Marika Formgren: ”Ett narrspel är vad det är”.

Det har inte varit ofta – knappt någon gång – som jag funnit det viktigt att länka till en annan blogg. Men idag finns alla anledning att göra det, när den mycket välskrivande ledarskribenten (före detta, får man tyvärr säga), Marika Formgren på sin blogg skriver en sansad och sanningsenlig ”betraktelse” under rubriken Detta får du inte läsa på ledarsidan.

I sin ganska långa och innehållsrika text skriver hon bland annat:

I juli deltog jag i radioprogrammet Danmarks röst, och berättade bland annat om varför jag lämnar journalistiken och utbildar mig till ingenjör. Det var en serie händelser som fick mig att börja ifrågasätta saker jag tidigare tagit för givna, vill du höra hela historien kan du lyssna på programmet, men slutresultatet är följande:

1) Jag anser att dagens svenska invandringspolitik är ohållbar, den raserar de ekonomiska förutsättningarna för vår välfärdsmodell och den leder till stora sociala problem.

2) Det finns inte någon ledarsida i någon etablerad tidning där jag (eller någon annan) får skriva detta. Man får skriva om integrationsproblem, men man får inte ifrågasätta invandringsvolymerna.

3) Jag kan alltså inte fortsätta som ledarskribent, eftersom jag inte vill delta i ett narrspel som syftar till att hålla allmänheten ovetande om viktiga samhällsfrågor och få människor att bekymra sig om andra saker än den stora och dramatiska samhällsförändring som pågår.

Slutklämmen är följande, och kunde lika väl ha varit skriven av mig. Nu är det Marika Formgren som har uttryckt detta och jag kan bara säga att jag helt och fullt håller med henne:

Det handlar också om att prioritera dem som redan finns i landet, infödda svenskar såväl som invandrare. Sverige saknar sannerligen inte samhällsproblem. Vi har en skola i fritt fall, en alltför stor arbetslöshet, en galopperande bostadskris, stora sociala problem i form av utanförskapsområden och gängkriminalitet, en växande klyfta mellan stad och land och en ännu värre klyfta mellan ”eliten” (i form av politiker och journalister) och folket. Detta bör politiker och journalister inse och försöka göra något åt. I stället säger statsministern åt folket att ”öppna sina hjärtan” och acceptera att inga resurser ska gå till nämnda problem eftersom allt ska gå till nya asylsökande, och journalisterna hyllar honom för detta. Ett narrspel är vad det är.

Just det:”Ett narrspel är vad det är”.

En reflektion: Nog är det synd att en människa med Marika Formgrens förmåga att beskriva och åskådliggöra komplicerade skeenden, tvingas sluta arbeta som journalist och ledarskribent och i stället utbilda sig till elektroingenjör! Det finns så många uselt skrivande, fega och politiskt korrekta samt okunniga personer i den svenska medievärlden att den sannerligen inte hade råd att tappa en journalist med hennes kapacitet.

© denna blogg.

I nästa år, i nävermån, när tuppen går i tossor!

Jag beundrar er alla, ni moderater som arbetar hårt inför valet (och det gäller förstås alla andra partiers valarbetare också), ni som vill väl och som tror på det ni för fram på era valaffischer och i andra sammanhang. Jag menar det, det finns ingen som helst ironi i det jag säger. Det är alltid roligt att se hur ni klistrar affischer, håller torgmöten, knackar dörr, sätter upp valstugor etc, etc, etc. Utan ert engagemang och utan era ideella insatser skulle vi inte längre ha ens en gnutta demokrati längre. Ni är alla – oavsett parti – värda beundran och beröm.

Men en sak undrar jag starkt över: varför säger ni moderater inte ifrån till er partiledare, tillika er och hela Sveriges statsminister, och till er och hela Sveriges utrikesminister, när de uppblåst megalomant, i en krissituation i landet (asylinvandringen som skenat bortom all kontroll) uttalar:

Sverige är en humanitär stormakt.

Hur kan ni med hedern i behåll ställa er bakom ett så osant och felaktigt påstående? Att många är rädda för partiledningen vet vi, det har sipprat ut en hel del berättelser om det och för några år sedan utkom boken Knapptryckarkompaniet av tidigare riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson, som bland annat skrev:

Men den förväntan och stolthet jag kände inför uppdraget hösten 2002, när jag blev invald i riksdagen som moderaternas första namn, ersattes steg för steg av frustration, irritation och ibland ren ilska.

För en riksdagsledamot är nämligen frihetsgraderna få, egna analyser och slutsatser uteslutna och initiativ utanför de fastställda ramarna föga uppskattade. Inte heller frågor till partiets ledning – ens de som ställdes blott för att stilla nyfikenhet – välkomnades.

Från tid till annan kände jag därför viss skam för det sätt på vilket jag och mina kolleger genomförde vårt uppdrag. Vi använde inte tillräckligt med tid och resurser för att rätt sätta oss in i de frågor vi skulle besluta om. Vi nöjde oss med att passivt godta ledarens uppfattning och förväntades heller inte göra något annat.

Se också halvtimmesprogrammet En bok, en författare:

Jag beklagar djupt att ”demokrati” i Sverige har fått en helt annan betydelse än den, som man vanligtvis förknippar med ordet och med det som står på riksdagens webbplats första sida:

Som jag ser det (andra kan se det annorlunda) är det så här:

Den offentliga makten i Sverige utgår inte från folket och inte heller från riksdagen, den utgår från några få personer i regeringen.

Riksdagen är inte den högsta beslutande församlingen i vårt land, annat än på papperet. Högsta beslutande församling är en liten grupp i regeringen.

Svenska folket är inte fritt att välja vilka de vill utan måste hålla sig till de kandidater som respektive parti valt att sätta upp på sina listor.

Svenska folket i gemen verkar inte uppleva att de ”företräds” av 349 personer (som dessutom är minst 200 för många) i riksdagen.

”Som man bäddar får man ligga” lyder ett gammalt ordstäv. Svenskarna har tillåtit att en sorts demokratur införts och måste nu antingen ligga i den bäddade sängen eller stiga upp, klä på sig och slå näven i bordet. För landets och folkets skull gäller det andra alternativet, att stiga upp, hålla huvudena högt och se till att makten återförs till folket (vilket också riksdagsledamöterna är en del av) via en rejält bantad riksdag. Och att se till att de maximalt 149 riksdagsledamöter som ska företräda folket verkligen klarar av att agera starkt och självständigt gentemot diktatoriska partiledningar.

När jag skriver detta kommer jag att tänka på vad som ofta sades till mig som barn, när jag önskade eller föreslog något som var utopiskt:

Jo, jo, lilla vän,
i nästa år, i nävermån,
när tuppen går i tossor!

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

”Nej, det stämmer inte! Barn får inte gratis skola!”

I inlägget Ytterligheters ytterligheter länkas till artikeln Goda nyheter att flyktingvågen toppar, i Dagens Samhälle, där det bland annat sägs:

Barn får gratis skola under närmare 20 år och kostar samhället massor. På kort sikt. Invandring följer samma mönster.

En bloggläsare, en svensk som sedan några decennier är bosatt i Tyskland och som jag i enlighet med nysvensk vokabulär kallar ”nytysken, brukar höra av sig ibland. Det har han gjort denna gång också, med anledning av ovanstående:

Nej, det stämmer inte! Barn får inte gratis skola! För barn har (i normala fall) föräldrar och dessa arbetar och betalar skatt. Som i sin tur betalar för skolan. Liksom skatten också betalar mycket annat. Som rättsväsendet, sjuk- och äldrevård, försvar, infrastruktur och så vidare. Det är så samhällen fungerar. Eller ska fungera.

Skolan kostar inte samhället massor, skolan är en del av samhället!

För allt som betalas med skatten hänvisar jag till Sveriges Budget. Eller är alla poster i den också ”gratis”?

Kommentar: Behövs inte.

© denna blogg.

Mummelförlagets författare om sin syn på svenska politiker och journalister

Under rubriken Mummelförlagets författare: ”Jag är urbota genomtrött på svenska politikers och journalisters samlade idioti.” skriver Ilan Sadé, författare till Frommare kan ingen vara) en text som är både läs- och tänkvärd. Ett kort utdrag ur texten (läs den i sin helhet, klicka på rubriklänken):

Värst av allt är alla surrogatdebatter. Surrogat betyder ersättning, i meningen att träda in istället för någonting annat. Det ligger i sakens natur att det där andra, som surrogatet ersätter, brukar vara mer önskvärt, ursprungligt eller äkta. Surrogatdebatt är följaktligen en debatt som förs istället för en debatt rörande någonting mer äkta eller angeläget. En surrogatdebatt drivs ofta av att det finns intressen som vill förhindra att människor blir medvetna om det äkta eller det angelägna. Medborgarna ska istället fösas in i en inte sällan falsk motsättning mellan två poler, där allt är riggat på förhand för att man ska välja den ena polen, varpå äkta problem och angelägna frågor förblir obehandlade.

Läs hela Ilan Sadés text!

 

 

Ytterligheters ytterligheter

Två artiklar – ytterligheters ytterligheter och varandras motsatser – publicerades idag, den 15 augusti, på tidningen Dagens Samhälles webbsida.

Goda nyheter att flyktingvågen toppar av Rola Brentlin, redaktör tankesmedjan Migro.
Kort utdrag ur texten:

Invandring kan inte enbart handla om plus och minus i statskassan. I en välfärdsstat är alla vid någon tidpunkt en utgiftspost i budgeten. Barn får gratis skola under närmare 20 år och kostar samhället massor. På kort sikt. Invandring följer samma mönster. Den initiala investeringen blir inte mer problematisk bara för att en person inte är född i Sverige.

 När denna bild lades ut hade artikeln legat ute på nätet i knappt tio timmar och 305 personer hade röstat. Tittar man på enkäten senare så kan resultatet förstås ha förändrats helt. Eller vara tämligen oförändrat.

.

Bryt tabut om Sveriges extrema asylpolitik av Gunnar Sandelin, socionom, journalist och medförfattare till böckerna Invandring och mörkläggning, del 1 & 2.
Kort utdrag ur texten:

Förra året gick vi för första gången förbi Tyskland och nu är Sverige det land inom EU i vilket flest asylsökande får stanna. Därtill kommer en uppskattningsvis lika stor anhöriginvandring av olika slag. Med en prognos på upp till 90 000 asylsökande i år är mottagandet utom kontroll.

När denna bild lades ut hade artikeln legat ute på nätet i cirka sex timmar och 337 personer hade röstat. Tittar man på enkäten senare så kan resultatet förstås ha förändrats helt. Eller vara tämligen oförändrat.

Var och en kan läsa dessa två texter som alltså ligger så långt ifrån varandra som solen från månen, och bilda sig en egen uppfattning om de två helt olika bilder som de två skribenterna tecknar.

En eloge till Dagens Samhälle som publicerat dessa disparata texter och dessutom samma dag! Det är så en redaktion ska agera: ge möjlighet och utrymme åt olika åsikter och förklaringar och synsätt och låta läsarna helt själva ta del av vad de båda skribenterna för fram! Och därefter bilda sig sin egen uppfattning, kanske efter att ha gjort lite mer research själva.

© denna blogg.

Det ofattbara…

…är inte alls att det finns en mängd utlänningar med svenska uppehållstillstånd eller rentav medborgarskap, som under många år anslutit sig till allehanda terrororganisationer. Det ofattbara är att det finns så många okunniga och därmed allmänhetsvilseledande journalister i Sverige! Som inte tagit reda på obekväma sanningar och fakta och som därmed undanhållit svenska folket i viktig information i åratal. Och som fortsätter med det. Inte minst på asylbedrägeriområdet och vad gäller den mycket stora inströmningen av människor som vi inte har en aning om vilka de är, varifrån de kommer eller – värst – varför de är här.

OBS! Jag har valt att inte ta med namn och bild på den som twittrade, eftersom han bara är en av hundratals svenska journalister som lika väl hade kunnat skriva detta och jag inte är intresserad av att hänga ut en enskild person. Jag vill bara belysa problemet med att journalister i det synnerligen mångkulturella Sverige inte informera sig bättre på ett av de, för Sverige och dess framtid, viktigaste områdena: asylinvandringen och dess följder. Också dess negativa följder, alltså, när det är så hafsigt som det är med asylhanteringen i Sverige.

 

 

 

Skäms, svenska journalistkår!

Dock vet jag att det finns sådana journalister och skribenter som känt till och förstått och som velat berätta, men de har antingen fått skrivförbud om dessa ämnen av sina redaktionschefer eller har inte vågat säga något för att det hade varit synnerligen ogynnsamt för deras karriärer. Några få har vägt ord på guldvågar och låtit en del små fakta slinka in i sina ledar- eller andra texter, men alltid liksom inbäddade i en del hummanden om att ”men vi ska dock komma ihåg att…” och ”å andra sidan kan man tycka att…” etc, etc, etc. Kappvändarord mitt inne i texterna så att man ändå liksom har ryggen fri.

Det är det här beteendet i ett fritt land som är ofattbart! Liksom att man har kunnat leva ända till augusti 2014 i denna värld och inte veta om det som journalisten i sin tweet tycker är så ofattbart. Vi andra, vi som lever i den verkliga världen, har vetat det i ett decennium!

Läs miggornas berättelser för bara 30 kronor per nedladdad e-bok, så får ni ännu större anledning att undra över hur den svenska journalistkåren valt att aldrig berätta om det som miggorna berättar inifrån sin arbetsplats där de dagligen konfronteras med den ena vansinnigheten efter den andra. Medan journalisterna låtsas som om miggorna antingen 1) inte existerar utan är fantasifoster eller 2) blåljuger, som en S-riksdagskandidat påstod för inte länge sedan.

Klicka på bilderna för att beställa böckerna (finns också i pappersformat)!

 

 

 

 

Obligatorisk brasklapp: Nej, alla som kommer till Sverige är inte asylbedragare. Bara många.

© denna blogg. Vid ev citat, var vänlig länka till detta inlägg.

En skön dag i augusti

Någon dag emellanåt behöver man vara ledig. Om man bor i Stockholm kan man till exempel ta en skärgårdsbåt från Strömkajen utanför Grand Hotel och åka till Vaxholm. Det kan vara precis vad som behövs när man jobbat mycket och behöver lite avkoppling. I idylliska Vaxholm finns en hel del att se och alldeles särskilt trevligt är det att besöka Hembygdsgårdens Café och äta från dess överdådiga kak- och tårtbuffé (och fina smörgåsar med mera)!

 

 

Mummelförlagets författare Nima Dervish:

Skippa skitsnacket om att det IS gör inte är riktig Islam. De gör exakt det som profeten och hans efterföljande kalifer gjorde. Erövring med svärd. Läs er Koran, läs era hadither, skiten finns därute, ni behöver inte ens ta på er skorna för att dra till ett bibliotek.

Läs hela texten – och beställ Nima Dervishs bok Ordbrand – här.

En migga: ”Det du skrev om att ställa upp för sina ideal är något som mina utlandsfödda kollegor ofta pratar om. De förstår sig inte på oss svenskar. För dem är det obegripligt hur vi försöker utplåna vår egen kultur.”

En migga  skrev till mig den 9 augusti:

Om det vore så att längre väntetid innebär bättre kontroller så vore det bra men så är inte fallet. Handläggarna är för få och har alldeles för många ärenden. Det beviljas PUT på löpande band och på lösa grunder. När man beslutade sig för att ge syrierna PUT i stället för TUT, så borde man ha insett att det skulle leda till ett ökat tryck. Visst har Migratiionsverket nyanställt men inte tillnärmelsevis så många som behövs.

Det är svårt att uppskatta i närmare tal hur många som verkligen är i behov av skydd, på riktigt. Om man kontrollerade hur många som reser till sina hemländer efter PUT så skulle vi veta det. Bland syrierna så är det inte alls ovanligt att de inte bott i Syrien alls de senaste åren, men att de passar på att använda sig av den möjlighet till PUT i Sverige som nu finns.

Sen är det förstås (Varför? Min undring) så att Migrationsverket och domstolarna är mycket mer generösa med PUT än vad utlänningslagen är.

Om vi bara höll på kravet att det är den asylsökande som ska göra identitet och asyl- eller skyddsskäl sannolika så skulle inte många få UAT alls!

Inledningsvis skulle vi förstås få stora problem med att verkställa utvisningarna men det kanske skulle ha en signaleffekt. Migration är jättebra för ett land som Sverige men migranterna måste försörja sig själva.

Vid krigssituationer som i Syrien så måste det till andra och effektivare lösningar än att de få som tar sig till oss får PUT till mycket höga kostnader för staten. Serber, albaner, ryssar m.fl borde kunna komma som arbetskraft, inte som asylsökande!

Men som du konstaterat: det ser likadant ut idag som för tio år sedan. Om vi kunde diskutera frågan utan att rasistspöket hela tiden poppade upp så kanske vi skulle kunna skapa ett mer hållbart system. Men du läste väl repliken som G. Gomer fick när hon skrev om att ”flyktingar”åker till sina hemländer -rasist!

Det du skrev om att ställa upp för sina ideal är något som mina utlandsfödda kollegor ofta pratar om. De förstår sig inte på oss svenskar. För dem är det obegripligt hur vi försöker utplåna vår egen kultur.

© denna blogg.

Jag städade mitt kontor

När jag storstädade mitt kontor häromdagen – och då menar jag gick igenom alla papper och slängde flera sopsäckar samt strimlade känsliga papper i dokumentförstöraren och fyllde fem plastkassar med pappersflis – så kom en hel del anteckningar och annat fram, som jag inte sett på många år.

Då och nu: 2007 och 2014

En del av punkterna i ett av dokumenten. Statssekreteraren avidentifierad.

Den 9 januari 2007 hade jag ett samtalsmöte inbokat med dåvarande statssekreteraren hos migrationsministern. Inför det satte jag på pränt ett antal punkter som jag tyckte borde diskuteras. Jag hade 13 frågor/ämnen att ta upp, här återger jag tre av dem. Mina frågor då i svart och mina tankar idag,  7,5 år senare, kring samma saker i rött. Alltså:

•  Vad kan göras åt Migrationsverkets balanser, just nu, den 9 januari 2007, nära 18.000? /Hur stora är balanserna idag, den 10 augusti 2014 och vad kan göras åt dem?

•  Vad kommer att göras åt all dokumentlöshet? /Varför har inget gjorts åt all dokumentlöshet? (mellan 90 och 95 procent av de asylsökande styrker inte sin identitet).

•  Är det rimligt att det åvilar Migrationsverket att ta reda på vilket land den asylsökande kommer ifrån? /Är det rimligt att det åvilar Migrationsverket att ta reda på vilket land den asylsökande kommer ifrån? Eller att välja att strunta i det och ”tro” på vadhelst den asylsökande säger för att processen ska gå snabbare trots total rättsosäkerhet när så sker?

—————————————————————————————-

En del av punkterna i ett av dokumenten. Namnen är avidentifierade.

Den 27 augusti samma år, 2007, hade jag ett möte med samma statssekreterare och då var även en politiskt sakkunnig person hos migrationsministern närvarande. Jag hade även denna gång förberett vad jag ville ta upp och fråga resp berätta. Återigen är mina frågor då i svart och mina tankar kring samma saker idag, 7,5 år senare, i rött. De handlade bland annat om:

•  Falska pass. Falska identiteter. Falska nationaliteter. Asylsökande som reser tillbaka till sina hemländer både under och efter asylprocessen. /Samma problem gäller dag fast i betydligt högre grad eftersom det är väldigt många fler som kommer nu. Varför accepterade man allt detta då och varför accepterar man det nu? Enkla kontroller skulle ju visa vilka som inte visade sig ha skyddsbehov eftersom de reser hem och även vistas där långa perioder. Uppehållstillstånden kan dras tillbaka i enlighet med vad som anges i utlänningslagen när inget behov för skydd existerar!

•  Det är förödande att slentrianmässigt/automatiskt låta alla från ett visst land (nu Irak) få uppehållstillstånd, utan att ordentliga kontroller görs! /Det fortgår, nu främst gällande syrier. Med förödande konsekvenser eftersom a) långt ifrån alla som säger sig vara det är syrier, b) de som är syrier ofta redan har uppehållstillstånd och i en del fall rentav medborgarskap i andra EU-länder och c) eftersom alla syrier inte har asyl- eller skyddsskäl. Utlänningslagens intention att varje fall ska bedömas individuellt borde absolut följas!

•  De kristnas situation i Irak kräver speciell uppmärksamhet. /Miggorna och jag varnade redan då för det som pågått sakta men säkert och som nu står i full brand: förföljelsen och fördrivningen av kristna (och andra etniska och religiösa minoriteter). Ingen lyssnade.

•  Om 5 kap. 25 § utlänningslagen (2005:716):
Sveriges regering får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller 3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.

Det upplevdes redan 2007 att inströmningen av asylsökande var alldeles för stor, man fick härbärgera folk på campingplatser och i baracker och det var ett enormt tryck på det svenska samhället. Idag är det ännu fler som kommer och ännu fler som ska härbärgeras och försörjas. Den ”krisparagraf” som finns i utlänningslagen borde ha utlösts för länge sedan. Varför har så inte skett?

Det finns mycket annat i pappershögarna från bortåt tio år tillbaka, som jag ska gå igenom. En del kanske det finns anledning att ta upp på bloggen, i så fall gör jag det. Tydligt – och nedslående – är, att hur mycket miggorna och jag än rapporterar, så är det inga så kallade ansvariga som lyssnar och tar det ansvar de, i och med att de påtagit sig förordnanden/tillsättningar som riksdagsledamöter och statsråd, lovat att de ska göra. Det främsta ”ansvaret” många (inte alla, men många) svenska politiker känner, verkar ofta gälla främst dem själva och deras egna karriärer.

Sedvanlig brasklapp: Självklart kan man inte såga allt som alla politiker eller den svenska regeringen gjort/gör! Det säger sig självt, men för säkerhets skull påpekar jag det så att ingen får för sig att det skulle vara så. På asyl- och migrationsområdet däremot, där har de misslyckats kapitalt med svåra följder för det som en gång var ett folk . Och ett land, en nation. Som därmed också hade mycket att erbjuda dem som sökt sig hit med legitima asylbehov och en önskan om att komma in i samhället.

© denna blogg. Vid eventuella, korta citat vänligen länka till detta inlägg.

 

En migga: ”Den som söker asyl idag får tid för utredning i slutet av februari 2015.”

En migga skickar en kort men alarmerande ”lägesrapport”:

Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtsson uttalat sig med anledning av hungerstrejkade syrier i Halland. De är arga för att de får vänta så länge på besluten.

Bengtsson påstår att den genomsnittliga handläggningstiden är fyra månader! Men sanningen är att de sökande inte ens har varit på utredning efter fyra månader… Den som söker asyl idag får tid för utredning i slutet av februari 2015!!!!!

Alla väntar på att den nya organisationen ”Bra ska bli bättre” ska komma igång, så ingen törs – eller får – vidta några radikala åtgärder för att hantera dessa 80.000 sökande som kommer. Men det måste ju till någon form av lösning! Balanserna bara växer och växer och växer! På ganska kort tid har tiden fram till utredning förlängts med flera månader. När man började med tidsbokning av utredning redan vid ansökan kom de sökande på utredning inom ca två veckor !

Kommentar: Kollaps och katastrof. På alla sätt och för alla. Alla berörda så kallade ansvariga vet det, alla ser det, alla låter galenskaperna rulla på. Situationen kommer mycket snart att bli farligare än den redan är. Och så blir det som efter den värsta branden i Sverige på 70 år: svenskarna tillsätter en utredning när kalabaliken, olika våldsyttringar och kravaller redan har inträffat… De klarar helt enkelt inte av att agera förebyggande, det har vi alla sett – och ser bevis för nästan varje dag. Men tjoho, nu talar vi inte om så här hemska saker för snart är det val och nu ska ju valfläsket kokas och stekas! Fast för en del av väljarna, som många särskilt månar om, blir det ju valkyckling i stället, förstås.

Och en slutreflektion: Migrationsverket ska alltså införa en ny organisation som de döpt till ”Bra ska bli bättre”. ”Bra”? BRA??? För vem/vilka? Och vad är det som är ”bra” men ska bli ”bättre”? VAD?

© denna blogg. Vid citat eller om uppslag till artiklar etc fås av texten, var vänlig länka till detta inlägg

”Ett samhälle som inte tydligt står upp för sina egna ideal kommer inte att klara av det berikande mötet med andras.”

Skulle ni som läser nedanstående att det som sägs är bra, rätt? Eller tycker ni att den ordning som råder i ”Sverige som invandrarland” idag är bra som den är? Svara gärna efter texten!

Medborgarskap som tilldelats genom falsk identitet, hot eller mutor måste återkallas.

Sverige som invandrarland måste se sanningen i vitögat. I Sverige gäller svensk lag. Därför måste medborgarskap som givits på felaktiga grunder, exempelvis genom falsk identitet, hot eller mutor, återkallas. Det duger inte att den som får avslag på sin asylansökan ska kunna stanna kvar i landet. Samtidigt bör fler utländska medborgare som dömts för grova brott utvisas. Dessutom vill vi slopa invandrares rätt att fritt välja bostadsort, och tillräckliga kunskaper i svenska måste bli obligatoriskt.

Svensk politik har länge visat berättigad vrede mot de krafter som är emot invandring och invandrare. Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår.

Svensk migrations- och integrationspolitik har misslyckats. Flyktingmottagningen, introduktionen till Sverige och Svenska för invandrare (sfi) fungerar så illa att det tar sju år för vuxna flyktingar att få ett arbete i Sverige, för kvinnor tar det mer än tio. Många invandrare blir år efter år helt beroende av bidrag eller av den man i familjen som ofta kom först.

I Sverige gäller svensk lag. Däremot har vi gravt försummat uppgiften att snabbt, effektivt och respektfullt tradera svenska grundläggande spelregler till människor som flyttar hit.
Få vuxna i första generationens invandrare kommer helt till sin rätt när de lämnar sitt eget land och söker sig ett nytt, ofta långt borta och med helt andra vanor. Då räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker. I Sverige har vi trivialiserat det svåra, i stället för att erkänna att med allt det lockande och mänskliga följer problem som ett bra invandrarland måste våga se i vitögat.

• Vi vill ha ett öppnare Sverige, inte ett mera slutet. Men vägen till Sverige kan inte enbart bygga på asylsökande och deras anhöriga.
• En rättssäker asylprocess ska innehålla regler som gör att alla får sin sak prövad. Men den måste också våga stå upp för det kärvare budskapet, att den som får avslag ska lämna landet. Den som får ja ska få hjälp att komma in i Sverige och etablera sig, den som får nej ska få hjälp att återvända hem. Det ska inte vara möjligt att kringgå regelverket genom att som tillståndslös stanna kvar efter ett avslag. Migrationsverket bör ges uppdraget att löpande meddela Skatteverket om utfärdade, utgångna och återkallade arbetstillstånd.
• Ebo – principen om eget boende – avskaffas i sin nuvarande form. Möjligheten att välja eget boende finns kvar men leder till lägre ersättning. Den som väljer en överetablerad kommun får ingen ersättning alls. Den som kommer till Sverige bör alltså bosätta sig där det finns möjlighet till arbete och lämplig bostad. Vi vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen och se dem komma hem igen med egna inkomster.
• Medborgarskapet i Sverige får inte urvattnas. Det svenska passet är i dag en av få fördelar som skiljer medborgarskap från permanent uppehållstillstånd. Sverige ska vara ett öppet invandringsland som uppmuntrar människor att formalisera sin lojalitet mot sitt nya land.
• Medborgarskap som givits på felaktiga grunder ska därför kunna återkallas. Det kan handla om falsk identitet, hot eller mutor.
• Över 200 000 svenska pass är på drift ute i världen. Ett och annat är säkert bortslarvat. Men orimligt många är i praktiken sålda eller lämnade för syften som bryter mot allt Sverige vill stå för. Det bör därför inte längre vara möjligt att gång på gång förlora sitt pass.

Sverige bör ogiltigförklara borttappade pass, vilket tekniken i dag medger, och införa noteringar i passen om hur många man har haft. Efter ett antal förlorade pass ska polisundersökning föregå nytt pass. Det ska också, i större utsträckning än i dag, vara möjligt att utvisa utländska medborgare som dömts för grova brott. Undantag bör bara göras vid statslöshet och andra synnerliga skäl, men inte automatiskt för den som har permanent uppehållstillstånd och många års vistelse i Sverige.

• Grundläggande kunskaper i svenska är ett rimligt krav för medborgarskap i Sverige. Vi vill att medborgarskapet ska vara attraktivt och meningsfyllt, att fler ska ha alla rättigheter och alla skyldigheter som svenskar.

Ett land som inte förväntar sig att de allra flesta arbetar och försörjer sig själva är i längden inte ett bra invandrarland. Och ett samhälle som inte tydligt står upp för sina egna ideal kommer inte att klara av det berikande mötet med andras.

Vad säger ni som har läst texten: rätt eller fel?

 

Hur länge ska asylbedrägerierna få pågå i Sverige?

Exakt det här har miggorna sagt här, på den här bloggen, i många år fullständigt förgäves och för döva öron. Alltså exakt detsamma som kolumnisten Jenny Nordberg skriver i sin text den 7 augusti med rubriken Folkmord på kristna i Mellanöstern – ingen klockren politisk story:

De som däremot kan glida in på Arlanda med svenska pass är ett antal medlemmar av Islamiska Staten, med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer. Räcker det som förklaring till att någon borde hoppa ur hängmattan? Ska vi fundera på om det är muslimskt eller kristet eller höger eller vänster, eller bara helt oacceptabelt?

Under troligen långt mer än ett decennium har asylbedrägerierna stått som spön i backen i Sverige. Sedan slutet av 2007 har miggorna här på bloggen rapporterat, informerat och berättat om sådant de ansett det vara så kallade ansvariga politikers och ministrars skyldighet att känna till. De har också ansett att allmänheten i Sverige har ostridig rätt att veta att ”reglerad invandring” bara är vackra ord, ingenting annat, och att otryggheten och osäkerheten i ett land som hyser mängder av människor som ingen vet vilka de är eller varför de är här är mycket stor. Men det har svenska politiker och ministrar, liksom svenska journalister, med dårars envishet hårdnackat vägrat låtsas om. Miggornas initierade och viktiga berättelser har ignorerats, behandlats som luft. Det är ett i det närmaste sjukt beteende. I varje ”normal stat” ser de styrande till sina medborgares bästa och om sådana galenskaper som sker i Sverige på asylinvandringsområdet skulle ske i ett annat land, skulle det omedelbart mötas av en kraftfull reaktion. Och man skulle tacka dem, som på sin fritid lagt kraft och energi på att berätta om hur illa det är ställt på Sveriges förmodligen viktigaste myndighet – inte ignorera dem.

Att det tidvis varit 95 procent, till och med ännu fler (knappast under 90 procent de senaste cirka tio åren), som inte uppvisat några id-handlingar, som alltså sökt asyl i falska identiteter, i falska namn, i falska nationaliteter, i falska åldrar och givetvis med falska asylhistorier, har inte bekommit dessa strutsar ett dugg. Inte ens fastän att det undergrävt Sveriges säkerhet på ett sätt som inte bara är en fara för det svenska folket utan också för folken i de nordiska grannländerna och i andra länder inom EU!

Hittills har miggornas ihärdiga rapporterande här på bloggen varit det enda ställe där man – år ut och år in – kunnat läsa om det fullständigt vansinniga i att ordentliga kontroller inte görs av dem som söker en fristad i Sverige! Politikernas (påhejade av dem de måste hålla sig väl med) har uppvisat en grundinställning som går ut på att alla som kommer hit och söker asyl talar sanning och alla som vill leva här definitivt inte kan återvända till sina grymma hemländer där de omedelbart kommer att dödas om de sätter sina fötter där. Utom när de reser hem på semester, förstås… Läs texten Det kom ett mejl: ”Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?” Om asylbeviljade som reser till sina hemländer trots påstått skyddsbehov.

Miggorna har via min blogg gett svenska journalister information (och att många läser den, det vet jag) och svenska politiker och regeringen (många av dem läser också bloggen) tillräckligt med fakta för att de skulle ha stoppat vansinnet! Men de gör inte det. I stället ägnar både journalister och politiker en massa kraft åt att krumbukta sig på alla möjlig och omöjliga sätt för att inte på något sätt förknippas med Sverigedemokraterna. För vad finns väl som vore värre än det? Inte att ett antal medlemmar av Islamiska Staten – med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer här – glider in på Arlanda med svenska pass, tydligen.

Många av de här SD-foba (?!) krumbuktarna som inte klarar av att stå för det som är rätt och sant på grund av svårbegriplig fobi för ett nytt riksdagsparti, har ägnat sig åt att dela ut rasistetiketter och främlingsfientlighetsstämplar och islamofobbenämningar till dem som försökt varna, försökt föra fram vad som sker, som de absolut inte vill låtsas om. Att de inte skäms, allihop! Hur fullständigt verklighetsfrämmande och oansvarig kan man vara som journalist i Sverige? Lär man ut på den svenska journalistutbildningen att man ska blunda för sanningen om den går emot vad man själv anser borde vara sanningen? Lärs det inte ut ett dugg om ansvar och fakta?  Finns det inga gränser för hur mycket desinformation man som svensk journalist kan spruta ut? Och de, som sitter i riksdag och regering, har de inte heller något ansvar gentemot sitt land och sitt folk? Anser de verkligen på fullt allvar att det enda ansvar de har är att se till att de själva och deras parti får så många fördelar och så mycket makt som möjligt? Oavsett vad det kostar för samhället, landet, svenskarna?

Jenny Nordberg skriver alltså i sin text detsamma som miggorna sagt här på bloggen i sju år:

De som däremot kan glida in på Arlanda med svenska pass är ett antal medlemmar av Islamiska Staten, med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer.

Läsning av nedanstående texter anbefalles, det är viktigt att veta vad som pågår och vad foberna än säger eller låtsas så finns verkligheten där. ”Kunskap är makt” heter det. Alla som kan tänka själva, som kan ta reda på fakta, som har förmåga att se sammanhang och kan ana vad det helt galna asylsystemet i Sverige kommer att leda till: låt inte media och politiker lura er!

Här följer korta utdrag ur texterna, det finns hundratals liknande på bloggen och i böckerna! Ladda ner miggornas berättelser till specialpriset 30 kronor per e-bok och läs!) och tillhörande länkar till texterna i sin helhet. LÄS!

En migga: ”De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden” – 22 januari 2010:

Somalier (som domen handlade om) uppger redan nu, undantagslöst, och oavsett ålder, att de är gifta i hemlandet. De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden. Huvudsaken är att personen kommer ihåg vilket namn den hade enligt den asylsökande. Personen bör också veta hur länge den ska ha varit gift med den f. d asylsökande som nu fått PUT.  Men hon eller han har oftast fått del av dessa uppgifter redan och memorerat uppgifterna inför ambassadintervjun.

Asylsökande somalier vill för det mesta få protokollen för sina utredningar hemskickade genast. Antagligen för att komma ihåg vad de sagt om sina ”makar” och berätta för den  som ska komma hit som ”make/maka”. Om berättelserna är korrekt inlästa och därför överensstämmer beviljar verket först PUT, sedan främlingspass för den som vill komma hit via ambassaden.

En migga: ”Asyl- och anknytningsansökningarna hade lämnats in utan några som helst id-handlingar.” – 16 mars 2011:

Asyl- och anknytningsansökningarna hade lämnats in utan några som helst id-handlingar. Nu reste vår man hem, till sitt riktiga hemland – där han således inte alls var förföljd och gentemot vilket han inte hade några asylskäl alls – för att ordna lite innan flytten till Sverige.

En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.”– 25 augusti 2011:

Kanske träffade barnen sin mor innan de kom till Sverige. Men vad hände sedan? Frågan är:  Varför är dessa barn, som har sin mor, och även själva har uppehållstillstånd i ett annat europeiskt land, nu i Sverige och varför hittar de på historier om en fängslad mor och kallelser till militärtjänst? Och varför låtsas en farfar som inte har några problem i Eritrea vara en exilpolitiker i Sudan?

En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 oktober 2012:

Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.

Och sedan började de resa, med sina främlingspass. De ville resa genast, en månad efter att de beviljats PUT. De behövde resa för att glömma tortyren. Men de fick inte främlingspass tillräckligt snabbt. När de väl fick dem så var mannen på resande fot mer än sex månader om året, hustrun och barnen minst tre månader om året.

De reste – och reser – hela tiden till norra Irak, dit där de alltid bott och där de de nu bygger ett stort hus, med sina egna pengar och med pengar som de tillskansat sig av svenska staten. Har de jobbat här i Sverige?  Nej, och de har ingen avsikt att jobba här heller trots att de har universitetsutbildning från Irak båda två. Kvinnan läser svenska på fjärde året nu och blir aldrig färdig på grund av att hon måste vara hemma med sina barn och på skolloven resa till norra Irak med mannen, som är där hela tiden. Ibland kommer han till Sverige, till exempel när vi skulle återkalla deras PUT, då blev han tvungen att komma hit.

Sedvanlig, i Sverige nödvändig, brasklapp: Nej, alla asylsökande är inte bedragare! Ja, det finns en liten, mycket liten andel som inte kan styrka sin identitet, men den andelen torde snarare vara kring 1, högst 2 procent, inte 90-95 procent…

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid ev KORT citat ur texten.

 

 

 

Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 3.

Läs först texterna Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1. och Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 2.

Här är en kronologisk uppräkning av vad som hänt i fallet, som Johan har skickat:

Träffar Mai i Dubai våren 2012. Bor hos henne under tiden som min båt (Johan arbetar alltså ombord på ett fartyg) ligger på varvet.

Åker till Dubai sommaren 2012 och bor hos Mai i drygt en vecka.

Åker till Dubai i december 2012 och planerar vårt bröllop.

Åker till Dubai i februari 2013 och sedan till Kina där vi gifter oss.

Mai besöker mig i Sverige december 2013 till januari 2014.

Mai lämnar in ansökan om uppehållstillstånd som registreras 11 mars 2014.

Jag kompletterar ansökan runt 24 mars 2014.

13 juni 2014 skickar jag förfrågan om läget till Migrationsverket.

24 juni 2014 skickar jag en förnyad förfrågan om läget till Migrationsverket.

10 juli 2014 skickar jag en tredje förfrågan om läget till Migrationsverket.

16 juli 2014 får jag mitt första svar.

22 juli 2014 får jag mitt andra svar.

28 juli 2014 åker jag ner till Mai för att försöka sortera ut vad som hänt.

31 juli 2014 pratar jag med Ambassaden. Mai har inte begärt tid till ett besök och har hamnat sist i kön. Får mejlet adressen till Migrationsverkets handläggare i fallet- xxx.yyy@migrationsverket.se.

31 juli 2014 skickar jag mejl till Migrationsverket.

31 juli 2014 returneras mejlet (User unknown).

1 augusti 2014 skickar jag samma mejl igen.

1 augusti 2014 returneras mejlet (User unknown).

1 augusti 2014 skickar jag mejl till ambassaden med begäran om dom vidarebefordrar mitt mejl till Migrationsverket.

5 augusti 2014 får jag ett svar från ambassaden.

Så nu ger jag upp och idag, den 5 augusti 2014, skickade jag detta till ambassaden i Abu Dhabi (här något förkortat):

Jag har kontaktakt Migrationsverket i denna fråga men med en svarstid på en månad gällande varje mejl av yttersta vikt som jag skickat i detta ärende, med totalt intetsägande svar från nämnda myndighet samt med erfarenhet från min kommunikation med ambassaden i Abu Dhabi så hänvisar jag härmed till min frus fullmakt och negerar/upphäver/stoppar härmed min frus ansökan om uppehållstillstånd i Sverige på grund av giftermål med en svensk medborgare (Dossier nummer: XXXXXXXX).

Detta är ett beslut taget gemensamt av oss eftersom vi vill – och kommer att – leva ihop som gifta från och med nu.

Vi/min fru kommer nu att lämna in en ansökan om 1/3 månaders visum till Sverige. Denna ansökan kommer vi att förnya gång efter gång efter gång tills någon ansvarig kan ta tag i och behandla vår ursprungliga ansökan. Vi inser att mertalet av alla de personer som ansökt om uppehållstillstånd hos Migrationsverket efter den 11 mars 2014 – dagen då vår ansökan blev registrerad – nu kommer att bli beviljade uppehållstillstånd före min fru. Och utgår i denna spekulation ifrån att ingen av dessa ansökningar behandlats före vår egen eftersom sedvanlig turordning torde gälla – människors lika värde, som politikerna brukar säga.

Funderar faktiskt allvarligt på att köpa ett syriskt medborgarskap eller pass till min fru (jag har läst att det är fullt möjligt) och låta henne ansöka om PUT åberopande att hon är från Syrien. Jag menar som så att kan andra göra det så kan vi. Migrationsverket ser ju tydligen mellan fingrarna med ett sådant förfarande. Och trots allt så är ju vårt förhållande genuint i motsats till många andras.

Kommentar: Jag har i tre delar låtit en man, som jag kallat Johan, komma till tals och berätta om sin upplevelse av att, som gift med en utomeuropeisk medborgare, söka uppehållstillstånd åt henne på familjeanknytning. Ingenting är censurerat eller förändrat. Det är Johans (och hans hustru Mais) berättelse, rakt upp och ner. Det är deras upplevelse av proceduren och väntetiden. Det är Johans frustration som får honom att, desperat och kanske inte helt genomtänkt, fundera på att skaffa ett falskt syriskt pass åt sin fru och även fundera på att låta henne leva i Sverige som så kallad papperslös, det vill säga illegalt. När det gäller det där med att falskeligen göra frun till ”syrier” så kan man konstatera att miggorna nog är vana vid det mesta (läs längst ner!), men en syrier som är kines… tja, det tror jag inte att de skulle släppa igenom hur hårt snabba-beslut-piskan än viner över dem.

En bloggläsare skrev så här – och det är ju alltid lätt att tycka och tänka om hur andra ska göra:

Dom handlingar som man skickar in till vilken myndighet som helst ska vara exakta och i det här fallet med elektroniska handlingar skulle jag ha tagit hjälp av en datakunnig person. Migrationsverkets anvisningar är tydliga enligt vad jag uppfattar och dom finns på flera språk så jag tycker inte att Verket kan kritiseras. Advokater ska undvikas.

Kanske har han egna erfarenheter, kanske inte. Johan har skickat allt som Migrationsverket begärt och mycket väl förstått anvisningarna som getts. Men på det här sättet får Johan nu en hälsning från någon, som tycker att Migrationsverket inte kan kritiseras utan det som skett i Johans fall är de sökandes eget fel. Sådana synpunkter kan vara legitima, men det är svårt att veta något om det när man inte vet om den som skriver till exempel själv har erfarenheter av att söka uppehållstillstånd åt en maka.

Det är omöjligt att spekulera i hur det hela kommer att sluta i Johans och Mais fall. Det är svårt för mig som utomstående att ha åsikter om att Johan borde ha gjort si eller så eller undvikit ditten eller datten. Mycket hänger ju också på slumpen, som bland annat avgör vilken handläggare man får och en del hänger på att något kan ha saknats i oerhört omfattande dokumentationen som tillställts Migrationsverket och ytterligare en hel del handlar om att asylsökande prioriteras före svenskar som vill leva med sina utrikes (utom Europa) födda makar.

När något nytt händer i Johans och Mais ärende så hoppas jag att han hör av sig igen och berättar om det.

Ur texten En miggas blandade kommentarer – 6 september 2013:

Sedan syrierna började få TUT för ett år sedan, har jag träffat libaneser, jordanier, irakier, turkar, armenier och ryssar som alla försöker ge sken av att de är syrier. Jag väntar med spänning på vilka nya nationaliteter som påstår sig vara syrier som jag kommer att få träffa, nu när alla syrier ska få PUT.

Ur texten En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” – 5 mars 2014:

Det förekommer även att människor söker asyl här, som arbetat i andra arabiska länder som Dubai och Saudiarabien men även i Ryssland. Vi har som sagt begränsade möjligheter att kontrollera identitet och asylberättelser, men det gäller ju inte bara syrier. Gissningsvis är mörkertalet stort.

En annan sak som kan tyckas märklig är att det är väldigt många kurder och statslösa som söker asyl här och uppger sig komma från Syrien! Det är ju två minoritetsgrupper som dessutom generellt anses ekonomiskt svagare än majoritetsbefolkningen. Vi får dock in en hel del tips från landsmän som berättar om fusket och då försöker vi återkalla uppehållstillstånden.

© denna blogg.

 

Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 2.

Läs först Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1.

Här fortsätter mannens, som här kallas Johan, berättelse. Den är inte helt lätt att följa eftersom turerna är så många och krångliga, men hans öde delas av många – jag får mejl och har haft kontakt med flera par som hamnat i den här typen av krångelkarusell! – och de flesta ”vanliga människor” (även kallade ”allmänheten”) har ingen aning om hur det ser ut på vare sig asylområdet (det berättar miggorna om här) eller svårigheterna för svenska män och kvinnor som gift sig med utomeuropeiska personer som de vill leva med i sitt land, Sverige. Här skriver Johan:

Bästa Merit!
Just nu befinner jag mig i Dubai för att försöka reda ut den här härvan. Nedan följer en kopia av mitt mejl som jag skickat till Migrationsverket härifrån. Du har min fulla tillåtelse att publicera mitt mejl, med de eventuella ändringar som är nödvändiga för att skydda min personliga integritet, på din hemsida. Med vänlig hälsning, Johan.

Till xxx.yyy@migrationsverket.se:

Hej, har blivit hänvisad till dig av ambassaden i Abu Dhabi.

Min frus ansökan om uppehållstillstånd i Sverige registrerades den 11 mars 2014. Jag fyllde i och skickade in min komplettering runt den 25 mars 2014. Jag har skickat tre mejl till Migrationsverket för att informera mig om utvecklingen av vårt ärende samt för att begära att få en handläggare.

Vad det gäller min frus  ansökan så bifogade hon tio dokumentkopior. Misstänker att ni inte fått dessa eftersom – om jag inte missminner mig angående min egen komplettering – det var något problem med filformatet. Vid min egen scanning av dokumenten så blev ändelsen .jpeg vilket inte accepterades av Migrationsverkets svarsformulär, jag fick döpa om ändelsen till .jpg. Och om jag inte minns fel så fanns det en begränsning angående antalet dokument som kunde bifogas ansökan – det var åtminstone min bedömning av det hela.

Från Migrationsverket dröjer alltid svaren på mina mejl och ibland går mina mejl med frågor i kors med deras svar… En månad efter mitt första mejl till Migrationsverket som jag skickade i i mitten av juni kom alltså i mitten av juli och innehöll endast standardinformation:

Hej Johan, tack för ditt mejl.

Er ansökan finns registrerad hos Migrationsverket. Varför ert ärende inte syns vid
kontroll på vår hemsida är för att inget nytt har hänt de senaste 90 dagarna, det är
inget ni behöver oroa er över utan vi tar kontakt med er när vi har tagit beslut i ert ärende.

Med vänliga hälsningar
Namngiven tjänsteman
*************
En vecka senare, som svar på mitt andra mejl en månad tidigare, skriver Migrationsverket (i slutet av juli 2014):

Hej Johan, tack för ditt mejl.

Er ansökan registrerades hos Migrationsverket den 11 mars 2014. Ansökan har ännu inte fått en handläggare då din frus intervju måste genomföras innan ambassaden kan skicka över ärendet till en tillståndsenhet i Sverige.

Om du har en fullmakt kan du ta del av din frus ärende när du kontaktar oss. De uppgifter du kommer få då är de som täcks av offentlighetsprincipen, vill du ta del av hela ärendet måste du begära ut akterna skriftligen medelst brev. Detta för att bara den sökande, dess ombud eller en person med fullmakt ska kunna begära ut akter med potentiellt känsliga uppgifter. Detta regleras genom Offentlighets- och sekretesslagen kap 37 1 §.

Vad gäller väntetiderna, beror det dessvärre på att vi har en hög tillströmning av ansökningar där, likt ert fall, en make/make vill flytta till Sverige.

Med vänliga hälsningar,
Namngiven tjänsteman
*************

Jag befinner mig som sagt just nu i Dubai för att på plats hjälpa min fru (som bor här) och har gått igenom min frus mejl som hon fått i detta ärende. Den 25 mars fick hon fick en uppmaning från Migrationsverket att kontakta ambassaden i Abu Dhabi och boka en tid för ett besök. Detta har min fru, på grund av sin dåliga engelska, inte svarat på. Detta kan givetvis inte Migrationsverket lastas för. Någon ny uppmaning från Migrationsverket har hon inte fått.

Jag har ringt ambassaden i Abu Dhabi för att få hjälp. Beskedet jag fick var att vi troligen skulle bli tvungna att göra om vår ansökan. Personen jag talade med rådde mig att kontakta Migrationsverket igen. Med hänvisning att det tar en månad att få ett svar så frågade jag om det inte fanns några direkta mejladresser att tillgå. Damen ifråga hittade ditt namn i papperen – jag tydde det som att det var den personen vars mejladress jag fick som var handläggare i fallet.

Jag skickade ett mejl till den jag alltså trodde var vår handläggare på Migrationsverket och meddelade att det vi vill göra är att komplettera min frus ansökan. Dokumentkompletteringen har jag redan gjort i mina mejl till Migrationsverket åberopande min fullmakt. Eftersom det inte var möjligt att sända all relevant information i ansökan så skickade jag en länk till all relevant information i ärendet.

Följande har vi tillställt Migrationsverket:
Fullmakt.jpg (Fullmakt från min fru för mig att föra hennes talan)
Familjebevis sida 1.jpg (Registerutdrag om att vi är gifta enligt svensk lag)
Familjebevis sid2.jpg (Registerutdrag om att vi är gifta enligt svensk lag)
Husband passport.jpg
Husband visa.jpg (mitt visum till Kina när vi gifte oss)
Husband marriage 1.jpg
Husband marriage 2.jpg
Husband marriage 3.jpg
Husband marriage 4.jpg
Husband marriage 5.jpg
Husband red book 1.jpg
Husband red book2.jpg
Husband red book3.jpg
Husband red book4.jpg
Wife passport.jpg
Wife visa Sweden.jpg
Wife visa UAE.jpg
Wife marriage 1.jpg
Wife marriage2.jpg
Wife marriage3.jpg
Wife marriage4.jpg
Wife marriage5.jpg
Wife red book 1.jpg
Wife red book1.jpg
Wife red book2.jpg
Wife red book3.jpg
Wife red book4.jpg
Birthday.jpg (Min frus födelsedagspresent till mig 2012)
HPIM0012.jpg (Jag och min blivande fru i Dubai 2012-09-04)
HPIM0363.JPG (Nygifta i Kina 2013-02-24)
HPIM0401.JPG (Min frus farfar 100 år Kina 2013-03-02)
Tattoo1.jpg (Tatuering gjord i Dubai december 2012 när vi planerade bröllopet)
Tattoo2.jpg (Tatuering gjord i Dubai december 2012 när vi planerade bröllopet)
Tumavtryck.JPG (Kontrakt signerat av mig i Kina dagarna innan vi gifte oss)
Wedding.wmv (Vår bröllopsfilm med uppskattningsvis minst 50 vittnen när vi gifte oss)

För att kunna belägga om ett förhållande är legitimt och äkta så är faktiskt det här enda sättet.
Jag ville på det här sättet förenkla och förkorta handläggningstiden för Migrationsverket med tanke på den arbetsbörda som de har för närvarande. Sedan vår ansökan lämnades in så har det ju faktiskt kommit minst 40.000 nya ansökningar om uppehållstillstånd för att inte tala om anhöriginvandringen, och vi vill inte på något sätt fördröja handläggningstiden för dessa ansökningar.

I mejl till Migrationsverket skrev jag att om de inte kan, eller inte får, gå in på internet för att kontrollera ansökningar så kan jag ta med mig min laptop till ambassaden i Abu Dhabi och visa upp dokumenten. Jag kan inte tänka mig att det kan vara något dokument som fattas.

I samma mejl till Migrationsverket skrev jag också:

Till sist har jag en fråga gällande vanligt visum till Sverige.

Om nu handläggningstiden är orimligt lång – har faktiskt sett uppgifter att ansökningar som vår kan ha en handläggningstid på över ett år, ja till och med två år – är det då möjligt för min fru att helt enkelt vistas i Sverige på ett- eller tremånadersvisum? Och med det menar jag: räcker det med att hon åker till Danmark och förnyar sitt visum strax innan det går ut eller måste hon åka tillbaka till Dubai varje månad/var tredje månad för att förnya visumet? En sådan lösning skulle bli billigare för mig eftersom jag för närvarande måste betala både för mitt eget boende i Sverige och min frus boende och uppehälle i Dubai.

Kontentan av det hela är att jag vill och tänker leva resten av mitt liv tillsammans med min fru. Jag vill helt enkelt veta hur jag ska göra för att kunna förverkliga min och min dokumenterade frus dröm om ett liv tillsammans i mitt land, Sverige.

Med vänlig hälsning
Johan Andersson (Fiktivt namn)

Kommentar. Som sagt, turerna är många och krångliga, mejlväxlingen en aning rörig, allt flyter samman och tiden går. I nästa del i den här lilla upplysande serien kommer en kronologisk uppräkning av vad som hänt och inte hänt och under vilka tidsperioder.

”Kärleken övervinner allt” heter det.  Men nog måste den vara stark för att klara hinder i form av hanteringen hos det svenska Migrationsverket. Tar man del av Johans berättelse – och träffar andra med minst lika långdragna och delvis i onödan tillkrånglade fall – så fungerar det kanske rentav avskräckande för människor som funderar på att gifta sig med utomeuropeiska medborgare och tror att de smidigt och inom rimlig tid ska kunna påbörja ett gemensamt liv i Sverige.

© denna blogg.

 

Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1.

Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Han har skickat delar av sin korrespondens med sin fru, Migrationsverket och Sveriges ambassad i Abu Dhabi, där hans fru, som vi kan kalla Mai, lämnat in sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige. Det här handlar allstså om hur han försöker ordna så att hon ska få tillstånd att komma till Sverige på grund av anknytning till honom, som vi kan kalla Johan. Här är hans brev till sin fru, skickat den 22 juli:

Darling Mai,

I have paid for my ticket to Dubai and back.

Now I am very unhappy. I have spent a lot of time trying to find out if there is something wrong with your application. I contacted a lawyer and asked for help with my contact with Migrationsverket in Sweden. She told me what questions I should ask.

13 June I sent all the questions to Migrationsverket.

22 June I sent a copy of the mail to a woman in Sweden that has done some work for Migrationsverket. And I found out that I (a male Swedish citizen who wants to live with his wife) have no priority compared to non-Swedish citizens and can expect waiting even several years for the permit.

24 June I sent the same questions again from my ship to Migrationsverket because I didn’t get any answers on my mail.

10 July I sent the same questions from my home to Migrationsverket because I didn’t get any answers on my mail.

16 July Migrationsverket answered my first mail and told me that the application was registered.

22 July Migrationsverket answered my second mail. They told me that the application was registered on the 11:th of March. But they also told me that the application is still atnthe embassy in Abu Dhabi!!!

The reason is that you have NOT been on the Embassy for the interview!!!
The application has been in Abu Dhabi for 4 month waiting to be completed!!!

And I’m still waiting for the answers on my third mail.

Mai!

Didn’t your friend read the mails that you received from Migrationsverket in Marsch so he could explain to you what you must do?

Every week there is about 2500 people from Syria, Iran, Iraq, Afghanistan, Somalia and so on coming to Sweden. Some have reasons to apply for asylum, some just want to live here because the Swedish government guarantees them a lifelong supply of money for the living. And almost everyone is getting a permanent residence permit.

When it comes to applications like ours – woman marries a Swedish man – we seem to be placed at the end of the queue. That’s the way it is and there is nothing that I can do about it.

I will fly to Dubai in the beginning of next week (28:th of July) so we can go to the Embassy together. Can you call the Embassy and make an appointment for next week?

But with all this people coming to Sweden every week we can’t expect our application to be approved until – maybe at best – sometime the next year. Maybe it is better that we cancel the application and you come and live in Sweden using the same kind of visa that you used when you visited me last time? Maybe it’s possible for you to go to Denmark and renew the visa once a month – I’m investigating this.

Another option is to buy you a Syrian citizenship and then you will get permanent VISA within one hour on the Migrationsverket in Sweden. The cost for this is very cheap compared to the cost of – in worst case – the ticket for going back to Dubai or Denmark every month/every three month to renew your visa. The problem with this is that you look Chinese and not Syrian!

The next option is that you don’t go back to Dubai after your one month/three month visa to Sweden has expired. That is, of course, against the law, but I really don’t care. You are my wife and it’s my fundamental human right to live together with you!

The last option(s) is that I move to Dubai/China.

As always: please don’t forget that I love you!

Kisses, Johan

I del 2 har Johan anlänt till Dubai och fortsättningen på hans historia följer i ett kommande inlägg.

© denna blogg.

Det kom ett mejl: ”Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?” Om asylbeviljade som reser till sina hemländer trots påstått skyddsbehov.

Som sagt, det kom ett mejl med en länk till artikeln (KD): ”Orimligt att flyktingar åker på semester i hemlandet” (Nyheter 24, den 4 augusti), med kommentaren:

Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?

Kanske har de åtminstone sipprat till KD, eller åtminstone till Gunilla Gomér, KD, som tar upp det som främst miggorna, men även av mig här på bloggen i flera års tid? Vi har skrivit  om det orimliga i det i många år: att människor påstår sig ha asylskäl och ges PUT av Sverige och sedan – ofta bara någon eller några månader efter att det permanenta uppehållstillståndet beviljats – reser hem (hem!) till det land de påstått sig aldrig kunna återvända till för att de då blir fängslade eller dödade på fläcken!

Detta har svenska medier – av någon outgrundlig anledning – valt att inte berätta om för allmänheten, trots att miggor och HVB-hemspersonal med flera alltså – sedan 2008 – rapporterat och larmat om det här på denna blogg och i de två böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2001 och Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2012-mars 2014! (Specialpris på båda i e-boksformat, 30 kronor/bok! Beställ här).

Här följer en del citat ur texter på den här bloggen som borde ha uppmärksammats – om inte av svenska medier, så av Migrationsverkets ledning, migrationsministern och övriga regeringen samt Sveriges riksdag:

Citat ur texten Vidare om irakier som rest hem på ogiltiga pass – 15 juli 2007 (för sju år sedan…):

För det första så har dessa irakier (troligen från norra Irak) åkt hem för att hälsa på. De har alltså inga problem med att resa tillbaka till sitt hemland trots att de sökt asyl i Sverige och angett att de inte kan återvända för att situationen är så fruktansvärd. De har alltså inga problem att återvända dit, samtidigt som deras landsmän demonstrerar och skriker i talkörer utanför Migrationsverket om hur totalt omöjligt det är att åka till Irak (Kurdistan) och att ”Sverige behandlar irakiska asylsökande sämre än hundar”.

Citat ur texten ”Han åkte hem genast när han fick PUT” – 13 juni 2008 (för sex år sedan…):

Jag frågade K hur det gått för M, en irakisk man som vi också kom att hjälpa och som fick PUT för några år sedan. Då skrattade K gott och sa att M bor nu i Malmö och att han har gift sig med en kvinna från Irak. Och så sa han det, som så många andra också har sagt och säger:

”Så fort han fick PUT så åkte M tillbaka till Bagdad. Han har ju släkt där och han längtade hem och han ville hitta en kvinna att gifta sig med och hämta hit. Så är det många som gör. Så fort de får PUT så reser de tillbaka till Irak. De skrattar åt svenskarna som tror på alla historier, de vill bara ha PUT och ett bra liv i Sverige och få pengar för ingenting och de reser tillbaka utan problem.”

Citat ur texten Iraqi Airways säljer resor till Bagdad och MCA har sju flygningar i veckan från Sverige till norra Irak – 20 april 2009:

Asylsökande från Irak hävdar att det är absolut omöjligt för dem att återvända till sitt hemland, att det är livsfarligt, att de kommer att dö (!?) om det återvänder och att de därför absolut måste få asyl och uppehållstillstånd i Sverige.

Men hur är det då möjligt att så många irakier tydligen reser till Bagdad från Sverige, att Iraqi Airways ser det som lönsamt både att annonsera i en stor (kanske fler) dagstidning och att ha kontor i Stockholm och dessutom en speciell agent i Södertälje?

Citat ur texten En migga: ”Jag skulle helst vilja utreda en person som talar sanning om sin identitet och om sina asylskäl. Då skulle jag kunna fatta ett rättssäkert beslut.” – 23 april 2010:

Efter att PUT är beviljats så åker de hem med sina egna pass och väljer att lämna resedokumentet kvar här. För det kan man ju inte resa till hemlandet med,  det hemland som man ju har fått skydd gentemot fört att man riskerade tortyr och död om man återvände. Inte så sällan fastnar sedan dessa resenärer på Arlanda och vi på Migrationsverket får påbörja en utredning om återkallelse av deras PUT.

Citat ur texten Migrationsverkets rättschef den 17 november: ”Det går direktflyg mellan Sverige och Bagdad och folk reser fram och tillbaka utan problem.” – 17 november 2010

Det har i åratal gått direktflyg till både Bagdad och till norra Irak och irakier har rest hem vecka ut, vecka in; månad, månad in och år ut och år in. Många vistas i Irak under långa tider, trots att de alltså i Sverige har hävdat skyddsskäl gentemot just det landet. Svenska bidrag fortsätter att betalas ut och en del har skrutit om hur de hyrt ut sina lägenheter i Sverige till landsmän, inte sällan för mycket höga summor, och hur de kan leva mycket gott hemma i Irak. Personer med förstahandsuppgifter säger att en del köper hus eller lägenheter i hemlandet, en del startar företag.

De som visar vilka de är och varifrån de kommer och som befinns ha asyl- och skyddsskäl har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige. De som ljuger sig till uppehållstillstånd och vilkas starka skyddsskäl är som bortblåsta sedan de fått PUT och som då reser hem till landet de påstod sig absolut inte kunna återvända till för då dödas de i princip på fläcken, ska få sina tillstånd indragna (enligt utlänningslagen), och återvända till sina hemländer för gott.

Utdrag ur Migrationsverkets rättsligt ställningstagande RCI 26/2011, som väl egentligen främst kan ses som en påminnelse till miggorna om vad lagen säger och att det är lagen (inte en generaldirektörs personliga åsikter…) som ska gälla på migrationsområdet, liksom på alla andra områden. Läs här: Uppehållstillstånd ska återkallas av person som har fått det utan att ha skydds- eller asylskäl – 14 oktober 2011:

Migrationsöverdomstolen har i en dom den 13 juni 2011 (mål nr UM 5495- 10) uttalat sig angående förutsättningarna att återkalla flyktingstatus. I målet hade personen efter att ha fått flyktingstatusförklaring ansökt om och erhållit ett hemlandspass. Domstolen anförde bland annat följande.

NN:s förvärv av hemlandspass och användandet av detta har såvitt framkommit varit frivilligt och inte föranlett av att krav ställts från svenska myndigheters sida. Det kan vidare konstateras att giltighetstiden för hemlandspasset sträcker sig t.o.m. den 30 augusti 2016 och att NN inte, efter den resa han anskaffat passhandlingen för, har lämnat ifrån sig denna till Migrationsverket. Detta tyder på att NN inte velat avsluta relationen med hemlandet och att hans införskaffande av passet inte heller kan anses ha varit endast en enstaka och tillfällig kontakt med hans hemlands myndigheter.

Citat ur texten Prydliga men kortnästa – 7 december 2012:

Är det bara jag som undrar varför inga ansvarskännande politiker talar om Migrationsverkets möjlighet att i större utsträckning använda sig av TUT för dem som tillfälligt behöver skydd, vilket är ganska många? Många asylsökande reser ju ganska snabbt tillbaka till sina hemländer (lätt att kontrollera); många skulle kunna få tillfälligt skydd i Sverige i sex månader, med möjlighet till förlängning om det krig eller den väpnade konflikt man behöver en fristad ifrån inte upphört under tiden man har TUT. Så snart man inte längre är i behov av skydd och det går bra att återvända, kan ett återvändande ske.

Citat ur texten Blandade fakta från de nordiska länderna – 27 februari 2014:

Jag undervisar tre ensamkommande flyktingbarn (han menar ”påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande, min anm.) som sagt sig vara från från Afghanistan. Alla tre åkte hem över sommarlovet, till släkten i Iran. Alla tre har sökt modersmålshjälp på persiska, ej på pashtu eller dari! Hur vanlig är persiska i Afghanistan?

Två av dessa elever har även åkt hem till Iran över jul och en kommer att åka över sportlovet. Vem bekostar dessa biljetter? De verkar inte snåla direkt, dessa elever har svindyra mobiler och märkeskläder. En av dem köpte biljetter till en familj från hans hemland Iran, som skulle åka tillbaka dit för att hälsa på. Denna familj hade fått PUT efter tre månader i Sverige! Och nu skulle de hem och hälsa på. Biljetterna kostade 26.800 kr, varifrån fick de dessa pengar?

Som sagt: i sju år har jag här på bloggen rapporterat om rena asylbedrägerier och om gravt missbruk av asylrätten. Medierna har inte varit ett dugg intresserade. Inte politikerna heller. Vanliga svenskar har nog inte vetat om att de medverkat till att bekosta asylbedrägerier som kostat miljarder och åter miljarder skattekronor. Och bedrägerierna och hemresorna fortsätter trots påståenden om absoluta skyddsskäl gentemot hemländerna, och ökar allteftersom allt fler kommer hit och snabbt beviljas PUT.

 © denna blogg.

 

Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 14

.

.

Stories from Sweden, the Humanitarian Superpower” # 14

(By the way: If Sweden decides to abolish the concept of “races”, then, of course,
there will be no such thing as “racial discrimination” in the country…)

Läs hela texten här.

I Sverige har samerna, sverigefinländarna och tre andra nationella minoriteter laglig rätt att bevara och utveckla sina traditioner och sin kultur. Ska inte samma rättigheter gälla för svenskarna, den nationella majoriteten?

Ett land och ett folk utan kultur och traditioner är inget land och inget folk

Språk, kultur och traditioner binder människor samman och skapar den gemenskap som behövs för att de ska kunna leva i frid och fred i ett stabilt och tryggt land. I alla länder som är splittrade kan man se ödesdigra konsekvenser för medborgarna; det är bara att se sig omkring i världen där fruktansvärda krig och utrensningar av människor pågår.

Samtliga länder där trakasserier, hot, mördande etc sker är splittrade och människorna drar åt olika håll. Så var det inte i Sverige förut, men så är det även här nu. Även här pågår hot och trakasserier, dödande av oliktänkande, skottlossningar, dödsskjutningar, knivmord och grov misshandel. Regelrätt krig har inte utbrutit än, men så snabbt som allting sker idag så är det en tidsfråga innan en gnista tänder ilskan hos någon eller några grupper som upplever sig förfördelade eller missförstådda av en eller annan anledning och som då ger sig på människor som inte är som de och som inte tänker och tycker lika. Och nej, det är inte en utopi, det är mer av en dystopi.

Det är skrämmande och obehagligt att läsa den text som den 31 juli publicerades i Dagens Nyheter, på DN Debatt, under rubriken ”Låt inte traditioner bli ett hinder för integration”! En person som, av namnet att döma, kommer från ett land långt från Sverige, ett land utanför Europa, med en helt annan kultur, tradition och även religion, framför mycket mångordigt i en lång artikel att han, med icke-svenska rötter, i princip tycker att svenska traditioner ska skrotas. Och redan i sin allra första mening försöker han sätta eventuella kritiker till de minst sagt märkliga idéerna på plats:

Traditioner är rasistiska partiers ideologiska bas.

Det betyder att nu, när den här mannen (med den konfunderande titeln ”samhällskommunikatör”) kallat traditioner för ”rasistiska partiers ideologiska bas” så blir den, som ser traditioner och sitt lands kultur och ”själ” som något positivt (vilket jag gissar att de flesta – eller åtminstone väldigt många – svenskar gör) ”rasist”! Så  avväpnar och tystar man alla fega svenskar som knyter nävarna i byxfickorna och vill skrika högt av vrede och frustration, men inte kan göra det eftersom en utomeuropeiskt invandrad person slagit fast att det svenska inte är mycket att ha . För vad är väl värre för en svensk än att av en utomeuropeisk invandrare bli kallad ”rasist”? Ingenting! Och det vet samhällskommunikatören. Som i sin andra mening uttalar att:

Staten bör vila på medborgarskapets princip, respekt för lagen och kärlek till hemlandet.

Vad menar han med ”medborgarskapets princip”? Själv torde han vara medborgare i sitt hemland och dessutom i Sverige. Jag kan ha fel, men det är en kvalificerad gissning eftersom många länder som asylsökande och andra invandrare från länder i Mellanöstern kommer ifrån, inte tillåter att man avsäger sig sitt medborgarskap. Är det alltså sitt hemland, det land han föddes i och fick sitt egentliga, första medborgarskap i, han talar om? För där finns ju både traditioner och kultur och dessutom en religion som styr allt i och ed att den inte bara är en religion utan också gudomlig lag. För det kan väl inte vara Sverige han menar, eftersom han anser att man i Sverige ska skala bort svenska traditioner, en kärlek till vad skulle det i så fall vara, om det inte finns något ”svenskt”?

I sin tredje mening säger samhällskommmunikatören:

En stat bör vara sekulär inte bara i religiös mening utan även fri från ideologier och traditioner. Samhället når då sammanhållning i stället för splittring.

Vad är det för gallimatias? Var i hela världen finns ett sådant land? Vad tycker de politiska partierna i landet om en sådan här tanke, de som ju har sina egna ideologier som bas för sin existens? Och varför skulle Sverige sträva efter att skala av sig ännu mer än det redan gjort av vad som varit ett sammanhållande kitt, en känsla av ”vi” och gemenskap? Några liknande utopiska/dystopiska tankar finns ingenstans och definitivt inte i de närmaste grannländerna Finland, Danmark och Norge!

Vem är den här mannen som vill ”reformera” Sverige och rensa det från traditioner? Vem gav honom rätten att kalla dem som tycker om den stabilitet som deras traditioner och kultur ger dem för ”rasister”? I åsikts- och yttrandefrihetens namn får han förstås här – till skillnad från i det land han kommer ifrån – fritt uttrycka sina tankar och funderingar, hur huvudlösa de än må vara. Dagens Nyheter ställer uppenbarligen gärna upp och lämnar spaltutrymme. Och det är faktiskt bra att folket får ta del av samhällskommunikatörens åsikter så att det vet hur  en del (kanske många?) ”nysvenskar” tänker. Och kanske, kanske, möjligen våga uppamma lite motstånd? Om det nu inte är så att svenska folket håller med och vill avskaffa sina egna seder och bruk och det som de upplever som ”svenskt”. För vill de avskaffa sina svenska traditioner och släta ut sig, och tror de på de tre första meningarna i samhällskommunikatörens text, ja då är det bara att ansluta sig till den rörelsen. Den är redan stor och finns överallt, ända upp i den svenska regeringen, hos självaste statsministern. Och då behöver man inte heller riskera att någon – nysvensk eller svensk – tar sig rätten att stämpla en som ”rasist”, vilket är ett stort plus.

I Sverige har samerna, sverigefinländarna och tre andra nationella minoriteter laglig rätt att bevara och utveckla sina traditioner och sin kultur*. De har ”en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet”. Ska inte samma rättigheter gälla för svenskarna, den nationella majoriteten? I hela resten av världen värnar folk också sin egenart, sitt språk, sina traditioner, sin kultur. Kommer det att publiceras någon text på DN Debatt från någon som försvarar – eller, som det numera heter ”står upp för” – svenskarnas rätt till sina traditioner? Eller är den för mig helt obegripliga rädslan för att, av en nysvensk samhällskommunikatör, bli kallad ”rasist” så stor, att man inte ”står upp” och värnar sitt land mot det hot mot Sverige som en strävan om ett traditions- och kulturlöst land utgör?

* Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk
De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar.
De historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.
Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet.
De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

© denna blogg.

En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.”

En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:

Nej tack!

Så är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.

Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.

Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.

Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?

Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.

Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.

Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.

Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.

De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!

Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.

Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.

Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:

•  Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
•  Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
•  Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
•  Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
•  Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
•  Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
•  Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
•  Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.

Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.

Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot  15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.

Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.

Kommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.

Ur texten:

In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.

I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.