att ignorera det. Ingen ska behöva bo i ett svenskt skattefinansierat boende i kanske åtta månader och vara rädd för att smittas av malaria, TBC eller tyfus vid varje toalettbesök? Det är tämligen otrevligt att vistas i en sådan miljö i en timme, kan jag säga.

Varken jag eller de asylsökande är läkare. De kan ha fel sin oro, men mannen är uppenbart inte frisk. Att smittskyddslagen nämner anmälningsplikt vid vissa sjukdomar, blev en tankeställare för mig. Anmälningsplikt, alltså. Flera boende tog också upp frågan om sjukvård. Vad gör man i olika lägen.

Personalen på Blinkarps asylboende är klart reko och verkar vara helt rätt personer på rätt jobb, men tyvärr på fel plats enligt min mening. Men hur dålig standard och nivå kan ett myndighetsupphandlat boende få ha, och hur länge?

Jag tror att man måste börja förstå att frågan om asylsökande, PUT, asylprocessen, dess tillförlitlighet och vidare ut mot en del privata aktörer, samt politiska beslut, behöver ses i fler dimensioner än enbart för och emot. Det finns flera verkligheter än ”kasta ut dem” eller ”öppna era hjärtan”. Jag tror inte att det finns någon som besöker ett asylboende som kan resonera i någon av dessa termer.

Det positiva på Blinkarp är att den grupp asylsökande som beställde dit prostituerade, langade narkotika och stal i det närliggande samhället och även längre ut i landet och sålde på boendet, samt stal från de boende för att sälja på andra platser, är flyttade. Det negativa är att de sannolikt gör samma sak på den plats dit de flyttats. Precis som senast så ses dessa som ”obviously just criminals and not refugees” av de boende. Det ligger inte på mitt bord att bedöma utan där får man överlåta åt Migrationsverket att göra bedömning av om asylskäl föreligger eller inte.

Attendo logotypeDet går inte att tala om en ”human asylpolitik” när man tränger ihop människor på för små utrymmen och att dessa människor dessutom måste ängslas över att drabbas av sjukdomar vid varje nattsömn och toalettbesök för – enligt uppgift – runt 375 kronor om dagen till Attendo.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Så långt Edward Nordéns skakande berättelse.

Mina kommentarer: Om det finns minsta misstanke om smittsamma sjukdomar måste något göras så att de inte sprider sig bland alla boende och till befolkningen i Svalöv! Och minsta misstanke finns.

Förutom svåra sjukdomar som tyfus, malaria, andra tropiska sjukdomar, tbc, polio etc som kanske finns i Eritrea, Somalia och Syrien som verkar vara de länder som de flesta asylsökande på Blinkarp just nu kommer ifrån, finns också risken att skabb och löss frodas i de förhållanden som råder på – inte bara Blinkarp utan förmodligen på många andra asylboenden.

Inströmningen av asylsökande som uttryckligen själva säger att de kommer till Sverige för att de här lätt får PUT – och i en del fall som när det gäller syrier och eritreaner får det nästan automatiskt –  jämfört med i andra länder där ordentliga kontroller av identitet och asylhistoria görs, och som också vet att de får bostäder och full försörjning samt skolgång för sina barn, måste få ett slut. Flyktingar ska ges asyl, skyddsbehövande ska ges TUT eller PUT, men inte förrän efter ordentliga utredningar och vid styrkt identitet. Övriga ska ges avslag och ska återvända till sina hemländer.

Den asylmottagning och den hantering av människor från utomeuropeiska länder som sedan länge pågått i Sverige är inte human. Den är inte värdig en påstått ”humanitär stormakt” och den är inte heller rättvis mot svenskarna som gärna öppnar sina hjärtan för dem som verkligen behöver skydd, men inte är beredda att ta emot och betala för dem som inte har det. Inte heller torde svenskarnas hjärtan förbli särskilt stora när/om epidemier av allvarliga sjukdomar, som i princip är utrotade sedan länge i Sverige, bryter ut…

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

En migga: ”Jag känner till ett antal personer som suttit på asylboenden i 8 – 10 år nu …”

En migga:

profileEritreaner den största gruppen av asylsökande just nu. Vi ska komma ihåg att det ju kommer hit asylsökande från andra länder än exempelvis Syrien och Eritrea. Några av dem bedöms vara konventionsflyktingar och en del bedöms vara alternativt skyddsbehövande. Några få kan få PUT på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Resten får utvisningsdom från migrationsdomstolen.

Det som man borde kunna göra bättre är att satsa mer effektivt på återvändande. Som det är nu så sitter dessa människor som fått avslag kvar på våra asylboenden och vi kan inte verkställa utvisningarna av dem eftersom vi inte vet vilka de är.

Även om asylprövningen skulle ha ansträngt sig för att få fram personens identitet så är resultatet i bästa fall att man genom språkanalys får reda på personens hemland. Men ambassaderna ger inte ut resehandlingar till personer som inte uppger sina riktiga namn. Då kan inte dessa personer verkställas. Jag känner till ett antal personer som suttit på asylboenden i 8 – 10 år nu och har fått avslag två, tre gånger men som inte kan utvisas. För att de vägrar uppge sin identitet.

Kommentar: Hur mycket kostar det att hysa en person som inte har rätt att vistas i landet, i åtta år? I tio år? Om Migrationsverket betalar 200 kronor per plats och dygn (i dagens penningvärde) så blir det rätt mycket bara för boendet. Åtta år = ca  584.000 kronor och tio år = ca 730.000. Dessa personer ockuperar ju också platser som behövs för nya asylsökande. Hur många de är vet troligen ingen. Och om de dessutom, trots att de alltså vistas här illegalt, får dagersättning så blir summan förstås ännu högre.

© denna blogg. Vid ev kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Blinkarp lilla stjärna där. Del 6.

Edward Nordén, jordbrukare och fritidspolitiker i Centerpartiet, som var med vid besöket på Blinkarps asylboende den 8 juli (läs rapporten Blinkarp lilla stjärna där del 1-5) skriver:

På gårdsplanen Blinkarp 8 juli 2014Efter mitt, Merit Wagers och Gunnar Axéns oanmälda besök på Attendos asylboende Blinkarp så fanns en viss förhoppning om att uppmärksamheten som följde kanske skulle kunna frammana förändringar eller åtminstone en viss insikt hos Attendo om att hålla en mer anständig nivå för de asylsökande som är inkvarterade där.

När jag nu gjort ett återbesök så framstår det som att situationen inte har blivit bättre utan snarare ännu lite sämre. Det är fortfarande minimala utrymmen, det finns fortfarande absolut inget att göra för de boende, personalstyrkan är fortfarande otillräcklig och kan omöjligtvis utföra allt de ska och det är fortfarande samma frågetecken från de asylsökande om sin status i asylprocessen.

Man förefaller även snåla in på maten och de boende klagar emellanåt på problem med vattnet etc. Issam, som var en av dem som vi träffade den 8 juli, har flyttat och ett gäng uppenbart kriminella utan asylskäl som stal från andra boende och beställde prostituerade och langade knark har slängts ut av polis. En hel del mer finns att säga, men för att inga enskilda ska råka illa ut får det räcka med detta. Jag kan dock konstatera att det är ännu sämre än när vi var där i juli och ännu mer ohållbart. Det har också kommit många fler somalier/eritreaner (kan inte avgöra) sedan senast, då vi främst träffade syrier.

FyrbäddsrumAtt bo ”tillfälligt” (fyra vuxna, för varandra okända män i små celliknande rum med två våningssängar) kan inte handla om 8-12 månader! Att tala om att ”det är bättre än i Syrien, Eritrea och Irak” är och förblir ett pseudoargument. Det finns klara riktlinjer kring hur ett asylboende ska vara ordnat genom ett upphandlingsförfarande och det finns ett företag i andra änden som får betalt för att hysa asylsökande under en viss anständighetsnivå.

Hur svårt är det att rätta till pågående missförhållanden och när bör den tiden löpa ut för att de ska vara rättade? Det måste väl ändå gå att få ordning på ett boende som härbärgerar människor, varav en del i tydligt utsatt situation; ett boende som ju faktiskt bekostas av skattebetalare och som styrs av direktiv och regler genom en myndighet?

Kommentar: Det var på initiativ av Edward Nordén som Gunnar Axén och jag beslöt oss för att göra ett oanmält besök på Blinkarp. Attendos ledning har uppmärksammats på rapporten Blinkarp lilla stjärna där, men någon reaktion på den har inte hörts från företaget på snart två månader.

Gunnar Axén och jag kommer att fortsätta att besöka asylboenden utan förvarning, det finns ett annat som vi tipsats om som behöver tittas till och där man behöver dokumentera ett och annat. Och få en ordning till stånd. Migrationsverket har väl ansvar för vilken typ av avtal de träffar och för att de följs?

Enligt uppgift har nu några andra medier visat intresse för Blinkarps asylboende och har därför kontaktat Edward Nordén. Vi fortsätter att rapportera och ska försöka få kontakt med Attendo för att efterhöra varför inga förbättringar – utan i stället försämringar – skett på Blinkarp.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Annikki har efter fyra års kamp fått komma till Finlandshemmet

Läs här om Annikki som äntligen, efter en kamp som tog fyra år, har fått komma till Suomikoti / Finlandshemmet!

Bilden är från SR Sisuradios intervju med en glad Annikki!

Annikki i Suomikotis trädgård

 

Upp till kamp i Södertälje # 4

Filmklipp från demonstrationen i Södertälje stadshus den 27 augusti. En lugn tillställning där omkring trettio ”brukare” (=gamla, sjuka som behöver hemtjänst) och uppåt ett trettiotal anställda protesterade mot förändringarna inom hemtjänsten som mycket djupt berör dem alla.

 

Upp till kamp i Södertälje # 3

SvekvanvårdArbetslöshet

Läs först Upp till kamp i Södertälje # 1 och Upp till kamp i Södertälje # 2.

En handläggare på Södertälje kommun skriver:

Södertälje kommun logoHanteringen av hemtjänsten har varit under all kritik. Förnedrande, främst för brukare. Det är inte okej. De som drabbas mest är kvinnor som fortsätter att hjälpa sina anhöriga på bekostnad av sin egen hälsa.

Utifrån de nationella målen för jämställdhetspolitiken (bland annat ska man minska gratis hemarbete), bryter Södertälje bryter mot riktlinjerna totalt. Södertälje befolkningen har dåligt folkhälsa och de värst drabbade, nationellt och lokalt är kvinnor. De lider både av fysiskt och psykiskt ohälsa på grund på grund av stress för att de dubbeljobbar. När de jobbar så mycket gratis så blir de sjuka oftare, får sämre lön och sämre pension.

Politiker måste ta ansvar och tänka långsiktigt, alla gynnas av att ha betalt arbete i slutändan. Det Södertälje kommun måste göra är förbättra sin administration och ha mer koll på brukarna. Dessutom ska det vara noll tolerans för fusk som det har varit, men de hemtjänstföretag som sköter sig ska få vara kvar. De firmor som kommunen nu har kvar är det på kommunens villkor, brukare får inte välja själva om de vill ha dem som utförare. Det är sjukt och förnedrande att inte även Omtanke får vara kvar. Ge inte upp”

Jag vill tillägga att också min egen mamma är ett offer för allt detta. Jag ser hur hon sliter i sitt jobb och efter jobbet kommer hem till min mormor som har kol och är i behov av hjälp med allt. Sedan springer hon vidare till min sjuka morbror som har genomgått en stor operation och legat på sjukhuset i tre månader. Nu är han hemma men behöver hjälp med väldigt mycket. Jag ser hur hon bryts ner sakta men säkert. Om hon sjukskrivs kommer hon att stå med skitlön när hon har dubbeljobbat fysiskt förutom den mentala och psykiska pressen.

© denna blogg.

 

Följer Sverige Dublin-förordningen eller inte?

Nog är det ju märkligt om man i Sverige inte klarar att följa Dublin-förordningen, som – i korthet – innebär att en asylsökandes ansökan ska prövas i det första EU-land han/hon kommit till. Andra länder gör ju det.

migriMIG logoI Finland har i år  under perioden januari-juli 23 procent av asylbesluten varit så kallade ”Dublin-beslut”, vilket innebär att dessa personer återsänds till vad som kallas ”första asylland”. Under 2013 var andelen återsända enligt Dublin-förordningen också 23 procent.

I det svenska Migrationsverkets statistik finns inte ens några uppgifter om antalet Dublin-ärenden! Den svenska statistiken på asyl- och migrationsområdet är rörig och snårig. I Finland är den mycket klar och tydlig och lätt att förstå och följa.

Översatt till svenska förhållanden – om man antar att en lika hög andel här som i Finland är Dublin-ärenden – skulle 23 procent av alla beslut fattade under perioden januari – juli i år innebära att cirka 3.162 personer återsänts till det land där rätteligen, enligt överenskommelse, deras asylansökan ska prövas. När det gäller 2013 så är statistiken så komplicerad att jag inte för tillfället har tid att tränga igenom den. Men 23 procent är ju nästan en fjärdedel av alla asylbeslut, så var och en kan tänka sig att det rör sig om ganska många tusen personer som inte skulle ha gått igenom asylprocessen här utan i ett annat land.

Varför följer Sverige inte också Dublin-förordningen till fullo, när det alltid framhålls hur viktigt det är att följa andra direktiv, överenskommelser, förordningar och konventioner?

Till slut: Om någon undrar hur jag kom fram till att 3.162 personer skulle ha återsänts till första asylland  i år om Sverige hade följt Dublin-förordningen så gjorde jag så att jag räknade ihop antalet ”Asyl- och skyddsbehövande”, 12.827 och antalet ”Asyl – Synnerligen ömmande skäl”, 919, vilket gav 13.746 personer. 23 procent = 3.162. Eftersom jag inte kan hitta uppgifter om hur många som ansetts ha omfattats av Dublin-förordningen så vet jag förstås inte med absolut säkerhet om min uträkning är korrekt. Om jag har missförstått något så tas rättelser tacksamt emot! Den svenska migrationsstatistiken är, som sagt, en snårskog som det är mycket lätt att gå vilse i.

Senare tillägg: Här är statistik att grunna på. Den rör tiden januari-juli 2014. Enligt den ska det handla om 4338 Dublin-ärenden, alltså betydligt fler än jag uppskattade när jag jämförde med Finland. Hur många som faktiskt återsänds till första asylland enligt Dublin-förordningen vet jag dock inte.

Asylbeslut jan-jul 2014”* 1    Asylprövningen ska övertas av annan stat inom ramen för den så kallade  Dublinförordningen, det vill säga Sverige prövar inte ansökan i sak.”

 

© denna blogg.

 

Upp till kamp i Södertälje # 2

SvekvanvårdArbetslöshet

 

Läs först texten Upp till kamp i Södertälje # 1.

Här finns Nuri Kinos Twitter-rapport från sammankomsten i Södertälje stadshus där närmare 40 brukare (=nytt ord för personer som har hemtjänst) och ett 50-tal anställda från hemtjänstföretaget Omtanke AB, med plakat och vilja till dialog ville framföra sitt missnöje med kommunens beslut att ta ifrån dem deras hemtjänstutförare (brukarna) och deras jobb (de anställda).

Den sista tweeten för dagen ser ut så här:

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 17.40.24

 

Om kommunalstyrelsens ordförande verkligen har sagt att upphandlingen av nya hemtjänstutförare (som bland annat Attendo och Aleris) var undermålig, alltså om hon verkligen har sagt så för att det är så, då måste ju besluten i hela den här härvan rivas upp.

Sedan måste man komma ihåg att politikerna faktiskt finns till som företrädare för – i detta fall – kommunens invånare och då även gamla och sjuka; det är inte kommuninvånarna som finns till för politikerna. Att situationen inte har varit lätt för ansvariga inom kommunen heller, med det misstänkta fusket, är fullt förståeligt. Men att – som det verkar – ge sig på också dem som det såvitt känt inte riktats några misstankar emot och deras gamla och sjuka brukare är inte vad man förväntar sig av politiker, oavsett vilket parti de företräder. Kanske allra minst av Socialdemokrater, av någon anledning. Fast den anledningen får man anledning (!) att ompröva när politiker från det partiet tycks så okänsliga för de mest utsatta bland kommunens invånare.

Fortsättning följer.

OBS! Givetvis får kommunstyrelsens ordförande höra av sig om hon vill gå i svaromål eller påpeka att något i rapporteringen är felaktigt. De texter som publicerats här – Upp till kamp i Södertälje #1 och # 2 – är enbart från ”den ena sidan” och det är ”den andra sidans” rätt att också höras. Det går bra att ta kontakt via Info.

Notera: © denna blogg.

 

Om problemen med förlorade pass och osäkra identiteter…

…skriver en bloggläsare så här:

Asyl- och flyktinghanteringen i Europa kanske kunde bygga på irisavläsning

Apple MailI vissa sammanhang används fingeravtryck för identifikation vilket dock kräver att det finns ordentliga avtryck att ta, de får inte lägligt ha försvunnit genom slipning av fingerblomman. Används dessutom äldre utrustning är förfarandet kladdigt.

En irisavläsning går sekundsnabbt, den kräver inget ingrepp av något slag och den kan dessutom ske på viss distans, åtminstone 30 cm. Dessutom är precisionen väsentligt högre än för fingeravtryck (endast DNA är säkrare) och sannolikt skulle väldigt få peta ut ögonen för att omintetgöra identifiering.

Om varje till Lampedusa, Melilla, Tarifa, Malta, Arlanda eller annan plats ankommande person omedelbart irisavlästes tillsammans med lämnade personuppgifter så skulle personerna en gång för alla vara identifierade på ett ovedersägligt vis, vilket skulle underlätta all vidare hantering.

Identifieringen skulle ju inte på något vis kunna knytas till eventuella persondata i ursprungslandet men varje möjlighet att jiddra med systemen i Europa skulle bli omöjliga då personen skulle ha en otvetydig ”europaidentitet”. Vilket väl vore ett ganska stort steg på vägen.

Tyvärr kan jag närmast utlova att EU-politiker och även svenska politiker inte kommer att välja denna väg för att delvis räta upp systemet, sannolikt skulle det anses vara kränkande.

Kommentar: Irisavläsning i kombination med pass och – i förekommande fall, när pass saknas – irisavläsning enbart, skulle åtminstone kunna bidra till att det gick att få en viss, om än inte på långa vägar heltäckande, information om vilka som reser in och runt i Europa (och världen).

I Forskning & Framsteg publicerades den 1 januari 2002, för mer än 14 år sedan, en artikel: Iriskontroll ersätter pass, så metoden verkar finnas och ha använts, kanske rentav används också idag? Där sägs bland annat:

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 15.31.18Den internationella flygorganisationen IATA anser att irisavläsning är en både effektiv och snabb metod för identitetskontroll. Orsaken är att människors iris aldrig förändras. Igenkänning genom exempelvis fingeravtryck kan manipuleras eller försvåras genom skador.

© denna blogg. Vid ev kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Upp till kamp i Södertälje # 1

Brukare (de som använder sig av hemtjänst) och personal på hemtjänstföretag som fått sina avtal uppsagda av Södertälje kommun, kommer att demonstrera och kräva att få ha kvar sin personal som de känner och är vana vid och för att slippa byta hemtjänstutförare. I valfrihetens namn. Här två av de skyltar de gjort för att visa vad de tycker:

Arbetslöshet SvekDet handlar om människor, inte om enheter

Bakom talet och skriverierna om ”vinster i välfärden” finns människorna – eller brukarna, som de benämns. De gamla, de sjuka, de vård- och hjälpbehövande.

Valfrihet har införts inom hemtjänsten (LOV – Lagen om valfrihetsystem). Men frihet att välja råder inte om kommunen bestämmer vilka som ska utföra tjänsterna. I Södertälje kan frestelsen ha blivit för stor för en del som startade hemtjänstföretag när LOV infördes, och de drev sina företag på ett sätt som ledde till att Polisen slog till, verksamhetsledare och andra häktades och deras anställda och brukare stod utan jobb och hjälp. Men det stannade inte vid att de som misstänks för oegentligheter blev föremål för utredning. Nej, den S-styrda kommunen såg här sin chans att, med hänvisning till att det fuskats, skära ner den privata andelen av hemtjänstfirmor till en fjärdedel (resten ska kommunen själv sköta) och att helt sonika säga upp samtliga avtal med hemtjänstutförare, alltså även med dem som inga fuskmisstankar riktats mot och som skött sina uppgifter utan anmärkningar och klagomål. Pressade tjänstemän utan större kunskaper i upphandlingsförfarandet, och av kommunen inhyrda konsulter, skulle nu gallra bland anbuden från de uppsagda företagen och andra som ville etablera verksamheter i Södertälje. Ingen frågade brukarna vad de ville, deras valfrihet var borta och deras röster stumma.

Nu tar jättarna över: Aleris, Attendo och HSB. Storvinstdrivande företag som Socialdemokraterna centralt inte är så förtjusta i, men som är desto mer välkomna av samma partis företrädare i Södertälje. Två av de ”gamla”, mindre hemtjänstföretagen i Södertälje får fortsätta eftersom de uppfyller kommunens kriterier som bland annat innefattar att man ska ha drivit den här typen av verksamhet i minst två år. Ett av företagen uppfyller alla kriterier men missade tvåårskravet med några dagar. På grund av det får helnöjda brukare och lika nöjd personal stryka på foten till förmån för jättekoncerner som kommer utifrån. Personalen från de ratade firmorna, många utbildade av dessa och med bakgrund i andra länder (samma som brukarna), står om några månader utan jobb. Flera av dem har sökt nya jobb men inte fått något. En anledning tror de själva kan vara att de inte är ungdomar under 25 år som företagen slipper betala arbetsgivaravgifter för.

Något märkligt ter sig det som Boel Godner, kommunalstyrelsens ordförande och Metin Rhawi, gruppledare i äldreomsorgsnämnden i Södertälje, båda S, som varit med och skapat den nya situationen i Södertälje, skriver i en debattartikel i Södertälje-Posten den 21 augusti. Nämligen att de håller med åklagare Thomas Hertz, som i tidningen Kommunalarbetaren har uttalat:

Det som är grundbulten i all typ av välfärdsbrottslighet både assistansbedrägerierna och de här hemtjänstbedrägerierna, det är den här lagen om valfrihet, LOV.

Godner och Rhawi anser därmed att det är lagen om valfrihet, LOV, som bär skulden till assistansbedrägerierna! Normalt skulle man ju faktiskt anklaga dem som har utför bedrägerierna och dem inom kommunen som inte haft läget under kontroll…

Med nyordningen blir många människor arbetslösa och därmed en belastning för a-kassa, arbetsförmedling och – i förlängningen – för socialtjänsten som ska betala ut försörjningsstöd och många brukare som inte orkar med nyordningen blir helt utan hemtjänst och därmed till en belastning för vårdcentraler och sjukhus.

Att Socialdemokraterna, som inte gillar stora vinster i vården, väljer att slå sönder små, välfungerande hemtjänstverksamheter vilkas relativt blygsamma vinster dessutom garanterat stannar i Södertälje, Sverige, är förvånande. Och att inte den personal som älskar sina jobb, som ofta lägger ner sin själ för de gamla och sjuka vilkas kultur, språk och de känner väl, får jobba med just detta är oerhört sorgligt. Så trodde man knappast att en S-styrd kommun skulle välja att göra.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

68.000 personer kan inte sakna pass!

MIG logoI år, 2014, beräknar Migrationsverket att ca 68.000 personer kommer hit och vill söka asyl utan att visa sina pass (85 % av 80.000 totalt som beräknas söka asyl i år), alltså utan att vilja styrka vilka de är eller ens varifrån de kommer. Förra året, 2013, kom 49.375 personer (91 % av 54.259 totalt som sökte asyl förra året) som inte visade sina pass och därmed inte styrkte vilka de var.

För att ett land ens ska påbörja en asylprocess måste landet veta vem det är som söker asyl, varifrån han kommer och varför han anser sig behöva skydd. Det kan inte för mycket begärt ens i Sverige att man avkräver personer som söker en så stor förmån/rättighet som asyl eller uppehållstillstånd är, att han styrker identitet, sin nationalitet och – så långt någonsin möjligt – styrker sin asylberättelse!

Migrationsverket borde kunna införa en bestämmelse:

Den som kommer till Sverige och söker asyl men inte uppvisar pass eller annan giltig och äkta id-handling vid ankomsten får två månader på sig att ta fram dessa handlingar, innan dess påbörjas ingen asylprocess. Har man inte inom den stipulerade tiden inkommit med bevis för vem man är och varifrån man kommer, meddelas avslag på ansökan. Möjlighet till förlängning av de två månaderna bör kunna ges om särskilda skäl föreligger. om det tar tid att ta fram korrekta handlingar. Asylprocessen påbörjas inte förrän äkta id-handlingar uppvisats. Enstaka undantag måste givetvis kunna göras, men de ska vara enstaka och medges endast i sådana fall där det faktiskt – inte påhittat – inte går att få fram äkta handlingar.

Att 68.000 människor inte skulle kunna visa vilka de är, är en absolut och total absurditet.

@ denna blogg.

”Nu hörs från vänsterhåll en infantil röst som vill sätta likhetstecken mellan att lyfta problem av olika slag, med rasism eller främlingsfientlighet.”

Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl skriver i sin söndagskrönika idag, den 24 augusti:

Skärmavbild 2014-08-24 kl. 08.54.36Sverige är i många delar ett öppet land. I relation till vår folkmängd, är det en ansenlig mängd som varje år reser till och från Sverige. Kopplat till det finns en mängd effekter.

Hon framhåller därefter en del av de uppenbart positiva effekterna av detta och fortsätter:

Skärmavbild 2014-08-24 kl. 08.54.36Med migrationen följer också utmaningar, och ibland rena problem. Är de skäl för att stänga gränserna? Nej, naturligtvis inte. De är skäl till varför vi måste bli bättre på att förhindra och dämpa de negativa effekter av rörligheten som kan uppstå.

Nu hörs från vänsterhåll en infantil röst som vill sätta likhetstecken mellan att lyfta problem av olika slag, med rasism eller främlingsfientlighet. Så kan man i stället bekvämt sätta sig i en roll som innebär att misstänkliggöra andra, utan att själv behöva prestera något.

Med anledning av en del onyanserade skriverier som lär ha förekommit efter att min OP-ED-artikel Vad hände med beskeden från M? publicerades den 2o augusti, skriver Tove Lifvendahl också följande:

Skärmavbild 2014-08-24 kl. 08.54.36En annan som fick möta valrörelsevänstern är Merit Wager, författare, förläggare, tidigare kolumnist på ledarsidan, och sedan många år asylombud, som i torsdags skrev i SvD. Hon tog bland annat upp missbruket av svenska pass och svårigheten att verkställa utvisning av utländska medborgare som begår grova brott i landet. Två rimliga förslag som framställdes från Moderaterna 2008, men som inte omsatts i konkret politik. I liknelsen med Öresundsbron handlar det alltså inte om att stoppa brotrafiken, utan att bli bättre på att beivra vapensmugglarna.

Drevet på Twitter lät inte vänta på sig. Chefredaktören på Arbetaren tryckte raskt in Wager i facket ”rasistiska hatare”. Ingen av dem som frenetiskt lade tid på fördöma, kom med en enda invändning i sak. Det är självklart att de frågor som nämndes i artikeln går att diskutera, vrida och vända på, som med alla andra politiska reformförslag. Somligt bär, annat kan avfärdas eller kräver ytterligare analys. Men det förutsätter att man är ärligt intresserad av att lösa problem, och inte bara kasta skit. (Det kan också nämnas att medan hat och förakt strömmade från vänstern, satt Wager själv och hjälpte en irakisk turkmen att söka svenskt medborgarskap.)

Att det uppstår spänningar och problem när ett samhälle på så kort tid förändras så mycket som det svenska, är ofrånkomligt. I min förra bloggtext – Lördagsreflektioner om språkförståelse – tog jag upp det faktum att gedigna kunskaper och djup förståelse i och av ett gemensamt språk (i detta fall svenska, som är det officiella språket i Sverige) är viktiga och när den djup förståelsen av språket inte finns hos en allt större del av ´befolkningen skapar det problem på många olika plan. Likaså blir det ofrånkomligen spänningar och problem när människor med helt olika kulturer och bakgrunder blandas, så som skett i Sverige, på mycket kort tid. Det är ett faktum som ingen längre bara behöver öppna tidningen eller tv:n för att se och förstå utan något som var och en själv upplever i sin vardag.

Det finns människor som är aktiva på sociala medier – och en del också inom traditionella medier – som verkar ha som tvivelaktigt nöje att leta efter något de kan rikta hat mot och ”skrika” om och att känna sig – spelat? – kränkta över. Jag skriver ”spelat?” för att jag har mycket svårt att tro att det just i Sverige, och enbart just här, verkligen skulle finnas en så stor andel faktiskt kränkta eftersom en så stor kränkthet helt saknar motstycke om man ser till hur det är i andra, någotsånär jämförbara länder. Att det helt säkert finns en mindre andel människor som de facto är eller känner sig kränkta är en annan sak.

En metod för de människor som använder sin tid till att leta efter något att ”rasa” och/eller vara kränkta över, är att oreflekterat (ingen djupare förståelse för språket?) leta efter citat som de kan förvränga och triumferande kasta ut som påstått varande – favorituttrycket – ”rasistiska”. Det är förresten också i Sverige det är en paradgren att i så oerhört hög grad använda sig av helt irrelevanta triggerord för att få igång mobbeteende hos andra. Så till den grad att man inte till slut inte känner igen vargen när den faktiskt kommer.

Det går inte riktigt att förstå dessa människor och deras bevekelsegrunder, man kan bara spekulera. Det kan  – men går inte med säkerhet att påstå att det är så –  ligga nära till hands att tänka/tro att de lider av någon sorts mindervärdeskomplex och/eller avundsjuka. Deras ilska är ofta oproportionerlig, deras ordval när de försöker skapa hat och oro omkring sig, är ofta inte alls relevant utan slår över;  språkets nyanser försvinner. Kanske för att de inte har en djupare förståelse – eller helt saknar vilja till förståelse – för skeenden och andras uttalanden. Eller helt enkelt bara för att de inte vill ha en hyfsad ton i debatten och inte är uppfostrade till att visa hänsyn och respekt för andra (särskilt inte någon med annan åsikt än de själva). En del kanske också har blivit matade med kränkthetsrätten och med att ”den som skriker högst vinner”. Svårt att veta exakt hur det förhåller sig, men tonen i en del traditionella medier och än mer i sociala dito har definitivt blivit både råare och mer onyanserad. Och – vilket är oerhört tragiskt och även farligt för ett samhälle: den har blivit sådan för att det finns element som vill piska upp hatstämningar och skapa motsättningar i stället för förståelse och enighet. I ett litet land som Sverige blir – är redan – ett delat samhälle farligt.

Jag avslutar med att kommentera och återigen delvis citera vad Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl skriver i sin söndagskrönika idag:

Det är inte bra när infantila röster försöker sätta likhetstecken mellan att lyfta problem av olika slag, med rasism eller främlingsfientlighet. Det är inte bara infantilt, det är rent kontraproduktivt och dumt: ”Så kan man i stället bekvämt sätta sig i en roll som innebär att misstänkliggöra andra, utan att själv behöva prestera något.” Det är fegt och slappt att ta fram de där triggerorden och omotiverat vräka ur sig dem i tid och otid. Det visar en ovilja att försöka göra det som Tove Lifvendahl också säger att vi måste bli bättre på att förhindra och dämpa de negativa effekter av rörligheten som kan uppstå. Då är ett sätt, ett litet steg på den vägen, att sluta jaga människor och uttalanden för att hitta någon/något att kleta etiketter på. För undvikande av medvetet missförstånd: det gäller både ”gammel”- och ”ny”svenskar.

Merit Wager, sedan 1995 ideellt asylombud åt hundratals människor
från Iran, Irak, Libyen, Vietnam, palestinier från olika länder m.fl.
Uppvuxen nära och i tidvis daglig kontakt med finska romer.
Kort om en intensiv och lärorik tid som ideell Medborgarnas
flyktingombudsman under åren 2002-2007 (parallellt med
arbetet som asylombud) kan läsas här. Efter 19 års arbete
med asylsökande och frågor som har med asylinvandring att göra,
samt i drygt sju år mottagare och förmedlare av berättelser inifrån
Migrationsverket, mycket kunnig på detta område.

P.S. Det går, i varje fall i skrivande stund, att läsa kommentarer och även själv kommentera såväl min artikel som Tove Lifvendahls krönika. Heder åt Svenska Dagbladet som tillhandahåller den möjligheten!

© denna blogg. Vid ett ev kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

 

Lördagsreflektioner om språkförståelse

abcDet blir allt svårare att veta, när man skriver något på Facebook, Twitter, en blogg, i en tidning etc, om de människor som läser det förstår innebörden av det skrivna, eller om de bara ser ord staplade efter varandra och inte förstår dem i sitt sammanhang. I debatten i Sverige märks det allt tydligare för varje dag som går, att ord- och språkförståelsen hos allt fler blir allt grundare. Ett exempel, som gör det allt svårare att föra vettiga diskussioner och debatter är när de, som inte har en djupare kunskap i språket läser/hör ett – i kränkthetens stamort på jorden Sverige – triggerord som ”romer” eller ”asylinvandring” eller liknande, och kastar sig över skribenten eller den som uttalar orden, nästan som svultna hyenor och i kör ylar om ”rasism” och annat som ingår i den vokabulär de dock mycket väl behärskar: kränkthetsvokabulären. Det är olidligt. Det språkliga A- och B-samhället är redan här och det blir allt tydligare för varje dag.

Allmänbildning och bildning är inga ideal i Sverige. Det har blivit allt vanligare i den allmänna debatten att högljuddhet och gapighet tar över: den som skriker högst och använder flest oförskämdheter och lyckas såga andra mest, vinner. Inte minst bland journalister som leder utfrågningar av partiledare, det är ofta rent plågsamt att se och höra. Kulturen är en helt annan här, än den som råder i till exempel grannländerna där anständiga samtal och debatter kan föras och där gapighet inte alls premieras. De människor i Sverige som ändå är både bildade och allmänbildade, eller åtminstone är allmänbildade, hamnar i en kategori och de som inte är någondera och som dessutom gått i en av OECD-områdets sämre grundskolor och kan ha fått en dålig grund att stå på, hamnar i en annan. Det är en förvånansvärt stor andel människor i Sverige som helt enkelt inte har förmågan att läsa och förstå vad som borde vara en vanlig text! Än mindre texter som är lite mer avancerade.

Det är skrämmande när man tänker på vad det här innebär: en mycket skarp uppdelning i A- och B-lag. De som kan tala, läsa, skriva och förstå kan inte kommunicera med dem som inte kan det. Jag har redan varit med om det många gånger. Vad det på djupet innebär i – och för – ett land är förödande och borde diskuteras. Om det nu ens längre är möjligt utan invektiv och anklagelser…

© denna blogg.

…och snart är det val igen # 9. Ingenting som sades då genomfördes.

Min artikel i SvD 21.8 2014Ingenting av vad som sades då genomfördes. Allt var tomma utfästelser. Det finns alltså absolut ingen anledning för väljarna att tro och lita på vad politikerna säger och lovar idag heller.

Läs hela artikeltexten här.

Läs också texten ”Ett samhälle som inte tydligt står upp för sina egna ideal kommer inte att klara av det berikande mötet med andras.” här på bloggen.

Yngve Gustafson, professor i geriatri: ”Över hälften av alla boende på äldreboenden i Sverige är undernärda.”

svt logoTankar, funderingar och åsikter apropå bland annat – men inte enbart – det som berättas i SVT-programmet Sveriges bästa äldreboende (20 augusti 2014). Ur texten Äldre svälter ihjäl (SVT Västerbottennytt):

Bara 6 av de 42 boende på Smedsberget i Lycksele får i sig den näring de behöver. För Georg, en av de boende går det 16 timmar mellan kvällsfika och frukost.

Yngve Gustafson, professor i geriatri:

Över hälften av alla boende på äldreboenden i Sverige är undernärda.

Fundering 1: Skulle månne en liten ynka del av biståndspengarna som ska gå till asylsökande som kommer till Sverige, kunna gå till vården och omsorgen om gammelsvenskarna som ju ändå, fast man helst inte ska nämna det (man ska ju inte ställa ”grupper” mot varandra), har arbetat och betalat skatt här?

Fundering 2: Kanske en liten slant också kunde gå till lilla Valborg,  min granne som är 96? Hon är nästan blind och har hemtjänst, men de får numera bara gå och handla mat åt henne en gång i veckan – mot två gånger i veckan till helt nyligen. ”Det finns inte pengar”, var beskedet när hennes systerdotter ringde biståndshandläggaren och undrade varför hennes moster inte få hjälp att handla som förut. Valborg får det alltså bara sämre ju äldre hon blir… Det är väl lika bra att hon sväljer 15 gram Natrium Pentobarbital så att hon kan ge åt plats åt de nya som kommit och kommer och till vilka en mycket stor andel av skattemiljarderna och en del av biståndspengarna går. OBS! Vi grannar hjälper Valborg, men alla har inte sådana grannar och Valborg tycker inte heller riktigt om att, som hon säger: ”utnyttja” oss. Hon jobbade och betalade skatt ända tills hon var 82 (professor i någon typ molekylärbiologi eller liknande) så hon tycker, lite stillsamt, att hon kanske borde få lite mer hjälp nu när hon närmar sig 100. I varje fall inte mindre

Cyniskt ironiskt : Ett tips till de politiska arkitekterna som skapat ”det nya Sverige” är att om det finns lite pengar över så kunde de kanske köpa in ett lager med just Pentobarbital (snacka med Dignitas i Schweiz om exakt vad de använder) och sälj till alla över 80 så att de kan taga sig av daga billigt och bekvämt. Tänk vad mycket vi hade sparat på Valborg om hon kastat in handduken redan för drygt 15 år sedan!

© denna blogg.

”Om en borgerlig dansk statsministerkandidat hade öppnat sin kampanj i ett kommande riksdagsval med de orden, råder det knappast något tvivel om att nycklarna till statsministeriet definitivt hade varit borta.”

danmarks-flaggaJag ber er kära danskar att ha tålamod och öppna era hjärtan för de utsatta vi ser runt om i världen. När många människor flyr samtidigt skapar det spänningar även i det danska samhället. Men vi har lärt oss att människor som kommer hit på lång sikt är med och bygger det moderna Danmark tillsammans med oss! Men det kommer att kosta mycket pengar. Så mycket att det inte finns utrymme för förbättringar i välfärden.

Om en borgerlig dansk statsministerkandidat hade öppnat sin kampanj i ett kommande riksdagsval med de orden, råder det knappast något tvivel om att nycklarna till statsministeriet definitivt hade varit borta.

Skärmavbild 2014-08-20 kl. 08.58.53Så skriver Torben Steno, journalist, programvärd på Radio 24-7, under rubriken Den humanistiske stormagt på sajten mitfyn.dk. Han fortsätter:

Men så är det inte hos våra svenska grannar. I stället för ordendanskar” och ”Danmark” ska det ståsvenskar” ochSverige” och citatet kommer från den borgerliga svenska statsministern Fredrik Reinfeldts tal i förra veckan, när han startade sin kampanj inför riksdagsvalet den 14 September 14.

Torben Steno tar upp diverse siffror och nämner det fruktansvärda som sker i Irak och Syrien och skriver sedan:

”Sverige är en humanitär stormakt”, har den borgerlige utrikesministern Carl Bildt, sagt med stolthet i rösten. Med samma stolthet lovar svenskarna också alla asylsökande permanent uppehållstillstånd. Bortsett från det lilla invandringskritiska Sverigedemokraterna, som spås en mindre framgång, finns det ingen som ifrågasätter det öppna invandrings- och flyktingpolitiken.

Det kan vara nyttigt att se på Sverige med andra ögon, utifrån, och inte tro att världens mitt ligger i Sverige och att det enda rätta sättet att tänka och agera är det svenska.

Läs artikeln, det som inte är översatt ovan kan lätt förstås eller läggas i Google Translate för att innebörden ska framgå.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

En person som arbetar på ett asylboende: ”Vi vet inte vad det är för människor som vi får hit, vi vet inget om deras bakgrund, ingenting.”

MailDet kom ett mejl från NN som sedan en tid arbetar på ett asylboende med väldigt många asylsökande. Han arbetar för en organisation, alltså inte för Migrationsverket. I början jobbade han 40 timmar, nu blir det 20 timmar eller mindre i veckan. Här delar han med sig av sina tankar och upplevelser, av sådant han faktiskt sett, hört och upplevt men också av vad han själv tycker. Det är skrämmande läsning, men inte på något sätt okänt och främmande för många av oss som känner till – och erkänner – hur illa ställt det är på asylområdet i Sverige. För politikerna som ska ta ansvar för landet Sverige och dess folk, verkar däremot dessa sanningar, som också miggorna fört fram under lång tid, inte existera. Läs och begrunda hans text!

Blandade tankar och upptäckter

•  Att regeringen har tagit ett beslut om att låta alla från Syrien få PUT är helt åt skogen fel. Vi vet inte vad det är för människor som vi får hit, vi vet inget om deras bakgrund, ingenting.

•  Många av dem som kommer har redan uppehållstillstånd i andra länder i Europa, bland annat i Italien. Vi har en man med en stor familj som kom hit och bara efter några dagar var han försvunnen. Han hade åkt till Italien. Han har ett företag där och har sedan början av sin svenska tid pendlat dit, ibland kommer han till och med hit med sin van från Italien. Migrationsverket vet om detta och har tagit foto på bilen och en utredning har tydligen gjorts, men ändå så får familjen PUT. Ingen som jag har pratat med förstår varför. Mannens fru är mammaledig och vill inte lämna sitt barn på 1,5 år på förskola för då vet hon att hon måste lära sej svenska på SFI. De lyfter alltså bidrag i Sverige samtidigt som han tjänar extra i Italien där familjen redan har uppehållstillstånd!

•  Många går helt krasst in i trädgårdar i byn och plockar frukt från träden – detta är ju ett fritt land… Det skapar otrivsel och otrygghet bland svenskarna och även aversioner mot dem som statsministern vill att vi ska öppna våra hjärtan för.

•  Jättemånga vill inte gå på SFI eller söka arbete för att bidra till att Sverige kan fortsätta vara ett fungerande land med de tryggheter som vi under många år har byggt upp. De har ju hört att i Sverige behöver man inte göra något alls, man får bidrag ändå.

•  Det måste införas krav på alla som kommer hit att anpassa sig till det svenska samhället och förstå hur vi lever och vad som krävs av var och en för att allt ska fungera!

•  De som begår brott eller som inte vill anpassa sig bör sändas tillbaka så snart det är möjligt.

•  Att köpa bil i andras namn är ett annat problem. Bara för att ha möjlighet att få socialbidrag.

•  Att överhuvudtaget få köra bil i Sverige utan svenskt körkort (detta gäller asyl och PUT) borde vara helt förbjudet! I dagsläget får de köra på sina, i många fall, köpta körkort utan körlektioner och utan kunskap om lagar och regler, i ett år för att sedan ta ett svenskt körkort på en körskola. Hur mycket hinner inte hända på ett år med halka, bilbarnstolar, försäkringar och mycket mer. Och hur stor fara de är för andra i trafiken vågar man inte ens tänka på.

•  Så fort asyl har blivit PUT bör de snarast flytta från asylboendet till ”eget” boende.

•  Vi kan inte låta alla får stanna om vi inte har bostäder och arbeten. Hur tänkte politikerna där? Det är en bra tanke, men man måste ha en plan och ett nät för att se till att det fungerar. Jag hörde idag att Arbetsförmedlingens pengar som ska gå till dem som har fått PUT har tagit slut. Hur tänkte politikerna lösa det? Hur ska de kunna betala hyra, mat och kläder till familjen? Slutar kanske med stölder och vad får de för rykte då?

•  Människor från andra länder ”får lämna plats” åt syrierna och blir därmed hemskickade trots att de har problem med boende och utbildning i hemlandet på grund av politiska eller andra skäl. Det handlar ofta om människor som redan när de kom hit sökte sig arbete och lärde sig svenska, för de ser/såg en framtid här. De blir nu utvisade. De blir dessutom förföljda av muslimerna för att de är kristna och det är inte okej!

•  Sverige borde vara som vissa andra länder – har du inte lärt dig språket på fem år, har du inte bostad och ordnad ekonomi (dvs inte beroende av bidrag), har du inte en viss kunskap om landet och dess historia, ja då får du inte stanna kvar i landet!

•  Vi svenskar ska inte anpassa oss till dem som kommer till Sverige, det måste vara tvärtom!!!

Många kommer hit som syrier, men har i själva verket inte bott där på tio år, eller är inte ens syrier, och hittar på bedrövliga historier om tältläger m.m.

•  Alla länder i världen borde hjälpas åt att få stopp på krigen och lösa konflikter. Vi kan inte hjälpa alla.

– Det finns ingen myndighet som sätter av pengar till svensk personal som kan vara på större boenden för asylsökande. Hur ska de lära sig något? de behöver ständigt hjälp med alla papper som kommer hela tiden på svenska. Det är väldigt mycket de behöver hjälp med, men det finns ingen hjälp att få.

•  Alla som har barn över ett år  bör tvingas att lämna barnet på förskola, för att gå och lära sig svenska (både barn och föräldrar behöver lära sig snabbt). Och hur är det med föräldradagar? Får alla som kommer hit med x antal barn full pott med föräldradagar? Det är i så fall inte rätt. B

Ja, det finns en hel del att ta tag i. Vad gör vi?

Kommentar: Här kommer nya bekräftelser på vad miggorna berättat, månad ut och månad in, vecka efter vecka. I många år. Rycker alla på axlarna när de tar del av galenskaperna? Bryr sig de som läser detta inte ett dugg om vare sig rättvisa eller rättssäkerhet? Vad har de egentligen för ”värdegrund” (ett löjligt ord för något som bara är snömos, men som ständigt används av alla ”goda” och ”rättrådiga”) i så fall?

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 15

.Medium

.

Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 15

In his speech, the Prime Minister of Sweden told the people that as a result of the extreme influx of asylum seekers to the country, he will not make any promises of any kind of improvements and/or reforms at all for the coming four years, since it will cost too much to receive all the people seeking asylum in the small country of Sweden (population: less than ten million)

Läs hela texten här.