Finland. ”Behöver Finland återvändandecentra?”

Klicka på texturtam för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

Föreståndare för asylboende: Planerade återvändandecentra kan utgöra en säkerhetsrisk

I vintras uppskattade inrikesministeriet att det skulle komma att behövas två återvändandecentra för de asylsökande som fått avslag på sina asylansökningar och som inte frivilligt lämnade landet. Nu har inrikesministeriets planer ändrats – eller är åtminstone lagda på is. Behöver Finland återvändandecentra?

Enligt Leena Markkanen, föreståndare på ett asylboende i Helsingfors, har det nuvarande systemet fungerat alldeles utmärkt: på samma boende finns familjer och ensamma män, personer som just anlänt till landet, personer som ska utvisas och väntar på att frivilligt återvända till sina hemländer efter avslag.

– Jag skulle kanske vara en aning orolig om personer som fått avslag på sina asylansökningar, till exempel just män, skulle koncentreras till samma boende. Det skulle kunna uppstå risker ur säkerhetssynpunkt, säger Markkanen.

Överklaganden av negativa beslut har ökat
Enligt Markkanen överklagar numera en majoritet av de asylsökande om de fått negativa beslut. Överklagandeprocessen kan ta upp till ett år. Under den tiden förblir personens status ”asylsökande” och han anses befinna sig lagligt i landet.

– Om en asylsökande bor på ett asylboende kan han fortsätta bo kvar där eller bo privat hos släkt eller vänner. Polisen eller Gränsbevakningsväsendet kan besluta om anmälningsplikt på asylboendes. Vi har en del personer som kommer hit och anmäler sig en gång i veckan, så ser det ut just nu, berättar Leena Markkanen.

Man har också rätt att arbeta under överklagandeprocessen. Om id- och resehandlingarna är  i ordning när man anländer kan man börja arbeta tre månader efter att man kommit till Finland. Om man saknar officiella dokument får man veta i sex månader innan man får arbeta.

Eftersom Migrationsverkets landsstrategier har ändrats kommer antalet avslag på asylansökningar att öka märkbart, konstaterar Markkanen. Man kan anta att den tid överklagandeprocessen tar blir längre eftersom mängderna i framtiden är så mycket större.

Reflektion: De nya regler som gäller från 1 september torde komma att betyda att det blir svårare att överklaga. dels har tiden för överklagande kortats; dels ges inte längre rättshjälp regelmässigt för juridiskt biträde. Läs mer här:

Finland. Från 1 september: Rättshjälp för ombud vid asylsamtal för sökande över 18 år kommer endast att ges om det anses nödvändigt av särskilt tungt vägande skäl. – 12 augusti 2016. Ur texten:

Från den 1 september kan man överklaga ett negativt beslut från Migrationsverket i förvaltningsdomstolen inom 21 dagar och inom 14 dagar i Högsta förvaltningsdomstolen från ett negativt beslut i förvaltningsdomstolen. Hittills har överklagandetiden i båda instanser varit 30 dagar.

© Översättning Merit Wager

…och snart är det val igen # 11: Vad hände med demokratin i Sverige?

Jag vandrade ner mot Nytorget på lördagen den 13 september, vid 16.30-tiden. Solen sken, det var en varm och klar höstdag som nästan kändes som en sommardag. Det var mycket folk i rörelse och när jag närmade mig parken, som bara ligger ett stenkast från där jag bor, såg jag att det stod massor av polisbilar utspridda överallt runt den lilla parken och att det vimlade av poliser på Skånegatan och Nytorgsgatan.

Det enorma uppbådet var föranlett av att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, SD, snart skulle tala där, inte av att Sverige hotades av en attack av något slag eller att det förkommit okontrollerade slagsmål eller annat kriminellt och hemskt. Nej, det handlade om att en politisk person, en ledare för ett riksdagsparti, skulle tala i vår lilla, normalt så lugna park på Södermalm!

Jag pratade med ett antal poliser, det myllrade verkligen av dem, de var hundratals. Uppbådet var massivt, ett mycket stort antal polisbilar och piketbussar fans på plats liksom poliser till häst, poliser, poliser, poliser och kravallstaket. De tyckte själva inte att det är klokt att det har blivit så här i Sverige i en valrörelse. Och sa att det inte är bara är när Sverigedemokraterna talar som det blivit hätskt och behövs polisbevakning, även om det kanske är extra mycket bråk just vid deras tillställningar. Att det under några timmar en solig septemberlördag ska behöva kommenderas hundratals poliser ut utöver den ordinarie polisstyrkan för att en politisk ledare av ett riksdagsparti i en (numera så kallad?) demokrati ska hålla ett tal, är helt horribelt.

”Det kostar miljoner av allas våra skattepengar”, sa en av poliserna och suckade.

Vad är det för fel på folk? Varför kan man inte bara låta alla – från höger till vänster, från röd till blå – tala fritt utan att man kastar stenar och bråkar och slåss?

När upphörde det här landet att vara en demokrati? Och hur kan man kalla det ”en humanitär stormakt”?

Tillägg efter att inlägget publicerats

Det kom ett mejl:

Hej Merit!
Tack för ett, som vanligt, klokt och insiktsfullt inlägg.

Jag bor alldeles i närheten av Nytorget och såg hela spektaklet från första parkett.
Vad du inte nämner, du kanske inte var i närheten längre eftersom det inträffade vid 18-tiden när arrangemanget på Nytorget var tänkt att börja, är att även kyrkan deltog i försöken att tysta demokratin. I stället för en vanlig helgmålsringning från Sofia kyrka hördes en minst 10 minuter lång klockringning, med alla klockor dessutom för att få största möjliga effekt. Jag frågar mig om detta är bestämt och beslutat från Svenska kyrkan eller om församlingen eller en enskild person har kommit på idén? Beklämmande är det hur som helst.

© denna blogg.

Det kom en berättelse: ”Sverige – den snällaste kniven i lådan”.

Det kom ett mejl:

Hej Merit!

Tack för ditt oförtröttliga och viktiga folkupplysningsarbete. Allt du skriver om känns angeläget och snart kan väl inte beslutsfattarna nonchalerar dina och andra insatta och kunniga personers visselblåsande längre. Här kommer mitt ”vittnesmål” (bifogat i en pdf-fil) som du gärna får publicera. Jag har fått Abdullahs tillåtelse att berätta om det här, förutsatt att vi får vara anonyma.

Jag läste det välskrivna dokumentet – personen som har skrivit det arbetar som jag själv med språk, som översättare, och det märks i hur vederbörande uttrycker sig: korrekt, nyanserat, levande. Berättelsen borde läsas av många – alla! – eftersom den på ett mycket tydligt och sakligt sätt beskriver en del av verkligheten i Sverige idag, den verklighet som väldigt, väldigt många möter och lever i – fjärran från den humanitära stormaktens storhjärtade Rosenbad. Om man där, i Rosenbad, själva hade så stora hjärtan som statsministern önskar att svenskarna ”härute” ska ha, då skulle man ta till sig miggornas berättelser och texter som denna, undertecknad av en ”Sverigevän och asylrättsvän”. Just det: ”Sverigevän och asylrättsvän”! Det är nämligen inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Samtidigt. Att vara Sverigevän och förtvivlat försöka värna om vad som varit (är?) det svenska språket och vad som varit (är?) svensk kultur, traditioner, levnadssätt, står på intet sätt i motsatsförhållande till att samtidigt värna om asylrätten. För flyktingar, uttryckligen för flyktingar och särskilt skyddsbehövande, det vill säga dem som behöver skydd och inte kan återvända till sina hemländer.

Här är några utdrag ur den ganska långa texten, som trots sin längd inte bör avskräcka någon från läsning:

”Han har nyss fått permanent uppehållstillstånd”, sa Abdullah. ”Och nu ville han att jag skulle följa med ut och fira.”

”Kommer han från Syrien, direkt från kriget?” sa jag.

Abdullah suckade och skakade på huvudet: ”Han har bott i Kuwait i många år, och han har ett bra jobb där”, svarade han undvikande.

”Men hur kan han då ha fått permanent uppehållstillstånd?” frågade jag.

”Han är syrier, och det står i hans papper”, sa Abdullah. ”Det tog tydligen tre månader, sen fick han sitt uppehållstillstånd, mer eller mindre automatiskt. Så nu kan han äntligen åka tillbaka till Kuwait igen.”

Jag såg tydligen frågande ut, och Abdullah förklarade: ”Han har svårt för kylan här i Sverige.”

”Men varför tog han sig hit överhuvudtaget?” sa jag. Som så många andra hade jag svårt att förstå varför någon som redan hade ett hyfsat liv tog det stora steget att bryta upp från sitt land, om än tillfälligt.

Abdullah ryckte på axlarna. ”Ja du, semester? Äventyr? Jag vet inte så noga. Men en bostad – eller bara en adress i Sverige – och ett svenskt pass är guld värt.”

Och:

Fattar inte svenskarna vad som händer? brukar Abdullah fråga mig. Han berättar om hur landsmän till honom, och människor från andra länder i Mellanöstern – vanliga medelklassmänniskor – planerar sina resor till Sverige. Mobilerna går varma, planer smids. Och han beskriver ingående hur snacket går:

”Jo, man får en bostad. Ja, utbildning är helt gratis. Nej, man måste inte jobba, om man inte har jobb får man pengar av staten. Och jo, du hörde rätt, man får betalt för att gå i skolan och lära sig svenska!”

Och jag lyssnar till hans berättelser ur verkligheten med stigande frustration. ”Men du som träffar så många, några måste väl ändå vara riktiga flyktingar, som har riktiga skäl att fly?” försöker jag. För jag vill ju inte att det ska vara så illa som jag hela tiden får indikationer på. ”Men det är ju inte de som kommer i första hand”, säger Abdullah. ”De fattiga i krigsdrabbade områden, de kan ju inte ens ta sig hit. Nej, jag fattar inte vad Sverige håller på med”, säger han och skakar på huvudet.

Just det som Abdullah säger i det sista stycket sa också syriern Issam Alo på Blinkarps asylboende till mig i juli:

I don’t know what the Sweden is doing! Why they are taking in so many people, it is not good. No houses, no jobs. Many people just come for good life. Not good for the Sweden.

När asylinvandrade själva reagerar (och Abdullah och Issam är absolut inte de enda!) över Sveriges märkliga och självdestruktiva agerande som uppmärksammats också i andra länder, nu senast i Danmark – ett inlägg om det följer snart – då är det illa. Berättigat oroliga svenskar som försöker diskutera galenskapen som skiljer ut Sverige från alla andra EU-länder och fjärmar landet från sina nordiska grannländer, påklistras snabbt etiketter av allehanda slag och tystnar ofta snabbt; asylinvandrade som säger samma sak förbigås med tystnad. Vad dessa personer säger stör den svenska bilden av godhet och humanitet och stormakt.

Ett sista utdrag ur texten från en tänkande svensk som, liksom en överväldigande majoritet av svenskarna, värnar om asylrätten. För dem som har flyktingskäl, inte för asylbedragare.

”Men du som träffar alla de här lycksökarna”, frågar jag honom. ”Säger du någon gång till dem vad du egentligen tycker, eller jamsar du bara med?”

”Jag kan ju liksom inte döma någon enskild”, svarar Abdullah. ”Men ibland kan jag bara inte hålla tyst. De flesta tjatar om samma sak om och om igen när jag träffar dem. De frågar till exempel: Hur var det nu, fick man extra bidrag för det tredje barnet? eller: Hur länge kan man läsa på SFI med bidrag, och kollar de om man reser hem om man samtidigt hyr ut lägenheten i andra hand…? Senaste gången det hände blev jag riktigt förbannad”, fortsätter han.

”Jag sa åt en av dem: ’Du har en bra utbildning, skaffa dig ett jobb och börja betala skatt!’ Jag mår illa när jag ser en massa vuxna män sitta och röka vattenpipa hela dagarna och bara ta emot bidrag av Sverige! Det är dåligt för dem och det är dåligt för Sverige”, avslutar Abdullah.

Kommentarer:  Läs själva och bilda er en egen uppfattning. Jag skulle förresten byta ut ordet ”snällaste” i rubriken till antingen ”dummaste” eller ”blåögdaste”. Och att det har visat sig vara förödande för Sverige med sådana blåögda och/eller dumma personer i landets regering och riksdag. Och en sista kommentar:

Det finns faktiskt ingen ”asylrätt” för bedragare, statsminister Fredrik Reinfeldt! Det har varit en av dina och din regerings uppgifter och plikter att se till att upprätthålla en reglerad invandring så som landets utlänningslag föreskriver. Det har du och din regering inte gjort.

Läs hela texten Sverige – den snällaste kniven i lådan!

© denna blogg.

Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 17

.

.

Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 17

Many of the asylum seekers — especially those who are used to much better living conditions — are appalled by what awaits them in Sweden. The fact that 300–350 people arrive every day (!), is an unimaginable strain on the municipalities that are supposed to receive them and put a roof over their heads. It also puts overwhelming pressure on the Swedish society: its people, the Migration Board and migration courts, schools, doctors and hospitals, dentists, Police etc.

Läs hela texten här.

…och snart är det val igen # 10 – den galne hattmakarens tebjudning

I Underlandet, den humanitära stormakten, sitter de alla runt bordet på den galne hattmakarens tebjudning. De sitter där runt bordet och kacklar om de kommande valen, främst riksdagsvalet:

Dronten Dodo är naturligtvis där. Påskharen är där. Hattmakaren själv, förstås. Alice och hasselmusen. Den vita kaninen. Sköldpaddan. Gripen. Ödlan Bill. Cheshirekatten. Drottningen. Larven som röker vattenpipa. Flamingoerna. Hjärter dam. Och alla de andra mer eller mindre galna typerna.

Vi andra, vi som inte är inbjudna, vi har som vanligt inte mycket att säga till om, om någonting. Vi får stå utanför och titta på de goda kakorna och sandwicharna och sconesen och allt som bordet dignar av för dem som är utvalda. Och ta del av de från tesalongen ständigt kommande bulletinerna och påbuden – inte sällan också utspelen – av allehanda slag. Hasselmusen piper om kortare skoldagar och fler lärare (fastän han vet att det är lärarbrist). Larven suger på sin vattenpipa och menar förnumstigt att skatter bör höjas för att… ja för att skatter bör höjas. Alice vill absolut ta sig rätten att bestämma hur familjer ska ta hand om sina barn trots att hon har uppåt 90 procent av folket emot sig. Dronten Dodo sitter mest med armbågarna på bordet och huvudet lutat i händerna och vet inte vad han ska säga om det mesta. Ödlan Bill, som själv bor väldigt fint och har en hyfsad inkomst, är snar att vilja kollektivisera så mycket som möjligt för andra, som inte har råd att bo exklusivt och leva så individualistiskt och välmående som han. Mindre makthavare, sådana som hänger på en skör tråd, flamingoerna, flaxar högljutt omkring och försöker låta större och viktigare än de är.

Och som en av huvudpersonerna i sällskapet finner vi förstås också DGH (Den Galne Hattmakaren, han som bestämmer allra mest). Han som vill att alla i riket ska öppna sina hjärtan, medan de som står utanför med näsorna tryckta mot tesalongens fönster, undrar varför han själv inte öppnar sina ögon och öron och använder sitt sunda (?) förnuft. Behöver det ens nämnas att maktberusningen i detta sällskap är mycket stor.

Tjusiga, stajlade och retuscherade, fint kolorerade bilder av gästerna, av dem som bestämmer mycket och av dem som vill bestämma mer, kablas ut.

I sorlet kring tebordet har man kunnat urskilja en del av vad som sägs. Det mesta är en aning förvirrat, annat är… ja också förvirrat men ”makes sense in a way”. Som detta meningsutbyte mellan Alice och Cheshirekatten:

– Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån? bad Alice.
– Det beror på vart du vill komma” svarade katten.
– Det spelar inte så stor roll…, sa Alice.
– Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar, sa katten.
– …så länge som jag kommer någonstans, fortsatte Alice.
– Åh, det kommer du att göra”, sa katten, bara du går tillräckligt långt.

Och Alices observation av den annars så energiske hasselmusen:

En hasselmus satt mellan dem, försänkt i djup sömn, och de båda andra lutade armbågarna mot henne och pratade över hennes huvud. Mycket obekvämt för hasselmusen.

Sådana små glimtar inifrån tesalongen låter gästerna sippra ut till undersåtarna, kanske för att försöka ge sken av att de är ”vanliga” och ”folkliga”, de som sitter därinne. Och alltid lurar det någon.

Denna galna tebjudning pågår oavbrutet. Avbrott görs endast för sömn. Fram till den stora dag som alla gästerna på tebjudningen väntar på, den 14 september, kommer de att sitta där bland sina kakor och scones och göra sina utspel och skicka ut sina bulletiner. Och låta tillverka nya kolorerade och fint retuscherade bilder och affischer. Och kackla vidare kring bordet i tesalongen.

© denna blogg.

 

 

…och snart är det val igen # 9. Ingenting som sades då genomfördes.

Ingenting av vad som sades då genomfördes. Allt var tomma utfästelser. Det finns alltså absolut ingen anledning för väljarna att tro och lita på vad politikerna säger och lovar idag heller.

Läs hela artikeltexten här.

Läs också texten ”Ett samhälle som inte tydligt står upp för sina egna ideal kommer inte att klara av det berikande mötet med andras.” här på bloggen.

”Om en borgerlig dansk statsministerkandidat hade öppnat sin kampanj i ett kommande riksdagsval med de orden, råder det knappast något tvivel om att nycklarna till statsministeriet definitivt hade varit borta.”

Jag ber er kära danskar att ha tålamod och öppna era hjärtan för de utsatta vi ser runt om i världen. När många människor flyr samtidigt skapar det spänningar även i det danska samhället. Men vi har lärt oss att människor som kommer hit på lång sikt är med och bygger det moderna Danmark tillsammans med oss! Men det kommer att kosta mycket pengar. Så mycket att det inte finns utrymme för förbättringar i välfärden.

Om en borgerlig dansk statsministerkandidat hade öppnat sin kampanj i ett kommande riksdagsval med de orden, råder det knappast något tvivel om att nycklarna till statsministeriet definitivt hade varit borta.

Så skriver Torben Steno, journalist, programvärd på Radio 24-7, under rubriken Den humanistiske stormagt på sajten mitfyn.dk. Han fortsätter:

Men så är det inte hos våra svenska grannar. I stället för orden ”danskar” och ”Danmark” ska det stå ”svenskar” och ”Sverige” och citatet kommer från den borgerliga svenska statsministern Fredrik Reinfeldts tal i förra veckan, när han startade sin kampanj inför riksdagsvalet den 14 September 14.

Torben Steno tar upp diverse siffror och nämner det fruktansvärda som sker i Irak och Syrien och skriver sedan:

”Sverige är en humanitär stormakt”, har den borgerlige utrikesministern Carl Bildt, sagt med stolthet i rösten. Med samma stolthet lovar svenskarna också alla asylsökande permanent uppehållstillstånd. Bortsett från det lilla invandringskritiska Sverigedemokraterna, som spås en mindre framgång, finns det ingen som ifrågasätter det öppna invandrings- och flyktingpolitiken.

Det kan vara nyttigt att se på Sverige med andra ögon, utifrån, och inte tro att världens mitt ligger i Sverige och att det enda rätta sättet att tänka och agera är det svenska.

Läs artikeln, det som inte är översatt ovan kan lätt förstås eller läggas i Google Translate för att innebörden ska framgå.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

En person som arbetar på ett asylboende: ”Vi vet inte vad det är för människor som vi får hit, vi vet inget om deras bakgrund, ingenting.”

Det kom ett mejl från NN som sedan en tid arbetar på ett asylboende med väldigt många asylsökande. Han arbetar för en organisation, alltså inte för Migrationsverket. I början jobbade han 40 timmar, nu blir det 20 timmar eller mindre i veckan. Här delar han med sig av sina tankar och upplevelser, av sådant han faktiskt sett, hört och upplevt men också av vad han själv tycker. Det är skrämmande läsning, men inte på något sätt okänt och främmande för många av oss som känner till – och erkänner – hur illa ställt det är på asylområdet i Sverige. För politikerna som ska ta ansvar för landet Sverige och dess folk, verkar däremot dessa sanningar, som också miggorna fört fram under lång tid, inte existera. Läs och begrunda hans text!

Blandade tankar och upptäckter

•  Att regeringen har tagit ett beslut om att låta alla från Syrien få PUT är helt åt skogen fel. Vi vet inte vad det är för människor som vi får hit, vi vet inget om deras bakgrund, ingenting.

•  Många av dem som kommer har redan uppehållstillstånd i andra länder i Europa, bland annat i Italien. Vi har en man med en stor familj som kom hit och bara efter några dagar var han försvunnen. Han hade åkt till Italien. Han har ett företag där och har sedan början av sin svenska tid pendlat dit, ibland kommer han till och med hit med sin van från Italien. Migrationsverket vet om detta och har tagit foto på bilen och en utredning har tydligen gjorts, men ändå så får familjen PUT. Ingen som jag har pratat med förstår varför. Mannens fru är mammaledig och vill inte lämna sitt barn på 1,5 år på förskola för då vet hon att hon måste lära sej svenska på SFI. De lyfter alltså bidrag i Sverige samtidigt som han tjänar extra i Italien där familjen redan har uppehållstillstånd!

•  Många går helt krasst in i trädgårdar i byn och plockar frukt från träden – detta är ju ett fritt land… Det skapar otrivsel och otrygghet bland svenskarna och även aversioner mot dem som statsministern vill att vi ska öppna våra hjärtan för.

•  Jättemånga vill inte gå på SFI eller söka arbete för att bidra till att Sverige kan fortsätta vara ett fungerande land med de tryggheter som vi under många år har byggt upp. De har ju hört att i Sverige behöver man inte göra något alls, man får bidrag ändå.

•  Det måste införas krav på alla som kommer hit att anpassa sig till det svenska samhället och förstå hur vi lever och vad som krävs av var och en för att allt ska fungera!

•  De som begår brott eller som inte vill anpassa sig bör sändas tillbaka så snart det är möjligt.

•  Att köpa bil i andras namn är ett annat problem. Bara för att ha möjlighet att få socialbidrag.

•  Att överhuvudtaget få köra bil i Sverige utan svenskt körkort (detta gäller asyl och PUT) borde vara helt förbjudet! I dagsläget får de köra på sina, i många fall, köpta körkort utan körlektioner och utan kunskap om lagar och regler, i ett år för att sedan ta ett svenskt körkort på en körskola. Hur mycket hinner inte hända på ett år med halka, bilbarnstolar, försäkringar och mycket mer. Och hur stor fara de är för andra i trafiken vågar man inte ens tänka på.

•  Så fort asyl har blivit PUT bör de snarast flytta från asylboendet till ”eget” boende.

•  Vi kan inte låta alla får stanna om vi inte har bostäder och arbeten. Hur tänkte politikerna där? Det är en bra tanke, men man måste ha en plan och ett nät för att se till att det fungerar. Jag hörde idag att Arbetsförmedlingens pengar som ska gå till dem som har fått PUT har tagit slut. Hur tänkte politikerna lösa det? Hur ska de kunna betala hyra, mat och kläder till familjen? Slutar kanske med stölder och vad får de för rykte då?

•  Människor från andra länder ”får lämna plats” åt syrierna och blir därmed hemskickade trots att de har problem med boende och utbildning i hemlandet på grund av politiska eller andra skäl. Det handlar ofta om människor som redan när de kom hit sökte sig arbete och lärde sig svenska, för de ser/såg en framtid här. De blir nu utvisade. De blir dessutom förföljda av muslimerna för att de är kristna och det är inte okej!

•  Sverige borde vara som vissa andra länder – har du inte lärt dig språket på fem år, har du inte bostad och ordnad ekonomi (dvs inte beroende av bidrag), har du inte en viss kunskap om landet och dess historia, ja då får du inte stanna kvar i landet!

•  Vi svenskar ska inte anpassa oss till dem som kommer till Sverige, det måste vara tvärtom!!!

– Många kommer hit som syrier, men har i själva verket inte bott där på tio år, eller är inte ens syrier, och hittar på bedrövliga historier om tältläger m.m.

•  Alla länder i världen borde hjälpas åt att få stopp på krigen och lösa konflikter. Vi kan inte hjälpa alla.

– Det finns ingen myndighet som sätter av pengar till svensk personal som kan vara på större boenden för asylsökande. Hur ska de lära sig något? de behöver ständigt hjälp med alla papper som kommer hela tiden på svenska. Det är väldigt mycket de behöver hjälp med, men det finns ingen hjälp att få.

•  Alla som har barn över ett år  bör tvingas att lämna barnet på förskola, för att gå och lära sig svenska (både barn och föräldrar behöver lära sig snabbt). Och hur är det med föräldradagar? Får alla som kommer hit med x antal barn full pott med föräldradagar? Det är i så fall inte rätt. B

Ja, det finns en hel del att ta tag i. Vad gör vi?

Kommentar: Här kommer nya bekräftelser på vad miggorna berättat, månad ut och månad in, vecka efter vecka. I många år. Rycker alla på axlarna när de tar del av galenskaperna? Bryr sig de som läser detta inte ett dugg om vare sig rättvisa eller rättssäkerhet? Vad har de egentligen för ”värdegrund” (ett löjligt ord för något som bara är snömos, men som ständigt används av alla ”goda” och ”rättrådiga”) i så fall?

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

Marika Formgren: ”Ett narrspel är vad det är”.

Det har inte varit ofta – knappt någon gång – som jag funnit det viktigt att länka till en annan blogg. Men idag finns alla anledning att göra det, när den mycket välskrivande ledarskribenten (före detta, får man tyvärr säga), Marika Formgren på sin blogg skriver en sansad och sanningsenlig ”betraktelse” under rubriken Detta får du inte läsa på ledarsidan.

I sin ganska långa och innehållsrika text skriver hon bland annat:

I juli deltog jag i radioprogrammet Danmarks röst, och berättade bland annat om varför jag lämnar journalistiken och utbildar mig till ingenjör. Det var en serie händelser som fick mig att börja ifrågasätta saker jag tidigare tagit för givna, vill du höra hela historien kan du lyssna på programmet, men slutresultatet är följande:

1) Jag anser att dagens svenska invandringspolitik är ohållbar, den raserar de ekonomiska förutsättningarna för vår välfärdsmodell och den leder till stora sociala problem.

2) Det finns inte någon ledarsida i någon etablerad tidning där jag (eller någon annan) får skriva detta. Man får skriva om integrationsproblem, men man får inte ifrågasätta invandringsvolymerna.

3) Jag kan alltså inte fortsätta som ledarskribent, eftersom jag inte vill delta i ett narrspel som syftar till att hålla allmänheten ovetande om viktiga samhällsfrågor och få människor att bekymra sig om andra saker än den stora och dramatiska samhällsförändring som pågår.

Slutklämmen är följande, och kunde lika väl ha varit skriven av mig. Nu är det Marika Formgren som har uttryckt detta och jag kan bara säga att jag helt och fullt håller med henne:

Det handlar också om att prioritera dem som redan finns i landet, infödda svenskar såväl som invandrare. Sverige saknar sannerligen inte samhällsproblem. Vi har en skola i fritt fall, en alltför stor arbetslöshet, en galopperande bostadskris, stora sociala problem i form av utanförskapsområden och gängkriminalitet, en växande klyfta mellan stad och land och en ännu värre klyfta mellan ”eliten” (i form av politiker och journalister) och folket. Detta bör politiker och journalister inse och försöka göra något åt. I stället säger statsministern åt folket att ”öppna sina hjärtan” och acceptera att inga resurser ska gå till nämnda problem eftersom allt ska gå till nya asylsökande, och journalisterna hyllar honom för detta. Ett narrspel är vad det är.

Just det:”Ett narrspel är vad det är”.

En reflektion: Nog är det synd att en människa med Marika Formgrens förmåga att beskriva och åskådliggöra komplicerade skeenden, tvingas sluta arbeta som journalist och ledarskribent och i stället utbilda sig till elektroingenjör! Det finns så många uselt skrivande, fega och politiskt korrekta samt okunniga personer i den svenska medievärlden att den sannerligen inte hade råd att tappa en journalist med hennes kapacitet.

© denna blogg.

”Nej, det stämmer inte! Barn får inte gratis skola!”

I inlägget Ytterligheters ytterligheter länkas till artikeln Goda nyheter att flyktingvågen toppar, i Dagens Samhälle, där det bland annat sägs:

Barn får gratis skola under närmare 20 år och kostar samhället massor. På kort sikt. Invandring följer samma mönster.

En bloggläsare, en svensk som sedan några decennier är bosatt i Tyskland och som jag i enlighet med nysvensk vokabulär kallar ”nytysken, brukar höra av sig ibland. Det har han gjort denna gång också, med anledning av ovanstående:

Nej, det stämmer inte! Barn får inte gratis skola! För barn har (i normala fall) föräldrar och dessa arbetar och betalar skatt. Som i sin tur betalar för skolan. Liksom skatten också betalar mycket annat. Som rättsväsendet, sjuk- och äldrevård, försvar, infrastruktur och så vidare. Det är så samhällen fungerar. Eller ska fungera.

Skolan kostar inte samhället massor, skolan är en del av samhället!

För allt som betalas med skatten hänvisar jag till Sveriges Budget. Eller är alla poster i den också ”gratis”?

Kommentar: Behövs inte.

© denna blogg.

Ytterligheters ytterligheter

Två artiklar – ytterligheters ytterligheter och varandras motsatser – publicerades idag, den 15 augusti, på tidningen Dagens Samhälles webbsida.

Goda nyheter att flyktingvågen toppar av Rola Brentlin, redaktör tankesmedjan Migro.
Kort utdrag ur texten:

Invandring kan inte enbart handla om plus och minus i statskassan. I en välfärdsstat är alla vid någon tidpunkt en utgiftspost i budgeten. Barn får gratis skola under närmare 20 år och kostar samhället massor. På kort sikt. Invandring följer samma mönster. Den initiala investeringen blir inte mer problematisk bara för att en person inte är född i Sverige.

 När denna bild lades ut hade artikeln legat ute på nätet i knappt tio timmar och 305 personer hade röstat. Tittar man på enkäten senare så kan resultatet förstås ha förändrats helt. Eller vara tämligen oförändrat.

.

Bryt tabut om Sveriges extrema asylpolitik av Gunnar Sandelin, socionom, journalist och medförfattare till böckerna Invandring och mörkläggning, del 1 & 2.
Kort utdrag ur texten:

Förra året gick vi för första gången förbi Tyskland och nu är Sverige det land inom EU i vilket flest asylsökande får stanna. Därtill kommer en uppskattningsvis lika stor anhöriginvandring av olika slag. Med en prognos på upp till 90 000 asylsökande i år är mottagandet utom kontroll.

När denna bild lades ut hade artikeln legat ute på nätet i cirka sex timmar och 337 personer hade röstat. Tittar man på enkäten senare så kan resultatet förstås ha förändrats helt. Eller vara tämligen oförändrat.

Var och en kan läsa dessa två texter som alltså ligger så långt ifrån varandra som solen från månen, och bilda sig en egen uppfattning om de två helt olika bilder som de två skribenterna tecknar.

En eloge till Dagens Samhälle som publicerat dessa disparata texter och dessutom samma dag! Det är så en redaktion ska agera: ge möjlighet och utrymme åt olika åsikter och förklaringar och synsätt och låta läsarna helt själva ta del av vad de båda skribenterna för fram! Och därefter bilda sig sin egen uppfattning, kanske efter att ha gjort lite mer research själva.

© denna blogg.

”Ett samhälle som inte tydligt står upp för sina egna ideal kommer inte att klara av det berikande mötet med andras.”

Skulle ni som läser nedanstående att det som sägs är bra, rätt? Eller tycker ni att den ordning som råder i ”Sverige som invandrarland” idag är bra som den är? Svara gärna efter texten!

Medborgarskap som tilldelats genom falsk identitet, hot eller mutor måste återkallas.

Sverige som invandrarland måste se sanningen i vitögat. I Sverige gäller svensk lag. Därför måste medborgarskap som givits på felaktiga grunder, exempelvis genom falsk identitet, hot eller mutor, återkallas. Det duger inte att den som får avslag på sin asylansökan ska kunna stanna kvar i landet. Samtidigt bör fler utländska medborgare som dömts för grova brott utvisas. Dessutom vill vi slopa invandrares rätt att fritt välja bostadsort, och tillräckliga kunskaper i svenska måste bli obligatoriskt.

Svensk politik har länge visat berättigad vrede mot de krafter som är emot invandring och invandrare. Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår.

Svensk migrations- och integrationspolitik har misslyckats. Flyktingmottagningen, introduktionen till Sverige och Svenska för invandrare (sfi) fungerar så illa att det tar sju år för vuxna flyktingar att få ett arbete i Sverige, för kvinnor tar det mer än tio. Många invandrare blir år efter år helt beroende av bidrag eller av den man i familjen som ofta kom först.

I Sverige gäller svensk lag. Däremot har vi gravt försummat uppgiften att snabbt, effektivt och respektfullt tradera svenska grundläggande spelregler till människor som flyttar hit.
Få vuxna i första generationens invandrare kommer helt till sin rätt när de lämnar sitt eget land och söker sig ett nytt, ofta långt borta och med helt andra vanor. Då räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker. I Sverige har vi trivialiserat det svåra, i stället för att erkänna att med allt det lockande och mänskliga följer problem som ett bra invandrarland måste våga se i vitögat.

• Vi vill ha ett öppnare Sverige, inte ett mera slutet. Men vägen till Sverige kan inte enbart bygga på asylsökande och deras anhöriga.
• En rättssäker asylprocess ska innehålla regler som gör att alla får sin sak prövad. Men den måste också våga stå upp för det kärvare budskapet, att den som får avslag ska lämna landet. Den som får ja ska få hjälp att komma in i Sverige och etablera sig, den som får nej ska få hjälp att återvända hem. Det ska inte vara möjligt att kringgå regelverket genom att som tillståndslös stanna kvar efter ett avslag. Migrationsverket bör ges uppdraget att löpande meddela Skatteverket om utfärdade, utgångna och återkallade arbetstillstånd.
• Ebo – principen om eget boende – avskaffas i sin nuvarande form. Möjligheten att välja eget boende finns kvar men leder till lägre ersättning. Den som väljer en överetablerad kommun får ingen ersättning alls. Den som kommer till Sverige bör alltså bosätta sig där det finns möjlighet till arbete och lämplig bostad. Vi vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen och se dem komma hem igen med egna inkomster.
• Medborgarskapet i Sverige får inte urvattnas. Det svenska passet är i dag en av få fördelar som skiljer medborgarskap från permanent uppehållstillstånd. Sverige ska vara ett öppet invandringsland som uppmuntrar människor att formalisera sin lojalitet mot sitt nya land.
• Medborgarskap som givits på felaktiga grunder ska därför kunna återkallas. Det kan handla om falsk identitet, hot eller mutor.
• Över 200 000 svenska pass är på drift ute i världen. Ett och annat är säkert bortslarvat. Men orimligt många är i praktiken sålda eller lämnade för syften som bryter mot allt Sverige vill stå för. Det bör därför inte längre vara möjligt att gång på gång förlora sitt pass.

Sverige bör ogiltigförklara borttappade pass, vilket tekniken i dag medger, och införa noteringar i passen om hur många man har haft. Efter ett antal förlorade pass ska polisundersökning föregå nytt pass. Det ska också, i större utsträckning än i dag, vara möjligt att utvisa utländska medborgare som dömts för grova brott. Undantag bör bara göras vid statslöshet och andra synnerliga skäl, men inte automatiskt för den som har permanent uppehållstillstånd och många års vistelse i Sverige.

• Grundläggande kunskaper i svenska är ett rimligt krav för medborgarskap i Sverige. Vi vill att medborgarskapet ska vara attraktivt och meningsfyllt, att fler ska ha alla rättigheter och alla skyldigheter som svenskar.

Ett land som inte förväntar sig att de allra flesta arbetar och försörjer sig själva är i längden inte ett bra invandrarland. Och ett samhälle som inte tydligt står upp för sina egna ideal kommer inte att klara av det berikande mötet med andras.

Vad säger ni som har läst texten: rätt eller fel?

 

Hur länge ska asylbedrägerierna få pågå i Sverige?

Exakt det här har miggorna sagt här, på den här bloggen, i många år fullständigt förgäves och för döva öron. Alltså exakt detsamma som kolumnisten Jenny Nordberg skriver i sin text den 7 augusti med rubriken Folkmord på kristna i Mellanöstern – ingen klockren politisk story:

De som däremot kan glida in på Arlanda med svenska pass är ett antal medlemmar av Islamiska Staten, med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer. Räcker det som förklaring till att någon borde hoppa ur hängmattan? Ska vi fundera på om det är muslimskt eller kristet eller höger eller vänster, eller bara helt oacceptabelt?

Under troligen långt mer än ett decennium har asylbedrägerierna stått som spön i backen i Sverige. Sedan slutet av 2007 har miggorna här på bloggen rapporterat, informerat och berättat om sådant de ansett det vara så kallade ansvariga politikers och ministrars skyldighet att känna till. De har också ansett att allmänheten i Sverige har ostridig rätt att veta att ”reglerad invandring” bara är vackra ord, ingenting annat, och att otryggheten och osäkerheten i ett land som hyser mängder av människor som ingen vet vilka de är eller varför de är här är mycket stor. Men det har svenska politiker och ministrar, liksom svenska journalister, med dårars envishet hårdnackat vägrat låtsas om. Miggornas initierade och viktiga berättelser har ignorerats, behandlats som luft. Det är ett i det närmaste sjukt beteende. I varje ”normal stat” ser de styrande till sina medborgares bästa och om sådana galenskaper som sker i Sverige på asylinvandringsområdet skulle ske i ett annat land, skulle det omedelbart mötas av en kraftfull reaktion. Och man skulle tacka dem, som på sin fritid lagt kraft och energi på att berätta om hur illa det är ställt på Sveriges förmodligen viktigaste myndighet – inte ignorera dem.

Att det tidvis varit 95 procent, till och med ännu fler (knappast under 90 procent de senaste cirka tio åren), som inte uppvisat några id-handlingar, som alltså sökt asyl i falska identiteter, i falska namn, i falska nationaliteter, i falska åldrar och givetvis med falska asylhistorier, har inte bekommit dessa strutsar ett dugg. Inte ens fastän att det undergrävt Sveriges säkerhet på ett sätt som inte bara är en fara för det svenska folket utan också för folken i de nordiska grannländerna och i andra länder inom EU!

Hittills har miggornas ihärdiga rapporterande här på bloggen varit det enda ställe där man – år ut och år in – kunnat läsa om det fullständigt vansinniga i att ordentliga kontroller inte görs av dem som söker en fristad i Sverige! Politikernas (påhejade av dem de måste hålla sig väl med) har uppvisat en grundinställning som går ut på att alla som kommer hit och söker asyl talar sanning och alla som vill leva här definitivt inte kan återvända till sina grymma hemländer där de omedelbart kommer att dödas om de sätter sina fötter där. Utom när de reser hem på semester, förstås… Läs texten Det kom ett mejl: ”Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?” Om asylbeviljade som reser till sina hemländer trots påstått skyddsbehov.

Miggorna har via min blogg gett svenska journalister information (och att många läser den, det vet jag) och svenska politiker och regeringen (många av dem läser också bloggen) tillräckligt med fakta för att de skulle ha stoppat vansinnet! Men de gör inte det. I stället ägnar både journalister och politiker en massa kraft åt att krumbukta sig på alla möjlig och omöjliga sätt för att inte på något sätt förknippas med Sverigedemokraterna. För vad finns väl som vore värre än det? Inte att ett antal medlemmar av Islamiska Staten – med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer här – glider in på Arlanda med svenska pass, tydligen.

Många av de här SD-foba (?!) krumbuktarna som inte klarar av att stå för det som är rätt och sant på grund av svårbegriplig fobi för ett nytt riksdagsparti, har ägnat sig åt att dela ut rasistetiketter och främlingsfientlighetsstämplar och islamofobbenämningar till dem som försökt varna, försökt föra fram vad som sker, som de absolut inte vill låtsas om. Att de inte skäms, allihop! Hur fullständigt verklighetsfrämmande och oansvarig kan man vara som journalist i Sverige? Lär man ut på den svenska journalistutbildningen att man ska blunda för sanningen om den går emot vad man själv anser borde vara sanningen? Lärs det inte ut ett dugg om ansvar och fakta?  Finns det inga gränser för hur mycket desinformation man som svensk journalist kan spruta ut? Och de, som sitter i riksdag och regering, har de inte heller något ansvar gentemot sitt land och sitt folk? Anser de verkligen på fullt allvar att det enda ansvar de har är att se till att de själva och deras parti får så många fördelar och så mycket makt som möjligt? Oavsett vad det kostar för samhället, landet, svenskarna?

Jenny Nordberg skriver alltså i sin text detsamma som miggorna sagt här på bloggen i sju år:

De som däremot kan glida in på Arlanda med svenska pass är ett antal medlemmar av Islamiska Staten, med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer.

Läsning av nedanstående texter anbefalles, det är viktigt att veta vad som pågår och vad foberna än säger eller låtsas så finns verkligheten där. ”Kunskap är makt” heter det. Alla som kan tänka själva, som kan ta reda på fakta, som har förmåga att se sammanhang och kan ana vad det helt galna asylsystemet i Sverige kommer att leda till: låt inte media och politiker lura er!

Här följer korta utdrag ur texterna, det finns hundratals liknande på bloggen och i böckerna! Ladda ner miggornas berättelser till specialpriset 30 kronor per e-bok och läs!) och tillhörande länkar till texterna i sin helhet. LÄS!

En migga: ”De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden” – 22 januari 2010:

Somalier (som domen handlade om) uppger redan nu, undantagslöst, och oavsett ålder, att de är gifta i hemlandet. De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden. Huvudsaken är att personen kommer ihåg vilket namn den hade enligt den asylsökande. Personen bör också veta hur länge den ska ha varit gift med den f. d asylsökande som nu fått PUT.  Men hon eller han har oftast fått del av dessa uppgifter redan och memorerat uppgifterna inför ambassadintervjun.

Asylsökande somalier vill för det mesta få protokollen för sina utredningar hemskickade genast. Antagligen för att komma ihåg vad de sagt om sina ”makar” och berätta för den  som ska komma hit som ”make/maka”. Om berättelserna är korrekt inlästa och därför överensstämmer beviljar verket först PUT, sedan främlingspass för den som vill komma hit via ambassaden.

En migga: ”Asyl- och anknytningsansökningarna hade lämnats in utan några som helst id-handlingar.” – 16 mars 2011:

Asyl- och anknytningsansökningarna hade lämnats in utan några som helst id-handlingar. Nu reste vår man hem, till sitt riktiga hemland – där han således inte alls var förföljd och gentemot vilket han inte hade några asylskäl alls – för att ordna lite innan flytten till Sverige.

En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.”– 25 augusti 2011:

Kanske träffade barnen sin mor innan de kom till Sverige. Men vad hände sedan? Frågan är:  Varför är dessa barn, som har sin mor, och även själva har uppehållstillstånd i ett annat europeiskt land, nu i Sverige och varför hittar de på historier om en fängslad mor och kallelser till militärtjänst? Och varför låtsas en farfar som inte har några problem i Eritrea vara en exilpolitiker i Sudan?

En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 oktober 2012:

Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.

Och sedan började de resa, med sina främlingspass. De ville resa genast, en månad efter att de beviljats PUT. De behövde resa för att glömma tortyren. Men de fick inte främlingspass tillräckligt snabbt. När de väl fick dem så var mannen på resande fot mer än sex månader om året, hustrun och barnen minst tre månader om året.

De reste – och reser – hela tiden till norra Irak, dit där de alltid bott och där de de nu bygger ett stort hus, med sina egna pengar och med pengar som de tillskansat sig av svenska staten. Har de jobbat här i Sverige?  Nej, och de har ingen avsikt att jobba här heller trots att de har universitetsutbildning från Irak båda två. Kvinnan läser svenska på fjärde året nu och blir aldrig färdig på grund av att hon måste vara hemma med sina barn och på skolloven resa till norra Irak med mannen, som är där hela tiden. Ibland kommer han till Sverige, till exempel när vi skulle återkalla deras PUT, då blev han tvungen att komma hit.

Sedvanlig, i Sverige nödvändig, brasklapp: Nej, alla asylsökande är inte bedragare! Ja, det finns en liten, mycket liten andel som inte kan styrka sin identitet, men den andelen torde snarare vara kring 1, högst 2 procent, inte 90-95 procent…

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid ev KORT citat ur texten.

 

 

 

Det kom ett mejl: ”Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?” Om asylbeviljade som reser till sina hemländer trots påstått skyddsbehov.

Som sagt, det kom ett mejl med en länk till artikeln (KD): ”Orimligt att flyktingar åker på semester i hemlandet” (Nyheter 24, den 4 augusti), med kommentaren:

Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?

Kanske har de åtminstone sipprat till KD, eller åtminstone till Gunilla Gomér, KD, som tar upp det som främst miggorna, men även av mig här på bloggen i flera års tid? Vi har skrivit  om det orimliga i det i många år: att människor påstår sig ha asylskäl och ges PUT av Sverige och sedan – ofta bara någon eller några månader efter att det permanenta uppehållstillståndet beviljats – reser hem (hem!) till det land de påstått sig aldrig kunna återvända till för att de då blir fängslade eller dödade på fläcken!

Detta har svenska medier – av någon outgrundlig anledning – valt att inte berätta om för allmänheten, trots att miggor och HVB-hemspersonal med flera alltså – sedan 2008 – rapporterat och larmat om det här på denna blogg och i de två böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2001 och Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014! (Specialpris på båda i e-boksformat, 30 kronor/bok! Beställ här).

Här följer en del citat ur texter på den här bloggen som borde ha uppmärksammats – om inte av svenska medier, så av Migrationsverkets ledning, migrationsministern och övriga regeringen samt Sveriges riksdag:

Citat ur texten Vidare om irakier som rest hem på ogiltiga pass – 15 juli 2007 (för sju år sedan…):

För det första så har dessa irakier (troligen från norra Irak) åkt hem för att hälsa på. De har alltså inga problem med att resa tillbaka till sitt hemland trots att de sökt asyl i Sverige och angett att de inte kan återvända för att situationen är så fruktansvärd. De har alltså inga problem att återvända dit, samtidigt som deras landsmän demonstrerar och skriker i talkörer utanför Migrationsverket om hur totalt omöjligt det är att åka till Irak (Kurdistan) och att ”Sverige behandlar irakiska asylsökande sämre än hundar”.

Citat ur texten ”Han åkte hem genast när han fick PUT” – 13 juni 2008 (för sex år sedan…):

Jag frågade K hur det gått för M, en irakisk man som vi också kom att hjälpa och som fick PUT för några år sedan. Då skrattade K gott och sa att M bor nu i Malmö och att han har gift sig med en kvinna från Irak. Och så sa han det, som så många andra också har sagt och säger:

”Så fort han fick PUT så åkte M tillbaka till Bagdad. Han har ju släkt där och han längtade hem och han ville hitta en kvinna att gifta sig med och hämta hit. Så är det många som gör. Så fort de får PUT så reser de tillbaka till Irak. De skrattar åt svenskarna som tror på alla historier, de vill bara ha PUT och ett bra liv i Sverige och få pengar för ingenting och de reser tillbaka utan problem.”

Citat ur texten Iraqi Airways säljer resor till Bagdad och MCA har sju flygningar i veckan från Sverige till norra Irak – 20 april 2009:

Asylsökande från Irak hävdar att det är absolut omöjligt för dem att återvända till sitt hemland, att det är livsfarligt, att de kommer att dö (!?) om det återvänder och att de därför absolut måste få asyl och uppehållstillstånd i Sverige.

Men hur är det då möjligt att så många irakier tydligen reser till Bagdad från Sverige, att Iraqi Airways ser det som lönsamt både att annonsera i en stor (kanske fler) dagstidning och att ha kontor i Stockholm och dessutom en speciell agent i Södertälje?

Citat ur texten En migga: ”Jag skulle helst vilja utreda en person som talar sanning om sin identitet och om sina asylskäl. Då skulle jag kunna fatta ett rättssäkert beslut.” – 23 april 2010:

Efter att PUT är beviljats så åker de hem med sina egna pass och väljer att lämna resedokumentet kvar här. För det kan man ju inte resa till hemlandet med,  det hemland som man ju har fått skydd gentemot fört att man riskerade tortyr och död om man återvände. Inte så sällan fastnar sedan dessa resenärer på Arlanda och vi på Migrationsverket får påbörja en utredning om återkallelse av deras PUT.

Citat ur texten Migrationsverkets rättschef den 17 november: ”Det går direktflyg mellan Sverige och Bagdad och folk reser fram och tillbaka utan problem.” – 17 november 2010

Det har i åratal gått direktflyg till både Bagdad och till norra Irak och irakier har rest hem vecka ut, vecka in; månad, månad in och år ut och år in. Många vistas i Irak under långa tider, trots att de alltså i Sverige har hävdat skyddsskäl gentemot just det landet. Svenska bidrag fortsätter att betalas ut och en del har skrutit om hur de hyrt ut sina lägenheter i Sverige till landsmän, inte sällan för mycket höga summor, och hur de kan leva mycket gott hemma i Irak. Personer med förstahandsuppgifter säger att en del köper hus eller lägenheter i hemlandet, en del startar företag.

De som visar vilka de är och varifrån de kommer och som befinns ha asyl- och skyddsskäl har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige. De som ljuger sig till uppehållstillstånd och vilkas starka skyddsskäl är som bortblåsta sedan de fått PUT och som då reser hem till landet de påstod sig absolut inte kunna återvända till för då dödas de i princip på fläcken, ska få sina tillstånd indragna (enligt utlänningslagen), och återvända till sina hemländer för gott.

Utdrag ur Migrationsverkets rättsligt ställningstagande RCI 26/2011, som väl egentligen främst kan ses som en påminnelse till miggorna om vad lagen säger och att det är lagen (inte en generaldirektörs personliga åsikter…) som ska gälla på migrationsområdet, liksom på alla andra områden. Läs här: Uppehållstillstånd ska återkallas av person som har fått det utan att ha skydds- eller asylskäl – 14 oktober 2011:

Migrationsöverdomstolen har i en dom den 13 juni 2011 (mål nr UM 5495- 10) uttalat sig angående förutsättningarna att återkalla flyktingstatus. I målet hade personen efter att ha fått flyktingstatusförklaring ansökt om och erhållit ett hemlandspass. Domstolen anförde bland annat följande.

NN:s förvärv av hemlandspass och användandet av detta har såvitt framkommit varit frivilligt och inte föranlett av att krav ställts från svenska myndigheters sida. Det kan vidare konstateras att giltighetstiden för hemlandspasset sträcker sig t.o.m. den 30 augusti 2016 och att NN inte, efter den resa han anskaffat passhandlingen för, har lämnat ifrån sig denna till Migrationsverket. Detta tyder på att NN inte velat avsluta relationen med hemlandet och att hans införskaffande av passet inte heller kan anses ha varit endast en enstaka och tillfällig kontakt med hans hemlands myndigheter.

Citat ur texten Prydliga men kortnästa – 7 december 2012:

Är det bara jag som undrar varför inga ansvarskännande politiker talar om Migrationsverkets möjlighet att i större utsträckning använda sig av TUT för dem som tillfälligt behöver skydd, vilket är ganska många? Många asylsökande reser ju ganska snabbt tillbaka till sina hemländer (lätt att kontrollera); många skulle kunna få tillfälligt skydd i Sverige i sex månader, med möjlighet till förlängning om det krig eller den väpnade konflikt man behöver en fristad ifrån inte upphört under tiden man har TUT. Så snart man inte längre är i behov av skydd och det går bra att återvända, kan ett återvändande ske.

Citat ur texten Blandade fakta från de nordiska länderna – 27 februari 2014:

Jag undervisar tre ensamkommande flyktingbarn (han menar ”påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande, min anm.) som sagt sig vara från från Afghanistan. Alla tre åkte hem över sommarlovet, till släkten i Iran. Alla tre har sökt modersmålshjälp på persiska, ej på pashtu eller dari! Hur vanlig är persiska i Afghanistan?

Två av dessa elever har även åkt hem till Iran över jul och en kommer att åka över sportlovet. Vem bekostar dessa biljetter? De verkar inte snåla direkt, dessa elever har svindyra mobiler och märkeskläder. En av dem köpte biljetter till en familj från hans hemland Iran, som skulle åka tillbaka dit för att hälsa på. Denna familj hade fått PUT efter tre månader i Sverige! Och nu skulle de hem och hälsa på. Biljetterna kostade 26.800 kr, varifrån fick de dessa pengar?

Som sagt: i sju år har jag här på bloggen rapporterat om rena asylbedrägerier och om gravt missbruk av asylrätten. Medierna har inte varit ett dugg intresserade. Inte politikerna heller. Vanliga svenskar har nog inte vetat om att de medverkat till att bekosta asylbedrägerier som kostat miljarder och åter miljarder skattekronor. Och bedrägerierna och hemresorna fortsätter trots påståenden om absoluta skyddsskäl gentemot hemländerna, och ökar allteftersom allt fler kommer hit och snabbt beviljas PUT.

 © denna blogg.

 

En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.”

En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:

Nej tack!

Så är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.

Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.

Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.

Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?

Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.

Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.

Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.

Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.

De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!

Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.

Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.

Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:

•  Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
•  Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
•  Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
•  Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
•  Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
•  Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
•  Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
•  Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.

Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.

Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot  15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.

Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.

Kommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.

Ur texten:

In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.

I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

”Utmönstring av begreppet ras”

Senaste nytt från Sveriges regering:

Ras ska bort ur svensk lagstiftning (på regeringen.se har sidan med rubriken Utmönstring av begreppet ras tagits bort…)

Skärmdump från UNT 31 juli 2014

Sverige har grava, framtidsavgörande problem på skolans område och på asylinvandringens likaså. Sverige har islamister och islamistsympatisörer i sitt parlament. Sverige har ingen egen kultur, inga egna traditioner. Sverige har inget försvar. Och Sverige har enorma problem med misslyckad integration och utanförskap och annat som splittrar Sverige. Det går med andra ord utför med ganska god fart för gamla Moder Svea. Och då, mitt i allt kaos och mitt i allt som går åt skogen, då kommer integrations- och HBT-ministern på att: ”Nu ska vi nog ta och utmönstra begreppet ras”! Han har nu, som enda minister i världen såvitt känt, kommit på och bestämt att:

Begreppet ras är förlegat och bygger på idén att det finns olika människoraser.

Så nu ska begreppet bort, alltså inte användas i Sverige (om nu utredaren kommer fram till att det enbart just i Sverige går att trolla bort det faktum att det finns olika raser…) på samma sätt som man i Sverige är på väg att ta bort kön eftersom kön – enligt svenska svenskar i Sverige, världens mest framstående folk i väldens mest framstående land (trots urusel och lågt värderad utbildning) – bara är ”en social konstruktion”. Tjoho! Dårfinkeriet vet inga gränser!

I Sverige sker mycket på ytan men lite på djupet. Sverige blir mer och mer udda och stundtals rent bisarrt. Och landet skiljer sig för varje dag som går allt mer från andra länder.

P.S. Om nu integrations- och HBT-minister Ullenhag lyckas med att i Sverige – som enda land i världen – ”utmönstra begreppet ras” så innebär det förstås också att det inte finns något som heter ”rasism” längre. Då blir det i ett slag slut på allt som handlar om ”rasdiskriminering”, ”rasism”, ”rasifiering” etc. Fast Afrosvenskarnas Riksförbund kommer kanske att bli lite sura, de kommer knappast att vilja utmönstra begreppet ”ras”, som ju är själva grunden för deras existens.

© denna blogg,

Försvarsmakten kommenterar

Den 3 juli 2014 skrev jag inlägget En man med en sådan syn på jihadister ska inte sitta i Sveriges riksdag. Jag ifrågasatte hur en person med så snedvriden  syn på saker och ting ens kunde sitta i Sveriges riksdag. Jag skrev bland annat:

Riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP) har gått över gränsen för vad som kan vara en acceptabel hållning hos någon som ska representera svenska folket i dess riksdag. Han har också tydligt visat att han ser på jihadister som jämställda med frihetskämpar och det borde medföra att han tas bort från riksdagslistorna och inte ges en chans att kandidera i valet 2014.

Idag ser jag att den svenska Försvarsmakten den 25 juli på sin blogg också har skrivit om galenskaperna under rubriken ”Finlands sak är vår”. Så bra!

Utdrag ur texten:

Mycket kan sägas om Sverige under andra världskriget men att jämföra det som sker idag med det som skedde under helt andra betingelser är helt enkelt inte korrekt och förvillar det som finlandsfrivilliga gjorde. Några av dessa har som erkänsla erhållit republiken Finlands högsta utmärkelser. Jämförelser med vad som händer idag i moderna konflikter får sökas och förklaras på annat sätt.

© denna blogg. Vid ev citat, var vänlig länka till denna blogg.

”Vi har nu nått gränsen för vad vi klarar av. Skall vi framöver på ett bra sätt bereda en fristad åt dem som behöver den allra mest, måste vi i dag inskränka möjligheterna för andra att få uppehållstillstånd i Sverige.”

Citat ur riksdagens protokoll 1989/90:46, torsdagen den 14 december

Statsrådet, invandrarminister Maj-Lis Lööw (S):

Herr talman!

Regeringen har därför funnit att andra åtgärder måste vidtas för att man skall komma till rätta med situationen. Asyl kommer endast att ges till de asylsökande som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention och till dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov.

Förändringen innebär att det inte längre blir möjligt att få asyl som krigsvägrare eller s.k. de facto-flyktingar, om inte särskilt starka skyddsbehov föreligger.

Det nu aktuella beslutet har fattats med stöd av bestämmelserna om ”särskilda skäl” som anges i utlänningslagen 3 kap. 4§ andra stycket 2. För att dessa särskilda skäl skall kunna tillämpas krävs enligt proposition 1988/89:86 ”att förhållandena är sådana att det bedöms vara nödvändigt för att reglera invandringen”.

Det skall ”vara fråga om så pass många personer att det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska samhället och den svenska flyktingmottagningen att ta emot dem i Sverige”. Det är den situationen som vi anser att vi i dag befinner oss i.

Herr talman!

Ökningen av antalet asylsökande i Sverige har föranletts av flera samverkande faktorer; den snabba handläggningen av asylansökningar, bra mottagning i kommunerna och en generös lagstiftning. Detta har gjort det naturligt för många att söka asyl i Sverige i stället för i andra länder i Europa.

Vi har nu nått gränsen för vad vi klarar av. Skall vi framöver på ett bra sätt bereda en fristad åt dem som behöver den allra mest, måste vi i dag inskränka möjligheterna för andra att få uppehållstillstånd i Sverige. Jag vill för säkerhets skull än en gång understryka att asyl kommer att ges till dem som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention och till dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov.

Detta sades den 14 december 1989, då:

Under andra halvåret 1989 beräknas drygt 20.000 personer söka asyl i Sverige. Denna siffra motsvarar vad som beräknades för hela budgetåret 1989/90. Totalt uppskattas ca 29.000 söka asyl i Sverige under 1989, mot drygt 19.000 under 1988. I denna siffra finns en ny stor grupp, nämligen ca 5.000 turkbulgarer.

Samtidigt finns närmare 7.000 människor, som har fått arbets- och uppehållstillstånd, på förläggningar i väntan på en kommunplats. Sammanlagt finns för närvarande 23.000 människor på invandrarverkets förläggningar.

Kommentar: Idag kommer tre gånger så många asylsökande till Sverige. Plus ett ännu okänt antal anhöriga.

Hela protokollet kan läsas här, med början under rubriken 9 § Information från regeringen om asylpolitiken.

© denna blogg.

 

”De är väldigt rädda för att bli utpekade som islamofober, speciellt under ett valår.”

Nuri Kino, svensk och assyrier, aktivist och journalist med stor kännedom om det komplexa Mellanöstern, fångar det som för mig är bland det mest ”typiskt svenska” när han i en artikel i tidningen Dagen (Brasklapp: Ja, den är kristen! Ja, den är seriös! Nej, man är inte galen för att man är kristen, som Nuri Kino!) under rubriken ”Bildts och Reinfeldts tystnad är skamlig” säger:

Många tycker uppenbarligen att det är en för känslig fråga. De är väldigt rädda för att bli utpekade som islamofober, speciellt under ett valår.

Det här går igen överallt i landet Sverige. På alla områden är rädslan enormt stor för att ”någon” ska sätta etiketter som ”islamofob” (so what? om nu ”någon” tycker det även om han/hon har helt fel?) eller ”rasist” (som alla fattar är felaktig) eller beskriva en med något annat triggerord. Hellre får folk dö när ambulansvårdare och brandmän inte kan ta sig fram för att gäng i ”utanförskapsområden” (omskrivning för ”getton”) kastar sten och attackerar dem på andra sätt, än att du som svensk slår näven i bordet och säger att: ”Nu får det vara nog!” Nej, för tänk om sanningen, om du börjar tala klarspråk och kallar en spade för en spade, gör att någon – kanske rentav någon av de boende i dessa områden, hemska tanke – kallar dig för ”främlingsfientlig”? Hur ska du överleva det? Och inte vågar du som svensk ens andas en stavelse om att det här är ditt land, här gäller dina och dina förfäders värderingar och här vill du att den som kommer hit ska anpassa sig för att du vill att den livsstil och den levnadsstandard dina föräldrar, far- och morföräldrar och deras föräldrar har skapat med möda och svett, ska bestå. Nej, för då riskerar du att etiketteras som ”nazist” eller något annat påhittigt. Men varför inte bara strunta i dessa dumheter och stå upp för din så viktiga ”väääärdegrund” och skaka av dig korkade epitet? Nej, se det vågar alltså svensken inte. Och det ser människor, bland annat nykomna, och de utnyttjar. fegheten, mesigheten, rädslan. Som du uppvisar och känner i ditt eget land. Därav kommer också det som Nuri Kino säger i artikeln, vilket tål att upprepas:

Många tycker uppenbarligen att det är en för känslig fråga. De är väldigt rädda för att bli utpekade som islamofober, speciellt under ett valår.

Asylboenden får svämma över och ilska och frustration bland folket får växa och skapa en grogrund för både ”främlingsfientlighet” och ”svenskfientlighet”. Det senare för övrigt ett triggerord som, i sig, kan göra att ”någon” säger att du använder ”SD-retorik” vilket i sin tur leder till att samma ”någon” tar sig rätten att sätta etiketten ”rasist” på dig som säger det självklara som varken har med SD eller rasism att göra. Herre Gud, så trött man blir på att det inte går att samtala, debattera och diskutera normalt i detta land!

Men nu till saken/sakerna, utan hänsyn till vem/vilka som kommer att etikettera och medvetet missförstå. Nuri Kino i artikeln i Dagen:

Vi har bett om hjälp i många år. Men nu ber vi inte längre, nu kräver vi att omvärlden agerar. Nineveslätten i norra Irak är ett område, ungefär lika stort som Gotland, där etniska och religiösa grupper, såsom kristna assyrier, är koncentrerade. Det är en mycket utsatt grupp som behöver internationellt skydd, ett ”safe haven”, nu innan det är för sent, säger Nuri Kino, som även är mycket kritisk till utrikesminister Carl Bildts agerande.

Bildts och statsminister Reinfeldts tystnad om situationen är skamlig.

Och så är det. Här sker – mitt framför våra ögon – en obegriplig, svår att ta till sig och förstå, utrensning av kristna från deras hem och hemland Irak, sedan tusentals år. Kristnas hem märks med bokstaven ”N” som visar att här bor kristna, på samma sätt som judars hus i Tyskland för 70 år sedan märktes med ”J”. Sedan hotas de med döden – och dödas också – om de inte lämnar området eller konverterar till islam. Jag behöver inte här upprepa allt det hemska som sker, mycket kan man läsa om i medier i hela världen. Alla medier rapporterar ju idag om fördrivningen av kristna i Irak, även om det tog tid och mycket aktivism från många innan det hände, inte minst från Nuri Kino och hans vänner och stora krets av kontakter, som har nått många med sin A Demand For Action. För att få insiktsfulla och personliga rapporter om, och förklaringar av, vad som händer, läs hans texter under Nuri Kino reports på Medium.

Det är inte svårt att hålla med Nuri Kino om att det borde kunna förväntas att den svenska regeringen med kraft fördömde det som sker och uttryckte starkt stöd för kravet på en safe haven (=en fristad) för Iraks kristna i deras eget land. Inte kan det väl verkligen, på riktigt vara så, att de är så rädda – en regering!? – att bli utpekade som islamofober (Av vem? Av vilka? Varför bry sig?) att de därför håller tyst? Eller är det för att de är så iskallt kalkylerande att de tänker att ”muslimer kan bli arga och vi vill ju att de ska rösta på oss i valet i september”? I så fall är de inte värda annat än förakt.

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, var vänlig länka till detta inlägg.

Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 11

.

.

Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 11

Sweden got very low scores in the Programme for International Student Assessment (PISA), it was classified as a country “with a mean performance/share of top performers below the OECS average”.

Läs hela texten här.